Lorcas namn omges av en aura av mystik därför att hans kvarlevor inte har hittats.
Ny vändning i fallet Lorca
Nu har Manuel Ayllón Campillo, arkitekt och författare, kommit med nya teorier om Lorcas död som bygger på arkivdata, vittnesbörd från Granadabor och undersökning på plats. Ayllóns personliga anknytning till fallet är att hans farfar avrättades i Granada samma dag som García Lorca. I Granada 1936 (2015) beskrivs miljön och stämningarna i Granada som en bakgrund till hur mordet kunde ske och i El caso Lorca (2017), det vill säga ”Fallet Lorca”, redogör han för vad som hände med kroppen efter avrättningen.
Ayllón kommer från en vänsterinriktad familj och blandar fakta med sin personliga övertygelse på samma sätt som Ian Gibson, en vänsterinriktad forskare med irländskt ursprung, som är den som är främst förknippad med den dominerande bilden av Lorca. Gibsons La represión nacionalista de Granada en 1936 y la muerte de Federico García Lorca från år 1971 förbjöds i Spanien under Francoregimen. Dagens offentliga Spanien är starkt ideologiserat och vill inte ha någon annan version av historien än den etablerade av Lorca som martyr.
Lorca i Granada framstod som en poet ointresserad av partipolitik i en tid då politik blev en fråga om liv och död.
I Granada tenderar familjer att bo kvar på samma plats, känna till förhållandena i andra familjer och berätta inom familjen vad man sett, men man undvek under Francotiden och första tiden därefter att uttala sig offentligt om ämnen som hade att göra med inbördeskriget. Ayllóns sagesmän menar att Lorca i Granada framstod som en poet ointresserad av partipolitik i en tid då politik blev en fråga om liv och död.
Spanska inbördeskriget började med en militärrevolt mot den sittande folkfrontsregeringen 1936. Högerkrafterna, som inkluderade den så kallade Falangen, slöt upp kring revoltens ledare, general Franco. Regeringen stöddes av vänstersidan – som spände från liberaler till stalinistiska och trotskistiska kommunister, anarkister och frivilliga vänsterinriktade från omvärlden. Spanska inbördeskriget har alltsedan dess varit en symbol för en rättmätig kamp mot den fascistiska överheten. Det har gett otaliga uttryck i kulturen med allt från Picassos tavla Guernica, George Orwells bok Hyllning till Katalonien eller The Clashs rocklåt ”Spanish bombs”. Lorcas död är dock kanske den största symbolen för detta.
Det som inte passar en vänsterikon är bortredigerat
Men att Lorcas familj inte råkade illa ut under utrensningarna efter kriget tyder på att varken Lorca eller hans familj sågs som politiska fiender till den nya regimen. Mer än 4 000 personer avrättades i Granada under de första kaotiska månaderna av kriget, men Ayllón påpekar att man främst talar om Lorca och dessutom har redigerat bilden av honom och tagit bort det som inte passar på en vänsterikon, som att fadern var en av Granadas rikaste män och tjänade pengar på penningutlåning. Fadern stödde inte militärupproret men inte heller revolutionärerna. Ayllón menar att Lorca kunde sätta upp sin berömda teatergrupp La Barraca, där både vänster- och högerinriktade skådespelare deltog, med offentliga medel, därför att kulturministern inte kunde betala sin privata skuld till fadern.
En grupp av Lorcas släktingar örfilade upp poeten.
Ayllón har en ny tolkning av varför Lorca dödades. Ayllón menar att orsaken var huvudsakligen familjefejder knutna till faderns arv och köp av jord samt en rad olyckliga sammanträffanden. Lorca hade köpt biljett för att resa till Mexiko och sätta upp sin nya pjäs, men först läste han i Granada upp den nyskrivna pjäsen Bernarda Albas hus. Pjäsens innehåll blev genast känt. Texten väckte starka reaktioner just bland de av släktingarna som familjen låg i fejd med, eftersom han nästan exakt hade skildrat ett välkänt familjedrama. Texten avslöjade att en man, ”Pepe el Romano”, officiellt förlovad med en äldre, mindre attraktiv men rikare halvsyster samtidigt hade ett förhållande till en yngre, vackrare men penninglös syster, vilket varken fästmön eller hennes mor kände till. Det offentliga avslöjandet av denna affär väckte vrede hos Lorcas kusiner och hos den man vars dubbelspel hade avslöjats. En grupp av Lorcas släktingar örfilade upp poeten. Några av dem hade anslutit sig till militärupproret, vilket gjorde att Lorca beslutade hålla sig undan hos vänner, familjen Rosales, som var högerradikala, så kallade falangister, och stödde upproret.
Unlucky Strike
Nu hopas sig tillfälligheterna. Lorca rökte endast märket Lucky Strike. Röksuget blev så stort att han vågade sig ut för att köpa tobak, när oturen ville att han sågs av släktingar som på det sättet fick reda på var han befann sig.
Bland dem som stödde upproret pågick en maktstrid mellan militärer, falangister och högerinriktade katoliker. För att komma åt Lorca använde släktingarna en högerinriktad politiker som ville klämma åt familjen Rosales. Det anmäldes till de nya myndigheterna att en farlig Sovjetspion fanns gömd hos Rosales. Det förekom under hela inbördeskriget sådana falska anmälningar för att bli av med någon av helt privata skäl. Civilguvernören ville också gärna klämma åt familjen Rosales men inte avrätta Lorca, som han såg som politiskt ointressant.
A las cinco de la tarde för Lorca
Sedan ville oturen att Lorca arresterades en söndag klockan fem på eftermiddagen, samma tidpunkt som är titeln på Lorcas mest kända poem om en tjurfäktares död. Fadern tog genast kontakt med militären och lovade att betala en stor summa för att få loss sonen. Den ansvarige militärguvernören accepterade erbjudandet och lovade släppa sonen, men fadern kunde inte få fram pengarna innan bankerna öppnade. Familjen Rosales använde samtidigt sina politiska kontakter och fick ett skriftlig intyg från civilguvernören att Lorca skulle friges.
Nu ville oturen att civilguvernören inte var i tjänst söndag kväll, bland annat därför att han hade cancer, tog starka mediciner och hade gått och lagt sig. Under natten gav en underordnad, som stod i maskopi med släktingarna, order om att Lorca skulle föras bort. I den grupp som skulle utföra avrättningen fanns enligt Ayllón falangister som kände till Lorca och vägrade att skjuta honom, så detta utfördes av en grupp ”frivilliga” bland vilka det fanns en förorättad släkting. När fadern och vännerna på måndag förmiddag kom med pengar och order att frige Lorca var det alltså för sent.
Lorca begravdes troligen i familjens trädgård
När det gäller kroppen har Ayllón kommit fram till följande. Kroppen grävdes ner nära avrättningsplatsen, men när militärguvernören upptäckte att Lorca redan avrättats, lämnade han tillbaka pengarna till Lorcas far, lät gräva upp kroppen och överlämna den till familjen, som i tysthet begravde den i trädgården vid sitt lantställe och planterade ett träd för att markera graven.
När fadern efter inbördeskriget ville flytta till Madrid vägrade den starkt katolska hustrun att följa med, innan sonen var begravd i vigd jord. Fadern kom då ihåg att han betalat studierna för en ung släkting som nu var präst hos en greve med eget gravkapell, där resterna efter sonen kunde vila. Ayllón menar att Lorcas kropp inte har ”hittats”, därför att hans föräldrar hela tiden visste var den fanns. Efter föräldrarnas död förföll kapellet och skulle rivas. Man hittade då oidentifierade kvarlevor, som man begravde på nytt inte långt från kapellet. Lorcas syskonbarn har inte gett tillstånd som krävs för att undersöka dem.
Varför ska man tro Ayllón jämfört med exempelvis Gibson? Några avgörande bevis presenterar han ju inte. Men Ayllón är åtminstone värd att lyssna till.
- Han är en tydlig vänstersympatisör och har ingen ideologisk anledning att undergräva en vänsterikon.
- Han använder sig av opolitiskt material som arkiverade bankkonton, stadsplaner och flygfoton.
- Mystiken kring Lorcas kvarlevor har enligt Ayllón bidragit till alla de generösa bidrag till stiftelser ledda av Lorcas syskonbarn. Dessa utpekas som inblandade i ekonomiska oegentligheter. Syskonbarnen har vägrat att ge tillstånd till att använda DNA, vilket är egendomligt.
- Lorcas föräldrar ville aldrig att Lorcas kvarlevor skulle eftersökas utan sade att dessa borde få ”vila i frid”.
Gibson skrev senast 2007 om omständigheterna kring mordet i El hombre que detuvo a García Lorca. Där beskriver han att ”mannen som anhöll Lorca” var högerinriktad och katolsk men detta är inte tillräckligt bevis för att avgöra om det egentliga motivet för att Lorca dödades var politiskt. Gibson upprepar 2007 teorin att Lorca vilar i okänd massgrav.
Om Ayllóns teser stämmer blir Lorca inte lika verkningsfull som politisk symbol. De många offentliga och privata kulturstiftelser som gett stora summor till att söka efter Lorcas kvarlevor kan känna sig förda bakom ljuset. Värdet av Lorcas verk förminskas dock inte på något sätt.