Utforska Kvartal

Jag har inte intrycket av att Tucker Carlsson fortfarande bör benämnas som ”av de mest inflytelserika rösterna på högerkanten i USA”. Han ses mig veterligen som en splittrande figur efter att ha gett en plattform åt antisemitiska konspirationsteorier, vilket så klart kan förklara motståndet mot Israel. Den växande, eller mer synliga, antisemitismen i vissa amerikanska högerkretsar är så klart intressant, men som tur är inte helt mainstream. Denna grej i Politico tex: https://www.politico.com/news/2025/10/14/private-chat-among-young-gop-club-members-00592146?fbclid=IwY2xjawQxy3FleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZAwzNTA2ODU1MzE3MjgAAR5E4gZofzUPjwdbH8ERGxqpg9YgIHS96F2hmvHMZgWFQMbY1wBqgJbzOshBjA_aem_GfKP41gv2AznAG7hEAoxOA

Jag funderar på varför begreppet ”Israel-lobbyn” är så etablerat men inte t ex ”Qatar-lobbyn”? AIPAC är en pro-israelisk organisation men den är amerikansk. Den finansieras av amerikaner som lobbar sina egna politiker att representera det de betraktar som sina intressen. Det handlar alltså om pengar från USA, inte Israel. Samtidigt har Qatar under de senaste 20 åren pumpat in 100 miljarder dollar i amerikanska institutioner, inklusive universitet, kongressen och självaste Vita Huset. Se: https://www.thefp.com/p/how-qatar-bought-america Jonas A Eriksson skriver också att AIPAC “lade över 53 miljoner dollar… på att stödja 361 kandidater, både republikaner och demokrater, i valet 2024. Det motsvarar nästan 70 procent av alla kongressledamöter, enligt organisationens egen hemsida”. Men det handlade alltså om kandidater. Varav en stor andel, men inte alla, blev invalda i kongressen.

Jag vet inte hur tankarna går i Gävles kommunledning, men i Stockholm rasar just nu en debatt om maten inom äldreomsorgen. Den rödgröna majoriteten i stadshuset har bestämt att utsläppen från stadens måltider måste ner med 40 procent och för att nå dit ska det ätas mer vego och mindre kött – inte bara på äldreboendena utan i alla kommunala verksamheter. Varannan huvudrätt ska vara vegetarisk, om klimatborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) får som hon vill. Jag misstänker starkt att denna klimatideologiska syn på vad såväl barn och gamla ska tillåtas stoppa i sig knappast är begränsad till huvudstaden. Det är förresten inte det moderata raseriet mot den upplevda tvångsvegetarismen heller. ”Sista måltiden i livet ska inte vara linsgryta om man inte vill det”, säger Andrea Hedin (M) till lokaltidningen Mitti. (17/3)

Kanske att minnet sviker men jag har för mig att det serverades vegetariska alternativ varje dag även när jag gick i skolan för 20-30 år sedan, och att eleverna (inklusive jag själv) var mycket kritiska mot utbudet i skolmatsalen även då. Dock inte specifikt mot de vegetariska alternativen, som jag minns det, men det hade nog inte blivit en kulturkrigsfråga ännu (om det ens fanns ett kulturkrig då?) Fiskpinnarna var hur som helst min stora nemesis, vilket jag nyligen blev påmind om när någon skickade mig ett av mina tidiga epos från Gångsätra skolas skoltidning ”På G” med rubriken: ”400 fiskpinnar under tre år – är det rimligt, och framförallt: är det gott?” Skönt att veta att man var systemkritisk redan då! 🐟🛑

Det finns poänger i kritiken mot skolmatens utveckling under senare år. Om jag förstår saken rätt (och jag baserar inte detta på någon intervju Viktor Barth-Kron gjort) används ofta skolmenyn som en regulator för kommunens klimatavtryck. Jag anser att skolbespisningen har ett primärt syfte: mätta eleverna så att de orkar prestera hela skoldagen. Det måste vara överordnat annat. Om alltfler elever, till följd av ovannämnda klimtbudgetanpassning INTE äter, behöver huvudmannen tänka om. Förr gjordes också anpassningar av menyerna, men då av helt andra hänsyn. Exempelvis såg man till att det var särskilt stadig mat på måndagar och fredagar, eftersom man visste att det fanns elever vars hemförhållanden var sådana att de fick överleva helgen på mackor.

Hannes Berggren har tidigare kritiserat PM Nilsson i Kvartal och denna gång riktar han in sig mot min artikel ”Kinavälten krossar Europas industri”. Det är välkommet! Det är hög tid att en nytänkande debatt startar om Europas Kinachock. Själv menar jag att min artikel refererar till – men inte direkt omfamnar – den franska regeringsrapportens förslag om 30-procentiga tullar. Däremot anser jag att rapporten är viktig läsning – och att förslagen i EU:s Industrial accelerator act innehåller samma verktyg som Kina redan använt med framgång för att få till tekniköverföring och gynna industrin. Läs och tänk själv! PS. För Hannes Berggrens tidigare artikel i Kvartal: https://kvartal.se/olawong/artiklar/varldshandelns-forsvar-kraver-arlighet-om-kina/cG9zdDoyMzQ4MA)

Det jag funderar mest på är hur man får vardagen att gå när man är uttagen i strejk år efter år. Jag kan ju inte själv veta, men jag kan föreställa sig att man befinner sig i ett slags limbo där världen omkring en rör sig medan man själv bara går att väntar på att något ska hända. Är du själv drabbad av den här strejken, eller känner nån som är det? Kontakta mig gärna (givetvis under full anonymitet om du önskar) på goran.frojdh@kvartal.se

”Hur ligger Sverige till i detta nya landskap, framtidens fjärrkrig? (Lång tystnad, sedan skratt.)” Fördomarna om försvarsmakten stämmer alltså…