Utforska Kvartal

Det här är faktiskt något av det märkligaste jag stött på. MUCF har alltså missat att skicka ut ett återkrav som beslutades för snart två år sedan. Och man upptäcker det först när vi börjar ställa frågor. Myndigheten menar att den mänskliga faktorn ligger bakom det hela. Självklart kan sånt hända och alla kan göra fel, men det är rätt uppseendeväckande att man alltså glömmer att skicka en faktura på över en miljon kronor – till en förening som dessutom brustit demokratiskt enligt MUCF.

Annat var det förr! ;)

Varför engagerar inte jag själv mig inom politiken? Jag har funderat allt mer över detta. I gymnasiet vurmade jag för syndikalismen, umgicks i vänsterkretsar och vägen in i intresset för politik och samhällsfrågor gick för mig delvis via böcker som klassikern ”Marxistisk teori för politisk handling”. Men åren har gått sen ungdomen. Åren som ung inom affärspressen, som Finanstidningen, förändrade och fördjupade rätt många perspektiv. Så länge jag kan minnas har jag varit starkt intresserad av samhällsfrågor, målkonflikter och politik. Men aldrig egentligen ägnat tanken att engagera mig i ett parti någon djupare tanke. Varför? Ena svaret är såklart att det är oförenligt med att efter bästa förmåga vara oberoende journalist. Men hade viljan verkligen funnits där hade man ju kunnat gå en annan väg… Den andra är väl svårigheten att välja parti. Jag sympatiserar i någon mening med alla riksdagspartier, mer eller mindre i olika frågor som skolpolitik, migration, försvar, skatter….även om några ligger närmare till hands än andra. Men å andra sidan: så är det väl för nästan alla medborgare? Kanske är man ett barn av sin tid- uppväxt i en individualistisk era, formad på 90-talet när inga mörka moln fanns och allt bara blev bättre och bättre. Man kunde lätt släppa rodret- båten seglade fint ändå- och ägna sig åt självförverkligande och egna projekt? Vilket iof ger hopp om framtiden. Kanske kommer nu en ny generation som inte bara gör värnplikt i Försvaret utan ser värdet i att delta i både civilsamhälle och politisk verkstad som jag o min generation inte riktigt gjorde?

Jag ser framför mig att det råder febril aktivitet inom Vänsterpartiet för att ta fram ett attraktivt erbjudande till Ali mot att han lämnar sin riksdagsplats. Givetvis på egen begäran.

Intressant av Esaiasson att ta upp just sophanteringen. Min egen uppfattning av problemet, som jag möter närmast dagligen i vår lilla samfällighet, är att det endast med stor möda går att få ett gäng etniskt svenska 60-plussare att sortera sitt hushållsavfall korrekt så att inte sopkärlen svämmar över. Och ännu värre lär det bli nästa år då FNI, fastighetsnära insamling, blir lag. Ett byråkratiskt monster från Naturvårdsverket som i vanlig ordning överimplementerat EU-lagstiftning. I korthet: ännu mer sortering, ännu mindre kärl. Jag spår att det blir kaos. Samtidigt har det blivit allt svårare att bli av med sitt skräp. Vill man slänga en trasig glödlampa, gamla sängkläder eller en uttjänt soffa krävs det oftast bil eftersom kommunens återvinningscentral ligger kilometer bort. Enklare då att dumpa allt i soprummet – eller i en hög utanför då det oftast redan är fullt med andras gamla soffor, tv-apparater och diskmaskiner där inne. Men tillbaka till ämnet. Man kan ju fråga sig hur människor från länder med betydligt mer avslappad inställning till sopsortering ska fås att integreras (eller assimileras?) in i den svenska återvinningskulturen. Kanske borde bli en del av SFI – sophantering för invandrare?

Lubna Speitan är en av de Green Party-aktivister som skrivit motionen ”sionism är rasism”. Efter att den röstades igenom höll hon ett tal där hon sa: ”Detta är början på en global rörelse, inshallah – en princip som varenda antirasistisk organisation, fackförbund och politiskt parti kommer att anamma”. Men agerandet under konferensen har kritiserats av personer från hela det politiska spektrat i England och även från de egna leden, såväl som från Israel-kritiker och den israeliska staten. Partiledaren Zack Polanski, som beskriver sig som ekopopulist och antisionist, har lyckats med en massiv tillströmning till partiet som nu har över 200,000 medlemmar. Han har omvandlat De Gröna till ett växande hot mot Labour. Men nu får han kritik för att han inte var på plats under omröstningen som har orsakat en stor politisk kontrovers i Storbritannien. I stället kampanjade han i London inför fyllnadsvalet i Holborn & St Pancras, där han hoppas ta över Keir Starmers gamla mandat. Det återstår att se hur De Gröna tar sig vidare efter detta.