Utforska Kvartal

Folk som annars ser maktordningar överallt är plötsligt väldigt förlåtande när det kommer till Bonniers. Alltid undrat varför det är så.

Stark text som lämnade ett bestående intryck. Jag tycker att frågan om de utländska techmiljardärerna skär märkligt längs den traditionella höger–vänster-skalan. Det verkar som att vänstern instinktivt är mer skeptisk, medan högern ofta intar en mer välvillig hållning. För mig handlar frågan i grunden snarare om synen på Sveriges suveränitet och rätt till självbestämmande. Om man vill värna Sverige som nationalstat bör man, tänker jag, göra sitt yttersta för att undvika beroendeförhållanden till enstaka utländska aktörer. Ett land som överlåter centrala funktioner till andra riskerar förr eller senare att också ge upp en del av sin handlingsfrihet.

Jag kan verkligen rekommendera Anna Gullbergs dokumentärserie – en spännande, sorglig och frustrerande berättelse i tre delar. (Dessutom hörs Kvartals Jörgen Huitfeldt i Del 2.) Har du lyssnat? Vad tyckte du?

När jag var till Rwandas huvudstad Kigali för att bevaka en demografisk konferens för snart tio år sedan fick jag höra en återkommande fråga: ”Kan man få pengar av staten utan att arbeta i ditt land i Europa?” Svaret är som ni vet ja, och detta förvånade många av de framför allt unga män som ställde frågan. De ville förstås flytta till ett sådant land. Många från Afrika vill till Europa, och det är inte bara krig och fattigdom som driver på detta. Rwanda är ju dessutom ett land som haft en mycket god utveckling under 2000-talet. Men ändå lockar Europa, som Håkan Lindgren påpekar i sin fina text. Så vad göra? Jag vet inte – vet ni?

Bilderna från den perversa ceremonin där Eli Sharabi visades upp av dödskultsekten Hamas går inte att glömma.

Hoppas Magdalena Andersson och Mikael Damberg läser den här texten. Det är hedrande att argumentera emot, det finns säkert flera håll i jämförelsen. Men att inte låtsas förstå är genant.

Välkommen till klungan, Ivar! Varför är kaninen så stor på bilden?