Sök
Poddar
Senaste poddavsnitten
Senaste artiklarna
Poddar
Senaste poddavsnitten
Senaste artiklarna
Vad tycker du?
85
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
10 Tim
Förr eller senare imiterar verkligheten alltid dikten. I Futurama-avsnittet Proposition Infinity (2010) handlar storyn kring hur Amy och Bender blir ett par. De möts av starka fördomar eftersom robosexualitet – intima relationer mellan människor och robotar – betraktas som omoraliskt. När de senare vill gifta sig och upptäcker de att det är förbjudet startar de en legaliseringskampanj (”proposition infinity”). Så vem vet, vår samtid har kanske till slut hunnit ikapp Futurama-framtiden?
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 20:26
Lars-Ola får väl göra vad han vill så länge det inte skadar någon annan människa men jag blir nyfiken på vad som motiverat honom att gå med i Pride-tåget och berätta om detta öppet. Är det för att andra ”digisexuella” ska känna sig mindre ensamma? Kräver han särskilda rättigheter, ett särskilt bemötande eller samhällets acceptans? Ser fram emot att höra mer i Djupet!
Magnus Thorén
Programledare
•
Igår 15:41
En växande trend vad det verkar detta, som bl.a. New York Times rapporterat lödigt kring senaste åren. Jag hörde själv om det första gången i deras podd The daily för nåt år sen – då om en dam. https://www.nytimes.com/2025/12/22/technology/ai-boyfriend-chatgpt.html?smid=nytcore-ios-share Lars-Ola menar att detta kommer bli allt vanligare, och jag är böjd att hålla med, hur snurrigt det än låter. Om det är bra elle dåligt för folk eller samhället i stort att fler utvecklar djupa känslor för digitala partners är en annan sak…jag tror på det senare.
Erik W. Larsson
Igår 15:26
Att döma av rapporterna om vad Grok används till numera är ”digisexualitet” nog regel snarare än undantag. Mannen med skylten är inte alls så originell som han tror. https://kvartal.se/nyheter/artiklar/porr-mer-an-halften-av-groks-trafik/cG9zdDoxMzkyMTM För övrigt sorgligt att så många människor bygger sin identitet kring vem eller vad de ”knullar”. Det angår väl ingen annan än dem själva.
Vad tycker du?
90
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
31 Jul 09:32
Jag skulle inte kalla det skribenten beskriver i artikeln som en ”närmast förbjuden idé”. Det har talats rätt mycket om detta redan. Inte desto mindre är tankarna helt korrekta. Jag tror inte heller att ”Werthereffekten 2.0” är på väg att avta. Tvärtom. Nu när AI-tjänster som Chat GPT trendar som tjänstgörande terapeut för var och varannan ung vuxen kommer problemet nog snarare att öka. För bara något år sedan var ältandet beroende av en betald terapeut eller en kompis med oändligt tålamod. Idag kan vemsomhelst närsomhelst älta vadsomhelst med sin digitala kompis; den som aldrig tröttnar, alltid validerar och aldrig säger åt dig att nu räcker det!
Erik W. Larsson
31 Jul 06:45
Den ”avstigmatisering” som det ofta talas om inom psykiatrin gäller främst tillstånd som aldrig var särskilt stigmatiserade från början, såsom ångest eller vagt definierad ADHD. De verkligt svåra sjukdomarna bär samma stigma som tidigare. Ingen förälder lämnar sina barn till en psykotisk barnvakt.
Vad tycker du?
48
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
31 Jul 16:20
”Du ser en sköldpadda ligga på rygg i öknen…” Jag har ofta funderat ofta på ifall Voight Kampff-testet (Bladerunner 1982) hade fungerat idag – om det använts i syfte att särskilja någon av dagens avancerade AI-modeller från en riktig människa. Ställde (förstås) frågan till ChatGPT som svarade nej, sannolikt inte. I Philip K Dicks värld var den articifiella intelligensen – ”replikanterna” hyperintelligent, men saknade empati – vilket Voight Kampff avslöjade genom att mäta fysiologiska reaktioner på emotionella frågeställningar hos testobjektet (ex sköldpaddan ovan). Men i dagens AI-värld är det snarare tvärtom; Clauda mfl modeller är jättebra på att uttrycka sig på ett sätt som uppfattas som medkännande, kanske till och med bättre än många verkliga människor…
Vad tycker du?
87
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
29 Jul 12:35
Dominic Sandbrook i den lysande podden The rest is history sa en gång om, jag tror det var, det irländska upproret mot Storbritannien att man aldrig ska underskatta betydelsen av att unga män utan framtidshopp faktiskt tycker att det är rätt kul och spännande att ansluta sig till en våldsam gerillarörelse. Den aspekten är nog inte helt oviktig här heller.
Vad tycker du?
133
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
30 Jul 10:54
Ett närliggande fenomen är det som på engelska benämns ”astroturfing”. Det innebär att politiker och makthavare skapar myndigheter eller kastar pengar på olika civilsamhällesorganisationer vars agendor passar det egna partiprogrammet. På så sätt kan politiker hänvisa till ett brett stöd hos allmänheten för allt från skärpt klimatpolitik, mer vindkraft, fler rovdjur etc etc. Men som framgår av den utmärkta artikeln handlar det allt som oftast om ”gräsrotsorganisationer” i avsaknad av riktiga gräsrötter.
Matilda Berg
Reporter
•
30 Jul 06:01
Jag tänker att professionaliseringen också innebär att organisationer har incitament att ”förevigas” och förändras i sitt uppdrag. Amnesty är ett exempel på det, när man tog beslut om att utöka sitt uppdrag från att enbart gälla arbetet för politiska fångar (oavsett vilken diktatur som fängslat dem) till att också arbeta mer generellt med mänskliga rättigheter som fråga enligt den modell som beskrivs ovan. Omsvängningen innebar en konflikt som gjorde att många medlemmar lämnade.
Jesper Andersson
Poddproducent
•
30 Jul 05:13
Jag blir alltid lika förvånad när jag läser ideella organisationers bidragsansökningar till exempelvis MUCF. Man har en idé som man tror kan skapa värde för samhället, kanske någon typ av integrationsprojekt eller jämställdhetsdito. Och där i budgeten dyker det liksom upp en heltidslön. Om jag nu tror att exempelvis mansgrupper skapar värde för deltagarna och samhället är det väl bara att starta en sådan? Varför ska du ha en lön för det? Eller om du vill att nyanlända ska lära sig dreja – jättebra. Men varför inte göra det på fritiden? Måste du ha 40 000 i månaden för det? Jag påminns därför alltid om föreningslivet i idrottsvärlden. För några år sedan, när jag sommarvikarierade på Gotland, skulle jag göra ett litet nedslag i en mindre fotbollsklubb söder om Visby som firade jubileum. Artikeln skulle handla om ett evenemang där, men kom i stället att handla om klubbens eldsjäl. Han var inte mycket äldre än 50 och hade varit engagerad i klubben sedan han själv slutade spela när han var runt 20 år. Han lade ner 40 timmar i veckan på att träna ungdomar – på sin fritid, såklart. Under flyktingvågen tog det lilla samhället emot en del flyktingar som ville börja spela fotboll. Det kom också med en del problem, men han investerade sin tid och omsorg i dem och gjorde så gott han kunde för att de skulle känna sig välkomna och integreras på ön. Han fick inte en krona för det. Hade han däremot varit ett bidragsproffs hade han kunnat ansöka om stöd för detta, sannolikt fått det beviljat och tagit ut en heltidslön för sitt arbete. Men jag återkommer alltid till honom och tänker: Är inte det där precis vad föreningslivet handlar om?
Politikerna tar det inte på allvar.
Vad tycker du?
88
”Vi kämpar på så länge det går”.
Vad tycker du?
24
