Östasiater har större än européer

Aldrig har teknikföretagens globala dominans varit så stor som nu. Vid utgången av 2025 stod USA:s Magnificent Seven (Alphabet, Amazon, Apple, Meta, Microsoft, Nvidia och Tesla) för över 40 procent av det samlade värdet av alla börsnoterade amerikanska företag.¹ Det är en koncentration som saknar motstycke i den finansiella historien, berättar den brittiske professorn i finansiell ekonomi Paul Marsh vid London Business School för mig.

Men även börserna i tekniktunga länder som Sydkorea och Taiwan spurtar och är nu större än London och andra gamla, ärevördiga europeiska finanscentrum.

Det beror på att i Europa dominerar mer traditionella industriföretag. Teknikföretagen står för mindre än 10 procent av det totala börsvärdet. De senaste tio åren har dessutom europeiska teknikaktier utvecklats mycket svagare än amerikanska. Den genomsnittliga årliga avkastningen för europeiska techbolag har varit 11,2 procent, jämfört med 23,4 procent för amerikanska teknikaktier – USA:s techbolag har gått mer än dubbelt så bra. Så här långt ser Europa ut att nästan ha blivit helt frånsprunget i den pågående tech- och AI-revolutionen, i alla fall av det man kan utläsa på aktiemarknaden.

Som man kan se i tabellen ovan är nästan alla världens femton största företag, mätt i börsvärde, teknikbolag. Undantagen är det saudiarabiska oljebolaget Saudi Aramco och ”oraklet” Warren Buffetts amerikanska investmentbolag Berkshire Hathaway.

I toppen är det idel amerikanska företag. Men på sjätte plats i listan återfinns det taiwanesiska TSMC, som är världens ledande tillverkare av avancerade halvledare och producerar de chip som används av amerikanska techjättar som Nvidia, Apple och Microsoft. På elfte plats finner man det sydkoreanska Samsung Electronics som är extra intressant eftersom det, utöver att producera halvledare och chip, även producerar varor direkt till konsumenter som har blivit en direkt utmanare till Apples Iphone. Från att ha varit ett lågkostnadsalternativ för teknik i slutet av 1990-talet har Samsung blivit en världsledare.

Den svenske företagsledaren Göran Malm har innehaft flera toppositioner i bolag i Asien och var i början av 2000-talet en av Samsung Electronics första västerländska styrelseledamöter. Han har beskrivit för mig hur det kunde gå hett till på styrelsemötena, som hölls på koreanska och tolkades för honom. Vid något tillfälle utbröt handgemäng. Han berättar vad som drev sydkoreanerna: att bli bättre än Japan. Det har man lyckats med, med råge. Japans tidigare kronjuvel inom teknik, Sony Group, är idag bara en skugga av sitt forna jag och i jämförelse med Samsung Electronics en lättviktare. Med ett börsvärde på nästan 1 300 miljarder amerikanska dollar är Samsung Electronics idag tio gånger större än Sony Group. Och sydkoreanerna är idag rikare än japanerna, med en bnp per capita som gick om den japanska för ett par år sedan.² På femtonde plats på listan över världens största företag återfinns sydkoreanska SK Hynix, en ledande tillverkare av avancerade minneschip som används i AI-servrar och datacenter.

Trots att Kina under flera decennier varit världens snabbast växande stora ekonomi syns landets teknikbolag inte alls på listorna över världens högst värderade börsbolag. Kapitalkontroller, som begränsar utländska investerares möjlighet att investera i Kina, statlig styrning och återkommande regleringsingrepp har gjort investerare avvaktande till kinesiska aktier.

Men det vore fel att räkna ut Kina som tekniknation. Tvärtom, många bedömare ser en utveckling inom AI och teknik i Kina som saknar motstycke. Det är bara att det inte syns i börsvärderingarna, eftersom Kina har en helt annorlunda ekonomisk modell. Utvecklingen illustrerar också att sambandet mellan hög ekonomisk tillväxt och god börsutveckling långt ifrån är självklart, även om man intuitivt gärna vill tro det.

Under 2026 har både Sydkoreas och Taiwans aktiemarknader gått om Storbritannien och Tyskland i värde. Det är framför allt stora teknik- och halvledarbolag som ligger bakom utvecklingen som vi såg i den första tabellen. I Taiwans fall utgör TSMC nästan hälften av det totala börsvärdet, medan Sydkoreas uppgång drivits av bolag som Samsung Electronics och SK Hynix i takt med den globala AI-boomen. Europas börser domineras fortfarande i hög grad av banker, läkemedelsbolag, energi och traditionell industri. Dessa sektorer har vuxit betydligt långsammare än de AI- och halvledarbolag som drivit börsrallyt i USA och Östasien.

Tabellen ovan visar att det totala värdet av den svenska aktiemarknaden är ungefär 1 300 miljarder amerikanska dollar. Det betyder att vi presterar över andra europeiska länder som Storbritannien eller Tyskland om man ser till ekonomisk storlek eller befolkning. Sverige har också en större andel framgångsrika teknikbolag än andra europeiska länder. Men man kan notera att enskilda bolag som ovan nämnda TSMC eller Samsung Electronics faktiskt är större, eller ungefär lika stora, som värdet av hela den svenska aktiemarknaden.

När tidningen The Economist för ett par år sedan gjorde en genomgång av hur europeiska teknikbolag står sig i konkurrensen med amerikanska lyftes Sverige fram som det land som stod ut i Europa med framgångsrika börsnoterade teknikbolag, som exempelvis Spotify. I den senaste AI-yran har flera svenska teknikbolag fått stor uppmärksamhet internationellt och har kunnat ta in kapital till mycket höga värderingar. ”Silicon Valhalla” har blivit ett begrepp som används för att beskriva Sveriges, och särskilt Stockholms, framgångsrika ekosystem för teknikstartups.³ Där finns hajpade bolag som Lovable, som utvecklar AI för att bygga appar och digitala tjänster, och Legora, som använder AI för att effektivisera juridiskt arbete, bara för att nämna några. Om detta kommer generera börsnoterade bolag är emellertid fortfarande oklart.

Allt fler experter varnar nu för högt uppdrivna aktievärderingar och risker för en AI-börsbubbla, ungefär som runt millennieskiftet när euforin kring it-bolagen sprack. Men perioder med övervärderade aktiemarknader kan hålla på länge. Ett mer akut problem kan vara vad konsekvenserna av krisen i Hormuzsundet kommer innebära för teknikbolagen och börsen. Till exempel börjar bristen på helium bli kännbar. Gasen, som till stor del produceras i Mellanöstern, behövs för produktionen av halvledare och avancerad chipteknologi.

Man kan inte heller bortse från de geopolitiska riskerna, kopplade till grannländerna Nordkorea respektive Kina. Om det blir konflikt där skulle konsekvenserna sannolikt bli förödande för världsekonomin, med tanke på ländernas centrala roll i de globala värdekedjorna för teknik och halvledare.
 
Det finns historiska paralleller som är oroväckande. Professor Paul Marsh berättar att sedan 1900 är det en kris som sticker ut mer än andra för aktiekursutvecklingen – mer än de båda världskrigen. Och det är oljekrisen efter det arabisk-israeliska Yom Kippur-kriget 1973. Sistnämnda utlöste ett oljeembargo mot västvärlden, vilket ledde till den stagflation som kom att prägla 1970-talets ekonomi. Stagflation kännetecknas ofta bland annat av svag börsutveckling. Det var inte själva kriget i sig som knäckte marknaderna, utan den långvariga energichocken och den efterföljande inflationen som följde. Risken är stor att historien upprepar sig om inte en lösning snart kan nås på krisen i Hormuzsundet.