Vänsterpartiet förlorar ju inte på att köra hård socialistisk retorik. Det är möjligen huvudvärk för Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist. Men för Vänsterpartiet är det helt klart ett vinnarspår. De mobiliserar sina kärnväljare och kan även locka över väljare från andra partier inom vänsteroppositionen.

Jag skulle säga att oppositionens – om man ens kan använda något sådant samlande begrepp för de partier som inte är Tidö – är just att de vill så olika saker, vill ta Sverige i helt olika riktning. Vi som minns DÖ och JA kommer ju ihåg hur de ingående partierna egentligen bara hade ett gemensamt mål – att SD skulle hållas utanför. I övrigt försökte de närmast skada varandra i förhandlingarna. Det problemet kvarstår. Partierna som är tänkta att ingå i en sådan konstellation, och faktiskt även om något av de nuvarande Tidöpartierna skulle ingå, vill inte samma saker. Det i sin tur gör att risken för handlingsförlamning och minsta gemensamma nämnare kommer att styra regeringen. Det är inget oöverstigligt problem men det är sannolikt Socialdemokraternas största dilemma.

Under nittiotalets genomgripande reformeringen av grundskolan kom de breda lärarlag att ersätta ämneslag. Just den förändringen underskattas ofta i analysen av orsakerna till läraryrkets förlorade autonomi och tappade status. Jag tror också att just den förändringen kom att driva mötesexplosion. När lärare med gemensam ämnesexpertis hade en egen ”institution” på skolan, fick sitta tillsammans och driva frågor knutna till ”sitt” ämne var de en kraft att räkna med. De hade tyngd, och kunde ställa ämnesspecifika krav med grund i sådant de helt enkelt visste bättre än andra på skolan. I och med nittiotalet sprängdes institutionerna och lärare skulle blandas också i hur de satt och i vilka möten de hade. De skulle tänka, agera och planera ”på tvären”. Den operationen – som sprang ur en nedvärdering av ämnesexpertis – gjorde det enklare för en rektor att köra över de fraktioner inom kollegiet som fortsatte känna mest för sin undervsining och sitt ämne. Det underminerade kraften i kåren.

Bästa argumentet för slopad karensdag tycker jag i växande grad är orättvisan mellan oss (allt större grupp) som enklare kan jobba hemma med feber i kroppen eller sjuka barn omkring oss. Svårare för andra. Finns såklart tunga argument emot också.

Stor cred åt Ivar som orkar följa dessa intensivt tråkiga debatter. Själv skulle jag ha tappat fokus efter några minuter. På sätt och vis är det ett sundhetstecken att något så futtigt kan få så mycket uppmärksamhet. I ett land med verkliga problem hade Quisling-gate passerat obemärkt. Jag påminns om unga patienter som vill ha en MR av hjärnan efter någon enstaka huvudvärk. Har man tid att oroa sig så mycket över så lite är man nog i grunden ganska frisk.

Med tanke på opinionsmätningarnas påtagliga betydelse för både partierna och väljarna är det på tiden att denna verksamhet förklaras och kompliceras – vilket görs förtjänstfullt i detta Djupet lett av Jörgen Huitfeldt. En av ingredienserna är en rejäl bredsida mot mediebranschen, med tanke på att det lätt blir en ”berättelse” om opinionsinstitutens insatser. Tydligaste exemplet är kanske brexitomröstningen. Lyssna på denna folkbildande podd, där Miljöpartiets tidigare språkrör Märta Stenevi kommer ut som en fullblodsanalytiker. Alla deltagarna bjöd på klokskaper.

Oj, ovanligt med det extrema, uppriktiga ställningstagandet i offentligheten. Adel Sadat syns ju rätt ofta i kommentarsfälten här på Kvartal. Kände först instinktivt att det vore intressant att höra honom utveckla sina tankar i en kommentar, men vid närmre eftertanke finns det kanske inte så mycket att utveckla egentligen? Hans åsikt vilar ju inte på något eget etiskt resonemang utan på en religiös text och en tro på att någon annan redan har skött de etiska övervägandena åt en.

Om problemet är stort eller litet kan man tvista om. Men det finns många jihadister i världen. Och de är i nuläget mest aktiva i Afrika. Jag skulle inte bli förvånad om vi ser mer aktivitet i Mellanöstern, då shiiterna har lidit många nederlag. Vilket kan leda till ökad radikal sunniaktivitet. Läs mer här: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/det-finns-miljontals-jihadister-i-varlden/cG9zdDoxMjI3OQ

Berättelsen om den hotande domedagen var väl etablerad redan innan Al Gores film hade premiär för 30 år sedan. Sedan dess har klimathotet kommit att vävas in sömlöst i medierapporteringen nästan oavsett vilket ämne som skildras. Nu senast larmade SVT om att hettan i Europa KAN få matpriserna att stiga i höst. Och högre livsmedelspriser är något som vi får vänja oss vid, menar chefsekonomen Carl Eckerdal på Livsmedelsföretagen. Klimateffekterna bidrar årligen med en till tre procent ökning i livsmedelsinflation, säger han till SVT och hänvisar till forskning från Johan Rockströms klimatinstitut i Potsdam, PIK. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hettan-i-europa-kan-fa-matpriserna-att-stiga Fast den studien handlar inte alls om vad som händer i höst, utan är en modellering av hur det KAN bli – om tio år. Forskarna menar att de temperaturer som förväntas omkring 2035 KAN ge ett uppåttryck på livsmedelsinflationen på 0,92–3,23 procentenheter per år. Men i rapporteringen vävs sommarens hetta och bränder alltså samman med datormodelleringar av framtiden, men det har den vanlige tittaren ingen chans att upptäcka. Själv stänger jag, precis som Linda, sedan länge av.

Kul att Anders Borgs debattartikel fick sånt genomslag. DN:s ledarsida läste den tvärtom som en uppmaning att rösta på S: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-anders-borgs-varning-ar-i-sjalva-verket-en-uppmaning-till-att-rosta-pa-s/ Den tolkningen ställer jag mig rätt tveksam till.

Haha, det var ett böljande möte må jag säga. Och det är väl rätt klart att Micke Lindgren också är en smart maktspelare, som kan nyttja sin position för att pressa eller gå runt SVT, när han finner att det ökar hans handlingsutrymme. Och jag blir lite förläget nöjd när jag själv är omnämnd i en av intervjufrågorna. En text som svänger och som genererar en och annan ny tanke hos mig. Som denna.

Demoniseringen av Irene Svenonius inför förra valet var verkligen helt gränslös. Jag minns hur vi pratade om detta på Expressens nyhetsredaktion, att det var viktigt att inte bara sprida all smutskastning pga det mänskliga priset det kan ha. Mycket riktigt vandaliserades hennes hem tillslut också. https://www.expressen.se/nyheter/irene-svenonius-hem-vandaliserat-av-afa/

Ett utmärkt initiativ av Moderaterna! Men kommer de nya reglerna även att gälla för appar som Grindr? Frågar åt en vän.

Denna besatthet av Palestina/Israel – som verkar göra att många V-politiker inte kan hålla sig borta från mörkerkrafter trots att de borde förstå att det är skadligt för deras parti, karriär etc – är djupt fascinerande.

Kul att Bräcke hamnar i strålkastarljuset. Bygden har också varit skådeplats för ett av de bästa lokaltidningsreportagen de senaste åren. Med den oförglömliga rubriken ”Bräcke by night – fylla och fajt” https://www.op.se/bracke/bracke-by-night-fylla-och-fight/

Tycka vad man vill om idén och hur den formulerades på hemsidan men de som grundade sin kritik på att detta initiativ utgjorde rasism och som sedan skickade rasistiska mejl och hot till Eoto framstår som hycklare. Det handlar dessutom om en tillfällig simbassäng som en teater uppfört och som är öppen för allmänheten under en begränsad period under vilken vissa dagar är reserverade för partnerorganisationer. Eoto är en sådan organisation och har sin specifika målgrupp som de ville öppna upp för. Men skulle de verkligen ha ”rasvakter” vid ingången som visa verkar tro?

– Man måste arbeta för att överleva. Men när man kommer till Sverige, om man då inte behöver arbeta för att överleva, det är då det blir lite utmanande för unga. Man har ju sitt boende, man får ju någon summa varje månad. Detta citatet känns ju som en nyckelfråga. Trots det känns diskussionen om bidrag alltid lite konstig i Sverige. Som att det är helt binärt om någon vill jobba eller inte, en politiker som vill sänka bidrag kan få en fråga ”men tror du inte att arbetslösa vill ta jobb”. Ofta svaras det då: ”Självklart tror jag det”. Detta trots att alla inblandade vet att verkligen är mycket mer komplex än så. Självklart måste det framstå som både frestande och märkligt att komma till ett land och helt plötsligt få boende och pengar. Jag skulle önska en politisk debatt om bidrag som är lite mer förankrad i verkligheten.

Ida och V gör här en viktig poäng i att ersättningarna måste upp i socialförsäkringen eftersom många med högre inkomster idag betalar för ’mer än de får’ och att det hotar legitimiteten i systemet. 1. Rimlig poäng? 2.Underligt att den mest bara drivs av V? Jag lutar åt ja på båda.

Jag har jobbat på både starkt mans- och kvinnodominerade arbetsplatser och redaktioner. På SR var jag oftast till stora delar inordnad i en mestadels kvinnlig befälsordning från stort antal kollegor, gruppchefer upp till vd och styrelseordförande. På Finanstidningen (och tidiga Kvartal för den delen, bättre nu) not so much. Könet spelar roll när det gäller jargong och atmosfär, inget snack om det. Men jag har trivts bra i båda strukturerna, och ärligt talat: social kompetens, humor och gott debattklimat slår könsfördelning och mångfaldsarbete etc varje dag i veckan, överallt.

KD:s eventuella framtid som samarbetsparti med S och MP känns som valets överlägset mest överdiskuterade teori. Vem vinner på att vi pratar om det? Eller är detta på något sätt troligt? Jag kanske får äta upp en sko i oktober för den här tanken

Leclerc? Han är väl formel 1-förare? / 36-årige kollegan.

Det är väl egentligen inte mängden kvotflyktingar som är den intressanta skiljelinjen i migrationspolitiken?

Intressant genomgång och tagning kring en modell jag inte hade någon koll på! Regeringar ’brukar ju’ sitta två perioder dessutom…men L är en osäkerhetsfaktor modell megastor får man väl säga…

Man har ju undrat hur länge detta skulle pågå men det är väl rimligt att IF Metall har sökt efter en anledning att sluta efter växande missnöje internt. Dagens arbete har rapporterat bra om detta, bland annat här: https://da.se/2026/08/teslamekanikern-om-if-metalls-strejkvarsel-tanker-jag-skita-i/

Intressant att Jimmie Åkessons förlag ger ut en bok om islam några veckor före valet. Men vad ska tredje boken i serien handla om, quislingar? Skämt åsido. Men var Jomshofs quisling-attacker mot Lindberg och Andersson del av en PR-strategi inför denna lansering? Så många frågor, som vi säkerligen får svar på här på Kvartal.

Jag upplever också att journalister och politiska kommentatorer i synnerhet är mer intresserade av det politiska spelet och personrelaterat stoff än av sakpolitik rent generellt. Vi som inte sysslar med det där tenderar att i varje valrörelse klaga på att det är för lite sakpolitik och för mycket fokus på det politiska spelet. Samtidigt kan man kanske säga att vi får det fokus vi förtjänar. Folk säger gärna att de vill ha mer sakpolitik men när det väl kommer till kritan säljer det ändå bättre och ger mer engagemang med intriger, personrelaterade skandaler och politiskt spel. Så jag vet inte, kanske är det lite som med böcker och längre, fördjupande artiklar. Många vill ge sken av att det är sådant de föredrar, men serveras ett längre gräv invid en artikel med rubriken ”Så kryddar Anna, 44, livet med swingersex” så tenderar den senare artikeln deprimerande nog ändå bli mest läst.

Kommer L klara sig kvar, trots allt? Det verkar ju smått otroligt i mina ögon. Men samtidigt halkar ju i princip aldrig något parti ur. Men: i ett längre perspektiv och helt utan att lägga vikt vid vilket parti det handlar om och vilken politisk tillhörighet det har – visst vore det underbart med 5, 6 eller absolut max 7 partier i riksdagen istället för dagens 8?

Intressant tajming på den här artikeln. Nyheten kom precis att Tidö har halverat avståndet mellan blocken sedan juni. Det är sensationellt, med reservation för att det bara är en mätning. Pratade häromdagen med en annan statsvetare som plockat upp dystra stämningar inifrån Tidöpartierna. Han antydde mer eller mindre att det är kört — om det inte kommer en mätning som visar att avståndet har halverats. Då är det match igen. Där ljöd visselpipan; matchen är i gång.

Lite märkligt fenomen att ”högern” alltid var anständig för ett par decennier sedan för ”vänstern”, men alltid ses som oanständig i samtiden.

Jag tycker det är ett underbetyg till vårt politiska språk att vi inte har etablerat en svensk fras för ”soft on crime”. Eller vad borde Strömmer ha sagt här? Han har varit en ”mjukis mot brottsligheten”? Idiomet ”saft och bulle-politik” är väl det närmaste men det har en lite annan betydelse.

Var helt övertygad om att Faw Azzat var SD:are. Varför vet jag inte riktigt. Men att hon kommer ut nu känns nästan lika förvånande som när Andreas Wijk kom ut som homosexuell och gjorde ett stort nummer av det.

Artikeln påminner mig om en god vän som en gång utforskade möjligheterna att försörja sig som prostituerad. Han var på den tiden ung, attraktiv och välgymmad. Efter några veckor konstaterade han att marknaden var stendöd – om han inte kunde tänka sig manliga kunder. Men riktigt så mycket behövde han inte pengarna.

Det finaste en förälder kan vara idag är ju lugn och sansad när ens barn har ett utbrott. Ju mer lågaffektiv desto bättre. Skammen många känner när skärmen åker fram är absolut stor, men kanske är den ännu värre när man själv, som vuxen, tappar det.

Ebba Busch gör det bra tycker jag. Lars Stjernkvist, en av Sveriges populäraste socialdemokrater som också medverkar här i Kvartal ibland, kommenterade nyligen EB: s uppträdande i Ekots utfrågning av henne: ”Det var framför allt tonläget jag uppskattade. Visst var det en del slängar åt framför allt vänster, men det var mer resonemang än agitation”, löd Stjernkvists omdöme om KD: s partiledare. https://www.nt.se/kronika/artikel/jag-gillar-egentligen-inte-valrorelser/r498x91j Så är det. Hon signalerar ut två viktiga och grundläggande budskap till väljarna inför valet. Dels är hon tydlig med sina förhoppningar om att den nuvarande regeringen ska få förnyat förtroende av väljarna. Men om inte väljarna skulle hålla med henne på den punkten så är hon också tydlig med att hon och hennes KD är beredda att försöka göra det bästa möjliga för att få inflytande i en S-ledd regering. Hon säger det inte rakt ut. Men andemeningen är tydlig. Lutar valresultatet åt en S-regering så vill KD försöka använda sina möjligheter att påverka politiken även i ett sådant läge. Kort sagt: Ebba Busch presenterar KD som ett vågmästarparti. Vilket nog ökar chanserna till röster från olika håll. Och vilket samtidigt är bra för Sverige och svenskarna. Det vore ett svek mot folkviljan om små udda partier som befinner sig på ljusårs avstånd från breda medborgerliga uppfattningar om försvar, invandring, kriminalitet, energi med mera skulle få ett stort inflytande över nästa regering. Sverige har länge saknat vågmätarpartier – likt Centern var tidigare och vilket MP för länge sedan kunde ha utvecklats till innan de låste in sig som ett litet vänsterparti. KD och Ebba Busch tycks vilja kliva in och ta den lediga rollen i den svenska inrikespolitiska pjäsen. Jag säger som man gör i konstnärskretsar: Break a leg!

Magdalena Andersson pratade gärna om kriminalitet inom SD men svarade mindre gärna på Ekots frågor om den uppmärksammade gänginfiltrationen inom S i Botkyrka och om hur partiet hanterar den här typen av alarmerande problem. Partiledaren upprepade att situationen de frågade om var för tre år sedan, och att hon inte känner till att S skulle ha problem med gängkriminella. Att hon inte känner till detta kan tyvärr bero på att S inte vill veta. S utredde nämligen inte saken ordentligt för tre år sedan, när problemet var öppet och omdiskuterat. Magdalena Anderssons S har tyvärr visat att de inte är beredda att vända på varje sten i kampen mot gängkriminaliteten.

Med tanke på att Turkiet är ett av få länder i Nato med militära muskler är uteslutning inte realistiskt. Det är inte empati som får länder som Sverige att gulla med det alltmer auktoritära Turkiet, det är snarare cynisk realism. Problemet är inte nytt, Turkiet och Grekland är Nato-allierade trots fiendskapen.

Intressant text med goda råd. Jag är för tillfället särbo (men gift), vilket har sina för- och nackdelar. Kanske nöter man mindre på varandra i vardagen då, och förhoppningsvis präglas relationen mer av kvalitet än kvantitet. Man får längta lite mer efter varandra! Men lärorikt, även om vi har överlevt både småbarnsåren (för gott) och sensommarkrisen (för i år, iallafall).

Peter Hultqvist har varit rätt osynlig för Socialdemokraterna i valrörelsen hittills. Är det här ett tecken på att S nu ”toppar laget” i slutspurten fram till valdagen?

Åkessons besked om att inga nya stora migrationsreformer behövs innebär ett potentiellt problem för SD. Om SD – medvetet eller omedvetet – signalerar att migrationsfrågan är löst, är risken att partiets stora usp – skälet att rösta på SD istället för de andra partierna – åtminstone delvis försvinner. Edit: Jag uttryckte mig nog lite otydligt/klumpigt, ser att några av er reagerat: Åkesson gjorde också klart att det är invandrares ansvar att assimileras. Inte en skattekrona till integration är Åkessons principiella hållning.

Tydligt att Tidöpartierna – framförallt KD och L – vill att skolfrågan ska handla om ordning och reda, katederundervisning. Och inte driftsform. Frågan om ordning och reda har man ett brett stöd hos allmänheten för. Där är vänstersidan heller inte traditionellt starka. Länge har det från vänsterhåll drivits på för mer elevinflytande. I frågan om driftsform kommer alltid vänstersidan vara ”bättre”/mer radikal. Hittills har det mesta av debatten om skolan varit på vänsterns planhalva, kring driftsform. En klar vinnarfråga för Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar. Kan det svänga sista veckorna inför valet? KD och L verkar åtminstone försöka.

Har vi inte lärt oss någonting av Kejsarens nya kläder?

Nyheten om Faucis sms är stor på Fox News och i New York Post, men uppmärksammas också av CBS, som gjort en förflyttning sedan Bari Weiss tog över. New York Times, som Weiss lämnade, och CNN rapporterar däremot inte alls om sms:en. På X driver Elon Musk på och sprider storyn om hur Fauci privat diskuterade en teoretisk risk för missfall, medan han kort därefter offentligt sa att man då inte sett några varningssignaler för gravida. Bill Ackman, amerikansk miljardär och hedgefondförvaltare, skrev i natt till sina miljoner följare att han och hans fru drabbades av sju missfall när de försökte få ett andra barn under pandemin och frågar om Fauci: ”Vad fan tänkte han?” Det är en tragisk personlig erfarenhet. Men på forskningssajterna ser bilden annorlunda ut. En svensk studie som publicerades i år (som omfattade nära 60 000 kvinnor) visade ingen statistiskt säkerställd skillnad i vare sig missfall eller barnafödande mellan vaccinerade och ovaccinerade. Resultatet ligger enligt forskarna i linje med flera tidigare studier. Det är verkligen skilda medievärldar.

Jag har inte läst Gad Saads bok, men tycker att begreppet ”suicidal empati” är förvirrande. Är det verkligen empati han beskriver? Att känna empati med en brottsling innebär inte att man nödvändigtvis vill släppa den fri. Och den som förespråkar öppna gränser behöver inte göra det av medkänsla – det kan lika gärna handla om ideologi, moral eller synen på nationalstaten. Eller varför inte grupptillhörighet? Egenintresse? Att förespråka att transkvinnor ska tillåtas tävla med biologiska kvinnor kan ju bero på, och gör förmodligen det, betydligt mer komplexa mekanismer än att personen känner mer eller missriktad empati. Saad kan förstås ha rätt i att vissa välmenande idéer får destruktiva konsekvenser. Men att kalla dem ”suicidal empati” förutsätter också att det faktiskt är empatin som driver dem. Jag kan förstås tolka Saads begrepp alltför bokstavligt. Men med det sagt bör jag läsa boken!

Fick vi ”Sverigepriser” på elen, nu när den viktiga högspänningskabeln är ur drift?

Vi vill höra dig i avsnittet också! Använd inspelningen i din mobil (Röstmemo heter appen i iPhone) och spela in din fråga och skicka till mig (magnus.thoren@kvartal.se).

Nooshi Dadgostar vill inte svara på frågor om vilka bakgrundskontroller som föranledde brevkampanjen utan hänvisar till de ledamöter som skrivit breven. De ledamöter som skrivit breven till två terrorister vill inte svara på frågor. Karin Rågsjö anser att de i partiet som utformade kampanjen bör svara på frågor. Hon vill inte svara på frågor om det brev hon själv skrivit – vad det verkar utifrån skärmdumpen som finns här i artikeln. Den person som tycks varit drivande i kampanjen, Yekbun Alp, svarar inte på mina telefonsamtal eller sms. Det gör inte heller ordföranden i Palestinska riksförbundet, som V samarbetade med. På V:s presstjänsten svarar ingen i telefon. Frågor på det? (OBS! Efter publicering hörde Karin Rågsjö av sig och ville förtydliga att hennes kritik handlar främst om ”interna strukturer som inte har funkat den här gången. Partiledningen var inte involverad i detta.”)

Som många i kommentarsfältet också uppmärksammat förvånades jag över att man får ställa upp i kommunval trots att man inte har svenskt medborgarskap. Jag visste att det gällde själva rösträtten i kommun- och regionval, men inte att personer som inte är svenska medborgare också kan väljas och utöva politisk makt. Känns spontant som en säkerhetsrisk?

Narrativet har varit att migranterna som vällde in i Ceuta för en dryg vecka sedan återvänt. Tusentals är kvar och nu framkommer fruktansvärda uppgifter om våldtäkter och generellt kaos i Ceuta. Risken för framtida massinvasioner ser inte heller ut att vara löst.

En tröst -möjligen klen- i sammanhanget för lojala moderater kan vara vad som hände efter Lundgren – partiet öppnade upp för en rejäl förnyelse och två val senare stämplade Reinfeldt 2 in på jobbet för en andra runda med 30 procent av väljarstödet i ryggen. Förvisso – S hade haft stora problem och Sd var inte en så stor faktor som idag. Men stora skiften sker, och väljarna är fortfarande ganska rörliga, vad jag förstår.

WNBA är den första sportligan som bevakas i amerikansk media – nästan! – på nivå med herrligorna. Draften betygsätts nu lag för lag, transfers rapporteras och bedöms och de hetaste matcherna tar plats högt upp på sajter som ESPN. Den stora förändringen kommer från collegerivaliteten mellan Caitlin Clark, en av största talangerna på många år, och profilerade Angel Reese. Som proffs i WNBA har Clark fortsatt övertyga och dra jättepublik på TV, samtidigt som hon i ligan inte vunnit större erkännanden i omröstningar bland de andra spelarna– vilket väckt än mer debatt, som LA Times konstaterar: ”in a league in which approximately 70% of the players are Black, nearly a third identify as LGBTQ and most come from urban environments, Clark is white, straight and from Iowa”. Själv har Caitlin Clark undvikit politiska ställningstaganden så gott hon kunnat – men som centralgestalt för sociala medier-trådar har uppmärksamheten kring henne och ligan växt än mer.

Att hans ryggradsreflex är att försvara sin sambo och att han vevar på – med viss emfas – i sociala medier på det är uppfriskande. Good on you sir! Alldeles oavsett om han har rätt eller fel i sakfrågan alltså.