Med tanke på det svala mottagandet från partiledar- och -sekreterarhåll på avslöjandet kan jag inte uppfatta det som annat än att Socialdemokraterna inte ens ser det här som ett problem.

Jag har en hypotes: Deckarförfattarna Sjöwall/Whalöös berättelser har en delskuld i detta. ALLA läste deras samhällskritiska deckare om proggpoliserna Martin Beck och Gunvald Larsson och deras kolleger på 1980-talet. Och deras storys var mer eller mindre mallade utifrån temat offret från underklassen och förövaren från överklassen. Kanske passade de två läkarna för bra in i denna mall? Kanske trodde många på författarpares bild av klassaspekten av kriminaliteten i det sena folkhemmets Sverige?

Idag önskar vi också Sveriges främste radioröst, Staffan Dopping, ett stort grattis på 70-årsdagen! 🍾🥂

Egentligen skulle denna artikel ha skrivits av Kristian Gerner. Vi mejlade så sent som i mars, men då hade han redan blivit inlagd på sjukhuset. Rysslandskännaren Gerners makalösa flit har påtalats i andra minnesord, men det säger något att han ville skriva en recension från sjuksängen. ”Jag hoppas kunna klara Den röda tråden. Men Sachs blir för mycket”, skrev han. Sorgligt nog gick han bort en kort tid efteråt. I april mötte jag FOI:s forskningsledare Maria Engqvist på Kinaforum i Stockholm. Vi pratade om hur saknad Kristian är. Resultatet blev att hon tog vidare stafettpinnen och dessutom la till Dick Harrissons bok i pensumet. Hennes spetsiga essä handlar om vikten av Rysslandskunskap och faran med historiedeterminism. Jag föreställer mig att Kristian Gerner skulle ha gillat den. Kristian Gerner lämnar ett stort hål efter sig och återväxten bland Rysslandsexperter är dålig, något Maria Engqvist slagit larm om i SVD. Som redaktör var det en glädje att jobba med Kristian Gerner och jag hoppas att Maria vill skriva mer i Kvartal. PS. Kvartal välkomnar självklart repliker från författarna.

Om man håller sig på den svenska sidan av sundet – hur har det gått för Malmös egna blandningsambitioner? Minns att det var en hel del skriverier om otrygghet, skadegörelse och knarkhandel i det då sprillans nybyggda Limhamns sjöstad (i folkmun känt som Rosengård by the sea) för ett antal år sedan. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zAoE6q/lucija-21-om-limhamns-sjostad-sluta-kalla-det-rosengard-by-the-sea

Partier som under lång tid präglas av en enda stark ledare får ofta problem när ledaren försvinner. Det betyder inte att SD kommer falla ihop den dag Åkesson slutar, men partiets egen historia ger kanske en fingervisning. Redan under hans sjukskrivning 2014 blev interna motsättningar tydliga. Oavsett vad man tycker om Åkesson och SD så kan ingen förneka att han lett ett parti från marginalen till att bli Sveriges näst största. Frågan är därför inte bara vem som tar över, utan om någon kan fylla samma roll som sammanhållande kraft?

Jag har aldrig lockats av universitetsvärlden, men är det verkligen skrivandet av doktorsavhandlingen som är det viktigaste en doktorand gör under de åren? De flesta läses ju bara av två personer, handledare och opponent. Det man faktiskt gör är väl att socialiseras in i den forskarmiljö man sedan ska arbeta i, och avhandlingen främst fungerar som en sållningsmekanism?

Om jag var muslim och frivilligt bar slöja tror jag att förslag om att förbjuda den hade fått mig att vilja bära den ännu mer. Jag tror också att det hade stärkt min identifikation med religionen snarare än försvagat den.

Jag avskyr islamism och menar att Sverige alltför länge har varit handfallet inför islamistiska krafter som försöker påverka vårt samhälle. Vi har fortfarande problem som borde ha hanterats för länge sedan, exempelvis utländsk finansiering av extremistiska miljöer/moskéer. Men vad är syftet med de utspel som Jimmie Åkesson och ungdomsförbundets ordförande nyligen gjort, där de menar att troende muslimer inte kan vara svenskar? Varför väljer man att tala om muslimer snarare än om islamister? Att vi får en debatt om svenskhet och SD beror inte främst på Joel Halldorf, utan på att Sverigedemokraterna själva gör politiska utspel i sin valrörelse där de menar att Yasin inte kan betraktas som svensk. Även om diskussionen blev jobbig efter att Yasin blev matchhjälte är det uppenbart att SD har sökt diskussionen, och lär fortsätta i valrörelsen.

I dagens avsnitt hör ni också civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kommentera domen mot de personer som dömts för ofredande efter att ha följt efter honom i Gamla stan i Stockholm i höstas.

En säkert mycket realistisk men skrämmande tanke eftersom Ryssland ligger där det ligger i förhållande till oss. Återkommande har det sedan 2022 talats om hur ryska ekonomin står inför ett akut sammanbrott och ”får slut på pengar att kriga för”. Det här framtidsscenariot som denne intressante 76-åring pekar mot låter troligare. Dagens läsning @erikwlarsson!

Såg matchen när den spelades och ångrar inte en sekund av tröttheten idag. Vilken match. Lustigt nog funderade jag före avspark: Hur skulle han reagera om han gjorde mål? Hur skulle jag själv vilja agera om jag ställdes mot landet mina föräldrar kommer ifrån, där släktingar sitter framför tv:n med vänner och följer matchen? Jag landade i att en rimlig sak vore att göra precis som Ayari. Med hela sin själ kämpade han för sitt land och när målet kom visade han sin glädje, men med respekt (vid hans andra mål tog känslorna över han rusade jublande mot den svenska publiken). Patriotisk, på ett respektfullt vis. I dag känner jag stolthet över vårt landslag och vårt fina land.

Även Carl Bildt gav uttryck för förnuftets röst när han fick chansen att knacka bög: ”Symbolen av att knacka någon i huvudet med en hammare tycker jag inte om.”

Folkets hjälte är en dystopisk framtidsvision. I del två skruvar Ganman upp det hela ett varv till. För den som sträckläst båda böckerna rekommenderas Ganmans De som kommer för att ta dig. Den utspelas i trakterna runt Storsjön, och är för Folkets Hjälte-trilogin vad Bilbo är för Sagan om Ringen.

Få saker förenar oss svenskar som en stor chipsskål och ölhäng. Men vitlöksöl!?!?!?

Tänkvärd analys och diskussion av Erik Högström. Jag har också tänkt tanken att är det inte lite osvenskt att en högt uppsatt manlig politiker skäller på en annan manlig högt uppsatt politiker för att han inte håller ordning på sin hustru? Och att alla verkar tycka att det är helt normalt?

Om vi ska vara ärliga får man nog säga att de flesta som har varit i Rosengård hade gett Jonathan Norström samma leende som Marcin gav honom i polska Triangeln – ett leende som säger att det dåliga ryktet är överdrivet. Delar av Rosengård har problem, men de fanns långt före 2014, året som i texten används som en brytpunkt där Sverige skulle ha gått från “tryggare än någonsin” till något annat. Rosengård är inte någon “no-go-zon”, som Norström beskriver Sveriges utsatta områden. Det är ett område som de flesta Malmöbor har besökt och dit många åker för att handla och jobba. Det är framförallt inte en plats där staten har tappat kontrollen. Det säger både polis och forskare – även om det finns problem. Samtidigt finns det tecken på positiv utveckling. Skolresultaten har gått upp i Rosengård, fler jobbar än tidigare och vissa typer av brott har minskat jämfört med förr. Michał säger i texten att Polen också har invandrare, till exempel ukrainare och asiater, “men de jobbar och ställer inte till med problem”. Ändå har det rapporterats att en majoritet i Polen vill minska det ekonomiska stödet till ukrainska flyktingar, bland annat i samband med att Polens president blockerade ett lagförslag om förlängt stöd till flyktingar från landet som invaderats av Ryssland. I Sverige, som tagit emot betydligt fler flyktingar, jobbar ungefär tre av fyra utrikes födda i arbetsför ålder. Bland inrikes födda jobbar ungefär fyra av fem. Skillnaden är runt 9–10 procentenheter. Samtidigt har sysselsättningen bland utrikes födda gått upp över tid, även om gapet fortfarande finns kvar. Trots bilden av Sverige som ett land med “no-go-zoner” visar Norströms siffror att Polen 2023 hade bara något lägre mordtal (cirka 0,8 per 100 000 invånare) än Sverige (cirka 1,15). Det handlar alltså mer om gradskillnader än om två helt olika verkligheter, även om just åren 2022 och 2023 präglades av för Sverige ovanligt höga nivåer av dödsskjutningar. Norström skriver också att skillnaden i anmälda sexualbrott är “astronomisk”. Men Sverige har en bredare definition av sexualbrott, fler saker räknas in i statistiken och fler anmäler brott här än i många andra länder. Det gör att siffrorna inte går att jämföra rakt av. Polen är på många sätt ett fantastiskt land. Men bilden av Sverige som ett land där tryggheten har brutit samman håller inte ihop när man tittar på helheten. Sverige har extremt allvarliga och akuta problem med gängvåld, men i övrigt är det ett samhälle som står starkt på flera viktiga områden. Exempelvis ligger Sverige före Polen när det gäller inkomster, livslängd, låg korruption, hög social tillit, jämställdhet och utbildningsnivå.

Jag borde kanske inte ha sagt att jag känner igen mig själv! Det blev en spännande diskussion om romanfiguren Francis Blundy. Lena Andersson menade att det är förtappade människor som skildras i den här boken. ”Det finns inte någon god kraft”. Hon ser Blundy som ett nidporträtt av en ilsken gubbe med fel åsikter som läsarna ska känna antipati mot. Jag läser det snarare som ett ironiskt självporträtt av författaren och hans umgänge (där den välkänt ilskne Christopher Hitchens ingick). McEwan lyckas skildra människans komplexitet och kluvna känslor – men fungerar det i en roman? Lena blev inte övertygad. Jag gillade boken. Vad tycker ni? Bonus: Jonas Gren avslöjar hur äkta poeter bygger en sonettkrans!

I statskontrollerad iransk direktsänd TV, precis efter de amerikanska attackerna mot Irans högsta ledarskap, debatterade flertal regimföreträdare mot varandra om hur den ”reformistiska” linjen fallerat. Där utpekades just Trita Parsi som ett projekt tillhörandes just reformistfalangen. Ironiskt nog pekar samtliga analyser som hans bror, Rouzbeh Parsi, någonsin författar även mot just att reformistfalangen som den enda lösningen för Iran. Hata slumpen!

Överlag ett bra samtal med bra frågor. Det var särskilt kul att frågan om barnafödandet lyftes, ett område som lär ta betydligt större politiskt utrymme de kommande åren. Hade jag däremot varit anhängare till något av Tidöpartierna hade jag blivit bekymrad över resonemangen vid delen om opinionsläget. Moderaterna är sannolikt det parti som har störst potential att vinna väljare från både S och C. Men när strategin formuleras som att partiet ska ”hålla kursen” (dessutom med SD i regering) är det svårt att se hur den ska övertyga. Opinionsläget ser ju ut som det gör därför att en majoritet av väljarna inte vill se en fortsättning på Tidöprojektet. Det rimliga hade varit att presentera ett nytt eller reviderat Tidöprojekt inför nästa mandatperiod, men istället faller man tillbaka till ”mer av samma”. Inte heller lär man vinna nya väljare genom att skrämmas med Vänsterpartiet. SVT/Verian för juni visar på en fortsatt stabil och stor ledning för oppositionen. Med tre månader kvar till valet behöver Tidö en game changer, den insikten verkar inte finnas är intrycket efter detta samtal.

K. Svensson skriver sjukt kul! Jag tänker på den tuppen ibland – lever den än? För den som vill ha mer Kringlan rekommenderar jag Ola Wongs bokklubb där Matilda Bergman (Kvartaljournalist och ägare av Deckarbokhandeln) och Lotta Olsson från Deckarakademin pratar om hans skogstokiga Wintermans mysterier och läser högt ur den. Jag höll på att skratta sönder inspelningen! https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/ola-wongs-bokklubb-kringlan-svenssons-deckare/cG9zdDo3MzU2OA. PS. Det måste vara flera årtionden sedan Jan Guillou ord sade de där orden i förbifarten om vad man måste ha gjort för att vara en riktig man. Som K. visar så sitter de fortfarande kvar i bakhuvudet för en generation 70-talister (jag minns dem än). Kanske för att det var så apart uttryckt, redan då. Om 30 år kommer den där tuppen nog sitta kvar. Schrödingers Tupp.

Kul att det hettade till ordentligt om kulturen bland journalister. Jag har faktiskt exakt lika lång erfarenhet av mediebranschen som Malin Ekman och även om jag inte tror att någon skulle avstå ett smaskigt avslöjande om någon vänsterpolitiker så tycker jag att det är tydligt att det finns en bred kultur av att – i brist på bättre or- högerkodade sammanhang ses på med mer misstänksamhet. Skulle Daniel Helldens fru vara engagerad i ett ekologiskt kollektiv tror jag inte att det hade låtit likadant. Det blir svepande att prata om kulturer, men det kan vara väldigt intressant vilket veckans avsnitt visar.

För några veckor sedan skrev jag om Stockholms rekordlånga bostadskö, där det kan ta 20 år eller mer för att få chansen till en lägenhet i centrala lägen. Kan friare hyressättning, eller ”marknadsnära hyror”, råda bot på huvudstadens dysfunktionella bostadsmarknad? Vad tror du?

Drygt halva texten handlar om varför andra partier ägnar energi åt V snarare än kring de allvarliga problem som Expressens Inas Hamdan förtjänstfullt avslöjat. Kommer V att själva utreda internt om andra personer med samma åsikter fortfarande finns kvar? Det var inte heller kattskit som några av de avslöjade vänsterpartisterna ägnat sig åt. De firade Hamas terrorattack. Man kan ju tycka att det skulle leda till intern kriskommission. Vad tycker Pernilla Zethraeus att V ska göra, har hon några idéer? Eller anser hon att det hela är löst nu? På X fick Hamdan frågan om V frågat henne om att få ta del av de andra namn, som jag förstår det ungefär 100, som Hamdan inte bedömt så graverande att de var med i publiceringen. Svaret var nej. Så är V genuint intresserade av att hålla rent eller är det window dressing?

Cornelis Vreeswijk sjöng, ”Frihet kostar allt du har, min vän”. Om han hade läst den här intressanta artikeln så hade han kanske sjungit: ”Mäter vi faktiskt vår frihet, eller mäter vi gapet mellan förväntningar och verklighet?” Michel Foucault menade att människor som upplever sig fria samtidigt anpassar sig till fler krav. Karriär, hälsa – numera även sociala medier, personlig utveckling. Alexis de Tocqueville skrev på 1830-talet att när människor får fler rättigheter och större frihet blir de ofta mer känsliga för de begränsningar som finns kvar. Men människor brukar ju samtidigt anpassa sina förväntningar till omständigheterna. Därför är självrapporterad frihet inte nödvändigtvis ett tillförlitligt mått på faktisk frihet. Någon som bor i ett auktoritärt samhälle kan svara att hen är nöjd med sin frihet – därför att alternativen inte upplevs som realistiska. Rör världen sig långsiktigt mot större frihet? Nja, världen rör sig inte på det sättet va? Efter kalla krigets slut på 1990-talet trodde många att liberal demokrati och individuella friheter skulle spridas nästan överallt. Men under de följande årtiondena stärktes auktoritära styren i länder som Turkiet, Kina och Ryssland. Och i etablerade demokratier har tilliten till institutioner minskat. Mest gillar jag nog ändå frihetskänslan i Luffarvisan (Rasmus på Luffen): ”Han vill va fri som en fågel, fri som en fågel. Och då är det som nånting ropar: Kom!, i hans galna luffareblod”.

Om 14 blir gränsen, ”fängelserna” kommer på plats och funkar bättre än Sis-hemmen – och förekomsten av 13-åringar bland attentatsmännen fortsätter….då kommer vi väl inom några år se en sänkt åldersgräns?

Kanske är partiernas användning av ordet ”bror” främst riktad till Tiktoks rekommendationssystem – ett sätt att maximera spridningen. I så fall försöker partierna inte i första hand övertyga någon, utan bli delade och distribuerade. Uppmärksamheten blir primär, innehållet sekundärt och politiken algoritmstyrd. Om människor skriver ”fy fan vad pinsamt” ser algoritmen det ändå som engagemang. Och engagemang är ofta viktigare än uppskattning. I dag konsumerar nästan hälften av förstagångsväljarna politiskt innehåll på Tiktok. Därför anpassar partierna form och ton för att fungera på plattformen. Men det innebär inte nödvändigtvis att de försöker låta som unga. Kanske imiterar de snarare plattformen – Tiktoks sätt att kommunicera. Tiktok har ju utvecklat ett eget språk: ironiskt, memebaserat och lätt absurt. Kan det vara så att både M och S anlitar digitala konsulter som rekommenderar samma memer, samma format och samma ljud? Då håller partierna på att få exakt samma internetpersonlighet.

Något som blivit tydligt sedan SD bröt mot kvittningssystemet är att flera av punkterna i Tidöavtalet saknat majoritet i riksdagen. När kvittningen föll var sju liberala ledamöter frånvarande från omröstningen, vilket innebär att om samtliga ledamöter hade varit på plats och SD:s vildar röstat med Tidö så hade förslaget med stor sannolikhet ändå sänkts av L-ledamöter. Gissningsvis är det vid upprepade tillfällen dessa individer kvittat ut sig av samvetskval. Skulle L mot förmodan klara riksdagsspärren lär samma mönster bestå, oavsett vilka de samarbetar med. Partiet kunde inte hålla fast vid Januariavtalet och inte heller sluta upp bakom Tidösavtalet. Om (när) de lämnar riksdagen lär ingen sakna dem.