Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
07:16
Senaste nyheterna
07:16
Vad tycker du?
40
Vad tycker du?
34
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
1 Tim
Intressant att alliansen mellan vänster och islamister här får beteckningen ”rödgröna”, vilket ju för en svensk vanligen ger helt andra associationer. Min tanke när jag läser det här är hur vi – inte minst journalister – tillåter dessa grupper att forma språket och använda det som ett vapen, som Craig Considine säger i intervjun. För tio år sedan var begrepp som ”volymer” strängt förbjudet, idag jobbar samma rödgröna allians för att normalisera ”folkmord” som begrepp för Israels krig mot Hamas i Gaza, samtidigt som terrorgruppens egen massaker skrivs ut från historien. Och metoden lyckas påfallande ofta.
Vad tycker du?
41
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
26 Min
En aspekt att överväga: Simona Mohamsson var extremt tydlig i Fredagsintervjun: hon tänker inte bistå en regeringsbildning för vilken Magdalena Andersson är statsministerkandidat. Mohamsson säger upprepade gånger att hon är övertygad antisocialist, att hon uppfattar Andersson och socialdemokraterna som arroganta i de senaste veckornas försök till förhandling och att hon ideologiskt står mycket långt från den röda sidans program för Sverige. Jag har aldrig hört någon tidigare L-ledare göra en så definitiv markering mot vänstersidan. Det här är verkligen en regeringsbildning som skiljer ut sig från de turer som vi sett följa på tidigare val.
Vad tycker du?
55
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
Igår 10:27
Det kan i sammanhanget vara relevant att påminna om att den svenska motsvarigheten till Kilden, Nationella Sekretariatet för genusforskning, ännu bedriver verksamhet vid Göteborgs universitet. Ingen avveckling har påbörjats på det sätt som nu verkar ske i Norge – i alla fall inte från politisk nivå. Däremot har vissa förändringar initierats från universitetets ledning. Under 2025 togs ett nytt ”inriktningsbeslut” som innebär att Sekretariatets verksamhet framgent inte ska vara egen verksamhet, utan inordnas i en fakultets linjestruktur. Det betyder att den höga och närmast autonoma ställning – där Sekretariatet organiserats direkt under rektor – inte kommer att bestå. En källa på insidan säger till mig apropå omorganiseringen: ”Om jag skulle vilja lägga ned sekretariatet med minsta möjliga väsen så är det precis så här jag skulle inleda processen.”
Vad tycker du?
16
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
Igår 16:16
USA:s situation i all ära. Men: Ju mer man läser på om Frankrikes situation – desto mer oroad blir man för vartåt det är på väg här på europeisk hemmaplan. Definitivt läge att avvakta euromedlemsskap tills unionen fått ordning på de största ländernas (och reglebrytarnas) färd mot stora problem. Men i enlighet med lex Nato så går vi väl in precis lagom tills problemen brakar loss på allvar…
Vad tycker du?
125
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 08:38
Det finns ju ett gammalt begrepp för det där; entrism. Alltså när en grupp går in i en större organisation eller politiskt parti för att påverka inriktningen eller på sikt kanske helt ta kontroll över verksamheten. På senare år kan utvecklingen skönjas i flera organisationer. Och för många av världens vänsterpartier har sammansmältningen med radikal Palestinaaktivism (med tillhörande terrorvurm/antisemitism), visat sig fungera som raketbränsle i opinionen. ”Palestinismen” bidrog till vänsterns storslam i Berlin i september, till Mamdanis seger i New York och sannolikt till vänsterns framgångar i det svenska riksdagsvalet. Inget är förstås nytt under solen. Redan på 30-talet föreslog Leon Trotskij (Stalins värsta fiende, ni vet han som fick en ishacka i huvudet i Mexiko) för sina anhängare i franska Ligue communiste att rörelsen skulle gå in i det stora socialistpartiet SFIO och ta över det. Försöket misslyckades dock. Men i dagens Frankrike är grogrunden en annan. Frågan är hur det kommer att sluta.
Vad tycker du?
153
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
24 okt. 14:06
Det finns något lockande med tanken att samhällets problem löser sig med tiden. Att barn får det bättre än sina föräldrar och barnbarnen ännu bättre. Jag skulle också vilja att det alltid var så. Men när verkligheten inte tycks stämma överens med berättelsen måste man också vara beredd att ifrågasätta sina egna föreställningar. Det gäller oavsett vilken fråga man diskuterar. För vem hjälper man annars?
Widar Andersson
Skribent
•
24 okt. 08:14
Jag minns min uppväxt i det lilla brukssamhället Olshammar. En man från Stockholm flyttade in till samhället och började arbeta på massafabriken. Han kallades för ”Stockholmarn”. Ett par decennier senare när jag flyttat ut för arbete på andra orter och kom hem och hälsade på, så tog vi en promenad. Pappa pekade på några vi mötte utanför Konsum: ”Det där är Stockholmarns barn”, sa pappa. Jag vet inte om det blev några barnbarn och om den tredje generationens stockholmare i så fall bor kvar i trakten. Är det så, så kan jag tänka mig att etiketten ”Stockholmarns barnbarn” har börjat glida in i dimman för evigt. Så visst ligger det en hel del i det där med att det tar tre generationer för invandrare att inte längre vara invandrare. Men tiden läker som bekant inte alla sår. Och det viktigaste av allt. Integration är framförallt en individuell sport. Det handlar om att verkligen vilja integreras. Och självklart spelar den första generationens beteende stor roll för den andra generationens chanser att rota sig i mer hederliga, skötsamma och arbetande delar av Sverige. DN presenterade i december 2121 en faktagranskning på temat ”Vilka är det som skjuter?” DN: s granskning gällde förstås gängkriminaliteten. 85 procent av de dömda och misstänkta gärningsmännen hade utrikes bakgrund. 41 procent hade kommit till Sverige som barn medan 44 procent var födda här med en eller två utrikesfödda föräldrar. Det mest utmärkande av allt var att 37 procent av papporna och 19 procent av mammorna till de gängkriminella brottslingarna var dömda för brott med fängelse i straffskalan. https://www.dn.se/sverige/fakta-i-fragan-vilka-ar-det-som-skjuter/ (DN: s granskning är läsvärd också som tidsdokument. Då, 2021, var läget mycket illa. Uppklarningsprocenten för brott med dömda gärningsmän var mycket låg. Idag, bara fem år senare, har vi en rätts- och socialstat med betydligt vassare kapacitet. Vilket kommer att ha en positiv effekt på i vart fall den fjärde generationens chanser att undvika att vara invandrare i negativ mening.) Ett land som släpper in så många kriminellt lagda invandrare som Sverige gjort och som har utvisat relativt få av de grova brottslingarna, får förstås ligga som man bäddar. Hur samhället beter sig med invandring, rättsstat, hedersvåld, skolkvalitet och arbetslinje har betydelse. En del av integrationen kan ske utan några stora tankar; man åker med i en samhällsvåg som går åt rätt håll. Samhällsvågen gör det lättare att fatta egna beslut om att bli svensk. Det personliga ansvaret kommer ingen undan. Att skylla på samhället för att man mördar och skjuter och spränger och stjäl och ljuger; det är väl sådant som på sin höjd försvaras på platser som Aftonbladets och Dalademokratens ledarsidor. Ute i den verkliga världen får vi i alla generationer stå för vilka vi är och vad vi gör.
Vad tycker du?
42
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
24 okt. 10:50
Insiktsfull text om techkriget. Studsade särskilt till på det här: ”Donald Trump klagar ofta på att landets allierade utnyttjar USA. Men halvledarna visar hur enormt mycket USA tjänar på sitt militära beskydd.” Jag har ofta undrat över varför Trump agerar så kortsiktigt i sin relation till sina allierade. Att han nu saboterar relationer och tvingar fram andra länder att bli mindre beroende av USA kan i det korta loppet ge vissa vinster, men i det längre loppet förlorar USA sin unika position där de genom sitt militära beskydd får enorm strategisk makt även i ekonomiska frågor. Intrycket är att Trump genuint inte förstår varför USA varit så investerade i exempelvis Nato, eller åtminstone inte förstår nyttan av det.
Vad tycker du?
38
Tankar
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
24 okt. 11:36
Inledningsvis talar vi mycket om kärleksprofessorn och påstått AI-genererade texter. Det handlar ju om två aspekter: dels huruvida de aktuella skapelserna är komna ur AI eller inte (professorn förnekar ju kraftfullt), dels om det är ett problem om mer och mer av det vi läser inte kommer ur en människas penna/tangent. I veckans ”Medierna” i P1 var Sveriges Radios kulturredaktions fördjupningschef Måns Hirschfeldt intervjuad apropå den radioessä ”Alltid där – priset för den perfekta vännen” av Emma Engdahl som också kan misstänkas vara en AI-produkt. Men det lät på Hirschfeldt som om SR har en högre tröskel än SvD för att avpublicera ett material på dessa AI-misstankegrunder. Samtidigt undrar jag om professorn vill spela oss ett spratt; essän i Obs handlar ju om det förrädiska i att hämta tröst i en vän som utgörs av ettor och nollor i en serverhall långt borta. Även om man alltid får ett svar.
Vad tycker du?
54
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
23 okt. 18:31
Det går inte att helt frigöra sig från tanken att Baron Cohens judiska ursprung möjligen bidragit till kraven på bojkott från the usual crowd. Att han dessutom har fräckheten att driva med allt och alla oavsett ursprung, politisk tillhörighet eller religion är förstås inget som kan accepteras i det samtida Sverige. Bedrövligt är det.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
23 okt. 18:06
Det kom ett svar till slut per mejl från Amazon MGM Studios. ”We don’t have anything further to share at this time, but we’ll be happy to follow up when we might have.” I vissa länder har man tydligen bestämt att skippa biosläpp och i stället släppa filmen direkt till Amazons streamingtjänst. Det spekuleras om det i alla fall. Men det ovan var det enda företagets talesperson i Sverige vill säga just nu. Jag kan rekommendera Sacha Barons text om Ali G och kritiken i Time: https://time.com/article/2026/10/20/sacha-baron-cohen-on-satire/
Vad tycker du?
125
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
23 okt. 11:34
Briljant intervju av Jörgen. Med många nyheter. Bl a: Första gången vi får svar riktigt tycker jag på vad det var som fick Simona Mohamsson att tacka ja till det hon själv beskriver som ett suicide-uppdrag. Och hur Mohamsson lyckats få liberalerna att sluta att bråka inför öppen ridå.
Vad tycker du?
78
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
23 okt. 16:15
Haha om man fick gissa på ett land som instiftat en woke mumielag så hade jag ändå bettat på Skottland! Kan dock inte låta bli att undra över relevansen i att utveckla ”nya regler för hur döda människor får visas”. Planerar skottarna att ställa ut mer färskt döda människor eller är det specifikt de gamla mumierna som man misstänker börjat vrida sig av kränkthet i sina gravar?
Göran Fröjdh
Reporter
•
23 okt. 14:32
Jag hann tyvärr inte med att besöka benkyrkan i tjeckiska Sedlec, ett timmes resa från Prag, vid mitt senaste besök i staden. Det lilla romersk-katolska kapellet är utsmyckat med benen från mellan 40 000 och 70 000 döda, som idag täcker väggar, tak och används i stora kandelabrar som hänger från taken. Det framstår som osannolikt att innehavarna till alla dessa kvarlevor, alternativt deras anhöriga, gett skriftligt godkännande till denna användning. Så det gäller att passa på att besöka kyrkan innan den senaste museitrenden når dit.
Ola Wong
Redaktör
•
23 okt. 13:07
Det här är tyvärr bara toppen på isberget. Ett ideologiserat vansinne har tagit över många ledande museer genom den nya ”museologin”. Senast jag var på Medelhavsmuseet hade de en video där mumier och föremålen nämns i termer av ”problematiskt”. Istället fick man se propaganda för Jeremy Corbyn i utställningssalen. Pär Cassel skrev om det här: https://kvartal.se/olawong/artiklar/museet-skriver-ut-grekerna-fran-demokratins-historia/cG9zdDoxNTgyNDc
Vad tycker du?
53
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
23 okt. 14:16
Vem, vad eller vilka bär det yttersta ansvaret för denna dikeskörning, som man tyvärr måste kalla det när rimliga diagnoser missbrukas såhär. Föräldrarna? Psykologerna? De privata utredarna? Tidsandan? Enda säkra är att ingen kommer ta det, ansvaret alltså, i slutändan.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
23 okt. 12:33
Det känns som att vi upprepar samma typ av misstag gång efter gång: Med transvården för unga tjejer, de apatiska barnen, de ensamkommande unga. Ständigt denna vilja att vara på den ”goda sidan” och oviljan att lyssna på de envisa larmsignalerna och att se det som är uppenbart. I detta fall att diagnosindustrin är något vi kommer att se tillbaka på som ett stort misstag.
Henrik Höjer
Redaktör
•
23 okt. 06:28
Jag undrar hur mycket dessa diagnoser sprids genom social smitta…? Mänskligt beteende sprids, det handlar om allt från benägenheten att sjukskriva sig till våldsbrott. Våra beteenden uppstår till stor del genom att härma vad alla andra gör. Jag intervjuade en gång medicinprofessorn Kjell Asplund om detta i samband med hans bok ”Tankevirus”: https://kvartal.se/fredagsintervjun/poddar/vi-harmar-varandra-som-en-ren-overlevnadsmekanism/cG9zdDozMjE0
Ola Wong
Redaktör
•
23 okt. 06:09
Det här: ”På den tiden var livet kaos. Hon grälade ständigt med mamma, isolerade sig och mådde dåligt” Det låter som diagnos tonårstjej. Botas med tid. Men inga problem som diagnosindustrin inte kan lösa med att sälja intyg om avdiagnos. Mänsklig rättighet att det betalas av det allmänna, skriver egenföretagare psykiatriker K Salvare. Tänk på barnen!
Vad tycker du?
142
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
23 okt. 09:17
Det här är svår läsning när det är ens vän som är drabbad. Allt kan hänga på en så skör tråd. Ena dagen känner man sig frisk och stark, den andra kan allt ryckas undan, även om man tagit hand om sig själv efter bästa förmåga. Tack och lov har jag sluppit Pers svåra tarmvred, som faktiskt kan vara dödligt om det inte behandlas i tid. Men jag känner igen utsattheten: man har sökt sig till dem som ska kunna hjälpa, och får ändå åka hem med det onda kvar. I mitt fall var det genuint svårt att diagnostisera, vilket gör min erfarenhet annorlunda. Det är såklart svårt att ställa rätt diagnos och ännu svårare att ge rätt behandling innan man har diagnosen. Samtidigt fastnar jag vid hur personalen liksom gick runt Per när han låg på golvet och skrek efter hjälp. Det borde gå att stanna hos en människa i mycket svår smärta som ber om hjälp! Jag är glad att det ändå upptäcktes i tid, trots missarna på vägen. Om inte annat av rent själviska skäl, så att vi kan fortsätta lyssna på God ton och läsa hans texter!
Vad tycker du?
132
Tankar
Anna Axfors
Författare
•
24 okt. 08:07
Lyssna gärna på Medierna i P1 där jag intervjuas angående Chat GPT-prosa och granskningen av kärleksprofessorns texter! Tycker det är intressant att Måns Hirschfeldt, chef för kulturfördjupning på Sveriges radios kulturredaktion, som också intervjuas, säger att de just nu granskar Pangram och dess tillförlitlighet – innan de kan avgöra om en essä ska avpubliceras eller inte. Det är ju heltokigt. Blir mörkrädd om professionella bedömare av text ska vara beroende av ett AI-verktyg för att avgöra en texts kvalitet, för det är ju det det kokar ner till när någon använder AI på det sätt jag visar i granskningen – det blir väldigt låg kvalitet. Jag inte vet var gränsen ska gå för AI-anvädning i text, men att den definitivt går innan seriösa redaktioner och förlag börjar publicera rent AI-slop. Och: jag vet inte om jag tycker ”avpublicering” är the way to go. Fokus behöver inte bli på att fördöma enskilda texter eller personer. Utmaningen för framtiden är att inte släppa in slopet på arenor där man förväntar sig konstnärlig och/eller intellektuell kvalitet. https://www.sverigesradio.se/avsnitt/svt-trefaldigt-osakliga-om-israel
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
20 okt. 13:22
Gissar att mer än en uppburen skribent sitter och darrar lätt i sin kontorsstol just nu. Det är egentligen ett fattigdomsbevis att den här diskussionen inte börjar på allvar i Sverige förrän nu. Och att ett företag som kallar sig förlag inte har någon metod för att undersöka om böcker är AI-skrivna är ju ett skämt. Det är som att en snickare skulle sakna hammare. Det stora debatten som behöver komma igång ordentligt är hur vi ska se på AI-skrivna texter generellt. Är det ok om man är transparent? Om vi tycker att det är ok så länge man är öppen med det – vad blir det då som styr vårt sätt att tänka?
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
20 okt. 13:02
Fler Kvartalprofiler bör ge sig in i det här, tycker jag. 😬 Emma Engdahl anser att vi ”bör lämna debatten om huruvida en text är AI-producerad eller ej bakom oss”. Jag tycker tvärtom. AI kan komma att förändra vårt samhälle i grunden, och att då utesluta just AI:s påverkan på texter, artiklar och böcker framstår som halvtänkt.
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
20 okt. 12:47
Det här en angelägen granskning av flera skäl. Engdahl lyfts sedan några år fram som auktoritet i en rad sammanhang som rör relationer, kärleks- och familjeliv. Inte sällan åberopar hon sin akademiska grad och titel som belägg för att råden hon levererar är solida. Detta förstärks i sin tur av att universitetet väljer akademisera ”Lektioner i kärlek” genom att i en intervju knyta råden till Engdahl som sociolog. Universitetet har därigenom gett både reklamutrymme och legitimitet till en produkt som inte är skriven inom ramen för tjänsten – eller är den det? Oavsett har Göteborgs universitet valt att boosta en bok som nu fått ett besvärande utslag i en AI-körning. Det kan väl mycket vara så att kärleksprofessorn själv inte anser att det är intressant eller angeläget med en diskussion om AI, men de hon har uppdrag för bör rimligen vara intresserade av huruvida kärleksprofessorn faktiskt ger egna lektioner i kärlek eller om hon levererar ett ohämmat (miss)bruk av AI.
Federico Moreno
Reporter
•
20 okt. 12:33
Det värsta med AI (om vi bortser från utrotning av mänskligheten) är att AI synliggör våra mer obekväma sidor. Exempelvis hur lite vi faktiskt tänker självständigt. I gränslandet mellan AI-hjälp och vilseledning är det kanske hos oss själva vi behöver felsöka. Varför våra reaktioner kommer så långt före eftertanken i dagens (des)informationssamhälle. Varför vi förväxlar allvarliga tonfall och eleganta formuleringar med insikter. Varför vi gång på gång låter oss förföras av illusioner. Den här jäkla maskinen håller oftast upp en spegel åt oss. Och det vi ser är inte särskilt smickrande.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
20 okt. 11:56
Emma Engdahl tycker att vi bör lämna debatten om en text är AI-skriven eller inte bakom oss. Jag kunde inte hålla med mindre. Detta är en viktig fråga att diskutera var vi vill att gränsen ska gå. Väldigt få texter kommer att produceras utan inblandning av AI i framtiden. Men om en hel bok låter som att den är skriven av Chat GPT är frågan om den har något värde alls. Var den gränsen ska dras måste vi nog som läsande allmänhet och som samhälle bestämma oss för. Vi kan komma fram till olika svar, och det är helt okej. Men frågan är viktig för hur vår offentliga debatt kommer låta i framtiden.
Vad tycker du?
46
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
21 okt. 13:32
Underskotten växer och skillnaden vad det kostar att ta nya lån för att finansiera det hela ökar om man jämför med Tyskland…och då är inte heller Tyskland på någon jättebra plats ekonomiskt med energikris och pressad industri. ECB- och EU-representanter fortsätter förmana France att få ordning på torpet, minska budgetunderskotten, få ner statsskulden och följa euroområdets regler. Som landet aldrig har följt. Och kanske inte lär följa någonsin, förrän en ordentlig krasch tvingar fram åtgärder på djupet? Trist och oroande alltihopa,
Pelle Zackrisson
Reporter
•
21 okt. 13:06
Fredrik Westers jämförelse med Grekland borde ge alla svenskar skrämselhicka. När den grekiska ekonomin kollapsade runt 2008 fick det effekter för hela Europa. Frankrike är EU:s näst största ekonomi efter Tyskland, och över 10 gånger större än Grekland. Är Frankrike ”too big to fail”?
Vad tycker du?
209
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
22 okt. 11:41
Jag skulle tro att detta främst handlar om ängsliga beslutsfattare som är rädda för att stöta sig med muslimer och därmed tar vad de uppfattar som den enkla vägen ut, det säkra före det osäkra, och helt enkelt plockar bort en del av konstverket för att någon eller några personer ur den gruppen upplevde sig kränkta. I Sverige är det ovanligt att folk döper sina barn till Jesus. Till skillnad från hur man ser på namnet Mohamed inom islam, att var och varannan pojke får det namnet som en form av hyllning till profeten, så skulle det snarast betraktas som nån form av hädiskt storhetsvansinne (Jesuskomplex!) om svenska föräldrar lät döpa sina barn till Jesus. När man ser namnet Jesus här i Sverige så är det alltså Guds son och ingen annan man tänker på. För Mohamed är de personella referensramarna större. Ändå vågar jag påstå att om en eller två eller tre eller 50 kristna Nordstanbesökare upprördes över att namnet Jesus fanns i ett konstverk på golvet så skulle absolut ingenting hända. Presskontakten skulle säga till de kränkta kristna att vad tråkigt att ni känner så men det är faktiskt inte Guds son som åsyftas här utan en annan Jesus. Och ni måste ju faktiskt inte gå just där.
Göran Fröjdh
Reporter
•
22 okt. 09:42
Just Jesús är ju ett intressant exempel, eftersom det är ett väldigt vanligt mansnamn i Spanien och Latinamerika – till skillnad från i andra stora katolska länder som Frankrike, Polen, Irland och Italien där det är närmast tabu att döpa sina söner efter kristendomens frälsare. Det som vore intressant att veta i detta fall är ju om det skulle uppfattas kränkande/hädiskt av katoliker om folk promenerade över en platta med namnet Jesus i Nordstan?
Vad tycker du?
37
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
22 okt. 09:56
Det är mycket möjligt att Kristersson kommer gå till historien som en ”late bloomer” i rollen som partiledare och statsminister. Hyfsat låga popularitetssiffror under långa tider och tvåa i storlek bakom SD. Även bland moderater man mötte var inte alla jätteförtjusta, tyckte jag mig märka ibland. Men nu: M går som tåget i opinionen och förtroendesiffrorna går starkt. Möjligen en effekt av vad som kan uppfattas som ett svagt spel på den andra planhalvan i politiken? Men helt säkert också en sen effekt också av allt från Natoprocess, ukrainastöd, hyfsat stabil fyra år i Rosenbad och, oavsett vad man anser i sak, bonus för att ha lett en regering som fick mycket gjort på flera centrala politikområden som migration, finans, skola och försvar. Till och med kulturkanon blev det. Nu vet vi ju iofs inte vad som händer framåt. Det kanske blir en vända till för UK som statsminister, och mycket kan hända med väljarbetyg och partistöd under en sådan, nya Landerholmskandaler eller Edh-kopplade historier i pressen osv.
Vad tycker du?
84
Tankar
Mårten Barck
Redaktionsassistent
•
22 okt. 11:53
Blir lite överraskad över skildringen av hur vanligt försvar av barnaga var så sent som på 1970-talet. Eller så hade jag bara ovanligt liberala föräldrar och umgicks i ovanligt liberala kretsar, för jag kan inte ens komma ihåg att jag stötte på ett enda fall av barnaga under min barndom på 60- och 70-talet.
Vad tycker du?
74
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
21 okt. 17:06
Jag har svårt att förstå hur Sveriges idrottsförbund tänker här, om de nu gör det. Det verkar vara beredda att offra tjejidrotten bara för att vara inkluderande för en minoritet. Men vilken ung idrottstjej kommer tycka det är lönt att lägga ner åratal av hård träning, bara för att sedan bli petad från truppen av en biologiskt född man? Det är nästan som om vissa förbund bestämt sig för att vi inte borde ha någon tjejidrott kvar i Sverige. I så fall är det här helt rätt väg.
Federico Moreno
Reporter
•
21 okt. 17:06
Jag tänker närmast på Caster Semenya, från Sydafrika om jag inte minns fel. Hon som sopade banan med alla när hon vann guld på 800 meter i friidrotts-VM 2009. Semenya var så krallig och hade så höga testosteronvärden att hon tvingades genomgå könstester. Det visade sig att hon hade en medfödd variation i könsutvecklingen. Det ledde till en lång juridisk strid med internationella friidrottsförbundet som krävde att hon sänkte sina testosteronnivåer. Efter att ha så att säga cancellerats från friidrottsbanorna i något år sprang hon hem OS-guldet 2016. Men när friidrottsförbundet några år senare införde nya regler för kvinnliga löpare med variationer i könsutvecklingen vägrade Semenya att ta mediciner för att ändra sin kropp. Hon förbjöds därför från att tävla. Det innebär alltså att en del kvinnor kan förbjudas från att tävla med kvinnor.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
21 okt. 16:11
Spännande genomgång! Det känns onekligen som att Sverige ligger lite efter här. Idrott måste bedrivas på rättvisa villkor och där duger det inte med självidentifikation som kriterium. För egen del tror jag att boxningsmatchen mellan Imane Khelif och Angela Carini i OS i Paris blev vändpunkten för många som inte riktigt visste vad de skulle tänka. Detta trots att Khelifs biologiska kön och kromosomuppsättning fortfarande inte är helt klarlagd.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
21 okt. 15:37
Lite under radarn har svenska Riksidrottsförbundet antagit radikala translagar som öppnar för pojkar i flickidrott. De här reglerna drevs igenom i vad som så här bara några år senare känns som en annan tid, och under starkt tryck från translobbyn. Då, runt 2020, stämplades kritik av män i kvinnoidrott som ”transfobiskt” eller ”hat”. Även om debatten idag skiftat kommer det aldrig att fullt ut ge upprättelse till alla kvinnor, flickor, som drabbats.
Vad tycker du?
47
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
21 okt. 09:50
Uppfinningsrikedom och förmågan att snabbt hitta lösningar på problem har hittills tjänat Ukraina väl. Men de snabbare drönarna och nya baltiska grejerna utgör ett verkligt problem, det verkar alla överens om. Verkstad pågår vad jag förstår utifrån medierapporter på att hitta egna tekniska lösningar och bättre skydd. Men det kommer sannolikt inte ske nåt genombrott på den här sidan vintern, enligt bla Nyt-korrespondent. Det känns svårt att tänka på tuff vintern kan bli för många i Ukraina. Och inte är det första vintern heller. Men av allt att döma den värsta. Vi får hoppas på mycket mildväder och (åtminstone) fortsatt stöd på alla fronter från resten av Europa.
Vad tycker du?
55
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
21 okt. 11:51
Det har ju sedan lång tid rapporterats om en fall liknande det här i bland annat Storbritannien, USA och Australien. Karen White (2017) och Isla Bryson (2023) är kanske de mest kända; båda var dömda för våldtäkt mot kvinnor (och sexövergrepp mot barn) men eftersom de hävdade att de var födda i fel kön placerades de på kvinnofängelse. I Whites fall fortsatte därefter övergreppen innanför murarna. Det finns fler exempel. Vad jag vill ha sagt är att ingen folkvald som inte valt att tillbringa de senaste åren under en sten kan påstå att de ”inte såg det komma” i fallet Lily/Paulus.
Federico Moreno
Reporter
•
21 okt. 09:34
Lily Abdelshahed borde förstås aldrig ha placerats på en kvinnoanstalt från första början. Barnamördaren, som först hette Paulus, bytte juridiskt kön efter att ha dömts. Att hen flyttas nu är förstås en seger för journalistiken, i det här fallet Expressens, och jag tycker att det finns något stärkande och positivt i att myndigheter kan ändra sig. Men samtidigt lämnas jag med en bitter eftersmak över hur lätt beslut verkar tas fram och tillbaka, utan att man på djupet verkar fundera över konsekvenserna.
Vad tycker du?
73
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
20 okt. 10:25
Man får ändå hoppas, för Mohamed Alis egen skull, att han är psykiskt stark. Det är svårt att föreställa sig hur det är att vara så pass uppmärksammad och granskad in i minsta detalj. Och så hoppas jag att han svarar på Pelles samtal någon gång för det finns ju 1 000 frågor man vill ha svar på.
Vad tycker du?
63
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
22 okt. 08:20
Det är bra att alla inte är intresserade av Israel. Matti Friedman, tidigare AP-reporter i Jerusalem, skrev 2014 om sin erfarenhet av att jobba där. Han beskrev bland annat hur oproportionerligt mycket journalistik produceras om området vilket ger intrycket att det är ”den viktigaste nyhetshändelsen på jorden”. Bara AP hade 40 anställda som bevakade Israel och de palestinska områdena. Det var betydligt fler än i Kina, Ryssland eller Indien – och fler än i samtliga 50 länder i Afrika söder om Sahara och fler än i länderna där “den arabiska våren” bröt ut. Kvartals läsare verkar också vara oproportionerligt intresserade av frågan samt oproportionerligt vänligt inställda till Israel samt oproportionerligt brydda om judarnas välmående (kanske utgör de en högljudd minoritet). Jag skrev också en kritisk tanke under Ulrika Carlssons artikel men där fanns ingen anklagelse om antisemitism, ett ord jag själv anser att man bör snåla med när man dömer individers intentioner. Jag vet inte hur uppväxten i Sovjetunionen präglade Rabkin men jag ser ingen motsättning i att längta efter yttrandefrihet och att vara antisionist, eller antisemit för den delen. (Jag anklagar honom alltså inte för antisemitism!) Han hänvisar till Abba Eban för att visa att Israel har utvecklar en strategi för att tysta sina kritiker genom antisemitismanklagelser. För att förstå vad han syftar på googlar jag och hittar det citat som verkar ligga till grund för påståendet. Eban skrev 1973 (några månader innan Yom Kipur-kriget, som Rabkin kallar Oktoberkriget vilket är typiskt för de som inte vill belysa att Israel anfölls på judendomens heligaste dag): ”One of the chief tasks of any dialogue with the Gentile world is to prove that the distinction between anti-Semitism and anti-Zionism is not a distinction at all. Anti-Zionism is merely the new anti-Semitism.” Det här blir i Rabkins värld en “strategi” för att tysta kritiker. Ola skriver: “Rabkin hävdar att Israel sedan 1970-talet har utvecklat en strategi för att tysta kritik genom att jämställa den med antisemitism. Denna strategi har varit framgångsrik, men den förhindrar en rationell debatt om landet.” En strategi implicerar något som är uttänkt, medvetet, systematiskt. Att ta ett citat från 1974 och beskriva det som en strategi som landet sedan utvecklat vidare och använder för att tysta kritik gör en inte nödvändigtvis till antisemit men man kommer farligt nära konspirationstänkandet. Men problemet – eller ett av dem – med att använda antisemitismanklagelser för lättvindigt är att det urvattnas och i stället blir man enklare avfärdad och anklagad för att ta fram en stämpel som inte längre betyder något. Även i de fall där israelkritiken verkligen är antisemitisk. Det är delvis därför det är en god anledning att snåla med begreppet. För övrigt anser jag att IHRA-definitionen inte bör antas som officiell policy av hela länder och att man är lat om man grundar antisemitismanklagelser på “because of IHRA”.
Magnus Thorén
Programledare
•
21 okt. 07:42
Jag är ganska exakt på Olas plats i detta: Israel-Palestinafrågan har alltid hamnat hyfsat långt ner på min lista över intresseområden att bevaka. Och genom åren tycker jag mig kunna se legitima ståndpunkter från båda sidor. (Hamas och deras terror och förtryck exkluderad).
Vad tycker du?
184
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
16 okt. 15:54
Det dyker upp så många frågor när jag läser det här. Framför all fastnar jag för verksamhetsberättelsen, där det anges att paret vill nätverka med personer inom porrindustrin och träffa ”kända profiler i USA för att få en fot in i underhållnings- och sportbranschen”. Nu avslöjar jag säkert min okunnighet i ämnet, men det låter nästan som om porren är inkörsport till en karriär som artist eller idrottsman? Hur som helst, mästerligt grävt!
Magnus Thorén
Programledare
•
16 okt. 07:51
Med en dåres envishet återkommer jag till det enkla test som både privatpersoner och MUCF borde begagna sig av framöver. (Jo, jag är medveten om att en del uppdragsbeskrivningar, styrdokument mm försvårar en övergång före helgen, men ändå.) • Har föreningen en ”sund kärna” som står på egna ben, dvs engagerade medlemmar som arbetar ideellt och betalar en medlemsavgift? (Tänk Scouterna, valfri idrottsförening.) • Har föreningen sina rötter i begripliga, meningsfulla och ”riktiga” aktiviteter och verksamheter som du och jag begriper oss på? (Tänk scouthajker, innebandyturneringar, återkommande rollspelskvällar eller poesiuppläsningar.) • Är föreningen i grunden ointresserad eller oengagerad i dagspolitik, att ”nå ut i debatten”, framstå som offer och aldrig hört talas om knepiga förkortningar som tex MUCF? Är svaret JA på detta tre enkla frågor ska stöd i någon grad vara en god idé. Är svaret NEJ på en eller flera…värt att kolla verksamheten en extra gång.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
16 okt. 06:35
Den här typen av historier har man läst så många gånger. Jag tycker det är intressant att det inte verkar finnas ett större politiskt tryck på att strypa bidragskranen till den här typen av föreningar som verkar ha som affärsidé att finansiera ett bekvämt liv med bidrag. Det är svårt att slå bort tanken att det finns en opinion som vill att det ska vara ganska lätt att få de här pengarna. Kan det vara så att många gärna ser att det ska fungera så här för att alternativet är att det blir för oattraktivt att driva olika intresseföreningar? Jag skulle gärna se en ärligare debatt i så fall för det verkar uppenbart inte handla om enskilda undantag.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
16 okt. 06:28
MUCF och andra bidragsgivare till stora som små föreningar har länge varit en guldgruva för fifflare och opportunister. Den som lärt sig myndighetslingot och de rätta nyckelorden kan lätt sätta i system att skriva vinstdrivande ansökningar på skattebetalarnas nota. Tidigare har det skett med lite eller obefintlig kontroll. Men sötebrödsdagarna för välfärdsbedragarna inom föreningsverksamheten verkar lyckligtvis ha haft sin peak. Det bådar gott att det är MUCF själva som granskat och begärt tillbaka pengarna.
Vad tycker du?
112
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
20 okt. 09:27
Intressant av Hanif Bali. Här finns ett allt mer stabilt”Mittens rike” där S och M och numer även SD ingår. Partierna har lite olika lutningar i några kantfrågor vilket ger spänst åt riket. Staten och kapitalet, försvar mot Ryssland, kärnkraft, en stramt reglerad invandring, en effektiv välfärdsstat med förmåner till ffa de som betalar in skatten och EU och NATO är fundamenten i det mittersta riket. Som i denna form samlar runt 65–70 procent av de väljande medborgarna. Ett Mittens rike som vi ska vara glada och stolta över.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
20 okt. 09:22
Hanif Bali skriver att Timbrosfären har kämpat ”med näbbar och klor för massiv bidragsinvandring”. Förre chefsekonomen Fredrik Kopsch diverse utspel är ett exempel på den riktning som Timbro valt de senaste åren. Han har undrat varför vi inte river gamla kyrkor i Stockholms innerstad och istället bygger bostäder, velat sälja dricksvattnet till marknadspris och skrivit att man självklart ska vara för helt fri invandring. Han har kallat värnplikten för ”slaveriet”, hyllat S-toppen Lawen Redar för hennes idé om att blanda befolkningen och krävt amnesti för 4 700 migranter. Hans försvarare skulle kanske säga att utspelen var till för att flytta debatten och inte skulle tas för bokstavligt. Men då framstår utspelen som ännu mindre seriösa. Vem slänger ur sig nåt om man på allvar inte vill genomföra det? Timbro kom till efter att SAF:s Sture Eskilsson skrivit ett memo om att näringslivet behövde ett långsiktigt opinionsarbete. I början av 80-talet tog Timbro fram ett femtiotal rapporter mot löntagarfonderna. Det är ganska långt från marknadspriser på dricksvatten, statligt styrd blandningspolitik och att riva kyrkor. Frågan är om Timbro bytte riktning eller om man bara lät Kopsch hållas. Och om tankesmedjan byter tillbaka nu när han har försvunnit.
Max Jerneck
Chefsekonom på Katalys
•
20 okt. 09:12
Håller helt med om att ideologisk dogmatism förgiftar debatten om statens roll i ekonomin, och gör det svårare att lösa problem. Under efterkrigstiden var de flesta överens om att blandekonomi, med inslag av både offentligt ansvar och privat entreprenörskap – det bästa av både socialism och kapitalism – var den mest önskvärda ordningen, även om det såklart fanns meningsskiljaktigheter kring hur rollfördelningen borde se ut. Vad staten och marknaden bör göra borde vara en empirisk, inte ideologisk, fråga, om vad som funkar bäst. Timbroiter som alltid förespråkar mindre stat och socialister som alltid förespråkar mer stat tillför ingenting av värde till den diskussionen. Jag gissar att striden om löntagarfonderna är upprinnelsen till dagens polariserade debatt, där den nyliberala högerns linje var att blandekonomi aldrig fungerar utan att det bara finns två system, renodlad kapitalism eller renodlad socialism, och att man måste välja. Idag borde vi se att staten och kapitalet har olika egenskaper och bör fylla olika funktioner, i olika faser av industriers utveckling osv. Somliga områden är naturliga monopol och andra lämpar sig bäst för privata initiativ och experimenterande
Magnus Thorén
Programledare
•
20 okt. 07:30
Läsvärd uppgörelse av Bali, som väl i grunden handlar om den generella effekten av att åldras, leva och se fler nyanser och raster av verkligheten? Jag kommer ju själv närmast från den ”motsatta” sidan i detta och fick mitt politiska uppvaknande på gymnasiet i kretsar där vänsterns lösningar och världsbild var de enda tänkbara – medan Timbro och EU-medlemsskap var högst suspekta företeelser. Om Bali fick sitt aha-moment i Österåker fick jag det själv kanske som ung och head huntad till Stenbeck-ägda Finanstidningen (salig i åminnelse). Jag började bevaka näringsliv och började umgås med journalister som inte bara läste Ordfront och DN och träffade företagare som av allt att döma var rätt vettiga. Det gav mig insikter tror jag om mål- och intressekonflikter med mera som formade en mer sammansatt och prövande syn på samhällsfrågor, politik, civilsamhälle och skatter.
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
20 okt. 05:14
Välskriven text som fångar de stora dragen i högerns utveckling, också internationellt. I politiken är man ofta så upptagen av det korta perspektivet (läs regeringsbildning, nästa budget, senaste opinionsmätningen) att man förlorar de längre linjerna. Men lyfter man blicken framträder nyliberalismens död som en av 2000-talets största förändringar. Det är en omvälvning som förändrat båda sidor av höger–vänsterskalan. Inom socialdemokratin finns knappt längre några företrädare för ”tredje vägens idéer” om mer marknad och mindre stat, och de som inte förmått förstå eller anpassa sig till den nya tidsandan förlorat mark till andra rödgröna krafter. Internationellt, liksom i Sverige, ser vi hur den traditionella borgerligheten trängts undan eller helt ätits upp av nya högerpartier som gjort upp med den nyliberala föreställningsvärlden. Om partier som Örebropartiet har en framtid i svensk politik avgörs nog mindre av dem själva än av hur de etablerade partierna väljer att möta denna förändring. Men spelar de sina kort rätt är inte en riksdagsplats 2030 omöjlig. Politikens strukturella förändringar är till deras favör.
