Vad händer med vår demokrati?
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
0av 50 000
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
Senaste nyheterna
20:08
20:05
17:16
15:13
15:11
14:24
13:48
13:14
12:34
12:30
12:16
11:50
11:47
10:25
09:33
08:59
08:13
Vad tycker du?
50
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
3 Tim
I skuggan av de återkommande larmen om ”extremhögerns” valframgångar i Europa har vänsterns (åter)radikalisering, inte minst i Tyskland, till stora delar flugit under radarn. Vissa av de vänstermiljöer som bidrog till valvinsten för Die Linke i Berlin nyligen är öppet antisemitiska, och i vintras misshandlades högeraktivisten Quentin Deranque, 23, till döds vid en protest mot LFI:s EU-parlamentariker Rima Hassan vid Sciences Po i Lyon. Den misstänkte för dödsmisshandeln arbetade som assistent till LFI:s parlamentsledamot Raphaël Arnault, som är grundare av den antifascistiska vänstergruppen Jeune Garde. Det går inte att helt frigöra sig från tanken att våldet är en del av partiets strategi.
Vad tycker du?
226
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
7 Tim
Flera har skrivit i kommentarerna att DN gör mycket bra. Det ligger det förstås en hel del i och är lätt att glömma bort. Väldigt många människor har dessutom inga problem alls med “homo DN-siensis”, tvärtom känner de att texterna sätter ord på deras egna tankar och övertygelser. Som publicistisk affär går DN också mycket bra och har, som flera skrivit i kommentarerna, många kompetenta medarbetare. Smaken är förstås delad men Shachar som nämnts tycker jag är jättebra, liksom Winiarski. De undersökande reportrarna är väl bland de vassaste som finns i Sverige osv. Min issue med DN, SR och SVT är att det som skrivs och sägs där tillmäts så mycket större betydelse än vad det egentligen är värt. Jag vet ju – eftersom jag har erfarenhet från båda håll och därför kan jämföra – att de metoder Kvartal använder och de medarbetare som arbetar hos oss är minst lika omdömesgilla och kunniga som deras. Ändå får det som skrivits eller rapporterats i de här medierna någon slags särställning. Det är som att svensk offentlighet lever kvar i 1980. Men jag tror och hoppas att det är övergående och att vi genom det vi gör bidrar till det.
Erik W. Larsson
Skribent
•
14 Tim
Framför allt är det bristen på skaparglädje som slår mig bland DN:s kolumnister. Jag skrev nyligen en text i Kvartal om mitt eget tvångsmässiga behov av att skriva – hur jag sitter med Google Docs i mobilen under sonens simträning, bara för att få ur mig en idé. Men vad är det som driver en Wolodarski eller Wiman att skriva ännu ett grötmyndigt inlägg om det öppna samhället eller den globala uppvärmningen? Det kan väl omöjligen vara samma impuls?
Vad tycker du?
55
Tankar
Magnus Alselind
Redaktionschef
•
8 Tim
Att lämna journalistiken som huvudsyssla och skaffa sig ett (åtminstone delvis) utifrånperspektiv är mycket intressant. Och nu syftar jag inte så mycket på de som går över som kommunikatörer eller spinndoktorer i samma (i brist på snällare uttryck) ”klägg”. Jag tänker att detta borde ha fött ett intresse hos någon medieaktör att ställa frågor till honom, som fd ovanligt ung chefredaktör och upplyft medlem i Stora Journalistprisjuryn borde det ju också locka till läsning och lyssning eftersom han var ett namn i etablerade medier. Christer kräver ju ej på nåt sätt tolkningsföreträde, men kanske skulle bli tänkvärt att ställa frågor och lyssna in. Honom eller andra som lämnat och fått nya erfarenheter och perspektiv. Inte tagit del av den typ av intervjuer dock; varken med Christer eller andra ex-journalister med nya perspektiv, inte på kultursidor eller i branschpress.
Widar Andersson
Skribent
•
11 Tim
Det är nåt särskilt med Kvartal. Christer sätter fingret på det särskilda: Folk som jobbar på Kvartal låtsas inte att de inte har åsikter. Det är befriande. Alla har åsikter. Det är inget särskilt med det. Därför ska man inte låtsas att man till skillnad mot alla andra, inte har några åsikter. Folk som jobbar på Kvartal har heller inte samma åsikter; är inte stöpta i samma vinkelfabrik. Vilket gör Kvartal till något särskilt bra för alla, som Christer skriver, inte tänker på medier eller åsiktskorridorer dagarna i ända.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
12 Tim
När jag började journalistutbildningen slogs jag av hur homogent det kändes. Inte bara i bakgrund, ålder och klass, utan också i vad man tyckte om att göra och vilka ämnen man pratade om. Jag hade nog inte tänkt så mycket på det tidigare. De flesta i min familj och släkt är naturvetare. Sen dess har jag tänkt en del på att det finns olika sorters smarthet. Journalister kan vara väldigt insatta i nyheter och samhällsfrågor, allmänbildade och duktiga på att formulera sig. Det är en sorts smarthet som syns och hörs, och att vara intellektuell ses ibland som synonymt med att vara intelligent. Samtidigt kan människor som knappt följer nyhetsflödet vara extremt kunniga och intelligenta, bara på andra sätt. Men de kanske inte har samma självklara förmåga att formulera och visa upp sin kunskap inför omvärlden – något den typiska journalisten ofta är väldigt bra på.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
12 Tim
Utifrån dina texter får jag känslan av att dina antipatier mot medievärlden och mot journalister i allmänhet och en viss typ av journalister i synnerhet är särskilt starka, även sett i ljuset av det rådande mediekritiska klimatet. Här fick man ju nosa lite på bakgrunden, men jag tänker att det måste finnas mer som ligger till grund för din ”resa” här. Kan du minnas att det var någon eller några särskilda händelser som fick dig att vilja ”kliva ur bubblan”, eller bara spräcka den?
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
13 Tim
Den där bubblan är särskilt liten i Sverige. När jag flyttade tillbaka hit efter 15 år utomlands och för första gången befann mig som vuxen på en svensk arbetsplats slog det mig hur annorlunda arbetskulturen och inställningen till journalistiken var här. Synen på hur makten ska granskas, vad man får dricka på lunchen och med vem, vilken utbildningsbakgrund man bör ha för att jobba i media m m. Själv har jag aldrig studerat journalistik. I England var det meriterande snarare än något som sågs ner på, även om nepotism också var extremt utbrett i brittisk media och kontakter knöts ofta på fina skolor. Därför startade jag och mina kollegor en sommarskola i journalistik som endast gymnasielever från kommunala skolor kunde söka till. Journalister från alla möjliga medier – BBC, The Times, Sky, News of the World m m – höll workshops och studiebesök. Alla gav samma råd till ungdomarna: plugga inte journalistik. Skaffa dig en annan utbildning så att du kan något. Sen kan du bli journalist.
Henrik Höjer
Redaktör
•
15 Tim
Intressant, välskrivet. Viss igenkänning. Jag bor i ett område där det är extremt glest med journalister, och jag umgås nästan aldrig med branschfolk. Jag tror det är nyttigt. Och bra för journalistiken. Har varit till vårt sommarställe i helgen, och jag älskar att höra snacket i kön på Willys i Skutskär i norra Uppland när man handlar där. Det är väldigt långt från en redaktion i centrala Stockholm, så att säga…
Vad tycker du?
36
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
7 Tim
Det är symtomatiskt att en fråga som får väldigt mycket uppmärksamhet när ingen riktig konkretion finns sedan tystnar helt när något konkret faktiskt kommer. I detta fall en – vad jag förstår – gedigen utredning som lyfter många av de problem som “woke-debatten” handlade om. Kul att du tar upp den, Anna-Karin. Det är ju inte någon liten eller oviktig fråga. Akademisk frihet är en grundpelare för ett demokratiskt och modernt samhälle precis som fria och oberoende medier. Och det finns paralleller att dra just till medierna, kanske framför allt till public service som i likhet med universiteten är mer statligt kontrollerade än många vill låtsas om. Även här säger man att medierna är “jättefria” och “jätteoberoende” medan många av konsumenterna upplever att vissa perspektiv har företräde medan andra konsekvent får stå tillbaka, att vissa åsikter är goda och fina och därför inte utmanas medan andra behandlas som”kontroversiella”.
Vad tycker du?
24
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
9 Tim
Fascinerande artikel av Elliot Norrevik – och han är 17 år! Som han skriver är AI-undergångens idévärld präglad av män som är formade av sin läsning av science fiction-litteratur och Liftarens guide till galaxen. Risken för undergång handlar i grunden om den klassiska science fiction-frågan: Kommer främlingarna i fred? Vanligtvis rör det sig om främmande livsformer från rymden, men det kan också, som i AI-diskussionen, handla om en teknologi som vi själva utvecklar men som vi snart kanske inte längre förstår eller kan kontrollera. För den som vill lyssna mer: Ola Wongs bokklubb hade en science fiction-special med temat ”Vi kommer i fred – om Arthur C. Clarkes och Hao Jingfangs ufon”: https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/vi-kommer-i-fred-om-clarkes-och-haos-fredliga-ufon/cG9zdDo5MDA3NQ Ola Wongs bokklubbs AI-special handlar om böckerna Empire of AI (om OpenAI) och Mustafa Suleymans The Coming Wave. Samtalet borrar i det som Elliots artikel handlar om: konflikten mellan doomers och boomers och de ofta ganska knepiga personligheter som driver utvecklingen.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
10 Tim
Det är ändå speciellt att vi har kommit till en punkt där seriösa människor sitter och uppskattar sannolikheten för mänsklighetens undergång i procent. 10 procent? 20? Över 90? Jag vet inte riktigt vid vilken procentsats man förväntas börja bli orolig. Den cyniska delen av mig tänker att det kanske finns ett visst mått av undergångsromantik i Silicon Valley som spär på spekulationerna. Kanske sätter kulturen kring science fiction och storslagna framtidsscenarier sina spår i hur man tänker? Samtidigt känner jag att jag förstår alldeles för lite för att kunna ha en bestämd åsikt.
Vad tycker du?
33
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
3 Tim
Här kan det vara värt att göra en återblick till 2018, då Marita Ulvskog (S) hade uppdraget att avskaffa sommartiden inom EU. Från början var tanken att omställningen skulle upphöra 2019, men som vanligt drog det ut på tiden. Till slut röstade ändå EU-parlamentet för ett avskaffande med start 2021. Sedan körde alltihop i diket på vanligt EU-manér; denna gång i ministerrådet där de olika ländernas regeringar inte kunde enas om hur införandet skulle samordnas. Snart sex år senare har ännu inget hänt. Kanske Trump kan få fart på processen? Han kanske kan hota med lite nya tullar.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
11 Tim
Här är jag Team Trump – det är även minst en centerpartist! Inte en vänster- eller höger-fråga när man granskar riksdagen. Centerpartiets Ulrika Heie har mycket klarsynt föreslagit att slopa vintertid. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/sommartid-aret-runt_hd021126/ SD är i det här fallet liberaler, dvs kluvna. Markus Wiechel vill avskaffa sommartiden, och Yasmine Eriksson vill ha sommartid året runt. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/sommartid-som-standardtid_h6022214/ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/avskaffad-sommartid_hd022390/
Vad tycker du?
199
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
2 okt. 08:43
Bra att detta granskas. Absolut. Men jag gissar att detta inte kommer påverka den övergripande funktionaliteten i vår demokrati, så som de mäts i de internationella demokratiindexen – där vi brukar ligga i den absoluta världstoppen. Men – time will tell. Tidigare larm har visat sig vara överdrivna…
Ola Wong
Redaktör
•
2 okt. 06:53
Kul satsning! Men målsättningen bör inte att vara en motröst utan en röst som försöker nå sanningen. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är viktigt att komma ihåg att Ryssland & co. fortfarande har ett intresse av att så misstro mot demokratins integritet, och blåsa upp polarisering (läs gärna Thomas Rids bok Active Measures för den bästa genomgången om det). Det går utmärkt att bevaka påverkansoperationer och bevaka misstänkt röstfusk samtidigt.
Göran Fröjdh
Reporter
•
1 okt. 20:39
Jag tycker att de stora medierna (SVT, SR, DN etc) varit ganska bra i sin rapportering om det misstänkta valfusket/valpåverkan under veckorna efter valet. Problemet är bara att samma medier, trots stora ekonomiska resurser, sällan verkar ha intresse eller uthållighet nog för att borra sig ner i eller bita sig fast i en story. Även bevakningen av Borlänge- och Järvahärvorna, som var omfattande under de första dagarna, ebbade ut efter att på välkänt manér ha slutat i en debatt om rasism. Det är där som Kvartal kan göra skillnad; genom att fortsätta granska när de andra dragit vidare. Därför är det viktigt att vi – och ni – blir fler!
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
1 okt. 19:33
Det här är kul! Sedan vi ställde om till en komplett nyhetssajt för ett år sedan har siffrorna gått spikrakt uppåt. Men vi är ändå otåliga eftersom vi tycker att vi har byggt upp en mycket kvalitativ, innovativ och prisvärd medieplattform. Det bara MÅSTE finnas många fler som – om de upptäcker vad Kvartal faktiskt är och inte bara går på andrahandsinformation – skulle bli trogna prenumeranter. Jag vägrar tro något annat. Så om du tycker att Kvartal är ett viktigt alternativ som bör gå från just alternativ till huvudkälla för allt fler – hjälp oss att maxa den här kampanjen.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
1 okt. 19:16
Bäst av allt är den rosa mätaren på förstasidan, uppdaterad i realtid. 41 277 av 50 000, i skrivande stund. I Kvartal är det inga förkryssade läslistor, ingen blir tillsagd vilken podd man ska lyssna på (man kan lyssna på alla) och det blir ingen incidentrapport för att du läser Kvartal på jobbet. Varje prenumerant räknas en gång, och den som är missnöjd med resultatet kan inte skylla på konspirationer. 149 kronor i månaden. En rätt bra deal för att riva en åsiktskorridor.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
1 okt. 18:11
För att förstå hur DN Kultur ser hot mot demokratin i precis allt utom just misstänkt valfusk så behöver man ha djup insikt i den svenska samhällsdebatten. En insikt som jag faktiskt inte tror att man får om man prenumererar på DN. Det är nog säkrast att prenumerera på Kvartal i stället om man vill läsa intressanta, olika perspektiv på Sverige och världen. Men där är jag så klart inte opartisk. Så lita inte på mig, tänk själv!
Vad tycker du?
71
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 15:07
Jag var på en valdebatt i Stockholm med representanter från samtliga riksdagspartier. Jonas Lindberg var den som gjorde bäst ifrån sig – och var den första att rusa fram till en i publiken som plötsligt blev sjuk. Han är sjuksköterska. Jag vet inte så mycket mer om honom. Men att han snattade två boxershorts för 10 år sedan under en period då han själv sagt att han mådde dåligt kanske inte bör definiera honom för all framtid. Även om ordet kalsongtjuv låter kul.
Vad tycker du?
42
Tankar
Mårten Barck
Redaktionsassistent
•
Igår 17:27
Jag misstänker att jag är en av dem som Svenaeus inte tycker borde ha fått någon diagnos. Efter att ha varit sjukskriven för depression i ett par år så ville FK ha en utredning så att jag hade en diagnos som underlag och den psykosociala utredningen som gjordes ledde fram till att jag fick autismdiagnos. Högfungerande asperger tror jag att det hade kallats några år tidigare. För mig gav diagnosen ett verktyg för att förstå varför jag är som jag är och hur jag kan vara så högfungerande vad gäller vissa saker (studier) men katastrofal vad gäller andra (räkningar, relationer). Diagnosen gav mig också rätt till att få boendestödjare, med hjälp av vilken jag för första gången i mitt liv fick ordning på min ekonomi. Kort sagt: jag fick hjälp att bygga upp fungerande vardagsrutiner. Vilket har varit helt revolutionerande. Om något önskar jag att jag hade fått diagnosen decennier tidigare. Så även om jag håller med om att det säkerligen överdiagnostiseras, så tror jag inte att det går att göra en så tydlig uppdelning som i artikeln mellan de som befinner sig i kometens kärna och såna som jag, i kometsvansen, som hankar sig fram i livet, men faktiskt också kan vara oerhört hjälpta av att få diagnos.
Erik W. Larsson
Skribent
•
Igår 15:42
De flesta som själva har en NPF-diagnos, eller barn med en, skulle nog hålla med om artikelns premiss: det är en skandal att diagnoser delas ut så frikostigt att de verkliga fallen inte får den hjälp de behöver. Det fascinerande är att nästan alla tycks vara överens om vilka de verkliga fallen är: de själva och deras barn. Det är alltid någon annan som är överdiagnostiserad.
Vad tycker du?
115
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
Igår 07:54
För ganska exakt ett år sedan läckte en intern rapport som visade att klenoden BBC vinklade, sållade och klippte nyheter på ett sådant sätt att allmänheten ibland inte fick hela bilden. Ett av de områden där BBC hade problem med verkligheten handlade om trans och om vad vi just nu vet om vården av unga som upplever dysfori. BBC prioriterade solskenshistorier och valde systematiskt bort vittnesmål som indikerande att frågan var komplex. Den som tittade eller lyssnade på BBC fick därmed inte reda på sådant som Wold talar om i intervjun. På liknande sätt bestämde SR att de som lyssnade på ”Fråga Agnes” inte var i stånd att härbärgera svaret på vissa frågor. Nu har samma ledning bestämt att allmänheten ska hållas från Wolds vetande. Måtte någon annan ge henne en mikrofon.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 05:55
Vad intressant med studien om homosexuellas syskon. Kan man tänka sig att folk som vet att deras syskon kanske inte kommer få barn överkompensera omedvetet för att sprida familjens gener? Ställer så många frågor, tänk om det fanns en podd man kunde skicka den till?
Vad tycker du?
73
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 14:45
Anledningen till att den där elefanten i rummet kan klampa runt relativt ostört nämns som hastigast i slutet på artikeln; befolkningstillväxten sker framför allt i länder som Pakistan och Afrika söder om Sahara medan nativiteten rasar i hela västvärlden – numera även i Kina. I väst är problemet närmast det motsatta; hur ska våra samhällen kunna fungera med en uppochnervänd befolkningspyramid, där kvinnor i snitt föder färre än ett barn under sin livstid? Det här leder till en slags syntax error hos partier/ideologier som driver på för ”klimaträttvisa”. Det är relativt riskfritt att prata om barn som en belastning för klimatet så länge det handlar om västvärlden (i artikeln nämns även de djupekologiska/totalitära tankegångarna på ”födslorätter” som om det vore helt självklart för makthavarna att lagstifta om vem som får föda barn) men jag misstänker att det riskerats att uppfattas som rasistiskt att peka ut afrikanska kvinnor som ett hot mot planeten. Hursomhelst, vi kommer vi att bli färre på jorden, oavsett klimatekonomers larm. Frågan är bara hur snabbt det sker.
Vad tycker du?
233
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
Igår 10:11
Frågan om svenskhet och svensk kultur behöver inte vara så ”bara” iofs. Anna pekar på ett bra sätt på ett obestridligt faktum. Att SD tappar, och att partiet behöver göra nån form av analys av varför. SD:are skulle säkert säga att man också har frågor om lägre bränslepriser och ”anti-woke” som något man har ägandeskap på. Men man gjorde ändå ett dåligt val. Åter till frågan om svenskhet och svensk kultur: Jag tror frågan kommer att växa, i takt med att Sverige blivit mångkulturellt har frågan fått liv. När Sverige var mer av monokultur, fanns inte behovet av att definiera det. Är det tillräckligt för att SD ska behålla sina nuvarande väljare, och till och med växa? Det återstår ju att se. Och det beror på hur SD agerar.
Vad tycker du?
28
Tankar
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
Igår 08:24
Blev det för mycket politik- och valkopplat? Några tycker det. Själv ser jag regeringsbildning som centralt i vår demokrati, och senaste veckans händelser väcker frågor om både innehåll och form. Men kanske vi borde ha tagit med det terrordoftande flygdramat med Flydubaiplanet?
Vad tycker du?
87
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
2 okt. 15:32
Nåt som slog mig i arbetet med den här artikeln, är hur lite vi egentligen känner till om den somaliska klanstrukturen. Bara en sån sak som vad klanerna heter, tror jag är för många relativt okänt. Det var det för mig åtminstone innan jag började sätta mig in i det hela.
Göran Fröjdh
Reporter
•
2 okt. 15:03
Väldigt intressant artikel, med uppgifter som var helt nya för mig. Två tankar slår mig efter att ha läst. Ett: Begreppet ”klan” används alltför förenklat i den svenska debatten, där det mer eller mindre medvetet förknippas med kriminalitet. Två: Det är samtidigt ett skyddsnät som ju utgör en stor trygghet för någon som kommer ensam till ett nytt land. Även om det naturligtvis kommer i ett paket tillsammans med levnadsregler som känns främmande för det individualistiska svenska samhället.
Erik W. Larsson
Skribent
•
2 okt. 14:10
Det är slående hur många tyckare som betraktar vårt svenska tillstånd som något slags norm för hur mänskligheten fungerar. Men det är det inte alls. Vårt system är extremt udda och går på tvärs mot många av människans mest grundläggande instinkter. Det somaliska systemet är mycket mer naturligt för vår art. Att de utan vidare skulle bli som oss bara för att de flyttar hit är ett naivt och långsökt påfund.
Vad tycker du?
41
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 12:29
Intressant, men skulle vilja ha hört lite mer om tv-programmet The Wargame som Jonsson skrev om här https://www.dn.se/ledare/oscar-jonsson-storbritannien-ar-inte-redo-for-krig-med-ryssland-ar-nagon-det/ Kul programidé, kan det göras i Sverige? Med Stefan Löfven, Carl Bildt, Margot Wallström och Mikael Odenberg kanske. Hur länge skulle Sverige klara sig?
Vad tycker du?
4
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
2 okt. 11:14
Jag har en teori som inte riktigt togs upp av Douglas Thor. Jag tänker att ungdomars exponering för en global (amerikansk) kultur på sociala medier gör att de får attityder som är mer globala (amerikanska). Och då är moderaterna kulturellt mer in tune med sådana attityder. Partiet framstår som mer ”normalt” än S och SD. Det är en rörelse från att S är det ”normala” partiet till att M är det.
Vad tycker du?
45
Tankar
Mårten Barck
Redaktionsassistent
•
2 okt. 07:55
Många obehagliga videoklipp på våldsamheter postas på sociala medier, även om man givetvis måste vara källkritisk vad gäller sånt. Men det kanske mest illavarslande klippet är på när borgmästaren i St Denis, Bally Bagayoko, dansar, skrattar och sjunger med demonstranterna. Misstänker att många av klippen i praktiken fungerar som valfilmer för Marine Le Pen.
Vad tycker du?
50
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
2 okt. 07:31
Fun fact: Ordet liberalism började användas i Sverige år 1817, om vi ska tro KB:s mediedatabas. Och riktigt poppis var det i slutet av 1800-talet. Den som vill kan fördjupa sig här: https://tidningar.kb.se/search?q=liberalism&searchGranularity=part&_sort=datePublished
Vad tycker du?
29
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
1 okt. 16:50
En viktig aspekt av Jonathan Kärres artikel är hur läsaren själv faktiskt kan värdera informationen. Han hade skrivit att en SD-topp trodde att SD skulle släppa fram en högerregering utan SD-ministrar skulle det vara omöjligt att veta om det var något att ta på allvar eller inre. Så såg det också lite ut när Aftonbladet och Expressen rajtade. Det framställdes som en SD-svängning. I originalartikeln var det tydligt att Jomshof inte stod för uttalandet, då ska man nog ta det som en spekulation i farten. Men det kan ändå vara intressant att läsa hur maktspelare i de olika partierna spekulerar.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
1 okt. 15:54
Ett sidospår men det finns ju ändå med i artikeln – angående flighten från Dubai till Tel Aviv. För att parafrasera Alselind: Jag har ännu inte läst en enda tidningsartikel om händelsen där jag fått veta att det var en ”false flag operation” – något som jag däremot fick läsa på X.
Vad tycker du?
76
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
1 okt. 08:59
Vårt samhälle bygger mycket på idén om ett ”civilsamhälle”: föreningar som ska stå fria från både staten och partierna. Men vad händer när föreningar växer till lobbyorganisationer som både får offentliga bidrag och kan mobilisera väljare? Problemet är förstås inte att föreningar försöker påverka politiken. Det är en del av demokratin. Men ju viktigare en organisation blir för politikers möjligheter att nå väljare, desto intressantare blir beroendet åt andra hållet. Politikerna har makt över pengarna. Föreningarna kan få makt över opinionen och mobiliseringen. Frågan är vad som händer med politikens oberoende när båda behöver något av den andre.
Vad tycker du?
21
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
1 okt. 13:53
Jag påminns om min intervju med Ida Gure, som är auktoriserad rätts- och sjukvårdstolk i somaliska. Hon menar att väljare från Somalia ville stötta sina landsmän. ”Särskilt i och med att man kanske har någon person som hjälper en ständigt med kontakter med myndigheter och sådant. Så då tror man på den personen och vill gärna hjälpa den,” sa hon. Och myndighetsanställda ”Louise” i Järva berättar att ”man lyssnar på personer som åtnjuter högt förtroende och bestämmer kollektivt hur man ska agera.” En sådan person som somalierna har lyssnat till är Mohamed Hagi Farah, även känd som ”Rinkebys borgmästare” och som sagt om Ilyas Hassan att han är ”en av de våra” och att somalier bör personkryssa honom. Det här kollektivistiska tänket skulle nog många beskriva som osvenskt. Här i Sverige är man ju individualist! Å andra sidan har den svenska identitetspolitiken styrt samhället i en riktning där det betraktas som lämpligt, rättvist och till och med nödvändigt att minoriteter och invandrargrupper ska få representeras av personer som delar ens kulturella eller etniska bakgrund. https://kvartal.se/nathalierothschild/artiklar/somalisk-tolk-man-vill-hjalpa-sina-landsman/cG9zdDoyMDQ1MjA https://kvartal.se/nathalierothschild/artiklar/varfor-ar-ni-forvanade-over-rapporterna-fran-jarva/cG9zdDoyMTI3MjE
Hanif Bali
Debattör och poddare
•
1 okt. 12:50
Kul att Edip Noyan (M) nämns. Här är hans Wikipedia: Edip Noyan tog 2013 time-out efter att ha figurerat i en polisutredning om mordförsök.. Enligt tidningen Aftonbladet kan anledningen ha varit att den skjutna mannen var ordförande i den bostadsrättsförening som hyr ut en restauranglokal i Gamla stan.. Den skjutne mannen ska ha haft synpunkter på restaurangverksamheten som bedrevs av Noyans familj, vilket, enligt tidningen, kan ha varit ett möjligt motiv till dådet. Noyan återvände till sitt riksdagsarbete en månad senare när beslagen från husrannsakan hävdes. Stockholms kommun beslöt att återkalla serveringstillståndet för krogen. Edip Noyan kom vidare 2013 i konflikt med moderaten Jimmy Baker. Polisen ska ha ansett att hotbilden mot Jimmy Baker varit så allvarlig att denne var i behov av personskydd. Enligt Expressen var Noyan en ”klan-politiker” vars kopplingar till kriminella kretsar var så allvarliga att Säpo tog kontakt med Moderaternas ledning för att varna partiet, strax efter att han valts in i riksdagen. I september 2014 uteslöts Edip Noyan ur partiet av Stockholmsmoderaternas förbundsstyrelse.
Magnus Thorén
Programledare
•
1 okt. 12:35
Jag har aldrig personkryssat någon – i något val. Varken till riksdagen, regionen eller kommunfullmäktige. Har aldrig känt behovet. Men visst, det kanske visar på att jag simmar i majoritetens och innanförskapets ljumma och sköna vatten. Hade jag i någon mening haft en annorlunda situation, funkionsnedsatt eller hört till en minoritet, hade jag kanske gått mer på någon slags representation, och kryssat därefter. Vad vet jag. Någon här med andra erfarenheter?
Federico Moreno
Reporter
•
1 okt. 11:48
Personkryssen blottar ett delat Sverige. Men kanske också något annat. I flera områden präglade av det vi kallar utanförskap används personkrysset betydligt oftare än i Sverige som helhet. Kryssen går i hög grad till kandidater som själva har utländsk bakgrund och lokal förankring. Det är lätt att se det som ännu ett uttryck för segregation: människor röstar på någon från den egna gruppen, det egna området eller med samma bakgrund. Men tänk om man vänder på perspektivet? Personkrysset kan också vara en väg från att inte känna sig representerad till att faktiskt välja sin representant. Och för kandidater som partierna placerat långt ner på sina listor är kryssen en väg förbi intern rangordning. I områden som ofta beskrivs som långt från det svenska majoritetssamhället tycks väljarna använda en av den svenska demokratins möjligheter mer aktivt än majoriteten gör. Kanske visar de höga personkryssen därför inte bara hur delat Sverige är. Kanske visar de också hur invånare försöker ta sig från utanförskapet in mot politikens centrum?
Vad tycker du?
36
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
1 okt. 15:42
Så kom beskedet. Nedläggningen var uppgjord på förhand. Nu tänker ledningen gå vidare med planerna på ett aktivistiskt Världskulturmuseum i Stockholm – och använda Fastighetsverkets hyror som svepskäl. Det här innebär att Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet i praktiken läggs ner. Och man vill säga upp lokalerna redan 2027. Detta sker trots att riksdagen två gånger, senast 2016, har beslutat att alla fyra världskulturmuseerna ska finnas kvar. Hur kan byråkraterna tillåtas köra över riksdagens beslut? Ledningen vill bygga ut Etnografiska museet för en samlokalisering – och vaska alla de pengar som lagts på renoveringen av Östasiatiska, som precis har återöppnat efter en lång och dyr renovering. Om Statskontoret och SMVK tror att detta blir en besparing för skattebetalarna lurar de sig själva men framförallt lurar de politikerna. Detta är en gigantisk kapitalförstörelse och ett övergrepp på Sveriges förvaltning av internationellt kulturarv. En flytt innebär en enorm mängd arbete med packning, transport och uppackning – och en risk för ovärderliga föremål. Transport är det absolut farligaste momentet. Utbyggnaden ska vi inte ens tala om, plus alla andra extrakostnader som nu mörkas. Eftersom man nu vill göra sig av med donationer och inredning som bekostats av gåvor undergräver man dessutom museernas trovärdighet när det gäller att få donationer i framtiden. Ett stort problem är att byråkraterna här har tagit över politiken. En kulturminister värd namnet skulle kunna stoppa förstörelsen. Men lokalerna är väl redan paxade av byråkraterna. (se https://kvartal.se/olawong/artiklar/marknadsohyran-sprider-sig/cG9zdDoxMDU2MjE)? Kan riksdagen en sista gång rädda Sveriges internationella kulturarv?
Vad tycker du?
36
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
1 okt. 10:27
Om jag försöker tolka Cecilia Hagen så listar hon lättsamt förhållningsregler som är tillämpliga för hur Hagen själv, som omtyckt krönikör-nestor, väljer ämnen och vinklar för sin spalt. För henne funkar det fint att vara ”dunlätt”. Med Wold är det annorlunda. När hon valt att betona att kunskapsläget är oklart i transvården, särskilt så när det gäller unga individer vars dysfori uppkommer hastigt i samband med puberteten, följer hon läkareden: först och främst inte skada. Förpliktelsen till den och till sanningen är viktigare för Wold än att stå på god fot med diverese tyckare, RFSL och Sveriges Radio. Jag kan inte låta bli att undra hur landet legat om fler i offentligheten följt Hagens goda råd. Hade vi då inte fått se de obekväma granskningar av vården som bidragit till att politiken i alla fall delvis vaknat och att rekommendationerna för transvården av unga faktiskt ändrats?
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
1 okt. 08:06
Cecilia Hagen har ju givetvis rätt i att det är så vårt samhälle funkar. Men borde det vara så? Det finns samvetsfrågor där man inte kan eller bör hålla tyst. Könstillhörighetsdebatten är en sådan, där båda sidor vill barns bästa, men bara den ena riskerar att bli av med jobbet. Jag skulle föredra om det finns fler som Agnes Wold, som inte bara uttryckte sin uppfattning tydligt och klart utan också gjorde sitt bästa för att underbygga den med fakta. I många frågor kan man ändå ha legitima meningsskiljaktigheter, eftersom fakta sällan är entydiga eller tillräckliga. Wold är en jobbig jävel, men hon gör vad hon kan för att belägga sina ståndpunkter. Just därför borde hon vara kvar på SR.
Vad tycker du?
128
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
1 okt. 08:58
Hisnande att de sammanlagda utsläppen från husdjuren i OECD-länderna uppskattas vara så stora – motsvarande sex gånger Sveriges årliga utsläpp. Men med det sagt tycker jag ändå att vi ska låta hunden i rummet vara (och för den delen barnen i rummet!). Bara för att något går att räkna på behöver det inte avgöra hur vi lever våra liv. Det finns förstås själsliga värden som inte låter sig fångas i klimatkalkyler, och det blir intellektuellt ytligt att låtsas som att de inte finns.
Göran Fröjdh
Reporter
•
1 okt. 08:02
Jag vill minnas att det kom en studie i ämnet redan för 10–15 år sedan som kom fram till att utsläppen från en större hund (t ex Schäfer, Labrador) var i nivå med en SUV. Någon liknande jämförelse för katter gjordes inte, men om man utgår från Magnus Henrekssons beräkningar borde ju familjens kisse kanske motsvara en liten Volvo eller VW Golf? Djurskammen verkar dock inte vara särskilt utbredd bland ledande klimatpolitiker och -debattörer. Bägge MP-språkrören, Amanda Lind och Daniel Helldén, uppger att de har katt (den senare porträtterades tillsammans med Snils på omslaget till magasinet Kattliv 4/2024). Föregångaren på språkrörsposten, Isabella Lövin, hade hunden Ruffe, medan Peter Eriksson inte bara hade hund utan även katter, hästar och fyra får hemma på gården utanför Morjärv. (Även en törstig SUV fanns i hushållet.) Och i en julhälsning från Greta Thunberg 2019 skriver den då 16-åriga klimataktivisten på Instagram: ”Kom ihåg och ta hand om dig själv, varandra och den vackra planet vi bor på”. På bilden sitter hon tillsammans med familjens båda hundar Moses och Roxy, en golden retriever respektive svart labrador. (Jyckarnas kosthållning framgick dock inte.)
Vad tycker du?
28
Tankar
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
30 sep. 16:08
Ingen partiledare vill vara den första att bli föremål för en statsministeromröstning. Men gissar att det blir betydligt lättare att locka en regeringsbildare till den andra. Jag grunnar därför på om det skulle vara lättare att locka fram en statsministerkandidat tidigt om regeringsformen hade tillåtit maximalt tre statsministeromröstningar i stället för fyra?
Vad tycker du?
125
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
30 sep. 14:18
Jag fastnar för Louises beskrivning av hur man först bestämmer kollektivt hur man ska rösta och sedan hjälper till i vallokalen så att det inte ”blir fel”. Vad räknas som fel? Att väljaren missförstår hur man kryssar – eller att någon kryssar en annan kandidat än gruppens? Att lyssna på människor man har förtroende för är självklart. Det gör väl alla. Och det finns givetvis personer som kan behöva hjälp att förstå hur man röstar. Men det betyder inte att någon annan ska bestämma vem man röstar på. Det är där det svenska valsystemet tycks misslyckas, även om skalan är svår att få grepp om. För det är just möjligheten att gå emot familjen, föreningen eller den lokala auktoriteten som måste värnas. Louises kritik av högerns frånvaro är också värd att ta på allvar. Man kan inte beklaga sig över att människor röstar som ett kollektiv och sedan avstå från att tilltala dem som individer. Men oavsett vilka partier som kampanjar i Järva måste friheten i vallokalen vara densamma: även rätten att rösta ”fel” i gruppens ögon.
Federico Moreno
Reporter
•
30 sep. 13:15
Intressant intervju med flera talande exempel: När SD åker till Rinkeby, trycker upp telefoner i ansiktet på folk och filmar personer som inte talar bra svenska är det kanske ett exempel på hur ett stort parti har använt invånare där för att måla upp en problembild, snarare än för att försöka nå väljare i området. Man har kanske aldrig betraktat invånare i utsatta områden som väljare? Att det politiska samtalet i Järva präglas av frågor som slöjförbud, tonårsutvisningar och bidrag är inte konstigare än att frågor om biltrafik, lägre skatter och rutavdrag har varit viktiga i villaområden. Och det är ju inte heller så att S och V plötsligt har upptäckt förorten och börjat söka sig dit för att vinna invandrarväljare. Partierna har en lång historia i miljonprogramsområdena, som sträcker sig tillbaka till långt innan många av dessa områden fick dagens stora andel invånare med utländsk bakgrund. Men visst har det varit övertydligt hur somaliska föreningar har uppmanat folk att rösta bort Tidöpartierna eftersom man anser att regeringen varit rasistisk. Kan SD ha påverkat den uppfattningen genom sin valkampanj, med annonser som Saknar du Mogadishu? och ”information” om partiets återvandringsbidrag?
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
30 sep. 11:52
Intressant att läsa Louises reflektioner. Ett citat som sticker ut för mig är hennes beskrivning av när SD kom till området. Det var ”inga vänliga bemötanden” och ”de nästan tryckte sina telefoner i ansiktet på folk och filmade dem, särskilt personer som inte kunde bra svenska”. Jag fastnar också för: ”Sverige är ett individualistiskt samhälle men så är det inte i de här områdena.” Hela vårt valsystem utgår från den enskilda väljaren, ensam bakom valskärmen. Samtidigt beskriver Louise ett mer kollektivt sätt att förhålla sig till politiska beslut, vilket kan leda till en krock mellan olika sätt att se på vad ett val är.
Vad tycker du?
78
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
29 sep. 19:28
𝘋𝘰𝘯’𝘵 𝘣𝘦𝘭𝘪𝘦𝘷𝘦 𝘺𝘰𝘶𝘳 𝘭𝘺𝘪𝘯𝘨 𝘦𝘺𝘦𝘴. Tro inte på det dina ögon ser. Vanliga medborgare har i åratal fått höra att det inte finns klanröstning, att allt sånt är hjärnspöken, fördomar, rasism. En tidigare arbetslös man (Mohamed Ali), med skuldsanering (som är pågående) bland annat kopplat till underhåll för sitt barn, som först nekats medborgarskap, sen fått det i februari, och just det, har varit medlem i Vänsterpartiet i ett år. När han plötsligt kryssar sig in i riksdagen förväntas vi tro att allt är hunky dory (ungefär: allt är okej)? Klart grabben ska få en chans i riksdagen, liksom. Jag glömde nästan att gruppledaren i Borlänge för V initialt verkade mycket osäker på vem Ali var. Hur är det ens möjligt? Och att Ali gjort upprepade resor till Somalia och träffat landets regering. Dags att sluta charaden nu?
Vad tycker du?
11
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
30 sep. 08:18
Vad säger vi? Vill vi ha tillbaka britterna i EU? Eller satsa på en nystart med lite ändrade fördragstexter och ta in Kanada istället? Vad som talar för UK var ju att de ofta hade samma ”frugala” linjer som oss i budgetfrågor etc. Men man kan ju tänkta sig hur otroligt jobbig en ny segdragen förhandling med just dessa britter skulle bli, när fokus istället bör ligga på konkurrenskraftfrågor och säkerhetspolitik.
Vad tycker du?
30
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
30 sep. 09:17
Insåg just att Centerpartiet har vidareutvecklat Reinfeldts linje från 2013. Då skulle ett av åtta riksdagspartier inte få vara med. Nu är det två. Fortsätter idéutvecklingen i den här takten kommer Centerpartiet till slut bara att kunna samarbeta med sig självt.
Vad tycker du?
37
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
30 sep. 05:06
Om man vill framstå som regeringsduglig är kanske inte Fröken Snusk den självklara vägen dit. Det finns säkert väljare som tycker att det är kul, men jag förstår poängen kring att den stora massan snarare kan bli avskräckt av ”horhus och tjack”. Det känns också som en ganska tydlig krock med socialkonservatismen. Att värna traditionella värderingar är svårförenligt med Fröken Snusk och Rasmus Gozzi på scen. Det blir svårt att placera ideologiskt.
Vad tycker du?
204
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
30 sep. 06:51
Risken med att överanvända uttryck som ”folkmord” är inte bara att betydelsen urvattnas (som i fallet med ”rasism”) och reduceras till ett slagträ i debatten – utan att begreppet i allt högre utsträckning förknippas med högljudd och radikal aktivism. Krig är fruktansvärt, men i fallet med Gaza är det ju som framgår i artikeln väl känt att Hamas terrorstyre utnyttjade sjukhus, skolor, moskéer och till och med privata bostadshus för att barrikadera sig, gömma vapen och utföra raketattacker mot Israel. Ändå är terrorgruppens medvetna strategi att använda hela den egen befolkningen som mänsklig sköld påfallande frånvarande i debatten.
Vad tycker du?
115
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
30 sep. 06:27
Bloke in a dress – det låter som en After Dark-show och inte som grund för åtal. Det är lätt att komma dragande med klyschor om att poängen med yttrandefrihet är inte att alla ska få höra saker de håller med om, men det stämmer. Yttrandefriheten är på stadig tillbakamarsch, den kläms från moralpoliser och aktivister på nätet, säkerhetsintressen och internationella påtryckningar från länder som Turkiet. Frågan är större än woke-ämnen, som Nils Funcke skrivit om i Kvartal. Men en artikel som denna sätter fingret på hur absurd utvecklingen blivit. https://kvartal.se/olawong/artiklar/sveriges-langa-marsch-bort-fran-yttrandefriheten/cG9zdDoxMzI2MA
Göran Fröjdh
Reporter
•
29 sep. 19:28
I viss mån har det redan kommit hit. För snart ett år sedan skrev jag om en norrländsk kvinna i 70-årsåldern som dömdes till 9 000 kronor i böter för hets mot folkgrupp efter att ha beskrivit en sagostund för barn med dragshowartister som ”pervers”. Förvisso inte särskilt trevligt skrivet. Och brottet i fråga handlade inte om ”könsbaserat näthat” eftersom dragartister i sig inte (ännu iaf) utgör ett kön. Men lika lite kan dragshowartister anses vara en folkgrupp, enligt yttrandefrihetsexperten Nils Funcke. Men dömd blev hon i alla fall, och när jag frågade kvinnan om hon tänkte överklaga blev det korta svaret: ”Det är ändå kört, alla står på deras sida”. https://kvartal.se/goranfrojdh/artiklar/kallade-dragshow-pervers-falls-for-hets-mot-folkgrupp/cG9zdDoyMzM4Ng
Erik W. Larsson
Skribent
•
29 sep. 17:27
En mycket tänkvärd artikel, som väcker ett antal intressanta och helt hypotetiska frågor. Efterlyser särskilt läsare med juridisk kompetens: Låt oss säga att en hypotetisk skribent har skrivit ett antal artiklar i en hypotetisk tidskrift som av vissa skulle kunna uppfattas som kritiska mot delar av modern genusideologi. Låt oss vidare anta att lagar av det slag som beskrivs i artikeln så småningom införs i Sverige. Vem råkar då illa ut? Skribenten – eller den ansvarige utgivaren (vi kan kalla honom ”Magnus A”)? Och om rättsväsendet trots allt skulle intressera sig för skribenten personligen: finns det några förmildrande omständigheter som det kan vara klokt att börja samla på sig redan nu? Skulle exempelvis en uppskattande intervju med Judith Butler kunna åberopas? Frågar åt en vän.
Vad tycker du?
48
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
29 sep. 13:29
Har inte koll på detaljerna när det gäller Centerns röda linjer, men jag uppfattar det som att Thand Ringqvist vägrar sitta i (eller stödja) en regering där Vänsterpartiet ingår. Däremot verkar det gå fint om samma parti står utanför en S-MP-C-regering och bara agerar knapptryckarkompani åt konstellationen (kanske i kombination med tjänstemän i regeringskansliet). Frågan är då om C skulle acceptera en borgerlig trepartiregering på samma premisser. Personligen är jag tveksam – Centern har nog surrat sig alltför hårt till S-masten för att detta scenario ska ha någon chans. Men vem vet.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
29 sep. 12:56
Jag förstår att näringslivet gör sitt bästa för att jämka ihop C och SD för att uppnå en regeringsbildning som enligt den egna analysen gynnar deras intressen. Jag ser det dock som nästintill omöjligt för Centern, så som de har positionerat sig, att ro iland en sådan förflyttning. På något sätt har de deras väljare redan prisat in något slags närmande till V eftersom ETR har uttryckt sig så olika kring V och SD. Vad gäller SD har hon varit kategorisk. Gällande V har hon sagt att hon säger tvärt nej till att stödja en regering med V-ministrar medan ett samarbete där de på något sätt ingår ”inte har varit aktuellt och därför skulle behöva tas i partistyrelsen”. Så om hon gör den förflyttningen (att gå med på en konstellation där V ingår men inte i regeringen) kommer näringslivet och Tidö förstås att bli besvikna (men inte förvånade). Om hon däremot skulle köpa en regeringsbildning där man på något sätt gör upp med SD – då krävs det en enorm retorisk förmåga och ett urstarkt internt mandat för att hon inte ska spolas ut i processen. Jag undrar om hon har den. Men det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig.
