I nästa del svarar Malmö stad på kritiken. Vi söker också forskarna bakom rapporten och granskar hur kommunen omsatt handlingsplanen i praktiken – och hur de resurser som lagts på arbetet mot islamofobi har använts.

Det krävs inte mycket för att väcka hatsvansen.

Det är journalisters jobb att ställa kritiska frågor och pröva politikers argument. Politiker får förstås invända mot frågornas premisser. Men att istället tillskriva journalisterna politiska motiv är något annat. Att som partiledare för ett av Sveriges största partier säga till SVT:s programledare ”jag ser i era ögon hur viktigt detta är för er och hela vänstern” framstår för mig som oseriöst.

Uppfriskande att (upplever jag) fler och fler entreprenörer och företagare deltar aktivt -och så här sakligt!- i den svenska samhällspolitiska debatten. Det här är ett helt centralt perspektiv inom fördelningspolitiken som ofta (eller alltid?) glöms bort. En gammal vän som jobbade inom vården hade som idé att det på alla kvitton i vården borde stå exakt vad varje vårdinsats, ingrepp eller magnetröntgen hade kostat ’egentligen’ och sedan vad det allmänna sköt till. Det är ingen dum idé i min bok – och på samma sätt är alla former av skattepolitiska diskussioner alltid förtjänta av en grundinsikt kring var resurserna i grunden kommer ifrån. Sedan kan man ändå landa i att förespråka olika skattesatser etc.

Jag intervjuade – som en av ytterst få svenska journalister – häromåret den då nytillträdde IPCC-ordföranden Jim Skea. Ryktet sade att han inte var så alarmistisk, kanske var många inte så nyfikna då. Han sade i alla fall rakt ut att han inte hade panik på grund av klimatet. Det blev en bra rubrik. Läs/lyssna gärna: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/nye-ipcc-ordforanden-jag-har-inte-panik/cG9zdDo4NzAw

Det var lite jobbigt att se utfrågningen om islam. Programledarnas reaktion kändes som en återgång till den destruktiva konsensuskulturen – den som ledde till att många hellre var tysta om fakta, än riskerade en rasiststämpel. Jag kom att tänka på 2010, då Jimmie Åkesson debatterade islam med C-ledaren Maud Olofsson i SVT. Hon hävdade att det inte fanns någon svensk kultur och att Åkesson var rädd för det främmande. SD-ledaren varnade för konsekvenserna av att ta emot för många oliktänkande i ett homogent land (åtminstone om de styrdes av en intolerant ideologi som krockade med västerländska värderingar) och fick debattera både Olofsson och SVT:s programledare. Debatten ligger kvar på Youtube. Ingen som följt samhällsutvecklingen kan hederligt hävda att hans varningar var grundlösa. Trots det är allt likadant, 16 år senare. När Åkesson förklarar islam, reagerar Holmberg och Kvartoft som att det han säger är kontroversiellt eller häpnadsväckande. Detta trots att beskrivningen hade varit helt oproblematisk i något av världens närmare sextio muslimska länder. Det är som att Åkesson beskriver en bil med däck, ratt och motor, men programledarna insisterar på att det minsann måste gälla en viss typ av sportbil eller skåpbil, eller att det även finns motorcyklar. Samtidigt lånar de argument från vänsterradikala provokatörer på ETC. Det är ju en sak att dra en grupp människor över samma kam – men hur ska någon bli klokare, om det anses kontroversiellt med fakta? I sak har Åkesson nämligen rätt. På olika nätforum pågår det full aktivitet, där muslimer i Sverige diskuterar valet. Det är inte jobbskatteavdrag och karensdagar som diskuteras. De vill veta: 1) Tillåter Allah dem att rösta? och 2) Vilket parti är bäst för islam? Religionen står nämligen, som Åkesson säger, över världsliga lagar och nationsgränser. Det är inget konstigt med det egentligen. Även ”pensionärer” eller ”småbarnsföräldrar” tänker på sitt eget bästa och diskuterar sina intressen – men skillnaden är att småbarnsföräldrarnas ideologi inte styr stater och globala organisationer. Länder som saknar grundläggande friheter för kvinnor och oliktänkande. Denna ideologi har allt större inflytande på samhället och politiken i hela världen – 2026 pratar man ju Palestina, hijab och separata könslagar inför val i Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, USA, Kanada, Australien och Spanien. Frågor som för 20 år sedan inte ens fanns på dagordningen. Trots det bemöts Åkesson som att han säger något fruktansvärt. Men när SVT-profilerna Kaeli Abdi och Elaf Ali anklagas för antisemitism, görs det i fullständig tystnad från Public Service. Det är märkligt. Men – tidens tand har en förmåga att komma ikapp de flesta. De som förnekar sanningen tenderar tids nog att få konfrontera den.

Går du kanske runt och privatkopierar utan att tänka på det? Högst sannolikt. Tar du en bild på ett upphovsrättskyddat verk i offentligheten (en målning, skulptur eller staty) så mångfaldigar du verket. Så därför är din Iphone eller Android belagd med en speciell kopieringsavgift.

Ska jag bjuda in Jan till en Fredagsintervju i höst?

I kulturjournalistiken tas det ofta för givet att bara en viss typ av yrkesmänniskor – kulturarbetare, psykologer, humanioraspecialister, sociologer, osv – ska få utrymme att diskutera litteratur. Men i näringslivet och bland ingenjörer finns stora bokkslukare som nästan aldrig hörs. Jag tycker att OW:s bokklubb kan bidra till att ändra den balansen. I det här avsnittet är gästerna Thomas Gür och finansanalytikern och skribenten Jonas A Eriksson. Är det några namn du skulle vilja ha med som gäster? Mejla ola.wong@kvartal.se eller skriv här!

Är inte poängen med EUs klimattullar (carbon border adjustment osv…) att göra det mindre lönsamt att flytta ut produktion eller köpa från andra länder? Hade varit intressant om artikeln tog upp det. En galen tysk satsning på Putins gas och mångårig kampanj mot kärnkraft kan inte enbart skyllas på klimatet.

Den här typen av artiklar minns jag var rätt populära nånstans runt åren då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, vilket resulterade i att mediernas SD-fixering antog närmast bisarra proportioner. På den tiden räckte det i princip med att nån lokal partitopp stannade till för att äta lunch på nån random vägkrog för att mediedrev skulle uppstå och ägaren avkrävas avbön för sitt samröre med fascismen. A blast from the past!

Jag kan tänka mig att benägenheten att swisha 30 000 kronor till en skum vårdentreprenör i utbyte mot några tvivelaktiga papper delvis är genetiskt betingad. Att det har något med dopaminhalten i striatum att göra känns mer långsökt. Inte klokt att denna fars omkring ADHD tillåts fortsätta i vårt land. Till och med i USA, där ungdomar knaprar Adderall som godis och allt handlar om pengar, har myndigheterna börjat reagera: https://www.justice.gov/opa/pr/founderceo-and-clinical-president-digital-health-company-sentenced-8-years-90-million-scheme

Om man bortser från flummandet så gör texten en intressant koppling som fick mig att tänka på pandemin i Shanghai. Då svävade drönare med högtalare utanför fönstren på lägenhetskomplex i lockdown och brölade: ”Kontrollera er själs längtan efter frihet!” Det finns kanske en motsättning mellan sex och risktagande å ena sidan och övervakning å den andra. Det är knappast en slump att både barnafödandet och psykisk hälsa störtdök ungefär samtidigt som livet blev ständigt övervakat. Mobilkameran och massövervakning av städer slog igenom på bred front under slutet av 00-talet och 10-talet, då ”generation ångest” formades. I Kina, det mest övervakade landet i världen, är barnafödandet nere på 1 per kvinna och medier rapporterar om en nedstämd generation. Den ständiga sociala kontrollen som utövas genom sociala medier och kameror uppmuntrar inte till folkparkshångel. Jag förstår att drönarna är ett praktiskt arbetsverktyg för polisen, men själv tycker jag att drönare (oavsett avsändare) är ett påträngande och irriterande otyg i luften. Den enes trygghetskamera kan vara den andres Stasi. Vad tycker du? PS. Jag pratar mer om demografin i Kina i Djupet som sänds nästa troligen. Källa:Video av drönarna i Shanghai: https://www.youtube.com/watch?v=hB_4kAx1pR4 Om generation ångest: https://kvartal.se/olawong/artiklar/har-psykologkaren-svikit-generation-angest/cG9zdDoxMTQ3Ng

Ett vettigt argument för ungdomsfängelser är just det Luay är inne på – vi måste helst enkelt prova på grund av allvarliga läget. ’Av gruppen som tidigare dömts till sluten ungdomsvård och tidigare varit föremål för sociala insatser var återfallsfrekvensen nästan 100 procent, endast ett barn hade inte en registrerad misstanke. ’ Hmmm… Siffrorna här i artikeln vad gäller tiden före dagens system underbygger ju det ytterligare. Det kanske faktiskt inte bara minskar rymningarna eller avskräcker lite mer – utan också ger färre återfall i brott? Man får hoppas.

Ibland önskar jag att våra kommentarsfält kunde överraska lite mer. Jag vill ju tro att mångfalden bland våra läsare är större än såhär.

Vår samtid har ett tydligt facit över hur länder med muslimska befolkningar hanterar detta med demokrati. Svaret är mycket dåligt. Varför, kan vi diskutera, men faktum kvarstår – de allra flesta muslimska länder är inte demokratiska. Detta faktum ställer ett antal mycket obekväma frågor. Till exempel om islam och demokrati hör ihop? Läs mer i min intervju med forskaren Ruud Koopmans här: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/varfor-ar-inte-fler-muslimska-lander-demokratiska/cG9zdDo2ODk1

Är det verkligen fastslaget att Arday var en ”bluffare”, att han plagierade och att hans livshistoria var påhittad? Som jag förstått det fanns det starka anklagelser och en rad motsägelser, men Arday förnekade väl plagiat (?) och den utredning som var klar fällde honom inte för det. Cambridge hade fortfarande en pågående utredning. OM jag förstår det rätt.

De har redan rört menorahn. Det är staten Israels officiella symbol.

Återigen: Sverigedemokraterna har motiverat sitt ställningstagande mot omskärelse av pojkar med att barn har rätt till sin kroppsliga integritet och att de ska skyddas mot icke-medicinska irreversibla ingrepp. När man nu säger att man aktivt kommer verka för att judar – och enbart judar – ska ha rätt att utföra dessa irreversibla ingrepp på sina barn så finns det som jag ser det bara två möjliga förklaringar till den nya sverigedemokratiska hållningen. 1: Man tycker inte att judiska barn förtjänar samma skydd som man tycker är viktigt för alla andra barn i Sverige. Bara när det gäller judiska barn är det okej att kränka den kroppsliga integriteten och strunta i att skydda barnen mot icke-medicinska irreversibla ingrepp. Eller 2: Det handlade överhuvudtaget aldrig om att man ville skydda barn. Det handlade bara om att man ville begränsa muslimer, som ju utgör den större gruppen i Sverige för vilken omskärelse är kulturellt viktig. Alternativ 2 känns mest troligt.

Ett icke-svar är också ett svar. Strandhäll är en av de högsta S-företrädarna. Tills vi hör något annat får vi anta att Socialdemokraterna står bakom Strandhälls uttalanden, eller åtminstone inte tar avstånd. Vi kan definitivt slå fast att Socialdemokraternas kvinnoförbund står bakom uttalandena om Mohamssons solidaritetsyttring för den judiska minoriteten och ihopkopplandet mellan svenska judar och Ben-Gvir. Eftersom Strandhäll är ordförande där.