Nu förstår jag kritiken av författarens historiebeskrivning bättre och att kritiken kan vara legitim även om Segerfeldt (förmodar och hoppas jag) inte haft något antisemitiskt uppsåt.

Kultskådisen Staffan Westerberg är död. Jag är nog för ung för honom, men förstår att han – med glimten i ögat – ofta anklagas för att ha ”förstört en hel generation”. Håller ni med om det, eller vilka minnen har ni av hans gärning?

Jag skrev en artikelserie om sociologen Ruud Koopmans forskning om islam häromåret. Den kan med fördel läsas i anslutning till detta: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/man-kan-vara-islamkritisk-utan-att-vara-islamfientlig/cG9zdDoxMDgxNg

Jag har svårt att se spridningen av Anderssons makes privatekonomi som något annat än ett högerspinn. Visserligen kan man hävda att det handlar om hushållsekonomin, men hur han väljer att lägga upp sin ekonomi – dessutom på ett lagligt sätt – har knappast något större värde. Hade Magdalena Andersson själv gjort det hade det varit lättare att kritisera och anklaga henne för dubbelmoral. Å andra sidan har hon väl inte uttalat sig i frågan på snart tio år?

Ygeman, Morgan Johansson och Annika Strandhäll nämndes i talet. Jimmie Åkesson följer Simona Mohamsson i spåren med attacker mot en S-regering som han anklagar för att vara beredda att sälja ut landet för makten. Räkna med att tonläget skruvas upp ordentligt i valrörelsen nu. Vad tycker Kvartals läsare om det? Är det bra, att valet mellan blocken blir tydligare, eller skulle du önska att man pratade mer om sin egen politik?

Jag har läst kändisuppropet men har svårt att förstå vad de egentligen menar. Är det brist på att demokrati att regeringen driver igenom lagstiftning trots att vissa jurister är emot? Är det klimatförnekelse att inte följa Klimatpolitiska rådets rekommendationer, eller att ifrågasätta Johan Rockströms tipping points? Jag har läst kändisuppropet men har svårt att förstå vad som menas. Är det brist på att demokrati att regeringen driver igenom lagstiftning trots att vissa jurister är emot? Är det klimatförnekelse att inte följa Klimatpolitiska rådets rekommendationer – eller att ifrågasätta Johan Rockströms tipping points? Målet med uppropet är enligt undertecknarna ”ett Sverige fritt från populism, rasism och klimatförnekelse”. Ingen vill förstås ha rasism, men de andra två yttringarna är nog svåra att stoppa med mindre än vissa inskränkningar av… demokratin?

Kan bara tänka mig hur surrealistiskt det måste kännas att bli straffad för att man inte håller god min och ler och applåderar när en spritt språngande naken kejsare kliver in och sätter sig i tandläkarstolen. En naken kejsare är trots allt en naken kejsare. Vad var det arbetsplatsen angav som skriftligt skäl för att så hastigt ge Herlitz sparken?

Här berättar Karin Nelsson inte bara om hur hennes opinionsinstitut arbetar, utan också om hur det kom sig att hon från början kom in ”mätningsbranschen”. Hon är genuint intresserad av människor, vilket uppenbarligen bidrog till att hon fann sitt första jobb på Sifo i Ronneby så intressant och utvecklande. Hon är så starkt engagerad i de opinioner som hon mäter att hon kan bli rörd när hon öga mot öga får möta personer som har besvarat Demoskops frågor. Programledaren Henrik Höjer når verkligen fram till både yrkespersonen och medmänniskan Karin Nelsson. Lyssna!

Bra reportage. Och snabbt. Mohamsson försökte också norpa väljare från Moderaterna med den roliga avslutningen: ”På valdagen, välj storleken L istället för M.” Apropå vasst skrivet tal.

Allt sedan jag var liten pojk har jag haft svårt för allt för högtravande och självförhärligande ”ordsallader” om demokrati. Min olust och tvekan kan kanske bero på min uppväxt i en liten bruksort runt en pappersmassefabrik och ett sågverk där en klassisk arbetarsocialdemokrati hade hand om det politiska. Inom bruksarbetarsocialdemokratin där jag växte upp fanns en påtagligt nykter och realistisk syn på chefer och makthavare, även i de egna politiska leden, som gärna vill sätta sig själva på demokratiska piedestaler. Vi talar alls inte om makthavarförakt utan snarare om makthavarförstånd. Ju högre upp man kommer desto närmare har man till det högstämda och överdrivna. I takt med att man stiger i graderna har man också allt närmare till behoven, möjligheterna och ibland till kraven på att göra saker och ting som går på tvärs mot allt det högstämda. Man ger sig in i intriger, maktkamper, ryktesspridning, negativa kampanjer, blundar för brott och kohandlar ibland bort löften man givit för att nå andra fördelar. Och så vidare. För mig är därför folkviljan demokratins fundament. Hemlandet för demokratin är USA. I Självständighetsförklaringen som om knappt två veckor fyller 250 år nämns flera medborgerliga rättigheter. I slutklämmen konstaterar den nya nationens kreatörer att ”för att säkra dessa rättigheter, har regeringar inrättats bland människorna, vilka erhåller sin rättvisa makt från de styrdas samtycke.” Kan det sägas vackrare? Demokratin bygger på de ”styrdas samtycke”. Inte på högtravande demokratiska ordsallader från höjdare inom politiken, i samhällsförvaltningen eller i media. Utan de styrdas samtycke är ni inget. Det är det som är demokrati. Det lärde jag mig på fabriken och i Folkets Hus. Långt innan jag förstod det.