Just nu pratas det bara om lågt barnafödande som ett problem, en kris som måste lösas. Men om våra samhälllen helt och hållet bygger på att vi inte bara upprätthåller den befolkningsmängd vi redan har utan att vi också fortsätter att växa och bli fler och fler… Hur ska det sluta? Jordens yta och resurser räcker långt men är som bekant inte oändliga. Är det nån som har en långsiktig plan här?

Att Sveriges främsta förbudsparti nu faktiskt vill tillåta något är värt beröm, även om jag är tveksam till att vin och öl på Ica någonsin blir verklighet så länge Systembolagets överlevnad uppges hotas av varje alkohoholpolitisk reform, oavsett hur oansenlig. Och OM det nu blivit möjligt att köpa starköl i snabbköpet hade det sannolikt omgärdats med omfattande begränsningar i stil med gårdsförsäljningen. Max två burkar – och innan du släpps ut måste du lyssna på ett halvtimmes föredrag i kassan om farorna med att dricka bärs.

Vad beror det på att invandringskritiska partier ofta tycks slå över i ett förakt mot det land de säger sig värna om. Nationell samling lägger mer energi på att attackera landets främsta fotbollsspelare än på att kritisera politiska ledare som hotar Europa. Det är sedan länge känt att Nationell samling har ekonomiska band till Putin, efter att ha lånat miljonbelopp från ryska banker för att finansiera sin valrörelse. Marine Le Pen har dessutom uttryckt beundran för den ryska regimen, försvarat annekteringen av Krim 2014 och kritiserat EU:s sanktioner mot Ryssland. Nationell samling är dessutom långt ifrån ensamt bland högerradikala partier om att se många av sina egna landsmän som fiender och Ryssland som en vän. Fidesz i Ungern, Vazrazhdane i Bulgarien, Smer i Slovakien, Frihetspartiet (FPÖ) i Österrike, AfD i Tyskland – och så vidare. Varför tycks de egentligen ogilla Europa så mycket, och varför dras de så starkt till Ryssland?

Att överhuvudtaget nämna Tommy Robinson vid namn på Facebook var för några år sedan något som kunde leda till att kontot shadowbannades eller stängdes av helt. Vid ett tillfälle, kan ha varit 2018-2019, då jag var redaktionschef på Nyheter Idag, körde vi en rak nyhetsstory där Tommy Robinson nämndes. Vi giorde ”misstaget” att nämna honom även i delningen på Facebook. Inlägget flaggades och Nyheter Idags trafik begränsades under en period som ”straff”. Nyheter Idag var en liten uppstickare med extremt bra trafik på Facebook. Vi hade inget annat val än att sluta dela artiklar om TR på Facebook . Så tystar man effektivt konträra röster. Efter att Trump vann 2024 har Meta/Facebook dragit ner på såna dumheter. Men man har fortfarande inte gjort upp offentligt med vad man höll på med.

Andravärldskrigsfilmer är ett oändligt tema. Min favorit är Greyhound med just Tom Hanks i huvudrollen: https://youtu.be/eyzxu26-Wqk?si=_Fz_COR_BjPdWE-W Vilken wwii-film är din favorit?

Läser samtidigt E.M Forsters En färd till Indien som nu är på väg ut i översättning av Helena Hansson. Forsters spetsiga skildring av kolonialtidens Indien från 1924 blir också en illustration hur mycket av bilden av ett folk kan ändras. Från kolonialherrarnas omdöme om indierna som oförmögna till ledarskap och utveckling och i behov av utländsk styrning till dagens röda matta för en hindunationalistisk ledare och indiskt företagande. Forsters roman rekommenderas som sommarläsning.

Jag försöker hålla mot när barnen klagar på skolbespisningen, eftersom jag vill att de ska lära sig äta det som serveras – må det vara linsoppa, ungsfalu eller tofu. Men jag noterar hur deras missnöje växt sedan kommunen började köttspara på allvar. Kanske för att rätterna är för knepiga. Kanske för att de samtidigt ser att elever med så kallad önskekost kan få köttbullar varje dag. För en tid sedan vistades jag på en högstadieskola en tid och följde med några klasser. Jag blev förvånad över att skolmaten var ett så stort ämne för dem. De var verkligen irriterade. I ett samtal om vad eleverna ville skicka för budskap till skolministern, handlade alla förslag om skolmat och en otvetydig önskan om att få kött oftare.

Mycket upplysande och lätt oroande; så sammanfattar jag mina tankar efter att ha lyssnat på programmet. Det upplysande växer inte minst ur Magnus Thoréns journalistiskt skickliga hantverk. Han ställer frågor där gästerna Per Brinkemo, Linnea Lindquist och Ulf Melander både kan uppmuntras att tona ned respektive skruva upp problemen med de kriminella klanerna. Vilket ger ett djup och en bredd som ljussätter många sidor av samhällsscenen där saker självklart kan utvecklas i olika riktningar. Det oroande är känslan av att de svenska kriminella klanerna och släktverken är på väg att utvecklas åt det tyska hållet. Den kriminella aktiviteten kommer därmed att handla allt mindre om skjutningar och sprängningar på gator och torg och mer om organiserad kriminalitet när det gäller t ex företagande, bidrag/ersättningar, utpressning, infiltration av myndigheter/politik, stöd till terror och egna rättssystem. Kriminella klaner stater och staten och en större del av ”tryggheten” i invandrarförorter.

OK, har jag uppfattat detta rätt? När det går bra för Israel i Eurovision beskrivs det alltså som en ”mardröm” och landets höga slutpoäng sägs bero på en propagandakampanj från den israeliska staten. Men när till exempel Bulgarien får hela 312 poäng i telerösterna så beror det däremot INTE på någon orkestrerad kampanj och när till exempel Malta placerar reklam för sin låt på YouTube inför finalen så är det INTE propaganda. För tredje året i rad har folk runtom i Europa (och Australien) helt enkelt vägrat lyda kultureliten, tyckonomerna och aktivistklassen. Var det rätt låt som kom tvåa trots allt?

Det här kriget har böljat fram och tillbaka ända sedan starten 2022. Först Ukrainas oväntat starka motståndskraft, sedan känslan av att Ryssland skulle nöta ner Ukraina i kraft av sin hänsynslöshet och inställning till egna förluster. Därefter ett tröstlöst förstavärldskrigsliknande dödläge. Men nu för första gången på länge en vittring av hopp om en ukrainsk, om inte seger, så åtminstone inte förlust. Men frågan är vad som är x-faktorn för att någorlunda snabbt få slut på kriget? Om Putin försvinner förstås. Det kan hända men är inte sannolikt på kort sikt. Ser ni något annat som skulle kunna skapa nya förutsättningar för en fred som åtminstone delvis sker på Ukrainas villkor?

Den så kallade konsolskatten var obegriplig när den infördes och har visat sig vara enbart en märklig straffskatt på tv-spel och liknande. Både att den infördes och att den inte avskaffades vid ett maktskifte borde någon forska på. Gissningsvis tas den ut för sällan av folk för att det ska bildas ett riktigt tryck.

Utöver mitt idoga skrivande sedan 15-årsåldern och framåt har jag gjort gästspel under tjugo år som politisk redaktör; varav tio år också som chefredaktör. Jag har alltid haft svårt för när media vill sätta sig på höga hästar och beskriver sig själva som demokratins riddare och räddare. Det jag sett utifrån och inifrån är tvärtom att media i grunden är som vilken annan bransch i behov av kundernas köp. Vare sig du säljer korv, bilar eller tidningar så gäller det att ha produkter som kunderna vill betala för. Därför ändras korvar och bilar och tidningar i sin jakt på samklang med stämningsläget. Som chefredaktör har jag talat med många ledsna och ofta duktiga journalister som haft liknande kritik som Bengt Norborg framför i Kvartal: Du vill jobba som förut men chefen vill ha fler snabba och gärna rörliga typ reels. Så ser det ut. Tiden står inte still. Kvartal visar vägen tror jag. Kort, långt, seriöst och klacksparkig och med ett äkta jämlikhetsmärke i pannan. Så tänker jag.

Kalla mig antroposof men att föda barn har verkligen trappat upp min fascination för just kvinnokroppen! Bara det att kunna känna hur livmodern värker och drar ihop sig när man ammar de första dagarna efter förlossningen. Min kropp läker alltså till följd av att jag ger min son mat – bara en sån sak! Och ju mer jag tänker på det desto mer fantastiskt tycker jag också att det är att en hel bäbis kan utvecklas i den där ”köttklumpen” (eller ”livets träd” som vi i lite mer kosmisk kontakt med rödbetorna omkring oss säger) på mindre än ett år, och att det dessutom händer av sig självt utan att jag behöver tänka ut något?! (Men obs att jag samtidigt är skeptisk till kraven på att förlossningsvården ska tillgodose krav på hemmafödslar.)

Ofta när jag läser om olika utspel från Vänsterpartiet kommer jag att tänka på Margaret Thatchers bevingade ord: The problem with socialism is that sooner or later you run out of other people’s money. Fortfarande lika aktuellt nära 50 år senare.

Jag har lika svårt för de som åberopar nationens överlevnad som skäl för barnalstring, som jag har för de som åberopar klimatnödläge som argument för att personligen avstå barn. Jag anser att valet måste ha en grund i individens egen önskan och/eller i ett beslut i en befintlig relation. Vad tycker du?

När det gäller omritning av valdistrikt höll Kalifornien redan i höstas en folkomröstning för att temporärt förändra valdistrikten i delstaten i demokratiskt favör (Proposition 50) som fick stöd av en majoritet av väljarna. På detta sätt väntas Kalifornien vinna 3-5 ytterligare platser i kongressen i mellanårsvalet. Tyvärr vägs det upp av att ett antal republikanska delstater också varit flitiga kart(om)ritare och dessa leder nu med 17 nya möjliga mandat mot 6 för demokraterna. Möjligheten att ”flippa” majoriteten till demokraternas fördel i november ser alltså relativt liten ut just nu. Och i det avseendet spelar kanske frågan om ID-krav en mindre roll.

Jag tycker fortfarande att Tyskarna från Lund skulle fått chansen att göra den officiella VM-låten. Global Fussball OK är sanslöst underskattad, även om den skrevs i en tid där en VM-match enligt Gary Linekers definition ”pågår 90 minuter och sen vinner alltid Tyskland”. https://www.youtube.com/watch?v=D1GepmN63RM

Tankar om Roys analys? Och var det några frågor till honom som ni saknade från undertecknad?

I den offentliga debatten om kriminalitet slås jag ofta av hur dåliga många människor – även smarta sådana -–verkar vara på att hålla mer än en riskfaktor eller en lösning i huvudet samtidigt. Det polariserade offentliga samtalet med sina falska dikotomier om hårda straff vs. prevention, arv vs. miljö osv är så fördummande. Därför var det både givande och uppfriskande att få läsa den här artikeln. Att just intellektuell sårbarhet varit en mindre diskuterad riskfaktor politiskt har förmodligen att göra med att det kan uppfattas som känsligt, förutbestämt och svårt att ”lösa”. Om våra beslutsfattare på riktigt är intresserade av att motverka och förebygga kriminalitet så är det förstås avgörande att de med öppna ögon tar in hela paletten av riskfaktorer och skyddsfaktorer och sätter sig in i hur dessa samverkar.

Jag har sagt det förr och jag skriver det gärna igen: Din språkliga eftertänksamhet och finess förhöjer känslan av kvalitet på Kvartal som helhet. MEN: Ett svenskgjort ord jag har väldigt svårt för och som nu verkar förekomma i var och varannan artikel på Kvartal och som jag antar att du, Staffan, på något sätt ligger bakom är ”vibbskifte”. Jag förmodar att jag kommer vänja mig också vid denna amerikanska pastiche men i nuläget känns det mest… cringe.

Jag förstår inte vad ”vibbskifte” betyder? Men jag anar att det handlar om att invandringsfrågan – både vad gäller volym och samhällskonsekvenser – har haft sin (långa) partipolitiska sommar och att det börjar bli dags att traska vidare? Ingen annan fråga har någonsin fått så många hundratusentals väljare att byta parti (gå över till SD) som invandringen. Men det finns inga väljarvinster eller förluster kvar att göra på invandringen. Så kanske det är. Ser vi till att ha regeringar som håller invandringen så nära noll som möjligt under tjugo år – utöver sund arbetskraftsinvandring – så finns det bra chanser. Då kan Sverige repa sig och komma igen. Men jag misstänker att ”vibb” kan betyda något annat. Att det främst handlar om att skifta linje i den partipolitiska överbyggnaden. Att verkligheterna får vara som de är när det gäller kriminaliteten, skolresultaten, arbetslösheten och andra invandringsnära samhällsproblemområden. I så fall kommer snart andra vibbar. Lita på det.

Intelligens förklarar kanske mer än vad vi ibland önskar, men en annan tungt vägande faktor är rimligen kultur. Att till exempel judar ofta förekommer inom högpresterande yrken kan, gissar jag, till stor del förklaras med en stark utbildningstradition. Utifrån det lilla jag nu vet om Cofnas så låter han som en yngre variant av Charles Murray (bespottad akademiker känd för sin kontroversiella bok ”The Bell Curve”, 1994, på samma ämne)…?

Årets val blir en utvärdering av Tidöavtalet. Räkna med att Tidöpartierna de närmaste veckorna kommer: 1. Försöka påminna väljarna om varför man fick deras förtroende förra gången. Det kommer med andra ord pratas mkt om hur kriget mot den organiserade brottsligheten går. 2. Attackera S om bostadspolitiken. Den SD-kopplade tankesmedjan Oikos har redan lanserat en sajt med tema ”tvångsblandning” med det som enda syfte. Att hålla koll på: 1. Kommer fler hos Tidöpartierna än de vanliga, partiledarna och ministrarna (talespersonerna för SD:s räkning), synas mer? Kan man få bekväma knapptryckare i riksdagsgrupperna att kampanja hårt i sina hemdistrikt? Det blir en indikator på hur mkt Tidö vill vinna. 2. Kommer Tidöpartierna i Stockholm ha någon tydlig fråga att driva? Hand upp alla som förstått vad Tidö vill i Stockholm förutom att bygga gammaldags. Vad hände med skattesänkningar, tiggeriförbud och avregleringar?

Trump höll ett relativt bra och sammanhängande tal vid statsbanketten i Peking (https://www.youtube.com/watch?v=3I4yc9Ie4pw). Talet var fyllt av historiska referenser och pekade på hur USA och Kinas folk hjälpt varandra genom historien. Smickret och skrytet var med Trumps mått mätt återhållet Trump läste innantill och hade en översättare – vilket kan ha bidragit. Xis tal gjorde en poäng av att ”Making America great again” och den kinesiska nationens weidade fuxing, stora återfödelse, kan gå hand i hand.

Mötet och mottagandet kan ses här: https://www.youtube.com/watch?v=Rangc4oD-9g Trump sade till Xi att ”Det är en ära att vara din vän”. Signalen från Xi är lika tydlig: Vill du vara vän med mig så är Taiwan en röd linje. Den lilla demokratin har blivit mer isolerad och utsatt, och om USA trycker på startknappen för det utlovade vapenpaketet igen, osv, kommer Xi vara på telefonen med sin vän. Ett tecken i tiden är att ledaren för världens största marknadsekonommi har tagit med sig de främsta cheferna från USA:s största bolag för att ”visa respekt” för generalsekreteraren i Kinas kommunistparti. Kinahökarna i Trumpadministrationen är för ögonblicket åtminstone i kylan. Pandakramarna är inne.

Sverige har måhända en lång historia av att agera moralisk stormakt i allehanda former. Men när det kommer till industripolitik är det ofta andra bullar. Kreativ förstörelse, pragmatism och benhård, närapå religiös tro på global konkurrens gör att politiker inte har svårt att hålla sig borta när megaprojekt kapsejsar. Ofta har det nog tjänat oss väl, skulle experterna säga. Därför fick Saab i Trollhättan gå i konken medan Merkel i Berlin blinkade och räddade Opel. Och därför var det inget egentligt folkligt eller politiskt tryck på att Busch skulle öppna plånboken i Skellefteå heller. Oavsett hur mkt Mix mfl låg på.

Utan att ta ställning i frågan känns det väldigt syrefattigt om högern kräver korrekt tänkande och rättning i leden på den här nivån. Påminner om sektvänstern. Vad är poängen med en tankesmedja (Timbro i det här fallet) om svaren redan är givna på förhand av de nuvarande chefsideologerna? Tänk hellre själv och våga stå utanför åsiktskluster.

Att ukrainska vapen förr eller senare kommer hamna i händerna på kriminella är väl både oundvikligt och extremt väntat. Borde en sådan risk påverka oss? Och vad kan man göra åt det?

Ett annat exempel är engelska klubben Tottenham Hotspur som kampanjade för att få Emily Damari frigiven ur Hamas fångenskap i Gaza. Hon är brittisk medborgare och Spurs-supporter. På matcher skanderade man “Emily Damari, she’s one of our own” och klubben krävde att regeringen skulle agera. När Damari släppts fri åkte hon till London och gick på match där. https://www.facebook.com/watch/?v=704442852136158 För övrigt en sorglig utveckling som beskrivs i slutet av artikeln: ”Trots att herrlaget några år senare inte längre hade några judiska spelare förekom det fortfarande att laget möttes av supportrar som ropade ’judejävlar’…Idag har SK Hakoah inte längre något fotbollslag.”

Ett bolag i Taiwan är nu större än hela Stockholmsbörsen. Halvledartillverkarna har blivit en form av geopolitisk livförsäkring för Taiwan, som är hotat av Peking. Hur gick det till? Medan Europa predikade frihandel så blev världen beroende av Taiwans halvledare. År 1970 var Taiwans exportprodukt bananer och någon elektronikindustri existerade inte. Enligt frihandelsdoktrinen borde Taiwan fortsatt med grönsaker och enkel tillverkning. Spola fram 20 år, till 1990, och grönsaker har försvunnit från handelsstatistiken medan elektronikindustrin dominerar. Taiwans regering satsade på industripolitik. De lobbade USA:s halvledarbolag att ta emot landets forskare för att träna dem i tillverkningsprocessen, och man rekryterade Morris Chang från Intel, som åkte till Taiwan och byggde upp TSMC. Resten är historia, som Europa inte lärde något av.

Svår gren det där med att ta ut landslagstruppen. Minns hur mycket skit Janne Andersson fick när han lät ”Granen” spela EM 2021. Eller spela förresten. Det blev ju inget spel för honom men han ansågs viktig att ha med för sina ledaregenskaper. Kan dock hålla med om att det känns lite konstigt att en sån som Swedberg inte ens får komma med för att se och lära. We’ll see what happens, som en väldigt ofta citerad politiker rubriker säga.

Tänk om det vore så att det folkliga missnöjet med den tidigare förda invandringspolitiken byggde på SDs makt över diskursen och inte så att SD är stora pga det folkliga missnöjet. Vilken spännande tid det vore i så fall.

Killens beteende påminner mycket om Palestinaaktivisternas ofta gränslösa taktiker, jag tänker kanske främst på hur Carl-Oskar Bohlin förföljdes i Gamla Stan. Jag missar så klart inte ironin i att världens mest kända Palestinaaktivist utsätts för samma sak. Men denna typ av performance-ursinne mot motståndare är mest löjlig och leder ingen vart, oavsett från vilket håll den kommer.

Den omläggning av svensk skola som nu bereds är i centrala avseenden svar på det som Karl Wennbergs metaanalys pekar ut som avgörande: arbetsformerna går från gruppbaserat, elevdrivet och självständigt till sammanhållen och lärarledd klassundervisning. Lärarrollen stärks och undervisningsmetodiken ska genomsyras av tydlighet och struktur – där innehåll och kravnivå möter var eleverna är mognadsmässigt. De nya styrdokumenten ska inte längre präglas av utopiska idéer om lågstadieelever som forskar, reflekterar och drar egna slutsatser, utan varje stadie ska hålla en svårighetsgrad som är en rimlig målsättning i förhållande till elevens kognitiva nivå. Det sista kan i förstone förefalla vara förändringar som ligger långt från ordningsfrågan, men så är det inte. När en elev har svårt att förstå uppgiften och upplever sig oförmögen att lösa den, ger han/hon upp och ägnar sig åt annat. Såsom att störa klasskamraten, röra sig i rummet eller på annat sätt uttrycka frustration och missnöje.

Jag håller med i Jörgens analys men kan inte undgå att reflektera över valet av illustration. Bilden är från Aftonbladets redaktion vid Globen, sannolikt hösten 1996 då Aftonbladet gick förbi Expressen i upplaga – en revolution i dåtidens medievärld. På bilden syns bland andra en ung Anders Pihlblad, politiske chefredaktören Rolf Alsing – men framför allt Thorbjörn Larsson (th), Aftonbladets stridbare chefredaktör som låg bakom den kursändring som bäddade för succén. Till skillnad från föregångarna på posten, ville Larsson göra Aftonbladet till en bred folklig tidning utan politisk färg där ”sosseriet” fick hålla sig på ledarplats. Tillsammans med featurechefen och hustrun Amelia Adamo gav Larssons arbete utdelning; upplagan steg till som mest en halv miljon. Den omsvängningen hade inte skett utan Larssons ledning – och hårda nypor. Sedan kom internet och resten är ju historia. Själv hade jag slutat där strax innan bilden togs och missade festen med fri bar på Café Opera…

Fick samtalet er att ompröva något i synen på Kd, Busch eller Tidö i stort?