Man får ju ändå ge Albaniens premiärminister ett A för ”effort” när det gäller att sätta landet på AI-kartan. Däremot förstår jag fortfarande inte riktigt hur det egentligen är tänkt att Diella ska kunna utrota korruptionen i landet med mindre än att hon går full Skynet. Fast det scenariot kanske ligger närmare än vi vågar tro.

Att matcher för vältränade vuxna proffs bryts efter tolv minuters spel eftersom riskerna för skador är förhöjda under fasta är intressant – även med tanke på diskussionen om huruvida skolbarn ska fasta under Ramadan. Skolpersonal har ifrågasatt att yngre barn fastar under en hel månad när det påverkar ork och skolprestationer. Diskussionen i sig har dock lett till kritik om kränkande behandling. På Husbygårdsskolan i Stockholm har personal i år meddelat att föräldrarna ska informera i förväg om deras barn ska fasta när de går i skolan, något som enligt Diskrimineringsombudsmannen (DO) kan vara diskriminerande. Jag tänker att det är viktigt att säkerställa att elever får känna stolthet och glädje för sin religion, men också att barnens rätt till skolundervisning bör gå före religiösa sedvänjor.

Jag minns att den kongolesiske Nobelpristagaren Denis Mukwege i början av Ukrainakriget delade med sig av sin kunskap om behandling av offren för sexuellt våld till ukrainska kollegor. På samma sätt kommer ukrainska militärer kunna dela med sig av sin kunskap om drönarkriget till gulf-kollegor. På temat fenomen man inte såg komma…

I dagens avsnitt hör ni också Sofie Löwenmark. Hon berättar om Khamenei som hedrades i Göteborg - samtidigt som exiliranier firade hans död.

Det finns också Trump-anhängare som ställer sig positiva till kriget och som menar att Trump positionerar USA som världens främsta supermakt och att det är i USA:s intressen att han gör det. Resonemanget är att Trump ofarliggör USA-fientliga styren och isolerar dem geopolitiskt och ekonomiskt, att han begränsar t ex Kinas tillgång till olja. Det är ett spår jag ser och även Barbara Slavin vid tankesmedjan Stimson Center i Washington menade, när hon intervjuades i Kvartal Idag i lördags, att det inte är helt omöjligt att MAGA-supportrar kan komma att se detta krig som en vinst, trots vallöftet om att överge ”evighetskrigen”.

Diktatorn Khamenei är borta. Det är bra, inte bara för Iran utan även för Väst. Iran har gett skydd åt kriminella invandrargäng med verksamhet i Sverige. Nu är det ytterst upp till alla iranier, inte minst de som är i diasporan runt om i världen, exempelvis Sverige, att aktivt engagera sig (exempelvis ekonomiskt) och se till att regimen ersätts av något annat, något bättre.

Det är när man läser sådant här som man undrar hur de som vill förlita sig på socialtjänsten för att motverka gängkriminalitet ser framför sig hur det ska fungera i praktiken. Det verkar oerhört kostsamt, farligt och jobbigt att göra insatser riktade mot kriminella personers barn. Och det är ju rimligtvis dem som behöver en stark socialtjänst mest. Vilka som ska orka jobba där och hur en sådan organisation ska se ut saknar svar i den offentliga debatten. Men det kanske är för svåra frågor, eller vad tror ni?

Intressant analys! Särskilt detta fastnar jag för: "Det är inte ayatollan Ali Khameneis död som är avgörande, utan de små steg som enskilda människor vågar ta i Iran. Soldater och lägre befäl inom militär och säkerhetstjänst uteblir från sin tjänstgöring. De droppar av – anmäler sig sjuka, gömmer sig – och i en sådan mängd att det snabbt normaliseras." Jag hoppas att det blir så. Det kräver mod hos den enskilda individen. Men efter år av brutala övergrepp från regimen – inte minst den senaste tidens – kanske fler känner att de inte längre har något att förlora.

USA och Israel slår till mot den islamistiska diktaturen i Iran. Kanske kan tillslaget leda till att den fruktansvärda mördarregimen faller. Vilket i så fall innebär ett stort steg framåt för frihet och demokrati. Svenskiraniern och S-politikern Ardalan Shekarabi har gjort flera glasklara framträdanden under det senaste dygnet. I TV 4 Nyhetsmorgon och på demonstrationer i Stockholm har han rakt och konkret visat att det som behövs nu är fullt fokus på det iranska folkets chanser att befrias från sina förtryckare. Se på "hela folkrätten" och våga se att det USA och Israel gör nu är rätt och riktigt även om man på andra områden ogillar ländernas regeringar. "Sluta bråka om höger och vänster" manade Shekarabi de 150 000 svenskiranierna; enas istället med det iranska folket för en bättre framtid. Viktiga och kloka ord av en modig och hedersam politiker som kanske kan göra skillnad både i Sverige och Iran.

För två år sedan var jag marskalk när en nära vän gifte sig. Det var Patrik Pettersson som vigde paret. Jag kommer ihåg en diskussion som uppstod innan. Bruden ville gå in i kyrkan med sin pappa. Jag minns att min vän berättade att Pettersson då hade lyft frågan och att han var försiktigt skeptisk till den traditionen. Hon gick in med sin pappa ändå. Men jag kommer ihåg att jag undrade varför frågan ens uppstod. Menade prästen att traditionen var lite förlegad och lite för patriarkal, även för kyrkan? tänkte jag, något dumt såhär i efterhand. När jag i förra veckan pratade med Patrik Pettersson tog jag upp det. Det handlade helt enkelt om att värna vigselns teologiska innebörd. Även min vän skrev inför intervjun att han fick intrycket av att Patrik ”värnade de kristna värderingarna riktigt mycket” (även för en präst).

Khamenei var närmast att likna vid en maffiaboss, som styrde Iran med ett Stasi-liknande övervakningssystem där i princip alla spionerade på alla. Att han är borta innebär inte att Iran är fritt. Men det var helt avgörande att han eliminerades för att det ska bli verklighet. Om Iran blir fritt ser jag fram emot att alla filer om eventuella iranska agenter utanför Iran offentliggörs.

Idag är det ingen vanligt dag, idag är det Khameneis dödsdag! Hurra, hurra, hurra!

En intressant inblick i den torftiga verkligheten bakom gängmorden. Den stora frågan är hur unga människor som ”Rickard” blir så totalt normlösa. Vem eller vad har gjort dem sådana? Och detta i ett av världens mest omhändertagande länder. 

X fortsätter att vara nyhetsledande vid stora världshändelser. Totalt dominant vad gäller uppdateringar kring vad som hänt; dels i text, dels i videor när Iran attackerades – och slog tillbaka. Först med allt.

Sandy Doukhi skriver: ”Någon kommer att fråga hur jag kan kalla mig journalist och samtidigt tala klarspråk. För mig är det snarare ännu ett bevis på att journalistiken befinner sig i fara, när analys uppfattas som partiskhet”. Kanske skulle Doukhi prova att ägna sig åt just journalistisk analys och inte bara åt att sprida egna åsikter i en sorts propaganda. Hon tycks nämligen inte begripa skillnaden. Det är något med den här typen av journalister - Sandy Doukhi nämner Magda Gad och Cecilia Uddén - som förväntar sig att deras ”analyser” minsann ska betraktas som obestridlig fakta och sanning. Om de kritiseras, ja då kritiseras det faktum att de ”talar klarspråk”. Just den självbilden stör, eftersom Doukhi är fri att framföra vilka åsikter hon vill - men några objektiva, perspektivrika analyser är det inte. Det ser alla som klarar att tänka själva - oavsett vad man anser om sakfrågan i sig.

Oavsett om man är för eller mot det som nu sker så haltar jämförelsen med Irak-invasionen i detta skede på flera punkter, även om retoriken delvis är igenkännlig. I kriget just nu: —Det handlar om luftangrepp, inte markinvasion. —Det handlar om specifika mål - infrastruktur och regimföreträdare - och inte om att ta ut WMD:s vars existens det inte finns bevis för. —Iran har en helt annan ställning och utgör ett helt annat hot idag än Irak då. Det är en regional supermakt som sponsrar terror i hela regionen. —Dessutom startade Iran ett krig mot Israel via sina proxies den 7 oktober 2023. Det är några skillnader jag ser. Kanske finns fler både skillnader och likheter. Vad tycker ni?

Härligt spänstig diskussion om Trump! Mer sånt här, respektfullt men polemiskt.

Ibland funderar jag på hur det känns för de Teslaanställda som nu är inne på sitt tredje strejkår. Hur fungerar vardagen? Är det inte frustrerande att bara gå att vänta utan att få göra nånting? Får man åka på semester, eller gäller det att vara stand by – beredd att gå tillbaka till jobbet direkt när strejken (kanske) en dag plötsligt är över? Vad händer om den fortsätter ett år till, eller tio? Det skulle vara väldigt intressant att höra någon av dessa långstrejkare berätta. Så är du själv uttagen – eller känner nån som strejkar – hör av dig!

Denna långsiktiga trend har vi berört en hel del i Kvartal. Kan rekommendera denna artikel som går en del på djupet: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/de-laga-fodelsetalen-ar-har-for-att-stanna/cG9zdDoyMjI1NA

Yttrandefrihet är väldigt viktigt; en hörnpelare i demokratin. Även om den kan vara väldigt obehaglig ibland. Men demokrati är inte bara behagligt. Jag minns att jag blev förvånad när jag för ganska länge sedan läste det första socialdemokratiska partiprogrammet från 1897. Bland kraven på 8 timmars arbetsdag, allmän och lika rösträtt och religionens transformering till en privatsak fanns kraven på en "fullständig tryck- och yttrandefrihet." Inte konstigt på ett sätt. Den framväxande arbetarrörelsen kämpade mot repressalier och ingripanden från statsmakten. Men konstigt på så sätt att det där med yttrandefriheten liksom försvann när vi som ungdomar i S lärde oss om den tidiga kampen för rösträtt och reglerad arbetstid. En anställd på Migrationsverket och andra statliga myndigheter kan förstås inte bete sig hur som helst. I det här fallet borde dock först och främst universitets - och kommunledningen i Göteborg fått sparken för sin flathet visavi ockupanterna.

Det tingsrätten har att gå på är att mannen har försökt våldta en annan man – och drar därför slutsatsen att han är homosexuell. Därmed utvisas han inte. Han får alltså en fördel eftersom brottet riktade sig mot en man. Helt absurt.

Självmord har mycket länge varit känsligt när det gäller att publicera uppgifter, även om tabut som var heltäckande började lyftas runt millennieskiftet. Brottaren Mikael Ljungberg och artisten Ted Gärdestad var fall som bidrog till att medierna började skriva klartext om suicid. Men i fallet Jagland, som i alla andra som gäller pressetik, handlar det om att bedöma styrkan i allmänintresset kontra publicitetsskadan. Och för min del är det klart att när en före detta statsminister och generalsekreterare i Europarådet misstänks för grov korruption – då är allmänintresset mycket högt för omständigheter som har anknytning till korruptionsmisstankarna.

Vad sägs om att föräldrar tar ansvar för att lära sina barn om skulder och ränta, och att barn som blir vuxna tar ansvar för sina egna beslut? Tänk om myndighetspersonerna i texten kunde lägga lite större vikt vid individens ansvar i stället för att peka på de stora stygga strukturerna som gör vanliga oskyldiga medborgare till offer för de elaka storföretagen. Om 99,5% av Klarnas kunder betalar före inkasso kan jag tycka att det känns rätt rimligt att samhället i stort anpassas efter de 99,5 procenten snarare än den halva procenten som inte klarar av att betala sina räkningar i tid. Vad tycker du?

Mycket intressant och läsvärd text av Trifa Abdulla. Jag fastnade särskilt för den påminnelse hon väcker: att jihadismen inte bara riktar sig mot ”väst”, utan i hög grad också mot de egna – mot muslimer som uppfattas som avfälliga eller illojala. Samtidigt är det kanske inte så konstigt att det perspektivet hamnar i skymundan. I princip alla uppmärksammade attacker i väst – såväl genomförda som avvärjda – har riktats mot breda civila mål, judiska mål eller symboler för det omgivande samhället, snarare än mot ”de egna”. Med det sagt påminns jag också om att Houellebecqs Underkastelse ligger på mitt nattduksbord. När den är utläst blir det förmodligen en sväng ner till bokhandeln – och Kalifatet.