Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
19:32
Vad tycker du?
123
Tankar
Jonathan Kärre
Reporter
•
9 Jun 14:08
Kul Jens. Din public service-vrede: alltid underhållande att läsa. Själv brukar jag inte lyssna på Sommar, har nog faktiskt aldrig hört ett helt program när jag tänker efter, men i år ser jag fram emot att höra Kristoffer Leandoer. Inte för att han är Yung Leans farsa — jo, det också! — men framförallt för att han är så beläst. Får jag önska en sommarpratare till nästa år lägger jag rösten på Jens Ganman. Apropå rabulister. Den som lever får se!
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
9 Jun 13:56
Underbar diss av Ganman! Samtidigt som jag känner jag skyldig till att nostalgiskt veva om hur bra Sommar ändå var förr i tin! Var det samma repetitiva hopkok till sommarsoppa då, bara att man inte fattade hur utspädd den var eftersom man saknade något att jämföra med? Jag tror inte det. Jag lyssnar ibland om på gamla avsnitt och finner dem – i alla fall de jag haft turen att välja – välskrivna, djupa och tankeväckande på ett sätt som jag sällan får mig till livs under de senare årens prat. Det är fantastiskt givande att exempelvis höra Ingvar Kjellson (2013), Erland Josephson (2007), Cecilia Hagen (2003), Krister Henriksson (1998) och Hasse Alfredson (1989). Det är program som upplöser tid och rum. Vilken sommarvärd är din favorit?
Vad tycker du?
10
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
6 Jun 18:37
Glädjande att svenska flaggan genomgått en renässans sedan 90- och tidigt 2000-tal då den ofta förknippades med de sämsta delarna av nationalismen. En reflektion: Det vore intressant att veta hur andra vanliga flaggor i svensk offentlighet har för effekt på enighet vs polarisering. Som Ukrainas. Eller Palestinas?
Vad tycker du?
21
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
55 Min
Kanske är partiernas användning av ordet ”bror” främst riktad till Tiktoks rekommendationssystem – ett sätt att maximera spridningen. I så fall försöker partierna inte i första hand övertyga någon, utan bli delade och distribuerade. Uppmärksamheten blir primär, innehållet sekundärt och politiken algoritmstyrd. Om människor skriver ”fy fan vad pinsamt” ser algoritmen det ändå som engagemang. Och engagemang är ofta viktigare än uppskattning. I dag konsumerar nästan hälften av förstagångsväljarna politiskt innehåll på Tiktok. Därför anpassar partierna form och ton för att fungera på plattformen. Men det innebär inte nödvändigtvis att de försöker låta som unga. Kanske imiterar de snarare plattformen – Tiktoks sätt att kommunicera. Tiktok har ju utvecklat ett eget språk: ironiskt, memebaserat och lätt absurt. Kan det vara så att både M och S anlitar digitala konsulter som rekommenderar samma memer, samma format och samma ljud? Då håller partierna på att få exakt samma internetpersonlighet.
Vad tycker du?
1
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
2 Tim
Om folk tar del av SVT:s innehåll på YouTube så flyr de ju inte public service utan konsumerar dess innehåll på nya sätt. Det brukar heta att public service ”ska vara där publiken är” och då är det ju en del av uppdraget att anpassa sig till nya medievanor. Det behöver inte nödvändigtvis betecknas som ”apa efter”.
Vad tycker du?
0
Tankar
Ella Öfwerman
Reporter
•
7 Tim
Åtta minuter in i dagens avsnitt hör ni om Sydkoreas kamp mot de låga födelsetalen. Nya dejtingappar och kommunala matchmakingevent är några av försöken att få fler att träffas och bilda familj. Men bakom utvecklingen finns också större frågor om bostadskostnader, inkomster och förväntningar på den som vill gifta sig och skaffa barn. Det berättar Gabriel Jonsson, docent i Koreas språk och kultur vid Stockholms universitet.
Vad tycker du?
11

Man kan argumentera likadant för 13- som för 14-åringar.
Vad tycker du?
36
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
2 Tim
Den mediala debatten om sänkt straffålder är erbarmligt dålig och bygger betydligt mer på SD-negativa ideologier än på verklighetsbaserad fakta. Dessbättre har Socialdemokraterna ett kongressbeslut på att sänka staffmyndighetsåldern till 14 istället för dagens gräns vid 15 år. Det betyder att riksdagen med stor majoritet lite senare i sommar kan fatta beslut om att tillfälligt under några år sänka straffåldern till just 14 år istället för till 13 år som regeringen först föreslog men som Liberalerna i regeringen plötsligt valde att svika. Förhoppningsvis åker Liberalerna ut från riksdagen vid valet i höst så att den nya regeringen med Kristersson eller Andersson vid rodret slipper bli beroende av det opålitliga hoppjerkepartiet. Det allvarligaste i sammanhanget är dock inte det partipolitiska spelet. Det värsta är att den mediala bilden i de stora privata och statliga mediehusen och vänsterkritiken har gjort gällande att det skulle vara både hemskt och unikt att staten skulle kunna sätta en 13- eller 14-åring bakom lås och bom. Som om nyfödda barn inte kan omhändertas direkt på BB. Som om LVU och SiS-hemmen inte fanns. Som om mängder med barn och ungdomar inte alltid har kunnat sättas in på institutioner mot sin och sina föräldrars vilja. Det nya är att vi sedan många år tillbaka lever i en gängkriminell miljö där barn och ungdomar begår mord och grova vapenbrott och sprängningar och grova narkotikabrott och fruktansvärda sexualbrott och övergrepp i rättssaker och förnedringsrån och grovt hedersförtryck. De tidigare tvångsinsatserna är inte anpassade och tillräckliga för grov gangsterbrottslighet. Därför krävs andra åtgärder för att mer konsekvent och innehållsrikt och långvarigt plocka bort livsfarliga brottslingar från gatan. Media och vänstern har skapat en bild där det hävdas att det handlar om att regeringen och Socialdemokraterna är ute efter att låsa in barn. När det i själva verket handlar om att – oavsett ålder – kunna inkapacitera grova brottslingar. Liberalernas oförmåga att stå vid sitt ord är förstås illa nog. Men det betyder ingenting. I riksdagen finns nu en större och bättre majoritet för att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år. Det är bra nog.
Vad tycker du?
69
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
12 Tim
Viktigt ämne. Jag hade önskat en större offentlig diskussion om hur fler föräldrar kan stärkas i sitt föräldraskap. Vad kan samhället göra för att fler föräldrar blir bra föräldrar? Hur kan föräldrar rustas med bättre verktyg när svåra situationer uppstår? Man kan moralisera över att vissa föräldrar borde skärpa sig (det borde dem), men när det ytterst är barnen som får bära konsekvenserna borde barnperspektivet väga tyngst. En aspekt som inte heller bör glömmas bort är att flera av de fenomen som beskrivs också är naturliga konsekvenser av marknadssamhällets logik. Om det finns en marknad där diagnoser kan köpas kommer människor vilja utnyttja det. Om skolan organiseras som en marknad och barnen görs till kunder kommer föräldrar också att agera som kunder och ställa krav på leverantören.
Vad tycker du?
2
Tankar
Cassandra Alm
Programledare
•
Igår 14:32
Ni kan också höra hur mordet på 11-åriga Lyhanna i Frankrike har lett till politisk kris och bland annat satt i gång en debatt om huruvida sexualbrott mot kvinnor och barn tas på tillräckligt stort allvar i landet. Dessutom försöker politikerna använda sig av fallet för att positionera sig inför presidentvalet nästa år, menar frilansjournalisten Jennifer Paterson som jag pratar med i dagens avsnitt.
Vad tycker du?
24
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 13:53
Då finns det svart på vitt. En skrämmande rad: ”Omkring tio procent av de tillfrågade rättfärdigar eller relativiserar trakasserier mot judar, ofta med hänvisning till Israels politik.” Undrar om de skulle svara samma sak om det gällde andra grupper eller nationaliteter där den som trakasseras kan kopplas till en nation i krig? Sedan vet jag inte hur man bedömt vad som utgör relativisering här.
Vad tycker du?
21
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
9 Jun 13:23
En parallell: Det finns en tendens att lyfta fram det goda i att unga kvinnor läser skönlitteratur, medan unga män inte gör det. I ett av vårens avsnitt av ”Under all kritik” granskade jag och Ivar Arpi vad för slags skönlitterär läsning gruppen unga kvinnor främst ägnar sig åt. Vi fann att Dark Romance dominerade stort. Det är berättelser där explicita och ofta grova sexskildringar får ta plats. Genren rymmer i sin tur en radda underkategorier där diverse övergreppsinslag och BDSM är sexberättelsens nerv. Mannen dominerar kvinnan – i femtioelva nyanser. Jag tänker inte vara moraltant här (man har ju läst sin beskärda del Jackie Collins och Judith Krantz), men noterar att det sällan ventileras en oro för att upphottat tantsnusk har någon negativ inverkan på unga kvinnors syn på män, sex och relationer. Tvärtom. Det kan jämföras med de spaltmeter som ägnats åt att varna för att unga mäns porrkonsumtion förvrider deras kvinnosyn och gör dem till dåliga förebilder för sina ännu ofödda barn. https://kvartal.se/underallkritik/poddar/hellre-porr-an-roman-nar-kvinnor/cG9zdDoxMjE2ODA
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
8 Jun 19:06
Jag tror inte att kvinnors sug efter true crime bygger på samma mekanismer som preferensen för grov porr. Att kvinnor i hög grad (och mer än män) dras till true crime-poddar skulle jag tro är på grund av att kvinnor i högre grad intresserar sig för den sociala kontexten, att inte bara få veta vem mördaren var utan också hur mördaren levde, hur hans omgivning såg på honom, vad som drev honom osv. Och detsamma då gällande offret. Det handlar, tror jag, inte om en preferens för att gotta sig i våldet i sig, utan om en preferens för att få en mer detaljerad inblick i det privata och det sociala i andra människors liv. Kvinnor är mer fascinerade av de sociala detaljerna, känslorna, vad den ena och andra sa och hur de upplevde situationen. Män är mer ”vem är mördaren?” – WHO DID IT? Porrpreferenser är, tror jag, en helt annan fråga som vi kan ta en annan gång =)
Vad tycker du?
14
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 20:53
Vid sidan av de obligatoriska fördömandena av nazistiska rötter respektive islamistiskt regeringsunderlag slog det mig hur nära S och SD egentligen ligger i flera frågor. Ibland undrar jag om det inte vore enklare för Andersson att bilda regering med SD istället för att plåga fram en spretig rödgrön-grön koalition som bråkar om allt. Fast tiden är nog inte mogen för det.
Vad tycker du?
52
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
Igår 10:06
Två tankar i en smäll: 1. Nej, det är förstås inte konstigt att man inte vill ha med Nick Alinia i lättsamma underhållningsprogram i SVT. Förra sommaren filmade, förföljde och smädade Alinia tonåringar som han hamnat i konflikt med på Stockholms centralstation och som försökte ta sig ur situationen. Därefter publicerade han videon på sina sociala medier och på sin sajt. Detta – och mycket annat som han gör – är så långt från journalistik man kan komma. Jag blir förvånad när vissa beskriver det han sysslar med som någon form av vanlig, tuff och konfrontativ journalistik à la Janne Josefsson. Hur dålig koll kan man egentligen ha? 2. Ivar skriver att ”självklart kan man inte byta etnicitet, och självklart finns etniska svenskar”. Här vill jag inflika att det i dag finns många etniska svenskar som är barn till par där den ena föräldern är svensk och den andra har en helt annan bakgrund. Det är ytterligare ett tecken på att etnicitet inte är något statiskt. Dessa personer – som förstås kan ha alla möjliga utseenden – kan mycket väl identifiera sig med två eller flera etniciteter eller till och med uppleva att deras etnicitet skiftar beroende på var de befinner sig och vilka de umgås med i olika sammanhang.
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
Igår 08:43
Jag har alltid förvånats av talet om att man ska vara ”stolt” över sitt ursprung. Nick Alinia säger att han är en ”oerhört stolt perser” och tycker att man som svensk också ska vara oerhört stolt. Som människa och medborgare bör man stå stadigt och agera så att man kan behålla sin självrespekt. Men det är som människa det – inte för att jag råkar vara född i Sverige av ljushyade föräldrar. Min insats där har varit noll, och de kunde inte göra så mycket annat heller. Bättre att vara stolt över sina barn än över sin egen etnicitet, tycker jag.
Vad tycker du?
55
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
11 Tim
Något som blivit tydligt sedan SD bröt mot kvittningssystemet är att flera av punkterna i Tidöavtalet saknat majoritet i riksdagen. När kvittningen föll var sju liberala ledamöter frånvarande från omröstningen, vilket innebär att om samtliga ledamöter hade varit på plats och SD:s vildar röstat med Tidö så hade förslaget med stor sannolikhet ändå sänkts av L-ledamöter. Gissningsvis är det vid upprepade tillfällen dessa individer kvittat ut sig av samvetskval. Skulle L mot förmodan klara riksdagsspärren lär samma mönster bestå, oavsett vilka de samarbetar med. Partiet kunde inte hålla fast vid Januariavtalet och inte heller sluta upp bakom Tidösavtalet. Om (när) de lämnar riksdagen lär ingen sakna dem.
Vad tycker du?
15
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
14 Tim
Kampen mellan Nya och Gamla världen har fått en ny skärpa i och med att Nato inte längre är en självklar gemensam angelägenhet. Läs gärna Anders Åslunds analys. Han har länge bott i USA. Själv sätter jag mina 50 öre på Europa. Vi har gjort mycket fel de senaste decennierna, men kontinentens humankapital och latenta självförtroende kommer nog på sikt tippa över vågskålen. Och om USA är rikare samtidigt som vi i Europa lever längre, så väljer jag nog ändå livet före pengarna. Eller hur tänker ni?
Vad tycker du?
21
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 13:14
Scott Pelley beskriver 60 Minutes-redaktionen som en familj, som bokstavligen riskerat livet för varandra och journalistiken och där en producent som nu sparkats vuxit upp med en pappa som hon aldrig visste om han skulle komma hem eller inte då han var korrespondent för just 60 Minutes och reste till olika krigszoner. Nu har de nya cheferna splittrat familjen som levt ihop i flera decennier och har på så vis begått ett metaforiskt mord, menar Pelley. Det är ju omöjligt för utomstående att vet hur varsamt eller ovarsamt ledningen gått fram. Utifrån Pelleys och andras beskrivningar låter det okänsligt och som man inte vårdat trogna och professionella medarbetare ordentligt. Men när Pelley säger ”My colleagues and I have worked together 10, 20, 30 years. We travel together. We dine together. We go into literal combat together” så tål det också att tänkas på om det är självklart positivt för en redaktion att bete sig som en familj som i decennium efter decennium håller ihop i alla väder. När jag först började på Sveriges Radio tyckte jag att det var otroligt märkligt att så många var ihop med varandra, frånskilda från varandra, åkte på semester ihop, allierade sig med och mot kollegor på grund av lång gemensam historik. Man kan bli sammansvetsad genom att jobba nära och särskilt i utsatta situationer men det kan också bli dysfunktionellt och / eller så att man blir för likartade i sitt sätt att tänka.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 Jun 18:13
Scott Pelley beter sig som en primadonna och jättebebis, totalt utan självinsikt. Innan personalmötet hade CBS ledning försökt få till ett enskilt möte med Pelley, för att diskutera programmets framtid. Det var innan den nye chefen Nick Bilton tillträtt. Det här bekräftar Pelley själv i intervjun med New York Times (briljant intervju för övrigt). Pelley nekade, han säger till New York Times att han var för upprörd för att kunna ha ett samtal. Sen är det första han frågar Bilton på personalmötet varför Bilton tog jobbet, då han ändå aldrig skulle komma att känna sig välkommen där. Sen är Pelley också upprörd över ett internt mejl som Bilton skickade ut till de anställda där Bilton introducerade sig själv. Dessutom tycker Scott Pelley att det var tondövt att nye chefen Bilton läser upp ett förberett tal från mobilen på personalmötet.
Magnus Thorén
Programledare
•
9 Jun 14:34
Intervjun med Scott Pelley är stark lyssning. Revolutionen äter inte bara sina barn som det verkar – utan oberoende journalistik också, som ifrågasätter inkompetens, nepotism och korruption. Narrativet inom mycket etablerad media behöver så klart ifrågasättas och förnyas. Men intoleransen, den politiska styrningen och berusningen i att nu kunna ”ta itu med woka” är djupt oroande i allt detta. Anser jag.
Federico Moreno
Reporter
•
9 Jun 11:03
Att 60 Minutes-producenter och reportrar fått sparken* trots stigande tittarsiffror, visar hur hänsynslöst Trump-administrationens krig mot journalistiken bedrivs. Reportrar utan gränser jämför metoderna – att hota, pressa och försöka tysta journalister och medier – med dem som används av auktoritära ledare. Organisationen ser tydliga paralleller till hur bland andra Vladimir Putin i Ryssland har agerat mot oberoende medier. Vita huset har dessutom lanserat en sektion på sin webbplats där reportrar och medier som anses misshagliga listas under rubriken ”Vilseledande, partisk, avslöjad”. Särskilt intressant är hur politiker och debattörer som länge anklagat medier för att sprida ”fake news”, upprätthålla åsiktskorridorer och mörka obekväma fakta, ofta själva använder metoder som påminner om dem de säger sig bekämpa. När journalistiken granskar makten anklagas den för vinkling. När rapporteringen inte passar den egna berättelsen avfärdas den som propaganda. Och när fakta motsäger de politiska budskapen blir lösningen inte att bemöta uppgifterna, utan att angripa budbäraren. Seriös mediekritik handlar om att granska fakta, metoder och publicistiska beslut. Angrepp på journalistik handlar däremot om att misstänkliggöra hela medier, journalister eller redaktioner utan att bemöta innehållet. Därför ringer varningsklockorna när svenska politiker säger sig värna yttrandefrihet och mångfald av perspektiv, samtidigt som de aktivt begränsar vilka journalister som får tillgång till makthavare och avfärdar oberoende granskning som politiskt motiverad. *Rättade första meningen där jag formulerade att 60 minutes lagts ner. *Efter Trumps stämning och återkommande attacker mot programmet har 60 Minutes inte lagts ner utan drabbats av en djup kris med anklagelser om politiska påtryckningar, förlorad redaktionell självständighet, uppsägningar och avhopp från flera av programmets mest profilerade journalister.
Vad tycker du?
27
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 Jun 15:35
Batya Ungar-Sargon är en av USA:s mest intressanta röster. Själv beskriver hon sig som MAGA-vänster, och har på senare tid uppmanat Trump att inte glömma ”the little people”. En stark egenskap hon har är att hon talar rakt, på ett genuint sätt och utan massa spin. Sök på hennes namn på Youtube för mer.
Vad tycker du?
36
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 Jun 12:27
Valet kommer delvis att handla om en strid om storstadsväljare med liberala värderingar. I ena ringhörnan Simona Mohamsson, i andra Elisabeth Thand Ringqvist. Mohamsson har redan börjat köra frihets-tagningen i sin kommunikation, och det lär öka efter dagens besked.
Magnus Thorén
Programledare
•
9 Jun 10:23
Detta blir intressant att följa! 1) Har C lärt något inför eventuella förhandlingar från senast det begav sig när partiet tillsammans med L vred om armen på Löfven så mycket det bara gick? Är strategin C+S mera långsiktig och seriös nu? 2) Är den röda linjen mot V av ungefär samma gummi-beständighet som Kristerssons mot Sd 2018? 3) Har ETR skrivit brev till Ebba Busch än?
Vad tycker du?
30
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
8 Jun 18:17
Denna allians mellan vänster och islam har blivit allt starkare över tid. Den kunde anas för ett par decennier sedan, men har blommat ut efter 7 oktober 2023. Jag läste en nyutkommen antologi i våras, och även där ser man vad denna väster-islamallians kan ta sig för uttryck: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/inte-sa-lockad-av-muslimskt-liv/cG9zdDoxMDY5NTQ
Vad tycker du?
54
Vad tycker du?
36
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
7 Jun 10:37
När vi i Sverige pratar om ”samhället” menar vi ofta implicit offentliga institutioner och personer som är avlönade med skattemedel. Men samhället består förstås av mycket mer än så. Och personer som Mohamed Hagi Farah är – oavsett om de står för goda eller dåliga värderingar – en viktig del av det som bygger civilsamhället. Och apropå Widar Anderssons artikel igår om hur Sverige hittills många gånger lierat sig med utanförskapet blir det otroligt viktigt att de här ”civilsamhällesbyggarna” som finns i segregerade områden bidrar till minskad segregation och för vidare värderingar som fungerar i det svenska samhället. Skulle gärna vilja höra mer om hur Hagi Farah tänker kring dessa frågor.
Vad tycker du?
27
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
6 Jun 13:49
Ett viktigt steg mot återkomsten för assimilering som grundbulten i Sverige som invandrarland. Den som vill bo i Sverige och den som vill bli svensk medborgare ska kunna svara på frågan Varför? Vi rör oss så sakta åt rätt håll. Det gäller att hålla i rodret i vart fall 10 år till.
Vad tycker du?
34
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
6 Jun 10:27
Sverige hade mått bra av fler intellektuella som deltar i offentligheten på samma sätt som Trägårdh. Hans insikter är avgörande och undersökningarna visar på att det finns en bred folklig uppslutning kring medborgarnationalism, eller folkhemspatrotism om en så vill. För egen del känner jag hopp inför framtiden när jag läser en text som denna. Jag tror, och hoppas, att vi är på väg in i en politisk era där ambitionen åter blir att stärka samhällsgemenskapen; där politikens uppgift är att vårda våra nationella lägereldar, fördjupa de gemensamma referensramarna och stärka den svenska identiteten, snarare än att främja det som skiljer oss åt.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
6 Jun 09:32
Det finns mycket intressant i den här essän. Politiker och journalister borde lusläsa den. Det jag fastnade mest för var det starka folkliga stödet för assimilering snarare än mångkultur. Ja, faktiskt snarare än det ord vi hela tiden håller upp som en sköld, ”integration”, som rent semantiskt betyder att sammanfoga delar till en helhet. Alltså ge och ta. Att två av tre svenskar tycker att det är viktigt att invandrare så långt möjligt anpassar sig till svensk kultur och ”the Swedish Way of Life” är egentligen inte oväntat men det har inte varit riktigt socialt accepterat att uttrycka denna uppfattning, vilket nog har kostat oss ganska många år i kampen mot segregation och framväxten av parallellsamhällen. Det är aldrig bra att säga det ena men egentligen mena det andra. Ett ytterligare problem är att en stor del av ”den tjattrande klassen” länge talat sig varm för mångkulturalismen och varit starkt emot idén om anpassning.
Henrik Höjer
Redaktör
•
6 Jun 07:16
På nationaldagen åker väl ingen till återvinningen? Så jag fyller bilen med skräp och piper iväg på morgonkvisten. Men icke. Kön ringlar redan lång. Lars Trägårdh har rätt – skötsamhet och laglydighet står högt i kurs. Även den 6 juni! Ha en fin nationaldag! (Skrivet i bilkön…)
Widar Andersson
Skribent
•
6 Jun 07:07
Lars Trägårdh är verkligen en krävande intellektuell, intuitiv och kulturell stjärna. Sammansattheten och orädslan för motsägelser och förkärleken för å ena och andra sidan gör hans texter till något extra fördjupande. Och krävande; det duger inte att gå in med en uppsättning fördomar när man möter Trägårdh. Det som krävs är framförallt förmågan att utveckla och bearbeta sina fördomar och – som i det här fallet – inse att svenskhet inte är något endimensionellt tillstånd där det enkelt kan dömas ut rätt eller fel. Det mest centrala – utifrån mina fördomar i vart fall – med Lars Trägårdhs text i Kvartal är hans breddning och införlivning av nationalismen i svenskheten. Nationalismen har ju hamnat lite i det brunfärgade bakvattnet under senare decennier. Statsvetare i mängder har velat nazifiera och SD-fiera nationalismen. Men 2026 firar Socialdemokraterna förstamaj under parollen ”Vi älskar Sverige”. Jag ska erkänna att jag har lite svårt för det där med att älska till höger och vänster. Att älska att betala skatter och att älska Sverige är inget jag gärna står och ropar ut. Men som företeelse och tecken på vad som är i rullning är det givetvis intressant att det sedan mer än hundra år största partiet är tillbaka i den nationalistiska fållan med buller och bång. Det tror jag är bra. Svenskhet är inget att be om ursäkt för. Och snart dags för nästa steg: Assimilering. Vilket – med Trägårdhs ord – inte är något att skämmas för. Utan väldigt naturligt. Ska man bo i Sverige ska man försöka vara så svensk som möjligt. Det rör på sig kort sagt. Sverigedemokraternas snabba tillväxt och dess likheter med den socialdemokratiska historien gör att vi – för att låna ord av den gamle S-tänkaren och finansministern Ernst Wigforss från slutet av 50-talet – tar till oss andan i vissa av det förflutnas stämningar och känslor. Det är den sunda konservatismen som visar upp sig. Vi söker inte det förflutnas former – vi är inte reaktionära utan reformistiska – men vi är inte rädda för andan i sådant som håller ihop oss på ett bra sätt.
Vad tycker du?
140
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
6 Jun 09:59
Sverige har en enorm integrationsskuld att betala. Jag undrar om folk i allmänhet förstår hur stor den är. Eller kanske ska man rentav kalla det assimilationsskuld. Vi har ju i praktiken anvisat alla nykomlingar till områden där nästan inga infödda svenskar vill bo. Många heliga kor kommer att behöva slaktas. Frågan är bara vad som skulle kunna utlösa ett sådant krismedvetande att nästan alla inser hur obehagligt alternativet är? Korankravallerna räckte inte. Inte heller någon av de mer långsiktiga utförsbackar som Widar räknade upp i artikeln.
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
5 Jun 15:53
Bra text om ett viktigt ämne. När jag var sekreterare i S-arbetsgruppen som lade fram förslag om att motverka parallellsamhällen genomförde vi studiebesök till Danmark. I grunden är det dom gör inte raketforskning, och mycket har svenska S kopierat. Förbjud religiösa skolor, se till att alla barn går i förskolan, ställ språkkrav på all personal, inför en nationell nolltolerans mot hedersförtryck som alla offentliga aktörer måste jobba efter, inled LVU-processer mot föräldrar som vill ta barnen på ”uppfostringsresor”, inför en jobb- och aktivitetsplikt, riv ödehus i utsatta områden, bygg fler radhus, förbjud social dumping och håll fast vid en minimal invandring. Där jag tror att alla partier behöver skärpa sig är när det gäller att stoppa utländsk finansiering av religiös extremism. I Danmark gjorde man för övrigt upp om deras ”ghettolagar” över blockgränsen. Jag hoppas Sverige kan göra detsamma efter valet.
Vad tycker du?
35
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 12:55
En bekant i Storbritannien som betraktade sig själv som marxist samtidigt som alla andra betraktade honom som höger brukade säga ”I’m of the Left, but not on the Left”. D v s det var vänstern som hade förändrats och inte han. Vet inte om det stämde till 100% i hans fall men nog framstår det som att politiken/debatten ofta är mer rörlig än vissa individer, som står fast. Sedan måste man ju ha rätt att få ändra sig också, och ofta är det beundransvärt när folk i offentligheten vågar göra det eftersom det inte alltid är lätt.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
Igår 11:39
Jag är nästan osunt intresserad av de här processerna om vem som är okej och vem som inte ska få höras eller synas. Inte minst eftersom jag under en stor del av mitt vuxna liv varit en del av precis de diskussionerna och vet hur mycket de utgår från flockbeteende, visklek och magkänsla. Kanske finns det inget sätt att undvika den här typen av mjuka cancelleringar. För en ”TV och radio i allmänhetens tjänst” har naturligtvis ett staket att bevaka. Precis alla ska knappast ges möjlighet att kommunicera till en masspublik. Att ge någon den plattformen är förstås att hjälpa dem att nå ut. Men det finns mycket som är orent i hur urvalet görs; dubbla måttstockar, brist på transparens och tydliga kriterier. Så att hålla debatten om det vid liv är mitt bidrag. Vad tänker du om detta?
Vad tycker du?
55
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
Igår 09:50
Islamisk klientelism, där politiker får stöd i utbyte mot att man driver en grupps särintressen, ser ut att ha slagit rot i Frankrike. Hur ser det ut i Sverige? Vi har det över 30 år gamla avtalet mellan socialdemokratiska sidoorganisationen Tro och solidaritet och organisationer kopplade till Muslimska Brödraskapet om att S skulle placera fler muslimer på sina listor. Men hur ser det ut idag?
Vad tycker du?
25
Tankar
Vad tycker du?
103
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
9 Jun 13:04
Fantastisk text! Om inte förr så slogs jag av detta självklara när jag läste Åsne Seierstads senaste bok ”Ofred”: Även den angripande sidan är full av offer som saknar verklig handlingsfrihet och inte gör informerade val. Många blir fullpumpade med propaganda, andra förstår visserligen att det är propaganda men anser sig tvungna att ta värvning ändå (som Vova kanske). Den som initierade detta meningslösa krig bär en enorm skuld för alla förstörda liv. Må han ruttna i helvetet.
Federico Moreno
Reporter
•
9 Jun 06:51
En vän, som prenumererade på Kvartal långt innan jag började här, skrev till mig nyss: ”Jag tycker den här typen av texter ofta saknas i medierna. Stort läsvärde.” Tatiana Kireevas berättarstil, närmast romanförfattarens, gör att man sugs in i berättelsen. Men det är också något annat som gör texten viktig. Den påminner om värdet av att försöka förstå även de människor som befinner sig på den sida som för kriget. Inte för att relativisera ansvar eller sudda ut skillnaden mellan angripare och offer, utan för att se verkligheten som den är. Texten framställer inte den ryska staten som ett offer. Däremot visar den hur ett krig griper in i enskilda människors liv. Det finns en mänsklig tendens att göra ondskan främmande. Att tänka på den som något som utförs av människor som inte är som vi. Om vi bara ser fienden som ett ansiktslöst kollektiv riskerar vi att missa hur vanliga människor kan dras in i destruktiva system, och hur samhällen steg för steg vänjer sig vid sådant som stundtals varit otänkbart.
Vad tycker du?
54
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 Jun 12:31
Det här konstanta duckandet för intervjuer med andra medier än public service är inte vackert för SVT. Varför ska politiker eller chefer inom näringslivet, eller andra personer med ansvar, ställa upp på intervju i SVT när SVT:s egna chefer håller sig undan tuffa frågor?
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
8 Jun 21:59
Rent strategiskt är SVT:s hantering av Alinia ett enda stort självmål. Man (jag) kan tycka att det var ett märkligt beslut att bjuda in honom från första början men när man väl gjort det och programmet redan är inspelat så framstår det som vekt att dra tillbaka avsnittet (som enligt AU inte var problematiskt i sig) efter att det fått lite negativa reaktioner av rätt personer. Och nej, jag tror inte att det bara är gråthögern på X som upplever det som svagt av SVT att backa i sitt beslut. Det är starkt att stå pall och hålla fast vid principer när det blåser, men i det här fallet framstår det snarare som att man inte har några klara principer utan mest följer vinden dit den blåser. Undrar förresten vad IFS-chefen Michael Lindgren tycker om att SVT-chefer längre upp beskrivit beslutet att bjuda in Alinia som grundat i dålig research. Det var det kanske, men det skulle ju också kunna vara så att Lindgren och hans redaktion gjorde sin research och till skillnad från ansvarig utgivare helt enkelt kom fram till att det var rätt att bjuda in honom. Jag menar sånt händer ju; att folk tar del av samma information och utifrån den drar olika slutsatser.
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
8 Jun 20:38
Har lite svårt att förstå mig på den här debatten. 1) SVT har redogjort för varför de betraktar Alinia som en kontroversiell person: https://www.svt.se/kultur/darfor-ar-nick-alinia-kontroversiell 2) Om det går att identifiera personer som är lika kontroversiella, och som har en motsvarande lista, fast med en annan ideologisk hemvist så talar det rimligen för att även de bör uteslutas, inte för att Alinia bör inkluderas. Om man exempelvis ersätter NMR och nynazistiska AKS med islamistiska motsvarigheter är det väll ingen som skulle anse att en sådan islamist bör medverka i humorprogram på SVT? Och om sådana personer medverkar idag bör det såklart genast uppmärksammas.
Widar Andersson
Skribent
•
8 Jun 19:28
Som vän av public service prövas man onekligen i dessa dagar. Cheferna tycks inte riktigt förstå vad för slags verksamheter som de leder. De tycks heller inte riktigt förstå vad som pågår i Sverige. Det känns som om deras verklighetsbilder domineras av intryck från ideologiska låtsasbilder av samhällsutvecklingen. SVT: s attityder förefaller ligga betydligt närmare den folkfrämmande ledarsidan på Dagens Nyheter än t ex den orädda mångfalden på till exempel Kvartal och mängder med andra större och mindre frifräsare ute på Youtube och i det väldiga poddsamhället. Det känns oroligt och osäkert. Jag menar; bjuder man in en känd ytterkantshögerperson till sitt i mina ögon lite märkliga invandrarprogram; så gör man ju det. Precis som man utan att blinka låter den övriga kompetensen överglänsa den kända antisemitismen och/eller vänsterismen hos programledare i underhållningsprogram i tv och som utrikeskorrespondenter på radion. Att stoppa en ytterhögermans medverkan -trots att den enligt publicservicechefen höll sig ”inom ramarna” – men därför att det skälls från vänster är enbarmligt svagt. När motsvarande skällningar kommer från högerhåll så bryr man sig inte. Det känns som sagt som om de ledande publicservicecheferna lever i en bubbla där typ DN: s ledarsida speglar folkviljan på bästa sätt. Och då fjärmar man sig från folket. Vilket är helt fatalt för den folkligt skattefinansierade public service. Mitt råd är: Skippa det där med höger och vänster. Gör program som utgår från journalistikens plattformar om sant och relevant. Och intressant. Då kan public service överleva och blomstra. Men då krävs rejälare chefer som vet vad de håller på med.
Vad tycker du?
38
Vad tycker du?
56
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
8 Jun 13:12
Det är alltså inte tyska landslaget som lajvar nazister utan norska som lajvar vikingar. Om fotot anspelade på våldtäkt och mord så hade det varit lite lättare att förstå upprördheten men nu handlar det uppenbart om vikingarnas (fascinerande) färd över Atlanten och då får man vara bra lättkränkt för att uppröras.
Vad tycker du?
49
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
8 Jun 07:54
Kampen mellan S och M utövas för stunden mest som ett ställföreträdande krig där man bankar varandra i huvudet med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vilket upplägget i Agenda på söndagskvällen 7 juni var ett tydligt exempel på då Ulf Kristersson (M) och Nooshi Dadgostar (V) möttes i studion. Vänsterpartiet har ju ställt krav på att de ska ha platser i en eventuell regering med S; annars röstar de nej till Magdalena Andersson som statsminister. Inas Hamdans avslöjanden i Expressen om mängden av knappt svenskspråkiga islamister på V: s valsedlar -som ju inte alls är en överraskning men som media inte varit intresserade av tidigare – kastar dock grus i maskineriet för Vänsterpartiet. Vilket Ulf Kristersson (M) med tyngd och all rätt kritiserade V -ledaren Nooshi Dadgostar och indirekt S för. Programledaren i Agenda valde då att kritisera Kristersson för att hans M-parti är berett att regera med SD om väljarna ger dem möjligheter; borde han inte typ se om sitt eget hus innan han kritiserade V? Jämförelsen är begriplig ur det ställföreträdande krigets perspektiv; men den haltar. SD har ju under de senaste 15 åren inte gjort någon hemlighet av att de försöker rensa ut de nazist- och rasistaktiva medlemmar som media flitigt rapporterat om. SD: s bakgrund i de främlingsfientliga och nazianstrukna kvarteren går heller inte riktigt att jämföra med Vänsterpartiets band till kommunism/islamism. SD var en pytteliten sekt medan Vänsterpartiet sedan 1917 är ett riksdagsparti som helt öppet under långa tider var ett lydparti till den kommunistiska och antisemitiska diktaturen i Sovjet. Under andra världskriget fick regeringen t o m interna svenska kommunister som potentiella landsförrädare om Sovjet skulle ha anfallit Sverige. V-partiet har heller inte växt som SD har gjort. De få procenten som röstar på V – och framförallt de få promillen som är aktiva i partiet – kan därför på goda grunder antas stå nära betydligt extremare uppfattningar än vd vanligt folk gör. SD är däremot näst störst i riksdagen och lockar mycket vanligt folk till valurnorna. Frånsett dessa fakta så är det nog fortfarande så att attacker på SD kan försvaga M: s regeringsförhoppningar på ett liknande sätt som attacker på V kan krångla till det för S. (Även om S också tackar för hjälpen med goda argument för att inte ge sig in i något vänsterblock efter valet.) Därför kommer det ställföreträdande kriget inte att avslutas före valdagen. Det positiva med detta krig är förstås att de två riksdagspartierna V och SD får starka skäl att skärpa kraven än mer på sina kandidaters handel och vandel. En bättre riksdag och bättre kommunala fullmäktigeförsamlingar med färre tokar och vildar är till nytta för oss alla.
Vad tycker du?
27
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
8 Jun 07:33
Läsvärd. Jag tror också att hela kompis/relationsperspektivet på ledare som Xi leder snett. Xi har inte vänner över gränser. Därför blir också Trumps uppvaktande av hans ”vän” Xi mest en övning i förödmjukelse, utan någon uppsida för USA.. Men samtidigt så handlar Kina mer än någonsin med Ryssland, och möjliggör Rysslands krig.
Vad tycker du?
12
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
7 Jun 14:11
En grej som ofta glöms bort är att ett längre fängelsestraff kan fungera som en vändpunkt i sig. En vän till mig levde som livsstilskriminell under många år och åkte in och ut i omgångar. Har har berättat att det var först när han fick ett så pass långt fängelsestraff att han inte längre kunde räkna ner tills han skulle komma ut och fortsätta med kriminaliteten som han tyckte att det kändes görbart att faktiskt ändra bana. Först då kändes det lönt att fundera över vad han skulle göra med tiden där inne – för att sedan kunna göra något annat när han väl kom ut. Han blev drogfri, pluggade upp sina betyg och har idag en strålande karriär. Kanske inte den mest representativa kriminalvårdsklienten, men ett perspektiv på den möjliga nyttan med strafflängd som ofta förbises. Det vore för övrigt intressant att höra Kriminalvården svara lite mer utvecklat på hur väl man egentligen lyckas med sitt uppdrag att rehabilitera de intagna så att de kommer ”bättre ut”. Vad jag vet finns det inga studier som kunnat visa på behandlingar som faktiskt funkat.
Vad tycker du?
21
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
6 Tim
Även om Skäggetorp-koppsen lyckats bryta tystnadskulturen är det måhända en tveksam framgång att antalet brottsanmälningar ökar. För en oinvigd borde väl ambitionen vara att minska brottsligheten? För övrigt fanns det redan för tio år sedan en utmärkt förebild för polisen i sociala medier, YB Södermalm. Han hade säkert aldrig spelat in ostiga rapvideor.
19:32