Skrämmande att höra hur svag rättsstaten är. Fanns det ingen ordförande i salen som höll ordning? Jag får minnen från rättegångar dit jag följt ungdomar från Hasselakollektivet som vittnade mot knarkligor vars otäcka gubbar satt i salen och skrek och hotade vittnet utan att domaren ingrep och avbröt. För att inte tala om narkotikaligans advokater som snarare understödde övergreppen. Hemskt att aktivister och kriminella tillåts uppträda på det här viset i svenska rättssalar. Är lagmännen lika rädda som många lärare för att ingripa mot våld och förtryck? Den som vill följa en rättegång ska sköta sig. Annars ska de kastas ut från rättssalen. Så här kan vi inte ha det om vi ska komma tillrätta med det sociala dominansbeteende som hotar Sverige på många fronter.

Vilka röster skulle ni vilja höra i ett special-avsnitt av Djupet i höst om energipolitiken framåt och rollen för olika kraftslag? Kanske i en debattform.

Jag har ett liknande känslominne från boken Mamma grön. Upplevde den som obehaglig och stressande. Jag tror inte att jag tänkt på boken sedan dess, och som barn förstod jag såklart inte varför den påverkade mig så starkt. Men Anna Axfors sätter fingret på det i texten på ett fint sätt.

Det finns några journalister från ”legacy media” som gjort avbön för detta. Framför allt Jake Tapper på CNN. När Megyn Kelly pressar honom på varför han och hans kolleger jagade Lara Trump (gift med Donald Trumps son Eric) som tidigt väckte den här frågan blev det ett samtal som är mediehistoria. Jag skrev om det här: https://kvartal.se/jorgenhuitfeldt/artiklar/darfor-dolde-medierna-sanningen-om-biden/cG9zdDoxNDUwNA Lyssna gärna på på samtalet mellan Tapper och Kelly som finns här: https://open.spotify.com/episode/5EcB3HhvjK0OmtX4CVjxBo?si=Tj3yD7S-Rxq6x9eYJXjCeg Det mest intressanta kommer efter ca 20 min.

Fascinerande att SR;s poddchef hade ett allvarligt samtal med Wold ”om vad man kan säga offentligt som SR-profil” men att ingen, vad jag hört, haft motsvarande med Christopher Garplind. Det är särskilt intressant mot bakgrund av att Wolds uppfattning troligen är betydligt mer vanlig i befolkningen än Garplinds ”hon är psykopat” och ”mygga av kärringen”. Det inträffade är ännu ett exempel på hur PS-företagen ständigt tvingas in i politiska bedömningar av vad som är ”rätta” eller ”goda” värderingar. Alltså uppfattningar som är helt legitima och lagliga att framföra men där SR (i detta fall) ändå känner sig tvungna att intervenera.

När man lyssnar på Magdalena Andersson låter det ibland som att hon lever i ett Sverige från förr. När hon pratar om att befolkningen ska ha jobb att gå till och kunna sätta lite guldkant på tillvaron låter det inte riktigt som hon pratar om de personerna som faktiskt befolkar Sverige 2026. Det låter som min mormors Sverige. Det är svårt att inte känna en viss kognitiv dissonans av detta. Men samtidigt är nostalgi populärt och S har äldre väljare, så kanske är slugt och medvetet.

De flesta tjejer föredrar en kille som inte slår sig i ansiktet med en hammare – oavsett om det kommer med en mer eller mindre definierad käklinje. Därför har jag svårt att förstå looksmaxing-trenden bland killar. Om syftet är att bli mer attraktiv känns det som att det finns mer effektiva sätt att uppnå det.

Matilde Tiozzo blandar samman ”politik” med ”partipolitik”. Små partier driver gärna politiska frågor utifrån ideologiska bilder av hur verkligheterna ser ut. Ju större partierna blir och/eller ju närmare regeringsställning de kommer, desto mindre ideologiska blir partierna. De växlar från partipolitikens låtsasbilder av verkligheterna till att försöka förhålla sig mer nyktert och sakligt till verkligheternas sammansättningar och orsakssamband. Partipolitiken är full av konflikter medan politik är en statskonst om att få till fungerande majoriteter för att lösa de åtaganden som det allmänna har och ta itu med de samhällsproblem som folkviljan lyfter fram. Partipolitiken har sin julafton från ungefär nu och till att valresultatet den 13 september har omsatts i en ny regering. I en fungerande demokrati är det sedan politik som gäller för de som styr staten. Vilket är det väsentliga i politiken. Känslor, konflikter och krascher har folk nog av i det egna livet. Politik är något annat.

Tänkvärd text! Avsaknaden av svar på eller visioner om stora framtidsfrågor som 🇨🇳 chocken och AI är tydlig, även bland teknokraterna.

Vi gick igenom en rätt blandad kompott i veckans utgåva. Men det var i fråga om stormen runt Agnes Wold och Christopher Garplind som det hettade till ordentligt. Jag är glad att jag fick chansen att folkbilda om den nya lagen om psykiskt våld. Är faktiskt häpen över att dess innebörd har förvrängts så kraftigt i flera nyhetsmedier. Förhoppningsvis avtar missförstånden inom kort.

Det är bedrövligt att vissa så kallade forskare ens kan komma på idén att vilja relativisera könsstympning av små flickor. Och man kunde önska att upprördheten mot denna vidriga sedvänja skulle generera ens en promille av den kritikstorm som just i dagarna riktats mot en senior professor i klinisk bakteorologi.

Viktig och bra artikel av Johan Stein. För någon månad sedan var jag själv inne på samma tema här på Kvartal https://kvartal.se/widarandersson/artiklar/flykt-fran-karnverksamheten-byrakrater-kvaver-valfarden/cG9zdDo5MzY2MQ Mina besök på Förvaltningsakademin på Södertörns högskola – där bland andra just Patrik Hall (som Stein refererar till) från Malmö har medverkat – har givit mig mängder med evidens för att organisationer – som är till för sig själva – växer i förhållande till myndigheter – som är till för att tillgodose andras intressen. Chefer ute på vårdavdelningar, i frontnära polisavdelningar, i skolklassnära befattningar med mera får ge mer och mer av sin arbetstid för att gå på möten och svara på enkäter från organisationsöverbyggnader ute i verksamheterna; som inte har ett dugg med myndighetsuppdragets kärna att göra. Här behövs rejäla och tydliga reformer. Löner och villkor ska alltid vara bäst i kärnverksamheten. Annars slösar vi bort mer och fler skattekronor på nonsens.

Jag kan varmt rekommendera denna ”Mellan dig och mig”. Vad gör man när ens vänner kallar en islamofob när man bara uttrycker religionskritik? https://kvartal.se/annakarinwyndhamn/artiklar/mina-kvinnliga-vanner-kallar-mig-for-islamofob/cG9zdDo5MDUx

Det ska förstås vara upp till var och en av partiledarna att själva avgöra hur mycket de vill svara, liksom det är upp till var och en att avgöra om man vill lyssna (och då riskera att höra nåt som har med sex att göra, iiiih). Det verkligt störiga är folk som bara ”jag vill inte höra det här, alltså borde ingen få höra det här”. Minns hur Johan Persson skammades efter att ha svarat att han ”sällan gråtrunkar” på en fråga i Fördomspodden för ett par år sedan. Bland annat lät landets präktigaste ledarsida meddela att Persson borde ha varit tyst – ”för allas skull”. Men DN talar inte för oss alla. Vissa av oss tycker faktiskt att det piggar upp med lite gråtrunkskunskaper. Vi kan inte låta landets prydaste människor få styra över alla oss andra! Låt en partiledare berätta att han gråtrunkar om han vill! De som rodnar kan enkelt byta kanal.

Hög verkshöjd på denna text som skickligt balanserar allvar och lätthet. Jag blev väldigt nyfiken på Webers ”karismatisk auktoritet”. Samtidigt undrar jag om det inte finns exempel på sådana ledare med mer positiva konnotationer? Tänker exempelvis på Macron eller Obama. Och om vi haft någon karismatisk auktoritet i svensk politik.

Skrämmande skildring! Jag har kontaktat Världskulturmuseernas nya överintendent Britta Söderqvist och avdelningschefen Torsten Johansson och erbjudit dem att skriva en replik. Här är tidigare artiklar om #museikrisen: Marknadshyran sprider sig Politikerna tränger ut högkulturen från sina lokaler – nu kommer internationella protester. https://kvartal.se/olawong/artiklar/marknadsohyran-sprider-sig/cG9zdDoxMDU2MjE Världskulturmuseerna bränner sina böcker – varnar för att värdefulla skrifter förstörs. https://kvartal.se/olawong/artiklar/varldskulturmuseerna-branner-sina-bocker/cG9zdDo2NTc4Ng Museikrisen – detta har hänt Kulturminister Parisa Liljestrand säger att hon ”sätter sig in i frågan”. https://kvartal.se/matildaberg/artiklar/museikrisen-detta-har-hant/cG9zdDo3NDI3OQ Kulturkanon för en prideparad med stridsvagn https://kvartal.se/olawong/artiklar/kulturkanon-for-en-prideparad-med-stridsvagn/cG9zdDoxNzA1Ng

Läsvärd text med viktiga poänger. Jag tror att det ligger mycket i upplevelsen av hårdare konkurrens, vilket också sammanfaller med förändringar av Sverige under den här perioden. Marknadsskolan stärks, skyddsnäten försvagas, arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer och samhället erbjuder en andra chans i mindre utsträckning. Jag tror ett anti-etablissemang resentiment växer, som blir höger. Jag undrar också om inte den växande kriminaliteten under samma period i allt högre grad skedde av människor som heter Payam snarare än Ronny, och att många män svarar genom att vilja minska invandringen. Därtill tror jag att SD:s inträde i riksdagen haft betydelse. Partiet består främst av män och talar främst till män (inte minst under de tidiga åren) vilket också bidragit till att dra delar av manliga väljarkåren åt höger. Överlag brukar jag tänka att de unga männens utveckling var ett rationellt svar på utvecklingen, och den insikten upplever jag blir alltmer utbredd.