Vår samtid har ett tydligt facit över hur länder med muslimska befolkningar hanterar detta med demokrati. Svaret är mycket dåligt. Varför, kan vi diskutera, men faktum kvarstår – de allra flesta muslimska länder är inte demokratiska. Detta faktum ställer ett antal mycket obekväma frågor. Till exempel om islam och demokrati hör ihop? Läs mer i min intervju med forskaren Ruud Koopmans här: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/varfor-ar-inte-fler-muslimska-lander-demokratiska/cG9zdDo2ODk1

Är det verkligen fastslaget att Arday var en ”bluffare”, att han plagierade och att hans livshistoria var påhittad? Som jag förstått det fanns det starka anklagelser och en rad motsägelser, men Arday förnekade väl plagiat (?) och den utredning som var klar fällde honom inte för det. Cambridge hade fortfarande en pågående utredning. OM jag förstår det rätt.

De har redan rört menorahn. Det är staten Israels officiella symbol.

Återigen: Sverigedemokraterna har motiverat sitt ställningstagande mot omskärelse av pojkar med att barn har rätt till sin kroppsliga integritet och att de ska skyddas mot icke-medicinska irreversibla ingrepp. När man nu säger att man aktivt kommer verka för att judar – och enbart judar – ska ha rätt att utföra dessa irreversibla ingrepp på sina barn så finns det som jag ser det bara två möjliga förklaringar till den nya sverigedemokratiska hållningen. 1: Man tycker inte att judiska barn förtjänar samma skydd som man tycker är viktigt för alla andra barn i Sverige. Bara när det gäller judiska barn är det okej att kränka den kroppsliga integriteten och strunta i att skydda barnen mot icke-medicinska irreversibla ingrepp. Eller 2: Det handlade överhuvudtaget aldrig om att man ville skydda barn. Det handlade bara om att man ville begränsa muslimer, som ju utgör den större gruppen i Sverige för vilken omskärelse är kulturellt viktig. Alternativ 2 känns mest troligt.

Ett icke-svar är också ett svar. Strandhäll är en av de högsta S-företrädarna. Tills vi hör något annat får vi anta att Socialdemokraterna står bakom Strandhälls uttalanden, eller åtminstone inte tar avstånd. Vi kan definitivt slå fast att Socialdemokraternas kvinnoförbund står bakom uttalandena om Mohamssons solidaritetsyttring för den judiska minoriteten och ihopkopplandet mellan svenska judar och Ben-Gvir. Eftersom Strandhäll är ordförande där.

Det är vilseledande att rikspolitikerna har ett så stort fokus på sjukvården, men som artikeln visar är det inte förvånande. Det är inte heller något nytt: Sjukvården är ohotad etta när Novus de senaste tre åren mätt vilka politiska frågor väljarna tycker är de viktigaste. Socialministern har därför blivit en hårdgranskad leverantör av symbolpolitik. Det märks även man tittar på vilka som sätts som ministrar på området, skriver Joakim Söderberg i den här läsvärda artikeln: Rikspolitikerna lajvar styrning av vården https://kvartal.se/olawong/artiklar/rikspolitiker-lajvar-styrning-av-varden/cG9zdDo0OTU0MQ

Jag hade stora förväntningar på filmen, trailern var kul och man är ju svältfödd på smarta komedier. Att garva åt SD:s inträde i riksdagen känns också roligare än de gängse reaktionerna. Men tyvärr tycker jag filmen inte riktigt levererade. Lite långsam, lite banala skämt, det kändes som något saknades. Kul stundtals dock, och Noel Flike var oväntat bra i huvudrollen. Trots detta: Se filmen på bio, lita inte på mig. Skriv vad ni själva tyckte här under.

Verkligen beklämmande läsning. Antivaxx-rörelsen följer en gammal amerikansk tradition, där karismatiska skojare kränger elixir till dumma lantisar. Nu säljer John McCains dotter ”botemedel” till dem som redan har vaccinerat sig. Säkert en lukrativ verksamhet. https://www.yahoo.com/news/meghan-mccain-flamed-shilling-bizarre-174248244.html Varför måste vi ständigt anamma alla dumheter som kommer från USA? Kan vi inte hitta på några egna inhemska dumheter?

Ja, vad ska Sd och Jimmie göra? Och bör det i någon mån bestämmas också av hur detta val går, om man får ministerposter, blir största parti inom oppositionen osv? Stora steg mot mitten (uteslutandet av Kasselstrand och co, den ”öppna svenskheten” mm) har ju tagits. Men gossen ruda-dna:t finns där också (kvittningskaos, Quisling-gate osv) Klassisk svårighet som många partier brottats med genom åren.

Håll min pijiu, säger Xi Jinping. Om Trump gör verklighet av hotet skulle det innebära att USA river upp vapenvilan i handelskriget med ”den store ledaren” (Som Trump kallade Xi vid statsbesöket i maj https://kvartal.se/olawong/artiklar/pa-en-vecka-forandrades-varlden-till-kinas-fordel/cG9zdDoxMTQ5MjM). Valet närmar sig i november och redan i september kommer Xi på besök till USA. Och då vill Vita huset ha god stämning. Stalltips är att USA kommer att se genom fingrarna när Kina fortsätter att smygbacka Iran på diverse sätt, kanske blir det något nedslag på någon båt – men inget som i grunden ändrar det strategiska partnerskapet mellan Kina och Iran.

Det här är en underrapporterad story. Ord som ”systemhotande” används ofta för att beskriva klanstrukturerna som äter sig in i samhällskroppen. Tar man de varningarna på allvar innebär det att samhället står inför en existentiell kris.

Som judinna är det inte helt enkelt att förhålla sig till Simona Mohamssons ”solidaritetshandling”. Å ena sidan vill jag gärna att offentliga personer går i klinch med den antisemitiska föreställningsvärlden. Å andra sidan göder det, snarare än tar kål på, konspirationstänkandet enligt vilken judarna styr Sveriges politiker. Catch 22.

Nu är det snart val och de vassa orden flyger genom luften. Men verkligheterna finns faktiskt kvar där under valkampanjens alla utspel och inspel. Och det politiska ansvaret för invandringens verkligheter i Sverige kan verkligen inte lämnas över till i dessa sammanhang mycket udda och folkfrämmande partier som Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det har Johan Forssell helt rätt i. När Sverige bytte politik från invandring och till massinvandring så påverkades och påverkas hela Sverige. Redan idag har uppemot en femtedel av Sveriges befolkning utomeuropeisk bakgrund. Skulle V och MP ha något med den kommande regeringens invandringspolitik att skaffa så kommer de tjugo procenten utomeuropéerna snart att vara 30 procent. Utomeuropéer är naturligtvis inte några sämre människor än nordeuropéer. Men de kommer från helt annorlunda kulturer. De flesta har aldrig levt i demokratier. Många har mycket bristfällig utbildning och en stor del kommer från arbetsmarknader som befinner sig ljusår från den svenska. Hederskultur, antisemitism och en vana vid politisk islam – islamism – är betydande drag i den utomeuropeiska invandrargruppen. Stora brister när det gäller självförsörjning och språkkunskaper och omfattande fysiska och psykiska hälsoproblem skapar också stora påfrestningar när det gäller tillgängligheten och kvaliteten för välfärdsstatens verksamheter. Att utifrån detta läge vilja öka antalet invandrare på flera olika sätt är helt bisarrt. V och MP och en del ytterkantsliberaler till höger och vänster lever i ideologiska låtsasbubblor där invandring liksom är ett ämne för sig; utan koppling till Sverige som helhet. Välskött invandring är inget konstigt. Det är massinvandring som ställer till det. Ska Sverige inte förvandlas till en osammanhängande och svag nationalstat där kulturer, klaner, religioner, förtryck, språkförbistring och ojämlikhet åter kommer att prägla Sverige – likt för några hundra år sedan – så behövs flera decennier av en mycket begränsad utomeuropeisk invandring. En fungerande arbetskraftsinvandring till väsentliga bristyrken och att erbjuda skydd till grannländers – typ krigsdrabbade ukrainare – är en helt annan sak. Det är naturliga delar av helheten. Däremot är det, som sagt, inte en naturlig del av helheten att en femtedel av den svenska befolkningen har utomeuropeisk bakgrund. Så som jag känner Magdalena Andersson så kommer hon – om hon får chansen att bilda regering efter valet – att göra allt vad hon kan för att ta ansvar för Sverige som en helhet där den helt avgörande omläggningen av invandrings-kriminal- och försvarspolitiken som nu inletts kommer att fortsätta på samma sätt som under de gångna åren.

Jag tror jag har förstått det rätt nu: När talespersonen från Reportrar utan Gränser lägger sig i en debatt på Bluesky är det sakligt motiverat, när jag eller någon till höger gör det är det ett ”identitetspolitisk krig på sociala medier”. Men min kritik skrevs på Kvartal, till skillnad från Erik Larssons sociala medier-inlägg, och handlade om dokumenterade fall av liknande eller grövre övertramp där en reaktion uteblivit. Att visa på dubbla måttstockar är knappast identitetspolitik. Har också lite svårt att förstå varför Anders Teglund, ordförande i Svenska PEN, inte kan erkänna allvaret i att rikspolitiker på vänsterkanten, och ministrar i rödgröna regeringar, återkommande utsett enskilda högerskribenter till demokratifiender. Poängen med exemplen jag tog var inte att frikänna högern från övertramp. Men varför har Svenska PEN aldrig lyft pennan när det gällt stämplandet av högerskribenter och högerjournalister? Vi har alla blinda fläckar, och ingen är förskonad. Svenska PEN, och många liknande organisationer, är bra på att upptäcka övertramp från högerhåll. Trump, Putin, Orban, och så vidare. Men man har bevisligen oerhört svårt att se hur det påverkat svensk offentlighet när etiketter haglat i decennier åt andra hållet. Hur påverkar det viljan att vara med i offentligheten om ditt namn kommer bli synonymt med 1900-talets värsta förbrytare? Vad gör det med en människa när dennes barn hör i skolan att föräldern är fascist, nazist och dylikt? Föräldrar som ifrågasätts av vänner och kollegor för att deras barn engagerat sig i fel parti eller skrivit misshagliga ledare? När dörrarna stängs i karriären, inte för något yrkesrelaterat, utan för att man uttryckt en åsikt som många har men etablissemnaget ogillar. Svenska PEN har inte skrivit en rapport om den tystnaden och vad den gjort med den svenska offentligheten, vad jag vet. Men det är många som slutat skriva, slutat vara politiker, tystnat och dragit sig undan. I svaret som ges av Teglund är det tydligt att denna tanke aldrig har föresvävat honom. Att de exempel jag tar i texten har ett högt personligt pris även för hemska människor till höger, som jag själv. Vi har fått skyddad identitet av en anledning. Vi måste instruera våra barn om saker som de flesta andra föräldrar slipper. Och hotet kommer både från vänster, islamister och från högerextrema som tycker att vi är för mjuka. Men för all del. Det kan också vara så enkelt som en kommentator – Anders Kek – skrev till min artikel: ”Man kan väl sammanfatta det så, att ett angrepp på en vänsterjournalist är ett hot mot demokratin, medan ett angrepp på en högerjournalist är ett försvar för demokratin.”

😂

Tröttmössa! Här har vi en känga helt i min smak. Mycket piggare (!) än de aggressiva och fantasilösa attackerna som en del tunga politiker annars bjudit på i augusti. Det finns en del att säga om ämnet också, förstås. Även om politiker ibland får det att låta som att de pratar olika språk. Man kan anse att pengarna tillhör medborgarna och samtidigt konstatera att lägre skatteintäkter helt enkelt ger mindre utrymme i statsbudgeten. Men kommer ni på fler roliga kängor? Tröttmössa, sömnlurk, segpropp, halvsovande zombie…

Man får inte vara naiv. Givetvis kan det finnas de som vill misstänkliggöra och sabotera för vissa partier – i det här fallet V – eller framförallt skapa misstänksamhet och osämja mellan olika grupper. Mycket märkligare saker har hänt och sker dagligen på sociala medier. Men jag tycker det är tråkigt att V inte kan ta fem minuter till att svara på frågor om detta.

Om ni inte har sett intervjun är den klart sevärd. Jag skulle rekommendera att även ta del av Malin Ekmans inspelade intervju med Allard. En notering är ju att DN är där med två reportrar, vilket känns aningen överflödigt, och det märks tydligt att Allard redan från start är defensiv och nervös (lägger ingen värdering i om det är befogat eller inte). Särskilt sluten blir han mot Rydell, där två verkligheter tycks krocka. I Malin Ekmans intervju uppträder han mer avslappnat och drar även till med Pokémon-referenser och Dungeons & Dragons-referenser som flyger henne över huvudet (och även mig). Hon bekräftar hans bild av medier redan från start och intervjun tar en annan riktning än den med DN. Vilken approach som är bäst får man själv avgöra. DN tycks utmana honom mer, medan Ekman snarare affirmerar honom och hans bild. Själv landar jag i att det optimala nog är att hamna någonstans däremellan (vara något bekräftande men också ifrågasättande), men det är såklart lätt att säga i efterhand. Och frågan är såklart också om intervjun ens hade kunnat ta en annan riktning med DN som han redan var skeptisk till. Det hjälpte iaf inte att han befann sig i ett underläge redan från start. Man får hur som helst två bilder av Allard och såklart två väldigt olika intervjuer.

Jag har redan skrivit det men det tål att upprepas: I framtiden kommer dagens syn på skärmar och sociala medier att framstå lika klokt som rökning för barn. Indien klarade att förbjuda Tiktok utan att landet gick under.

Kopplingen till drönarincidenten i Leipzig gör utrikesministerns uttalanden här ganska otäcka. Är det ett trängt Ryssland och en mer pressad rysk ledning (drönarattackerna mot Moskva inte minst) som nu visar sig?

Kunskapsverket är en stor tillgång för Sverige. Självständigt, självfinansierat och suveränt. Resultatet i undersökningen är mycket intressant. Frågan är ju hur det står sig att vara ”nästan lika bra som på 60-talet?” 60-talet var väl något av det mest optimistiska decenniet i svensk modern historia? Frihets- och utvecklingsivern växte till sig men fick ännu tampas mot mer konservativa ordningsnormer med starkt folkligt stöd. Rekordåren i ekonomi och näringsliv förde upp Sverige till en fjärdeplats i ligan av världens rikaste länder per innevånare. Ingen arbetslöshet, flera stora sociala välfärdsreformer genomfördes, lönerna växte, folk flyttade mot städernas jobb och möjligheter och några större språk- och kulturkonflikter störde inte i skolan. Med tanke på dagens mer sociala och kulturella samhällsproblem så är det nog så att det är ett rejält styrkebevis för dagens sjätteklassare att vara nästan lika bra som på 60-talet. Den dagen vi kan säga samma sak om ekonomin per innevånare, om arbetslösheten och om balansen mellan frihetslängtan och trygghetsordning så har vi kort sagt gjort stora framsteg.

Frågan i SVT:s opinionsundersökning är lite märklig – sett till hur resultatet presenteras i artikeln. Där står det i princip att bränderna har både med klimatförändringar och mänsklig faktor att göra (mänsklig som i anlagd). Rimligt. Även rimligt att få veta vad svenskarna ”tror” i frågan. Det lite märkliga är, tycker jag, att implicit svara på sin egen fråga med ett ”både och”-svar som man inte erbjuder respondenterna i undersökningen. Respondenterna tvingades dessutom ge ett och samma svar på hur de tror att värmerekord OCH skogsbränder hänger ihop med klimatförändringar. Detta trots att sambandet mellan klimatförändringar och de båda variablerna rimligtvis kan se helt olika ut. Det verkar till exempel rimligt att tänka att värmerekorden har mer med klimatförändringar att göra medan bränderna ofta är anlagda.

Niclas Andersson vill att radio ska vara kvällstidning. Högt tempo, möjlighet att välja bort det man själv tycker är ointressant. Men radio har generellt funkat precis tvärtom. Man lyssnar inte på samma sätt som man läser tidning. Med radio är det närvaron som är styrkan. Aftonbladets stora redaktion har självklart stora förutsättningar att kombinera journalistik, personlighet och det mest aktuella. Även om reklampauserna säkert är mög. Men kanske är det inte Radio Aftonbladet som Andersson kritiserar egentligen. Han kritiserar radio. Rubriken borde därför snarare lyda: Lägg ner radio. Och där, amigos, kan jag aldrig instämma.

Måste man ta just detta på så stort allvar? Det var väl som gjort för sociala medier? Och kan inte alla sluta med politikerfrågesport bara för att få views i sociala medier eller för att sätta dit nån?

Under nittiotalets genomgripande reformeringen av grundskolan kom breda lärarlag att ersätta ämneslag. Just den förändringen underskattas ofta i analysen av orsakerna till läraryrkets förlorade autonomi och tappade status. Jag tror också att just den förändringen kom att driva mötesexplosion. När lärare med gemensam ämnesexpertis hade en egen ”institution” på skolan, fick sitta tillsammans och driva frågor knutna till ”sitt” ämne var de en kraft att räkna med. De hade tyngd, och kunde ställa ämnesspecifika krav med grund i sådant de helt enkelt visste bättre än andra på skolan. I och med nittiotalet sprängdes institutionerna och lärare skulle blandas också i hur de satt och i vilka möten de hade. De skulle tänka, agera och planera ”på tvären”. Den operationen – som sprang ur en nedvärdering av ämnesexpertis – gjorde det enklare för en rektor att köra över de fraktioner inom kollegiet som fortsatte känna mest för sin undervsining och sitt ämne. Det underminerade kraften i kåren.

Socialdemokraterna bör inte lägga sig för nära Dagens Nyheter. Att det inte blir en ”vänsterchock” om S får möjlighet att bilda regering efter valet den 13 september; det håller jag också för mycket troligt. Om det blir en ny regering som efterträder Tidö så kommer S att vara partiet längst till vänster. Allt annat är helt i otakt med samtidens tunga problem med invandring och kriminalitet. Men det betyder inte att S för den sakens skull ska kroka arm med DN: s attityder till verkligheterna. Som litteraturvetaren Johan Lundberg beskriver i sin nya och mycket innehållsrika bok ”Rikslikaren – radikalism och agenda i Dagens Nyheter från 1964 till idag” så finns det ”två konstanter i DN: s opinionsbildning genom tiderna: ”Antipatin mot västvärlden och tendensen att dogmatiskt bita sig fast i ståndpunkter som i efterhand framstått som ohållbara.” Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski passar väl in i DN: s klassiska konstanter. Han inledde (16/8) sin höstsäsong med en krönika där han uppmanade samtliga partiledare att ”avstå från frestelsen att förorena offentligheten för kortsiktig vinning” genom att ”inte lyfta fram personer som missbrukar sociala medier.” Krönikan hade rubriken ”Varför beter vi oss som idioter på sociala medier?” https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-varfor-beter-vi-oss-som-idioter-pa-sociala-medier/ Peter Wolodarski har flera poänger. Men mina dominerande känslor efter att ha läst krönikan är allt annat än positiva. Hans von oben attityd visavi vanligt folk och gentemot människor utanför den etablerade tidningsvärlden som har andra uppfattningar än DN får mina arbetarklasskänslor att vibrera. Folket på sociala medier beskrivs som ”idioter” medan folk på etablerade medier som är journalister och redaktörer beskrivs som oskyldiga offer för attacker från de lägre stående idioterna på sociala medier. Peter Wolodarski tecknar till exempel en bild av att Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg beter sig på ett helt annat sätt än ”idioterna”från sociala medier som angriper Lindberg. Vilket är helt befängt. Att lägga ansvaret för polariserande tonfall och gräsliga personpåhopp och trakasserier på människor som är aktiva på sociala medier är inget annat än ett föraktfullt blundande för etablerade mediers ansvar och skuld för stämningsläget. DN har själv ett stort ansvar för en opinionsbildning som underlättat för bedragare och populister att stärka sina ställningar när det till exempel gäller klimat, apatiska barn, invandring, kriminalitet och polisinsatser. Jag skulle dock aldrig drömma om att kalla DN för ”idioter”. Men jag reagerar starkt på hur den föraktfulla attityden mot människor på sociala medier kombineras med ett förnekande av att opinionsbildningen på stora etablerade medier som Aftonbladet och DN har något med eländet att göra. Sådant förakt mot vanligt folk bör Socialdemokraterna hålla sig borta från.

Mycket intressant. Det är nog som panelen säger att berättelsen om mätningarna ofta går längre än mätningarna själva. Men opinionsinstituten hade också en tendens att ha fel åt ett visst håll inför både Brexit och det amerikanska presidentvalet 2016, liksom man länge underskattade dem som tänkte rösta på SD på grund av skamfaktorn som då fanns. Av de sju medlemsundersökningarna i British Polling Council överskattade samtliga stödet för att stanna kvar i EU. I USA låg felet på delstatsnivå, snarare än nationellt. Särskilt problematiskt blev det i rostbältet där opinionsmätningarna förutsade att Clinton skulle vinna, men det blev tvärtom. Vi människor har ett tredelat sätt att räkna sannolikhet: 99%, 50-50 och 1%. Som i scenen i Zero Dark Thirty (2012) där CIA-chefen, spelad av James Gandolfini, får rapporten om att man fått information om var Usama bin Ladin gömmer sig. I filmen vill han ha 100% säkerhet, och när hans underlydande ger mer nyanserade svar om sannolikhet, blir han irriterad. Filmens huvudperson Maya är den enda som anger 100% säkerhet, vilket ingen borde kunna ha utifrån den tillgängliga informationen, och alltså säger mer om hennes fixering än hennes kompetens. Men för tittarna är det de andra som framstår som veliga och räddhågsna. I verkligheten sade Obama i motsvarande situation ungefär att ”det är alltså 50-50”, när sannolikheten ansågs ligga under 90%. Det var varken 50-50, eller 100% (även om Usama bin Ladin var där). Den som klara av fler växlar än dessa tre, och vad de innebär för hur man ska agera, kan nog få en bättre träffsäkerhet.

Oj, ovanligt med det extrema, uppriktiga ställningstagandet i offentligheten. Adel Sadat syns ju rätt ofta i kommentarsfälten här på Kvartal. Kände först instinktivt att det vore intressant att höra honom utveckla sina tankar i en kommentar, men vid närmre eftertanke finns det kanske inte så mycket att utveckla egentligen? Hans åsikt vilar ju inte på något eget etiskt resonemang utan på en religiös text och en tro på att någon annan redan har skött de etiska övervägandena åt en.

Berättelsen om den hotande domedagen var väl etablerad redan innan Al Gores film hade premiär för 30 år sedan. Sedan dess har klimathotet kommit att vävas in sömlöst i medierapporteringen nästan oavsett vilket ämne som skildras. Nu senast larmade SVT om att hettan i Europa KAN få matpriserna att stiga i höst. Och högre livsmedelspriser är något som vi får vänja oss vid, menar chefsekonomen Carl Eckerdal på Livsmedelsföretagen. Klimateffekterna bidrar årligen med en till tre procent ökning i livsmedelsinflation, säger han till SVT och hänvisar till forskning från Johan Rockströms klimatinstitut i Potsdam, PIK. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hettan-i-europa-kan-fa-matpriserna-att-stiga Fast den studien handlar inte alls om vad som händer i höst, utan är en modellering av hur det KAN bli – om tio år. Forskarna menar att de temperaturer som förväntas omkring 2035 KAN ge ett uppåttryck på livsmedelsinflationen på 0,92–3,23 procentenheter per år. Men i rapporteringen vävs sommarens hetta och bränder alltså samman med datormodelleringar av framtiden, men det har den vanlige tittaren ingen chans att upptäcka. Själv stänger jag, precis som Linda, sedan länge av.

Kul att Anders Borgs debattartikel fick sånt genomslag. DN:s ledarsida läste den tvärtom som en uppmaning att rösta på S: https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-anders-borgs-varning-ar-i-sjalva-verket-en-uppmaning-till-att-rosta-pa-s/ Den tolkningen ställer jag mig rätt tveksam till.

Demoniseringen av Irene Svenonius inför förra valet var verkligen helt gränslös. Jag minns hur vi pratade om detta på Expressens nyhetsredaktion, att det var viktigt att inte bara sprida all smutskastning pga det mänskliga priset det kan ha. Mycket riktigt vandaliserades hennes hem tillslut också. https://www.expressen.se/nyheter/irene-svenonius-hem-vandaliserat-av-afa/

Ett utmärkt initiativ av Moderaterna! Men kommer de nya reglerna även att gälla för appar som Grindr? Frågar åt en vän.

Denna besatthet av Palestina/Israel – som verkar göra att många V-politiker inte kan hålla sig borta från mörkerkrafter trots att de borde förstå att det är skadligt för deras parti, karriär etc – är djupt fascinerande.

Kul att Bräcke hamnar i strålkastarljuset. Bygden har också varit skådeplats för ett av de bästa lokaltidningsreportagen de senaste åren. Med den oförglömliga rubriken ”Bräcke by night – fylla och fajt” https://www.op.se/bracke/bracke-by-night-fylla-och-fight/

Tycka vad man vill om idén och hur den formulerades på hemsidan men de som grundade sin kritik på att detta initiativ utgjorde rasism och som sedan skickade rasistiska mejl och hot till Eoto framstår som hycklare. Det handlar dessutom om en tillfällig simbassäng som en teater uppfört och som är öppen för allmänheten under en begränsad period under vilken vissa dagar är reserverade för partnerorganisationer. Eoto är en sådan organisation och har sin specifika målgrupp som de ville öppna upp för. Men skulle de verkligen ha ”rasvakter” vid ingången som visa verkar tro?

– Man måste arbeta för att överleva. Men när man kommer till Sverige, om man då inte behöver arbeta för att överleva, det är då det blir lite utmanande för unga. Man har ju sitt boende, man får ju någon summa varje månad. Detta citatet känns ju som en nyckelfråga. Trots det känns diskussionen om bidrag alltid lite konstig i Sverige. Som att det är helt binärt om någon vill jobba eller inte, en politiker som vill sänka bidrag kan få en fråga ”men tror du inte att arbetslösa vill ta jobb”. Ofta svaras det då: ”Självklart tror jag det”. Detta trots att alla inblandade vet att verkligen är mycket mer komplex än så. Självklart måste det framstå som både frestande och märkligt att komma till ett land och helt plötsligt få boende och pengar. Jag skulle önska en politisk debatt om bidrag som är lite mer förankrad i verkligheten.

Ida och V gör här en viktig poäng i att ersättningarna måste upp i socialförsäkringen eftersom många med högre inkomster idag betalar för ’mer än de får’ och att det hotar legitimiteten i systemet. 1. Rimlig poäng? 2.Underligt att den mest bara drivs av V? Jag lutar åt ja på båda.

Jag har jobbat på både starkt mans- och kvinnodominerade arbetsplatser och redaktioner. På SR var jag oftast till stora delar inordnad i en mestadels kvinnlig befälsordning från stort antal kollegor, gruppchefer upp till vd och styrelseordförande. På Finanstidningen (och tidiga Kvartal för den delen, bättre nu) not so much. Könet spelar roll när det gäller jargong och atmosfär, inget snack om det. Men jag har trivts bra i båda strukturerna, och ärligt talat: social kompetens, humor och gott debattklimat slår könsfördelning och mångfaldsarbete etc varje dag i veckan, överallt.