Den stora skiljelinjen mellan C och KD är varken arbetsgivaravgifter eller förstatligad sjukvård, den stora elefanten i rummet är istället kärnkraften. Att bygga nya svenska reaktorer är något av Ebba Buschs politiska livsverk – men hur hon ska få ihop det med Centerns närmast religiösa kärnkraftsmotstånd? Minns att det var Olof Johansson som tvingade stängningen av Barsebäck tillsammans med V, och inget har hänt med partiet rabiata inställning till kraftslaget sedan dess.

Kollade ni igår? Vem tyckte ni vann matchen i matchen mellan SVT och den eviga SVT-kritiken? Eller kanske den riktiga matchen mellan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson?

Att Westergren och Konkret angriper reportern istället för att angripa hennes journalistik säger väl egentligen allt man behöver veta i det här fallet. De har helt enkelt inte kunnat belägga hennes arbete med fel och testar därför att istället angripa hennes (tidigare) uttryckta åsikter. För en klart tänkande person framstår det som både genomskinligt, ovärdigt och meningslöst. För låt säga att Inas faktiskt är inbitet proisraelisk (vilket jag alltså inte uppfattar att hon är). Skulle det då göra hennes avslöjanden om antisemitism inom Vänsterpartiet mindre relevanta, mer tvivelaktiga? Nej. Hon har ju hittat det hon hittat genom öppna källor, på kandidaternas egna sociala medier-konton. De har därutöver bekräftat och samtalat om sina inlägg med henne, varpå V-ledningen validerat det Inas funnit genom att omedelbart peta kandidaterna i fråga. Saken blir inte mer eller mindre sann eller verifierbar beroende på vem personen som grävt fram sakförhållandet i fråga är. Hade det rört sig om anonyma och för en utomstående person ej verifierbara uppgifter så hade sambon och Magasinet Konkret eventuellt nått större framgång med sitt personfokus. Nu framstår de bara som desperata och illvilliga samtidigt som de ofrivilligt bekräftar att de inte funnit några fel i det hon sakligt presenterat i sitt jobb.

”Den ursprungliga budgeten var strax under 6 miljarder kronor, men slutnotan beräknas bli mer än tre gånger högre än vad det ursprungligen var tänkt – och projektet är hittills elva år försenat. Slutförandet är nu beräknat till 2031.” Sug på den!

Är det någon som minns vad Liberalerna står för eller är det bara rejset och taktikerna som är intressanta numera?

Uppdelningen ”svenskar” och ”invandrare” känns alltmer märklig i dagens Sverige. Den har ju alltid varit så dum eftersom invandrare inte har mer gemensamt inbördes än att de inte har svenskt ursprung. Den beskrivningen täcker in allt från en indisk IT-ingenjör till en finsk industriarbetare. Så vi skulle må bra av att precisera oss mer och oftare. Samtidigt är det alltfler personer med utländsk bakgrund som tar plats i debatten med inlägg som detta. Människor som ser det destruktiva i att stå i opposition mot majoritetskulturen i det land man valt att leva i. Tycker att jag ser fler och fler som argumenterar på liknande sätt. Och det är en positiv utveckling. Det som skribenten kallar rasism mot svenskar kanske är det, i någon mening. Men det påminner också om hur klasshat kan se ut. Hur man hatar och förlöjligar en grupp som man upplever själv ser sig som förmer. Den utgör på samma gång en gemenskap som många i ”ut-gruppen” eftersträvar att accepteras och inkluderas i men också en grupp som man misstänker ser ner på en. Därav kommer behovet av att tala illa om en sådan ”in-grupp”. I detta fall den svenska majoritetsbefolkningen.

Det går alltid att motivera inskränkningar av yttrandefriheten med div skäl. Som Nils Funcke har skrivit kan denna inskränkning i förstone verka rimlig. Men intäkter från allt kulturellt skapande kan redan i dag utmätas för att betala skadestånd och böter som fastställs av en domstol. ”Den som avtjänat sitt straff och betalat sina skulder ska inte drabbas av statliga konfiskationer och få sin yttrandefrihet begränsad.”, skriver Funcke. Begränsningar av yttrandefrihet och konstnärlig frihet bör undvikas, och även behjärtansvärda inskränkningar kan ofta leda fel.

Hur hanterar man en värld där en individ kan designa virussjukdomar, förklara krig mot mänskligheten – och vinna? ”Containment must be possible”, skriver Mustafa Suleyman i The Coming Wave. Politiken måste engagera sig i frågan, menar han. Den måste hitta den smala vägen mellan en öppenhetsskapad katastrof och en teknikrepressiv dystopi. Här gör Ivar en intressant poäng. Är det så att partierna undviker de existentiella frågor som AI-utvecklingen väcker eftersom den inte passar in i den bekväma uppdelningen mellan höger/vänster, vi och dom? Kina leder i regleringen av privat AI, men ger fria händer åt militären och staten. Samtidigt har bolag som OpenAI använt ”om inte vi gör det så gör Kina det”-argumentet för att starta det blinda race som de själva varnat för. Ola Wongs bokklubb – AI-special – handlar om The Coming Wave och Empire of AI. https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/ai-special-empire-of-ai-och-the-coming-wave/cG9zdDoyNDIzMQ

Sensommaren 2013, då Wolodarski var relativt nytillträdd chefredaktör, var ett av hans första projekt att driva igenom en hårdhänt omorganisation av tidningen. Den skulle bantas med ett 20-tal tjänster, varav flertalet på journalistsidan. Och de som skulle bort hade ledningen bestämt, var ett dussintal seniora medarbetare, bland dem prisbelönta redigerare och reportrar som jobbat för tidningen i mellan 15 och 40 år. Nu informerades de om att de inte längre hade ”kompetensen” att vare sig skriva i eller redigera tidningen. De som vägrade säga upp sig själva och ta erbjudet avgångsvederlag placerades i tillfälliga lokaler några kilometer bort utan arbetsuppgifter, den så kallade frysboxen. (Officiellt kallades kontoret för ”Paradiset”.) Samtidigt stängdes de ute från intern kommunikation, mejl och intranät. DN stämdes inför Arbetsdomstolen av Journalistförbundet, men en förlikning för de åtta kvarvarande medlemmarna i frysboxen nåddes i början av 2015. Hösten samma år lanserade tidningen den stora kampanjen #jagdelar, ett upprop för allas lika värde: ”Vi står upp för medmänsklighet och humanitet. Vi tar avstånd från alla former av hat, hot och rasism. Kring alla människors lika värde finns inget utrymme för kompromiss.” https://www.journalisten.se/nyheter/en-frysbox-30-miljoner/

Det har varit intressant den här mandatperioden att följa försöket från främst Socialdemokraterna att sätta narrativet att Ulf Kristersson är en lättsam festprisse, en fåfäng dandy som tagit sig till positionen som Sveriges statsminister för att berika sig själv och sola i strålglansen. Jag känner inte Ulf Kristersson och han har säkert en massa personliga laster som alla andra. Men denna bild har alltid känts så bedräglig och förljugen. Denna nyhet ser ut som en total nothing burger men har antagligen kommit till, och får kanske fötter, just för att den passar in i den här bilden. Det går så klart att ha åsikten att statsministern ska laga maten själv och bjuda på lådvin när han representerar, men det är det nog egentligen ingen som tycker.

Det här stycket sticker särskilt ut för mig: Den svenska exkluderingsgraden – andelen elever som sorteras bort ur urvalet – är fortsatt högre än OECD-snittet. Och i huvudrapporten redovisas fortfarande inte hur många elever som exkluderats på grund av bristande språkkunskaper respektive funktionsnedsättningar, så det går inte att följa upp huruvida samma typ av problem fortfarande kvartstår. När resultaten idag visar att utrikes födda elever är den enda grupp vars resultat inte har sjunkit, så går det alltså inte att veta om det är för att de mest svagpresterande utrikes födda eleverna fortsatt undantas från ett delta. Att redovisa ett friserat resultat utan att redovisa hur mycket eller lite man friserat detta resultat är faktiskt rätt sanslöst. Man måste ju få veta vad resultaten baseras på, annars blir de mer eller mindre värdelösa.

Stämmer det att vi inte klassröstar längre, eller gäller det bara svensk-svenskarna? När man läser att 80 procent av muslimerna röstar på S eller V undrar man om det verkligen är ett uttryck för individuella preferenser om framtiden https://kvartal.se/nyheter/artiklar/s-och-v-far-80-procent-bland-muslimska-valjare/cG9zdDoxNzMyMzA

De senaste åren har det blivit vanligare att tolka väljare utifrån idén att de vill signalera något utåt. Här tänker jag specifikt på meningen om att ”storstadsväljare som vill signalera god värdegrund och ogillar SD” kan tänkas byta för att V framstår som för extremt. Visst kan identitet påverka väljare. Men de som inte kan tänka sig att rösta på V eller SD i valbåset anser generellt att partiernas politik helt enkelt inte överensstämmer med deras egen värdegrund. En svensk studie av väljare, från forskare vid Göteborgs universitet, visade 2009 att människor uppfattar sina egna politiska motiv som mindre själviska än andras. Kanske har vi en tendens att tolka andras partival som identitets- eller signalbeteende samtidigt som vi ser våra egna motiv som mer sakliga?

Ja, det är mycket public service-bashing nuförtiden men ingen pratar om det verkliga problemet med SVT: deras jättetråkiga dejtingprogram. Jag har också kollat GVFÖ så länge jag kan minnas men märker på mig själv att jag tappat lusten, sitter och scrollar mobilen eller passar på att vattna blommorna minuter efter play. Känner att människorna blir tråkigare och tråkigare och experterna hade jag gärna sluppit från dag 1. Inget ont om dem i sig men vad har de någonsin tillfört i underhållningsvärde eller i något annat värde i det här programmet? Precis som Anna är inne på så känns de mest som ett alibi för PS-produktionen. DOCK måste jag säga att jag tycker att den här nya XL-versionen som sänds nu har nåt. Mindre sövande, en och annan halvkontroversiell personlighet och inte bara landets tråkigaste människor som parats ihop för att båda gillar tacos. Plus kul att alla ska bo i samma hus. Det är ju trots allt de gemensamma parmiddagarna med obekväma samtal och interaktioner och jämförelser paren sinsemellan man vill åt. Diskuterar hellre vad som ”egentligen” hände här hemma i soffan än att en SVT-terapeut berättar för mig vad man förväntas känna utifrån det ena eller andra uttalandet.

Själva volymen av dessa upptäckter de senaste månaderna är rimligen en mycket svår huvudvärk för partiledningen i V? Strategin utifrån verkar ha varit att kombinera den ultrahårda linjen i regeringsfrågan (vi fällde en S-regering och kan göra det igen om vi inte är med) med nytt modernare partiprogram (bankerna ska tex bara ”demokratiseras” numera) och att hålla Palestinafalangen stången så gott det bara går. Men det senaste verkar ha varit svårare än planerat…

Borde övriga partier, förutom S och V, anstränga sig mer för att nå ut till väljare i Järva? Vad tycker ni?

Som producent för sändningen/icke-valvakan vill jag gärna veta vad ni läsare och lyssnare vill att vi håller koll på och pratar om under valkvällen! Skriv här eller mejla mig nathalie.rothschild@kvartal.se.

Det viktigaste borde förstås vara att det blir en levande, dynamisk och mångsidig diskussion. Fast för Sveriges Radio verkar det nästan som om det viktigaste är att det ser korrekt ut i något Excelark där skribenter från tidningar och en och annan tankesmedja företräder en ideologibeteckning som på pappret blir ”balans”. Och här gör ju Godmorgon, världen precis samma sak som Katalys beställda genomgång för några månader sedan: att man bestämmer sig för att politiska ideologier ska knytas till en av två halvor. Höger eller vänster. Någon ”mitten” erkänns inte. Eftersom jag själv har i uppgift att skapa dynamiska och flerperspektiviska trior i Kvartal (det heter trior i plural, inte trios) så har jag grubblat och testat olika konstellationer en hel del. Vår publik är ändå inte entydigt nöjd med mixen, blir jag påmind om rätt ofta, men så ”hoptryckta” paneler som de vi ofta hör i P1 på söndagarna slipper ändå Veckopanelens lyssnare.

Intressant! Jag var till Rwanda för några år sedan. Intervjuade parlamentariker och besökte en konferens i demografi. En märkligt land, ännu präglat av minnet av folkmordet. Parlamentet var fullt av skotthål. Men åkte därifrån fylld av hopp. Rwandierna verkade fulla av framtidstro. Landets ekonomi växte. Många olyckskorpar kraxar om Afrikas folkökning och korruption. Men vardagen i iallafall Rwanda gav mig en liten bild av Afrika bortom de många dystra rubrikerna… Är lite sugen på att åka tillbaka. Visste ni att i Rwandas parlament är kvinnorna i majoritet, 64 procent? https://ourworldindata.org/grapher/share-of-women-in-parliament?mapSelect=~RWA