Finns det någon statistik ni tycker att jag borde titta närmare på? Skriv gärna här.

Min tagning är att det kommer gå fortare än vad många tror, och att vi aldrig kommer till den fjärde talmansrundan. Sett många proffstyckare som är säkra på att så är fallet. Vad är er bästa gissning på hur det går? Och vem blir statsminister i slutändan?

Det finns många likheter mellan det som hände i det svenska riksdagsvalet och vad som skedde i Berlin en vecka senare. Men kan radikaliseringen här gå lika långt som i Tyskland?

Klanröstning är här för att stanna. Tangentens riktning är att det bara kommer att förvärras de närmaste valen. Frågan är vad man kan göra åt det för personer som redan är svenska medborgare. Robert Putnam upptäckte ett samband i Italien mellan förekomsten av föreningsliv som kyrkkörer och det han kallade socialt kapital, något som är en förutsättning för låg korruption, tillit och demokrati. Klanmentaliteten stannar i generationer. Men ska man försöka göra något kanske föreningsliv (inte etniska föreningar som exempelvis ”Somaliska föreningen”) är ett sätt. Men det kommer fortfarande att ta väldigt lång tid.

Jag tycker det låter lite dyrt. Enligt Schyfferts gamla uträkningar skulle det ju kosta två pizzor, en stor fanta och ett netflixabonnemang att rädda livet på 80.000 flyktingar. Pizza plus pengar för några somaliska soffliggarröster i Borlänge låter som ett enormt slöseri med resurser. Tänk så många människor på flykt som hade kunnat räddas med de där pizzorna!

För ganska exakt 20 år sedan åkte jag transsibiriska järnvägen, från Moskva till en ort en bit öster om Bajkalsjön – som jag har badat i, världens till volymen största sjö. Kanske den kallaste också. Ohyggligt djup är denna vackra och enorma sjö i alla fall. Sannolikt kommer jag aldrig åka till Ryssland igen, vilket är sorgligt. Landet var fantastiskt att resa i, människorna var vänliga och gästfria, skogarna och stäpperna i det enorma Sibirien hänförande och fyllda av historia och skönhet. Jag är glad att jag varit där, liksom jag är glad över att jag även har varit i Sovjetunionen på 1980-talet. Två länder jag aldrig mer kan eller vill sätta min fot i. Nu väntar som sagt en lång vinter, och mörkret sänker sig över Moskva…

Mycket smart strategiskt av Miljöpartiet. Man spänner dessutom bågen ordentligt , och vill att migranter som redan återvänt ska tillåtas komma till Sverige igen. Nu prövas Socialdemokraternas löfte om ”stram” migrationspolitik. En linje som har högljudda kritiker även internt. Det är också en fråga som man kan samla MP, V och C kring, och få med Socialdemokraterna på.

Det fanns en tid då det som då var V tog order från Moskva. Den tidens kommunister kunde nog inte föreställa sig att något som kallar sig fatwarådet skulle anse sig ha bäring på partiets politik. Engels uppmanade till en enhetsfront mot religionen, inte med…

Centerpartiets kluvenhet i väljarkåren är intressant men inte så svår att förstå. Väger man sakpolitiken allra högst ser man såklart i grundet ett samarbete högeröver som helt kosher. Är man ideologiskt väldigt stark i sina liberal-progressiva åsikter så vill man hellre hitta på nåt åt vänster. Och partiet står ju som bekant märkligt nog stadigt fast i båda dessa positioner. Men hur länge till? En av väljargrupperna kommer nog före jul att ha ilsknat till rejält i det som förut var mittens rike.

Om jag får tillåta mig att gubbgissa lite tror jag den ökade klyftan mellan stad och land kan ha flera orsaker. Dels kan det nog handla om rena plånboksfrågor som bensin- och dieselpriser, där de rödgröna länge uppfattats som oförstående till att folk på landet är beroende av bilen för att klara jobb och familjeliv. Men dels kan det ju bero på att partierna i viss utsträckning bytt väljare. Precis som Centern växlat bönder mot högskoleutbildade storstadskvinnor har många S-väljare som beskriver sig som arbetare gått till SD på senare år. Vad gäller Vänsterpartiet är det väl idag också mest inriktat på en slags ”intellektuell klass”, vid sidan av människor med rötter utanför Europa. Alltså väljargrupper som i hög utsträckning håller till i de stora städerna.

Eftersom läget verkar lika låst som 2018, och Norlén av allt att döma dragit vissa slutsatser från den tiden, så kanske han visar sig vara ett inte så dumt alternativ, ens för S på sikt? Ingen vill (väl?) ha 134 dagar i repris, och inte heller en regering som styr på oppositionens budget (hoppas jag). Och i väntan på regeringen kan ju Norlén både baka och citera Runebergs Sven Dufva dessutom.

Det finns risker med att tidigt introducera AI i skolan – så som en del partier (främst C och S) vill. Några av de potentiella konsekvenserna belyste Nataliya Kosmyna, AI-forskare vid MIT, i ett experiment. I försöket delades 54 slumpmässigt utvalda studenter upp i tre grupper. Grupperna fick i uppgift att under några sessioner skriva individuella uppsatser på olika ämnen som de själva valt. Det som varierade mellan grupperna var vilka hjälpmedel som studenterna tilläts använda sig av under skrivandet. Den första gruppen hade inga hjälpmedel alls, den andra fick nyttja Google och den tredje fick använda och interagera med generativ AI, såsom just ChatGPT. Under sessionerna registrerades deltagarnas hjärnaktivitet och kognitiva engagemang via EEG. Resultatet visar att den grupp som skrev utan hjälpmedel hade störst aktivitet och uppvisade tveklöst bäst minnesförmåga. Deltagarna i denna grupp kunde återge och citera vad de själva skrivit. De deltagare som fick använda generativ AI hade väsentligt mindre aktivitet i hjärnan under experimentet och uppvisade därtill svårigheter att repetera texten som de för några minuter sedan skapat med hjälp av chatboten. Ordval, frågeställningar och slutsatser hade inte fastnat i minnet. AI gav ingen förstärkning. Den medförde snarare en kognitiv kostnad. I den sista sessionen kastades premisserna för grupperna om. Den grupp som först skrivit utan hjälpmedel fick nu lov att ta stöd av en Chatbot, medan de som tidigare skrivit med generativ AI fick arbeta utan hjälpmedel. Mätning och analys visar att detta förstärkte den redan högpresterande gruppen. De skrev ännu bättre, mindes lika bra och uppvisade i EEG-mätningen fortsatt hög hjärnaktivitet. Den före detta ChatGPT-gruppen sänkte sig däremot ytterligare – på alla mätpunkter. Det handlar inte om att vara för eller emot en teknologi som de flesta av oss som sagt redan har som app i mobilen. Vad verktyget gör med minnesförmågan, det kritiska tänkandet och hjärnaktiviteten däremot, behöver vi diskutera mycket mer.

Jens Ganman sätter fingret på en väldigt öm punkt för svensk journalistik. Att vi har en oförmåga att erkänna när vi gjort fel (det ska gudarna veta att jag gjort min ansenliga del av blunders genom åren). Och en uppföljande, för många jobbig, frågeställning är: Om etablerad media har – medvetet eller av brist på förstånd – mörkat, relativiserat och förminskat problemen med massinvandring, hur ska de ha trovärdighet i någon fråga förutom kanske väderprognoser framgent? Enda sättet är naturligtvis att erkänna, att säga ”vi påstod felaktigt att syrier skulle innebära ett kompetensregn” osv, och sedan lova bättring. Den svenska favoritsporten att vända blad och titta framåt leder till att samma misstag återupprepas, igen och igen. Det hoppfulla är att den tekniska utvecklingen gjort att det finns alternativ till höger och vänster till de gamla medierna. Ytterligare hoppfullt är den trend jag tycker mig se där nyhetskonsumenterna är skeptiska, och ifrågasätter. De tänker själva.

84 minuter om dagen på Youtube låter mycket. Samtidigt förstår jag det. En fin sak med dagens medielandskap är att vem som helst, oavsett bakgrund, kan hitta föreläsningar på Youtube som ibland håller högre kvalitet än många universitetskurser. Samma sak med poddar. Du kan stå och jobba på ett lager och samtidigt nörda ner dig totalt i nästan vilket ämne som helst. Bland poddar och Youtube-kanaler behöver man inte bli insläppt av en redaktion för att få komma till tals. Regeln är enkel: den som lyckas fånga och behålla människors uppmärksamhet premieras. Det finns förstås risker med den logiken, men också något demokratiskt. Traditionella mediehus fungerar annorlunda. Där finns chefer och redaktioner som avgör vilka personer, ämnen och perspektiv som får utrymme. Det finns säkert goda skäl till det. Men för en ung och nyfiken människa är det kanske inte så konstigt att den första världen lockar mer.

Kanske finns en förklaring till vad som hänt – liksom orsaken till den öronbedövande tystnaden från Vänsterpartiets ledning – i orden från damen vid återvinningscentralen: ”Det finns inget utbyte med dem, jag har ingen aning om de röstar tillsammans eller var för sig efter eget huvud”. Det rimmar med vad Conny Hansson, V-ordförande i Rättvik och ledamot i valberedningen som nominerade Mohamed Abdukadir Ali, sade till Borlänge tidning igår: ”Jag har inte en aning om vem det där är, men han har nog varit förbi någon gång”. Kanske V bara lät sig nöjas med att Ali hade ett stort nätverk av potentiella vänsterröstare och inte visste/brydde sig vad som hände på marken? Förrän det visade sig att toppnamnet petats från sin riksdagsplats alltså. I övrigt en genial twist av Christer att bildsätta reportaget till tonerna av Evert Taube.

Det vi ser är bara en etnifierad uppdelning av valmanskåren. Är du en svensk man född denna sidan av 1968 som försörjer sig själv och inte är i innerstorstädernas verklighetsfrämmande subkultur har M blivit det nya normala. Problemet är att denna grupp har gått från samhällets dominerande grupp till att bli allt mer ovanlig.

Ser att några uppmärksammat att det blev fel i spelaren och att avsnittet inte laddades! Stort tack för det. Det är åtgärdat nu. / Jesper, producent Tillägg: Lyssna gärna! Pelle Z på plats i riksdagen. Ni hör också Linda Snecker och Leif Pagrotsky om det låsta läget mellan S och V.

Det är väldigt drabbande att höra Ilva Persson berätta om hur Ställdalen gått från en levande ort till en spökstad. Och, som Magnus Thorén berättar, en attraktion för vandaliseringsturister. Lika drabbande är Mathias Eriksson (SD) när han beskriver hur det är att se sin hemort, och de minnen som fortfarande lever kvar inom en, sakta men säkert dö ut. Jag har själv besökt liknande platser i andra delar av landet. Ibland ser det nästan ut som om en pandemi dragit fram och människorna som en gång hade sina vardagar och familjeliv där plötsligt lämnat allt bakom sig. I dag är detta alltså en avfolkningsbygd med en renoveringsskuld på 300 miljoner kronor, dit få unga flyttar. Samtidigt händer det att resursstarkare kommuner uppmanar invånare med stödbehov att flytta till den här typen av orter. Följden blir en inflyttning som nästan bara består av människor utan arbete, med svag ekonomi och ibland missbruksproblem. Hur bryter man den utvecklingen? Ett sätt vore att låta avsändarkommunen behålla det ekonomiska ansvaret under en tid. Staten skulle också kunna kompensera kommuner som får en oproportionerligt stor inflyttning av människor med stora stödbehov. Som det är nu kan det helt enkelt löna sig för vissa kommuner att flytta sociala problem över kommungränsen, trots att social dumpning länge pekats ut som ett problem av staten.