Vad händer med
vår demokrati?
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
0av 50 000
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Vad tycker du?
117
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
3 Tim
Förfallet i den svenska invandringspolitiken visar sig tydligt i Kvartals granskning av V-ledamoten Ali. Hur tusan kan en nationalstat bevilja så många medborgarskap till personer som man inte vet vilka de är? Hade det vart Ali och några få till som fått medborgarskap på det här viset så hade orsaken antagligen varit någon eller några få korrupta handläggare. Illa nog, men sådant är ganska lätt att rätta till. Men i den omfattning vi nu talar om är orsakerna mer strukturella. Vilket inte bådar gott om partier som MP och C skaffar sig inflytande över invandringspolitiken i nästa regering. Här behöver både M och S ha en klar beredskap för att hålla emot.
Vad tycker du?
14
Tankar
Jesper Andersson
Poddproducent
•
7 Tim
Anmärkningsvärt att både UD och utrikesministern inte vill ställa upp och svara på frågor. Inte ens skriftligen. Vi har hört av oss vid flera tillfällen dessutom. Det finns flera lager här som är intressanta, dels om man ens kände till Säpos yttrande, dels Eritreaforskarens kritik – men också hans funderingar kring det verkliga syftet.
Vad tycker du?
101
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
12 Tim
Det är ju inte precis som om det saknats varnande exempel på vad som kan gå fel med könslagstiftningen, vilket framför allt Agnes Wold förtjänstfullt försökt att belysa i åratal. Storbritannien tvingades införa nya regler, bland annat efter ett uppmärksammat fall 2017 där en våldtäktsdömd man bytte juridiskt kön och fick avtjäna sitt straff i kvinnofängelse där han fortsatte med övergreppen. Sedan 2023 är transkvinnor därför portade från kvinnoavdelningar i England och Wales om de har kvar manliga könsorgan eller har dömts för sexual- eller våldsbrott. Men Moderaterna trodde säkert att allt skulle fungera mycket bättre här hos oss, eftersom… ja det kan man ju undra?
Pelle Zackrisson
Reporter
•
12 Tim
Vad är det med vår kultur och hur de som är tidiga visselblåsare ofta far illa medan de som kommer efter ofta hyllas? Jag tänker på namn som Gunnar Sandelin, Katerina Janouch och andra som cancellerats för att de sagt obekväma saker som tio år senare är accepterade sanningar. Och varför får de sällan upprättelse eller ursäkter från de som deltog i cancellerandet?
Vad tycker du?
22
Vad tycker du?
111
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
10 Tim
Med tanke på de enorma folkomflyttningar som skedde i Europa under och efter andra världskriget – bland annat fördrevs tio miljoner tyskar från sina hem i nuvarande Polen – är det svårt att förstå fixeringen runt vad som hände i ett litet hörn av Levanten 1947. Det var såklart en tragedi för de hundratusentals som valde eller tvingades att lämna sina hem när Israel grundades och det efterföljande kriget. Men att legitimiteten för statsbildningen nära 80 år senare fortfarande ifrågasätts – i det här fallet av en författare som efter en invecklad teologisk/historisk analys landar i slutsatsen att det är o-judiskt att vilja bo i sitt eget hemland – är fascinerande.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
13 Tim
Eftersom jag aldrig har hört talas om Yakov Rabkin har jag nu försökt ta reda på mer om honom och den bok som recenseras här. Med Chat GPT:s hjälp hittar jag endast tre recensioner (det kan ju självklart finnas fler). Den ena är Ulrika Carlssons här i Kvartal. Den andra finns i ColdType, en kanadensisk publikation som enligt egen utsago är ”radikal” och verkar vara ny, liten och väst- och Israelkritisk. Jag fick googla den med. Den tredje finns i Nya Dagbladet, ännu en publikation som jag aldrig har hört talas om. Chefredaktören ska ha haft en ledande roll inom högerextrema Nationaldemokraterna och tidningen har tidigare publicerat konspirationsteorier om bland annat befolkningsutbyte, Förintelsen och coronapandemin samt under flera år drivit en prorysk linje. Enligt Expo. På X ser jag också att Rabkin i slutet av förra året intervjuades – och hyllades – av Jackson Hinkle, influeraren som sprider antisemitisk retorik och konspirationsteorier. Men nu ska jag inte ägna mig åt ”guilt by association” utan försöka ta Carlsson på allvar. Frågan i rubriken är ju retorisk: ”Förvränger sionismen judendomen?” I sista stycket avslöjar Carlsson vad hon själv anser om sionismen: ”En del drömmar måste förbli sagor. Hur kan man förlika sig med denna livets inneboende ’orättvisa’? Kanske kan man finna vägledning i den långa, rika judiska traditionen.” Uppenbarligen är detta en blinkning till Herzls berömda citat från hans roman Altneuland: ”Om ni vill det, så är det ingen saga.” Men gång på gång förvränger Carlsson själv judendomen och judiska erfarenheter. Exemplen är för många för att radda upp här. Men till exempel…. – När hon jämför kristendomens Långfredag, som markerar dagen då Jesus korsfästes, med den judiska försoningsdagen Yom Kipur. Bisarrt. – Att hon knyter den moderna judiska sionismen till ett kristet, antisemtiskt tankegods om att judarna bör återvända til sitt bibliska hemland – ett tankegods som i sig har legat til grund för diskriminering och fördrivning. – Att det mest judiska inte är att återvända till Jerusalem, utan att längta efter Jerusalem – något som hon har berört i en tidigare text i Kvartal som ett argument för att grundandet av staten Israel var en dödsstöt för en framgångssaga som har ”förfalskats av sionister”. Intellektuellt och kulturellt har judarna blomstrat i Mellanöstern, Nordafrika och Europa (för att inte tala om USA), menar Carlsson. Det faktum att det högst reella blomstrandet gång på gång har avbrutits av pogromer, massakrer, diskrimineringslagar, tvångskonverteringar och Förintelsen är tydligen smällar man får ta medan man drömmer om, men aldrig förverkligar, sin ambition om självbestämmande. Carlsson kan drömma vidare om hur det vore att leva in en värld utan ett enda judiskt hemland. Kanske det mest antisionistiska som finns är att drömma om just det.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
14 Tim
Märklig bok. Tycker Yakov Rabkin att sionismen är omoralisk för att det finns religiösa judar som inte höll med Herzl? Att det vore bättre att leva kvar i jiddish-talande ghetton och shtetls och inte interagera med den politiska utvecklingen i resten av Europa? Det hände saker på 30–40-talen som gjorde det svårt. Men det är kanske talande att Förintelsen nämns i termer av narrativ snarare än faktisk händelse. Frågan infinner sig också om det finns några andra folk som borde stå kvar i sin religiösa 1800-talskultur.
Vad tycker du?
124
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
Igår 08:52
Hur ska någon kunna sluta fred om den som förhandlar riskerar att stämplas som förrädare och hängas? I Christer El-Mochantafs reportage från ett möte om Palestinas framtid säger en deltagare att den som erkänner Israels rätt ska få en snara kring halsen. Det är framför allt andra palestinier han talar om. En palestinsk ledare som accepterar att Israel ska finnas kvar ska enligt denna logik inte bemötas med argument, utan med en snara. Den fortsatta kampen blir det enda tillåtna alternativet, oavsett vad den kostar det egna folket. Samtidigt diskuteras samarbete med den europeiska vänstern. Den som vill visa solidaritet med palestinierna borde fråga sig vad det innebär för de palestinier som faktiskt vill sluta fred. Ska de få stöd – eller lämnas åt dem som kallar dem förrädare? Jag har inte sett att den svenska vänstern ens har diskuterat den frågan.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 07:15
”Den som ger upp hemlandet och erkänner Israels rätt ska få en snara kring halsen.” Med den inställningen förstår man varför palestinierna har sagt nej till varje rimligt förslag om fred. Den som förstår hur man ska nå en förhandlingslösning med den typen av fanatiker får gärna komma med tips.
Magnus Ranstorp
Terrorforskare
•
11 okt. 18:45
Det här är en viktig granskning av Christer El-Mochantaf som visar hur palestinska nätverk i Europa försöker öka sitt politiska inflytande. Samtidigt försvarar flera deltagare väpnad kamp och vissa förespråkar öppet våld mot politiska motståndare. Särskilt allvarligt är att palestinska organisationer i Sverige deltar i möten med personer som pekats ut för kopplingar till Hamas. Det väcker frågor om vilka krafter som ligger bakom mobiliseringen och vilka mål de har. Politiskt engagemang är en demokratisk rättighet, men vi måste också granska när demokratins öppenhet riskerar att utnyttjas av våldsbejakande krafter.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
11 okt. 17:41
Christers utmärkta granskning avslöjar på ett naket sätt hur ”snacket går” bland vissa palestinska aktivister. Vi får se hur många som är ”chockade” av hur man talar. Ett axplock: – Vi måste fortsätta samarbeta med vänstern, sade al-Zeer i ett resonemang om hur latinamerikanska länder intensifierat sitt stöd till Palestina. – I Frankrike mobiliserar palestinierna och flera vänsterpartier driver vår sak som den mest angelägna frågan, konstaterade en annan deltagare som beskrevs som ”medlem”.
Vad tycker du?
17
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
15 Tim
En gemensam budget vore ju ett mycket bra test för om det här regeringsunderlaget faktiskt har förutsättningar att fungera. Om de inte skulle klara av att kompromissa ens nu när incitamenten är så starka för att lyckas kan man nog avfärda det här alternativet och börja leta efter andra.
Vad tycker du?
186
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
14 Tim
Vänsterpartiet leker med elden. Medlemmar och förtroendevalda som nu öppet glider mot islamismen kommer att sabotera partiledningens försök att omvandla V till ett regeringsfähigt och demokratiskt vänsterlutande parti. Vänsterpartiet har under huvuddelen av sin tid sedan starten 1917 varit ett lydparti till Sovjetkommunismen. Därför har partiet alltid varit litet och ingenting att ha för vanligt folk. Nu har kommunismen sakta glidit ner mot historiens sophögar och är på väg att lämna Vänsterpartiet. Vilket öppnar för ett folkligt och lite populistiskt parti som kanske skulle kunna sitta i en regering vad det lider. Men partiledningen saknar uppenbart både insikter och förmåga att – för att låna ord av Jimmie Åkessons från 2012 – rensa leden från islamister och andra extremister. De två riksdagsledamöter som V uteslöt under förra mandatperioden var riktigt ruggiga typer. Hur ser den nya riksdagsgruppen ut? Hur mycket islamism och judehat accepteras av partiledningen? Frågorna är relevanta med tanke på hur förtroendevalda på olika nivåer i dagens V-parti allt mer öppet går i islamistiska ledband och riskerar att dra iväg Vänsterpartiet ut på en annan extrem ytterkant när nu kommunismen äntligen krympt. Ingriper inte partiledningen med raka och tydliga besked om vad som gäller och ser till att ”rensa sina led” från extremister, haverister och tokstollar så kommer partiet snart att vara nere på sin vanliga 4-5 procent och kan rikta in sig på ytterligare ett drygt sekel utan regeringskontakt. Islamism och kommunism är lika lite som fascism och nazism några stora folkliga rörelser. Det är diktatoriska läror och regimer som inte har något med det demokratiska styrelseskicket att skaffa. Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson behöver välja väg på riktigt.
Magnus Ranstorp
Terrorforskare
•
15 Tim
En viktig och modig artikel av David Stavrou. Att jämföra svenskar som tjänstgjort i Israels försvarsmakt (IDF) med svenska IS-terrorister är en grovt missvisande jämförelse som riskerar att legitimera kollektiv skuldbeläggning. IS var en terroristorganisation som systematiskt begick massmord, slaveri och folkmord. IDF är en reguljär stats försvarsmakt. Självfallet ska misstänkta krigsbrott utredas, men militärtjänstgöring är i sig inte brottslig. Ändå används uppgiften om 150 personer med svensk anknytning i IDF för att kräva särskild kartläggning. Hur många har faktiskt deltagit i strider i Gaza? Vilka misstänks för konkreta krigsbrott? Var finns bevisningen? Även SVT-dokumentären Världens mest hatade? nämns. Minst lika anmärkningsvärt är SVT:s användning av Hind Rajab Foundation (HRF), en politiskt profilerad aktivistorganisation vars medgrundare Dyab Abou Jahjah har en dokumenterad bakgrund inom Hizbollah. HRF har lämnat in ett stort antal anmälningar mot israeliska soldater, men enligt en genomgång i The Jerusalem Post hade dessa i augusti ännu inte lett till åtal utomlands. Varför granskar inte SVT HRF:s bakgrund och trovärdighet med samma iver som man förmedlar dess anklagelser? Och varför denna särskilda kartläggning av IDF-svenskar utan motsvarande diskussion om personer som deltagit i Hamas och andra väpnade gruppers verksamhet? En brottsanmälan är inget bevis. Ett namn i ett militärt register är ingen brottsmisstanke. Och politisk aktivism får aldrig förväxlas med rättslig prövning. Krigsbrott ska utredas oavsett förövare. Men när politiker jämför IDF-svenskar med IS-terrorister och medier okritiskt förmedlar aktivistorganisationers anklagelser riskerar rättslig prövning att ersättas av politiskt misstänkliggörande. Det borde vara en varningssignal för varje journalist som tar sitt granskningsuppdrag på allvar.
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 22:28
Ett litet land som Israel kräver ett folkförsvar för att slippa bli utplånat från jordens yta – något som omkringliggande arabstater försökt men misslyckats med ett flertal gånger under nationens 78-åriga historia. Därför råder, som Stavrou skriver, värnplikt för alla judiska medborgare, män som kvinnor (med vissa undantag). Det betyder då att samtliga israeliska judar enligt vänsterns syn på saken är medskyldiga till ”Israels pågående folkmord i Gaza”. Det BEHÖVER förstås inte handla om antisemitism, men att stämpla alla som har gjort israealisk värnplikt som medskyldiga till mord tycker i alla fall jag låter som snubblande nära. I sammanhanget kan noteras att det också finns ett flertal arabiska israeler inom IDF, trots att dessa inte omfattas av värnplikt. Flera har nått höga befattningar inom försvarsmakten (till exempel överstelöjtnant Ella Waweya, muslim och IDF:s arabiskspråkiga talesperson).
Vad tycker du?
38
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
13 Tim
När jag såg första delen av Negra Efendić intressanta dokumentär, slog det mig hur oförmögen Staffan Hildebrand verkar vara att visa djup ånger över sina handlingar. I ett tafatt försök att problematisera frånvaron av skuldkänsla, säger han att handlingarna ju begicks före #metoo. Som om om det är denna rörelse i sig som gjort hans övergrepp förgripliga. I övrigt upprepar Hildebrand om och om igen olika varianter av ett hemmasnickrat Dag Hammarskjöld-citat, vilket han menar befriar från både skuld och ruelse. När han konfronteras med de begångna övergreppen säger Hildebrand: ”Det enda jag kan göra är att gå vidare. Som Dag Hammarskjöld sa: Se inte tillbaka, se framåt, dit vägen bär dig.” Nästa gång som frågorna om det förflutna blir svåra drar han fram diplomaten igen, fast nu i en ny version: ”Som Hammarskjöld sa: Blicka inte bakåt, blicka framåt. Möt framtiden. Gå vidare. Ja, så känner jag” Så lättvindigt friskriver mannen sig själv från de livslånga skador han tillfogat pojkarna.
Magnus Thorén
Programledare
•
14 Tim
Jag läste boken som nämns i texten ”G – som i gärningsman”. Den är lite hafsigt skriven, men innehåller en hel del matnyttigt och faktiskt ett par ordentliga ögonbrynshöjare för mig – när det gäller gäller kretsarna i Stockholm och männen som Hildebrand umgicks med och som alla verkade överintresserade av yngre pojkar. Jag vet att jag tänkte redan då (vi uppmärksammade boken i SVT Aktuellt, det var därför jag läste den, och jag talade även direkt med ett par av männen (då pojkar) som menade sig ha utsatts för övergrepp) att den här soppan borde någon pigg jurno nysta vidare i. Bra att det nu gjorts av Negra E!
Vad tycker du?
77
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
13 Tim
När högerväljare misstror medierna ska deras misstro förklaras. När Ulf Bjereld misstror mediernas rapportering ska mediernas misslyckande förklaras. Det är skillnaden Fredrik Johansson sätter fingret på med sin efterlysning av ett forskarupprop och en artistgala för demokratin. Mediekritik från höger anses ofta vara ett politiskt angrepp utan att någon först undersöker om den stämmer. Kritikern blir problemet, medan journalistiken slipper granskning. Nu anklagar Bjereld redaktionerna för en kollektiv oförmåga och betonar varje journalists ansvar. Det får han gärna göra. Men tänk om samma ord kommit från en sverigedemokrat? Hade vi då diskuterat regeringsbevakningens brister eller hoten mot den fria pressen?
Henrik Höjer
Redaktör
•
Igår 17:29
De flesta opinionsundersökningar det senaste halvåret har pekat på ett valresultat liknande det vi nu sett. Det parlamentariska läget efter valet -26 kan alltså omöjligt ha kommit som en blixt från en klar himmel. Givet detta är det rätt otroligt att de fyra rödgröna partiledarna är så oförberedda och handfallna. Vilket kräver en del skarpa frågor från journalistkåren.
Vad tycker du?
29
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
Igår 14:38
Finns det fortfarande någon därute – kändisförälder eller medietränad och värdegrundsviftande rektor – som vid det femtielfte fallet av pennalism satt i system häpnar över det inträffade och bedyrar att de inte märkt eller sett NÅGONTING annat än en härligt utvecklande KAMRATANDA på flotta internatskolan? Kliv fram! Vi vill höra era goda argument för en pedagogik som verkligen KÄNNS. Regelbok? Titelsystem? Strafförman? Visst låter det danande!
Vad tycker du?
129
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
Igår 09:00
Det är sant och visst att allt inte går att rädda. Nedlagda industrier kommer inte tillbaka för att man saknar dem. Men det är en sak att en ort krymper, en annan att den tillåts bli en lekplats för vandaler. Det är människor som kastar kylskåp genom fönstren, inte statistik. En vändning i befolkningskurvan kanske inte kommer, men det går att få stopp på marodörerna. Men allt är inte misär. Tycker det är fint beskrivet hur människor i Ställdalen fortsätter att sköta sina trädgårdar. Att friluftsanläggningen förvisso är stängd, men att en skidklubb ändå håller liv i spåren. De gör vad de kan för platsen där de bor, vilket jag känner stor sympati för. Har inte även orter som krymper rätt till trygghet? De som bor kvar har inte övergett sin hembygd och borde inte bli övergivna av det omkringliggande samhället.
Magnus Thorén
Programledare
•
Igår 08:26
Jag har fått många reaktioner på mitt och Jonas reportage från Ställdalen. Bland det allra mest intressanta var ett tips om en ort som enligt tipsaren kan beskrivas som ”raka motsatsen”, det vill säga där man tydligen lyckats vända utvecklingen och….fått ordning på grejerna. Nu flyttar barnfamiljer dit osv osv. Borde vi åka dit? Vi journalister har ju ofta en vurm för det som INTE funkar och INTE ser bra ut (och det är ju i grunden rimlig hållning dessutom). Men det skadar ju inte att visa på sånt som funkar ibland också, och kanske kolla vad det handlar om…
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
Igår 08:24
Starkt reportage om en verklighet som på flera sätt är bedrövlig. Social dumpning borde självklart förbjudas. Det är orimligt att mindre kommuner ska behöva bära följderna när större kommuner flyttar över människor som lever på försörjningsstöd. Om jag själv satt i kommunledningen i en mindre kommun skulle jag åtminstone undersöka om inkomstkrav vid inflyttning kunde vara ett sätt att motverka att arbetslösa hänvisas dit. Jag inser förstås att en sådan lösning också kan skapa problem och behöver undersökas. Men som artikeln visar: om ingenting görs riskerar den sista lampan att slockna.
Vad tycker du?
45
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
Igår 07:48
Det är självklart vidrigt att relativisera Förintelsen på det här sättet. Men om det nu ändå görs och tillåts så är väl Gaza en av de mest lämpliga jämförelseplatserna? Palestiniernas lidande under Hamas diktatur sedan 2005 är helt mördande avskyvärt. Situationen var mycket bättre och liberalare för palestinierna i Gaza under de decennier då Egypten och Israel hade hand om saker och ting. Hamas och Iran har omvandlat Gaza till ett fångläger och ett slagfält. Arma palestinier.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
Igår 06:43
Polisen ska inte smakpröva demonstrationer, och här framgår varför. Åklagaren bedömde att kraven för hets mot folkgrupp inte var uppfyllda, så beslaget i juli vilade på en misstanke som inte höll. Det demokratiska svaret på den smaklösa skylten är kritik som den Svenska kommittén mot antisemitism redan framfört. Mer behövs inte.
Magnus Ranstorp
Terrorforskare
•
Igår 06:33
Det är fullständigt skamlöst att återigen använda Auschwitz som politisk rekvisita på Stockholms gator. Att exploatera minnet av sex miljoner mördade judar för att framställa Israel som Nazityskland är en grotesk historieförfalskning som riskerar att både trivialisera Förintelsen och legitimera antisemitism. Än mer upprörande är att detta sker öppet och återkommande.
Vad tycker du?
162
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
Igår 06:41
S har väl i det här läget allt att förlora på ett extraval? Jag kanske har missar något, men varför skulle de vilja det? De gamla 1800-tals ideologierna: nation, kollektiv, religion vs individ; löntagare, offentlig finansiering vs kapital och privat, är fortfarande högst aktuella på världsscenen och i Sverige. Debatten om miljardärsskatt var ett exempel på det.
Vad tycker du?
498
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
10 okt. 13:35
Det var intressant att se hur olika medier, men också politiker, valde att uppmärksamma 7 oktober. Magdalena Andersson publicerade till exempel ett inlägg på Instagram där hon först fördömde Hamas terrordåd, men sedan beskrev det enorma lidandet i Gaza. Lidandet i Gaza är förstås enormt. Samtidigt tycker jag att det är intressant att det också lyfts just den 7 oktober. Människorna som mördades av Hamas bar ju inget ansvar för den israeliska regeringens politik eller det krig som följde. Det är som att ett fördömande av Hamas terrorattack nästan förväntas följas av ett fördömande av Israels krigföring, till och med på årsdagen. Jag tycker att offren för terrorattacken borde få stå i centrum den dagen, utan att det för den sakens skull innebär att man förringar lidandet i Gaza.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
10 okt. 12:57
Jag tog inte del av public service bevakning på årsdagen men vet att både SVT och SR rapporterade från minnesceremonier på drabbade kibbutzer och från området där Nova-festivalen hölls. Jag håller med om att fokus bör vara på just offren och andra berörda denna dag. Men det vore också märkligt om det som följde på terrordådet och massakern inte hade nämnts alls i den mediala bevakningen, som ju är något annat än en minnesceremoni med fullt fokus på en enskild händelse och enskilda öden. Alltså: hur Israel har påverkats som samhälle och vad krigföringen i Gaza och i regionen i helhet har lett till och palestiniernas lidande är också relevanta ämnen den 7 oktober. Samt t ex hur de kommande israeliska och palestinska valen präglas av det som skedde för tre år sedan. Och varför har Hamas förlorat på marken i Gaza men vunnit PR-kriget i Väst? Hur fortsätter Hamas förtrycka den egna befolkningen? Hur kunde terrordådet leda till en flodvåg av antisemitism med hot, hat och våld mot judar runtom i världen? Att beskriva och analysera t ex detta vore inte problematiskt i sig, anser jag själv. Eftersom en årsdag också är ett tillfälle för fördjupningar och olika vinklar som inte alltid ryms i den dagliga rapporteringen. Om ovanstående vinklar rymdes i public service i onsdags vet jag inte eftersom jag inte tittade eller lyssnade. Men mycket har dock saknats under de senaste tre åren – och aktsamhet mot det som Göran skriver om i sin tanke är viktigt: ”en process där de israeliska offren för den bestialiska terrorattacken ska skrivas ut från historien.”
Göran Fröjdh
Reporter
•
10 okt. 08:10
Uppenbarligen pågår det en process där de israeliska offren för den bestialiska terrorattacken ska skrivas ut från historien, eftersom det ju inte passar narrativet om att det är Israel som begår brott mot mänskligheten. I en slags bisarr form av ”victim blaming” försöker Palestinavänstern dessutom vända på själva händelseförloppet och framställa 7 oktober-massakern som ett legitimt självförsvar mot ett pågående ”folkmord”. Just därför så borde public service ha betydligt högre krav på sin rapportering.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
10 okt. 06:18
Att Dagens ETC väljer att toppa med en bisarr artikel om att folk bryr sig för mycket om döda judar den 7 oktober må vara hänt, det är ju en smal fringeprodukt för folk som tycker Aftonbladet Kultur är för höger. Men att SVT gör så här är skrämmande på riktigt. Denna normalisering av hat kommer fascinera historiker i framtiden.
Vad tycker du?
30
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
11 okt. 11:45
Väldigt intressant att läsa om det protestantiska inflytandet i Brasilien. Själv trodde jag att Brasilien var ett djupt katolskt land där USA-inspirerade evangelister skulle få svårt att sprida sin framgångsteologi. Men världen är ofta mer komplicerad än man tror.
Vad tycker du?
22
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
11 okt. 10:49
Intressant artikel som förhoppningsvis kan bidra till att flytta debatten framåt. Håller med om vikten av att bygga och försvara svensk ekonomisk handlingskraft. Att Sverige längtar tillbaka till frihandelsvärlden av igår förändrar inte det faktum att handel, teknik och säkerhet har vuxit samman, som Agerhem skriver. Men något jag möjligtvis saknar i artikeln är att den inte tar upp att handel är en exklusiv EU-kompetens. Det är alltså inte enskilda medlemsländer som Sverige som råder över handeln. Det finns mycket i debatt- och policymaskineriet på EU-nivå om Kina som är relevant för Sverige, men som nästan aldrig diskuteras (förutom pavlovskt betingad kritik från frihandelshållet). Om vi vill diskutera vad Sverige kan göra för att förbättra vår geoekonomiska position är Bryssel en bra början. Det Kommunistpartiet respekterar är styrka, och Europas marknad är en styrka. Det är förhandlingskortet som Storbritannien saknar. I fredags nådde för övrigt handelskommissionären Maroš Šefčovič och Kinas handelsminister Wang Wentao en uppgörelse där Peking går med på att moderera exporten av hybridbilar under kommande fyra år, vilket kan mer än halvera exporten från Kina för det segmentet, enligt Šefčovič. I utbyte kommer EU bland annat att reducera begränsningar för ”dual use”-produkter (se: https://dexter.substack.com/p/trade-war-aa7?utm_source=post-email-title&publication_id=22679&post_id=219475699&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=2b8&triedRedirect=true&utm_medium=email . På tal om det kan det också påpekas att Sverige tillåter ingen krigsmaterielexport till Kina. Sverige är med i Nato, och om USA hamnar i konflikt så … Men jag antar att poängen är att Sverige ska bli bättre på att konkurrera internationellt snarare än att se Folkrepubliken som kund för svenskt krigsmateriel. Håller med om att en satsning på mer Kinakompetens är önskvärd i politik och förvaltning. När jag ställde frågan till riksdagspartierna om vilken Kinapolitik de vill föra visade svaren att det finns ett behov (se Så tycker partierna om Kina https://kvartal.se/olawong/artiklar/sa-tycker-partierna-om-kina/cG9zdDoxNzM5MDg och Politikernas Kinachock [https://kvartal.se/olawong/artiklar/politikernas-kinachock/cG9zdDoxNzQ3OTY ) Kina var nästan helt frånvarande i valrörelsen, trots att det finns knappt någon fråga där landet inte spelar roll – från klimat till säkerhet. PS. För mer läsning om Kinas handelspolitik: https://kvartal.se/olawong/artiklar/kina-vill-dominera-allt-handelskrig-ohoj/cG9zdDoxMjk4NTg https://kvartal.se/olawong/artiklar/det-skrackinjagande-handelsunderskottet/cG9zdDo5MTYyMA
Vad tycker du?
14
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
11 okt. 06:37
Mycket i det verkliga Alingsås-fallet är svårsmält och svårglömt. Det som särskilt fastade i minnet hos mig (förutom de bisarra fantasierna om den där stolen som jag skriver om) är efterspelet. Det som kom när allt var avslöjat. De två toppolitikerna konfronterades då med sina egna meddelanden, där de med grova könsord och pornografisk språk hånat partivänner och underställda. De valde då att tala om att de varit i en ”utsatt” position och att det hade varit ett ”tryck internt” på dem. Chatten var därför ”en ventil”. ”Inget bra språkval” var den loja kommentaren apropå det grovt sexualiserade språk de använt för att håna bland annat kommundirektören. En sådan schablon-ursäkt säger också något.
Vad tycker du?
114
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
9 okt. 20:09
Personligen tycker jag det är ett otyg att behöva stå ut med diverse så kallade artister som turnerar i tunnelbanetågen i eftermiddagsrusning och därtill ofta tycker de borde få betalt för uppträdandet. Så jag blir faktiskt positivt överraskad när SL för en gångs skull sätter ner foten, även om Dalunde och SL:s pressavdelning gör sitt bästa för att kasta sina ordningsvakter under bussen.
Vad tycker du?
28
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
9 okt. 10:50
Johan Zedigs fråga är högst rimlig: Hur kan en gärning som kostar en människa livet landa i ett år för misshandel? Danmark har en motsvarighet till vårt vållande till annans död, ”uagtsomt manddrab”, men inte ens den rubriceringen prövades här. Att pappan till en dödad son ska behöva vädja till en statsminister på Facebook för att få någon slags förståelse säger en del om hur dåligt rättssystemet förklarar sig för dem det berör mest. För övrigt: Ett dråpslag för alla de svenskar som i tid och otid hyllar det danska rättssystemets rättframhet.
Vad tycker du?
125
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
9 okt. 09:31
Det här är en viktig del av journalistikens uppgift men som alltför få ägnar sig åt: Vad påstods vid en viss tidpunkt om framtiden av olika auktoriteter? Vilka politiska och andra åtgärder ledde det till? Var det rimliga prognoser utifrån vad vi vet idag? Henrik Höjer tillhör de få som faktiskt regelbundet gör det. Annars är det ovanligt att någon får ta ansvar för sina onyanserade domedagsprofetior. Man får ibland känslan att de tänker: ”Det är lika bra att skrika riktigt högt så någon lyssnar.” Medierna sväljer nästan alltid betet. För vad är sexigare än ett riktigt trovärdigt syndaflodsscenario? Men jag tror som Linda Shanwell skriver i en tanke här bredvid – att effekten snarast blir den omvända. Många orkar inte lyssna. Inte heller på sådant de kanske borde intressera sig för. Så det Andreas Malm och andra ägnat sig åt är närmast en form av informationssabotage. Om än med de frommaste avsikter.
Göran Fröjdh
Reporter
•
9 okt. 08:22
Jag såg nyligen dokumentärfilmen ”Strejkarna” på SVT Play där regissören Helena Molin under sju år följer tonåringarna i den rörelse som kom att bli Fridays for Future. FIlmen börjar sensommaren 2018, då den klarast lysande stjärnan i den brokiga samlingen ungdomar, 15-åriga Greta Thunberg, satte sig utanför Riksdagshuset för att skolstrejka för klimatet. Det jag slås av när jag ser filmen är vilken avgrundsdjup desperation de unga aktivisterna ger uttryck för. De är helt övertygande om att det är mer eller mindre kört – och att jorden kommer att gå under redan under deras egen livstid, eftersom politikerna vägrar ”lyssna på vetenskapen”. Samtidigt är reaktionen rationell. Gretas generation är den första som tvingas tillbringa hela sitt liv, från förskoleålder till vuxen ålder, i en formlig störtflod av vuxenvärldens domedagsberättelser om klimatet. Redan 2015 rapporterade DN att var tredje svensk lider av klimatångest. Framför allt kände barn stark oro för att klimatförändringarna skulle få jorden att gå under. Någon som titulerade sig klimatspykolog deklarerade dock senare att detta inte var något problem – tvärtom kunde ångesten vara ”en ganska bra känsla, som man kanske inte ska göra sig av med”. I en stor Lancetundersökning från 2021 intervjuades 10 000 personer i åldern 16–25 år. 56 procent instämde i påståendet att ”Mänskligheten är dödsdömd”. 39 procent tvekade inför att skaffa barn på grund av klimatförändringarna. Det är denna Generation undergång som vi skapat genom att lyssna på forskare som Mark Lynas, Al Gore och Andreas Malm och okritiskt rapportera deras fantasier som fakta. Inte minst public service har här ett stort ansvar. Idag verkar flera av domedagsmånglarna tröttnat på klimathotet, nu är det i stället AI som ska ta livet av oss inom kort.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
9 okt. 07:03
Ibland tror jag att alarmism, oavsett ämne, får motsatt effekt. Om människor gång på gång får höra att katastrofen är nära, men sen upplever att den uteblir, vad händer då med förtroendet för nästa varning? Jag har skrivit en del kring detta tema tidigare. https://kvartal.se/lindashanwell/artiklar/klimatfilmen-som-fick-mig-att-stanga-av/cG9zdDoxNTM0MTc https://kvartal.se/lindashanwell/artiklar/jag-njuter-av-varmen-men-medierna-varnar/cG9zdDoxMzgxOTE
Henrik Höjer
Redaktör
•
9 okt. 04:30
En annan bok från samma tid är Andreas Malms ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”. Jag läste om den häromåret, och granskade utsagorna om vår egen tid: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/andreas-malms-forutsagelser-om-klimatet-fran-2007-synade/cG9zdDoxMjEyMw
Vad tycker du?
89
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
9 okt. 10:32
Socialdemokraterna är i ett prekärt läge. Inte främst genom en enskild förtroendemätning. Utan genom de långsamma strukturella förändringarna i vårt samhälle. Den borgerliga politiken – som knappast är en röstmagnet i Sverige – har glidit över till en mer folklig höger som förstärkts genom samarbetet med Sverigedemokraterna. M/SD fick tillsammans cirka 37 procent i valet medan S fick 28 procent. Och väljarna ligger även de lite mer till höger än till vänster. När den här sortens höger – typ Fredrik Reinfeldts nya Moderater och arbetarparti som köper platt-tv i present till kronprinsessan – och än mer Kristerssons/Åkessons orädda högerblock lyckas låsa in S med enbart små vänsterpartier; ja då går det illa för S. Så var det 1928 och så var det 2010. Och lyckas inte Socialdemokraterna bryta sig ur vänsterburen nu så kommer det heller inte att gå bra. Det socialdemokratiska förhållningssättets främsta framgångsfaktor är och har varit att lyckas spegla väljarnas växlande stämningslägen och huvudfrågor; följs med lite vänsterut och högerut då det har varit lämpligt för att kunna regera. Vilket är regeringsuppdragets punkt 1A. När SD kom i riksdagen 2010 började den borgerliga alliansen att knaka i fogarna. 2014 sprack den och S fick åter chans till avtal och överenskommelser med borgerliga partier. De sju regeringsåren med MP var inga höjdare. Löfven styrde med låtsasmajoriteter som bröts vid flera budgetomröstningar. Men S regerade i alla fall. Nu är det ännu svårare. För dagen finns inga tillgängliga partners utanför V-buren för Socialdemokraterna. Att bilda en regering vars enda gemensamma punkt är att inte samverka med SD var nog i folkets ögon mer ursäktligt för 10-15 år sedan. Men inte nu. Man ska inte fastna i orden ”aldrig” och ”alltid.” Saker kan hända. Ett utvidgat krig tycks närma sig. Det kan till exempel ändra allt. Förhoppningsvis blir det inte så. Andra partier kan ändra sig om ett extraval närmar sig. Personligen tycker jag att ett extraval vore det bästa möjliga. Att partierna ber väljarna om en second opinion är inget nederlag. Det är en förstärkning av vår demokrati. Ett extraval kan lösa upp en del knutar och prekära lägen. Att det tar tid spelar mindre roll. Sverige fungerar bra med en övergångsregering.
Magnus Thorén
Programledare
•
9 okt. 08:51
Jag minns ett par månader mot slutet av Alliansåren, då jag var producent på radions Studio ett. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt dominerade scenen och deras popularitetssiffror gick genom taket. Magdalena Andersson var hyfsat ny i rollen som ekonomiskpolitisk talesperson. Plötsligt började Borgs stab kontakta oss frekvent – finansministern var väldigt intresserad av att möta S nya kandidat till finansministerposten i radio – och det blev en hel del debatter, om europeisk skuldkris och andra ekonomiska utmaningar som gällde då. Efter ett tag började mönstret framstå som klart för några av oss på redaktionen – Borgs mannar hade identifierat att den nervösa och lite kantiga Andersson var plockpotatis för Borg i studion, och det stämde också. I början. Borg kom också ofta med ett stort team, höll låda utanför studion och såg, enligt min spaning, till att försöka framstå som otroligt ”du och bundis” med alla journalister på redaktionen de stötte på. Kanske för att trycka ner Andersson, tänkte jag ibland? Nå, Andersson körde som jag minns det på. Backade aldrig från ett studiomöte med den självsäkre och populäre Borg och i opinionen tog det sig ju så småningom! Förtroendet steg brant och den har hon väl sedan haft kvar från åren som finansminister? Dock: i det breda registret uppfattas hon, enligt min mening, fortfarande efter alla år av många inte som lika stark: det gäller allt från bred utrikespolitik till att kunna vara ”personlig”, varm, lyssnande osv. Och orden kommer ibland lite framochbakvänt. Men det kanske ger sig med tiden även det?
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
9 okt. 07:10
Elva procentenheter är ett rejält tapp för Magdalena Andersson. Samtidigt är det nästan lika intressant att Simona Mohamsson ökar med lika många procentenheter, från väldigt låga nivåer, och fördubblar sitt förtroende. Det blir intressant att se om förändringarna håller i sig eller om de mest är en reaktion på det politiska läget just nu.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 okt. 06:53
Det går att se det här på (minst) tre sätt: 1. Tidöpartierna spurtade bra. 2. Tidöpartiernas kampanj kom igång för sent. De peakar en knapp månad EFTER valet. Valet avgörs på valdagen, inte en månad efter. 3. Väljarna är besvikna på att Magdalena Andersson inte fått ihop en regering trots att det gått flera veckor.
Vad tycker du?
43
Tankar
Jesper Andersson
Poddproducent
•
8 okt. 19:41
Det här är faktiskt något av det märkligaste jag stött på. MUCF har alltså missat att skicka ut ett återkrav som beslutades för snart två år sedan. Och man upptäcker det först när vi börjar ställa frågor. Myndigheten menar att den mänskliga faktorn ligger bakom det hela. Självklart kan sånt hända och alla kan göra fel, men det är rätt uppseendeväckande att man alltså glömmer att skicka en faktura på över en miljon kronor – till en förening som dessutom brustit demokratiskt enligt MUCF.
Vad tycker du?
27
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
8 okt. 20:23
Israelis for Peace är en grupp som menar att Israel är skyldiga till folkmord och som kräver att Netanyahu ställs in för rätta i Haag. De beskriver bosättare som terrorister och kräver att Israel lämnar Västbanken. Det var alltså bland de mest israelkritiska judarna i New York som Mamdani valde att tillbringa 7 oktober med, efter att han skrev inlägget som till stor del handlade om palestiniernas lidande och Israels krigföring i Gaza och innan han avslutade kvällen på en palestinsk restaurang som har slagordet ”From the River to the Sea” på sin meny. För Hamashyllarna som saboterade minnesstunden räckte inget av det eftersom minsta tecken på empati med israeler eller minsta ”samröre” med dem innebär så kallad normalisering av Israel och är ett svek gentemot ”motståndskampen”.
Vad tycker du?
51
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
8 okt. 06:56
Klok strategi av Jimmie Åkesson. Ska SD kunna öka sin väljarpotential (som enligt Demoskop har sjunkit till 25 procent) behöver man glida ur en position där alltfler väljare tycks uppfatta SD som ett borgerligt högerparti. Borgerliga partier har ingen större växtkraft i Sverige. Man kan vara lite åt höger och vänster. Men inte för borgerlig i den betydelsen att man riskerar att tappa folkligheten och att man blir lite för rädd och ängslig och pryd. Det Jimmie Åkesson vill göra nu liknar Magdalena Anderssons initiativ för S efter valförlusten 2022. Arbetsgrupper för ny politik, lite nya personer typ Lawen Redar och Ida Karkiainen och Teresa Carvalho med flera fick chansen och partiet hölls igång med en omställning som parkerade S i en bättre position i de stora folkliga samtidsfrågorna. Vilket sannolikt räddade S från ett rejält ras i valet. Att Åkesson vill att SD ska bli mer SD igen innebär som jag ser det att röra sig lite friare mellan höger och vänster igen. På ett rejält sätt. Ska bli intressant att följa utvecklingen. Enligt en mätning från Novus från augusti i år är SD tredje största parti bland de cirka 800 000 människor som flyttat till Sverige från muslimska länder. Ett tydligt fokus på ordning och reda och rättvisa kan nog öka stödet där. Bredd och spets i lagoma doser är vad det handlar om. En viktig mandatperiod för SD.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
8 okt. 06:48
SD är klart mer vana vid att vara i opposition och klaga på ”etablissemanget” istället för att själva ta ansvar vid rodret. Jag tror de trivs bättre i den positionen. Innerst inne vill de nog fortsätta stå lite utanför, vid sidan av, och utge sig för att vara folkets förtryckta röst istället för att sitta i regering och förhandla.
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
8 okt. 06:30
Jag tyckte också att det relativt långa inslag som Aktuellt gjorde häromkvällen med försök till analys apropå omflyttningarna i SD:s riksdagsgrupp var märklig, givet att realiteten efter valet är färre riksdagsplatser för partiet ifråga. Någon slags ommöblering måste ju ske som konsekvens. Apropå den artikel som Åkesson skrivit i Expressen, tror jag att nyckelformuleringarna ligger i två passager. Denna bakåtsyftande : ”Därtill är det inte någon hemlighet att vi i någon mån också hållits tillbaka eftersom vi till viss del varit bundna av samarbetet – dels på grund av överenskommelsen i sig, men även för att vi på olika sätt behövt hantera våra samarbetspartners.” Och denna framåtsyftande: ”SD kommer att kunna återgå till att vara SD.” I min bedömning har en del av Åkessons och därmed SD:s framgångskoncept byggt på att han pre-Tidö sällan föreföll svara partitaktiskt (i bemärkelsen att först och främst ta hänsyn till partiallianser eller blockpositionering) på politiska knäckfrågor. De gamla partiernas företrädare tycks i högre grad ha partitaktik och blocktänk som ryggmärgsreaktion, nästan oavsett fråga. I de fall SD:s hållning lyckats har det till väljarna förmedlat en känsla av ärlighet och kanske till och med politisk prestigelöshet. Om SD ska återgå till att vara SD, betyder det i min tolkning att partiledaren vill tillbaka till det gamla förhållningssättet där inga respektklausuler (en sådan fanns ju inom Tidö-avtalet) förhindrar offentlig kritik av de andra partiernas olika vägval och förslag.
Senaste nyheterna
20:35
20:29
20:23
19:28
19:12
19:06
18:56
18:04
17:10
16:38
16:36
15:36
14:29
14:11
13:52
Senaste nyheterna
20:35
20:29
20:23
19:28
19:12
19:06
18:56
18:04
17:10
16:38
16:36
15:36
14:29
14:11
13:52
13:50
13:32
