Texten argumenterar för att ”alla gör sig dummare än vad de är” när de invänder mot resonemanget om hur vissa väljargrupper har mobiliserats. Där förstår jag inte riktigt textens logik. Att Vänsterpartiets dörrknackningsarbete och närvaro i utsatta områden kan ha gjort partiet framgångsrikt där är till exempel en fullt rimlig förklaring. Vet jag att det är så? Nej. Men vet Christer El-Mochantaf att det inte är så? Också nej. Texten tillskriver andra människor motiv till varför de invänder, samtidigt som flera led i det egna resonemanget känns oklara. Att människor med gemensam bakgrund mobiliserar politiskt säger till exempel ingenting i sig om varför de röstar som de gör, eller vad som fått dem att mobiliseras.

Jag läste en sådan ”antirasistisk” handbok häromåret. Och förvånades av antirasisternas besatthet av hudfärg och ras. Jag blev inte så mycket klokare. https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/fundera-pa-din-egen-ras/cG9zdDo2NDQy

Diskussionen om svenska kyrkan blev intressant – och inte minst utifrån hur det den (statskyrkan) en gång i tiden förhöll sig till katolicismen. Förr var det fästning som gällde om du så bara misstänktes vara katolik. Och från detta har alltså kyrkan idag hamnat i positionen att ’allt’ är ok och präster har målat helgonbilder av Greta T osv osv Summa summarum: för att överleva och åtminstone försöka leva upp till devisen om att stå mitt i byn är kyrkan imponerande i sin populistiska slavroll till tidsandan. Hur den skulle förhålla sig till en framtida auktoritär nationalistisk sådan behöver ingen fundera på.

Som något av ett Ali G-fan är jag inte helt objektiv här. Men jag vill minnas att när Sacha Baron Cohen gjorde den första filmen om karaktären ”Borat” var bilden han målade upp av kazaker inte jätte-pk. I det fallet spelade han inte en vit snubbe som vill vara svart, utan en kazak vid namn Borat som var kvinnoförnedrande och antisemitisk och samtidigt beskrev allt som ”very nice!”. Kazakstans regering reagerade på ett riktigt ”boomer”-sätt, förbjöd filmen i landet och hotade med att stämma Baron Cohen. Man kan säga att regeringen gick rakt i fällan och blev en del av satiren. Samtidigt kan man ha viss förståelse för att kazakerna inte direkt gjorde vågen: Det är inte särskilt ofta man ser kazaker porträtteras i internationella filmer, landet är ingen soft power-gigant, har begränsad möjlighet att själva forma bilden av landet, och då kan även en humoristisk film som gör narr av en kazak uppfattas som humor som sparkar nedåt. Sacha Baron Cohen förklarade att det Kazakstan som skildras i filmen inte har något med det riktiga landet att göra och att han valde landet för att ”det är en plats som ingen i USA känner till, vilket tillät oss att skapa en vild, komisk, falsk värld”. Men förstår alla i dagens (des)informationssamhälle att bilden av Kazakstan verkligen bara är påhittad? En sak är säker: Några år efter att Kazakstans regering gick i fällan och blev dubbelt utskrattad reste sig landet med en snygg comeback. Landets statliga turistbyrå bytte officiell slogan till ”Kazakhstan. Very nice!”.

I de intervjuer jag hört med Allard tyckte jag att det ovårdade språket framstod som tecken på intellektuell fattigdom, barnslighet och poserande. Synd att det kvarstår när han nu kommer till självinsikten ”Jag behöver få bättre ordning på min skit”.

Ingen kan väl behöva mer än 1000 flaskor vin hemma? Föreslår en vinkällarskatt, varannan flaska från ett fint franskt slott bör tillfalla en osofistikerad nyrik stekare i stället för en finsmakare i Guillous klass.

Hm, jag hade definitivt svarat ja på frågan om man kan lita på de flesta andra människor. Jag antar att det betyder att jag är ganska typiskt svensk ur just det perspektivet. En annan sak jag fastnade för var formuleringen: ”I etniskt blandade områden litar människor mindre på alla – grannar, myndigheter, till och med den egna gruppen.” Här blir jag nyfiken på vad som är orsak och verkan. Är det den etniska blandningen i sig som minskar tilliten, eller finns det andra egenskaper hos de här områdena som både hänger ihop med mångfald och låg tillit? Det tycker jag inte riktigt framgår av texten.

Har ni själva i yrkeslivet stött på eller upplevt verkliga exempel på förhållanden där ni insett: det här är diskriminering! (vg karriärmöjlighet eller lön.) Vore intressant att få några exempel här. Jag har det i mkt liten utsträckning, om alls. Det kan bero på att jag varit blind för detta, eller ha att göra med att jag länge jobbat på arbetsplatser med en majoritet kvinnor som kollegor och chefer? Eller på att det i stora delar har minskat…

I samband med de granskningar som varit av Vänsterpartiet under valrörelsen har ett återkommande svar varit ungefär: Vi kände inte till detta, det var ett misstag och personen är nu inte längre kvar. Efter det tycker jag att svaren på journalisternas följdfrågor ofta varit ganska avfärdande. Ett återkommande motargument har varit att liknande problem finns i andra partier och att även de borde granskas. I det här fallet har de berörda V-ledamöterna inte svarat på frågorna alls. Det är såklart upp till dem hur de vill hantera situationen, men jag har svårt att se att frågorna försvinner. Journalister lär fortsätta granska kopplingar till antisemitism och terrorhyllningar inom V, inte minst när partiet gör anspråk på regeringsmakten. Så partiet kommer, vare sig det vill eller inte, behöva förhålla sig till den här typen av frågor.

Ja, Ulf Kristersson checkar ut som regeringschef, men just nu finns ingenting som tyder på att han kan vara inne på att lämna posten som partiledare. Att Moderaterna gick framåt (trots väljarnas sannolika överlämnanden av många stödröster) och nådde 19,85 procent talar för att hans ställning är hygglig, trots valnederlaget. Något säger mig också att moderatledare i allmänhet och Ulf Kristersson i synnerhet är så pass tränade vid oppositionsrollen att den kommer att kännas ganska trygg och invand. Det ska bli intressant att följa Moderaternas sätt att hantera valförlusten.

Många, inte minst intelligenta personer, är skickliga på att rationalisera det de redan vill tro och konstruera sofistikerade argument för att kunna hålla fast vid sin bild av hur världen borde se ut. Problemet är att verkligheten inte anpassar sig efter ens vilja. Att avfärda att begåvning existerar blir därför, precis som texten konstaterar, något av en lyxidé för den privilegierade. Om samma person plötsligt befann sig i en situation där människors faktiska förmåga verkligen var avgörande, till exempel om man måste sätta ihop ett lag för att överleva en katastrof, tror jag att den inställningen snabbt skulle bli mer pragmatisk.

Att Lawen Redar är den enda ”nya” politikern som tagit plats i S det senaste decenniet kommer att innebära problem för partiet på sikt. Andersson måste nog chansa och lyfta fram några nya ansikten i en eventuell regering. Frågan är om de personerna finns

Här hade rätt många års politikkunnande samlats vid Veckopanelens mikrofoner. Eftersom jag har ägnat en hel del tid de senaste åren att försöka komponera dynamiska och ideologiskt breda paneltrior så kostar jag på mig att framhålla när jag tycker att det är extra bra. Lena Mellin med sin enorma erfarenhet av att följa och kommentera svensk politik, Kent Persson med sitt inifrånperspektiv från Alliansens och Moderaternas innersta kärna och Arvid Hallén, den konservative analytikern som tycks ha koll på det mesta – här fick jag mig en hel del klokskaper till livs. Bland annat var det intressant att höra panelen beskriva Centern som valets stora förlorar. ”De vågar inte vara vågmästare”. Väldigt mycket eftervalssnack, förstås, men Magnus Thorén med gäster hann också med ”senaste AI-hotet” och Kanadas inträde som ”associerad” EU-medlem. Fullmatat och upplysande!

Jag har länge funderat på om det inte skulle vara givande att intervjua Anders Danielsson i ett längre format som Fredagsintervjun? Om hur han själv ser tilllbaka på tiden på Migverket, vad besluten ledde till etc. Men man ska ju också alltid minnas att tidsandan skiftar. Hur är det att ena decenniet bli hyllad för det man gör, samtidigt som man några år senare hamnat lite mer i den mediala frysboxen osv. Vad säger ni?

”Ni kör en lastbil med folk till fronten, vi kör en lastbil med drönare.” Så ska en tillfångatagen ukrainsk soldat ha beskrivit kriget för sina ryska förhörsledare. Ryssarnas strategi verkar gå ut på att Ukraina får slut på drönare innan de själva får slut på människor. När den ryska armén använder svårt sjuka och skadade soldater ställs ukrainarna inför ett makabert dilemma: Är det värt att offra en hel drönare på en rysk soldat som saknar en arm eller ett ben?

Intressant, men jag har lite svårt att köpa mongolförklaringen rakt av. Många länder som erövrades av mongolerna har inte uppvisat de ryska särdragen – jämför exempelvis med Kinas Yuan-dynasti. Många historiker har försökt förklara Ryssland utifrån vissa kulturella särdrag. Jag tänker väl främst på Richard Pipes Den ryska revolutionen. Han spårar orsakssamband till de ryska bysamfälligheterna, mir, där jorden ägdes kollektivt, och menar att detta förhindrade uppkomsten av en självägande bondeklass, vilket i sin tur blev ett hinder för moderniseringen. Spännande tanke, men finns det inte en fara i att kulturella förklaringar riskerar att bli enögda och deterministiska?

Det här känns inte bra. Den renodlade högerradikala vägen måste ha stakats ut bakom min rygg sedan jag gick på mammaledighet. Då passade du på, Ludde! Jag har alltid uppskattat att jobba i en omgivning med högt i tak men jag tolererar inte högerextrema dekret och jag kan tycka att det är lite väl inkluderande av de fyras gäng att frottera sig med extremister på sociala extremistplattformar.

’Den som fick en bidragsansökan godkänd kunde få hälften av pengarna’. Det är när man läser sådant här som jag tror att även ’givmilda’ människor som ser ett värde i att civilsamhälle och organisationer stöttas av det allmänna kan vackla allvarligt i tron. Det bidragsindustriella komplex som vi låtit växa fram är en styggelse, oavsett om de misstänkta här är skyldiga eller inte till brott. Saken får prövas. Jag tänker ofta på alla organisationer jag stött på där ideellt arbete är själva kärnan och bidragen enbart grädden på moset. Scouterna där jag bor tex som varje år ordnar julmarknad för att sedan över många år renovera sin möteslokal bit för bit. Tumregeln är kanske: ju mer fokus på bidragsdelen och ju mindre på medlemsavgifter och ideellt arbete – desto större skäl att se upp!

Lundsberg har anmält SVT:s Arvtagarna till Granskningsnämnden för bristande saklighet och opartiskhet. Det ska bli intressant att se hur nämnden hanterar soppan! Den väntar jag spänt på.

Det finns dock en poäng: om Tidöpartierna är totalt frånvarande i invandrartäta områden får de nog färre röster där än om de åtminstone försöker kampanja och nå ut. Och hur mycket har V egentligen kampanjat i Danderyd? De får väl satsa mer där om de vill övertyga Danderydborna. Jag har inte doktorerat i ämnet men det är en känsla som jag tror går att underbygga med fakta. Känns det som!

MP blir enklast att få med. Kanske Andersson tar dem först. Men sen lär det bli Centerpartiet för att reda ut vad C är beredda att kompromissa med. Och till slut V för att de om de går med på den deal Andersson förhoppningsvis (för S) kan presentera. Svårt att se det fungera på första försöket faktiskt. Jag tror nämligen varken C eller V räds ett nyval. Tvärtom för V faktiskt.

Det här är tredje gången vi publicerar en text på engelska om ett aktuellt ämne. Se tidigare artiklar här: https://kvartal.se/nathalierothschild/artiklar/the-two-camps-on-islamism/cG9zdDoxNTY4MDg Och här: https://kvartal.se/nathalierothschild/artiklar/beware-the-unholy-left-islamist-alliance/cG9zdDoxMjcwMzA

Det här visar att det går alldeles utmärkt att vinna val utan att ha ett färdigt regeringsalternativ.

Skulle vara intressant att höra en rad invånares reflektioner kring dessa anklagelser – och dementier. Framför allt krävs tid och möjlighet att ”snacka runt” lite, och därmed få kanske höra folk både höger- och vänsteröver upplevt. Vi har goda förhoppningar att få till ett avsnitt kring V:s starka resultat i många utanförskapsområden i Djupet om några veckor förhoppningsvis med en hel del intressanta röster och perspektiv.

Vill du läsa mer om klanröstning? 200 morötter så gör jag en uppföljande text.

Det är egentligen fullt rimligt: om man ingår i regeringsunderlaget bör man även ingå i regeringen. Det orimliga är att göra som Centerpartiet och ignorera att V och SD finns i riksdagen, och kräva att alla andra också ignorerar dem.

Det underlättar helt klart för Centerpartiet i att välja sida. En lösning hade ju annars varit att nuvarande regeringskonstellation fortsätter, men med stöd även av Centerpartiet. Det var inte sannolikt innan, och än mer osannolikt nu. Samtidigt är det en märklig ordning i Sverige att vissa partier förväntas stötta regeringar utan att själva ingå, om det så är V eller SD.

Underbart doppingsk text! 1991 blev MP det första partiet på 50 år som åkte ur riksdagen. Ny demokrati åkte också ur. Så helt okänt är ju inte fenomenet.

Kul att denna artikel väcker så mycket engagemang. För den som vill höra mer av Edel Irén så medverkar hon i Ola Wongs bokklubb på söndag. Då pratar vi om Erik Helmerson framtidsdystopi Lågan i grottan och fackboken Vänsterns värsta år.

Jag gick in på Magdalena Anderssons Instagram och kollade på klippet. När jag bläddrade igenom kommentarerna slogs jag av att i princip alla var väldigt positiva. Samtidigt var kommentarsfältet stängt, så att inga fler kunde kommentera. Jag bläddrade vidare och såg att det var likadant på flera av hennes inlägg. Många positiva kommentarer, men stängda kommentarsfält. Jag gick också in på Ulf Kristerssons Instagram. Där var kommentarsfälten öppna och betydligt mer blandade, med både positiva och negativa kommentarer. Ett sidospår, men intressant hur olika deras team verkar arbeta med kommentarsfälten.

Var det Kristersson som förlorade valet, eller Tidöprojektet som underkändes av väljarna? Nu måste Moderaterna avgöra om mannen som byggde Tidösamarbetet också är den som ska leda partiet genom fyra år i opposition. Att Ulf Kristersson avgår som statsminister är enkel matematik. 176–173. Men vad har egentligen de som röstade bort Tidö gemensamt, utöver att de ger Tidöpartierna tummen ner? Centerpartiet vill inte släppa fram en regering där Vänsterpartiet ingår. Vänsterpartiet kräver ministerposter. Och någonstans mitt i det ska Magdalena Andersson hitta en majoritet som både kan tolerera henne som statsminister och leva med hennes budget. Ulf Kristersson packar väskorna och lämnar Rosenbad. Men vem har egentligen vunnit rätten att flytta in?

Själv minns jag med värme när Jörgen Huitfeldt av proffstyckare pekades ut som möjlig kulturminister efter förra valet! Skönt för oss att du tackade nej ändå 😬

Ett sätt att se på det kanske är att Centerpartiet – utifrån den politiska skala som faktiskt har störst relevans 2026 – inte längre är ett borgerligt parti. Det är lite samma sak som diskussionen om Dagens Nyheters ledarsida, som den fackliga tankesmedjan Katalys i sin omtalade Agenda-granskning räknade som en högerprodukt – trots att den av allt att döma i praktiken föredrar en socialdemokratisk statsminister framför en borgerlig. Någonstans kanske de gamla etiketterna har börjat förlora sitt värde, eller vad tänker ni?