Rekryteringen av barn till morduppdrag och sprängningar är Sveriges största problem idag. Alla som arbetar mot den här typen av kriminalitet – oavsett om de finns inom socialtjänsten eller polisen – säger samma sak: oron är stor. Trots nya lagar tycks inget bryta nyrekryteringen. Att intervjua barn som har tagit på sig morduppdrag hör till ovanligheterna. Att dessutom få möjligheten att komma hem till barnet och dess familj och prata i lugn och ro är närmast unikt. Den här artikeln började egentligen med ett argt mejl. Jag hade skrivit om barn i Skåne som utförde ett mord i Skurup på beställning, och som därefter fortsatte att rekrytera andra barn, däribland Adam. Jag gjorde sedan en uppföljning om Adam, som hade placerats på ett kaotiskt Sis-hem. Adams mamma, Monika, hörde då av sig. Hon ville ge sin bild av det hon anser är problemet i samhället i dag. Framför allt om var hon sett brister i vården – eller rehabiliteringen – av de här barnen, som både är offer och förövare.

Jag har aldrig varit i Bryssel men det är oerhört hur mycket dåligt man hör om den staden. Man måste undra om det inte snarast har varit en förbannelse att få alla EU-tjänstemän där. En massa högavlönade personer, men som samtidigt inte känner någon vidare samhörighet med lokalsamhället och flyttar hem igen efter några år.

Blir sugen på att läsa Jonas Karlsson nu. Påminner inte så lite om den bästa bok jag läst de senaste åren - som jag inte kan rekommendera nog - Byrån av JJ Voskuil. Jag recenserade den i Expressen för några år sedan, läs mer här: https://www.expressen.se/kultur/arets-basta-bok-ar-800--sidor-av-banala-samtal/

Samtidigt som den nya mätningen visar att Simona Mohamsson gör ett rejält skutt uppåt i väljarnas förtroende publicerar Dagens Nyheter ännu en kritisk text. ”Den verkliga förbannelsen är att väljarna uppfattar partiet som ohederligt, de ser ett parti som hivat moralen överbord för att rädda sig kvar vid makten. När bilden av cynism och principlöshet väl har satt sig är den nästan omöjlig att tvätta bort”, skriver politiske kommentatorn Tomas Ramberg, som tidigare under många år satte tonen i Sveriges Radio. Den negativa rapporteringen efter Mohamssons svängning i SD-frågan – som avslöjades i Kvartal – har inte bara varit likriktad bland kommentatorerna utan också i nyhetstexterna. Hon har pressats hårt i tv och kommunpolitiker som varit kritiska har lyfts fram på ett sätt som sällan sker på riksnivå. Samtidigt har en annan möjlig rubrik saknats i traditionella medier – den som speglar det faktiska utfallet, åtminstone så här långt: DRAGET SOM KAN LYFTA MOHAMSSON.

Nätet bör vara en plats för fri åsiktsbildning. Trumps cyberstrategi öppnar för ett offensivare USA vad gäller åsiktspåverkan mot Europa. Samtidigt har Vita huset en politik för att splittra EU och försvaga försök till digital suveränitet. För att värna fri åsiktsbildning inåt behöver Europa skydda sig mot påverkansförsök utåt. Det gäller nu inte bara de gamla vanliga aktörerna Peking, Teheran och Moskva – utan även det land som skapade internet och dess ursprungliga frihetliga filosofi. Tyvärr är det kortsiktigt enklare att stoppa huvudet i sanden, vilket märks på brist på debatt i denna fråga. Petra Jonssons artikel är därför angelägen.