Traditionerna kring sista vilan förändras. Färre väljer egen gravplats. Fler väljer asklund eller anonym minneslund. Många gravplatser sägs upp innan gravrättstiden sägs upp, eftersom de efterlevande inte har tid eller lust att sköta om gamla släktingars gravar. På sikt kommer kyrkogårdarna att ändra utseende. Veckans brev återspeglar detta skifte. Vad tycker du om det?

Väckte intervjun några nya tankar om Kina, eller saknade ni några följdfrågor/aspekter?

Det här stycket i Magnus text är särskilt intressant: ”För både Benkö och Wikforss används V-Dem för egna syften – för att stärka traditionella mediers roll respektive varna för politiska motståndare i en svensk kontext. Att Daniel Andersson i sin nya bok Lögnare – om infiltreringen av Sverigedemokraternas informationsavdelning – använder Åsa Wikforss som rättesnöre och återkommande hänvisar till henne om riskerna för okontrollerad informationsspridning, säger något om hur denna berättelse reproduceras.” Det visar på det cirkulära kretslopp som finns inom media, forskning och politik.

Senaste månaden har jag hört flera svenska mediechefer ta till brösttoner om att ”den fria journalistiken aldrig varit viktigare” och samtidigt ”aldrig mer hotad” när demokratin rullas tillbaka världen över, med utgångspunkt i V-Dems demokratiindex. Ska bli intressant att höra om dessa mediechefers tongångar nu blir lite lugnare när Henrik Höjers fria journalistik visar att det nog inte är riktigt så illa ställt i världen. Något säger mig att de kommer missa att läsa den här artikeln.

Alla med erfarenhet av hotbild och säkerhetsinsatser vet att det är bäst att inte berätta detaljer om säkerhetsarrangemangen och det kan därför vara frustrerande att få frågor om det eftersom icke-svaren tolkas som att man undanhåller något när det faktiskt kan handla om att ett svar kan kompromissa ens säkerhet. Det är så jag tolkar Teodorescu Måwes svar i 30 minuter men det utan att ha någon kunskap om hotbilden, säkerhetsarbetet och donatorn som hon har att göra med. Däremot ombads hon ju inte att redogöra för hur säkerhetsarrangemangen kring henne ser ut, utan frågorna handlade om finansieringen och varför hon inte kan berätta vem som betalar. Hon förklarade att hon inte kan svara för att det skulle kompromissa hennes säkerhet. Så ska man avkräva samma svar av SVT som av dess intervjuperson är det väl just det man ska fråga om – vem betalar och står för SVT-medarbetares säkerhet? Det var dock inte frågan presschefen fick.

Kände likadant när jag var i Prag för nått år sen. Där får man inte sälja cannabis i butik, men man för sälja nån form av Frankenstein-röka där, som jag förstår det, syntetisk cannabis sprutas på thc-fri cannabis för att då göra det lagligt. Butiker som säljer det och fula t-shirts med blad på ligger överallt. Svintråkigt. Att göra sitt rusmedel till sin personlighet känns som en dålig idé.

På lördag är det alltså sista Veckopanelen med den klassiska trion Suhonen, Wetterstrand och Jönsson. Vad säger ni? Sorgligt eller på tiden?

MP:s föreslagna elbilsstöd skulle kosta statskassan tiotals miljarder årligen. Norge, som ofta brukar hyllas som en förebild i sammanhanget, har gått miste om mellan 600 och 700 miljarder i uteblivna skatteintäkter på grund av landets frikostiga elbilssubventioner (inte för att det drabbar någon fattig). De allra flesta bedömare är eniga om att elektrifiering och elbilar är framtiden och förr eller senare kommer omställningen att ske oavsett stöd. Frågan är då om det är värt att lägga 20, 30 eller 50 miljarder om året för att snabba på övergången några år?

Bra att utsläpp granskas. Men om Europa ska minska beroendet av Kina så behöver vi egen produktion, eller åtminstone kontroll över den. Då måste en del svåra val göras. Den gröna omställningen, elbilar och elektrifiering är, i likhet med internet, betydligt mer än en fluga.

Det är sjukt att Olof Lagercrantz fortsätter att dominera den offentliga debatten från graven. Jag trodde att journalister och proffstyckare levde i dagens diskurs och snabbt förpassades till det obskyra. Det vore kanske dags att OL fick det öde han förtjänar nu över 20 år efter döden

Märkligt ändå att en italiensk Facebook-grupp med syftet att lägga ut smygfotade lättklädda eller sexuella bilder för kommentarer — ”Mia moglie”, som vi skrev om nyligen — fick existera ostört i över fem år, med över 32 000 medlemmar.

Skräp kan komma i många former men har samma effekt på oss människor. Man blir på sämre humör när man ser/hör skiten. Det är ju sorgligt och samtidigt mycket begripligt att många vuxna människor avstår från att reagera när en ung person beter sig illa på det sätt som texten beskriver. Tror jag avstod på ett liknande sätt (efter en liknande risk/besvärs-kalkyl) så sent som igår. På samhällsnivå är det ju mer av tydliga reaktioner från omgivningen som egentligen behövs. Signalen som dessa unga, fortfarande formbara, människor får när ingen säger ifrån, är ju antingen att det typ är okej att uttrycka sig så där eller (troligare) att vi inte bryr oss om dem tillräckligt mycket för att tycka att det är värt risken och besväret.

Kan man vara nostalgisk för det gamla Sverige men bortse från den tidens politik?

Jörgen Huitfeldts analys är präktigt glasklar. Socialdemokraterna går till val som ett eget alternativ. Som man alltid gjort; förutom 1928 då man kraschade i armkrok med kommunistpartiet och 2010 då man kraschade i armkrok med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Får Kristersson majoritet med SD så är saken klar. Vid ett oklart valresultat har Socialdemokraterna chansen att få till en mittenregering. Ser vi till sakfrågorna så är det två alternativ som är fullt möjliga. Och varför skulle Socialdemokraterna satsa på något annat än något som är fullt möjligt? Däremot är jag inte lika säker som Huitfeldt på att sakfrågorna kommer att ta extra stryk av regeringsfrågans position i valrörelsen. Sakfrågorna är här för att stanna. Även om en linje i valrörelsen blir en tvekamp mellan Magdalena Andersson och Sverigedemokraterna så kommer sakfrågor om kriminalitet, bensin, extremister, elpriser, invandring och annat att spela roll. Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson är ett slags sakfrågor.

Jag är ingen vän av Jämställdhetsmyndigheten, men fick en smula hopp när Lise Tamm tillträdde. Hon markerade ett skifte i uttolkningen av jämställdhet: bort från den postmoderna hypnos som i många avseende blurrat till könsbegreppet och kidnappat analysen. Nu verkar tjänstepersonerna tagit på sig de gamla teoriglasögonen igen och det är business as usual. Deppigt. Vågar man föreslå att lite projektstöd sparas för en jämställdhetsintegrerad grundkurs i hur man trålar internet? Alla på myndigheten behöver gå den.

Jag vill understryka att detta inte är en sökt vinkel. Det framstår verkligen som bokens huvudsakliga syfte, även om jag har svårt att tro att det är uttalat av författaren. Men kanske ändå, det finns ju ett utbrett missnöje med arbetsmarknaden bland unga journalister. Och jag rekommenderar även Maria G Franckes rätt roliga text om Daniel Anderssons brist på entusiasm: https://www.sydsvenskan.se/kultur/kalla-fakta-avslojade-sds-trollfabrik-nu-kan-du-lasa-gnallversionen/ Vore kul att höra om någon har hunnit läsa boken än, vad tycker ni i så fall? Detta var ju inte riktigt en regelrätt recension, men kan tillägga att boken absolut är för lång och innehåller tyvärr långa stycken som förklarar begrepp som ”fake news”, ”grå propaganda” etc. Där blir det långrandigt och uppsats-känsla. Är man, som jag, medialt överintresserad kan boken vara värd att läsa. Annars har jag svårt att rekommendera.

Jag har alltid haft svårt att förstå varför Trump har ett så starkt stöd bland många kristna i USA. Visst finns det beröringspunkter i vissa sakfrågor, som abort och synen på hbtqi-personer. Men samtidigt finns en stark motsättning mellan de värden som ofta lyfts som ideal inom kristendomen, som ödmjukhet och självuppoffring, och den typ av ledarskap som Trump representerar. Det som texten beskriver – en mer individualistisk, självhjälpsinfluerad form av kristendom – gör motsättningen mer begriplig.

Låter lite trist att ha en självkörande bil men ändå behöva ha full koll och inte få göra något annat under resan! Då verkar det mer stimulerande att köra själv…

Ungerns roll som europeiskt brohuvud för Kinas kommunistparti kommer vara svår att montera ned även utan Orban. Ungern har under Orbantiden blivit Kinas ”allväders” strategiska partnerskapsland i Europa. Ungern har fått 25 procent av Kinas direktinvesteringar till Europa på en treårsperiod, men brist på transparens och miljöpåverkan från CATLs batterifabrik ledde till folklig backlash. Noah Barkin skriver intressant om det på Substack: https://nbarkin.substack.com/p/chinas-best-friend-in-europe?utm_source=post-email-title&publication_id=1190567&post_id=193251286&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=2b8&triedRedirect=true&utm_medium=email

Jag rekommenderar Bogdan Szybers egen Kvartalessä i ämnet: https://kvartal.se/olawong/artiklar/nagra-tankar-om-akademiseringen-av-konsten/cG9zdDoxMTU1Mw

Det har pratats mycket om Reza Pahlavi den senaste tiden. Som utomstående har det inte varit helt lätt att förstå hur man ska se på honom. Är han en samlande kraft eller en presumtiv diktator? Åsikterna har spretat mycket. Vi bad två personer på olika sidor om den debatten ge sina bästa argument för eller emot honom. Läs gärna båda och tänk själva.

Det har pratats mycket om Reza Pahlavi den senaste tiden. Som utomstående har det inte varit helt lätt att förstå hur man ska se på honom. Är han en samlande kraft eller en presumtiv diktator? Åsikterna har spretat mycket. Vi bad två personer på olika sidor om den debatten ge sina bästa argument för eller emot honom. Läs gärna båda och tänk själva.

Ted Bergqvist skriver något som jag tror att många kan relatera till. Min farfar växte upp i Lappland med en kommunistisk far. Han berättade att han en gång besökte ett socialistiskt möte. Där sa någon: ”den knutna nävens politik är det enda rätta”. Då sa han att han övergav den politiska vänstern.