Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Oavsett dömd eller inte.
Lise Tamm: Ministern förstår inte vad vi gör.
Vad tycker du?
18
Vad tycker du?
5
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
42 Min
Kan bara hålla med. Det känns så tröstlöst att dag ut och dag matas med narrativet att den senaste värmeböljan är den värsta någonsin (i alla fall sedan 2003), att folk dör som flugor och att det nog är Tidöregeringens fel som sänkt drivmedelsskatten. (Och därmed förvägrar kända kulturjournalisters barn att få uppleva ett korallrev.) Jag är övertygad om att både Linda och hennes efterkommande kommer att växa upp i en både rikare och bättre värld, en där mänsklig innovationsförmåga kommer att kunna hantera de potentiella konsekvenserna av någon grads uppvärmning eller två utan civilisationens kollaps. Sommaren är kort, som Ledin sjöng för ganska länge sedan. Fortsätt njut av värmen!
Ändrar flera namn.
Bränslebrist i landet.
”Behöver lite andrum.”
Massiv drönar- och robotattack.
Vad tycker du?
8
Talar ut efter misstankarna.
Rynge IK läggs ned efter 78 år: ”Varför ska vi överleva?”
Vad tycker du?
20
Tankar
Christer El-Mochantaf
Skribent
•
6 Tim
Tycker en aspekt kring idrottsföreningarna är särskilt intressant: dess viktiga inverkan på civilsamhället. I flera kommuner är det idrottsföreningarnas aktiva som sätter upp julbelysningarna på vintern, som står i kioskerna och stånden under stadsfestivalerna och bidrar med engagemang i det offentliga, gemensamma. I samband med katastrofer har de historiskt ställt upp med det bygden behöver. Mobiliserat händer som med kort varsel blir en kedja av handlingskraft. För att inte tala om hur väl det fungerar som integrationsprojekt – där finns det få bättre platser än ett fungerande föreningsliv. I synnerhet på mindre orter. Skulle föreningslivet (främst fotbollen, som kanske är bredast) fortsätta minska, behövs det aktiva och akuta åtgärder. Detta berör hela Sveriges landsbygd.
Kan betyda mobilisering.
Förhandlingarna fortsätter.
Liberalerna rasar: ”Svårt att förstå.”
Vad tycker du?
27
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
1 Tim
En av demokratins stora dilemman är var gränsen ska gå för att tolerera partier vars mål är att vill inskränka eller demontera den. I Sverige saknar vi en författningsdomstol, men det borde ändå vara möjligt att stoppa partier från att ställa upp i val om dessa aktivt arbetar för främmande makt eller försöker skada Sveriges säkerhet – som i fallet med Natoprocessen och LVU-kampanjen. Sedan spelar det mindre roll om Nyans klassas som höger- eller vänsterpopulistiskt.
En gripen misstänkt för mord.
Miljontals skadade.
Tankar
Amerikansk antirasism i gungning.
Kollegornas ord om härvan kring Kalla fakta.
Panelisterna summerar årets Almedalsvecka.
Vad tycker du?
76
Vad tycker du?
10
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
9 Tim
Risken att dö lär väl vara en del av tjusningen för den här typen av personer, men jag undrar ändå hur de funderar kring döden – och hur mycket. Är de inställda på att de kommer överleva för att de är så duktiga på att klättra eller ser de risken att dö som ett realistiskt alternativ, något de hela tiden är beredda på men att de på riktigt känner att ”dör jag nu så dör jag lycklig”? Är de rädda för att dö? Vad har de för bild av döden?
Vad tycker du?
30
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
Igår 08:37
Mina tankar om ”Sluta skjut” är i huvudsak skeptiska. Upplägget är att likna vid en förhandling mellan två partier; polismyndigheten och kriminella gäng. På den psykologiska nivån bygger en förhandling på att parterna liksom erkänner varandras existensberättigande. I det vardagliga polisarbetet förekommer givetvis förhandlingsliknande kontakter mellan välkända kriminella personer och erfarna poliser på gatan. En känd kriminell person kan till exempel ges ett förbud att vistas i en viss del av staden. Ska förbudet ha någon mening så krävs att personen straffas snabbt och kännbart om han bryter mot vistelseförbudet. Sluta skjut-förhandlingarna är på en annan nivå. Att polisen/rättsstaten förhandlar med den organiserade brottslighetens företrädare är långtifrån riskfritt. En följd kan bli en ”tysk utveckling” där den organiserade brottsligheten blir alltmer institutionaliserad i samhälle och näringsliv. Skjutningar och sprängningar minskar förvisso men kriminaliteten som sådan kan utvecklas mer diskret i klaner och släkter och företag utan att polisen lägger sig i. Som det påpekas i artikeln så bygger Sluta skjut-förhandlingar mellan gäng och polis på att polisen med kraft kan hävda ett våldsmonopol som är betydligt starkare än de kriminella gängens. Polisens ingångsvärde behöver lite fyrkantigt och bildligt sammanfattat vara något i stil med ”Antingen slutar ni skjuta, spränga och sälja droger på gator och torg eller så kommer vi att se till att era ägodelar beslagtas, era uppehållstillstånd och medborgarskap ryker, att vartenda bidrag från stat och kommun stoppas, att ni och era familjer utvisas.” Saknar polisen/rättsstaten dessa och/eller liknande befogenheter så är nog Sluta skjut-förhandlingar tämligen meningslösa. Viktigt att också påminna om att vi under senare år har haft framgångar när det gäller att pressa tillbaka de gängkriminella ligorna. Framgångarna beror i allt väsentligt på att rättsstaten påtagligt har skärpt sina insatser på det som beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark och nationalekonomen Ingvar Nilsson kallar för ”Nivå 1” i sin bok ”Mot alla odds”. https://www.seeab.se/Texter21/mot%20alla%20odd Författarna skriver: ”De destruktiva situationer som uppstår genom skjutningar, sprängningar, upplopp, bränder med mera kan förstås på i vart fall ”fyra olika nivåer.” Nivå 1 är den mest uppenbara förståelsen: Det handlar om våldshandlingar och ska ses som ett ordningsproblem. Ett i huvudsak repressivt polisiärt problem men också viktigt att socialtjänsten använder sina tvångsmedel för de yngre missdådarna.” De övriga nivåerna i boken ger vid sidan av ordningsproblemen en sund helhet som behövs i ett bra samhälle. Fattigdom, kunskapsbrister och socialt och psykologiskt utanförskap behöver bekämpas och åtgärdas på bästa sätt. Sist men inte minst: Att låta sig inspireras av vad som sker i andra länder är absolut inget problem. Tvärtom. Att rakt av importera modeller är sällan lyckat. Men att lära av andra är all bildnings moder.
Vad tycker du?
35
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
28 Jun 12:57
Den största fördelen med att odla är att man inte blir besviken när det regnar på sommaren p g a ”det är bra för trädgården”. Den stora nackdelen är att man låter som en såndär irriterande medelklassmänniska som blir glad när det regnar på sommaren p g a ”det är bra för trädgården”.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
28 Jun 11:26
Cirka varje gång jag googlat hur man ska plantera eller så någon blomma så har jag också slagits av en misstänksamhet av att saker och ting görs så otroligt mycket mer komplicerade än vad de i själva verket är. Det ska vara 30cm mellan fröna och de ska si och så många centimeter ner i marken och det är SÅ viktigt att vattna varje dag och se till att de växer i en jord som är mager, sandig, jordig, frodig, torvig, tjorvig och så vidare. Men vilka träd och vilka blommor och vilka växter bryr sig egentligen om detaljer på det viset? Jag sparade frön från förra årets rosenskära och höll dem torra nere i källaren och sådde dem sådär perfekt på samma ställe som sist, i den rätta månaden när jordens temperatur inte riskerade sjunka under den kritiska graden och jag vattnade varje dag och sen kom juni och det var små skott av rosenskära överallt – till och med i trottoaren utanför staketet där varken jord eller vatten var en grej – och det visade sig att förra årets rosenskära på eget bevåg och helt av sig själv och trots för lite vatten och för frostig mark hade lyckats fortplanta sig helt utan min perfekta hjälp.
Vad tycker du?
68
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
27 Jun 15:08
Jag är med stor sannolikhet med i den där mönstringsdatan från sent 70-tal. Jag minns att jag gjorde hyfsat bra ifrån mig när det gällde mönsterigenkänningen (fast jag tror inte jag delgavs någon IQ-nivå). Men det jag tar med mig från den här artikeln är att människor med hög IQ enligt forskarna följer myndigheternas råd om att vaccinera sig och köper elbil för att bidra till klimatarbetet. Personligen tycker jag det låter mer om människor väljer att flyta med strömmen, medan de ständiga skeptikerna (i forntiden kallades vi ibland ”journalister”) uppenbarligen är dumma i huvudet. Tur att jag är för gammal för att bli gängkriminell.
Vad tycker du?
132
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
29 Jun 08:58
Min 18-åriga dotter hatar AI. Och hävdar att alla hennes klasskamrater och andra kompisar gör detsamma. Varför, frågade jag igår, när vi pratade om detta. – Det är bara skräp. Inget originellt, säger hon. – AI-mög? – Precis, inget mänskligt, alla jag känner avskyr AI. Dagens ungdom alltså. Vad säger era yngre vänner?
Federico Moreno
Reporter
•
29 Jun 07:40
Den största samhällsförändringen sedan industrialiseringen lyser hittills med sin frånvaro i valrörelsen. Problemet är kanske inte att politikerna saknar svar på AI. Problemet är att de behandlar AI som en teknikfråga – inte som en maktfråga. Vem äger datan? Vem får produktivitetsvinsterna? Vem kontrollerar informationsflödet när några få globala teknikbolag blir miljontals svenskars främsta källa till kunskap, rådgivning och beslut? Om väljare i framtiden i första hand frågar en AI hur de ska förstå en samhällskris eller ett val, flyttas alltså informationsflödet till ett fåtal algoritmer. Den stora frågan är därför kanske inte hur vi ska använda AI. Den stora frågan är hur vi, inom bara några år, ska leva i ett samhälle där AI formar arbete, kunskap och makt.
Vad tycker du?
79
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
30 Jun 14:06
Jag såg om Luc Bessons mästerverk Leon rätt nyligen och slogs så klart över den moraliskt genomruttna kärlekshistorien med ett barn. Men svårt att säga något annat än att det är en otrolig film! Uwe Boll kommer man ihåg för alla ganska värdelösa tv-spelsfilmer, får ta och se den nya nångång så man hänger med i debatten!
Vad tycker du?
88
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
28 Jun 06:06
Sofie Löwenmarks gedigna och uthålliga granskningar av våldet och övergreppen mot kvinnor i det ”nya Sverige” är lärorika och uppfordrande. Mängden rättsfall och likheterna i övergreppen visar tydligt att vi har ett allvarligt och tudelat ansvarsproblem. Dels är givetvis ansvaret individuellt. Gärningsmännen och de de i familjerna och släkterna som understödjer och/eller blundar för övergreppen ska dömas med stränga straff och – om de inte är medborgare – med utvisningar ur landet. Men ansvaret är också strukturellt. Övergreppen och våldet mot de unga kvinnorna är en del av primitiva kulturer som det offentliga Sverige under lång tid har valt att blunda för. Journalisten och författaren Elaf Ali berättar om sina egna upplevelser på ett enkelt och rakt sätt. I en intervju med DN säger Elaf Ali att hon aldrig fick lära sig simma eftersom hennes pappa förbjöd henne att delta i simundervisningen i skolan. Något pappan nu är ångerfull över enligt Elaf Ali. Men, frågar hon sig, är det inte än värre att skolan – den svenska myndigheten – tillät pappan att bestämma över vad dottern skulle få lära sig i skolan? Så är det förstås. Vi har en mycket lång väg att gå innan vi har myndigheter som på ett jämställt och jämlikt sätt står upp för alla barns lika rättigheter och trygghet. Det strukturella ansvaret är politiskt och helsvenskt. Här har folkviljan flyttat fram positionerna och ökat trycket på politiker och partier. Men mer krävs om Sverige ska hinna ifatt sina förvärvade och framgångsrika traditioner om ”statsindividualismen” där staten tar ett fullt ansvar för en offentlig miljö av lagar och regler som grundlägger arenan för människors friheter och tryggheter och ansvarsinsikter. Sverige behöver göra allt vad vi kan för en bättre värld med märkbara mänskliga rättigheter. Vårt främsta vapen som litet land och långt borta är att se till att den som vill bo i Sverige får lägga hedersrelaterade övergrepp helt på hyllan.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
27 Jun 19:32
Oavsett frågan om huruvida slöjan i olika former ska förbjudas eller inte så uppstår frågan, när man tar del av några av de fall som Sofie tar upp i sin tråd på X, varför man valt att slå sig ner i ett land som Sverige om den viktigaste värderingen man bär på är att ens barn inte på något vis anpassar sig till det nya hemlandet.
19:07
18:59
18:58
17:02
16:22
15:31
14:30
13:34
12:58
12:04
11:19
10:26
09:43
09:40
08:49
Vad tycker du?
16
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
10 Tim
Många som bor i villor är till åren och demografin i stort pekar kanske också mot ett stigande utbud av mysiga småhus och radhus framåt? Priserna faller och gen Z kan om tio år välja och vraka bland fina boenden och lägga sparkapitalet på vr-set, vinkylar och Thailandsresor?
Vad tycker du?
127
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
6 Tim
Det verkar synnerligen lätt för alla som själva står långt ifrån hijabbärande kvinnors verklighet att bli väldigt svartvita i sitt tänkande kring vad som föranleder kvinnor att bära hijab. På ena sidan står de som tolkar allt de kommer åt med sin islamkritiska (eller muslimfientliga) lins. För dem är hijaben enbart ett uttryck för förtryck och aldrig något som kan eller bör nyanseras. På andra sidan står den relativiserande klungan av företrädesvis vänsterfeminister som inte klarar av att se förtryck ens när det serveras till dem i utdrag ur hundra domar. Förtryck och kontroll som utövas – eller inte utövas – i det dolda lämnar det till var och en utan insyn att själva fantisera ihop om tjejerna de ser på fiket, i affären eller på stan valt eller tvingats att bära hijab. Det lämnar det åt dem att använda dessa tjejer som bekräftande rekvisita åt den ena eller andra redan bestämda uppfattningen om verkligheten. En styrka hos Sofie Löwenmark är att hon utgår från verkligheten och inte någon tvångsmässigt förutfattad bild av den.
Erik W. Larsson
11 Tim
Utomordentligt välskrivet och modigt av Sofie Löwenmark. Men jag frågar mig ibland vilken roll de här klädesplaggen egentligen spelar. I förorten där jag arbetar pågår just nu något slags utdragen gatufest för ungdomar. Utanför mitt fönster sitter två tonåringar bakom ett DJ-bord och spelar musik. En av dem är en flicka i jilbab, ett heltäckande plagg som lämnar ansiktet fritt. Alldeles nyss spelades 50 Cents Candy Shop (”…I’ll let you lick the lollipop…”). Något tidigare ljöd Juveniles gamla slagdänga Back Dat Azz Up (vars text är så snuskig att jag inte ens vågar citera den här). Annars är det mycket svensk rap av artister jag inte känner till. Återkommande teman är knark och sex. Jag vet inte om flickan i fråga bär sin jilbab frivilligt eller har blivit tvingad. Men jag frågar mig vilken betydelse den egentligen har i hennes liv. Hur länge kan ett stycke tyg skydda henne mot Juvenile och 50 Cent?
Ludde Hellberg
Vd
•
13 Tim
När profilerade debattörer apropå slöjförbud likställer hijab med slips finns bara två tänkbara scenarier: Antingen är de så cyniska att de tycker att personer utsatta för slöjtvång och hedersförtryck helt enkelt får offras på ideologins altare. Eller så lever de själva så långt bort från de här personernas verklighet att de helt enkelt tror att problemet är påhittat. Jag lever själv väldigt långt bort från den här verkligheten, och försöker därför lyssna på personer som vigt sitt liv åt att beskriva den. Sofie Löwenmark är en sån person, och idag publicerar vi en granskning där hon gått igenom 100 domar om slöjtvång. Jag tror inte att de flesta av er kommer att läsa det här långa dokumentet från början till slut. Men nästa gång en profilerad debattör börjar skriva om slipsförtryck kan det vara en behändig artikel att hänvisa till. I väntan på att någon sammanställer 100 domar om slipstvång, alltså.
Widar Andersson
Skribent
•
13 Tim
Min första tanke är att Sofie Löwenmarks journalistiska bedrifter på den fantastiska nyhetssajten Doku.nu ständigt når nya och samhällsviktiga höjder. Hennes granskningar av domar i svenska domstolar visar hur kvinnor och flickor i Sverige försöker befria sig från religiöst/politiskt förtryck där tvånget att bära vissa kläder är ett bärande inslag. Löwenmarks journalistik drivs av ett starkt patos att göra allt vad hon kan för att det stenålders hedersförtrycket ska dras fram i ljuset för att på det sättet underlätta för de förtryckta att komma loss från sina familjefängelser. En intressant sidoeffekt av Sofie Löwenmarks redovisningar av verkligheternas fakta är att många vänsterorienterade människors ideologier provoceras av dessa fakta. Ideologi betyder ”bilder av verkligheten”. Den rådande ideologiska bilden på vänsterytterkanten är att de som klagar på beteenden i invandrargrupper liksom automatiskt ägnar sig åt ett slags rasism. Vilket leder somliga i den ideologiska vänsterbubblan att gå så långt att man även hävdar att de som vill befria invandrarkvinnor från tvånget att bära slöja är några högervridna rasister. Vilket ju ute i det offentliga ljuset är en helt absurd hållning. Att det finns kvinnor som av fri vilja bär slöja är faktiskt inget försvar för att blunda för att många kvinnor tvingas, misshandlas och förtrycks för att de inte vill bära slöja. Men ideologisk trångsynthet hindrar ofta ytterkantsfolk att våga se att även invandrare kan vara värsta sortens förtryckare och kvinnoplågare. Precis som svenskar. En annan tanke som tränger fram när jag läser Sofie Löwenmarks gedigna redovisning från de svenska domstolarna är att ett samarbete mellan Kvartal och Doku.nu sannolikt skulle bli mycket slagkraftigt. Vilket behövs för att på bred front dra fram hedersförtryckets elände i ljuset för att på så sätt kunna bidra till att friheten ökar för förtryckta människor i Sverige.
Vad tycker du?
1
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
30 Jun 07:59
Den här katastrofen kommer i värsta tänkbara ögonblick – i ett Venezuela där miljontals människor lever med en ekonomi och en sjukvård som på många sätt påminner om ett krigstillstånd, trots att landet inte befinner sig i någon väpnad konflikt. ”Vi kommer att finnas där för våra nya och goda vänner”, skrev USA president Donald Trump redan innan hans allierade vid makten i Venezuela, Delcy Rodríguez, hade hunnit be om hjälp. Samtidigt vittnar många venezuelaner om att de, flera dagar efter jordbävningen, fortfarande bara har varandra att förlita sig på – och att staten lyser med sin frånvaro. Det är hjärtskärande att se människor hjälpas åt för att rädda barn, vuxna och hundar ur rasmassorna. Men det är också en mardröm att bevittna vad som händer när en stat sviker sitt folk.
Vad tycker du?
13
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
28 Jun 19:16
Varför kan jag inte sluta tycka sånt här är intressant? Varför slukar jag det och memorerar förlopp och intriger – utan minsta ansträngning? Kanske är det ingen lyte, utan tvärtom del i det som gör oss till människor: vår nyfikenhet på vad som händer bakom lyktar dörrar i familjen hägn är samma som drev Sofokles, Shakespeare, Ibsen och Strindberg att skapa dramer för evigheten. Skäms därför icke, människa, för att du dras till skvaller. Var stolt!
Var mindre självsäker – eller bli ensam och gnällig.
Vad tycker du?
31
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
28 Jun 09:34
Gillar verkligen det utforskande förhållningssättet i den här krönikan. ”Ensamma tillsammans” fångar ju mycket i vår samtid. Kollektivism har ersatts av individualism. En frihet på många sätt men samtidigt hänger hela din lycka på dig själv vilket är utmanande för en art som har flocken i sitt DNA. Tror annars att de arga människorna du mötet är offer för stress och vanmakt. Att tillvaron är så fylld av påhittade måsten samt att de inte känner att de i tillräckligt stor utsträckning kan påverka det som gör dem arga.
Vi har inte råd med Svenssonlivet.
Vad tycker du?
153
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
27 Jun 15:40
Flera intressanta spår i den här texten. I grunden tror jag att längtan efter ett gott boende är djupt mänsklig och något vi alltid kommer att bära med oss. Däremot tror jag inte att det goda boendet ser likadant ut för alla. Olika människor befinner sig i olika skeden av livet och har olika behov. När det gäller Stockholm, och andra universitetsstäder med betydande bostadsbrist, är slutsatsen egentligen ganska enkel: det behöver byggas mer av allt. Vi behöver moderna lägenheter som unga kan flytta hemifrån till, vackra lägenheter där barnfamiljer kan leva och växa, och definitivt fler radhus och villor. Samtidigt tror jag, som någon annan skrev, att den som letar bostad i områden där ett radhus kostar tolv miljoner måste konstatera att marknaden i praktiken är stängd för de flesta. För yngre människor utan betydande ekonomiskt stöd hemifrån är sådana priser i princip omöjliga att bära, även om man skulle få ner priserna något. En boendeform jag gärna skulle se mer av är radhus som hyresrätter. Hyrorna skulle sannolikt bli höga även där, men de skulle åtminstone erbjuda ett alternativ för dem som har råd med månadskostnaden men saknar den kontantinsats som dagens ägarmarknad kräver. Eller ett alternativ för äldre som vill sälja villan och använda pengarna till annat än att köpa nytt boende.
Anna Axfors
Författare
•
27 Jun 11:30
Känns som jag tjatar om detta men min livskvalitet har höjts enormt sen jag flyttade till radhus(ish), så jag förstår skribenten till fullo. (Kan tillägga att jag hyr, annars hade det inte varit möjligt) Skaffade barnen innan så för mig stod och föll det inte med boendet, men i längden tror jag familjer mår bättre av att kunna bo marknära och naturnära om de vill det.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
27 Jun 11:13
Jag fattar längtan efter hus. Men tänker att längtan efter barn är nåt annat. Min upplevelse är att när man väl vill ha barn så finns det ingen radhusbrist i världen som trumfar viljan att bli befruktad. Att vilja kunna planera en bekväm skilsmässa med bekväm bostad redan innan man har barn och redan innan man ens hittat en potentiell partner att skaffa barn med låter för mig som ett långtgående och orealistiskt krav. Jag tänker att upplevelsen av den där kravbilden nog ändras när man väl blivit kär i någon man vill skaffa barn med och när längtan efter barn verkligen finns där, på riktigt och inte bara som ännu en ruta att bocka av i ”planeringen av mitt liv”.
Jesper Andersson
Poddproducent
•
27 Jun 11:09
Jag tror – tyvärr för skribentens del – att ingen bostadsreform kommer att uppfylla hennes dröm om ett vackert radhus i ett av Stockholms mest exklusiva områden för under tolv miljoner. Visst är marknaden helt skev. Men det finns gott om radhus och villor i Stockholm och kranskommunerna för betydligt mindre än så.
Jonathan Kärre
Reporter
•
27 Jun 09:45
Intressant att följa Amilias tankar om barnfrågan — och slutsatsen: att det krävs en bostadsreform för att hon och andra ska vilja skaffa barn. Emellertid tror jag att det är minst lika viktigt med en tankens reform; att vi inte bara ser hindren utan också möjligheterna. Drömmen om en bostad med arbetsrum är mer realistisk än en med barnrum, skriver hon. Det får mig tänka på Strindbergs ord, som jag brukar plocka fram emellanåt, när barnen far omkring i mitt eget hem då jag försöker jobba. ”Barn måste jag ha, ty utan barnskrik kan jag inte arbeta!” Hur vore det, att drömma om en bostad med ett kombinerat barn- och arbetsrum?
Fel åsikter kan leda till cancellering inom konstvärlden.
Vad tycker du?
35
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
26 Jun 15:40
Som medarbetare på public service är det ibland svårt att balansera lojalitetsplikten gentemot arbetsgivaren med ett upplevt behov att kritisera delar av verksamheten som man känner att man själv inte kan stå för eller vill förknippas med. I Arndtzéns fall låter det som att utrikesjournalistiken var det som fick bägaren att rinna över. Men i flera fall har PS-medarbetare ju gått ut med sitt missnöje och till och med skrivit upprop som fått stor uppmärksamhet – mot upplevd rasism, sexism och ”legitimering av folkmord”. De formella och informella sanktionerna mot dessa medarbetare har knappt varit märkbara eller till och med obefintliga. I vissa fall har man gått från fina till ännu finare uppdrag inom PS.
Felbesluten som kan ha försatt oss i en risk.
Vad tycker du?
50
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
27 Jun 08:09
Att säkerställa att det finns en analog backup i händelse av kris, krig eller cyberattacker så att vi kan skaffa mat eller tanka bilen låter ju som en självklarhet. Men problemet är väl att hela betalinfrastrukturen är digital och därmed sårbar. När kassasystemet på Coop slås ut av amerikanska cyberkriminella innebär det väl att inga betalningar kan ske – varken med kort, swish eller sedlar? (Rätta mig gärna om jag har fel.)
Vänsterledaren presenterade sina vallöften i Almedalen.
Vad tycker du?
29