En närbesläktad fråga är hur skandalerna med Vänsterpartiets listor påverkade valstödet. Bidrog avslöjandena om antisemitism rentav till ökat stöd? Det är förstås svårt att bevisa. Men det är ändå slående att det parti som haft de kanske mest graverande skandalerna med terrorkramande och judehat även är det parti som går fram mest av alla. Då tänker åtminstone jag att det förmodligen inte är trots extremistlistorna, utan på grund av dem. En mildare tolkning är att det bevisligen inte har skadat partiet i alla fall.

Kanske bevisar också detta att den ekonomiska höger/vänster-dimensionen på många sätt är mindre viktigt i svensk politik idag. Centerpartiet har mer gemensamt med Tidöpartierna, men ser ett sådant samarbete som omöjligt. I alla fall är det vad man säger idag. Vad betyder en icke-socialistisk majoritet om frågan är mycket mindre viktig än kultur och identitet? Man kan hoppas att nästa val handlar om något annat än att banka SD och V i huvudet på varandra, men jag tycker inte att det finns särskilt mycket som tyder på att det är särskilt troligt. Tvärtom tror jag att identitet även framgent kommer trumfa sakpolitik. Men jag hoppas innerligt få fel.

Tack för alla kommentarer. Och Christers tanke! Här kommer ett första tanke-svar. (Har precis anlänt till Malmö från Stockholm och ska försöka svara direkt på kommentarer så snart jag hinner). Jag håller med om att antisemitism, religiös extremism och desinformation ska granskas. Det är också därför jag tar upp det i texten. Men det är ett hopp från de muslimska grupper som exempelvis Christer granskat, till slutsatsen att det förklarar en majoritet av de nya vänsterväljarnas drivkrafter. Hur vet vi det? De här människorna har trots allt deltagit i ett demokratiskt val och röstat på ett etablerat riksdagsparti. Det utesluter förstås inte extremreligiösa uppfattningar hos en del, men det är något vi måste belägga, inte bara instinktivt skuldbelägga eller skambelägga. Min parallell med SD är inte att väljargrupperna är likadana. Den handlar mer om journalistik: även SD hade en problematisk historia, samtidigt som det fanns väljare som upplevde ett utanförskap och att deras oro inte togs på allvar. Det behövde undersökas. Jag tycker att vi behöver göra samma sak nu: granska det problematiska men också faktiskt ta reda på varför människor röstar som de gör, istället för att bestämma svaret på förhand.

I fredagens Veckopanel (11/9) diskuterar Hanif Bali och Åsa Domeij i vad mån Socialdemokraterna är ett parti som idéutvecklar eller ett parti som gjort till paradgren att först vara stenhårt emot andra partiers förslag, sedan helt fräckt tjuva förslaget de avskydde och presentera det som eget. Föga överraskande har de en annan syn på Socialdemokraterna än den Juholt framför, även om också han är kritisk.

Det verkar inte råda någon panik på börsen direkt, och det i sin tur kan bero på att det här aldrig var något ödesval som Jonas A Eriksson skrev om här. https://kvartal.se/olawong/artiklar/sverige-gar-mot-en-ljusare-framtid/cG9zdDoxNjg1NDg Nu återstår för Kristersson att försöka locka över C och för S att locka över KD. Oavsett vilket råder det konsensus om de stora frågorna: SD accepterar numera både EU- och Natomedlemskap och inte ens V verkar driva frågan om ett Nato-utträde. Försvaret lär fortsätta upprustas. Samtliga stora partier vill ha stram migrationspolitik. Om det kan bli blocköverskridande uppgörelser även i frågor om energi kan det ge företagen möjlighet att planera framåt. (uppdatering: S+KD osv blir inte majoritet förstås)

Jag minns en tid då det inte alls var populärt att enas runt den svenska flaggan/värderingar, snarare gällde motsatsen där svenskheten ofta sågs som inskränkt och omodernt. Och detta var årtionden före 2015. Men kanske är det först när risken att förlora vad det vi tidigare uppfattat som självklart som fler vågar komma ut till försvar för det ”gamla” Sverige? Hur som helst, bra skrivet Christer!

Tror debatten om integration skulle tjäna på lite mer finkornig analys. Visst är det så att det är bortom alla tvivel att många människor som har kommit till Sverige jobbar och bidrar och gör rätt för sig. Att en del av integrationen fungerar väl ser alla som har ögon att se med. Om det så är våra kollegor, grannar, vänner och partners. Men det är också så att detta att delta i ekonomin blivit svårare för många av dem som kommit senare. Många har haft lägre humankapital än tidigare grupper, och ofta en mer avlägsen kultur. Dessutom har de ofta kommit till områden där majoritetssvenskar sedan länge flyttat ifrån, vilket gör språkinlärning och kulturell integration mycket svårare, även om man har de bästa föresatserna. Sedan missas en annan aspekt: man måste jämföra med den inhemska befolkningens sysselsättning, produktivitet mm. Om skillnaden är stor kan kostnaden bli hög för mottagarlandet. Även om Sverige lyckats bättre än grannländer vad gäller sysselsättningen av invandrade så ligger även svenskars sysselsättning högre än motsvarande länders inhemska befolkningar. Delar av integrationen går alldeles utmärkt i Sverige, medan andra går mycket sämre. Tyvärr pratar vänster och höger ofta förbi varandra genom att bara fokusera på den ena delen. Förmodligen för att det passar den egna världsbilden, och för att man kan banka misslyckandet respektive framgången i huvudet på den andra. Men sanningen är mer komplicerad än så.

Vi ska inte glömma att norra Botkyrka har satt hela kommunen på kartan av många fina anledningar: Hela Sveriges Carola växte ju upp här (Norsborg), och hiphopgruppen Latin Kings är förstås synonym med Norra B. Botkyrka är ett Sverige i miniatyr, med tätorter, utsatta områden och landsbygd. Därför tycker jag ofta att det är extra spännande att berätta om vad som sker i kommunen: det säger något om hela landet. Sedan finns förstås även den där lilla ingrediensen, att jag själv är född och uppvuxen där och har släkt som bor kvar. Jag bodde i Botkyrka tills jag var 23 år. Jag håller med Max Möllerström om att det finns skillnader mellan stora delar av södra Botkyrka och de norra kommundelarna, även om just Storvreten där jag är född på många sätt påminner om orter i norr. Jag upplever inte att kommundelarna är så separerade från varann. Jag åkte ofta till Hallunda bibliotek där jag minns hur fascinerad jag var av alla äldre som satt och läste exotiska, utländska tidningar. Jag minns även spännande besök på Riksteatern. Senare jobbade jag faktiskt som förskollärare i Fittja, på förskolan Humlan som ligger fint vid Fittjaviken.

Att vi ofta efterlyser sakfrågor i den politiska diskussionen har nog mycket att göra med hur vi vill vara, och hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Det är en bra signal på en bättre middag att sucka över allt spel som politikerna sysslar med och journalisterna bevakar. Själv står ju man själv (och gruppen man ingår i) självklart över sådant. Men när det kommer till kritan…? Rannsakar jag mig själv måste jag säga att jag ofta är benägen att välja artikeln ’Partiledare X säger såhär om parti Y’ framför ’Exakt så här ska tandvårdsreformen genomföras’. Det är nog mänskligt. Sedan har ju båda ett värde. Och i den bästa av världar hinner man ögna igenom bägge. Och ja, middagen blir nog mer underhållande om det blir diskussion om första artikeln snarare än den senare?

Frågan om AI kommer på första, andra och tredjeplats. AI är förmodligen det största som hänt mänskligheten. Större än elektrifieringen, större än upptäckten av hjulet, större än allt.

”När Furten talar får statistiken rätta sig.” – Gammalt djungelordspråk

Oförståelsen för Carolas tro har gjort att delar av hennes stora begåvning inte riktigt fått det erkännande hon förtjänar, anser jag. Musikkritiker har velat sätta henne i ett fack: schlagertjej eller möjlige popsnöre. Hennes vidd är mycket större. I själva verket är Carola även är en skicklig tonsättare och textskrivare. Lägg därtill de arrangemang och tolkningar som hon för ett kvarts sekel gjorde av Lina Sandells psalmer. Där gav Carola ”Modersvingen” en ny melodi. Den är fantastiskt vacker. Lyssna gärna på hur Carola framför den eller två av våra mest älskade psalmer: ”Blott en dag” eller Bred dina vida vingar”. Ingen har tolkat dem bättre. Vilken är din Carola-favorit?

Det måste kosta i längden att utöka socialdemokraternas väljarbas genom att kampanja i sådana sammanhang som beskrivs i reportaget. Det är ju inte socialdemokratiska värderingar och ideologi som lyfts och som man försöker övertyga folk om här. Finns det en oro inom partiet att socialdemokratin urholkas i längden, även om man vinner valet på söndag?

Hela idén med att bjuda in kändisar för att i SVT:s flaggskeppsprogram prata politik dagen innan valet visar på SVT:s desperata jakt på lättsmält klickunderhållning och relevans hos yngre tittargrupper. Kändisfixeringen är som en flashback till 00-talet. Inget ämne är för seriöst eller allvarligt för att inte SVT ska kunna tramsa till det. Aldrig utrymme för några längre resonemang. SVT har haft det tufft i valrörelsen, senast igår under den kaosiga partiledardebatten. Jämför med TV4:s och Expressen/DI:s briljanta debatter.

Känns som att politiska företrädare är några grader för bekväma med journalister om de förutsätter att de kan surra om känsliga saker i baren och vara trygga i att det är ”off the record” om det inte har uttalats i förväg. När jag var ny och grön riksdagsreporter på Expressen för ett gäng år sen (och för övrigt ofta sprang på Pelle Zackrisson som då var reporter på Nyheter Idag) så var jag rätt förvånad över hur avslappnat vänskapligt det var mellan journalisterna och politikerna där inne. Det kändes ibland mer som att vissa reportrar tyckte det var viktigt att imponera på partiledarna med fyndiga och putslustiga frågor än att vara kritiska. Kan nog vara bra att inte bli alldeles för bekväma med varandra.

Jag såg också en dokumentär om 9/11 igår. Något som fastnar hos mig är de samtal som förs mellan nära och kära när den ena vet att den strax ska dö. En kvinna vars man satt fast på en våning långt upp i ett av tornen berättar att de inledningsvis pratade om hur han skulle kunna ta sig ut. Under samtalet blev det allt varmare runt mannen och de slutade då att prata om möjliga flyktvägar och tillbringade istället de sista minuterna i hans liv med att prata om hur mycket de älskade varandra och hur bra de hade haft det, vilket fint liv de hade haft tillsammans och vilka minnen de tog med sig. Det är nästan svindlande att tänka på hur många sådana berättelser det finns, berörande var och en. För att inte tala om alla de fjärilars vingslag som ryms i denna händelse och som fortsätter att påverka livet och livsvalen för otaliga människor idag och fortsatt framåt.

Om uppgifterna stämmer är det förstås rätt ironiskt att han hävdar att näringslivet borde oroa sig för en ”etnonationalistisk och auktoritärt präglad politik” – samtidigt som hans egen företagsgrupp betalar skatt till den ryska staten.

Touché! Visst kan man som journalist förstå irritationen om den man intervjuar dödar nyhetskroken genom att själv publicera materialet först. Men demokratin överlever nog både att ministrar spelar in journalister och att de känner sig kränkta, även om kränktheten börjar bli tradig.

Akelius verkar inte inte riktigt bottna i sina resonemang, för att uttrycka det milt. Men om jag läser det här rätt så beror hans motstånd mot Moderaternas SD-samarbete alltså på att Åkesson sympatiserar med judar? Öhh… Jag tror knappast Ulf Kristersson sörjer över att förlora stödet från just Akelius lilla del av det svenska näringslivet. Frågan är ju om Magdalena Andersson är betjänt av vänner som honom?

Till mitt försvar bor jag inte i region Stockholm! Och jag vidhåller att det vore ett bra namn på en karaktär i en Ayn Rand-bok! I övrigt håller jag med om att man borde separera valdagarna. Det skulle ge mer utrymme för kommun- och regionpolitiken, tror jag. Nu överskuggas den helt av rikspolitiken.

Kollade ni igår? Vem tyckte ni vann matchen i matchen mellan SVT och den eviga SVT-kritiken? Eller kanske den riktiga matchen mellan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson?