Vad händer med
vår demokrati?
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
06:39
Vad tycker du?
29
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
1 Min
Vänsterpartiet har inte koll på sina egna listor. Kandidatkontrollen tycks ha delegerats till medierna, som får avslöja antisemitism, terrorkramande och allsköns extremism. Om partiet självt inte tar reda på vilka det släpper fram, hur ska väljarna veta vad de får när de röstar på V? Nu sitter Mohamed Abdukardir Ali i riksdagen. Han har varit folkbokförd med två tungt kriminella bröder. Den egna valberedningen säger sig ha blivit förd bakom ljuset av honom. När Frida Holmgren kräver svar på hur han kunde släppas fram varnar vänner i riksdagsgruppen henne för att kritiken kan leda till uteslutning. Och snart sitter detta parti i regeringen. Vänsterpartiets problem är hela Sveriges problem.
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
47 Min
Heder åt Frida Holmgren som inte fogar sig och kniper igen. Hon har ju rätt, oavsett vad utredningen om misstänkt valfusk i Borlänge visar har något fallerat i partiets bakgrundskontroll av en ny kandiat. Den har varit slapp, eller ja totalt obefintlig. Att då inte idka öppen självkritik, utan istället ta fram partipiskan för att tysta och samtidigt hoppas att begångna fel glöms bort gör bara fadäsen ännu större.
Erik W. Larsson
Skribent
•
53 Min
Herre min skapare, ännu en artikel om Mohamed Ali och hans skumma förhavanden. Vid det här laget vet jag långt mer om den här killen än jag någonsin önskat. Kanske borde redaktionen överväga ett tak för antalet Ali-artiklar, typ tre i veckan. Eller vill Kvartals läsare verkligen ha dagliga uppdateringar?
Vad tycker du?
16
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
1 Tim
Jag undrar hur mycket dessa diagnoser sprids genom social smitta…? Mänskligt beteende sprids, det handlar om allt från benägenheten att sjukskriva sig till våldsbrott. Våra beteenden uppstår till stor del genom att härma vad alla andra gör. Jag intervjuade en gång medicinprofessorn Kjell Asplund om detta i samband med hans bok ”Tankevirus”: https://kvartal.se/fredagsintervjun/poddar/vi-harmar-varandra-som-en-ren-overlevnadsmekanism/cG9zdDozMjE0
Ola Wong
Redaktör
•
1 Tim
Det här: ”På den tiden var livet kaos. Hon grälade ständigt med mamma, isolerade sig och mådde dåligt” Det låter som diagnos tonårstjej. Botas med tid. Men inga problem som diagnosindustrin inte kan lösa med att sälja intyg om avdiagnos. Mänsklig rättighet att det betalas av det allmänna, skriver egenföretagare psykiatriker K Salvare. Tänk på barnen!
Vad tycker du?
28
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
2 Tim
Jag tror som Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet: C bör först och främst se sig själv i spegeln och därmed skyndsamt påbörja en sonderingsrunda – med sig själv. Det är inom partiet och inom Centerrörelsen, som man först behöver bestämma sig för att sedan skrida till verket. Man kan sedan som väljare gilla eller ogilla resultatet, men faktum kvarstår: det är hos C som makten ligger. Oturligt om de inte förstår det själva.
Vad tycker du?
53
Tankar
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
Igår 16:42
Vad hade hänt om Emma Engdahls essä hade kommit in till SvD utan namn och professorstitel? Jag undrar eftersom Ida Ölmedal i sin förklaring till publiceringen påpekar att skribenten var en auktoritet inom ämnet. Även professorer kan väl skriva trams. Det ingår i redaktörens arbete att säga det till dem? Eller i alla fall tacka nej, om man är svenskt lagd. Om SvD-redaktionen fortsätter att imponeras av sådant som bara låter djupt hjälper det föga att kontrollera vem som suttit vid tangentbordet. Tillverkar man sina floskler alldeles själv kan man lugnt fortsätta som förut, även utan AI-hjälp.
Anna Axfors
Författare
•
Igår 15:48
Detta, hahaha: ”En språkmodell kan hjälpa en människa att skriva bättre och den kan kraftigt öka en skribents produktivitet. Det är något positivt. Den kan också hjälpa henne att i en handvändning producera oväsentligheter i en omfattning som tidigare krävde en hel kulturredaktion.”
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 15:30
Detta är ju verkligen grejen. Hade Emma Engdahls texter varit gränspuckar hade det inte blivit en grej. Om hon blott bollat med AI hade ingen höjt på ögonbrynen. Men låter man som en maskin kommer förtroendet för ens text att vara lågt. Är man professor får man betalt av oss andra för att producera kunskap, ser den helt maskinell ut är det legitimt och rätt att ställa frågor om detta. Vad är annars värdet av humaniora? Jag är inte säker på att jag helt håller med i Ludde Hellbergs väldigt optimistiska syn på AI. Jag tror att ett uppenbart mänskligt språk, egenheter, felaktigheter, konstig grammatik, märkliga ordval och allt som ger en text personlig prägel kommer att värderas högre. Marknaden kommer straffa det för polerade på samma sätt som det är roligare att se Magnus Carlsson spela schack än en dator, trots att han är chanslös mot Stockfish sedan länge. Men vi är helt uppenbart i en brytningstid, så det är rimligt att det sker en öppen debatt. Å denna text är skriven i mobilen utan AI-stöd. Den hade kunnat vara bättre men knappast ärligare.
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 15:16
Jag använder själv Chat GPT som hökögd redaktör så gott som dagligen, men kan tidvis känna mig frustrerad på att den är så j-a fixerad vid fakta och att jag hela tiden ska vara så balanserad. Den skjuter ständigt ner mina lysande idéer med sina å ena sidan/å andra sidan-invändningar, och ibland känns det som nästan som om det är DN som styr min botredaktör i smyg. Skämt åsido, AI har på kort tid blivit ett oumbärligt journalistiskt verktyg. Men steget till att ”Chattis” ska kunna leverera prosa som någon är beredd att betala för ligger nog en bit bort.
Vad tycker du?
24
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 14:53
Måste erkänna att jag blev konfunderad när jag hörde Ilhan Omars intervju med MS Now. På frågan om det fanns någon sanning i ryktena om att hon gift sig med sin egen bror (för att han skulle få amerikanskt medborgarskap) svarade kongressledamoten: ”Not to my knowledge”. Ehhh…
Vad tycker du?
197
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
Igår 11:41
Jag skulle tro att detta främst handlar om ängsliga beslutsfattare som är rädda för att stöta sig med muslimer och därmed tar vad de uppfattar som den enkla vägen ut, det säkra före det osäkra, och helt enkelt plockar bort en del av konstverket för att någon eller några personer ur den gruppen upplevde sig kränkta. I Sverige är det ovanligt att folk döper sina barn till Jesus. Till skillnad från hur man ser på namnet Mohamed inom islam, att var och varannan pojke får det namnet som en form av hyllning till profeten, så skulle det snarast betraktas som nån form av hädiskt storhetsvansinne (Jesuskomplex!) om svenska föräldrar lät döpa sina barn till Jesus. När man ser namnet Jesus här i Sverige så är det alltså Guds son och ingen annan man tänker på. För Mohamed är de personella referensramarna större. Ändå vågar jag påstå att om en eller två eller tre eller 50 kristna Nordstanbesökare upprördes över att namnet Jesus fanns i ett konstverk på golvet så skulle absolut ingenting hända. Presskontakten skulle säga till de kränkta kristna att vad tråkigt att ni känner så men det är faktiskt inte Guds son som åsyftas här utan en annan Jesus. Och ni måste ju faktiskt inte gå just där.
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 09:42
Just Jesús är ju ett intressant exempel, eftersom det är ett väldigt vanligt mansnamn i Spanien och Latinamerika – till skillnad från i andra stora katolska länder som Frankrike, Polen, Irland och Italien där det är närmast tabu att döpa sina söner efter kristendomens frälsare. Det som vore intressant att veta i detta fall är ju om det skulle uppfattas kränkande/hädiskt av katoliker om folk promenerade över en platta med namnet Jesus i Nordstan?
Vad tycker du?
37
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
Igår 09:56
Det är mycket möjligt att Kristersson kommer gå till historien som en ”late bloomer” i rollen som partiledare och statsminister. Hyfsat låga popularitetssiffror under långa tider och tvåa i storlek bakom SD. Även bland moderater man mötte var inte alla jätteförtjusta, tyckte jag mig märka ibland. Men nu: M går som tåget i opinionen och förtroendesiffrorna går starkt. Möjligen en effekt av vad som kan uppfattas som ett svagt spel på den andra planhalvan i politiken? Men helt säkert också en sen effekt också av allt från Natoprocess, ukrainastöd, hyfsat stabil fyra år i Rosenbad och, oavsett vad man anser i sak, bonus för att ha lett en regering som fick mycket gjort på flera centrala politikområden som migration, finans, skola och försvar. Till och med kulturkanon blev det. Nu vet vi ju iofs inte vad som händer framåt. Det kanske blir en vända till för UK som statsminister, och mycket kan hända med väljarbetyg och partistöd under en sådan, nya Landerholmskandaler eller Edh-kopplade historier i pressen osv.
Vad tycker du?
34
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 07:54
Det här visar på ett återkommande fenomen i EU-politiken. Men det är inte en bugg utan en feature eftersom politikerna i parlamentet formellt representerar EU-medborgarna och förväntas rösta med sin partigrupp (i moderaternas fall EPP), snarare än att följa partiets linje i hemlandet. För ett par veckor sedan röstade alla fem S-ledamöterna i parlamentet nej till en resolution mot islamistisk infiltration och Muslimska brödraskapets nätverk i Europa. 2024 röstade samma S-grupp nej till att fördöma palestinsk terrorism. Våra svenska politiker lever sitt eget liv nere i Bryssel, så därför är det viktigt att deras verksamhet granskas noga.
Vad tycker du?
28
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
Igår 05:24
Man ska nog vara försiktig med att dra alltför stora slutsatser av en undersökning där bara 15 procent av de tillfrågade i utsatta områden har svarat. Samtidigt är det intressant att skillnaden mellan utsatta områden och resten av landet tycks försvinna bland unga väljare. Kanske finns det också ett stort tryck bland unga i välbärgade innerstadsområden att rösta på ett visst sätt, även om det inte pratas lika mycket om det.
Vad tycker du?
77
Tankar
Mårten Barck
Redaktionsassistent
•
Igår 11:53
Blir lite överraskad över skildringen av hur vanligt försvar av barnaga var så sent som på 1970-talet. Eller så hade jag bara ovanligt liberala föräldrar och umgicks i ovanligt liberala kretsar, för jag kan inte ens komma ihåg att jag stötte på ett enda fall av barnaga under min barndom på 60- och 70-talet.
Vad tycker du?
73
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
21 okt. 17:06
Jag har svårt att förstå hur Sveriges idrottsförbund tänker här, om de nu gör det. Det verkar vara beredda att offra tjejidrotten bara för att vara inkluderande för en minoritet. Men vilken ung idrottstjej kommer tycka det är lönt att lägga ner åratal av hård träning, bara för att sedan bli petad från truppen av en biologiskt född man? Det är nästan som om vissa förbund bestämt sig för att vi inte borde ha någon tjejidrott kvar i Sverige. I så fall är det här helt rätt väg.
Federico Moreno
Reporter
•
21 okt. 17:06
Jag tänker närmast på Caster Semenya, från Sydafrika om jag inte minns fel. Hon som sopade banan med alla när hon vann guld på 800 meter i friidrotts-VM 2009. Semenya var så krallig och hade så höga testosteronvärden att hon tvingades genomgå könstester. Det visade sig att hon hade en medfödd variation i könsutvecklingen. Det ledde till en lång juridisk strid med internationella friidrottsförbundet som krävde att hon sänkte sina testosteronnivåer. Efter att ha så att säga cancellerats från friidrottsbanorna i något år sprang hon hem OS-guldet 2016. Men när friidrottsförbundet några år senare införde nya regler för kvinnliga löpare med variationer i könsutvecklingen vägrade Semenya att ta mediciner för att ändra sin kropp. Hon förbjöds därför från att tävla. Det innebär alltså att en del kvinnor kan förbjudas från att tävla med kvinnor.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
21 okt. 16:11
Spännande genomgång! Det känns onekligen som att Sverige ligger lite efter här. Idrott måste bedrivas på rättvisa villkor och där duger det inte med självidentifikation som kriterium. För egen del tror jag att boxningsmatchen mellan Imane Khelif och Angela Carini i OS i Paris blev vändpunkten för många som inte riktigt visste vad de skulle tänka. Detta trots att Khelifs biologiska kön och kromosomuppsättning fortfarande inte är helt klarlagd.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
21 okt. 15:37
Lite under radarn har svenska Riksidrottsförbundet antagit radikala translagar som öppnar för pojkar i flickidrott. De här reglerna drevs igenom i vad som så här bara några år senare känns som en annan tid, och under starkt tryck från translobbyn. Då, runt 2020, stämplades kritik av män i kvinnoidrott som ”transfobiskt” eller ”hat”. Även om debatten idag skiftat kommer det aldrig att fullt ut ge upprättelse till alla kvinnor, flickor, som drabbats.
Vad tycker du?
8
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
21 okt. 16:10
Reagerar förstås när Magnus Thorén pratar om magiska silverkulor. Hoppas ni inte missade intervjun om den globala uppvärmningen och eventuella lösningar. Jag får något Harry Potter-drömmande i blicken. Problemet är att omställningsprojekten ofta blir mer snack än verkstad, trots att det redan idag finns vanliga lösningar som vi vet kan hjälpa. Vindkraftverk, elledningar och solparker fastnar ofta i långa processer hos myndigheter och kommuner. Klimatpolitiska rådet lyfte exempelvis flera brister i regeringens klimatarbete i mars i år. Vad som behöver göras, enligt rådet: Snabbare beslut och bygga hela energisystem i stället för att bara diskutera kraftslag hit och dit. Shoot the puck, som Magnus Alselind brukar säga. Vi kanske inte kan vänta på den perfekta lösningen.
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
21 okt. 14:53
Spännande om AI inom litteratur och journalistik. Känslan är att den här diskussionen borde ha börjat “igår” som Anja Gatu säger. Vi är bara i början av en utveckling som kommer att förändra förutsättningarna för allt skapande – såväl att skriva som att göra konst eller vad det nu kan vara. Jag får tydliga flashbacks till känslan när internet kom och man instinktivt förstod att allt skulle förändras men saknade föreställningsförmåga och teknisk kompetens att förstå hur. Särskilt minns jag när jag fick min första telefon som det gick att skicka bilder och filmer med. Jag kunde för mitt liv inte förstå varför någon skulle vilja göra det. Och nu är det helt omöjligt att förstå hur jag inte kunde se det självklara.
Ella Öfwerman
Reporter
•
21 okt. 14:32
I dagens program medverkar Anja Gatu från Författarförbundet och efterlyser större transparens och en diskussion om AI i bokbranschen. Det efter Kvartals Anna Axfors granskning av sociologiprofessorn Emma Engdahls texter, där hon menar att stora delar kan vara AI-genererade.
Vad tycker du?
47
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
21 okt. 09:50
Uppfinningsrikedom och förmågan att snabbt hitta lösningar på problem har hittills tjänat Ukraina väl. Men de snabbare drönarna och nya baltiska grejerna utgör ett verkligt problem, det verkar alla överens om. Verkstad pågår vad jag förstår utifrån medierapporter på att hitta egna tekniska lösningar och bättre skydd. Men det kommer sannolikt inte ske nåt genombrott på den här sidan vintern, enligt bla Nyt-korrespondent. Det känns svårt att tänka på tuff vintern kan bli för många i Ukraina. Och inte är det första vintern heller. Men av allt att döma den värsta. Vi får hoppas på mycket mildväder och (åtminstone) fortsatt stöd på alla fronter från resten av Europa.
Vad tycker du?
55
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
21 okt. 11:51
Det har ju sedan lång tid rapporterats om en fall liknande det här i bland annat Storbritannien, USA och Australien. Karen White (2017) och Isla Bryson (2023) är kanske de mest kända; båda var dömda för våldtäkt mot kvinnor (och sexövergrepp mot barn) men eftersom de hävdade att de var födda i fel kön placerades de på kvinnofängelse. I Whites fall fortsatte därefter övergreppen innanför murarna. Det finns fler exempel. Vad jag vill ha sagt är att ingen folkvald som inte valt att tillbringa de senaste åren under en sten kan påstå att de ”inte såg det komma” i fallet Lily/Paulus.
Federico Moreno
Reporter
•
21 okt. 09:34
Lily Abdelshahed borde förstås aldrig ha placerats på en kvinnoanstalt från första början. Barnamördaren, som först hette Paulus, bytte juridiskt kön efter att ha dömts. Att hen flyttas nu är förstås en seger för journalistiken, i det här fallet Expressens, och jag tycker att det finns något stärkande och positivt i att myndigheter kan ändra sig. Men samtidigt lämnas jag med en bitter eftersmak över hur lätt beslut verkar tas fram och tillbaka, utan att man på djupet verkar fundera över konsekvenserna.
Vad tycker du?
71
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
20 okt. 10:25
Man får ändå hoppas, för Mohamed Alis egen skull, att han är psykiskt stark. Det är svårt att föreställa sig hur det är att vara så pass uppmärksammad och granskad in i minsta detalj. Och så hoppas jag att han svarar på Pelles samtal någon gång för det finns ju 1 000 frågor man vill ha svar på.
Vad tycker du?
62
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 08:20
Det är bra att alla inte är intresserade av Israel. Matti Friedman, tidigare AP-reporter i Jerusalem, skrev 2014 om sin erfarenhet av att jobba där. Han beskrev bland annat hur oproportionerligt mycket journalistik produceras om området vilket ger intrycket att det är ”den viktigaste nyhetshändelsen på jorden”. Bara AP hade 40 anställda som bevakade Israel och de palestinska områdena. Det var betydligt fler än i Kina, Ryssland eller Indien – och fler än i samtliga 50 länder i Afrika söder om Sahara och fler än i länderna där “den arabiska våren” bröt ut. Kvartals läsare verkar också vara oproportionerligt intresserade av frågan samt oproportionerligt vänligt inställda till Israel samt oproportionerligt brydda om judarnas välmående (kanske utgör de en högljudd minoritet). Jag skrev också en kritisk tanke under Ulrika Carlssons artikel men där fanns ingen anklagelse om antisemitism, ett ord jag själv anser att man bör snåla med när man dömer individers intentioner. Jag vet inte hur uppväxten i Sovjetunionen präglade Rabkin men jag ser ingen motsättning i att längta efter yttrandefrihet och att vara antisionist, eller antisemit för den delen. (Jag anklagar honom alltså inte för antisemitism!) Han hänvisar till Abba Eban för att visa att Israel har utvecklar en strategi för att tysta sina kritiker genom antisemitismanklagelser. För att förstå vad han syftar på googlar jag och hittar det citat som verkar ligga till grund för påståendet. Eban skrev 1973 (några månader innan Yom Kipur-kriget, som Rabkin kallar Oktoberkriget vilket är typiskt för de som inte vill belysa att Israel anfölls på judendomens heligaste dag): ”One of the chief tasks of any dialogue with the Gentile world is to prove that the distinction between anti-Semitism and anti-Zionism is not a distinction at all. Anti-Zionism is merely the new anti-Semitism.” Det här blir i Rabkins värld en “strategi” för att tysta kritiker. Ola skriver: “Rabkin hävdar att Israel sedan 1970-talet har utvecklat en strategi för att tysta kritik genom att jämställa den med antisemitism. Denna strategi har varit framgångsrik, men den förhindrar en rationell debatt om landet.” En strategi implicerar något som är uttänkt, medvetet, systematiskt. Att ta ett citat från 1974 och beskriva det som en strategi som landet sedan utvecklat vidare och använder för att tysta kritik gör en inte nödvändigtvis till antisemit men man kommer farligt nära konspirationstänkandet. Men problemet – eller ett av dem – med att använda antisemitismanklagelser för lättvindigt är att det urvattnas och i stället blir man enklare avfärdad och anklagad för att ta fram en stämpel som inte längre betyder något. Även i de fall där israelkritiken verkligen är antisemitisk. Det är delvis därför det är en god anledning att snåla med begreppet. För övrigt anser jag att IHRA-definitionen inte bör antas som officiell policy av hela länder och att man är lat om man grundar antisemitismanklagelser på “because of IHRA”.
Magnus Thorén
Programledare
•
21 okt. 07:42
Jag är ganska exakt på Olas plats i detta: Israel-Palestinafrågan har alltid hamnat hyfsat långt ner på min lista över intresseområden att bevaka. Och genom åren tycker jag mig kunna se legitima ståndpunkter från båda sidor. (Hamas och deras terror och förtryck exkluderad).
Vad tycker du?
184
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
16 okt. 15:54
Det dyker upp så många frågor när jag läser det här. Framför all fastnar jag för verksamhetsberättelsen, där det anges att paret vill nätverka med personer inom porrindustrin och träffa ”kända profiler i USA för att få en fot in i underhållnings- och sportbranschen”. Nu avslöjar jag säkert min okunnighet i ämnet, men det låter nästan som om porren är inkörsport till en karriär som artist eller idrottsman? Hur som helst, mästerligt grävt!
Magnus Thorén
Programledare
•
16 okt. 07:51
Med en dåres envishet återkommer jag till det enkla test som både privatpersoner och MUCF borde begagna sig av framöver. (Jo, jag är medveten om att en del uppdragsbeskrivningar, styrdokument mm försvårar en övergång före helgen, men ändå.) • Har föreningen en ”sund kärna” som står på egna ben, dvs engagerade medlemmar som arbetar ideellt och betalar en medlemsavgift? (Tänk Scouterna, valfri idrottsförening.) • Har föreningen sina rötter i begripliga, meningsfulla och ”riktiga” aktiviteter och verksamheter som du och jag begriper oss på? (Tänk scouthajker, innebandyturneringar, återkommande rollspelskvällar eller poesiuppläsningar.) • Är föreningen i grunden ointresserad eller oengagerad i dagspolitik, att ”nå ut i debatten”, framstå som offer och aldrig hört talas om knepiga förkortningar som tex MUCF? Är svaret JA på detta tre enkla frågor ska stöd i någon grad vara en god idé. Är svaret NEJ på en eller flera…värt att kolla verksamheten en extra gång.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
16 okt. 06:35
Den här typen av historier har man läst så många gånger. Jag tycker det är intressant att det inte verkar finnas ett större politiskt tryck på att strypa bidragskranen till den här typen av föreningar som verkar ha som affärsidé att finansiera ett bekvämt liv med bidrag. Det är svårt att slå bort tanken att det finns en opinion som vill att det ska vara ganska lätt att få de här pengarna. Kan det vara så att många gärna ser att det ska fungera så här för att alternativet är att det blir för oattraktivt att driva olika intresseföreningar? Jag skulle gärna se en ärligare debatt i så fall för det verkar uppenbart inte handla om enskilda undantag.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
16 okt. 06:28
MUCF och andra bidragsgivare till stora som små föreningar har länge varit en guldgruva för fifflare och opportunister. Den som lärt sig myndighetslingot och de rätta nyckelorden kan lätt sätta i system att skriva vinstdrivande ansökningar på skattebetalarnas nota. Tidigare har det skett med lite eller obefintlig kontroll. Men sötebrödsdagarna för välfärdsbedragarna inom föreningsverksamheten verkar lyckligtvis ha haft sin peak. Det bådar gott att det är MUCF själva som granskat och begärt tillbaka pengarna.
Vad tycker du?
108
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
20 okt. 09:27
Intressant av Hanif Bali. Här finns ett allt mer stabilt”Mittens rike” där S och M och numer även SD ingår. Partierna har lite olika lutningar i några kantfrågor vilket ger spänst åt riket. Staten och kapitalet, försvar mot Ryssland, kärnkraft, en stramt reglerad invandring, en effektiv välfärdsstat med förmåner till ffa de som betalar in skatten och EU och NATO är fundamenten i det mittersta riket. Som i denna form samlar runt 65–70 procent av de väljande medborgarna. Ett Mittens rike som vi ska vara glada och stolta över.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
20 okt. 09:22
Hanif Bali skriver att Timbrosfären har kämpat ”med näbbar och klor för massiv bidragsinvandring”. Förre chefsekonomen Fredrik Kopsch diverse utspel är ett exempel på den riktning som Timbro valt de senaste åren. Han har undrat varför vi inte river gamla kyrkor i Stockholms innerstad och istället bygger bostäder, velat sälja dricksvattnet till marknadspris och skrivit att man självklart ska vara för helt fri invandring. Han har kallat värnplikten för ”slaveriet”, hyllat S-toppen Lawen Redar för hennes idé om att blanda befolkningen och krävt amnesti för 4 700 migranter. Hans försvarare skulle kanske säga att utspelen var till för att flytta debatten och inte skulle tas för bokstavligt. Men då framstår utspelen som ännu mindre seriösa. Vem slänger ur sig nåt om man på allvar inte vill genomföra det? Timbro kom till efter att SAF:s Sture Eskilsson skrivit ett memo om att näringslivet behövde ett långsiktigt opinionsarbete. I början av 80-talet tog Timbro fram ett femtiotal rapporter mot löntagarfonderna. Det är ganska långt från marknadspriser på dricksvatten, statligt styrd blandningspolitik och att riva kyrkor. Frågan är om Timbro bytte riktning eller om man bara lät Kopsch hållas. Och om tankesmedjan byter tillbaka nu när han har försvunnit.
Max Jerneck
Chefsekonom på Katalys
•
20 okt. 09:12
Håller helt med om att ideologisk dogmatism förgiftar debatten om statens roll i ekonomin, och gör det svårare att lösa problem. Under efterkrigstiden var de flesta överens om att blandekonomi, med inslag av både offentligt ansvar och privat entreprenörskap – det bästa av både socialism och kapitalism – var den mest önskvärda ordningen, även om det såklart fanns meningsskiljaktigheter kring hur rollfördelningen borde se ut. Vad staten och marknaden bör göra borde vara en empirisk, inte ideologisk, fråga, om vad som funkar bäst. Timbroiter som alltid förespråkar mindre stat och socialister som alltid förespråkar mer stat tillför ingenting av värde till den diskussionen. Jag gissar att striden om löntagarfonderna är upprinnelsen till dagens polariserade debatt, där den nyliberala högerns linje var att blandekonomi aldrig fungerar utan att det bara finns två system, renodlad kapitalism eller renodlad socialism, och att man måste välja. Idag borde vi se att staten och kapitalet har olika egenskaper och bör fylla olika funktioner, i olika faser av industriers utveckling osv. Somliga områden är naturliga monopol och andra lämpar sig bäst för privata initiativ och experimenterande
Magnus Thorén
Programledare
•
20 okt. 07:30
Läsvärd uppgörelse av Bali, som väl i grunden handlar om den generella effekten av att åldras, leva och se fler nyanser och raster av verkligheten? Jag kommer ju själv närmast från den ”motsatta” sidan i detta och fick mitt politiska uppvaknande på gymnasiet i kretsar där vänsterns lösningar och världsbild var de enda tänkbara – medan Timbro och EU-medlemsskap var högst suspekta företeelser. Om Bali fick sitt aha-moment i Österåker fick jag det själv kanske som ung och head huntad till Stenbeck-ägda Finanstidningen (salig i åminnelse). Jag började bevaka näringsliv och började umgås med journalister som inte bara läste Ordfront och DN och träffade företagare som av allt att döma var rätt vettiga. Det gav mig insikter tror jag om mål- och intressekonflikter med mera som formade en mer sammansatt och prövande syn på samhällsfrågor, politik, civilsamhälle och skatter.
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
20 okt. 05:14
Välskriven text som fångar de stora dragen i högerns utveckling, också internationellt. I politiken är man ofta så upptagen av det korta perspektivet (läs regeringsbildning, nästa budget, senaste opinionsmätningen) att man förlorar de längre linjerna. Men lyfter man blicken framträder nyliberalismens död som en av 2000-talets största förändringar. Det är en omvälvning som förändrat båda sidor av höger–vänsterskalan. Inom socialdemokratin finns knappt längre några företrädare för ”tredje vägens idéer” om mer marknad och mindre stat, och de som inte förmått förstå eller anpassa sig till den nya tidsandan förlorat mark till andra rödgröna krafter. Internationellt, liksom i Sverige, ser vi hur den traditionella borgerligheten trängts undan eller helt ätits upp av nya högerpartier som gjort upp med den nyliberala föreställningsvärlden. Om partier som Örebropartiet har en framtid i svensk politik avgörs nog mindre av dem själva än av hur de etablerade partierna väljer att möta denna förändring. Men spelar de sina kort rätt är inte en riksdagsplats 2030 omöjlig. Politikens strukturella förändringar är till deras favör.
Vad tycker du?
10
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
20 okt. 10:25
Vems rättigheter väger tyngst? Statens, barnens eller familjens? I Sverige är det först staten, därefter barnen, och familjen kommer in som en avlägsen trea. Är det mina eller statens barn? frågade Edel Irén Lappin i en av de mer tankeväckande essäerna jag har läst i Kvartal. https://kvartal.se/olawong/artiklar/ar-det-mina-eller-statens-barn/cG9zdDoxMjM1OQ Det finns inga enkla svar på den svåra avvägningen av vad samhället tycker är barnets bästa och det höga priset som betalas när oskyldiga familjer blir misstänkliggjorda. Men Lappin menar att Tidö förde vidare ett socialdemokratiskt familjefientligt tankegods. Vad tänker du?
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
20 okt. 05:27
I november 2015 omhändertogs fem barn från en kristen familj i Norge. Pappan, Marius Bodnariu, kom från Rumänien och mamman, Ruth, var norska. Familjen tillhörde en pingstförsamling och bodde i en liten ort på den norska västkusten. Efter att två av döttrarna berättat i skolan om kroppsliga bestraffningar ingrep Barnevernet. På bara några dagar hade samtliga fem barn omhändertagits, även familjens tre månader gamla spädbarn. Barnen placerades i tre olika fosterhem. Under en period fick föräldrarna inte träffa sina två äldsta döttrar alls. Föräldrarna medgav att de hade använt smisk och dragit barnen i öronen, men ansåg inte att de hade misshandlat dem. I Norge, liksom i Sverige, var kroppslig bestraffning förbjuden. Fallet väckte enorm uppmärksamhet i Rumänien. Demonstrationer hölls i flera länder och rumänska politiker engagerade sig. Efter ungefär sju månader återförenades familjen genom en överenskommelse med myndigheterna, inte genom en dom som slog fast att omhändertagandet varit felaktigt. Detta verkliga fall ligger till grund för den Guldpalmsbelönade filmen Fjord, som Anna-Karin och jag diskuterar i dagens Under all kritik. I filmen kommer myndigheternas granskning att handla om betydligt mer än barnaga. Familjen är djupt religiös, barnen läser Bibeln varje kväll, får inte ha smartphones och lever annorlunda än sina norska grannar. Även familjens värderingar blir föremål för misstänksamhet. Var det proportionerligt att skilja fem barn från deras föräldrar och dessutom från varandra? Och hur mycket ska myndigheterna få lägga sig i hur en familj lever? Var går egentligen gränsen mellan att skydda barn och att överpröva föräldrars uppfostran? Lyssna gärna på avsnittet och berätta vad ni tycker.
Vad tycker du?
19
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
20 okt. 06:46
För varje episod i Negra Efendićs dokumentär om regissören avslöjas nya övergrepp. I varje avsnitt avslöjas också att Staffan Hildebrand haft sina journalistiska uppdrag och sitt filmskapande som lockbete för att dra pojkar till sig. Pojkar som snabbt blev beroende av honom och som han hänsynslöst utnyttjade. Utifrån hur regissören talar om övergreppen nu (han ger inte direkt intryck av att vara fylld av skam och ånger) undrar jag hur öppet detta egentligen skedde. Vilka runt honom förstod? Vilka såg, men valde att förbli mentalt blinda för ”relationer” som innebar att barn fick sår för livet? I hans nära krets fanns alla de som valde att gå i god för honom för att filmprojekten skulle få finansiering. Där fanns prominenta politiker och kulturpersonligheter. Om och om igen sökte han stöd för att göra filmer och dokumentärer med exakt samma tematik och fokus: unga pojkar. Visste de i själva verket om vad som drev Hildebrand och vilka handlingar han begick när kameran var av?
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
20 okt. 06:25
Hildebrand säger att han gav de unga männen pengar, ”men inte mycket”. Som om det skulle vara någon slags förmildrande omständighet. Jag tycker snarare att det gör saken värre. Han beskriver själv hur han hade sex med unga, utsatta män i fattiga länder. Att han dessutom betalade dem småsummor gör bara historien ännu mer obehaglig.

Nöjd Åkesson: ”Välkomnar det.”
Vad tycker du?
18
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
19 okt. 20:17
Kanske borde Åkesson uppgradera Thand Ringqvists inbjudan till fotbollskväll med öl – kanske toppat med biljardkväll efteråt? Det råder viss oklarhet kring vilket lag Centerledaren håller på, men Mjällby möter Bajen hemma på Strandvallen nu på söndag. Samtidigt finns det kanske tid att trycka upp en ny t-shirt före träffen? (Varsågod för gratistips.)
Vad tycker du?
72
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
19 okt. 16:15
Tycker det är ett genidrag av Norlén att dumpa regeringsbildningen i knäet på Thand Ringqvist, även om talmannen förstås inte har några dolda motiv för att ge centerledaren sonderingsuppdraget. Men det innebär samtidigt att om hon misslyckas med att sy ihop sin breda mittenregering med Magdalena Andersson som statsminister, kommer det bli omöjligt för Centerledaren att på ett trovärdigt sätt köra med det budskapet i en framtida valrörelse. Som ju kan komma ganska plötsligt.
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
19 okt. 15:51
Jag håller med om att det är magiskt tänkande att tro att den här veckan ska leda till något som inte redan är tydligt nu. Samtidigt får Centerpartiet nu för första gången redovisa vad de menar med ”den breda mitten”. Att få sonderingsuppdraget innebär att de prövas på sitt påstående om hur svensk politik fungerar: att det går att ignorera V och SD som tillsammans har nästan 26 procent av rösterna. Eftersom Magdalena Andersson inte lyckades bilda regering, trots att hon utropade sig till vinnare, är det naturliga att pröva den största bromsklossen för hennes regering: Centerpartiet. Kanske kommer fler se vilket parti det är som gör regerandet av Sverige om inte omöjligt så i alla fall löjligt svårt.
Ola Wong
Redaktör
•
19 okt. 15:22
Elegant formulerad artikel, gillar genesis-inledningen också. Men varför är det smärtsamt med myrsteg? Det är väl mest bara… långsamt? Vilket återigen får en att önska att de kunde snabbspola (fråga äldre familjemedlem) till fjärde omröstningen. För då blir det reell press.
Vad tycker du?
147
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
19 okt. 09:03
Som Henrik Höjer, på goda empiriska grunder, skriver så är det uppsåtet som avgör om det är folkmord eller inte. Var Israels uppsåt med kriget mot Hamas i Gaza att utplåna så många palestinier som möjligt? Svaret är solklart nej. Ingen seriös människa kan ha någon invändning mot det svaret. För alla människor som drabbas av grymma krig och våldsamheter på Gaza, i Syrien och var det nu än är så spelar det förstås mindre roll om civila dödas i ett folkmord eller i ett krig. Men som sagt; hur någon tänkande människa – hur kritisk man än är mot Israels krigföring, bosättningar och högerregering – kan hävda att Israels i grunden försvarskrig sedan 1948 inte är ett uttryck för aggressiva strider mot aggressiva grannar, utan ett folkmord i syfte att utrota palestinier; det är inte seriösa slutsatser utan ideologiskt vinklade ställningstaganden. Ingen kan eller bör förneka de vidriga livsvillkoren för människorna i Gaza. Ansvaret för detta faller dock inte på folkmordsgeneraler utan är på olika sätt fördelat på Israels regering, terrorgruppen Hamas, andra islamistiska terrorgrupper, Ryssland med flera. För mänskligheten är det av största vikt att inte relativisera folkmordets uppsåt. Att till exempel människor även med hög utbildning – men inte så mycket bildning förstås – kan instämma i aktivisters jämförelser mellan villkoren för människorna på Gaza och fångarna i koncentrationsläger som Auschwitz där flera tusen judar mördades varje dag just för att de var judar; det är horribelt relativiserande. Att på alla tänkbara sätt hålla folkmord som Förintelsen levande i mänsklighetens medvetande är något av det viktigaste man kan göra. Nyligen var jag på en träff i Stockholm där bokförlaget Stolpe tillsammans med föreningen Judisk kultur presenterade böckerna ”Dagböckerna från Theresienstadt” av Pavel Fischl ; en ung tjeckisk jude som också överlevde vardagens folkmord Auschwitz. Att läsa de böckerna är som ett vaccin mot alla ideologiska och fega jämförelser mellan folkmord och andra företeelser som man ogillar. Ungefär som att läsa Henrik Höjer.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
19 okt. 07:45
Det är lite intressant hur frågan om det pågår ett folkmord i Gaza har blivit en fråga om vilken sida man står på i konflikten. Debatten är väldigt hetsig. Från vänsterhåll hörs tvärsäkra påståenden om att det är ett folkmord, och den som ifrågasätter riskerar att anklagas för att försvara krigsbrott. Från högerhåll kan den som använder ordet folkmord i stället anklagas för att vara antisemit. Jag vet inte om det är ett folkmord eller inte, men jag stör mig på att det känns som att jag förväntas ha en bestämd åsikt i frågan. Självklart skulle jag, som många andra, kunna ta ställning och argumentera för en ståndpunkt. Men jag har svårt att se vad mitt personliga tyckande tillför i en så komplicerad juridisk fråga.
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
19 okt. 07:14
Folkmord är ett juridiskt begrepp och huruvida Israels handlingar i Gaza uppfyller dess kriterier återstår att slutligt fastställa i domstol. Samtidigt tycker jag att diskussionen om själva begreppet ofta blir tröttsam, eftersom den riskerar att skymma det väsentliga. Israel har dödat ett oerhört stort antal civila, däribland tusentals barn, orsakat svält med katastrofala konsekvenser och anklagas på väldigt starka grunder för allvarliga krigsbrott. Det mänskliga lidande som Israel har orsakat är rimligen omöjligt att moraliskt försvara. Vilken juridisk beteckning dessa handlingar slutligen får kan få konsekvenser. Men oavsett vilka ord vi väljer för att beskriva det som har hänt förändrar de inte verkligheten. Det moraliskt oförsvarliga blir inte mindre oförsvarligt för att människor inte är överens om dess juridiska benämning.
Henrik Höjer
Redaktör
•
19 okt. 05:19
En anekdot ur mitt liv: Under ett drygt år runt 2018/19 besökte jag Auschwitz i Polen, Killing fields i Kambodja, Rwanda och Kazakstan – där en folkmordsliknande svältkatastrof utspelades i början av 1930-talet, se https://fof.se/artikel/stalins-svaltande-nomader/ Detta var inte planerat, men det föll sig så. Märkliga och makabra platser, och jag fick höra om många minnen. Vi i Sverige lever verkligen i ett vadderat och tryggt litet hörn av världen…
Vad tycker du?
7
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
19 okt. 12:05
När vi intervjuade Johannes Hallbom, journalisten bakom SVT:s dokumentär Arvtagarna, frågade vi varför offrens föräldrar inte kontaktades. – Jag var ju på rättegången och har ju läst igenom hela förundersökningen och allt material som finns kring det här. Och tycker att jag fick en god bild av vad de hade varit utsatta för. Och vi ifrågasätter ju inte deras perspektiv någonstans i serien egentligen. Utan jag hoppas att de tycker ändå att deras bild har fått komma fram, svarade Hallbom. Det här väcker fortfarande frågor om journalistikens ansvar när ett rättsfall blir dokumentär. Att granska bakgrunden till ett brott är viktigt, men det får inte ske på bekostnad av dem som utsattes. När relevanta röster aldrig ens söks upp riskerar journalistiken att skapa en berättelse som är begriplig och engagerande, men ofullständig. Vår uppgift är inte att avgöra skuld. Den är att undersöka, ifrågasätta och lyfta på alla relevanta stenar. Också dem som kan komplicera den berättelse man först fastnade för.
Vad tycker du?
38
Tankar
Johan Martelius
Redaktör och reporter
•
18 okt. 13:37
Jag hade också nöjet att ha Dick Harrison som föreläsare när jag läste historia i Lund för ett par år sedan. Det var raka rör som gällde. Inga huvudbonader tilläts i föreläsningssalen, långa tentor som skulle skrivas för hand med papper och penna. Och den student som hade varit ute och slirat kvällen innan och hoppades kunna sitta bakfull längst bak under en lugn föreläsning, utan att behöva anteckna, fick snabbt tänka om. Det fick även jag lära mig den hårda vägen. Men det var också en av de mest lärorika kurser jag gått, och än i dag minns jag fler detaljer från grundkursen med Dick Harrison än från många andra kurser jag läste under tiden i Lund. Jag saknar professor Harrison!
Vad tycker du?
49
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
18 okt. 13:38
Personligen undrar jag varför Stockholm ska ha ett Förintelsemuseum. Det finns jättebra sådana i Berlin och Jerusalem, platser där det känns rimligt. Vi borde i stället ha ett museum om den svenska underlåtenheten mot Hitler och sen Stalin. Vi kan kalla det Skammens museum, då får vi med allt från malmexporten till Tyskland, truppförflyttningarna genom Sverige och sen Baltutlämningarna. Stina Dabrowskis intervju med Margaret Thatcher kan fungera som argument för detta. Låt oss aldrig glömma att det inte alltid är hedervärt att ställa sig vid sidan om konflikter.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
18 okt. 13:06
Det finns något paradoxalt i att Sveriges museum om Förintelsen behöver samla in 300 miljoner kronor från privata givare för att kunna flytta till nya lokaler, samtidigt som lärare vittnar om att det blivit allt svårare att undervisa om just Förintelsen. Det väcker frågan om hur vi värderar den här typen av institutioner, och vilket ansvar staten har för att finansiera dem.
Vad tycker du?
65
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
18 okt. 12:04
Jag är inte särskilt förtjust i idén om en tjänstemannaregering, men Calmfors sätter fingret på något jag själv upplevde bland kollegor under min tid som doktorand: motviljan mot att delta i samhällsdebatten pga av rädsla för reaktionerna. En stor del av denna rädsla bottnar i hur det offentliga samtalet kommit att formas av de algoritmiska medierna (de som vi av någon anledning fortfarande kallar sociala medier). I dag har nästan alla ett konto på Facebook, Instagram eller annat. För den som inte är van vid offentlighetens villkor kan priset för att uttrycka en uppfattning bli väldigt hög. Och även om många kan stå ut med att själva bli föremål för hån och angrepp så är det svårare är när ens partner, barn eller andra närstående tvingas läsa vad som skrivs om en. Detta är ett verkligt demokratiskt problem. De algoritmiska mediernas sätt att fungera bidrar till att färre människor vill engagera sig politiskt vilket ger oss sämre politiker. Samtidigt drar sig intellektuella, och väldigt många ”helt vanliga människor”, för att delta i det offentliga samtalet med följden att offentligheten blir dummare. Jag hoppas att vi någon gång förmår ta detta problem på det allvar det förtjänar.
Göran Fröjdh
Reporter
•
18 okt. 11:01
Det kanske mest kända ”teknokratregeringen” leddes av den tidigare ECB-chefen Mario Draghi, som tillträdde under pandemin 2021 för att lösa en regeringskris. Under hans nära två år som Italiens premiärminister drevs flera nya lagar igenom i syfte att effektivisera rättsväsendet och statsförvaltningen och få igång investeringarna. Vilket ju delvis är vad Tidöregeringen ägnat sig åt under den senaste mandatperioden. Frågan är ju vem som skulle vara bäst lämpad att bli Sveriges Draghi? Erik Thedéen eller föregångaren Stefan Ingves möjligen? Eller Gunnar Strömmer, huvudarkitekten bakom Tidös rättspolitik? Vad tror ni?
Vad tycker du?
85
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
18 okt. 09:14
Tvångsblandningsdebatten handlar till stor del om vilka som ska få flytta in. Exemplet med Limhamns Sjöstad visar att en viktig fråga också borde vara hur snabbt man kan få någon att flytta ut. Fyra år verkar det alltså ha tagit innan man lyckades få den familj vars kriminella söner satte skräck i området att flytta. Därefter var det, som jag förstår det utifrån Federicos text, lugn och gröna skogar. En ovanligt enkel lösning på ett stort problem, kan tyckas. Synd bara att det skulle ta flera år. På den tiden har ju andra skötsamma familjer hunnit flytta, lägenheter har sjunkit i värde och området fått dåligt rykte. Bra att fler människor får en chans till bättre boende, men då måste också det fåtal som missköter sig och förstör för sin omgivning kunna kastas ut snabbare än såhär.
Vad tycker du?
63
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
16 okt. 19:31
Läste Gabrielssons inlägg och håller spontant med henne om det mesta inklusive klassanalysen – och någonstans kan man tycka att hennes talang är bortkastad på V. Mediekritiken är befogad, även om jag misstänker att principerna kanske inte känts riktigt lika viktiga om DN:s von oben-attityd riktats åt annat håll. Vilket ju varit fallet de senaste 15 åren.
Senaste nyheterna
06:39