Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
1 Min
Nu tvingas bolag välja mellan att behålla kontrakt med amerikanska staten och att slopa mångfaldssatsningar. I nån mån blircdet ett mått på hur viktigt mångfald är för företagen. Om de tycker det är så viktigt som de sagt, eller om det mest är ”window dressing”, nåt man gjort för att få bra PR.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
9 Tim
Skulle föredra en riktig författningsdomstol så regeringen skulle behöva argumentera för sin sak om lagrådet skulle ha synpunkter. När det bara kommer kritik som regeringen inte lyssnar på är det svårt att ta ställning som väljare. Vårt system känns bara som en kompromisslösning som inte gör någon nöjd.
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
Igår 22:14
I måndags publicerade vi min intervju med Adam, som var 13 år när han rekryterades för att begå två mord i Stockholm: https://kvartal.se/federicomoreno/artiklar/intervju-med-en-barntorped/cG9zdDo4MzI0Mw Nu misstänks en 15-årig flicka för två mord – inom loppet av mindre än 48 timmar. Att barn mördar, och mördas, så här systematiskt, det är vårt samhälles överlägset största och allvarligaste problem. I kommentarerna till den här artikeln ser jag påståenden om att medier inte berättar om de misstänktas bakgrund. Någon föreslår att man i stället ska vända sig till Flashback. Min erfarenhet av Flashback är att det i många fall sprids rykten och spekulationer, där människor pekas ut felaktigt – något som i flera fall har fått mycket allvarliga konsekvenser för de drabbade. Jag berättar gärna hur jag arbetar som journalist. En grundläggande princip för mig är att inte sprida rykten eller publicera spekulationer till er läsare. Vilken information upplever ni att ni inte får från medier?
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
5 Tim
Såg Dennis Wedin, oppositionsråd för M i Stockholm, ondgöra sig över partibytet. ”Den här looser-mentaliteten visar kanske varför SD inte ökar i Stockholm. Det som Moderaterna ratar – slänger sig SD-ledningen över”, skriver Wedin på X. Men vad säger det om M:s eget omdöme? Dennis kan ju omöjligt ha glömt att Moderaterna en gång i tiden var partiet som lyfte fram Arin Karapet och Marléne Lund Kopparklint. Och hur är det med Jerand som bytte från KD till M? Också ”looser-mentalitet”, fast hos M?
17:21
16:35
15:16
14:19
13:35
13:26
13:05
12:00
11:22
10:49
09:46
09:40
08:55
08:28
08:19
06:52
06:32
Tankar
Cassandra Alm
Programledare
•
Igår 15:56
Det är inte lätt att göra rätt – är en ganska vanlig känsla när man jobbar inom public service (vilket jag alltså gjort) . Man anklagas för att vara vänster och man anklagas för att vara höger, ibland på en och samma gång. Min, helt ovetenskapliga, upplevelse är att den här kritiken ökat under senare år – från båda håll. Om den stämmer – undra varför?!
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
6 Tim
Johan Schmidt lyckas i sina reportage beskriva en komplex verklighet. Det är fiberrik kost för den som är van vid åsiktsbekräftande journalistik. Verkligheten kan rymma både hopp och förvirring samtidigt, och det oavsett vad man tycker om Trump. Läs gärna Johan Schmidts tidigare reportage om USA:s krig mot knarket (minns att Maduro-raiden motiverades med det) och hans reportage från Bukele-land. https://kvartal.se/olawong/artiklar/president-och-knarkhandlare/cG9zdDo0OTAxNQ Toppbetyg, tycker jag. Vad tycker du?
Tankar
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
10 Tim
Det är ingen lätt sak som Huitfeldt och Thorén tagit sig för. Det räcker inte särskilt långt att bara säga att ”det här är ett samtal och inte en utfrågning.” Reportrarna och flera av partiledarna är hårt inkörda i sina roller. Och där är avspända samtal som filmas inte standard. Så jag räknar med intressanta ”återfall” under samtalsserien. Inte minst i reportrarnas samtal med de ”tre stora”. Jag har varit med i publika samtal med Jimmie Åkesson. Han kan vara personlig och problematiserande vilket krävs om samtalet ska bli ett samtal. Magdalena Andersson är heller inte någon klassisk politruk. Jag har samtalat med henne inför publik. För länge sedan var hon också min chef på statsrådsberedningen. Hon är en intressant människa som gillar att samtala om väsentliga saker. Sak samma med Ulf Kristersson. Vi skrev en bok ihop i den yngre medelåldern. Han (och hustrun prästen Birgitta Ed) är en filosof mitt i det konkreta. Med fyndigt valda partiledargäster kan det bli minnesvärda samtal.
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
24 Mar 12:49
” Hur olyckligt lottat är inte det land där ärlig sanning som bäst betraktas som hjältemod och i värsta fall som en mentalsjukdom”, sade Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochina under rättegången 2012. Hon i sin tur citerade den sovjetiske dissidenten Vladimir Bukovskij. I Kina är inlåsning av dissidenter på mentalsjukhus inte bara ett bekvämt sätt att tysta obekväma personer. Från myndigheternas sida framstår aktivisternas agerande som genuint rubbat. Den 23/3 dömdes människorättsadvokaten Xie Yang till 5 års fängelse – han hade bla hjälpt en lärare som blev inlåst i psykiatrin efter att ha kritiserat censuren i utbildningssystemet, rapporterar Human Rights Watch: https://www.hrw.org/news/2026/03/23/china-prominent-rights-lawyer-sentenced-to-5-years
Federico Moreno
Reporter
•
24 Mar 08:14
I Ryssland kallas det smygande-schizofreni, i USA Trump Derangement Syndrome, TDS. ”It takes a fool to remain sane”, sjöng ett band från Småland – men vem vågar egentligen säga vad de ser? I mars 2025 lade en grupp republikanska senatorer i Minnesota fram ett lagförslag om att inkludera TDS i delstatens officiella definition av psykisk ohälsa. Ett av symptomen är ”verbal fientlighet mot Trump”. Remeslos fall måste ändå ses som ett tecken på att Kreml-vänliga kretsar inte är immuna mot frustration över exempelvis kriget i Ukraina och den ekonomiska stagnationen. Även om Remeslos smygande schizofreni inte kommer att leda till en politisk kris i Moskva. Gillade förresten denna del: ”I fallet med Gabisjev fanns det dock vissa misstankar om reell psykisk ohälsa. Det är trots allt inte vem som helst som blir schaman.”
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
23 Mar 21:22
Rent semantiskt kan man ju fråga sig om en minskad skattepålaga verkligen kan räknas som subvention. Men oavsett vilket kostar den tillfälliga skattesänkningen lite drygt 4 miljarder enligt regeringen. Lämpligare, och mindre populistiskt, är enligt Miljöpartiet att betala upp till 60 000 kronor till hushåll som i stället köper en ”billig” elbil (dvs en som kostar nånstans runt 400 000). Att ersätta Sveriges fossila bilflotta, strax under 5 miljoner fordon, skulle då kosta statskassan 230 miljarder, motsvarande två års försvarsbudgetar. Summan spelar dock mindre roll eftersom det här handlar om klimatet, inte är populistiskt och alltså inte kräver några rimlighetskalkyler.
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
25 Mar 11:58
Hannes Berggren har tidigare kritiserat PM Nilsson i Kvartal och denna gång riktar han in sig mot min artikel ”Kinavälten krossar Europas industri”. Det är välkommet! Det är hög tid att en nytänkande debatt startar om Europas Kinachock. Själv menar jag att min artikel refererar till – men inte direkt omfamnar – den franska regeringsrapportens förslag om 30-procentiga tullar. Däremot anser jag att rapporten är viktig läsning – och att förslagen i EU:s Industrial accelerator act innehåller samma verktyg som Kina redan använt med framgång för att få till tekniköverföring och gynna industrin. Läs och tänk själv! PS. För Hannes Berggrens tidigare artikel i Kvartal: https://kvartal.se/olawong/artiklar/varldshandelns-forsvar-kraver-arlighet-om-kina/cG9zdDoyMzQ4MA)
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
Igår 06:57
Det är ett stort problem att den inre gränskontrollen under lång tid har misskötts i Sverige. Vi vet ju att omfattande liberaliseringar/privatiseringar (privatiseringsparadoxen talade Margaret Thatcher om på sin tid) av viktiga samhällsfunktioner kräver motsvarande ökning av statliga kontroller för att se till att lagar och regler följs. Men den privatiserade invandringen – väldigt få uppfyller asylkraven, uppskattningsvis 185 000 personer befinner sig illegalt i Sverige och den anhörigstyrda invandringen ökar – har ostört fått rulla på i många år. Politiken har fegat ur och köpt den bisarra åsikten att det är diskriminerande att kontrollera om människor har tillstånd att vistas i Sverige. Nu kommer förhoppningsvis en förbättring till stånd. Men det blir svårt att reparera misstagen i efterhand. Det viktigaste för framtiden är därför att se till att de yttre gränskontrollerna polis/tull/migrationsmyndigheten fungerar klanderfritt. Då kan de inre kontrollerna taggas ner.
Göran Fröjdh
Reporter
•
25 Mar 14:45
Får en flashback till tidigt 2010-tal och protesterna mot dåtidens Reva-projekt. Det var ett samarbete mellan polisen, Migrationsverket och Kriminalvården som syftade till att spåra upp och utvisa personer utan uppehållstillstånd. Efter massiv kritik mot polisen som anklagades för ”rasprofilerering” vid id-kontroller, framför allt i Stockholms tunnelbana, skrotades hela projektet. Blir intressant att följa hur reaktionerna blir 15 år senare.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 08:26
Jag har inte intrycket av att Tucker Carlsson fortfarande bör benämnas som ”av de mest inflytelserika rösterna på högerkanten i USA”. Han ses mig veterligen som en splittrande figur efter att ha gett en plattform åt antisemitiska konspirationsteorier, vilket så klart kan förklara motståndet mot Israel. Den växande, eller mer synliga, antisemitismen i vissa amerikanska högerkretsar är så klart intressant, men som tur är inte helt mainstream. Denna grej i Politico tex: https://www.politico.com/news/2025/10/14/private-chat-among-young-gop-club-members-00592146?fbclid=IwY2xjawQxy3FleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZAwzNTA2ODU1MzE3MjgAAR5E4gZofzUPjwdbH8ERGxqpg9YgIHS96F2hmvHMZgWFQMbY1wBqgJbzOshBjA_aem_GfKP41gv2AznAG7hEAoxOA
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 06:54
Jag funderar på varför begreppet ”Israel-lobbyn” är så etablerat men inte t ex ”Qatar-lobbyn”? AIPAC är en pro-israelisk organisation men den är amerikansk. Den finansieras av amerikaner som lobbar sina egna politiker att representera det de betraktar som sina intressen. Det handlar alltså om pengar från USA, inte Israel. Samtidigt har Qatar under de senaste 20 åren pumpat in 100 miljarder dollar i amerikanska institutioner, inklusive universitet, kongressen och självaste Vita Huset. Se: https://www.thefp.com/p/how-qatar-bought-america Jonas A Eriksson skriver också att AIPAC “lade över 53 miljoner dollar… på att stödja 361 kandidater, både republikaner och demokrater, i valet 2024. Det motsvarar nästan 70 procent av alla kongressledamöter, enligt organisationens egen hemsida”. Men det handlade alltså om kandidater. Varav en stor andel, men inte alla, blev invalda i kongressen.
Ola Wong
Redaktör
•
Igår 06:51
Oavsett vilket land det handlar om så framstår det som märkligt att nästan 70 procent av kongressen får donationer för att främja ett annat lands intressen. ”AIPAC lade över 53 miljoner dollar (motsvarande nästan en halv miljard kronor) på att stödja 361 kandidater, både republikaner och demokrater, i valet 2024.” Vad tycker du? Skulle du tycka att det är ok om en partiöverskridande majoritet i riksdagen får pengar för att främja en främmande makts intresse?
17:21
16:35
15:16
14:19
13:35
13:26
13:05
12:00
11:22
10:49
09:46
09:40
08:55
08:28
08:19
06:52
06:32
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 19:03
Det jag funderar mest på är hur man får vardagen att gå när man är uttagen i strejk år efter år. Jag kan ju inte själv veta, men jag kan föreställa sig att man befinner sig i ett slags limbo där världen omkring en rör sig medan man själv bara går att väntar på att något ska hända. Är du själv drabbad av den här strejken, eller känner nån som är det? Kontakta mig gärna (givetvis under full anonymitet om du önskar) på goran.frojdh@kvartal.se
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 18:11
Jag förstår hur IF Metall tänker, att man är beredd att dra detta till evigheten på princip. Men det mänskliga priser för de stackare som fortfarande strejkar måste vara enormt. Jag undrar vad det gör med en människa. Det påminner om ett Seinfeld-avanitt där Kramer varit på strejk så länge att den lagstadgade minimilönen hann ikapp deras krav och han skulle återvända till ett jobb han hade för typ 20 år sedan
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
Igår 10:49
Min första tanke när jag noterade Suhonens anklagelser om att SVT favoriserar högerkrafterna var att han var ute efter att balansera högerns anklagelser om vänstervridna publcservicemedier. Den tanken finns kvar hos mig. Suhonen- som själv fått vara programledare hos SVT är ingen dumbom; han vet att han rör sig med dallriga fakta. (Är en centerpartist som vill samverka med S och sänka skatter höger eller vänster?) Men med Karin Petterssons hjälp kanske han kan få oss att prata om högervridning istället för vänsterdito? Samtidigt gillar jag Erik Högströms underfundiga text. Högström är betydligt mer vidsynt än många som låter sina ”pros and cons” styras av ideologiska verklighetsbilder eller av partibok. Han är uppriktigt intresserad av ”intressanta” vänsterröster. Det där med ”intressanta” är ett nyckelord som i mina öron är betydligt intressantare än höger och vänster i SVT och annorstädes.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 10:27
Jag tittar på Agenda varje söndag. Ibland är det bra, ibland mindre bra. Men debatten hade gärna fått vara livligare och innehålla betydligt fler perspektiv. Även om det känns lite sökt av Katalys att använda deras gästbokningar som exempel på högervridning av hela public service så är det en viktig diskussion att ha.
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 14:43
I USA rapporteras Folkets mujahedin ha betalt kända expolitiker för att föra MEK:s talan. En av dessa är den tidigare New York-borgmästaren Rudy Giuliani, som enligt flera uppgifter tagit emot tiotusentals dollar för att tala vid MEK-relaterade evenemang. På listan över kända personer som fått betalt finns även John Bolton, USA:s tidigare säkerhetsrådgivare och Louis Freeh, fd FBI-chef. Den senare var aktiv i kampanjen för att stryka USA:s terrorklassning av MEK, något som skedde 2012. Han fick mellan 20 000 och 30 000 dollar per tal, enligt Charity & Security Network. Det finns dock inga belägg för att europeiska politiker ska ha tagit emot arvoden från MEK.
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
25 Mar 08:32
När religion letar sig in i konflikter blir de mer svårlösta. Kurki sätter fingret på hur Rysslands krig mot det ”dekadenta” Europa (som redan börjat i Ukraina) knappast kommer att stoppa utan regimförändring i Moskva. Eller vad tänker ni? Det Kurki beskriver, en ortodoxt influerad, Putindyrkande, militariserad medborgarreligion anpassat för ett neoimperialistiskt och semitotalitärt Ryssland, påminner om en nygammal version av 1800-tals modellen tsaren-korset-heliga moder Ryssland (på den tiden var Finland ryskt och Polen utplånat). Men vill vi som bor i det ”okristliga dekadenta Europa” befrias av de ryska ljusbärarna?
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
25 Mar 21:31
Jag vet inte hur tankarna går i Gävles kommunledning, men i Stockholm rasar just nu en debatt om maten inom äldreomsorgen. Den rödgröna majoriteten i stadshuset har bestämt att utsläppen från stadens måltider måste ner med 40 procent och för att nå dit ska det ätas mer vego och mindre kött – inte bara på äldreboendena utan i alla kommunala verksamheter. Varannan huvudrätt ska vara vegetarisk, om klimatborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) får som hon vill. Jag misstänker starkt att denna klimatideologiska syn på vad såväl barn och gamla ska tillåtas stoppa i sig knappast är begränsad till huvudstaden. Det är förresten inte det moderata raseriet mot den upplevda tvångsvegetarismen heller. ”Sista måltiden i livet ska inte vara linsgryta om man inte vill det”, säger Andrea Hedin (M) till lokaltidningen Mitti. (17/3)
Ludde Hellberg
Vd
•
25 Mar 20:59
Kanske att minnet sviker men jag har för mig att det serverades vegetariska alternativ varje dag även när jag gick i skolan för 20-30 år sedan, och att eleverna (inklusive jag själv) var mycket kritiska mot utbudet i skolmatsalen även då. Dock inte specifikt mot de vegetariska alternativen, som jag minns det, men det hade nog inte blivit en kulturkrigsfråga ännu (om det ens fanns ett kulturkrig då?) Fiskpinnarna var hur som helst min stora nemesis, vilket jag nyligen blev påmind om när någon skickade mig ett av mina tidiga epos från Gångsätra skolas skoltidning ”På G” med rubriken: ”400 fiskpinnar under tre år – är det rimligt, och framförallt: är det gott?” Skönt att veta att man var systemkritisk redan då! 🐟🛑
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
25 Mar 18:50
Det finns poänger i kritiken mot skolmatens utveckling under senare år. Om jag förstår saken rätt (och jag baserar inte detta på någon intervju Viktor Barth-Kron gjort) används ofta skolmenyn som en regulator för kommunens klimatavtryck. Jag anser att skolbespisningen har ett primärt syfte: mätta eleverna så att de orkar prestera hela skoldagen. Det måste vara överordnat annat. Om alltfler elever, till följd av ovannämnda klimtbudgetanpassning INTE äter, behöver huvudmannen tänka om. Förr gjordes också anpassningar av menyerna, men då av helt andra hänsyn. Exempelvis såg man till att det var särskilt stadig mat på måndagar och fredagar, eftersom man visste att det fanns elever vars hemförhållanden var sådana att de fick överleva helgen på mackor.
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
Igår 06:28
För ett tag sedan liknades kriget i Ukraina vid första världskriget – skyttegravar och utnötningskrig i leran. Nu har det allt mer tagit formen av att drönarkrig – samtidigt som ett fjärrkrig utkämpas i Mellanöstern. Utvecklingen går oerhört snabbt, och jag har intervjuat FOI:s expert på långdistansvapen Andreas Hörnedal om detta.
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 08:11
Jag har alltid varit skeptisk till dessa förtroendemätningar. Vad är det de egentligen mäter. Det är väl knappast så att 92 procent tror att Mohamsson står och ljuger? Eller är det så? Det är väl troligare att det som mäts är något allmänt gillande, kanske ett partis eventuella tak? Men då är ju frågan konstigt formulerad. Jag skulle nog köpa en begagnad bil av alla svenska partiledare. Och jag litar någorlunda på dem i meningen att jag tror att de menar vad de säger. Det är ju något annat om man litar på att de ska handla rätt i en oväntad situation, eller att de ska göra som jag vill (vilket jag tror att många tänker när de svara på den här typen av frågor.)
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
25 Mar 14:59
Har lite svårt att tolka resultatet från Demoskop. Mätningen de gjorde (med sin självrekryterade webbpanel) var under perioden 10-19e mars. Enligt opinionschefen är uppgången kopplad till omsvängningen 13e mars, vilket innebär att stödet för L efter 13e rimligen varit mellan 5-6% för att kompensera för det lägre stödet innan omsvängningen. Ipsos och Novus, som använder andra metoder än självrekryterade webbpaneler, har mätt opinionen under samma period men visar inget uppsving. Jag kan inte avgöra vilken metod som är bäst eller varför Demoskop ofta avviker från andra, men med tanke på det stora fokuset som lär vara på mätningar framöver vore en fördjupning intressant. Kanske kan Kvartal få till ett reportage om hur opinionsinstituten jobbar och för/nackdelar med olika metoder?
Widar Andersson
Skribent
•
25 Mar 12:27
Tanken går till Annie Lööfs start som C-ledare 2011-2012. Inte när det gäller snabbt höjda opinionssiffror utan ifråga om titeln som ”floskeldrottning”. Annie Lööf staplade värdeord och otydligheter på varandra (hon kallade det själv för visioner) och fick kritik för detta från alla håll; även internt- vilket är ovanligt i Centerpartiet. Partiet kretsade runt fyraprocentsspärren för att få stanna kvar i riksdagen och det tog sin tid innan Lööf – som var 28 år då hon tillträdde- fick lite bättre ordning på orden. Simona Mohamsson har ett knappt halvår på sig att komma ur trenden med inövade floskelsvar på frågor som inte ställs. Lejonkungen kommer att bli viktig som stödben och mentor.
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
24 Mar 16:26
Min bild av journalisters politiska preferenser bottnar dels i att jag som tidigare politiker och som ordförande för bl a Friskoleförbundet och Haselarörelsen mött många journalister som sökt mig för intervjuer och kommentarer. Dels har jag som tidigare chefredaktör på Folkbladet i Östergötland (RIP) haft anledning att diskutera med journalister om deras vinklar och preferenser i arbetet. Jag tänker så här 1. Det finns i journalisters dna att granska (ogilla) maktens direktörer och chefer i politik och näringsliv och att vilja ge röst åt t ex arbetslösa, tiggare, invandrare, ensamstående, fattiga. 2. Väldigt få journalister agerar för att supporta vissa partier. 3. Däremot inser många inte att deras val av vinklar på nyheter och händelser är som kopior på hur t ex maktlösa V-partier och islamdemonstranter ser på världen. 4. Att få journalister röstar på maktpartier är således inte så konstigt. 5. Men journalister behöver helt klart bli bättre på att förstå vilka de är och vad de gör.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
24 Mar 11:40
Jag har alltid uppfattat att debatten om hur journalister röstar och om PS och övrig media är ”vänstervriden” missar målet. Dels för att väldigt många journalister genuint anstränger sig för att uppfylla idealet om opartiskhet och är samvetsgranna kring att inte låta egna åsikter färga rapporteringen. Och dels för att det är vanligt i journalistkåren — om man nu ska generalisera — att betrakta vissa ståndpunkter som objektiva sanningar när de egentligen är värderande. Alltså, att man inte inser detta och inte ser sin egen ”bias”. Ytterligare en anledning till att media ofta uppfattas som politiskt skev är att opartiskheten också färgar interna redaktionella diskussioner. Många är rädda att sticka ut och om man framför ett perspektiv som de facto finns där ute så är det inte helt ovanligt att kollegor antar att man själv står för det. Och då uppfattas man som partisk, internt. Därför är det många åsikter och perspektiv som aldrig ens tas upp och därmed inte skildras i rapporteringen.
Federico Moreno
Reporter
•
24 Mar 11:00
Tro gör man i kyrkan men jag tror mig veta att folk generellt överskattar hur mycket reportrars eventuella partisympatier påverkar deras journalistik. Jag har själv ofta varit nära att rösta blankt men ändrat mig när jag kommit till vallokalen och känt en slags demokratisk plikt att göra ett val. Men jag har hört alla olika sorters gissningar om vilka partier jag röstar på: ofta har gissningarna påverkats av vilka ämnen som jag arbetat med under den perioden. I Jan Guillous bok Anteckningar från aftonsången retar han upp sig på att jag, i hans ögon, inte verkar stå på samma sida som han trots att jag ”heter Federico med ett latinskt efternamn”: ”Hade han ringt mig hade jag varit omisstänksam eftersom jag förutsatt att vi på något sätt stod på samma sida som spagetti- och grodätande svartskallar.”
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
24 Mar 10:58
Vilket eller vilka partier jag röstat på i de senaste valen skulle jag nog undvika att svara på i en sådan enkät av den enkla anledningen att jag tror det skulle förvilla mer än vad det skulle hjälpa någon att förstå mina värderingar. Mer talande hade i så fall varit enkätfrågor om vilka idéer man sympatiserar med eller vad man tycker gällande specifika sakfrågor. Rent allmänt verkar det finnas en övertro kring hur mycket en människas eventuella partisympatier faktiskt spelar roll – och i synnerhet journalisters. Jag tror många journalister kan känna igen sig i att det som driver en är nyfikenhet, engagemang och en vilja att avtäcka oegentligheter varhelst de dyker upp. Det finns garanterat de som drivs av ett mer politiskt ideologiskt engagemang också, men jag tror jag talar för en större skara när jag säger att vilka gräv jag genom åren gjort och vilka vinklar de haft och i vilken riktning de påverkat säger exakt 0% om hur jag röstat.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
24 Mar 10:46
Om man idag skulle genomföra en undersökning av partisympatier bland journalister finns en uppenbar risk att svaren inte blir sanningsenliga. Journalister är väl medvetna om att public service av kritikerna ses som ett vänsternäste och kan därför svara oärligt. Därmed riskerar resultatet att säga mindre än vad det utger sig för. Samtidigt är det sannolikt att en sådan undersökning ändå skulle få stort genomslag och användas som politiskt slagträ i debatten, oavsett vad den visar. Dessutom vet jag flera journalister inom public service som röstar blankt eller funderar på det, men det innebär såklart inte att de saknar politiska uppfattningar. Den viktiga frågan är i vilken utsträckning man förmår hålla isär sina egna åsikter från sitt arbete – inte vad man röstar på.
Henrik Höjer
Redaktör
•
24 Mar 10:30
Haha, nice try. Jag brukar inte sällan rösta på olika partier i riksdags-, regional- och kommunalvalen. Dessutom har jag haft rösträtt sedan slutet av 1980-talet, vilket innebär att jag genom åren har lagt min röst på ett stort antal riksdagspartier – dock inte alla. Forskning har visat att vi statistiskt sett går mer till höger under livets lopp, vilket kan förklara att man bytt ideologi eller partisympatier under livet.
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
24 Mar 09:21
Haha, du gör en egen partisympatienkät, Magnus – försöka duger! Jag är genuint kluven i den här frågan, nästan folkpartistiskt kluven, för jag har i grunden uppfattningen att journalistyrket är en profession där man i princip kan utföra ett gott jobb (hålla sig till sanningen och avstå från att gynna eller missgynna viss part). Och då ÄR det inte så att varenda text eller reportage som kan ha varit fördelaktigt för viss part kan förklaras med journalistens egna sympatier. Det går att vara professionell. Det har jag hävdat och ansett i hela min journalistiska karriär. Men – jag medger att det finns tecken på att antingen: a) Många journalister kan eller vill inte hålla sina sym- och antipatier borta från rapporteringen, eller: b) Publiken tror inte på att journalisterna är opartiska, även om de skulle vara det. Så: Hur gör vi nu?
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
24 Mar 05:23
Har aldrig hört talas om NSC förut och blir nyfiken på organisationen. Hur ser affärsmodellen ut, vilka finansierar och vad gör den rent konkret? I ett avtal på nätet med Stockholms stad från 2018 som dyker upp vid en sökning är målen vad jag kan läsa lite annorlunda (säkra familjer bla och ’säkra platser på internet’, dock inget om blandad bebyggelse) – och målsättningen att motverka våldsbejakande extremism framgår tydligare. Någon någon här som vet?
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
24 Mar 20:01
Det gick ju flera månader i vintras utan att någon sköts ihjäl och vi hoppades väl alla att det skulle fortsätta så; att Sverige skulle återgå till någorlunda ”normala” nivåer av skjutvapenvåld. Vi får väl hoppas att det här är ett hack i kurvan, men att rekryteringen av minderåriga till beställningsmord fortsätter bådar inte gott.
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Chefredaktör
•
23 Mar 09:08
Ja tänk att det var detta som fick Wolodarski att hålla för näsan och återvända till X. De här journalisterna försöker ju inte ens låtsas att de rapporterar sakligt eller allsidigt. En del av dem har för all del uppdraget att vara subjektiva men det är ju full kampanj. Och det tycker jag egentligen är ganska bra eftersom det ger större transparens gentemot läsarna. De förstår lite bättre utifrån vilket perspektiv dessa personer kommenterar allt från klimat, kriminalitet och migration till fördelningspolitik, bistånd och Iran.
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
23 Mar 18:59
Det är intressant att få en inblick i spelet bakom kulisserna. Om Mohamssons kursändring är strategiskt smart eller inte kommer att visa sig på valdagen, men redan nu blottläggs positionerna inom Liberalerna. Vilka sluter upp och vilka tar avstånd? Det blir tydligt på ett sätt som jag tror att många väljare uppskattar.
Jörgen Huitfeldt
Chefredaktör
•
23 Mar 18:35
En ganska intressant (och möjligen lite banal) sak slog mig när jag läste igenom artikeln. Två kvinnliga partiledare har offrats på Moderaternas och Liberalernas väg till acceptans av SD som samarbetspartner. Det var Anna Kinberg Batra som öppnade upp för att samarbeta i med partiet i riksdagen ”i frågor där de tyckte lika”. Det blev början till slutet för henne som partiledare och Ulf Kristersson slapp det fartguppet när han efterträdde henne och kom så att säga till dukat SD-bord. Samma sak (om man får tro Leijonborg) med Nyamko Sabuni. Hon öppnade upp för SD på ett liknande sätt som AKB hade gjort och blev på samma sätt utmanövrerad som en följd av det. Johan Pehrson kom även han till dukat SD-bord och slapp sätta sitt partiledarskap på spel eftersom frågan redan hade krävt ett högnivåoffer. Politik är inte alltid så vackert…
