Vad händer med
vår demokrati?
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
20:02
Senaste nyheterna
20:02
Vad tycker du?
68
Tankar
Magnus Ranstorp
Terrorforskare
•
2 Tim
Det här är en viktig granskning av Christer El-Mochantaf som visar hur palestinska nätverk i Europa försöker öka sitt politiska inflytande. Samtidigt försvarar flera deltagare väpnad kamp och vissa förespråkar öppet våld mot politiska motståndare. Särskilt allvarligt är att palestinska organisationer i Sverige deltar i möten med personer som pekats ut för kopplingar till Hamas. Det väcker frågor om vilka krafter som ligger bakom mobiliseringen och vilka mål de har. Politiskt engagemang är en demokratisk rättighet, men vi måste också granska när demokratins öppenhet riskerar att utnyttjas av våldsbejakande krafter.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
3 Tim
Christers utmärkta granskning avslöjar på ett naket sätt hur ”snacket går” bland vissa palestinska aktivister. Vi får se hur många som är ”chockade” av hur man talar. Ett axplock: – Vi måste fortsätta samarbeta med vänstern, sade al-Zeer i ett resonemang om hur latinamerikanska länder intensifierat sitt stöd till Palestina. – I Frankrike mobiliserar palestinierna och flera vänsterpartier driver vår sak som den mest angelägna frågan, konstaterade en annan deltagare som beskrevs som ”medlem”.
Vad tycker du?
116
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
1 Tim
Omskrivningen för det manliga könsorganet är rätt…kreativ. ”Anstaltschefen… medger dock att det saknas tydliga riktlinjer för vissa situationer som kan uppstå när en intagens juridiska kön skiljer sig från de kroppsliga förutsättningarna.” I Expressen berättar alltså en fånge att ”Lily är lång, bred och skäggig och går runt i för kort nattsärk och visar snoppen, som dinglar fritt.”
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
11 Tim
Vill ni påminnas om hur debatten om detta lät rekommenderar jag den här debatten som jag ledde mellan Agnes Wold och en företrädare för RFSL. Wold varande för konsekvenser på fängelser, enligt RFSL var det inget att oroa sig för då kriminalvården var remissinstans. Den delen är ungefär i mitten av denna debatt från Almedalen 2025 https://www.google.com/url?sa=t&source=web&rct=j&opi=89978449&url=https://www.youtube.com/watch%3Fv%3D8dARC0uLQuE&ved=2ahUKEwjc9p6h2bGXAxWsMBAIHemkAMAQwqsBegQIFhAB&usg=AOvVaw0v4ooMAjjkJz26GyRzoSr7
Vad tycker du?
491
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
Igår 13:35
Det var intressant att se hur olika medier, men också politiker, valde att uppmärksamma 7 oktober. Magdalena Andersson publicerade till exempel ett inlägg på Instagram där hon först fördömde Hamas terrordåd, men sedan beskrev det enorma lidandet i Gaza. Lidandet i Gaza är förstås enormt. Samtidigt tycker jag att det är intressant att det också lyfts just den 7 oktober. Människorna som mördades av Hamas bar ju inget ansvar för den israeliska regeringens politik eller det krig som följde. Det är som att ett fördömande av Hamas terrorattack nästan förväntas följas av ett fördömande av Israels krigföring, till och med på årsdagen. Jag tycker att offren för terrorattacken borde få stå i centrum den dagen, utan att det för den sakens skull innebär att man förringar lidandet i Gaza.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 12:57
Jag tog inte del av public service bevakning på årsdagen men vet att både SVT och SR rapporterade från minnesceremonier på drabbade kibbutzer och från området där Nova-festivalen hölls. Jag håller med om att fokus bör vara på just offren och andra berörda denna dag. Men det vore också märkligt om det som följde på terrordådet och massakern inte hade nämnts alls i den mediala bevakningen, som ju är något annat än en minnesceremoni med fullt fokus på en enskild händelse och enskilda öden. Alltså: hur Israel har påverkats som samhälle och vad krigföringen i Gaza och i regionen i helhet har lett till och palestiniernas lidande är också relevanta ämnen den 7 oktober. Samt t ex hur de kommande israeliska och palestinska valen präglas av det som skedde för tre år sedan. Och varför har Hamas förlorat på marken i Gaza men vunnit PR-kriget i Väst? Hur fortsätter Hamas förtrycka den egna befolkningen? Hur kunde terrordådet leda till en flodvåg av antisemitism med hot, hat och våld mot judar runtom i världen? Att beskriva och analysera t ex detta vore inte problematiskt i sig, anser jag själv. Eftersom en årsdag också är ett tillfälle för fördjupningar och olika vinklar som inte alltid ryms i den dagliga rapporteringen. Om ovanstående vinklar rymdes i public service i onsdags vet jag inte eftersom jag inte tittade eller lyssnade. Men mycket har dock saknats under de senaste tre åren – och aktsamhet mot det som Göran skriver om i sin tanke är viktigt: ”en process där de israeliska offren för den bestialiska terrorattacken ska skrivas ut från historien.”
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 08:10
Uppenbarligen pågår det en process där de israeliska offren för den bestialiska terrorattacken ska skrivas ut från historien, eftersom det ju inte passar narrativet om att det är Israel som begår brott mot mänskligheten. I en slags bisarr form av ”victim blaming” försöker Palestinavänstern dessutom vända på själva händelseförloppet och framställa 7 oktober-massakern som ett legitimt självförsvar mot ett pågående ”folkmord”. Just därför så borde public service ha betydligt högre krav på sin rapportering.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
Igår 06:18
Att Dagens ETC väljer att toppa med en bisarr artikel om att folk bryr sig för mycket om döda judar den 7 oktober må vara hänt, det är ju en smal fringeprodukt för folk som tycker Aftonbladet Kultur är för höger. Men att SVT gör så här är skrämmande på riktigt. Denna normalisering av hat kommer fascinera historiker i framtiden.
Vad tycker du?
22
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
9 Tim
Väldigt intressant att läsa om det protestantiska inflytandet i Brasilien. Själv trodde jag att Brasilien var ett djupt katolskt land där USA-inspirerade evangelister skulle få svårt att sprida sin framgångsteologi. Men världen är ofta mer komplicerad än man tror.
Vad tycker du?
10
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
10 Tim
Intressant artikel som förhoppningsvis kan bidra till att flytta debatten framåt. Håller med om vikten av att bygga och försvara svensk ekonomisk handlingskraft. Att Sverige längtar tillbaka till frihandelsvärlden av igår förändrar inte det faktum att handel, teknik och säkerhet har vuxit samman, som Agerhem skriver. Men något jag möjligtvis saknar i artikeln är att den inte tar upp att handel är en exklusiv EU-kompetens. Det är alltså inte enskilda medlemsländer som Sverige som råder över handeln. Det finns mycket i debatt- och policymaskineriet på EU-nivå om Kina som är relevant för Sverige, men som nästan aldrig diskuteras (förutom pavlovskt betingad kritik från frihandelshållet). Om vi vill diskutera vad Sverige kan göra för att förbättra vår geoekonomiska position är Bryssel en bra början. Det Kommunistpartiet respekterar är styrka, och Europas marknad är en styrka. Det är förhandlingskortet som Storbritannien saknar. I fredags nådde för övrigt handelskommissionären Maroš Šefčovič och Kinas handelsminister Wang Wentao en uppgörelse där Peking går med på att moderera exporten av hybridbilar under kommande fyra år, vilket kan mer än halvera exporten från Kina för det segmentet, enligt Šefčovič. I utbyte kommer EU bland annat att reducera begränsningar för ”dual use”-produkter (se: https://dexter.substack.com/p/trade-war-aa7?utm_source=post-email-title&publication_id=22679&post_id=219475699&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=2b8&triedRedirect=true&utm_medium=email . På tal om det kan det också påpekas att Sverige tillåter ingen krigsmaterielexport till Kina. Sverige är med i Nato, och om USA hamnar i konflikt så … Men jag antar att poängen är att Sverige ska bli bättre på att konkurrera internationellt snarare än att se Folkrepubliken som kund för svenskt krigsmateriel. Håller med om att en satsning på mer Kinakompetens är önskvärd i politik och förvaltning. När jag ställde frågan till riksdagspartierna om vilken Kinapolitik de vill föra visade svaren att det finns ett behov (se Så tycker partierna om Kina https://kvartal.se/olawong/artiklar/sa-tycker-partierna-om-kina/cG9zdDoxNzM5MDg och Politikernas Kinachock [https://kvartal.se/olawong/artiklar/politikernas-kinachock/cG9zdDoxNzQ3OTY ) Kina var nästan helt frånvarande i valrörelsen, trots att det finns knappt någon fråga där landet inte spelar roll – från klimat till säkerhet. PS. För mer läsning om Kinas handelspolitik: https://kvartal.se/olawong/artiklar/kina-vill-dominera-allt-handelskrig-ohoj/cG9zdDoxMjk4NTg https://kvartal.se/olawong/artiklar/det-skrackinjagande-handelsunderskottet/cG9zdDo5MTYyMA
Vad tycker du?
14
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
15 Tim
Mycket i det verkliga Alingsås-fallet är svårsmält och svårglömt. Det som särskilt fastade i minnet hos mig (förutom de bisarra fantasierna om den där stolen som jag skriver om) är efterspelet. Det som kom när allt var avslöjat. De två toppolitikerna konfronterades då med sina egna meddelanden, där de med grova könsord och pornografisk språk hånat partivänner och underställda. De valde då att tala om att de varit i en ”utsatt” position och att det hade varit ett ”tryck internt” på dem. Chatten var därför ”en ventil”. ”Inget bra språkval” var den loja kommentaren apropå det grovt sexualiserade språk de använt för att håna bland annat kommundirektören. En sådan schablon-ursäkt säger också något.
Vad tycker du?
50
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 okt. 15:41
Så vad har ni ägnat eftermiddagen åt egentligen? ”Vi har inte alls pratat någonting om regeringsförhandlingar idag. Vi har bara tittat på nuläget och utmaningar för Sverige”, säger ETR. Kalla mig naiv, men jag hade föreställningen att partiledare för riksdagspartier hade en tydlig bild av vad de tycker är problem i samhället, och har en idé om hur de vill lösa det. Nu plötsligt ska man ha seminarium om det? Det kanske framkommer fakta och omständigheter kring deras seminarium i efterhand som kompletterar bilden, men som det verkar nu är det för mig ett stort frågetecken.
Vad tycker du?
114
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
9 okt. 20:09
Personligen tycker jag det är ett otyg att behöva stå ut med diverse så kallade artister som turnerar i tunnelbanetågen i eftermiddagsrusning och därtill ofta tycker de borde få betalt för uppträdandet. Så jag blir faktiskt positivt överraskad när SL för en gångs skull sätter ner foten, även om Dalunde och SL:s pressavdelning gör sitt bästa för att kasta sina ordningsvakter under bussen.
Vad tycker du?
28
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
9 okt. 10:50
Johan Zedigs fråga är högst rimlig: Hur kan en gärning som kostar en människa livet landa i ett år för misshandel? Danmark har en motsvarighet till vårt vållande till annans död, ”uagtsomt manddrab”, men inte ens den rubriceringen prövades här. Att pappan till en dödad son ska behöva vädja till en statsminister på Facebook för att få någon slags förståelse säger en del om hur dåligt rättssystemet förklarar sig för dem det berör mest. För övrigt: Ett dråpslag för alla de svenskar som i tid och otid hyllar det danska rättssystemets rättframhet.
Vad tycker du?
124
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
9 okt. 09:31
Det här är en viktig del av journalistikens uppgift men som alltför få ägnar sig åt: Vad påstods vid en viss tidpunkt om framtiden av olika auktoriteter? Vilka politiska och andra åtgärder ledde det till? Var det rimliga prognoser utifrån vad vi vet idag? Henrik Höjer tillhör de få som faktiskt regelbundet gör det. Annars är det ovanligt att någon får ta ansvar för sina onyanserade domedagsprofetior. Man får ibland känslan att de tänker: ”Det är lika bra att skrika riktigt högt så någon lyssnar.” Medierna sväljer nästan alltid betet. För vad är sexigare än ett riktigt trovärdigt syndaflodsscenario? Men jag tror som Linda Shanwell skriver i en tanke här bredvid – att effekten snarast blir den omvända. Många orkar inte lyssna. Inte heller på sådant de kanske borde intressera sig för. Så det Andreas Malm och andra ägnat sig åt är närmast en form av informationssabotage. Om än med de frommaste avsikter.
Göran Fröjdh
Reporter
•
9 okt. 08:22
Jag såg nyligen dokumentärfilmen ”Strejkarna” på SVT Play där regissören Helena Molin under sju år följer tonåringarna i den rörelse som kom att bli Fridays for Future. FIlmen börjar sensommaren 2018, då den klarast lysande stjärnan i den brokiga samlingen ungdomar, 15-åriga Greta Thunberg, satte sig utanför Riksdagshuset för att skolstrejka för klimatet. Det jag slås av när jag ser filmen är vilken avgrundsdjup desperation de unga aktivisterna ger uttryck för. De är helt övertygande om att det är mer eller mindre kört – och att jorden kommer att gå under redan under deras egen livstid, eftersom politikerna vägrar ”lyssna på vetenskapen”. Samtidigt är reaktionen rationell. Gretas generation är den första som tvingas tillbringa hela sitt liv, från förskoleålder till vuxen ålder, i en formlig störtflod av vuxenvärldens domedagsberättelser om klimatet. Redan 2015 rapporterade DN att var tredje svensk lider av klimatångest. Framför allt kände barn stark oro för att klimatförändringarna skulle få jorden att gå under. Någon som titulerade sig klimatspykolog deklarerade dock senare att detta inte var något problem – tvärtom kunde ångesten vara ”en ganska bra känsla, som man kanske inte ska göra sig av med”. I en stor Lancetundersökning från 2021 intervjuades 10 000 personer i åldern 16–25 år. 56 procent instämde i påståendet att ”Mänskligheten är dödsdömd”. 39 procent tvekade inför att skaffa barn på grund av klimatförändringarna. Det är denna Generation undergång som vi skapat genom att lyssna på forskare som Mark Lynas, Al Gore och Andreas Malm och okritiskt rapportera deras fantasier som fakta. Inte minst public service har här ett stort ansvar. Idag verkar flera av domedagsmånglarna tröttnat på klimathotet, nu är det i stället AI som ska ta livet av oss inom kort.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
9 okt. 07:03
Ibland tror jag att alarmism, oavsett ämne, får motsatt effekt. Om människor gång på gång får höra att katastrofen är nära, men sen upplever att den uteblir, vad händer då med förtroendet för nästa varning? Jag har skrivit en del kring detta tema tidigare. https://kvartal.se/lindashanwell/artiklar/klimatfilmen-som-fick-mig-att-stanga-av/cG9zdDoxNTM0MTc https://kvartal.se/lindashanwell/artiklar/jag-njuter-av-varmen-men-medierna-varnar/cG9zdDoxMzgxOTE
Henrik Höjer
Redaktör
•
9 okt. 04:30
En annan bok från samma tid är Andreas Malms ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”. Jag läste om den häromåret, och granskade utsagorna om vår egen tid: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/andreas-malms-forutsagelser-om-klimatet-fran-2007-synade/cG9zdDoxMjEyMw
Vad tycker du?
88
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
9 okt. 10:32
Socialdemokraterna är i ett prekärt läge. Inte främst genom en enskild förtroendemätning. Utan genom de långsamma strukturella förändringarna i vårt samhälle. Den borgerliga politiken – som knappast är en röstmagnet i Sverige – har glidit över till en mer folklig höger som förstärkts genom samarbetet med Sverigedemokraterna. M/SD fick tillsammans cirka 37 procent i valet medan S fick 28 procent. Och väljarna ligger även de lite mer till höger än till vänster. När den här sortens höger – typ Fredrik Reinfeldts nya Moderater och arbetarparti som köper platt-tv i present till kronprinsessan – och än mer Kristerssons/Åkessons orädda högerblock lyckas låsa in S med enbart små vänsterpartier; ja då går det illa för S. Så var det 1928 och så var det 2010. Och lyckas inte Socialdemokraterna bryta sig ur vänsterburen nu så kommer det heller inte att gå bra. Det socialdemokratiska förhållningssättets främsta framgångsfaktor är och har varit att lyckas spegla väljarnas växlande stämningslägen och huvudfrågor; följs med lite vänsterut och högerut då det har varit lämpligt för att kunna regera. Vilket är regeringsuppdragets punkt 1A. När SD kom i riksdagen 2010 började den borgerliga alliansen att knaka i fogarna. 2014 sprack den och S fick åter chans till avtal och överenskommelser med borgerliga partier. De sju regeringsåren med MP var inga höjdare. Löfven styrde med låtsasmajoriteter som bröts vid flera budgetomröstningar. Men S regerade i alla fall. Nu är det ännu svårare. För dagen finns inga tillgängliga partners utanför V-buren för Socialdemokraterna. Att bilda en regering vars enda gemensamma punkt är att inte samverka med SD var nog i folkets ögon mer ursäktligt för 10-15 år sedan. Men inte nu. Man ska inte fastna i orden ”aldrig” och ”alltid.” Saker kan hända. Ett utvidgat krig tycks närma sig. Det kan till exempel ändra allt. Förhoppningsvis blir det inte så. Andra partier kan ändra sig om ett extraval närmar sig. Personligen tycker jag att ett extraval vore det bästa möjliga. Att partierna ber väljarna om en second opinion är inget nederlag. Det är en förstärkning av vår demokrati. Ett extraval kan lösa upp en del knutar och prekära lägen. Att det tar tid spelar mindre roll. Sverige fungerar bra med en övergångsregering.
Magnus Thorén
Programledare
•
9 okt. 08:51
Jag minns ett par månader mot slutet av Alliansåren, då jag var producent på radions Studio ett. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt dominerade scenen och deras popularitetssiffror gick genom taket. Magdalena Andersson var hyfsat ny i rollen som ekonomiskpolitisk talesperson. Plötsligt började Borgs stab kontakta oss frekvent – finansministern var väldigt intresserad av att möta S nya kandidat till finansministerposten i radio – och det blev en hel del debatter, om europeisk skuldkris och andra ekonomiska utmaningar som gällde då. Efter ett tag började mönstret framstå som klart för några av oss på redaktionen – Borgs mannar hade identifierat att den nervösa och lite kantiga Andersson var plockpotatis för Borg i studion, och det stämde också. I början. Borg kom också ofta med ett stort team, höll låda utanför studion och såg, enligt min spaning, till att försöka framstå som otroligt ”du och bundis” med alla journalister på redaktionen de stötte på. Kanske för att trycka ner Andersson, tänkte jag ibland? Nå, Andersson körde som jag minns det på. Backade aldrig från ett studiomöte med den självsäkre och populäre Borg och i opinionen tog det sig ju så småningom! Förtroendet steg brant och den har hon väl sedan haft kvar från åren som finansminister? Dock: i det breda registret uppfattas hon, enligt min mening, fortfarande efter alla år av många inte som lika stark: det gäller allt från bred utrikespolitik till att kunna vara ”personlig”, varm, lyssnande osv. Och orden kommer ibland lite framochbakvänt. Men det kanske ger sig med tiden även det?
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
9 okt. 07:10
Elva procentenheter är ett rejält tapp för Magdalena Andersson. Samtidigt är det nästan lika intressant att Simona Mohamsson ökar med lika många procentenheter, från väldigt låga nivåer, och fördubblar sitt förtroende. Det blir intressant att se om förändringarna håller i sig eller om de mest är en reaktion på det politiska läget just nu.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
9 okt. 06:53
Det går att se det här på (minst) tre sätt: 1. Tidöpartierna spurtade bra. 2. Tidöpartiernas kampanj kom igång för sent. De peakar en knapp månad EFTER valet. Valet avgörs på valdagen, inte en månad efter. 3. Väljarna är besvikna på att Magdalena Andersson inte fått ihop en regering trots att det gått flera veckor.
Vad tycker du?
43
Tankar
Jesper Andersson
Poddproducent
•
8 okt. 19:41
Det här är faktiskt något av det märkligaste jag stött på. MUCF har alltså missat att skicka ut ett återkrav som beslutades för snart två år sedan. Och man upptäcker det först när vi börjar ställa frågor. Myndigheten menar att den mänskliga faktorn ligger bakom det hela. Självklart kan sånt hända och alla kan göra fel, men det är rätt uppseendeväckande att man alltså glömmer att skicka en faktura på över en miljon kronor – till en förening som dessutom brustit demokratiskt enligt MUCF.
Vad tycker du?
26
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
8 okt. 20:23
Israelis for Peace är en grupp som menar att Israel är skyldiga till folkmord och som kräver att Netanyahu ställs in för rätta i Haag. De beskriver bosättare som terrorister och kräver att Israel lämnar Västbanken. Det var alltså bland de mest israelkritiska judarna i New York som Mamdani valde att tillbringa 7 oktober med, efter att han skrev inlägget som till stor del handlade om palestiniernas lidande och Israels krigföring i Gaza och innan han avslutade kvällen på en palestinsk restaurang som har slagordet ”From the River to the Sea” på sin meny. För Hamashyllarna som saboterade minnesstunden räckte inget av det eftersom minsta tecken på empati med israeler eller minsta ”samröre” med dem innebär så kallad normalisering av Israel och är ett svek gentemot ”motståndskampen”.
Vad tycker du?
35
Tankar
Vad tycker du?
44
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
8 okt. 09:27
Intressant av Esaiasson att ta upp just sophanteringen. Min egen uppfattning av problemet, som jag möter närmast dagligen i vår lilla samfällighet, är att det endast med stor möda går att få ett gäng etniskt svenska 60-plussare att sortera sitt hushållsavfall korrekt så att inte sopkärlen svämmar över. Och ännu värre lär det bli nästa år då FNI, fastighetsnära insamling, blir lag. Ett byråkratiskt monster från Naturvårdsverket som i vanlig ordning överimplementerat EU-lagstiftning. I korthet: ännu mer sortering, ännu mindre kärl. Jag spår att det blir kaos. Samtidigt har det blivit allt svårare att bli av med sitt skräp. Vill man slänga en trasig glödlampa, gamla sängkläder eller en uttjänt soffa krävs det oftast bil eftersom kommunens återvinningscentral ligger kilometer bort. Enklare då att dumpa allt i soprummet – eller i en hög utanför då det oftast redan är fullt med andras gamla soffor, tv-apparater och diskmaskiner där inne. Men tillbaka till ämnet. Man kan ju fråga sig hur människor från länder med betydligt mer avslappad inställning till sopsortering ska fås att integreras (eller assimileras?) in i den svenska återvinningskulturen. Kanske borde bli en del av SFI – sophantering för invandrare?
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
8 okt. 06:43
– Ni borde skicka en reporter en måndagmorgon – tidigt! – till valfri förort. Alltså innan bostadsbolagen skickar entreprenörer som städar. Hyggligt folk som bor där är ju tokiga på skräpet… Se där en konkret idé och rak uppmaning inför Kvartals kommande utvidgning av bevakningen av livet i förorterna!
Henrik Höjer
Redaktör
•
8 okt. 05:20
Detta med nedskräpning fascinerar mig, kanske just för att det så uppenbart inte är en resursfråga – utan en fråga om normer och beteenden. Jag tillbringar ju mycket tid i Kosovo, och där är det ohyggligt mycket skräp i naturen. Nästan varje dike är en liten soptipp. Jag växte ju upp med ”Håll Sverige rent”, och vet att även Sverige var skräpigt förr. Men hur ändras dessa normer…? Vad tror ni?
Vad tycker du?
51
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
8 okt. 06:56
Klok strategi av Jimmie Åkesson. Ska SD kunna öka sin väljarpotential (som enligt Demoskop har sjunkit till 25 procent) behöver man glida ur en position där alltfler väljare tycks uppfatta SD som ett borgerligt högerparti. Borgerliga partier har ingen större växtkraft i Sverige. Man kan vara lite åt höger och vänster. Men inte för borgerlig i den betydelsen att man riskerar att tappa folkligheten och att man blir lite för rädd och ängslig och pryd. Det Jimmie Åkesson vill göra nu liknar Magdalena Anderssons initiativ för S efter valförlusten 2022. Arbetsgrupper för ny politik, lite nya personer typ Lawen Redar och Ida Karkiainen och Teresa Carvalho med flera fick chansen och partiet hölls igång med en omställning som parkerade S i en bättre position i de stora folkliga samtidsfrågorna. Vilket sannolikt räddade S från ett rejält ras i valet. Att Åkesson vill att SD ska bli mer SD igen innebär som jag ser det att röra sig lite friare mellan höger och vänster igen. På ett rejält sätt. Ska bli intressant att följa utvecklingen. Enligt en mätning från Novus från augusti i år är SD tredje största parti bland de cirka 800 000 människor som flyttat till Sverige från muslimska länder. Ett tydligt fokus på ordning och reda och rättvisa kan nog öka stödet där. Bredd och spets i lagoma doser är vad det handlar om. En viktig mandatperiod för SD.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
8 okt. 06:48
SD är klart mer vana vid att vara i opposition och klaga på ”etablissemanget” istället för att själva ta ansvar vid rodret. Jag tror de trivs bättre i den positionen. Innerst inne vill de nog fortsätta stå lite utanför, vid sidan av, och utge sig för att vara folkets förtryckta röst istället för att sitta i regering och förhandla.
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
8 okt. 06:30
Jag tyckte också att det relativt långa inslag som Aktuellt gjorde häromkvällen med försök till analys apropå omflyttningarna i SD:s riksdagsgrupp var märklig, givet att realiteten efter valet är färre riksdagsplatser för partiet ifråga. Någon slags ommöblering måste ju ske som konsekvens. Apropå den artikel som Åkesson skrivit i Expressen, tror jag att nyckelformuleringarna ligger i två passager. Denna bakåtsyftande : ”Därtill är det inte någon hemlighet att vi i någon mån också hållits tillbaka eftersom vi till viss del varit bundna av samarbetet – dels på grund av överenskommelsen i sig, men även för att vi på olika sätt behövt hantera våra samarbetspartners.” Och denna framåtsyftande: ”SD kommer att kunna återgå till att vara SD.” I min bedömning har en del av Åkessons och därmed SD:s framgångskoncept byggt på att han pre-Tidö sällan föreföll svara partitaktiskt (i bemärkelsen att först och främst ta hänsyn till partiallianser eller blockpositionering) på politiska knäckfrågor. De gamla partiernas företrädare tycks i högre grad ha partitaktik och blocktänk som ryggmärgsreaktion, nästan oavsett fråga. I de fall SD:s hållning lyckats har det till väljarna förmedlat en känsla av ärlighet och kanske till och med politisk prestigelöshet. Om SD ska återgå till att vara SD, betyder det i min tolkning att partiledaren vill tillbaka till det gamla förhållningssättet där inga respektklausuler (en sådan fanns ju inom Tidö-avtalet) förhindrar offentlig kritik av de andra partiernas olika vägval och förslag.
Vad tycker du?
104
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
8 okt. 10:22
Piggt take av Widar på Stegra. Och bra med påminnelsen om att tidigare viktiga och centrala projekt just kommit tillstånd tack vare denna ”järntriangel”. Nå, det kan säkert bli riktigt bra här också. Vätgasen (grön alltså) kan falla i pris och tekniken gå framåt, CO2-tullar kan göra affären lönsam…osv. Men: det kanske är SSAB som gjort stål i långa tider, utvecklat egna specialstål som kan säljas till premiumpris osv som kommer klara av detta på ett affärsmässigt sätt genom att fasa ut masugnarna. Inte en nybörjare i Boden? Men med Wallenberg vid rodret ökar nog chanserna. Redan nu är ju staten (LKAB) mer villig att kränga råvara än under Mix, vad jag förstår? Spännande att följa oavsett.
Ola Wong
Redaktör
•
8 okt. 06:14
Jag brukar tjata om att nationalistisk statskapitalism är den nya världsordningen, Widar sätter fingret på att det på många sätt redan sitter i Sveriges dna. Från ostindiska kompaniet (en succéhistoria som bidrog till den sedan så framgångsrika varvsindustrins) och framåt.
Vad tycker du?
123
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
7 okt. 15:43
Det förvånar mig lite att Ali återkommande blev av med ersättningen för såna saker som att inte lämna in en aktivitetsrapport i tid eller dyka upp på ett möte. Att bedriva en så framgångsrik personvalskampanj som han gjort kräver rimligen betydligt större ansträngningar än så, oavsett de frågetecken som finns kring valet. Jag håller med Federico om att mycket i den här historien väcker frågor om ansvar och förtroende. Samtidigt kan någon förstås se väldigt ansvarsfull och förtroendeingivande ut på pappret utan att det säger allt om personen, och tvärtom. Men som journalist är det ju det som går att belägga som man kan granska. Och på pappret är det mycket i historien om Ali som sticker ut.
Federico Moreno
Reporter
•
7 okt. 13:34
Det är inte Mohamed Alis arbetslöshet eller behov av ekonomiskt stöd som motiverar vår granskning. Det är snarare de återkommande avstängningarna och frågorna de väcker om ansvar och förtroende. För när en nyvald riksdagsledamot vid minst nio tillfällen har stängts av från rätt till ersättning väcker det frågor. Inte minst för att riksdagens ledamöter är med och beslutar om de regler, skyldigheter och ersättningssystem som gäller för alla andra.
Vad tycker du?
72
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
7 okt. 12:00
Ända sedan Alliansens död uppfattar jag det som att Centerpartiet kanske inte VILL sitta i någon regering, åtminstone inte som det sett ut de senaste 10-12 åren. Om det är av rädsla eller bekvämlighet låter jag vara osagt, men partiet verkar vara rätt nöjt med sina 25 riksdagsmandat och plattformen dessa ger för att kommentera dagspolitiken från läktarplats och efterlysa samling i ”mitten”. Utan att behöva riskera att få sitt eget politiska program testat i verkligheten eller nedmanglat i kompromisser. Frågan är väl om inte denna bekväma tillvaro nått vägs ände nu. Som Karin Källström så briljant skriver: ”Ingen går på hockey för att heja på domaren.”
Vad tycker du?
78
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
7 okt. 07:29
Varför engagerar inte jag själv mig inom politiken? Jag har funderat allt mer över detta. I gymnasiet vurmade jag för syndikalismen, umgicks i vänsterkretsar och vägen in i intresset för politik och samhällsfrågor gick för mig delvis via böcker som klassikern ”Marxistisk teori för politisk handling”. Men åren har gått sen ungdomen. Åren som ung inom affärspressen, som Finanstidningen, förändrade och fördjupade rätt många perspektiv. Så länge jag kan minnas har jag varit starkt intresserad av samhällsfrågor, målkonflikter och politik. Men aldrig egentligen ägnat tanken att engagera mig i ett parti någon djupare tanke. Varför? Ena svaret är såklart att det är oförenligt med att efter bästa förmåga vara oberoende journalist. Men hade viljan verkligen funnits där hade man ju kunnat gå en annan väg… Den andra är väl svårigheten att välja parti. Jag sympatiserar i någon mening med alla riksdagspartier, mer eller mindre i olika frågor som skolpolitik, migration, försvar, skatter….även om några ligger närmare till hands än andra. Men å andra sidan: så är det väl för nästan alla medborgare? Kanske är man ett barn av sin tid- uppväxt i en individualistisk era, formad på 90-talet när inga mörka moln fanns och allt bara blev bättre och bättre. Man kunde lätt släppa rodret- båten seglade fint ändå- och ägna sig åt självförverkligande och egna projekt? Vilket iof ger hopp om framtiden. Kanske kommer nu en ny generation som inte bara gör värnplikt i Försvaret utan ser värdet i att delta i både civilsamhälle och politisk verkstad som jag o min generation inte riktigt gjorde?
Erik W. Larsson
Skribent
•
7 okt. 05:46
Håller med Rothstein om politiker och deras personligheter. Själv klarar jag sällan mer än några minuter av en svensk TV-debatt. Deltagarna påminner om besvärliga patienter jag träffar i primärvården – sådana som tvunget ska ha en undersökning eller remiss de egentligen inte behöver. Ännu värre är det i USA, vars politiska ledare allt oftare verkar hämtade från rättspsyk.
Ola Wong
Redaktör
•
7 okt. 05:44
Klok artikel! Spännande idé med permanent samlingsregering. Schweizarna har framgångsrikt hållit ihop ett etniskt splittrat land på det sättet. Vad gäller ointresset för lokalval – inför separata valdagar! Jag skrev om det här: https://kvartal.se/olawong/artiklar/det-bortglomda-valet-valjarna-har-inte-en-susning/cG9zdDoxODgzMTU
Vad tycker du?
16
Tankar
Vad tycker du?
24
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
7 okt. 05:20
Alla världsdelar utom Afrika har idag födelsetal som är lägre än 2,1 barn per kvinna. I Europa är födelsetalen allra lägst. År 2000 levde 12 procent av världens befolkning i Europa. Vid nästa sekelskifte beräknas andelen människor som lever i Europa halveras till 6 procent. Mer om detta kan man läsa i denna artikel från förra hösten, där jag intervjuade en av världens tyngsta forskare i global demografi: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/de-laga-fodelsetalen-ar-har-for-att-stanna/cG9zdDoyMjI1NA