”The Granny Rule” förändrade fotbollen! (Jag skrev om det här: https://kvartal.se/matildaberg/artiklar/fore-avspark-ar-vm-alltid-en-skandal) Älskar för övrigt det nyktra tillbakablickandet i den här artikeln — men ännu mer framåtblicken, vad dina barns upplevelse får vara.

I juni 2025 sammankallade Mats Persson, Liberalernas dåvarande arbetsmarknads- och integrationsminister, en expertgrupp för att få en lägesbild av eventuell islamistisk infiltration i Sverige. Fokus skulle ligga på islamistiska rörelser och Muslimska brödraskapets verksamhet i Europa. Redan 2017 skrev flera av de som ingick i den expertgruppen en studie på beställning av MSB som beskrev hur Muslimska brödraskapet etablerat sig och arbetade i Sverige. Vad händer egentligen med alla dessa studier, rapporter och lägesbilder?

Resonemanget fallerar på flera punkter, framförallt i bristande logik. Islam är inte en person med rättigheter. Människor är. Det är inte islam som ska förlänas religionsfrihet utan människor. Skulle vi som land inskränka individers rättigheter här för att helt andra individers rättigheter inskränks i andra länder? Det låter som en uppåt väggarna missriktad tanke om hämnd. Muslimer i Sverige bär inte ansvar för hur till exempel Pakistans styre behandlar kristna eller folk som lämnat islam. Lika lite som vita svenskar bär ansvar för dåtidens kolonisering av Afrika. Två fel gör inte ett rätt. När andra länder förtrycker sina medborgare och inskränker rättigheterna hos de som tillhör den ena religionen eller det andra könet, då är det än mer viktigt att det finns länder som står pall och håller fast vid likabehandling och individers rättigheter. Det är fullt möjligt att både tillämpa religionsfriheten lika (så som vi gör i civiliserade länder) och samtidigt se att det finns särskilda problem som kommer med just islam. Att det inom en rad yrken inte passar sig att täcka ansiktet är till exempel inte ett uttryck för islamofobi eller en inskränkning av individens religionsfrihet. Att muslimer tenderar att se islam som ”den enda sanna religionen” framstår dock som en illa vald sak att haka upp sig på. Det ligger i religionens natur att om man tror på den ena så tror man inte på den andra = man tror att den man själv tror på är den sanna och att de andra missförstått eller ännu inte fattat. Det gäller kristna också. Och det kan man tycka och tro och samtidigt vilja leva i en sekulär stat och utan att vilja så några ingripanden mot de som ”tror fel”. Jan Lysén använder sig också flera gånger av ett avgörande begrepp som han aldrig definierar. Han skriver att islam måste ”avkrokas från religionsfriheten”, men förklarar aldrig vad det betyder, rent praktiskt.

Apropå ”diaspora-VM” så är det fascinerande att Zidanes son spelar för Algeriet. När Zidane ledde det franska landslaget pratade man ju mycket om hur det laget symboliserade det mångkulturella, postkoloniala Frankrike, nu går resan åt andra hållet. Spännande bild av vår värld tycker jag.

Kanske borde vi söka Hunter för en Fredagsintervju? Fast han kanske vill ha 1,5 millar?

Antisemitiskt eller ej, den oerhört låga kvaliteten på Gordon Hookeys konst är slående. Det är svårt att begripa varför Moderna muséet ställer ut något som ser ut som en gymnasial drift med politisk konst https://milanigallery.com.au/artists/gordon-hookey/ Eller är det något slags dubbelironi som går mig förbi. Har vi någon konstkunnig läsare får han eller hon gärna förklara grejen för mig.

Jag gissar att förbudet mot ministerstyre är borta om tio år och att vi kommer att undra hur vi någonsin kunde ha en sådan ordning som vi hade sen Oxenstiernas tid. Sen kommer vi säkert snabbt bli varse att det både har för- och nackdelar med att ge politiker ökad makt över det vardagliga. Men min gissning står kvar.

Man kan ogilla Trump och ändå vilja förstå hur han tänker – och inse att han inte är så planlös som det ofta påstås. Men att Trump medvetet, inte planlöst, skapar kaos betyder inte att resultaten blir bra. Europas ökade försvarsutgifter beror lika mycket på Rysslands aggression som på Trumps hårda press mot Nato, handelspartners och etablerade institutioner. Samtidigt har Europas beroende av amerikanska säkerhetsgarantier varit minst sagt problematiskt, och det är såklart rimligt att europeiska länder tar ett större ansvar för vårt eget försvar. Det jag tycker är svårt med resonemanget att man ska ”ta Trump på allvar, men inte bokstavligt” är att en amerikansk presidents ord faktiskt påverkar marknader, allierade och motståndare. Att omvärlden ständigt måste gissa vilka uttalanden som är allvarligt menade och vilka som bara är förhandlingstaktik har undergrävt USA:s trovärdighet. Kanske missar en del av dem som menar sig förstå Trump att många européers kritik inte främst handlar om effektivitet, utan om värderingar: rättsstat, demokrati och respekt för institutioner.

Synd med uteblivet svar från SVT:s och SR:s ledningar. Jag är genuint intresserad av vad Ekots politiska kommentator och statistikexpert Fredrik Furtenbach tänker om Wallins analys och slutsatser. Furtenbach har inte twittrat (x:at?) sedan slutet av april och då handlade hans inlägg om att Kvartals artikelserie saknade grund.

Forssell har ju rätt i att bevakningen av många utvisningsfall är bristfällig och sällan ger hela bilden. Men samtidigt går det ju inte att blunda för problemen med att en ung människa som fötts och vuxit upp i landet straffas för att hennes föräldrar hållit sig undan utvisning i decennier. Det är väl det som är det mest upprörande med alla dessa fall; hur kan vi tolerera ett system som tillåter att utvisningsbeslut överklagas flera dussintals gånger och att nya generationer hinner växa upp här medan byråkratins kvarnar maler på?

Uppgifterna från Ebba Busch om att Tidö valt att inte gå fram med lagar pga tröga myndigheter är sensationella. Häpnadsväckande om det skulle finnas korn av sanning i det.

Bra och intressant skrivet som vanligt. Detta med att införa kvoter istället för att bli offer för omständigheter man inte kan påverka var faktiskt något som forskaren Joakim Ruist föreslog redan då jag hade honom som gäst i Fredagsintervjun för åtta år sedan. Det fick inget gehör då och har inte fått det senare heller. Jag tror ju att den heliga asylrätten måste omtolkas eller rentav avskaffas, vilket detta förstås skulle innebära. Den kom till i en annan tid och var egentligen aldrig tänkt att gälla globalt på det sätt som blivit fallet nu. Jag tycker även att den migrationspakt som EU stött och blött så länge på många sätt redan framstår som överspelad nu när den sjösatts. Stora migrationsländer som Frankrike, Tyskland och UK är på väg i en helt annan riktning. Och även Sverige. Kanske är Payams/Ruists förslag den ordning som så småningom kommer att gälla? Ett starkt argument från Ruist var att storleken på migrationen blir demokratiskt förankrad på nationell nivå på ett sätt som inte varit fallet de senaste decennierna.

Egentligen skulle denna artikel ha skrivits av Kristian Gerner. Vi mejlade så sent som i mars, men då hade han redan blivit inlagd på sjukhuset. Rysslandskännaren Gerners makalösa flit har påtalats i andra minnesord, men det säger något att han ville skriva en recension från sjuksängen. ”Jag hoppas kunna klara Den röda tråden. Men Sachs blir för mycket”, skrev han. Sorgligt nog gick han bort en kort tid efteråt. I april mötte jag FOI:s forskningsledare Maria Engqvist på Kinaforum i Stockholm. Vi pratade om hur saknad Kristian är. Resultatet blev att hon tog vidare stafettpinnen och dessutom la till Dick Harrissons bok i pensumet. Hennes spetsiga essä handlar om vikten av Rysslandskunskap och faran med historiedeterminism. Jag föreställer mig att Kristian Gerner skulle ha gillat den. Kristian Gerner lämnar ett stort hål efter sig och återväxten bland Rysslandsexperter är dålig, något Maria Engqvist slagit larm om i SVD. Som redaktör var det en glädje att jobba med Kristian Gerner och jag hoppas att Maria vill skriva mer i Kvartal. PS. Kvartal välkomnar självklart repliker från författarna.

Jag har en hypotes: Deckarförfattarna Sjöwall/Whalöös berättelser har en delskuld i detta. ALLA läste deras samhällskritiska deckare om proggpoliserna Martin Beck och Gunvald Larsson och deras kolleger på 1980-talet. Och deras storys var mer eller mindre mallade utifrån temat offret från underklassen och förövaren från överklassen. Kanske passade de två läkarna för bra in i denna mall? Kanske trodde många på författarpares bild av klassaspekten av kriminaliteten i det sena folkhemmets Sverige?

Med tanke på det svala mottagandet från partiledar- och -sekreterarhåll på avslöjandet kan jag inte uppfatta det som annat än att Socialdemokraterna inte ens ser det här som ett problem.

Integrationen handlar till 100% om skolan. Och det fria skolungar gjort det möjligt — i alla fall i Stockholms förorter — att bo relativt billigt i ett utanförskapsområde samtidigt som barnen går i en skola i ett annat område. Det är förstås inte problemfritt, men om man verkligen ville motverka segregationen skulle all kraft läggas på att skolorna i utanförskapsområdena blev attraktiva för alla barn. Paradoxalt nog innebar det fria skolvalet dock att den ”vita flykten” inte blivit total.

Jag har ju aldrig varit någon stor snaps-entusiast, men måste jag välja någon favorit blir det Hallands fläder (och det är inte bara av lokalpatriotiska skäl). En närliggande reflektion från midsommarbordet är ju hur likartad festmaten vi äter är. Oavsett högtid (jul, påsk, midsommar) är det sill i olika former som utgör basen, vilket Richard Tellström var inne på. (Just denna fisk är ju ingen vanlig syn på svenska matbord resten av året.)

K. Svensson skriver sjukt kul! Jag tänker på den tuppen ibland – lever den än? För den som vill ha mer Kringlan rekommenderar jag Ola Wongs bokklubb där Matilda Bergman (Kvartaljournalist och ägare av Deckarbokhandeln) och Lotta Olsson från Deckarakademin pratar om hans skogstokiga Wintermans mysterier och läser högt ur den. Jag höll på att skratta sönder inspelningen! https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/ola-wongs-bokklubb-kringlan-svenssons-deckare/cG9zdDo3MzU2OA. PS. Det måste vara flera årtionden sedan Jan Guillou ord sade de där orden i förbifarten om vad man måste ha gjort för att vara en riktig man. Som K. visar så sitter de fortfarande kvar i bakhuvudet för en generation 70-talister (jag minns dem än). Kanske för att det var så apart uttryckt, redan då. Om 30 år kommer den där tuppen nog sitta kvar. Schrödingers Tupp.

Partier som under lång tid präglas av en enda stark ledare får ofta problem när ledaren försvinner. Det betyder inte att SD kommer falla ihop den dag Åkesson slutar, men partiets egen historia ger kanske en fingervisning. Redan under hans sjukskrivning 2014 blev interna motsättningar tydliga. Oavsett vad man tycker om Åkesson och SD så kan ingen förneka att han lett ett parti från marginalen till att bli Sveriges näst största. Frågan är därför inte bara vem som tar över, utan om någon kan fylla samma roll som sammanhållande kraft?