Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Tankar
Christer El-Mochantaf
Nyhetschef
•
3 Tim
”Själen väger mindre än drömmen hos en fruktfluga”, eller hur är det Björn Ranelid brukar säga? Mycket läsvärd text. Och intressant. Nyligen läste jag (i Illustrerad vetenskap i ett väntrum, faktiskt) att AI-hjärnor enligt vissa filosofer och forskare är nästa steg i evolutionen. Mänskligheten kommer så att säga inte att utveckla gälar eller en tredje arm, utan få digitala intellekt och artificiella inre liv. Svindlande och skrämmande. Samtidigt måste ju enormt många möjligheter öppnas om den här tekniken kan användas brett? Görans text sorteras under kategorin ”saker jag inte visste att jag verkligen ville veta”. Rekommenderar. (Insekten i Ranelids citat är för övrigt en fjäril!).
Magnus Thorén
Programledare
•
3 Tim
Frågan om vad begreppet medvetande egentligen innebär och ifall den kan återskapas maskinellt är högintressant, men som lekman går jag hårt på "Spår 2" i Görans artikel ovan, alltså att hjärnans kopplingsschema inte ensamt kan utgöra medvetandet, utan att biokemi, hormoner med mera måste till. Vad tror ni?
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
3 Tim
Väldigt intressant att fundera kring hur den sänkta straffbarhetsåldern påverkar fall rörande våldtäkt mot barn. Fjärilseffekten! En framhastad lagändring kan få många oförutsedda följdverkningar. Är det till exempel rimligt att en 13-åring som kan mörda och hållas ansvarig för denna handling inte anses vara tillräckligt mogen för att kunna samtycka till sex?
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
1 Tim
Man kan ju tycka att det vore i den iranska regimens intresse att ge någon form av livstecken från Mojtaba Khamenei. Hans far sände från en bunker, för att visa att han var vid liv. Kanske dyker han upp snart, som gubben i lådan och överraskar oss alla. Men hittills har vi inte sett röken av Mojtaba. Var håller han hus egentligen?
Tankar
Widar Andersson
Skribent
•
Igår 20:16
Jag hoppas verkligen att Annika Strandhäll i allmänhet och S-ledningen i synnerhet tar till sig Christer El-Mochantafs fantastiska text på rätt sätt: Sluta dra invandrare över en och samma kam. Om det finns någon som hävdar att alla invandrare är onda och dåliga för Sverige så kan inte ert svar vara att alla invandrare är goda och bra för Sverige. För så är det inte. I ett starkt och sunt Sverige ska varje invånare bli bedömd för den man är och det man gör. Att använda invandrare som slagträ mot Sverigedemokraterna är inte ett dugg bättre än att använda invandrare som ett slagträ mot Socialdemokraterna. Låt varje människa föra sin egen talan. Ett land som Sverige som under de senaste tjugo åren öppnat sitt generösa och demokratiska samhällsbygge för ett par miljoner människor från helt andra kulturer och världsordningar; behöver förstå vad man håller på med. Och det handlar inte om en maktkamp mellan S och SD. Utan om vad som är och var rätt och riktigt för alla svenskarnas bästa.
Federico Moreno
Reporter
•
Igår 18:52
Strandhälls och Mannheimers utspel är påminnelser om hur etniciteten fortfarande så ofta står i vägen för svenskar med invandrarbakgrund. Många accepteras på nåder, alltså så länge de kan användas som politiska instrument. Strandhälls kommentar påminner om när kulturminister Parisa Liljestrand (M) och Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson för S, debatterade den svenska kulturkanonen på SVT. Jessica Stegrud (SD) skrev då att det var talande att debatten fördes mellan en ”svenskfödd kurd och en perser”. Det finns något tragiskt i detta, tycker jag som börjar bli gubbe och fortfarande läser samma debatter som när jag var tretton år: en känsla av att vi trampar vatten. Svenska svartskallar är ju inget nytt – vi har funnits här sedan 1980-talet (många sedan 1960-talet). Kom in i matchen!
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 21:25
Några som inte är rädda för att stoltsera med den israeliska flaggan är de iranier som numera demonstrerar på olika håll i Sverige. Under manifestationen på Sergels torg i Stockholm förra helgen gick några av dem fram till palestinademonstranterna som passerade förbi - och där regimtrogna iranier medverkade - och höll upp den israeliska flaggan och visade dem fingret.
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
Igår 18:08
Få saker avslöjar så mycket om ett samhälle som hur det behandlar sina barn. Därför är granskning av skolan, barnomsorgen och socialtjänsten – för att ta några exempel – så viktig. Fallet Elsa uppmärksammades först av Sveriges Radio, som också fortsatt rapportera om det. I två artiklar har jag berättat vad fallet handlar om – och förhoppningsvis breddat bilden. I den andra delen kunde vi till exempel berätta om ytterligare ett fall där en mamma till en annan flicka med samma sjukdom som Elsa misstänkts av samma vårdteam som gjorde orosanmälan mot Elsas mamma. Båda artiklarna väckte reaktioner och många kommentarer. De mest kritiska har jag samlat i den här artikeln, så att ni läsare kan få direkta svar på det ni undrar över. Jag hoppas också att sjukvården och socialtjänsten snart ställer upp och svarar på några av era mer generella frågor. Finns det något särskilt ni vill fråga dem?
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
Igår 19:16
Ett märkligt inslag, absolut. Sett till reaktionerna på inslaget är det dock värt att notera vilken oförståelse många uppenbarligen har inför andra människors val att inte äta kött. Det handlar sällan om en smaksak utan om etiska överväganden och principer kopplade till djur som mat. Det är med andra ord inte jämförbart med att en köttätare ”av misstag” skulle råka få in en bönburgare. Jag är själv vegan och har inte ätit kött sedan jag var nio år gammal. Om jag beställde en bönburgare och fick in en sojaburgare så skulle jag ta det med ro. Om jag däremot fick in och i mig några tuggor av en koburgare så skulle jag förvisso inte skriva ett reportage om det, men jag skulle uppleva det som djupt obehagligt. Det borde inte vara så svårt som det förefaller vara för en del att förstå de etiska principer och det obehag många av oss – av olika skäl – kopplar till ätandet av döda djurkroppar.
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 17:19
Jag antog först att reportern var så hangry efter att bara ha ätit en halv burgare att han gick raka vägen till redaktionen, tog tag i närmaste kameraman och drog tillbaka till Max (obs det finns andra hamburgerkedjor också) och gjorde reportaget i affekt. Men det visar sig att det gick hela två veckor mellan den olyckliga incidenten och konfrontationen med den överrumplade personalen. Dessutom fick vi i inslaget en inblick i reporterns rebelliska ungdom då han anslöt sig till den punkpuritanistiska straight edge-rörelsen. Och allt fick plats i ett drygt två minuter långt reportage. Faktiskt riktigt välgjort!
Göran Fröjdh
Reporter
•
Igår 16:24
Vegetarianism, och framför allt veganism, uppvisar vissa likheter med en religion. Jag har själv i perioder valt bort kött och hemma äter vi vare sig biff eller – gud förbjude – SÖNDAGSSTEK. Men jag skulle aldrig komma på tanken på att kräva särbehandling om jag blev hembjuden på en välgrillad entrecôte. Inte heller är det ett problem om det skulle serveras vegetariskt, man tar seden dit man kommer typ. Frågan här är väl om det utgör en akut hälsorisk ifall en icke-karnivor skulle få i sig en köttbit? Och är denna risk i så fall av sådan dignitet att det hela föranleder granskning i statstelevisionen?
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
Igår 16:26
Strandhäll själv har dock skrivit att hon med hänvisning till Mohamssons bakgrund ”naturligtvis inte” syftade på Mohamssons etnicitet utan på hennes ”långvariga liberala anti-SD engagemang”. Så kanske säger tolkningen av hennes inlägg mer om betraktarens egen bias eller förutfattade meningar. Men det låter jag vara osagt.
Jörgen Huitfeldt
Chefredaktör
•
Igår 12:00
Det kan förbrylla att vägvalet för ett parti som stöds två procent av väljarna får sån enorm uppmärksamhet. Men fokuspunkten för hela striden om makten över Sverige finns precis här. För varje av de gamla etablerade partierna som accepterar SD som en legitim samarbetspartner så minskar Socialdemokraternas utsikter att få styra Sverige. SD-väljarna är 20 procent av väljarkåren och kan tippa tyngdpunkten till höger för lång tid framåt. S kommer, om denna rörelse fortsätter, att bli hänvisade till att antingen: 1. vara i ständig opposition 2. försöka skapa en regering i mitten där de tvingas föra högerpolitik för att få de tyngsta ministerposterna, eller 3. själva behöva förhålla sig till SD som en legitim samarbetspartner. Det är inte ett politiskt ställningstagande att konstatera detta utan en rationell analys. Det är därför ingen slump att alla opinionsbildare som hellre ser ett S-styrt än ett högerstyrt Sverige nu går ”all in” på att höja det moraliska priset för L-ledningen.
Widar Andersson
Skribent
•
Igår 08:34
De identitetspolitiska påhoppen mot Simona Mohamsson visar hur fjärran från verkligheterna mobbarna befinner sig. Det är helt ideologiskt förblindat att påstå att en människa med invandrarbakgrund skulle begå något slags svek mot sin bakgrund om de kan tänka sig att rösta på/eller acceptera att det parti man röstar på samarbetar med SD. I valet 2022 röstade enligt Göteborgs universitet runt 10 procent av personer med invandrarbakgrund på SD 2022. Och stödet ökar över tid. Andelen invandrade väljare som röstar på L torde vara mycket lägre. Att älta varifrån människor kommer är också det värsta hindret för en vettig integration. Det viktiga är hur människor uppträder här och nu och vart de är på väg. Oavsett om L nu totalt imploderar eller om man visat sig hitta en väg mot återval i höst så hedrar det Simona Mohamsson att hon rak och orädd står upp mot mobbarna från det identitetspolitiska träsket.
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
Igår 13:50
Jag har läst rapporter av det här slaget under ganska många år nu, ändå upphör jag inte att förvånas över vad som slinker igenom. Detta är inga pytteinstitutioner, varje text processas noggrant och ventileras under ett antal möten - ändå lyckas ingen sansad byråkrat bromsa när det hela tippar över och blir parodi. Den allvarliga sidan av saken är skattepengarna detta kostar OCH den politiska makt som flyttats till opinionsdrivande myndigheter.
Tankar
Matilda Berg
Reporter
•
Igår 18:26
Som tjugo-nånting-åring läste jag under ett och ett halvt år hela Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt — på tunnelbaneresorna till och från jobbet. Bitvis tråkigt, ska erkännas, men på något härligt sätt meditativt vill jag minnas. Jag tänker ofta på att samma övning idag skulle kräva en helt annan nivå av självdisciplin … Men på senare tid tycker jag mig notera allt fler medresenärer som faktiskt läser en bok. En trend eller en selektiv klassmarkör?
Henrik Höjer
Redaktör
•
Igår 15:59
Jag har berört detta angelägna ämne flera gånger tidigare, till exempel här: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/vi-riskerar-att-kastas-tillbaka-till-medeltiden/cG9zdDoxOTk2NA För mig är läsning av den tryckta boken en motståndshandling mot reels, AI-mög och dumheterna på X. Amen.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
Igår 13:42
Ja, den minskade läsningen kommer onekligen med flera andra stora förluster, vilka förtjänstfullt tas upp i artikeln. Visserligen innebär skärmar inte bara bilder, videor, poddar och snabba klipp. Man kan förstås också använda skärmar för att läsa text. Jag och många med mig konsumerar till exempel våra dagliga nyheter via artiklar på datorn eller i telefonen. Och visst går det att läsa även böcker digitalt. Eller, det verkar i alla fall gå för vissa. För mig är det snudd på omöjligt – och i varje fall extremt oskönt. Datorskärmen eller mobilen går i bokfall inte att jämföra med det fysiska pappret. Själva skärmen i sig gör mig distraherad. Känns svårt att inte uppdatera mejlen, kolla notiser på sociala medier eller googla nåt man läste i boken under tiden – vilket i sig gör läsupplevelsen splittrad och fragmenterad. Den fysiska boken är klart överlägsen. Och det känns som en viktig uppgift för skolan att ge barnen möjlighet att själva göra den bedömningen.
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
10 Tim
Berättelsen om 2000-talet är till stor del berättelsen om eliternas misslyckanden. Finans- kultur- och akademisk elit satte sin prägel på utvecklingen medan LO-kollektivet ignorerades. Ska utvecklingen i Sverige vändas tror jag undersköterskans och rörmokarens åsikt måste väga minst lika tungt som ”experten”.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
Igår 10:33
Kommer att tänka på Diamant Salihus bok "Tills alla dör" när jag läser texten. Vill minnas att föräldrar som han intervjuar säger att samhället måste göra allt för att få bort barnen från gatorna. Det vore intressant att veta vad fler föräldrar till grovt kriminella barn tycker, även i frågan om fängelsestraff.
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
14 Mar 22:41
Exakt när var den gyllene tidsålder då samhället helt saknade polarisering? Har det inte blivit en sliten klyscha att säga att allt är så ”polariserat” idag? Historien är ju full av perioder med hårda politiska motsättningar och där man saknade dagens möjligheter att mötas över geografiska, kulturella och ideologiska gränser. Kanske har uppfattningen om att vår tid är unikt polariserad att göra med att den så länge präglats av identitetspolitik, där konflikter och meningsskiljaktigheter tolkas som ett hot mot olika grupper och där debatten så ofta blir personlig och emotionell. Snarare än att politiska konflikter formuleras kring sakfrågor eller ekonomiska intressen.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
14 Mar 15:50
När jag var i Costa Rica för ett par år sedan träffade jag en tjej från Texas som var Trumpanhängare och hade andra åsikter än jag i frågor om abort och vaccin. Vi hade en del ganska hetsiga diskussioner, men jag tyckte samtidigt att det var spännande att höra hur hon resonerade. I dag är jag glad att vi fortfarande har kontakt. Jag vet inte om det stämmer, men jag får ibland känslan av att vi i Sverige har särskilt svårt att skilja på sak och person. Vad tror ni?
Tankar
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
14 Mar 09:27
Att sjukhus gömmer sig bakom patientsekretessen för att ducka högst relevanta frågor är en sjuka som skadar förtroendet för vården och de patienter som sjukhuset påstår sig skydda. Här borde rimligtvis alla vilja ha korten på bordet, möjligtvis med undantag från just ett sjukhus som har handlat fel. Som med det mesta annat mår svensk sjukvård bättre i ljus än i mörker.
Jörgen Huitfeldt
Chefredaktör
•
14 Mar 09:02
Fallet Elsa är intressant på många sätt. I flera av de historier som blir uppmärksammade tycks det finnas ett mönster som är ganska oroande: Myndigheterna drivs i viss mån av prestige och en ovilja att helt enkelt medge att de gjort fel. Högst mänskliga tillkortakommanden men kan inte få drabba människor på ett så ingripande sätt som i fallet Elsa. Om jag inte minns fel fanns liknande inslag i historien om ”Lilla hjärtat” som fick en så tragisk utgång och samma mönster fanns i ett äldre fall som beskrivs i den här väldigt lyssningsvärda P1-dokumentären. https://www.sverigesradio.se/avsnitt/571231


















































































































