Den 15 år gamla debattartikeln av Mona Sahlin och Margareta Winberg som Widar refererar till är sannerligen ett fascinerande tidsdokument. De skriver att vi aldrig får acceptera talet om ”hedersmord” och att det i själva verket inte handlar om religion och kultur utan om ”några mäns förvridna människosyn”. Utan vidare belägg hade de alltså redan bestämt sig för att det var några individers unkna attityder som förklarade morden på de unga invandrartjejerna. Samtidigt skriver de att regeringen "kommer tillsätta en expertgrupp för att motverka det våld mot kvinnor som sker med kulturen som ursäkt.” Man undrar ju varför de tänkte att den här typen av våld skulle kräva särskilda insatser, med tanke på att de redan bestämt sig för att det handlade om samma mekanismer som vid vilket annat svennebananvåld mot kvinnor som helst. Om kulturen bara var en ursäkt – varför skulle den då behandlas på ett särskilt sätt? Man kan iaf konstatera att mycket vatten runnit under broarna sedan dess.

Allt USA har rört vid i Mellanöstern har förvandlats till skit, man kan ju alltid hoppas på att det är annorlunda den här gången, men... Att ”söka en stark och legitim ledarfigur” är inte en plan, det är en förhoppning. Påståendet att det utan tvekan finns en genomarbetad strategi backas inte upp konkret. Vad är planen för USA:s allierade i Asien som drabbas av energichock nu? Var är planen för Asiens säkerhet när resurserna flyttas till Gulfen, som THAAD-systemen från Sydkorea. Men om USA har en avancerad långsiktig plan verkar inte Trump informerad, motiveringen ändras på daglig basis – liksom åsikten om kurdernas ev roll. Om definitionen av vansinne är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig ett annat resultat så är det upp till Vita huset att trovärdigt visa att något annat tillstånd råder.

Jag finner nästan inga ord. Det är så fruktansvärt att läsa att man bara känner vanmakt. Samtidigt tror jag tyvärr att internet och vår tid kan göra det lättare för pedofiler att leva ut sina begär. Förr var pedofiler mer isolerade. I dag kan de hitta forum och chattgrupper där tankar bekräftas och normaliseras, erfarenheter delas och övergrepp rationaliseras. När människor möter andra som tänker likadant minskar skammen, och steget från fantasi till handling kan bli kortare. Internet har också gjort det möjligt att sprida enorma mängder övergreppsmaterial på barn. Och där det finns efterfrågan skapas tyvärr också ett utbud – ofta genom att barn i mycket utsatta miljöer exploateras av vuxna som tjänar pengar på deras utsatthet.

När mitt första barn föddes i ett annat land såg jag hur katastrofal mödravården snabbt kan bli när man säljer ut välfärden och dumsnålar på statliga utgifter. När mitt andra barn föddes i Malmö var det som att komma till paradiset. Barnmorskorna hade tid att vara människor! Upplevelserna fick mig att intervjua barnmorskor i Stockholm om deras vardag – som säger så mycket om samhället. De berättade om kvinnor som hindras från graviditetskontroller för att de lever i hedersproblematik. Men också om kvinnor som har alla möjligheter – men ett orimligt fokus. Krav på en individanpassad vård har ökat de senaste åren. Men enligt barnmorskorna innebar det ofta orimliga eller bisarra förväntningar. Ett exempel var en kvinna som krävde att alla i personalen skulle ha vita strumpor. Jag tänker att ett samhälle som är mindre dumsnålt och dumindividualistiskt förstår att det som är bäst för dem som hjälper människor till livet också är bäst för oss själva.

Strävt papper och filt kan kännas som petitesser i sammanhanget men är det inte sorgligt ändå att man måste snåla med sådant i svensk förlossningsvård? Jag tycker kvinnor som ska föda barn och deras bebisar förtjänar det bästa möjliga, likaså de hjältar som förlöser barnen.

Vis av en (1) tidigare erfarenhet antar jag att detta kommer bli det i alla fall näst bästa jag någonsin varit med om. Jag har inte skrivit något förlossningsbrev den här gången heller, kan bara hoppas på att det kommer finnas en Susanne på plats.

Jag tillhör också generationen där åsiktsskillnaderna mellan kvinnor och män verkar vara som störst – innerstadstjejer som röstar vänster och Youtube-killar med högeråsikter. Jag tror att internet driver på den utvecklingen. Jag har flera gånger blivit förvånad när jag sett killars Youtube-flöden och vilka influencers som dyker upp där, jämfört med hur det ser ut i mina tjejkompisars Instagramflöden. Det känns ibland som att kvinnor och män lever i två helt olika kulturella universum online. Min upplevelse är också att många killar inte är särskilt öppna med vilka konton de följer eller vilka åsikter de tar del av. Det är något som ofta visar sig först senare – när man redan hunnit tro att man delar ungefär samma världsbild.

Ödets ironi är att den nu husarresterade Zahra Rahnavard, var arkitekten bakom den obligatoriska hijaben, man skulle kunna förklara bort det som ungdomlig radikalism, om inte det faktumet att Zahra då var äldre än vad den snygga krönikören är idag. Sent ska syndarna vakna.

Att pengar kommer från Saudiarabien spekuleras det kring. Men det är nog en sanning med modifikation. Mujahedins stora förmögenhet kommer från när de smugglade och sålde olja på den svarta marknaden åt Saddam Hussein då han hade sanktioner från FN mot sig under 90-talet. För att mörka detta faktum internt så uppmanades anhängare, ofta flyktingar med begränsad ekonomi, att donera stora summor årligen.

Det finns en återkommande journalistik om chartersvenskar som ofta möts av hån. Typ: världen står i brand, men på bilden står en Lennart och ser sur ut för att hotellet är smutsigt och poolen är mer bajs än nice – bokstavligen. Även om turistsvenskarna nu befinner sig nästan mitt i världsbranden, handlar hånreflexen nog om vad Dubai står för: ett turistmål för influerare och bedragare som sprider bilder av lyx medan gästarbetare lever under slavliknande förhållanden. Pyramidspel, gängledare och ryska oligarker som har hittat en fristad för smutsiga pengar. Om någon svensk skadas kommer det knappast mötas av den typ av hån vi nu ser mot de som vill fly emiratet. Men vi ska inte glömma att även Johan Floderus fick en rejäl skopa hån. När han kom tillbaka till Sverige från Iran möttes han av kritik för att han inte hade följt svenska utrikesdepartementets reseavrådan. Och då pratar vi om en man som satt 790 dagar i fångenskap – varav över 250 dagar i isoleringscell!

För några månader sedan kom Riksrevisionen med förödande kritik gällande Skolverkets arbetssätt. Just de brister som Skolverket fick allvarlig kritik för i Riksrevisionens granskning, har myndigheten nu med imponerande exakthet lyckats repetera i processen med de nya styrdokumenten. Jag tror att en del av problemet är att det bland tjänstemännen finns en slagsida i synsätt på skolan kunskapssynen och lärarrollen, men det är inte BARA det som gör att arbetet går dåligt. Det är också den allmänna kompetensen som brister, liksom viljan att förändra sig. Hur kan man annars förstå det faktum att samma person som tidigare bossat över de digitala nationella proven, (ett annat katastrof-projekt som kostade skattebetalarna svindlande summor och orsakade lärarna stort lidande) nu är satt att vara chef över avdelningen för styrdokumentsutveckling? De svar som Skolverket hittills givit på kritiken mot kursplanearbetet indikerar inte heller att man förstår hur fel myndigheten hamnat. Igen.

En mandatperiod är kort, men byråkratin kan vara för evigt. Om grundbyråkratin i Skolverket är problemet, som Wyndhamn menar, så bör den underförstått bytas ut. Då dyker ju frågan upp vad som händer med skolreformen under tiden? Någon måste ju genomdriva den i skolväsendet. Och kommer SKR sätta sig på tvären, som Vi lärares chefredaktör frågar i det senaste numret. Vad tänker ni? Vilka andra exempel kan ni komma på om myndigheter som tagit sig egen agens över politiken?

När jag träffar människor utomlands brukar jag presentera mig med det svenska uttalet av Jenny. Det är ju så jag heter. I regel slutar det dock ändå med att folk inte riktigt fattar, vara jag förtydligar med ”Djenny” och känner mig dryg som inte bara sa så från början. Men jag heter ju inte så. När ni är utomlands, brukar ni presentera er med ert namn så som det faktiskt uttalas eller lägger ni er till med nån slags internationell eller landsberoende förenkling?

Men du nämner ju inte ärke-exemplet SCHWEIZ! https://www.expressen.se/kultur/sweich-schweiz-1-0/#:~:text=Tyvärr%20har%20yrket%20på%20senare%20år%20dragit,Sweich:%20var%20då%20förvissade%20om%20att%20här

Den bästa satiren någonsin av just den tendens som Staffan skriver om måste ändå vara Enchilada-sketchen i Saturday Night Live från 1990. Den blir aldrig gammal! https://www.youtube.com/watch?v=nWMp_z7Jnxw

Underbar text av Staffan – rolig, upplysande och träffande. Men precis som Hanif Bali påpekar här intill, lyckas inte korrespondenterna uttala ”rätt” ens när de försöker. Bahrain uttalas på arabiska med ett subtilt, betonat H – inga gutturala kräkljud någonstans... Kanske säger det något om något också.

Dopping är snett på bollen, men gör fortfarande mål. Finns nämligen inga Kh-ljud i det ursprungliga arabiska uttalet. Inte heller i namn som Ahmed eller Mehmet osv som svenskar älskar att slänga in Kh-ljud i. Vilket är ändå märkligt, att vissa språks talare inte kan göra vissa ljud är naturligt. Att dessa byter ut detta mot ett ljud de kan är lika naturligt. Kineser säger lis istället för ris och araber säger bolis istället för polis. Men svenskar måste vara de enda i världen som byter ut ett djupt H som de har svårt att uttala med ett Kh-ljud som de absolut inte ens KAN uttala. Extrem välvilja gör konstiga saker med en.

Därför bör man säga Peking. Tryck på den barbariska rättikan om du håller med!

När jag är utomlands är det INGEN som uttalar mitt för- och efternamn på korrekt svenska! Men jag kan leva med det... ;)

När jag läser om uttalet av Macron så kommer jag direkt att tänka på det fascinerande att det fortfarande är så pass vanligt att felaktigt uttala entrecote. Det stora problemet där är också att det framstår som så otroligt snobbigt att rätta folk som säger entrekå att man drar sig för att göra det. Och det finns dessutom en typ av män, vi kan kalla dem kött-killar, som drar frågan åt andra hållet genom att helt enkelt säga kotte. Det som är extra spännande med just entrekå-uttalet är att det också är det "osvenska" sättet att säga det på. Som att radiojournalisterna skulle tramsa om Bachrejn medan lokalbefolkningen faktiskt uttalade det som Barrajn. Obegripligt.

Tror ni att SVT kommer att köpa in programformatet?

Sverige har en sjuk syn på föräldrar. Skrev om den trenden här: https://kvartal.se/olawong/artiklar/en-sjuk-syn-pa-foraldrar/cG9zdDozNTUzMQ Statsindividualismen möter terapi- och konsumtionssamhället, där plikten att vörda föräldrar har blivit en relation att "investera" i. Mycket bra intervju!

Otroligt spännande om det är en bred trend att gen x-barn överger sina åldrade föräldrar. Mörkt och intressant. Det vill man ju läsa mer om!

Det här citatet om västerländska liberalers och vänstergruppers engagemang är särskilt tänkvärt tycker jag: "Deras prioriteringar styrs mer av ideologiska sympatier och politiska lojaliteter än ett konsekvent försvar av mänskliga rättigheter och solidaritet med dem som utsätts för våld. Deras politiska agenda kretsar kring Trump och Netanyahu och den agendan går före kvinnors rättigheter. När de i väst ser ett massmord frågar de först vem som begått det, först därefter ser de offren." Det är en cynisk utveckling som gäller både höger och vänster. Säg mig vilket parti någon tar i Israel/Palestina-konflikten och jag ska säga dig hur samma person ser på Irankriget. Och så vidare. Jag tror det har mycket med sociala medier och möjligheten att ta del av nyheter i realtid att göra. Alla utomstående har möjlighet att "välja sina krig" i en helt ny bemärkelse, och de gör det som en positionering och som en del av ett eget identitetsskapande.

Ingen vet vad Iran är för land om, säg sex månader. Kanske har Masih Alinejad återvänt? Eller så har regimen överlevt och förtrycket förvärrats. Vilka fler borde vi intervjua om utvecklingen? Det är svårt att vara originell som journalist när alla är på samma boll. Men jag tar gärna emot tips. Skriv i tråden nedan.

Tja, det är väl inget nytt att SVT älskar att utmåla kristna som dårar – här får de ju öppet mål med tungomålstalande hillbilly-amerikaner som svamlar om armageddon. Business as usual. Söker man på ”kristendom” på SVT:s nyhetssajt får man artiklar om: ”Så påverkar radikala kristna kriget i Iran” och ”Pågår det verkligen folkmord på kristna i Nigeria?” (Svaret är nej!). En bisexuell, kristen berättar också om hemska tiden i bibelskolan. Själv tänker jag ibland på SVT:s livesändning från terrordåden i Paris 2015. När den religiösa extremismen skulle exemplifieras, ägnades tiden åt: Livets Ord! 
 För att inte tala om Knutby, där vi fått både nya dokumentärer och tv-serier. Här om dagen läste jag om Melodifestivalens öppningsnummer som handlade om att kyrkorna inte längre behövs. Så det är väl klart att bovarna i Iran är: kristna! Nå väl. Å andra sidan sänder de väl fortfarande helgmålsringningen? Och slänger man in Joel Halldorf i ena hörnet så har man ju alibi en stund till.

Detta var verkligen ett märkligt inslag i Aktuellt. Det kändes som man reste tillbaka i tiden till Michael Moores storhetstid och man skulle förfasas över religiösa dårar i USA. Lite roligt med lyteskomik att titta på tv-pastorer men man undrar ju om man verkligen förstår världen bättre av dessa nidbilder. Det var vär så här utrikesjournalistik såg ut när ingen reste och man kunde lura i tittarna sensationalism.

Aktuellts programledare Cecilia Gralde påar ju inslaget med att säga att ”det talas om ytterligare en aspekt”. Hon slår väl inte fast något? Sedan kan jag förstå kritiken (bland läsare och profiler) om att det saknas kontext och sådär. Men jag måste ändå säga: jag tyckte att det var ett uppfriskande inslag! Väldigt intressant!

Inslaget är ju ett skolexempel på det som brukar kallas hästskoteorin, alltså att ju ytterligheterna till slut hittar gemensam mark i ytterkanterna av sin extremism. Det hade kunnat bli väldigt intressant om man satt reportaget i denna kontext, men istället valde public service att gå full Infowars. Synd.

Aktuellts inslag om "apokalyptisk sionism" (4 mars 2026) som en drivkraft för USA: s och Israels militära anfall på Iran kunde varit intressant om det hade ingått i en serie där det stora statliga mediehuset presenterade en del av de mer skruvade och ideologiskt enögda försöken att förklara krigets orsaker som internet översvämmas av. Men så var det inte. Aktuellt försökte istället - utan en enda motröst - sprida bilden av att den "kristna högern" i USA i armkrok med högern i Israel dragit igång anfallet utifrån extrema religiösa vanföreställningar. Som om Iran inte mördat tiotusentals av sina egna medborgare. Som om Iran inte finansierat terrorgrupper som Hamas och Hizbollah vilka terroriserat och mördat massor av palestinier och libaneser. Som om inte Irans islamistiska diktatur stöttat fruktansvärda terrorangrepp mot civila i Europa och USA. Som om Iran inte mycket aktivt stöttar Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Svensi statlig tv måste kort sagt vara mycket sakligare än så här.

Det hör inte till vanligheterna i svensk TV att man hänvisar till Tucker Carlsson för att bevisa en tes — här att USA utkämpar Israels krig. Sedan är det ju samtidigt fascinerande att höra hur det talas om kriget i de evangeliska kretsarna.

Merz svängning beror knappast på att han privat satt på sig MAGA-keps och börjat dansa Trumpdansen. Istället är det realpolitik, och Merz gör uppenbarligen bedömningen att relationen med USA och Trump ska vårdas för Tysklands skull.

I artikeln nämnde jag förresten inte att 39 procent tycker att nyhetsbevakningen i SVT lutar åt vänster, medan 59 procent placerar den i mitten och bara 3 procent tycker att den lutar åt höger. Bilden är snarlik för Sveriges Radio: 35 procent uppfattar rapporteringen som vänster, 64 procent som neutral och endast 1 procent som höger. Det innebär att drygt en tredjedel av svenskarna uppfattar public service som vänsterlutande, medan nästan ingen ser den som högerlutande. Detta har ju i många år bara accepterats. Varför?

De moderna medierna uppkom i opposition mot makten och den bestående samhällsordningen. De skapade en perfekt affärsmodell som byggde på annonsförsäljning, samhällskritik och underhållning. Folk betalade och den tredje statsmakten formades under 1800-talet. Statligt finansierade medier kanske behövs. Men många till höger har länge varit missnöjda med den, enigt flera olika studier. Man borde nog ha tagit detta missnöje på allvar redan för länge sedan. Tycker jag.

Den här undersökningen får alltid väldigt mycket uppmärksamhet, inte minst den del som handlar om medierna. Men frågeställningen är så bred, allmän och öppen för tolkning att det är svårt att dra meningsfulla slutsatser. Man kan till exempel ha fullt förtroende för att de olika parterna sköter sitt arbete och samtidigt anse att verksamheten är meningslös, undermålig eller icke önskvärd, alternativt meningsfull, helt adekvat och förträfflig. Frågeställningen jag syftar på är: "Hur stort förtroende har du för det sätt på vilket följande verksamheter/företag/organisationer sköter sitt arbete?"

Hur uppfattar ni SR och då främst radions rapportering inom nyheter, samhällsfrågor och aktualiteter?

Samtidigt är de svikande förtroendesiffrorna inte något SR behöver bry sig om, åtminstone ur ett finansieringsperspektiv. Nuvarande Tidökonstellation har ställt sig bakom att fortsätta skicka skattemiljarder till SR, SVT och UR. Tio miljarder om året närmare bestämt. Hade partierna varit missnöjda med den nu gällande ordningen och velat göra förändringar, hade de enkelt kunna införa finansiering via avgift, likt Netflix-prenumeration.

Har högerväljarnas förtroende för andra medier, som dags- och kvällstidningarna till exempel, gått neråt på samma sätt eller är det just public service de genom åren tappat förtroende för? Tycker mig ha läst att högerväljare har lägre förtroende för institutioner i stort. Vore intressant att veta om det återspeglas i den här undersökningen.