Åklagaren vägrar låta polisen genomföra husrannsakan i en misstänkt bil. Och sen läggs utredningen ner. Det finns frågetecken Åklagarmyndigheten behöver räta ut. Sen är det inget normalt med att en för lokala vänsterpartister okänd figur blir medlem i partiet och kryssar sig förbi hela listan. Hur hamnade han ens på listan, vem ok:ade att ta in nån som är föremål för skuldsanering på riksdagslistan? En kille som rest till Somalia minst en gång under året. Hur betalade han för den resan? Många frågor. Få svar från Ali och Vänsterpartiet. Om ens hälften av de uppgifter som framkommit stämmer, är det rena Kalle Anka.

Det vi ser är bara en etnifierad uppdelning av valmanskåren. Är du en svensk man född denna sidan av 1968 som försörjer sig själv och inte är i innerstorstädernas verklighetsfrämmande subkultur har M blivit det nya normala. Problemet är att denna grupp har gått från samhällets dominerande grupp till att bli allt mer ovanlig.

Klokt av Kristersson. Tidö-regeringen har gjort sitt. Tack för en bra insats. Men nu finns åtta mer eller mindre solitära partier i riksdagen. Eller så borde det i alla fall vara. Men antalet flyttbara partier är ändå ganska stort. Nästa regering behöver, precis som den förra, spegla väljarnas uppfattningar om vad som framförallt behöver göras. Socialdemokraterna är en självklar del av den speglingen med sina 28 procent. Precis på samma sätt är M med sina 20 procent en del av samma spegling. Lägg till C och KD så finns en stabil majoritet som tål en hel del avhopp och vildar. M och SD med sina dryga 37 procent är en solklar del av speglingen. Skulle C hänga på KD och L i en sådan regering så finns också en stabil majoritet. Det är de två alternativen som ligger närmast folkviljan.

Först jublade SD:s huvudförhandlare över att man i princip fått igenom hela sin migrationspolitik i Tidöavtalet. Men om det Pelle Zachrissons källor säger stämmer drev man inte på för ett moratorium. Det är svårt att få ihop med hur det låter nu, när man skyller det förlorade valet på samarbetspartierna. Visst, läser man Erik Högströms artikel här på Kvartal (https://kvartal.se/erikhogstrom/artiklar/darfor-blev-det-aldrig-ett-stopp-for-medborgarskap/cG9zdDoyMDUxODA) visar den att regeringen såg juridiska hinder för ett moratorium. Men om ett tillfälligt stopp kräver en lagändring är det väl ett skäl att börja tidigt? SD hade haft fyra år på sig att förbereda kravet sedan man först lyfte frågan 2018.

Bra och målande beskrivningar av hur gränsstormningen från Marocko fortfarande präglar Ceuta flera månader efter händelsen i dagens avsnitt.

Absurd fråga för en absurd vecka.

Sällan har skiftet mellan den nya medievärlden och den gamla blivit tydligare än här. Lagerström verkar helt ha tagits på sängen med det här skiftet. Tiden då gammelmedia kunde utföra sitt jobb i lugn och ro från en piedestal och då politiker och andra förväntades buga inför de makthavande journalisterna och anpassa sig efter deras vinklar är förbi. Det kan man tycka vad man vill om (jag tycker till exempel att det är trist men tidsenligt att se hur Carl-Oscar Bohlin går in i mötet med journalisten som en boxare går in i ringen), men den tiden kommer alldeles oavsett inte tillbaka. Lagerström inledde dokumentären med följande ansats: ”Har medierna gått överstyr eller är det politikerna? Och vem har ansvaret när misstron växer?” Den ansatsen var, kan man efter att ha sett klart dokumentären konstatera, en chimär. Lagerström gör nämligen inga som helst försök att undersöka mediernas del i det hela. Det finns ingen nyfikenhet, tesen är klar redan från början: Det är politikernas fel att misstron mot medierna växer och vi behöver inte bry oss om att förstå hur det blivit såhär. När Ebba Busch kommer in i bilden får man mer eller mindre intrycket av att den här dokumentären är Lagerströms personliga vendetta.Det är nästan lite smärtsamt att se när hon med offerkoftan på och med indignationen i halsen söker upp Busch för att ställa henne mot väggen för saker hon sagt om Lagerström i samband med en annan av hennes så kallat tesdrivna intervjuer. Nä, det här blev inte bra.

Bra jobb av Jesper och Federico. Det, i kombination med de långa köerna som säkert skrämde bort en del äldre och sjuka, väcker oro kring demokratins maskineri. Köerna visste valmyndigheten om som ett problem sedan tidigare. Dags för service?

Svårt att se ett samhälle där media inte påverkar valresultatet. Vad skulle medierna gjort när Liberalerna låg så långt under spärren – ignorerat det? Verkar konstigt.

Tidö missade tyvärr chansen att styra Världskulturmuseerna bort från den ”nya kritiska museologin”* och tillbaka till att fokusera på kärnverksamheterna. Så vi lär få se fler nedslag signerade av Ola Wong även framöver. * ”Den lär att museer inte bör betraktas som auktoriteter och förmedlare av objektiv kunskap genom sina föremål utan som en mötesplats för aktivism och debatt med betoning på ord som inkludering.” https://kvartal.se/olawong/artiklar/fortfarande-en-dalig-ide-att-sla-samman-museer/cG9zdDo2MDAy

Sjätte dagen utan svar från Vänsterpartiet. Hur ska jag tolka det här? Ghosting? Eller är V bara en sån som behöver lite space? Ska jag sluta ringa en gång om dagen och kanske hoppas att V ringer när V tror att jag har tappat intresse? Det här är så förvirrande. Jag får inte ens en läskvittens. Inte ens ett ”det är inte du, det är jag”. Jag hör rykten om att V knackar på allas dörrar. Min är helt orörd. Vad gjorde jag för fel? Jag är ju Kvartals ”vänsteralibi”, han med ”invandrarglasögon”. Betydde det ingenting?

Kanske finns en förklaring till vad som hänt – liksom orsaken till den öronbedövande tystnaden från Vänsterpartiets ledning – i orden från damen vid återvinningscentralen: ”Det finns inget utbyte med dem, jag har ingen aning om de röstar tillsammans eller var för sig efter eget huvud”. Det rimmar med vad Conny Hansson, V-ordförande i Rättvik och ledamot i valberedningen som nominerade Mohamed Abdukadir Ali, sade till Borlänge tidning igår: ”Jag har inte en aning om vem det där är, men han har nog varit förbi någon gång”. Kanske V bara lät sig nöjas med att Ali hade ett stort nätverk av potentiella vänsterröstare och inte visste/brydde sig vad som hände på marken? Förrän det visade sig att toppnamnet petats från sin riksdagsplats alltså. I övrigt en genial twist av Christer att bildsätta reportaget till tonerna av Evert Taube.

Efter Expressens avslöjande om att Vänsterpartiets lokalpolitiker spridit antisemitism och Putinhyllningar försvarade V:s vice ordförande Ida Gabrielsson partiet med att det är ”oerhört svårt att ha koll på alla tusentals kandidater långt ner på listorna”. Det är förståeligt men kan väl inte räcka som ursäkt framöver med tanke på de potentiella konsekvenserna.

Tack. En syndabock söktes långt innan man hittade den här Mohamed och det blev en brottsutredning. Förmodligen har det ”mobiliserats” även bland högerväljare genom åren och valfusk förekommit då och då. Men nu letade man, upptäckte det här och självklart ska det utredas då. Det hindrar dock inte att misstänksamheten kring V:s framgångar i grunden är rasistisk. De flesta som röstat på V har förmodligen gjort det för att politiken passar dem, inte för att de fått betalt.

Vänsterpartiet har mobiliserat många med utländsk bakgrund, men de verkar inte ha vidtagit några försiktighetsåtgärder alls för att kontrollera vilka som ställer upp på deras listor. I ett normalt parti vill man nog se om kandidaterna ställer upp på partiets värderingar, och inte är exempelvis kriminella, korrupta eller för konstiga. Men Vänsterpartiet uppfattar i regel granskning av förorter, invandrare och muslimer som en del av majoritetssamhällets strukturella rasism. Då vill man såklart inte vara lika hemsk… och kontrollera vilka som ställer upp på ens egna listor. Eller så har man kontrollerat och ändå släppt fram. Det återstår att se.

Precis när vi tryckte på ”publicera” Kvartal Idag kom beskedet om att Mohamed Abdukardir Ali ”tar timeout” och inte kommer att tjänstgöra som riksdagsledamot när den nya mandatperioden inleds. I avsnittet hör du om reaktionerna hittills från S, MP och C. Kvartals Federico Moreno berättar om de senate uppgifterna om Ali och PR-konsulten Paul Ronge förklarar vad som kan ligga bakom V:s radiotystnad. Dessutom: Ida Gure, auktoriserad tolk i somaliska, om begreppet ”klanröstning”. Med mera.

Vore kul om de gjorde Hylands klassiska experiment i nåt primetime-progesm och bad alla tittare släcka en lampa samtidigt. Hur många lampor skulle släckas?

Angela Merkel kommenterade AfD:s framgångar häromveckan med att hennes hjärta blöder. AfD bildades som en protest mot den politik som Merkel förde, med nedlagd kärnkraft och öppnade gränser för migranter från MENA-länder. ”Wir schaffen das”. I Sverige hyllades Merkel då från höger till vänster. Hur många är det som idag fortfarande hyllar Merkel?

Det finns inga partier i riksdagen som är mer olika än V och C, vad gäller vilka som röstar på dem och vilka frågor de driver. Och sakpolitiskt har ju Centerpartiet mycket mer gemensamt med Tidöpartierna än med de rödgröna. Tyvärr har C inte varit intresserade av sakpolitik sedan 2014 ungefär. Hade gärna sett att de lyssnade på Källström och släppte sin religiöst betingade aversion mot SD.

Är det bara jag som tycker det här är helt vansinnigt? Det är väl alldeles självklart att det resultat som presenterades via Valu på valkvällen kan ha fått köande människor att vända på klacken och gå hem – både för att de var trygga i att deras block skulle vinna och för att det ändå var kört för Tidösidan. Och givetvis omöjligt att veta vilken sida som kan ha gynnats. Kan vi sluta med att presentera den här missvisande, meningslösa och nu även direkt demokratiskadliga mätningen på valdagen? Finns det ett enda vettigt argument för att fortsätta med det?

Var SD:s bussreklam en röstmagnet – för V? Den omvända effekten av att peka ut en grupp är stark. För dem som tillhör gruppen blir frågan existentiell. För resten är det en fråga bland flera.

Denne figur menade för fem år sedan att för ”den svenska allmänheten utgör således hala badkar en betydligt större fara än beväpnade tonårsligor ute för att skjuta varandra”. Jag granskade sedan påståendet, vilket du kan läsa om här: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/jan-guillous-badkarsanka/cG9zdDo2MzE3

Samhällen med en stor andel unga (män) tenderar att vara mer … oroliga. Värnplikten är ett sätt — men det finns väl andra tänkbara — att hålla en potentiellt bråkig samhällsgrupp i schack under den period då testosteronet stökar som mest. Citaten från Strömstedt-krönikan låter litegrann som fromma förhoppningar från en förälder som gett upp. Och det är klart, ”militär disciplin” i tonårshemmet kan nog leda till väl dålig stämning. Men att hoppas att enbart värnplikten ska göra jobbet är nog naivt.

Låter som en bok som mest vill försvaga lärarnas självförtroende och egna omdöme. Kan inte vara bra för någon.

Diskussionen om svenska kyrkan blev intressant – och inte minst utifrån hur det den (statskyrkan) en gång i tiden förhöll sig till katolicismen. Förr var det fästning som gällde om du så bara misstänktes vara katolik. Och från detta har alltså kyrkan idag hamnat i positionen att ’allt’ är ok och präster har målat helgonbilder av Greta T osv osv Summa summarum: för att överleva och åtminstone försöka leva upp till devisen om att stå mitt i byn är kyrkan imponerande i sin populistiska slavroll till tidsandan. Hur den skulle förhålla sig till en framtida auktoritär nationalistisk sådan behöver ingen fundera på.

Som något av ett Ali G-fan är jag inte helt objektiv här. Men jag vill minnas att när Sacha Baron Cohen gjorde den första filmen om karaktären ”Borat” var bilden han målade upp av kazaker inte jätte-pk. I det fallet spelade han inte en vit snubbe som vill vara svart, utan en kazak vid namn Borat som var kvinnoförnedrande och antisemitisk och samtidigt beskrev allt som ”very nice!”. Kazakstans regering reagerade på ett riktigt ”boomer”-sätt, förbjöd filmen i landet och hotade med att stämma Baron Cohen. Man kan säga att regeringen gick rakt i fällan och blev en del av satiren. Samtidigt kan man ha viss förståelse för att kazakerna inte direkt gjorde vågen: Det är inte särskilt ofta man ser kazaker porträtteras i internationella filmer, landet är ingen soft power-gigant, har begränsad möjlighet att själva forma bilden av landet, och då kan även en humoristisk film som gör narr av en kazak uppfattas som humor som sparkar nedåt. Sacha Baron Cohen förklarade att det Kazakstan som skildras i filmen inte har något med det riktiga landet att göra och att han valde landet för att ”det är en plats som ingen i USA känner till, vilket tillät oss att skapa en vild, komisk, falsk värld”. Men förstår alla i dagens (des)informationssamhälle att bilden av Kazakstan verkligen bara är påhittad? En sak är säker: Några år efter att Kazakstans regering gick i fällan och blev dubbelt utskrattad reste sig landet med en snygg comeback. Landets statliga turistbyrå bytte officiell slogan till ”Kazakhstan. Very nice!”.

Hm, jag hade definitivt svarat ja på frågan om man kan lita på de flesta andra människor. Jag antar att det betyder att jag är ganska typiskt svensk ur just det perspektivet. En annan sak jag fastnade för var formuleringen: ”I etniskt blandade områden litar människor mindre på alla – grannar, myndigheter, till och med den egna gruppen.” Här blir jag nyfiken på vad som är orsak och verkan. Är det den etniska blandningen i sig som minskar tilliten, eller finns det andra egenskaper hos de här områdena som både hänger ihop med mångfald och låg tillit? Det tycker jag inte riktigt framgår av texten.

Har ni själva i yrkeslivet stött på eller upplevt verkliga exempel på förhållanden där ni insett: det här är diskriminering! (vg karriärmöjlighet eller lön.) Vore intressant att få några exempel här. Jag har det i mkt liten utsträckning, om alls. Det kan bero på att jag varit blind för detta, eller ha att göra med att jag länge jobbat på arbetsplatser med en majoritet kvinnor som kollegor och chefer? Eller på att det i stora delar har minskat…

I samband med de granskningar som varit av Vänsterpartiet under valrörelsen har ett återkommande svar varit ungefär: Vi kände inte till detta, det var ett misstag och personen är nu inte längre kvar. Efter det tycker jag att svaren på journalisternas följdfrågor ofta varit ganska avfärdande. Ett återkommande motargument har varit att liknande problem finns i andra partier och att även de borde granskas. I det här fallet har de berörda V-ledamöterna inte svarat på frågorna alls. Det är såklart upp till dem hur de vill hantera situationen, men jag har svårt att se att frågorna försvinner. Journalister lär fortsätta granska kopplingar till antisemitism och terrorhyllningar inom V, inte minst när partiet gör anspråk på regeringsmakten. Så partiet kommer, vare sig det vill eller inte, behöva förhålla sig till den här typen av frågor.

Ja, Ulf Kristersson checkar ut som regeringschef, men just nu finns ingenting som tyder på att han kan vara inne på att lämna posten som partiledare. Att Moderaterna gick framåt (trots väljarnas sannolika överlämnanden av många stödröster) och nådde 19,85 procent talar för att hans ställning är hygglig, trots valnederlaget. Något säger mig också att moderatledare i allmänhet och Ulf Kristersson i synnerhet är så pass tränade vid oppositionsrollen att den kommer att kännas ganska trygg och invand. Det ska bli intressant att följa Moderaternas sätt att hantera valförlusten.

Många, inte minst intelligenta personer, är skickliga på att rationalisera det de redan vill tro och konstruera sofistikerade argument för att kunna hålla fast vid sin bild av hur världen borde se ut. Problemet är att verkligheten inte anpassar sig efter ens vilja. Att avfärda att begåvning existerar blir därför, precis som texten konstaterar, något av en lyxidé för den privilegierade. Om samma person plötsligt befann sig i en situation där människors faktiska förmåga verkligen var avgörande, till exempel om man måste sätta ihop ett lag för att överleva en katastrof, tror jag att den inställningen snabbt skulle bli mer pragmatisk.

Här hade rätt många års politikkunnande samlats vid Veckopanelens mikrofoner. Eftersom jag har ägnat en hel del tid de senaste åren att försöka komponera dynamiska och ideologiskt breda paneltrior så kostar jag på mig att framhålla när jag tycker att det är extra bra. Lena Mellin med sin enorma erfarenhet av att följa och kommentera svensk politik, Kent Persson med sitt inifrånperspektiv från Alliansens och Moderaternas innersta kärna och Arvid Hallén, den konservative analytikern som tycks ha koll på det mesta – här fick jag mig en hel del klokskaper till livs. Bland annat var det intressant att höra panelen beskriva Centern som valets stora förlorare. ”De vågar inte vara vågmästare”. Väldigt mycket eftervalssnack, förstås, men Magnus Thorén med gäster hann också med ”senaste AI-hotet” och Kanadas inträde som ”associerad” EU-medlem. Fullmatat och upplysande!

Jag har länge funderat på om det inte skulle vara givande att intervjua Anders Danielsson i ett längre format som Fredagsintervjun? Om hur han själv ser tilllbaka på tiden på Migverket, vad besluten ledde till etc. Men man ska ju också alltid minnas att tidsandan skiftar. Hur är det att ena decenniet bli hyllad för det man gör, samtidigt som man några år senare hamnat lite mer i den mediala frysboxen osv. Vad säger ni?

”Ni kör en lastbil med folk till fronten, vi kör en lastbil med drönare.” Så ska en tillfångatagen ukrainsk soldat ha beskrivit kriget för sina ryska förhörsledare. Ryssarnas strategi verkar gå ut på att Ukraina får slut på drönare innan de själva får slut på människor. När den ryska armén använder svårt sjuka och skadade soldater ställs ukrainarna inför ett makabert dilemma: Är det värt att offra en hel drönare på en rysk soldat som saknar en arm eller ett ben?

Intressant, men jag har lite svårt att köpa mongolförklaringen rakt av. Många länder som erövrades av mongolerna har inte uppvisat de ryska särdragen – jämför exempelvis med Kinas Yuan-dynasti. Många historiker har försökt förklara Ryssland utifrån vissa kulturella särdrag. Jag tänker väl främst på Richard Pipes Den ryska revolutionen. Han spårar orsakssamband till de ryska bysamfälligheterna, mir, där jorden ägdes kollektivt, och menar att detta förhindrade uppkomsten av en självägande bondeklass, vilket i sin tur blev ett hinder för moderniseringen. Spännande tanke, men finns det inte en fara i att kulturella förklaringar riskerar att bli enögda och deterministiska?

Det här känns inte bra. Den renodlade högerradikala vägen måste ha stakats ut bakom min rygg sedan jag gick på mammaledighet. Då passade du på, Ludde! Jag har alltid uppskattat att jobba i en omgivning med högt i tak men jag tolererar inte högerextrema dekret och jag kan tycka att det är lite väl inkluderande av de fyras gäng att frottera sig med extremister på sociala extremistplattformar.

’Den som fick en bidragsansökan godkänd kunde få hälften av pengarna’. Det är när man läser sådant här som jag tror att även ’givmilda’ människor som ser ett värde i att civilsamhälle och organisationer stöttas av det allmänna kan vackla allvarligt i tron. Det bidragsindustriella komplex som vi låtit växa fram är en styggelse, oavsett om de misstänkta här är skyldiga eller inte till brott. Saken får prövas. Jag tänker ofta på alla organisationer jag stött på där ideellt arbete är själva kärnan och bidragen enbart grädden på moset. Scouterna där jag bor tex som varje år ordnar julmarknad för att sedan över många år renovera sin möteslokal bit för bit. Tumregeln är kanske: ju mer fokus på bidragsdelen och ju mindre på medlemsavgifter och ideellt arbete – desto större skäl att se upp!