Kristna internationella kampanjer mot den svenska socialtjänsten… Det och mycket annat hör ni i dagens avsnitt av KI. Bland annat har vi ringt upp Jennifer Paterson, som är på plats i Paris inför kvällens VM-kvartsfinal mellan Frankrike och Marocko. Vi frågar henne hur säkerhetspådraget ser ut inför eventuella upplopp efter matchen. Paris har ju varit hårt drabbat vid stora evenemang som rör Frankrike, men också Marocko. Men vilken match! Kan det tidigare franska protektoratet skrälla mot den gamla kolonialmakten?

Amigos, jag tror att ni är på väg att slå kommentar-rekordet med artikeln om Skara sommarland. En sak som slår mig är att en hel del har skrivit långa, välformulerade kommentarer där ni beskriver era erfarenheter, upplevelser, er oro eller andra perspektiv. Stort tack för det! Fortsätt gärna att berätta, jag läser allt när jag hinner. Som journalist vill jag helst hålla mig till andras erfarenheter och berättelser. Men när det skrivs en del om mig som person (jag heter förresten Federico – inte ”Fredrik”) så kan jag passa på att berätta lite om mig: Jag läste en text som spreds i sociala medier om att jag varit chefredaktör på tidningen Gringo 2005-2007 – och att Gringo för många unga invandrarkillar blev ”en språngbräda rakt in på de fina tidningsredaktionerna” som var ”angelägna om att vara politiskt korrekta”. * Rätt är att jag var chefredaktör på Gringo 2007-2009. * Rätt är att Gringo aldrig var någon språngbräda, för jag var journalist redan innan. Redan 2005 skrev jag för bland andra SvD och Skånska Dagbladet och granskade exempelvis internationell adoption mellan Sydamerika och norska Adopsjonsforum. Efter att ha slutat på Gringo började jag arbeta som lokalreporter på Sydsvenskan. Så, låt oss hålla oss till fakta, inte personangrepp, avund eller annat mög som man säger på ren skånska. Jag tror att Kvartal bygger på att vi vågar läsa olika perspektiv och inte fastnar i åsiktskorridorer. Abrazos, grazie mille, saar vi!

Inför VM hånades amerikaner en hel del för deras supporterkultur: ”Let’s go soccer, klapp klapp klapp!” Jag tror att en hel del européer och sydamerikaner uppfattar amerikaners supporterskap som plastig popcornpassion. Att de exempelvis ser sina klubbar som ”franchise” som kan flyttas från en stad till en annan. Magnus berättar att amerikaner kan förvånas över att spelare får protestera mot domslut och visa känslor på planen. En kulturkrock. Det är förstås långt från klapp klapp-sånger till maskerade supportrar och pyroteknik. Men landslagsfotbollen har alltid haft en helt annan supporterkultur än klubbfotbollen. Många som följer klubbfotbollen slaviskt till vardags är inte alls lika engagerade i landslagsfotbollen, den betraktas som mer ”mainstream”. Samtidigt finns det förstås landslag med genuina sånger, ett starkt läktartryck och en kultur som påminner mer om klubbfotbollens supporterskap. Min upplevelse hittills, från Sverige, är att USA inte har genomfört ett sämre eller mindre passionerat VM än någon annan tidigare arrangör. Visst, Trumps och Infantinos gullande är allvarligt. Men det är märkligt att folk först nu börjar reagera på Fifas korruption. Det som Maradona vågade anklaga Fifa för redan i början av 1990-talet, när han fortfarande var aktiv spelare, uppfattades ofta som rebelliskt och ibland opassande. Maradona anklagade Fifas pampar. Men idag hittar många på konspirationsteorier så fort deras favoritlag åker på en förlust.

Magnus Ranstorp intervjuas också i artikeln. Han skrev rapporten om den tidigare LVU-kampanjen, där Sverige anklagades för att kidnappa muslimska barn, och ser nu likheter med hur fallet i Skåne sprids internationellt av rumänska politiker bl. a.

Om sociala medier fanns på 80-talet så hade vi aldrig hört talas om Bill Clinton.

Jag vill höra ett sommarprat av Christer El-Mochantaf.

Nu är jag visserligen varken psykolog eller psykiater – men däremot kanske en boomer – men är det inte ett tecken på galenskap i sig att hålla sig med en chattbott för samtal och social samvaro? Om det är någon som läser detta får ut något vettigt av sin chattbott: övertyga mig om nyttan av detta i tråden nedan. Jag är alltid redo att ändra mig inför goda argument!

Otroligt välresearchad och välberättad artikel om ett viktigt ämne. Har själv ofta funderat på denna fråga. Även globalt är drunkning ett stort problem, där framför allt länder kring ekvatorn är svårt drabbade. Men i nästan alla länder är den långsiktiga trenden positiv – drunkningsdöden minskar. Utbildning, simkunnighet och ökad riskmedvetenhet spelar in. Kolla in denna interaktiva grafik: https://ourworldindata.org/grapher/drowning-death-rates

Hästskoteorin, som Jenny Strindlöv nämner i sin tanke är mer än en teori skulle jag vilja säga. Små ytterkantspartier är mer psykologiskt lika varandra och tänker ofta på ungefär samma sätt när det kommer till politiska strategier. Men frågan är om inte AfD har vuxit sig lite för stora för Sarah W? Det mest sannolika är – skulle jag vilja säga – att Kristdemokraterna och AfD finner vägar att forma majoriteter. I vart fall på nationell nivå. AfD behöver byta fot i Rysslands/Ukraina frågan och CDU behöver anamma en betydligt mer strukturellt stramare invandringspolitik. Skulle också kunna vara Socialdemokraterna som gör det nödvändiga jobbet med AfD. Den tyska politikens – fullt begripliga på många sätt – fixering vid Hitler och nazister behöver tonas ned om det stora och för oss alla viktiga landet Tyskland ska vara en mer stark och konstruktiv ledarnation i EU och när det gäller relationerna till USA och Kina.

Den här artikeln kan sägas vara en uppföljning av en intervju jag gjorde 2015 för Aftonbladet med fotografen Robert Conrad. Under DDR:s sista år i slutet på 80-talet lyckades smita in och ta de sista kända bilderna på Hitlers bunker i Berlin (han klädde ut sig till byggarbetare), som då höll på att rivas för att ge plats för nya hyreskaserner längs Wilhelmstraße. Jag vet att Conrad också fotograferade delar av Nya rikskansliets bunker, den som nu är rivningshotad. När jag försökte kontakta honom nåddes jag av beskedet att han dog 2023, vid 61 års ålder. Men för den som är intresserad finns många av hans bilder bevarade på nätet, även många av hans bunkerfotografier. https://vimudeap.info/de/atlas/bunker-neue-reichskanzlei-berlin-fuehrerbunker-hitlerbunker/

Kulturvänstern har väl alltid funnits där med udden riktad mot makt, kommers och folklighet. Vilket betyder att angreppen ofta riktats mot socialdemokratin. Jag minns från min ungdom som kulturombudsman i det socialdemokratiska ungdomsförbundet hur partiets arrangörschef Rolf Theorin berättade för mig att den legendariske finansministern Gunnar Sträng med ett snett leende mot slutet av 1960-talet ondgjort sig över att ”varenda yngling med skäggväxt och som kan ta ut ett par ackord på en gitarr har gjort det till sitt kall att skälla på sossarna.” Från och till har kulturvänstern haft ett stort symboliskt inflytande och genomslag. När socialdemokratins ”klassförräderi” på ett vänsterandligt plan kunde kopplas ihop med ABBA: s seger i Eurovision 1974 ledde det till mobilisering i kultursvängen och en protestfestival mot SVT: s arrangörskap av Eurovision 1975 ledde i sin tur till att SVT anpassade sig till vänstertrycket och ställde in den svenska Melodifestivalen under 1976. Jag minns Nationalteaterns ”Tältprojekt” som under 1977 samlade stora publikmassor till sina musikaliska (nåja) shower om socialdemokratins svek mot vänsterdogmerna och anpassning till borgerlig politik. Samtidigt vann för första gången på 44 år de borgerliga regeringsmakten i valet 1976. Vänstermusikprotesten mot SD i Almedalen i år var därför något som framförallt gladde Sverigedemokraterna. Att som ett folkligt och växande parti få ”gitarrspelande och skäggiga män” att mobilisera sig i motståndskonserter medan partiledaren talar; det är något som bidrar till att stärka det folkliga stödet. Därför är kulturvänsterns protester inte enbart symboliska. Ofta bidrar de till motståndarsidans tillväxt och framgångar.