Vad händer med
vår demokrati?
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
0av 50 000
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Hjälp oss att nå 50 000 prenumeranter före den 31 oktober så infriar vi tre löften för ett bättre och ärligare offentligt samtal.
Senaste nyheterna
Värva tre vänner
Få ett helt år gratis!
Senaste nyheterna
19:26
Senaste nyheterna
19:26
Vad tycker du?
104
Tankar
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
6 Tim
Det förvånar mig lite att Ali återkommande blev av med ersättningen för såna saker som att inte lämna in en aktivitetsrapport i tid eller dyka upp på ett möte. Att bedriva en så framgångsrik personvalskampanj som han gjort kräver rimligen betydligt större ansträngningar än så, oavsett de frågetecken som finns kring valet. Jag håller med Federico om att mycket i den här historien väcker frågor om ansvar och förtroende. Samtidigt kan någon förstås se väldigt ansvarsfull och förtroendeingivande ut på pappret utan att det säger allt om personen, och tvärtom. Men som journalist är det ju det som går att belägga som man kan granska. Och på pappret är det mycket i historien om Ali som sticker ut.
Federico Moreno
Reporter
•
8 Tim
Det är inte Mohamed Alis arbetslöshet eller behov av ekonomiskt stöd som motiverar vår granskning. Det är snarare de återkommande avstängningarna och frågorna de väcker om ansvar och förtroende. För när en nyvald riksdagsledamot vid minst nio tillfällen har stängts av från rätt till ersättning väcker det frågor. Inte minst för att riksdagens ledamöter är med och beslutar om de regler, skyldigheter och ersättningssystem som gäller för alla andra.
Vad tycker du?
67
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
9 Tim
Ända sedan Alliansens död uppfattar jag det som att Centerpartiet kanske inte VILL sitta i någon regering, åtminstone inte som det sett ut de senaste 10-12 åren. Om det är av rädsla eller bekvämlighet låter jag vara osagt, men partiet verkar vara rätt nöjt med sina 25 riksdagsmandat och plattformen dessa ger för att kommentera dagspolitiken från läktarplats och efterlysa samling i ”mitten”. Utan att behöva riskera att få sitt eget politiska program testat i verkligheten eller nedmanglat i kompromisser. Frågan är väl om inte denna bekväma tillvaro nått vägs ände nu. Som Karin Källström så briljant skriver: ”Ingen går på hockey för att heja på domaren.”
Vad tycker du?
69
Vad tycker du?
68
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
14 Tim
Varför engagerar inte jag själv mig inom politiken? Jag har funderat allt mer över detta. I gymnasiet vurmade jag för syndikalismen, umgicks i vänsterkretsar och vägen in i intresset för politik och samhällsfrågor gick för mig delvis via böcker som klassikern ”Marxistisk teori för politisk handling”. Men åren har gått sen ungdomen. Åren som ung inom affärspressen, som Finanstidningen, förändrade och fördjupade rätt många perspektiv. Så länge jag kan minnas har jag varit starkt intresserad av samhällsfrågor, målkonflikter och politik. Men aldrig egentligen ägnat tanken att engagera mig i ett parti någon djupare tanke. Varför? Ena svaret är såklart att det är oförenligt med att efter bästa förmåga vara oberoende journalist. Men hade viljan verkligen funnits där hade man ju kunnat gå en annan väg… Den andra är väl svårigheten att välja parti. Jag sympatiserar i någon mening med alla riksdagspartier, mer eller mindre i olika frågor som skolpolitik, migration, försvar, skatter….även om några ligger närmare till hands än andra. Men å andra sidan: så är det väl för nästan alla medborgare? Kanske är man ett barn av sin tid- uppväxt i en individualistisk era, formad på 90-talet när inga mörka moln fanns och allt bara blev bättre och bättre. Man kunde lätt släppa rodret- båten seglade fint ändå- och ägna sig åt självförverkligande och egna projekt? Vilket iof ger hopp om framtiden. Kanske kommer nu en ny generation som inte bara gör värnplikt i Försvaret utan ser värdet i att delta i både civilsamhälle och politisk verkstad som jag o min generation inte riktigt gjorde?
Erik W. Larsson
Skribent
•
16 Tim
Håller med Rothstein om politiker och deras personligheter. Själv klarar jag sällan mer än några minuter av en svensk TV-debatt. Deltagarna påminner om besvärliga patienter jag träffar i primärvården – sådana som tvunget ska ha en undersökning eller remiss de egentligen inte behöver. Ännu värre är det i USA, vars politiska ledare allt oftare verkar hämtade från rättspsyk.
Ola Wong
Redaktör
•
16 Tim
Klok artikel! Spännande idé med permanent samlingsregering. Schweizarna har framgångsrikt hållit ihop ett etniskt splittrat land på det sättet. Vad gäller ointresset för lokalval – inför separata valdagar! Jag skrev om det här: https://kvartal.se/olawong/artiklar/det-bortglomda-valet-valjarna-har-inte-en-susning/cG9zdDoxODgzMTU
Vad tycker du?
15
Vad tycker du?
19
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
16 Tim
Alla världsdelar utom Afrika har idag födelsetal som är lägre än 2,1 barn per kvinna. I Europa är födelsetalen allra lägst. År 2000 levde 12 procent av världens befolkning i Europa. Vid nästa sekelskifte beräknas andelen människor som lever i Europa halveras till 6 procent. Mer om detta kan man läsa i denna artikel från förra hösten, där jag intervjuade en av världens tyngsta forskare i global demografi: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/de-laga-fodelsetalen-ar-har-for-att-stanna/cG9zdDoyMjI1NA
Vad tycker du?
22
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
Igår 16:40
Hur tänker hon här? ”Hon kritiserar även att Rönnells planerar ett evenemang för K. Svenssons bok om Moses Winterman den 7 oktober. Bokens huvudperson har en judisk man som huvudperson.” Hur kan det vara antisemitiskt att ha en judisk huvudperson i en deckarkomedi? Får man skriva en biografi om bröderna Marx då – om utgivningsdatum är i början av oktober? För den som vill veta mer om K. Svenssons Wintermans mysterier så har Ola Wongs bokklubb ett specialavsnitt här: https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/ola-wongs-bokklubb-kringlan-svenssons-deckare/cG9zdDo3MzU2OA I övrigt tvivlar jag på att en kancellering av ett antikvariat kommer att hjälpa Rydbergs sak.
Vad tycker du?
30
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
Igår 13:45
Lubna Speitan är en av de Green Party-aktivister som skrivit motionen ”sionism är rasism”. Efter att den röstades igenom höll hon ett tal där hon sa: ”Detta är början på en global rörelse, inshallah – en princip som varenda antirasistisk organisation, fackförbund och politiskt parti kommer att anamma”. Men agerandet under konferensen har kritiserats av personer från hela det politiska spektrat i England och även från de egna leden, såväl som från Israel-kritiker och den israeliska staten. Partiledaren Zack Polanski, som beskriver sig som ekopopulist och antisionist, har lyckats med en massiv tillströmning till partiet som nu har över 200,000 medlemmar. Han har omvandlat De Gröna till ett växande hot mot Labour. Men nu får han kritik för att han inte var på plats under omröstningen som har orsakat en stor politisk kontrovers i Storbritannien. I stället kampanjade han i London inför fyllnadsvalet i Holborn & St Pancras, där han hoppas ta över Keir Starmers gamla mandat. Det återstår att se hur De Gröna tar sig vidare efter detta.
Vad tycker du?
30
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
Igår 14:06
Jag fastnar för formuleringen ”mobilisera utrikesfödda”. Att öka valdeltagandet är demokratiskt viktigt. Men ett parti bedriver inte neutral folkbildning. Varför blir människors utländska födelsebakgrund en kategori för politisk mobilisering? Varför blir ”utrikesfödda” en grupp som ska mötas med särskilt utvalda budskap om Gaza, antirasism och religionsfrihet? Kanske ser vi en tribalisering av svensk politik. SD har under lång tid gjort invandring, islam och frågan om vem som är svensk till viktiga politiska konfliktlinjer. Det gör ju människors ursprung politiskt relevant även från ett helt annat håll. På ena sidan: ditt ursprung kan göra dig till föremål för politik om segregation och återvandring. På den andra: samma ursprung kan göra dig till en särskild målgrupp som ska mobiliseras med budskap om antirasism, religionsfrihet och Gaza. Handlar politiken allt mindre om vad vi tycker och allt mer om vilka ”vi” och ”de” är?
Ola Wong
Redaktör
•
Igår 12:43
Är det något som hindrar högerpartier från att mobilisera utrikesfödda? De har ju kampanjer för snart sagt varenda fokusgrupp, varför inte den här? Arbetare, skattebetalare, arbetsgivare, ISK-kontorister, kristna, nykterister, invandrare… Sluta klaga, organisera er. Det är en gammal vänsterdänga som högern ignorerar på egen risk.
Ivar Arpi
Journalist och poddare
•
Igår 11:27
Är inte förvånad att just S-förbundet Tro och solidaritet tycks gå längre än andra att anpassa budskapet efter den tänkta mottagaren. Man har haft avtal med muslimska organisationer för att öka antalet muslimska företrädare inom S, osv. Det behöver ju i sig inte vara fel, men man har gjort det med kluven tunga. För några år sedan strök man t ex homosexualitet ur programmet när det riktades till muslimer, för att inte stöta bort dem. Det är också märkligt att de själva uttryckligen vill mobilisera väljare som är utrikesfödda, men när de får en fråga väljer att prata om geografi. Hur har de valt just dessa geografiska områden, kan man ju undra då? Varför kan de inte bara stå för vad de faktiskt gör? Det är ju inte direkt omöjligt att försvara strategin de har haft. Istället väljer de att lägga dimridåer, vilket bara ökar misstanken att de haft något fuffens för sig.
Vad tycker du?
91
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
Igår 10:23
”Det är först när lagkänslan blir starkare än de principer man påstår sig försvara som det börjar bli pinsamt” skriver Linnea i denna för mig tankeväckande och uppfriskande text. Jag har inte ägnat Holm-incidenten nästan någon uppmärksamhet eller tänkt något djupare kring den. Förutom detta: Finns det längre någon fråga/konflikt/skandal eller tanke överhuvudtaget i vår offentlighet som inte genast dras ner i valfri skyttegrav i det nu ganska ålderstigna men alltid pågående kulturkriget?
Vad tycker du?
17
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
Igår 09:01
Jag fick en ny bild av Sylvester Stallone genom att läsa ”The Steps”, filmstjärnans sprillans nya självbiografi. I den berättar den nu 80-årige legenden om hur han fortfarande kan fyllas av rädsla för att vara en bluff som inte duger något till. Samma dag som han djupintervjuades av The Times klev han som vanligt upp fem på morgonen för att plugga repliker – till en inspelning som börjar först en månad fram. Skräcken för att misslyckas sitter djupt. ”I live on regrets”, säger han – i ett samtal som bitvis är nästan plågsamt självkritiskt. Kvällen efter jag läst såg jag om ”Cop Land” från 1997, där Stallone spelar sin personas motbild: den svagaste i rummet. Överviktig, otränad, långsam och lurad. Filmen är sådär, men han är magnifik även i den rollen. Ringen som Rocky boxas i i den där första filmen från 1976 är en metafor för livet. För chansen att någon gång i alla fall bli prövad – och då få reda på om man klarar av att stå kvar till slutet eller ej.
Vad tycker du?
64
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
Igår 10:44
Det här har jag tänkt på ibland när jag läst om forskningens och psykiatrivetenskapens nyväckta intresse för psykadelika. Risken att mystiken, det känslosociala sammanhanget och därmed en potentiellt avgörande del av upplevelsen försvinner. Det bådar gott att vi uppenbarligen har forskare som resonerar klokt kring detta.
Henrik Höjer
Redaktör
•
Igår 05:14
Jag blev häromåret erbjuden att delta i en ”svamphelg” i Stockholms skärgård. Det var på våren och via folk jag är bekant med i förlagsvärlden. Lockande, men jag passade. Är inte sökare på detta vis. Mina kickar är resor, familjen, god mat, musik och bra böcker. Kanske inte lika spännande som svampar. Men det duger. En cykeltur med Jimi Hendrix i lurarna är tillräckligt psykedeliskt för mig… Och jag ser detta som ett hälsotecken.
Erik W. Larsson
Skribent
•
Igår 04:43
Man kan fråga sig vad det egentligen är för samhälle vi har byggt, när allt fler behöver amfetamin för att klara vardagens tristess och psykedeliska svampar för att stå ut med dess andliga tomhet. Detta utöver alla andra piller som jag och mina kollegor skriver ut. Kanske värt att fundera över.
Vad tycker du?
94
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
5 okt. 20:51
När jag läser det här kan jag inte låta bli att förbluffas av Centerpartiets osannolika transformation från gammalt bondeförbund (komplett med bruna rötter) till kärnkrafts- och brohatare och vidare till gränslös nyliberalism med idéer om att tillåta månggifte. För att så slutligen landa i den slutliga och idag närmast existentiella frågan för partiet; Annie Lööfs motstånd mot Sverigedemokraterna, som nu varit den förhärskande i snart ett decennium. Under dessa år har partiledare kommit och gått, men strategin har legat fast och gått i arv. Nu kommer jag ju inte själv att kunna vara där, men det skulle inte förvåna mig om Annie Lööfs hologram dyker upp på partistämman 2227 som en slags centerpartisk Hari Seldon, i syfte att försäkra sig om att kursen mot den BREDA MITTEN ligger fast.
Vad tycker du?
162
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
5 okt. 18:03
Spontant känns det underligt att lagen tillåter ett juridiskt ombud att lägga fram felaktiga uppgifter som kan påverka utgången i ett migrationsärende, utan att det får några konsekvenser. Räcker det alltså med att bara vidarebefordra uppgifter från klienten utan någon egen kontroll av sanningshalten? Att ett medborgarskap inte kan återkallas, trots att det beviljats på medvetet oriktiga uppgifter, är ju dessutom en helt egen nivå av ”vi såg det inte komma”.
Vad tycker du?
87
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
5 okt. 11:54
De här anmälningarna är viktiga att granska. Det går i nuläget förstås inte heller att utesluta att någon kan ha lämnat falska anmälningar. Formuleringen om ”jag och många av mina muslimska bröder och systrar i Rosengård” gör nog att varningsklockorna ringer hos många med koll på området. Under Eurovision minns jag att Nabil Abdulmajid och Islamiska förbundet gjorde ett viktigt arbete för att säkra att en pro-israelisk manifestation kunde hållas på Davidshalls torg, samtidigt som pro-palestinska demonstrationer pågick i närheten. Det betyder förstås inte att Islamiska förbundet ska slippa frågor nu. Tvärtom är det rimligt att en stor och inflytelserik aktör i området får svara på frågor. Men det kan också helt klart vara svårt att svara på frågor om sådant man inte känner till. Som uppgifterna om att budskap spridits på sociala medier om att människor blir utvisade om de inte röstar på Vänsterpartiet. Det finns också skäl att undersöka om politiska aktörer kan ha intresse av att svartmåla valresultatet i Rosengård. Och vilken roll det i så fall kan spela för de anmälningar som kommit in.
Magnus Thorén
Programledare
•
5 okt. 11:07
”Jag tror inte hittat på, men det behöver inte vara sanning.” säger Nabil A med anledning av vittnesmålen. Och så kan det ju vara. Man får ta anklagelserna för vad de är i nuläget, men mot fonden av vad vi fått oss till livs från Borlänge så påminner det nog många om ett bekymrande mönster. Antagligen svårt att bevisa. Och var går egentligen gränsen för vad partier och enskilda partiföreträdare eller lokalföreningar kan påstå i en het valrörelse? Det är extremt böjlig materia, och osakligheter och överdrifter hörde man väl i sanning från fler håll än ett?
Vad tycker du?
54
Tankar
Magnus Thorén
Programledare
•
5 okt. 08:37
Om man vill vända på kuttingen så går det att peka ut många områden historiskt där staten – just i armkrok med näringslivet – ”fått saker gjorda” som en temporär statsminister brukar uttrycka det… Ta järnvägen, bredbandsutbyggnad eller varför inte den draghjälp Ericsson och Volvo historiskt haft av att ha utvecklat saker för det svenska försvaret. Risker? Visst. Och Mats pekar ju i sin väldigt läsvärda artikel på viktiga fallgropar. Men staten kanske har en roll att spela ändå? Jag har kontaktat Fossilfritt Sverige och frågat om Svante eller organisationen vill skriva nåt kring detta i Kvartal.
Widar Andersson
Skribent
•
5 okt. 07:52
Mats Nilsson står för en klassiskt suverän blandning av tilltalande sunt förnuft, politisk realism och akademisk kunskap. Vilket gör att fler av oss som är lekmän förstår vad det handlar om och kan känna oss ungefär lika involverade i klimatpolitik som i annan mer vanlig politik. Klimatomställning bör ses som en biprodukt av investeringar som görs för att till exempel effektivisera tillverkningen av stål, få ordning på elproduktionen genom ett par kärnkraftverk i södra Sverige, effektivisera fjärrvärmen genom att gå över till mer kärnvärme, göra det billigare att köra bil genom elbilar, med mera och mer därtill. Staten och politiken ska inte springa före och kasta in skattepengar och prestige i satsningar som kanske inte blir något. Om privata investerare tvekar att gå in i klimatomställningsprojekt så bör inte staten gå in i deras ställe. Staten och politiken bör istället använda de verktyg som man har. Som till exempel pådrivande skattenivåer på koldioxidutsläpp och på fossilfri el. Mats Nilsson visar vägen för tillnyktring och vettighet. Tack för det.
Vad tycker du?
248
Tankar
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
4 okt. 14:29
Flera har skrivit i kommentarerna att DN gör mycket bra. Det ligger det förstås en hel del i och är lätt att glömma bort. Väldigt många människor har dessutom inga problem alls med ”homo DN-siensis”, tvärtom känner de att texterna sätter ord på deras egna tankar och övertygelser. Som publicistisk affär går DN också mycket bra och har, som flera skrivit i kommentarerna, många kompetenta medarbetare. Smaken är förstås delad men Shachar som nämnts tycker jag är jättebra, liksom Winiarski. De undersökande reportrarna är väl bland de vassaste som finns i Sverige osv. Min issue med DN, SR och SVT är att det som skrivs och sägs där tillmäts så mycket större betydelse än vad det egentligen är värt. Jag vet ju – eftersom jag har erfarenhet från båda håll och därför kan jämföra – att de metoder Kvartal använder och de medarbetare som arbetar hos oss är minst lika omdömesgilla och kunniga som deras. Ändå får det som skrivits eller rapporterats i de här medierna någon slags särställning. Det är som att svensk offentlighet lever kvar i 1980. Men jag tror och hoppas att det är övergående och att vi genom det vi gör bidrar till det.
Erik W. Larsson
Skribent
•
4 okt. 07:05
Framför allt är det bristen på skaparglädje som slår mig bland DN:s kolumnister. Jag skrev nyligen en text i Kvartal om mitt eget tvångsmässiga behov av att skriva – hur jag sitter med Google Docs i mobilen under sonens simträning, bara för att få ur mig en idé. Men vad är det som driver en Wolodarski eller Wiman att skriva ännu ett grötmyndigt inlägg om det öppna samhället eller den globala uppvärmningen? Det kan väl omöjligen vara samma impuls?
Vad tycker du?
59
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
5 okt. 06:42
Svenskarna tillbringar nästan halva sin vakna tid med nyhetsmedier. Men verkar varken bli klokare eller lyckligare av det. Jag kan rekommendera årliga nyhetsdetoxar, helt plötsligt börjar man tänka igen. https://kvartal.se/olawong/artiklar/dags-att-nyhetsdetoxa/cG9zdDo4NDI3
Magnus Alselind
Redaktionschef
•
4 okt. 12:57
Att lämna journalistiken som huvudsyssla och skaffa sig ett (åtminstone delvis) utifrånperspektiv är mycket intressant. Och nu syftar jag inte så mycket på de som går över som kommunikatörer eller spinndoktorer i samma (i brist på snällare uttryck) ”klägg”. Jag tänker att detta borde ha fött ett intresse hos någon medieaktör att ställa frågor till honom, som fd ovanligt ung chefredaktör och upplyft medlem i Stora Journalistprisjuryn borde det ju också locka till läsning och lyssning eftersom han var ett namn i etablerade medier. Christer kräver ju ej på nåt sätt tolkningsföreträde, men kanske skulle bli tänkvärt att ställa frågor och lyssna in. Honom eller andra som lämnat och fått nya erfarenheter och perspektiv. Inte tagit del av den typ av intervjuer dock; varken med Christer eller andra ex-journalister med nya perspektiv, inte på kultursidor eller i branschpress.
Widar Andersson
Skribent
•
4 okt. 10:27
Det är nåt särskilt med Kvartal. Christer sätter fingret på det särskilda: Folk som jobbar på Kvartal låtsas inte att de inte har åsikter. Det är befriande. Alla har åsikter. Det är inget särskilt med det. Därför ska man inte låtsas att man till skillnad mot alla andra, inte har några åsikter. Folk som jobbar på Kvartal har heller inte samma åsikter; är inte stöpta i samma vinkelfabrik. Vilket gör Kvartal till något särskilt bra för alla, som Christer skriver, inte tänker på medier eller åsiktskorridorer dagarna i ända.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
4 okt. 09:28
När jag började journalistutbildningen slogs jag av hur homogent det kändes. Inte bara i bakgrund, ålder och klass, utan också i vad man tyckte om att göra och vilka ämnen man pratade om. Jag hade nog inte tänkt så mycket på det tidigare. De flesta i min familj och släkt är naturvetare. Sen dess har jag tänkt en del på att det finns olika sorters smarthet. Journalister kan vara väldigt insatta i nyheter och samhällsfrågor, allmänbildade och duktiga på att formulera sig. Det är en sorts smarthet som syns och hörs, och att vara intellektuell ses ibland som synonymt med att vara intelligent. Samtidigt kan människor som knappt följer nyhetsflödet vara extremt kunniga och intelligenta, bara på andra sätt. Men de kanske inte har samma självklara förmåga att formulera och visa upp sin kunskap inför omvärlden – något den typiska journalisten ofta är väldigt bra på.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
4 okt. 08:50
Utifrån dina texter får jag känslan av att dina antipatier mot medievärlden och mot journalister i allmänhet och en viss typ av journalister i synnerhet är särskilt starka, även sett i ljuset av det rådande mediekritiska klimatet. Här fick man ju nosa lite på bakgrunden, men jag tänker att det måste finnas mer som ligger till grund för din ”resa” här. Kan du minnas att det var någon eller några särskilda händelser som fick dig att vilja ”kliva ur bubblan”, eller bara spräcka den?
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
4 okt. 08:26
Den där bubblan är särskilt liten i Sverige. När jag flyttade tillbaka hit efter 15 år utomlands och för första gången befann mig som vuxen på en svensk arbetsplats slog det mig hur annorlunda arbetskulturen och inställningen till journalistiken var här. Synen på hur makten ska granskas, vad man får dricka på lunchen och med vem, vilken utbildningsbakgrund man bör ha för att jobba i media m m. Själv har jag aldrig studerat journalistik. I England var det meriterande snarare än något som sågs ner på, även om nepotism också var extremt utbrett i brittisk media och kontakter knöts ofta på fina skolor. Därför startade jag och mina kollegor en sommarskola i journalistik som endast gymnasielever från kommunala skolor kunde söka till. Journalister från alla möjliga medier – BBC, The Times, Sky, News of the World m m – höll workshops och studiebesök. Alla gav samma råd till ungdomarna: plugga inte journalistik. Skaffa dig en annan utbildning så att du kan något. Sen kan du bli journalist.
Henrik Höjer
Redaktör
•
4 okt. 06:25
Intressant, välskrivet. Viss igenkänning. Jag bor i ett område där det är extremt glest med journalister, och jag umgås nästan aldrig med branschfolk. Jag tror det är nyttigt. Och bra för journalistiken. Har varit till vårt sommarställe i helgen, och jag älskar att höra snacket i kön på Willys i Skutskär i norra Uppland när man handlar där. Det är väldigt långt från en redaktion i centrala Stockholm, så att säga…
Vad tycker du?
43
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
5 okt. 07:43
Hehe, en sådan här mening kan aldrig sluta väl: ”Jag var inbjuden till kollegorna på universitetets enhet för jämställdhet, inkludering och likabehandling.” Det pågår sedan länge ett aktivt försök att göra det omöjligt att använda ordet woke. Jag har märkt av det i flera sammanhang. Det ska omvandlas till ett hjärnspöke från ondsinta trumpister. Och visst, ”woke” har ibland slentrianmässigt använts som ett sätt att avfärda allt från vindkraft till skattehöjningar och arbetskraftsinvandring. Men som Wyndhamn skriver är woke ett ord som kommer från – tadaa – wokerörelsen. Erik Helmerson skriver om utdefinieringsarbetet i sin nya bok Vänsterns värsta år. Han skriver där också förtjänstfullt om woke-ordets historia och dess aktivister. Vi pratar mer om det här: https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/en-vag-av-erik-helmerson/cG9zdDoxOTExMTI
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
4 okt. 14:19
Det är symtomatiskt att en fråga som får väldigt mycket uppmärksamhet när ingen riktig konkretion finns sedan tystnar helt när något konkret faktiskt kommer. I detta fall en – vad jag förstår – gedigen utredning som lyfter många av de problem som “woke-debatten” handlade om. Kul att du tar upp den, Anna-Karin. Det är ju inte någon liten eller oviktig fråga. Akademisk frihet är en grundpelare för ett demokratiskt och modernt samhälle precis som fria och oberoende medier. Och det finns paralleller att dra just till medierna, kanske framför allt till public service som i likhet med universiteten är mer statligt kontrollerade än många vill låtsas om. Även här säger man att medierna är “jättefria” och “jätteoberoende” medan många av konsumenterna upplever att vissa perspektiv har företräde medan andra konsekvent får stå tillbaka, att vissa åsikter är goda och fina och därför inte utmanas medan andra behandlas som”kontroversiella”.
Vad tycker du?
28
Tankar
Ola Wong
Redaktör
•
4 okt. 11:48
Fascinerande artikel av Elliot Norrevik – och han är 17 år! Som han skriver är AI-undergångens idévärld präglad av män som är formade av sin läsning av science fiction-litteratur och Liftarens guide till galaxen. Risken för undergång handlar i grunden om den klassiska science fiction-frågan: Kommer främlingarna i fred? Vanligtvis rör det sig om främmande livsformer från rymden, men det kan också, som i AI-diskussionen, handla om en teknologi som vi själva utvecklar men som vi snart kanske inte längre förstår eller kan kontrollera. För den som vill lyssna mer: Ola Wongs bokklubb hade en science fiction-special med temat ”Vi kommer i fred – om Arthur C. Clarkes och Hao Jingfangs ufon”: https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/vi-kommer-i-fred-om-clarkes-och-haos-fredliga-ufon/cG9zdDo5MDA3NQ Ola Wongs bokklubbs AI-special handlar om böckerna Empire of AI (om Open AI) och Mustafa Suleymans The Coming Wave. Samtalet borrar i det som Elliots artikel handlar om: konflikten mellan doomers och boomers och de ofta ganska knepiga personligheter som driver utvecklingen.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
4 okt. 10:52
Det är ändå speciellt att vi har kommit till en punkt där seriösa människor sitter och uppskattar sannolikheten för mänsklighetens undergång i procent. 10 procent? 20? Över 90? Jag vet inte riktigt vid vilken procentsats man förväntas börja bli orolig. Den cyniska delen av mig tänker att det kanske finns ett visst mått av undergångsromantik i Silicon Valley som spär på spekulationerna. Kanske sätter kulturen kring science fiction och storslagna framtidsscenarier sina spår i hur man tänker? Samtidigt känner jag att jag förstår alldeles för lite för att kunna ha en bestämd åsikt.
Vad tycker du?
201
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
2 okt. 08:43
Bra att detta granskas. Absolut. Men jag gissar att detta inte kommer påverka den övergripande funktionaliteten i vår demokrati, så som de mäts i de internationella demokratiindexen – där vi brukar ligga i den absoluta världstoppen. Men – time will tell. Tidigare larm har visat sig vara överdrivna…
Ola Wong
Redaktör
•
2 okt. 06:53
Kul satsning! Men målsättningen bör inte att vara en motröst utan en röst som försöker nå sanningen. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är viktigt att komma ihåg att Ryssland & co. fortfarande har ett intresse av att så misstro mot demokratins integritet, och blåsa upp polarisering (läs gärna Thomas Rids bok Active Measures för den bästa genomgången om det). Det går utmärkt att bevaka påverkansoperationer och bevaka misstänkt röstfusk samtidigt.
Göran Fröjdh
Reporter
•
1 okt. 20:39
Jag tycker att de stora medierna (SVT, SR, DN etc) varit ganska bra i sin rapportering om det misstänkta valfusket/valpåverkan under veckorna efter valet. Problemet är bara att samma medier, trots stora ekonomiska resurser, sällan verkar ha intresse eller uthållighet nog för att borra sig ner i eller bita sig fast i en story. Även bevakningen av Borlänge- och Järvahärvorna, som var omfattande under de första dagarna, ebbade ut efter att på välkänt manér ha slutat i en debatt om rasism. Det är där som Kvartal kan göra skillnad; genom att fortsätta granska när de andra dragit vidare. Därför är det viktigt att vi – och ni – blir fler!
Jörgen Huitfeldt
Programledare
•
1 okt. 19:33
Det här är kul! Sedan vi ställde om till en komplett nyhetssajt för ett år sedan har siffrorna gått spikrakt uppåt. Men vi är ändå otåliga eftersom vi tycker att vi har byggt upp en mycket kvalitativ, innovativ och prisvärd medieplattform. Det bara MÅSTE finnas många fler som – om de upptäcker vad Kvartal faktiskt är och inte bara går på andrahandsinformation – skulle bli trogna prenumeranter. Jag vägrar tro något annat. Så om du tycker att Kvartal är ett viktigt alternativ som bör gå från just alternativ till huvudkälla för allt fler – hjälp oss att maxa den här kampanjen.
Pelle Zackrisson
Reporter
•
1 okt. 19:16
Bäst av allt är den rosa mätaren på förstasidan, uppdaterad i realtid. 41 277 av 50 000, i skrivande stund. I Kvartal är det inga förkryssade läslistor, ingen blir tillsagd vilken podd man ska lyssna på (man kan lyssna på alla) och det blir ingen incidentrapport för att du läser Kvartal på jobbet. Varje prenumerant räknas en gång, och den som är missnöjd med resultatet kan inte skylla på konspirationer. 149 kronor i månaden. En rätt bra deal för att riva en åsiktskorridor.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
1 okt. 18:11
För att förstå hur DN Kultur ser hot mot demokratin i precis allt utom just misstänkt valfusk så behöver man ha djup insikt i den svenska samhällsdebatten. En insikt som jag faktiskt inte tror att man får om man prenumererar på DN. Det är nog säkrast att prenumerera på Kvartal i stället om man vill läsa intressanta, olika perspektiv på Sverige och världen. Men där är jag så klart inte opartisk. Så lita inte på mig, tänk själv!
Vad tycker du?
73
Tankar
Nathalie Rothschild
Poddproducent
•
3 okt. 15:07
Jag var på en valdebatt i Stockholm med representanter från samtliga riksdagspartier. Jonas Lindberg var den som gjorde bäst ifrån sig – och var den första att rusa fram till en i publiken som plötsligt blev sjuk. Han är sjuksköterska. Jag vet inte så mycket mer om honom. Men att han snattade två boxershorts för 10 år sedan under en period då han själv sagt att han mådde dåligt kanske inte bör definiera honom för all framtid. Även om ordet kalsongtjuv låter kul.
Vad tycker du?
55
Tankar
Mårten Barck
Redaktionsassistent
•
3 okt. 17:27
Jag misstänker att jag är en av dem som Svenaeus inte tycker borde ha fått någon diagnos. Efter att ha varit sjukskriven för depression i ett par år så ville FK ha en utredning så att jag hade en diagnos som underlag och den psykosociala utredningen som gjordes ledde fram till att jag fick autismdiagnos. Högfungerande asperger tror jag att det hade kallats några år tidigare. För mig gav diagnosen ett verktyg för att förstå varför jag är som jag är och hur jag kan vara så högfungerande vad gäller vissa saker (studier) men katastrofal vad gäller andra (räkningar, relationer). Diagnosen gav mig också rätt till att få boendestödjare, med hjälp av vilken jag för första gången i mitt liv fick ordning på min ekonomi. Kort sagt: jag fick hjälp att bygga upp fungerande vardagsrutiner. Vilket har varit helt revolutionerande. Om något önskar jag att jag hade fått diagnosen decennier tidigare. Så även om jag håller med om att det säkerligen överdiagnostiseras, så tror jag inte att det går att göra en så tydlig uppdelning som i artikeln mellan de som befinner sig i kometens kärna och såna som jag, i kometsvansen, som hankar sig fram i livet, men faktiskt också kan vara oerhört hjälpta av att få diagnos.
Erik W. Larsson
Skribent
•
3 okt. 15:42
De flesta som själva har en NPF-diagnos, eller barn med en, skulle nog hålla med om artikelns premiss: det är en skandal att diagnoser delas ut så frikostigt att de verkliga fallen inte får den hjälp de behöver. Det fascinerande är att nästan alla tycks vara överens om vilka de verkliga fallen är: de själva och deras barn. Det är alltid någon annan som är överdiagnostiserad.
Vad tycker du?
120
Tankar
Anna-Karin Wyndhamn
Författare
•
3 okt. 07:54
För ganska exakt ett år sedan läckte en intern rapport som visade att klenoden BBC vinklade, sållade och klippte nyheter på ett sådant sätt att allmänheten ibland inte fick hela bilden. Ett av de områden där BBC hade problem med verkligheten handlade om trans och om vad vi just nu vet om vården av unga som upplever dysfori. BBC prioriterade solskenshistorier och valde systematiskt bort vittnesmål som indikerande att frågan var komplex. Den som tittade eller lyssnade på BBC fick därmed inte reda på sådant som Wold talar om i intervjun. På liknande sätt bestämde SR att de som lyssnade på ”Fråga Agnes” inte var i stånd att härbärgera svaret på vissa frågor. Nu har samma ledning bestämt att allmänheten ska hållas från Wolds vetande. Måtte någon annan ge henne en mikrofon.
Erik Högström
Fördjupningsredaktör
•
3 okt. 05:55
Vad intressant med studien om homosexuellas syskon. Kan man tänka sig att folk som vet att deras syskon kanske inte kommer få barn överkompensera omedvetet för att sprida familjens gener? Ställer så många frågor, tänk om det fanns en podd man kunde skicka den till?
Vad tycker du?
79
Tankar
Göran Fröjdh
Reporter
•
3 okt. 14:45
Anledningen till att den där elefanten i rummet kan klampa runt relativt ostört nämns som hastigast i slutet på artikeln; befolkningstillväxten sker framför allt i länder som Pakistan och Afrika söder om Sahara medan nativiteten rasar i hela västvärlden – numera även i Kina. I väst är problemet närmast det motsatta; hur ska våra samhällen kunna fungera med en uppochnervänd befolkningspyramid, där kvinnor i snitt föder färre än ett barn under sin livstid? Det här leder till en slags syntax error hos partier/ideologier som driver på för ”klimaträttvisa”. Det är relativt riskfritt att prata om barn som en belastning för klimatet så länge det handlar om västvärlden (i artikeln nämns även de djupekologiska/totalitära tankegångarna på ”födslorätter” som om det vore helt självklart för makthavarna att lagstifta om vem som får föda barn) men jag misstänker att det riskerats att uppfattas som rasistiskt att peka ut afrikanska kvinnor som ett hot mot planeten. Hursomhelst, vi kommer vi att bli färre på jorden, oavsett klimatekonomers larm. Frågan är bara hur snabbt det sker.
Vad tycker du?
256
Tankar
Pelle Zackrisson
Reporter
•
3 okt. 10:11
Frågan om svenskhet och svensk kultur behöver inte vara så ”bara” iofs. Anna pekar på ett bra sätt på ett obestridligt faktum. Att SD tappar, och att partiet behöver göra nån form av analys av varför. SD:are skulle säkert säga att man också har frågor om lägre bränslepriser och ”anti-woke” som något man har ägandeskap på. Men man gjorde ändå ett dåligt val. Åter till frågan om svenskhet och svensk kultur: Jag tror frågan kommer att växa, i takt med att Sverige blivit mångkulturellt har frågan fått liv. När Sverige var mer av monokultur, fanns inte behovet av att definiera det. Är det tillräckligt för att SD ska behålla sina nuvarande väljare, och till och med växa? Det återstår ju att se. Och det beror på hur SD agerar.
Vad tycker du?
28
Tankar
Staffan Dopping
Poddredaktör
•
3 okt. 08:24
Blev det för mycket politik- och valkopplat? Några tycker det. Själv ser jag regeringsbildning som centralt i vår demokrati, och senaste veckans händelser väcker frågor om både innehåll och form. Men kanske vi borde ha tagit med det terrordoftande flygdramat med Flydubaiplanet?
Vad tycker du?
55
Tankar
Henrik Höjer
Redaktör
•
2 okt. 07:31
Fun fact: Ordet liberalism började användas i Sverige år 1817, om vi ska tro KB:s mediedatabas. Och riktigt poppis var det i slutet av 1800-talet. Den som vill kan fördjupa sig här: https://tidningar.kb.se/search?q=liberalism&searchGranularity=part&_sort=datePublished
Vad tycker du?
76
Tankar
Federico Moreno
Reporter
•
1 okt. 08:59
Vårt samhälle bygger mycket på idén om ett ”civilsamhälle”: föreningar som ska stå fria från både staten och partierna. Men vad händer när föreningar växer till lobbyorganisationer som både får offentliga bidrag och kan mobilisera väljare? Problemet är förstås inte att föreningar försöker påverka politiken. Det är en del av demokratin. Men ju viktigare en organisation blir för politikers möjligheter att nå väljare, desto intressantare blir beroendet åt andra hållet. Politikerna har makt över pengarna. Föreningarna kan få makt över opinionen och mobiliseringen. Frågan är vad som händer med politikens oberoende när båda behöver något av den andre.
