Det försåtliga är ovanpå detta idén om en i grunden fullkomligt okorrumperad och god mänsklighet som bara genom att ideologi x/y eller z får härska oinskränkt kommer att frigöra sig från förtrycket och skapa ett lyckorike. Väldigt stark text. Och ett lysande försvar för all förvirring, allt tjatter och alla halvmesyrer och kompromisser som vårt ofullkomliga samhälle bygger på. Det blir i slutänden trots allt inte så dumt.

Den så kallade 51-procentsregeln inom svensk idrott reglerar att medlemmarna i idrottsföreningen måste äga minst 51 procent i ett idrottsaktiebolag som t ex IFK Göteborg. Kommersiella aktörer som elitfotbollsföretag behöver alltså låtsas att vara föreningar för att få finnas till. I flera av klubbarna har ”supportrar” tagit allt större plats i de medlemsföreningar som kan styra över den kommersiella verksamheten. Eftersom ”supportrar” inte så sällan befinner sig mycket närmare tunnelseende aktivism än bred demokrati och näringsliv/underhållningsindustri så lever fotbollen och publiken (vanligt folk) mycket farligt. Klubbar som IFK Göteborg – och flera andra – sitter i en rävsax. De vågar inte stå upp för ordning och reda och för att tillsammans med polisen slänga ut kriminella nätverk från läktarna. För då kan supportrarna ta över nästa årsmöte. Tragiskt att se hur vänsterfolk och idrottsklubbar tar parti för läktarvåld istället för fotbollspublikens rätt till fotboll och trygghet.

OK, har jag uppfattat detta rätt? När det går bra för Israel i Eurovision beskrivs det alltså som en ”mardröm” och landets höga slutpoäng sägs bero på en propagandakampanj från den israeliska staten. Men när till exempel Bulgarien får hela 312 poäng i telerösterna så beror det däremot INTE på någon orkestrerad kampanj och när till exempel Malta placerar reklam för sin låt på YouTube inför finalen så är det INTE propaganda. För tredje året i rad har folk runtom i Europa (och Australien) helt enkelt vägrat lyda kultureliten, tyckonomerna och aktivistklassen. Var det rätt låt som kom tvåa trots allt?

Vad beror det på att invandringskritiska partier ofta tycks slå över i ett förakt mot det land de säger sig värna om. Nationell samling lägger mer energi på att attackera landets främsta fotbollsspelare än på att kritisera politiska ledare som hotar Europa. Det är sedan länge känt att Nationell samling har ekonomiska band till Putin, efter att ha lånat miljonbelopp från ryska banker för att finansiera sin valrörelse. Marine Le Pen har dessutom uttryckt beundran för den ryska regimen, försvarat annekteringen av Krim 2014 och kritiserat EU:s sanktioner mot Ryssland. Nationell samling är dessutom långt ifrån ensamt bland högerradikala partier om att se många av sina egna landsmän som fiender och Ryssland som en vän. Fidesz i Ungern, Vazrazhdane i Bulgarien, Smer i Slovakien, Frihetspartiet (FPÖ) i Österrike, AfD i Tyskland – och så vidare. Varför tycks de egentligen ogilla Europa så mycket, och varför dras de så starkt till Ryssland?

Utöver mitt idoga skrivande sedan 15-årsåldern och framåt har jag gjort gästspel under tjugo år som politisk redaktör; varav tio år också som chefredaktör. Jag har alltid haft svårt för när media vill sätta sig på höga hästar och beskriver sig själva som demokratins riddare och räddare. Det jag sett utifrån och inifrån är tvärtom att media i grunden är som vilken annan bransch i behov av kundernas köp. Vare sig du säljer korv, bilar eller tidningar så gäller det att ha produkter som kunderna vill betala för. Därför ändras korvar och bilar och tidningar i sin jakt på samklang med stämningsläget. Som chefredaktör har jag talat med många ledsna och ofta duktiga journalister som haft liknande kritik som Bengt Norborg framför i Kvartal: Du vill jobba som förut men chefen vill ha fler snabba och gärna rörliga typ reels. Så ser det ut. Tiden står inte still. Kvartal visar vägen tror jag. Kort, långt, seriöst och klacksparkig och med ett äkta jämlikhetsmärke i pannan. Så tänker jag.

Andravärldskrigsfilmer är ett oändligt tema. Min favorit är Greyhound med just Tom Hanks i huvudrollen: https://youtu.be/eyzxu26-Wqk?si=_Fz_COR_BjPdWE-W Vilken wwii-film är din favorit?

Läser samtidigt E.M Forsters En färd till Indien som nu är på väg ut i översättning av Helena Hansson. Forsters spetsiga skildring av kolonialtidens Indien från 1924 blir också en illustration hur mycket av bilden av ett folk kan ändras. Från kolonialherrarnas omdöme om indierna som oförmögna till ledarskap och utveckling och i behov av utländsk styrning till dagens röda matta för en hindunationalistisk ledare och indiskt företagande. Forsters roman rekommenderas som sommarläsning.

Just nu pratas det bara om lågt barnafödande som ett problem, en kris som måste lösas. Men om våra samhälllen helt och hållet bygger på att vi inte bara upprätthåller den befolkningsmängd vi redan har utan att vi också fortsätter att växa och bli fler och fler… Hur ska det sluta? Jordens yta och resurser räcker långt men är som bekant inte oändliga. Är det nån som har en långsiktig plan här?

Att överhuvudtaget nämna Tommy Robinson vid namn på Facebook var för några år sedan något som kunde leda till att kontot shadowbannades eller stängdes av helt. Vid ett tillfälle, kan ha varit 2018-2019, då jag var redaktionschef på Nyheter Idag, körde vi en rak nyhetsstory där Tommy Robinson nämndes. Vi giorde ”misstaget” att nämna honom även i delningen på Facebook. Inlägget flaggades och Nyheter Idags trafik begränsades under en period som ”straff”. Nyheter Idag var en liten uppstickare med extremt bra trafik på Facebook. Vi hade inget annat val än att sluta dela artiklar om TR på Facebook . Så tystar man effektivt konträra röster. Efter att Trump vann 2024 har Meta/Facebook dragit ner på såna dumheter. Men man har fortfarande inte gjort upp offentligt med vad man höll på med.

Jag försöker hålla mot när barnen klagar på skolbespisningen, eftersom jag vill att de ska lära sig äta det som serveras – må det vara linsoppa, ungsfalu eller tofu. Men jag noterar hur deras missnöje växt sedan kommunen började köttspara på allvar. Kanske för att rätterna är för knepiga. Kanske för att de samtidigt ser att elever med så kallad önskekost kan få köttbullar varje dag. För en tid sedan vistades jag på en högstadieskola en tid och följde med några klasser. Jag blev förvånad över att skolmaten var ett så stort ämne för dem. De var verkligen irriterade. I ett samtal om vad eleverna ville skicka för budskap till skolministern, handlade alla förslag om skolmat och en otvetydig önskan om att få kött oftare.

Enligt studien har AI-agenterna inte några egna politiska åsikter, utan reproducerar bara den data de tränats på. Det intressanta är då varför modellerna så snabbt börjar imitera just språk om missnöje, kollektiv organisering och revolt när arbetsförhållandena försämras. Har modellerna tränats på oproportionerligt mycket språk med den typen av retorik? Hade resultatet blivit annorlunda om samma experiment gjorts med exempelvis Elon Musks AI Grok? Och spelar det, ur det perspektivet, någon roll huruvida AI:n har en ”egen” politisk uppfattning eller inte?

Fall som handlar om LVU och umgängesrätt kan vara de svåraste som finns att bilda sig en väl underbyggd uppfattning om. Det finns alltid faktorer man inte känner till. Jag har varit med om ett antal sådana fall genom åren där medierna rasat: antingen mot att en förälder fråntas umgänget eller att den får umgänge med barnen. Med det sagt så är det minst sagt häpnadsväckande att en förälder som betett sig på ett sätt som hotar hela systemet kan beviljas umgängesrätt. Jag är imponerad av – och tacksam gentemot – de kommunala tjänstemän som orkar göra det viktiga arbete som handlar om att skydda barn från olämpliga föräldrar. Inte minst med tanke på vilka konsekvenser det kan få i extrema fall som detta.

Ofta när jag läser om olika utspel från Vänsterpartiet kommer jag att tänka på Margaret Thatchers bevingade ord: The problem with socialism is that sooner or later you run out of other people’s money. Fortfarande lika aktuellt nära 50 år senare.

Jag har lika svårt för de som åberopar nationens överlevnad som skäl för barnalstring, som jag har för de som åberopar klimatnödläge som argument för att personligen avstå barn. Jag anser att valet måste ha en grund i individens egen önskan och/eller i ett beslut i en befintlig relation. Vad tycker du?

Den så kallade konsolskatten var obegriplig när den infördes och har visat sig vara enbart en märklig straffskatt på tv-spel och liknande. Både att den infördes och att den inte avskaffades vid ett maktskifte borde någon forska på. Gissningsvis tas den ut för sällan av folk för att det ska bildas ett riktigt tryck.

Mycket upplysande och lätt oroande; så sammanfattar jag mina tankar efter att ha lyssnat på programmet. Det upplysande växer inte minst ur Magnus Thoréns journalistiskt skickliga hantverk. Han ställer frågor där gästerna Per Brinkemo, Linnea Lindquist och Ulf Melander både kan uppmuntras att tona ned respektive skruva upp problemen med de kriminella klanerna. Vilket ger ett djup och en bredd som ljussätter många sidor av samhällsscenen där saker självklart kan utvecklas i olika riktningar. Det oroande är känslan av att de svenska kriminella klanerna och släktverken är på väg att utvecklas åt det tyska hållet. Den kriminella aktiviteten kommer därmed att handla allt mindre om skjutningar och sprängningar på gator och torg och mer om organiserad kriminalitet när det gäller t ex företagande, bidrag/ersättningar, utpressning, infiltration av myndigheter/politik, stöd till terror och egna rättssystem. Kriminella klaner stater och staten och en större del av ”tryggheten” i invandrarförorter.

Det här kriget har böljat fram och tillbaka ända sedan starten 2022. Först Ukrainas oväntat starka motståndskraft, sedan känslan av att Ryssland skulle nöta ner Ukraina i kraft av sin hänsynslöshet och inställning till egna förluster. Därefter ett tröstlöst förstavärldskrigsliknande dödläge. Men nu för första gången på länge en vittring av hopp om en ukrainsk, om inte seger, så åtminstone inte förlust. Men frågan är vad som är x-faktorn för att någorlunda snabbt få slut på kriget? Om Putin försvinner förstås. Det kan hända men är inte sannolikt på kort sikt. Ser ni något annat som skulle kunna skapa nya förutsättningar för en fred som åtminstone delvis sker på Ukrainas villkor?

Kalla mig antroposof men att föda barn har verkligen trappat upp min fascination för just kvinnokroppen! Bara det att kunna känna hur livmodern värker och drar ihop sig när man ammar de första dagarna efter förlossningen. Min kropp läker alltså till följd av att jag ger min son mat – bara en sån sak! Och ju mer jag tänker på det desto mer fantastiskt tycker jag också att det är att en hel bäbis kan utvecklas i den där ”köttklumpen” (eller ”livets träd” som vi i lite mer kosmisk kontakt med rödbetorna omkring oss säger) på mindre än ett år, och att det dessutom händer av sig självt utan att jag behöver tänka ut något?! (Men obs att jag samtidigt är skeptisk till kraven på att förlossningsvården ska tillgodose krav på hemmafödslar.)