Jag har rest i drygt 50 länder på fem kontinenter, samt vistats i Indien och Mellanöstern i vardera ett halvår av mitt liv. Och jag är drygt 50 år gammal. Det innebär att jag har levt länge nog för att minnas den tid när man som svensk i utlandet ofta fick höra att man kom från ett rikt och välordnat land. Sverige väckte i regel beundran.
Men under resor på senare år har jag sällan stött på samma uppskattning som förr. På en reportageresa i Kazakstan 2019 hade de kazaker jag talade med hört talas om att vi tagit emot många migranter från arabvärlden, och att en uzbek hade genomfört ett terrordåd i vår huvudstad. Jag minns de oerhört skeptiska blickarna när jag försökte förklara den svenska migrationspolitiken. På en konferensresa till Rwanda häromåret hade den vänlige hotellportiern som granskade mitt pass när han skrev in mig i liggaren en enda fråga om Sverige: ”Är det verkligen sant att man kan få pengar av staten utan att behöva arbeta i Sverige?” När jag svarade ja skrattade han högt och skakade på huvudet och sa: ”Dit ska jag flytta!”
Nåja, detta är ju bara anekdoter ur minnet, men exemplen kan lätt mångfaldigas. Det finns dock ett sätt att mer systematiskt ta reda på hur Sverige har utvecklats – genom att granska internationella mätningar av centrala samhällsfrågor. Och där har Sverige fallit på senare år. Även om Sverige fortfarande är ett av världens bästa länder att leva i, ser vi i område efter område att vi halkat efter våra nordiska grannländer.
Inget av grannländerna är i närheten av Sveriges siffror över skottlossningar och bombdåd eller antal coronadöda.
Såväl kriminaliteten som coronapandemin har satt fingret på att Sverige allt mer skiljer ut sig från sina grannar, vilket professor Christian Berggren pekade på i artikeln ”Så blev Sverige Landet Annorlunda” i Kvartal den 19 december 2020.
Inget av grannländerna är i närheten av Sveriges siffror över skottlossningar och bombdåd eller antal coronadöda. Låt oss titta på några andra mått på hur bra ett samhälle är att leva i.
Inte längre världens högsta medellivslängd
Ett av de allra äldsta och grövsta måtten på välstånd i ett land är medellivslängd. Detta är ett bra mått på folkhälsa och rikedom – i länder med hög medellivslängd lever folk i regel ett friskt och tryggt liv. För nästan 50 år sedan, i början av 1970-talet, hade Sverige enligt SCB världens högsta medellivslängd. Sedan dess har livslängden ökat med nästan tio år i Sverige – men har ökat ännu mer i många andra länder. Därför har Sverige fallit till plats 11 i världen, och här i Norden lever islänningarna numera längre än vi. Allra längst lever man i Hong Kong.
Ungefär samtidigt som vi hade världens högsta medellivslängd, för knappt 50 år sedan, låg Sverige på fjärde plats i världen i den globala ekonomiska tillväxtligan, mätt i BNP per capita. Sedan dess har Sverige sjunkit till en 12:e plats i världen i detta mått, enligt SCB.
Dessa tre mått är bland de bredaste man kan hitta – och i alla tre har Sveriges relativa plats fallit.
En bredare bild av ett lands utveckling och levnadsnivå ges av Human development index (HDI), som tas fram av FN. Detta index är en sammanvägning av bland annat medellivslängd, utbildningsnivå och ekonomisk standard i ett land. Här kommer Sverige på plats 7 i världen, men tendensen över de senaste fem åren är fallande. Norge ligger i topp i världen, och även Island har bättre värde än Sverige.
Dessa tre mått är bland de bredaste man kan hitta – och i alla tre har Sveriges relativa plats fallit. Inte mycket och kanske inte heller särskilt alarmerande, men dock något.
Lyckan faller i världens modernaste land
Men ett långt och rikt liv är inte allt – man ska väl vara lycklig också? Och svenskar är bland de lyckligaste i världen, på plats 8. Men alla våra fyra nordiska grannländer har något lyckligare befolkningar än Sverige, enligt Global happiness index. Och även här har Sverige fallit något sedan mätningarna inleddes för tio år sedan.
… i denna fråga är landet med en feministisk regering sämst av de fem nordiska länderna.
Ett annat viktigt mått på hur välfungerande ett land är får man genom att studera hur väl kvinnors rättigheter och trygghet skyddas. Enligt Georgetown institute for women, peace and security är Norge världens bästa land att födas i och leva i som kvinna, om man mäter grad av politisk inkludering, utbildningsnivå, kvinnors trygghet, frånvaro av könsdiskriminering med mera. Sverige ligger på plats 9 – i denna fråga är landet med en feministisk regering sämst av de fem nordiska länderna. Detta är ett nytt index, varför vi ännu inte kan se några trender.
Ett annat område som påverkar livskvaliteten i ett land är givetvis graden av trygghet och fredlighet. Detta mäts i Global peace index. Detta index är en sammanvägning av saker som konfliktnivå, terrorhot, militärbudget, våldsnivå inom landet, relation till grannländer och ett antal liknande faktorer. Här ligger Sverige på plats 15 i världen. Island är världens fredligaste land, och flera av våra nordiska grannländer är enligt detta index fredligare än Sverige. Ett liknande index är Global terrorism index, som mäter bland annat terrordåd och terrorhotsnivå, och där toppar de mest terrorutsatta länderna (i detta fall Afghanistan). Där kommer Sverige på plats 61 i världen, långt före våra grannländer (Finland 83, Danmark 85, Norge 87 och Island delar med många andra länder bottenplaceringen på plats 135).
Vad gäller såväl terrorhot som fredlighet är Sverige alltså klart sämst i Norden.
Korruptionsnivån i ett land mäts av Transparency international. Här kommer Sverige på en hedrande plats 4 i världen – men tendensen är fallande. Och både Danmark och Finland ligger bättre till än oss.
Grannländerna mer ekonomiskt jämlika
Det talas mycket om ekonomisk ojämlikhet inom länder. Sverige är globalt sett ett relativt jämlikt land med en Gini-koefficient på 29 – men samtliga våra fyra nordiska grannländer har något lägre Gini-koefficient än Sverige och är därmed mer ekonomiskt jämlika. Tendensen för Sverige är dessutom ökande ekonomisk ojämlikhet.
Skolresultat har varit uppe i debatten på senare år, och mäts via PISA-tester. Den svenska skolans problem är numera välkända och även här har vi fallit. Svenska universitet faller i alla typer av internationella mätningar av kvaliteten på forskning, vilket professor Fredrik Sjöholm påpekade i sin essä ”Krisen i universitetsvärlden” i Kvartal den 9 december 2020.
Sverige ligger på plats 11, och tendensen är sjunkande.
Spädbarns- och småbarnsdödlighet är Bill och Melinda Gates favoritparameter. Barnadödlighet är inte bara en träffsäker proxy för hur väl sjukvård och grundläggande trygghet fungerar i ett land – ett dött barn är också varje förälders värsta mardröm. Ett samhälle med låg småbarnsdödlighet är därför sannolikt även ett lyckligt samhälle. Och världens bästa land för bebisar och småbarn är idag Finland. Där är dödligheten upp till fem års ålder som allra lägst (1,63 av 1 000 födda barn dör före fem års ålder). På andra plats kommer Island. Sverige ligger på plats 11, och tendensen är sjunkande. För 20 år sedan var vi trea, och 1980 var Sveriges barnadödlighet lägst i världen! Nu ligger även Norge före oss i detta avseende.
Slutligen: var och en för sig är kanske inte dessa förändringar så dramatiska. I vissa fall är de rentav marginella. Men rekordmånga svenskar är pessimister inför landets utveckling, och dessa siffror antyder att denna gnagande känsla av oro inför framtiden inte är helt gripen ur luften. Sverige har försämrats i jämförelse med sin omvärld i flera viktiga avseenden.
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
