Svar till Johan Prytz och Johannes Westberg

• Sverige fick från 1860-talet ett – för sin tid och i jämförelse med många andra länder – högkvalitativt skolsystem. Detta var en nödvändig förutsättning för att Sverige under de kommande hundra åren skulle utvecklas från ett av Europas fattigaste länder till det jämte Schweiz allra rikaste.
• Såväl den obligatoriska grundskolan som de mer teoretiska högre nivåerna var av hög kvalitet. Detta gjorde att Sverige fick en på varje nivå relativt sett välutbildad befolkning, vilket möjliggjorde en hög tillväxt och välståndsutveckling.
• Liksom i andra länder vid denna tid var de senare stadierna i utbildningssystemet i praktiken med få undantag endast öppna för en mindre andel av eleverna.
• Under mellankrigstiden expanderade systemet i form av en rad möjligheter till yrkesutbildningar av god kvalitet och efter andra världskriget expanderades såväl realskolan som gymnasierna mycket kraftigt, vilket gjorde det möjligt för allt fler att få en mer avancerad utbildning oavsett klassbakgrund.
• I stället för att behålla och utveckla det högkvalitativa systemet av yrkes-/fackskolor och teoretiskt inriktade realskolor och läroverk infördes enhetsskolan, vilket i förlängningen lett till dagens problem med svaga resultat både i toppen och botten, skolk, lärarflykt och starkt genomslag för elevernas sociala bakgrund.
• Om Sverige redan i slutet av 1800-talet infört dagens läro- och kursplaner skulle Sverige i dag ha varit ett av Europas fattigaste länder.

Det finns inget i Johan Prytz och Johannes Westbergs replik på vår artikel som motsäger dessa huvudpoänger.