Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Samhälle |

Skär inte i barnen!

Tre miljoner flickor könsstymas årligen, enligt FN. FOTO: Joakim Ståhl/SvD/TT

Rituell könsstympning av barn sker i Sverige; ansvariga myndigheter tillåter det på pojkar och ser mellan fingrarna när det gäller flickor. Föräldraperspektivet dominerar, och vi är utan handlingsplan. Som medverkande i regeringsuppdraget 2020 om könsstympning har jag noterat en fortsatt oro för att det ska upplevas som diskriminering om denna fråga tas upp i ljuset, skriver folkhälsoforskaren Vanja Berggren.

Av Vanja Berggren | 8 januari 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Stöd KvartalLästid 12 min
I korthet

Denna text har justerats. För mer information, se längst ned.

Som föreläsare om kvinnlig könsstympning brukar jag svara på frågor om den manliga motsvarigheten att ”det är en annan fråga”. Men nu ansluter jag mig till dem som hävdar att rituella – det vill säga inte medicinskt nödvändiga – ingrepp på pojkar inte är en annan fråga. I detta perspektiv känns det som inte mycket hänt i ämnet i Sverige på 20 år. Situationen är, eller borde vara, alarmerande och myndigheterna vet om det.

Att då åter läsa att farhågorna kring kvinnlig könsstympning är överdrivna och ogrundade från Sara Johnsdotter och Lotta Wendel i Kvartal den 28 december gör mig lite trött.1 Att ständigt fokusera på risk att stigmatisera utsatta grupper präglar tyvärr sedan länge denna fråga i Sverige. Detta konfliktundvikande förhållningssätt invaggar oss i den falska tryggheten att flickor i Sverige knappast utsätts för könsstympning.

Läs mer Visa mindre