Under det senaste året har jag publicerat ett antal artiklar i vilka jag redogör för den svenska skolans kunskapsmässiga kvalitet – både över tid och i jämförelse med andra länder – efter att man tar hänsyn till invandringens direkta effekter på Sveriges genomsnittliga resultat.
Min poäng är väldigt enkel. På grund av invandringen har elevunderlaget blivit mycket mer komplicerat i den svenska skolan, som därmed har fått det allt svårare att klara sitt uppdrag. Och man måste ta hänsyn till detta när man jämför skolsystemets kunskapsmässiga kvalitet över tid eller med andra länders system.
Mina analyser visade att grundskoleelever med svensk bakgrund hade hämtat upp det kunskapsfall som skett sedan millennieskiftet, i undersökningarna som genomfördes under åren före pandemin. Och i proven som genomförs i slutet av grundskolan presterade svenska elever då bland de bästa i världen, när man tar hänsyn till olika former av invandring och därmed jämför lika med lika.
Ett fall i läsförståelse – som helt drivs av invandringen
Och i förra veckan var det dags igen. Då presenterades nämligen resultaten från PIRLS 2021, ett prov i läsförståelse bland elever i årskurs 4. De svenska resultaten föll tillbaka till 2011 års nivå, då Sverige presterade som sämst.
Men hela fallet visade sig var koncentrerat till elever som inte alltid pratar svenska hemma. Bland elever som alltid pratar svenska hemma var resultaten exakt lika bra som de var både 2016 och 2001. Eftersom de förstnämnda har blivit många fler – och över lag härstammar från länder med svårare förhållanden – är det inte konstigt att resultaten sjönk i genomsnitt.
Elever som alltid talar svenska hemma står sig väl i jämförelse med motsvarande elever i andra jämförbara länder.
Varför inte använda föräldrarnas födelseland om vi är intresserade av att analysera betydelsen av invandring på resultaten i PIRLS? Därför att Skolverket av misstag tog bort dessa frågor i elevenkäten i 2021 års undersökning. I resten av deltagande länder togs frågorna bort redan år 2011, men i Sverige har man tidigare behållit dem som ett nationellt tillägg. Nu försvann de även här, vilket var olyckligt (och onödigt).
Men i praktiken spelar det som tur är inte någon större roll, då variabeln som mäter språk i hemmet historiskt har fångat upp betydelsen av utländsk bakgrund efter födelseland extremt väl.1 Det finns ingen anledning att anta att den inte gör det längre. Med andra ord råder det knappast något tvivel om att fallet i praktiken helt och hållet beror på att elever med utländsk bakgrund presterar sämre och har blivit fler.
Elever med svensk bakgrund presterar bäst i OECD
Samtidigt står det också klart att elever som alltid talar svenska hemma står sig väl i jämförelse med motsvarande elever i andra jämförbara länder.2 Eftersom dessa föll i de flesta andra länder mellan 2016 och 2021 – sannolikt på grund av pandemins effekter – presterar nu svenska elever som alltid talar testspråket hemma faktiskt bäst av alla elever i EU/OECD.
Ingen nyhetsjournalist har nämligen brytt sig om att rapportera Sveriges toppresultat när man jämför lika med lika.
Detta är mycket positivt och tyder på att mina farhågor vad gäller pandemins effekter i Sverige var överdrivna, åtminstone bland elever med svensk bakgrund. Men även när man inkluderar eleverna som inte alltid pratar svenska hemma presterar Sverige faktiskt på en delad andraplats inom OECD och på en delad fjärdeplats bland alla deltagande länder. I snitt tycks skolan alltså prestera väl vad gäller läsförståelse i årskurs 4, även när man inkluderar elever med utländsk bakgrund.
Media fortsätter ignorera
Inte för att man skulle ha en aning om detta när man ser responsen i media. Ingen nyhetsjournalist har nämligen brytt sig om att rapportera Sveriges toppresultat när man jämför lika med lika. Varken nu eller när jag skrev om det förra sommaren. Knappt någon har brytt sig om att rapportera att hela fallet i PIRLS beror på den förändrade demografin.
I stället fortsätter katastrofrubrikerna. I SvD får vi läsa att ”läsförmågan hos svenska ungdomar har försämrats markant”. Men ingenting om vad som driver försämringen eller hur bra Sverige presterar generellt. I DN får vi läsa om sjunkande resultat – men inte att fallet helt drivs av förändrad demografi. Det är i stället ”resurssvaga” elever som har fallit. Enligt Sydsvenskan är det också ”det sociala arvet” som reproduceras i allt högre grad i skolan och gör att eleverna ”som läser sämst läser ännu sämre nu”.
Men att ignorera hur invandringen hänger ihop med socioekonomi är naivt. Varför har exempelvis andelen elever som inte ens når upp till låg nivå ökat så mycket sedan 2016? På grund av förändrad demografi. Vi behöver inte studera skillnader i hemresurser i detta hänseende, då hela ökningen kan härledas till invandringen.
Det är såklart inte en tillfällighet att media föredrar att prata om sjunkande socioekonomisk likvärdighet snarare än demografi. Man undviker då nämligen att även frågan om skolan helt domineras av frågan om invandring och kan spä på, snarare än neutralisera, den nuvarande konfliktbilden om skolsystemets bristande generella kvalitet.
Detta skulle vara omöjligt om man fullt ut accepterade att skolans huvudsakliga problem idag beror på förändrad demografi. Få skulle då på allvar kunna hålla skolan ansvarig för invandringspolitiken. Det bästa alternativet blir därför att vara tyst om hur bra den svenska skolan presterar när man jämför lika med lika – och försöka göra om det demografiska grundproblemet till ett slags klassfråga.
Hoppet lever
Det finns dock hopp om en bättre debatt. I veckans Agenda gjorde man nämligen omedelbart klart att hela fallet i PIRLS sedan 2016 kan härledas till gruppen som inte pratar svenska hemma – och det efterföljande reportaget utgick från detta faktum. Man pratade alltså plötsligt om huvudproblemet. Även om vi inte fick höra hur bra elever med svensk bakgrund presterar relativt sett var inslaget definitivt ett steg i rätt riktning.
Ingenting av allt detta innebär att vi bör acceptera situationen som den är. Självklart behövs förändringar i skolsystemet för att stärka elever med utländsk bakgrund. Allt är inte frid och fröjd bland elever med svensk bakgrund heller. Men för att kunna göra det som krävs för att förbättra den svenska skolan ytterligare måste vi först och främst börja prata om den på ett ärligt sätt.
Noter
- Svarsalternativen har ändrats något över tid och är inte helt jämförbara före 2016. Jag använder här det svarsalternativ som indikerar att man pratar mest svenska hemma av alla möjliga alternativ. Som vi ser tycks denna fånga upp resultatkurvan bland elever med utländsk bakgrund perfekt, vilket tyder på att förändringen i svarsalternativ inte spelar någon större roll för möjligheterna att fånga upp betydelsen av migrationsbakgrund. Detta trots att gruppen elever med minst en förälder född i Sverige historiskt sett har varit mycket större än gruppen som alltid/nästan alltid pratar svenska hemma.
- Vissa av dessa länder är flerspråkiga och det går inte alltid att dra slutsatser om betydelsen av utländsk bakgrund utifrån dessa resultat. Detta gäller exempelvis de två belgiska systemen samt Cypern och Malta. Men de flesta länder har bara ett testspråk eller väldigt små andelar av eleverna som inte nödvändigtvis enbart talar språket hemma (exempelvis Finland).