Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Så kan genforskning hjälpa barn med diagnoser

Ett klassrum i Yallourn, Australien år 1947. Foto: Victoria museums/Unsplash.

Hur kan skolan bli mer proaktiv och mindre reaktiv när fler barn och unga får diagnoser som utmanar strukturerna och organisationen, undrar Dennis Hjelmström, verksamhetschef för- och grundskola i Helsingborg. Han pekar på genforskningens möjligheter att tidigt förutspå problem men efterfrågar en diskussion om de etiska frågorna.

 

Av Dennis  Hjelmström | 25 september 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil I korthet Lästid 8 min Skärmläsarvänlig
I korthet

Vi stod tidigare frågande inför allt fler elever med diagnosen dyslexi. Samma sak med diagnoserna språkstörning, adhd och nu på senare tid diagnosen autism.

Vore bra att tidigare kunna anpassa skolans organisation och kompetens, för att vara beredd redan innan en viss typ av utmaning blivit verklighet. Här bör genforskning lyftas.

Alla individer formas av såväl miljö som av sitt genetiska arv. Trots det undersöker vi och drar slutsatser nästan uteslutande ur den sociala kontexten runt barnet.

Genforskningen har haft svårt att få fäste i svensk samhällsdiskussion, trots att den syftar till att hitta framgångsrika, preventiva sociala insatser.

En ny rapport från brittiska EIF (Early Intervention Foundation) handlar om genforskningen och förebyggande insatser för barn och unga. Rapporten fokuserar mycket på etik.

Sättet på vilket man kommunicerar genforskning blir avgörande för hur snabbt forskningen slår igenom på bred front i samhället. Men genomslaget kommer, var så säker. Det behövs dock först en diskussion om etiska avvägningarna.

Efter många år i den svenska skolan ser jag tydliga mönster och återkommande fenomen. Ett av de mest märkbara handlar om att skolan med viss regelbundenhet överrumplas av nya och oväntade utmaningar hos grupper av elever. Vi stod för ganska många år sedan tämligen frågande inför en växande skara elever med diagnosen dyslexi. Samma sak med diagnoserna språkstörning, adhd och nu på senare tid den allt vanligare diagnosen autism.

Skolan söker alltid nya arbets- och förhållningssätt när det behövs, för att förbättra skolans miljö och lärandet för samtliga elever. Ibland lyckas man bra. Andra gånger sämre. Men måste skolan gång på gång bli så överrumplad av nya och växande behov?

 

Vi stod tämligen frågande inför en växande skara elever med diagnosen dyslexi. Och på senare tid den allt vanligare diagnosen autism, skriver Dennis Hjelmström. Foto: CDC/Unsplash.

Läs mer Visa mindre

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.