Ekonomernas lösningar för klimatet

Miljöekonomi – en tillbakablick

Sverige har varit en pionjär inom miljö- och klimatområdet. Det var i Sverige som vetenskapsmannen Svante Arrhenius år 1896 publicerade den banbrytande studien som gjorde en uppskattning av hur mycket jordens medeltemperatur skulle öka om mängden koldioxid i atmosfären fördubblades. Kort sagt upptäckte han växthuseffekten. Sverige var också ett av de första länderna i världen (Finland först) som införde en koldioxidskatt 1991, även om undantagen var stora för den tunga industrin.

Ett av de tidigaste bidragen till miljöekonomin stod den brittiske nationalekonomen Arthur Cecil Pigou för. På 1920-talet formulerade han sina idéer om externaliteter: att någon tillfogar en annan skada utan att betala. Som fabriken som släpper ut avfall. Pigous tankar genomsyrar numera de flesta utvecklade samhällens syn på utsläpp. Skatt på bensin, eller skatt på koldioxid som vi kommer till senare, är båda exempel på pigouvianska skatter.

Nordhaus vill ha optimal nivå på utsläppen

I början av 1970-talet började forskarvärlden oroa sig för klimateffekter av den stora förbränningen av fossila bränslen. Den amerikanske ekonomen William Nordhaus inledde då sitt arbete med att beskriva samspelet mellan klimat och ekonomi. I hans modell ställs kostnader för att minska koldioxidutsläpp mot nyttan för att hitta en optimal nivå på koldioxidutsläppen. Nordhaus menar att det effektivaste instrumentet för att komma åt den globala uppvärmningen är att höja priset på koldioxid. Modellen har blivit en slags grundsten inom miljöekonomi och Nordhaus belönades med ekonomipriset till Alfred Nobels minne år 2018.³

Stora miljöproblem har bemästrats förr

När man tittar på ämnet klimatekonomi blir man påmind om att det inte är första gången som människan har bemästrat en stor miljöutmaning. Ozonlagret, som skyddar levande organismer mot farlig UV-strålning, minskade dramatiskt i början av 1980-talet. Boven i dramat visade sig vara utsläpp av freoner – ett då vanligt förekommande kylmedel i kylskåp. I svenska medier kunde man läsa att myndigheterna helt tappade kontrollen över freonutsläppen och att en kris var nära förestående.

Avtalet visar att världen faktiskt har förmåga att komma samman under vissa omständigheter.

Som en följd av det kritiska läget undertecknades 1987 i Montreal ett protokoll där 187 länder enades om en utfasning av freoner. Disciplinen var hög. Trots att freon var mycket billigare än alternativa kylmedel var fuskarna få. Och ozonlagret började att återhämta sig. Avtalet visar att världen faktiskt har förmåga att komma samman under vissa omständigheter.

Kritiken mot Nordhaus modell

Det är inte alla som håller med Nordhaus. I boken Climate Shock som utkom 2015 ger professorerna i klimatekonomi Martin L. Weitzman och Gernot Wagner, sin syn på klimatkrisen.⁴ Många menar att Weitzmans bidrag till klimatekonomin är så viktigt att han i varje fall borde fått dela ekonomipriset med Nordhaus.⁵

Weitzman och Wagner värjer sig delvis mot de klimatmodeller där världen kan välja vilken ambitionsnivå den vill lägga sig på. De ifrågasätter exaktheten i prognoserna. De menar att vi vet för lite om framtiden. De kritiserar även de kalkyler som utgår från att framtida generationer kommer att vara rikare än vi. Det är inte alls säkert, kanske kommer de inte vara det alls, som en följd av klimatkrisen. Christian Azar, professor i energi och miljö vid Chalmers, för fram liknande invändningar mot Nordhaus modell där han menar att Nordhaus inte riktigt tar miljöhotet på allvar.⁶

Hoppas på det bästa, planera för det värsta

Risken och osäkerheten om vad som egentligen kommer ske är så stor att människan måste vara extra försiktig, menar Weitzman och Wagner och de anser därför att världen måste agera omedelbart på flera fronter ungefär som att man tar ut en husförsäkring som man hoppas man aldrig får användning för. Klimatekonomerna föreslår ett batteri av åtgärder som höjda men ändå realistiska miljöskatter som har bred uppbackning, utbyggd klimatsmart energi och ett borttagande av subventioner för fossila bränslen och mer av klimatforskning kring frågor som rör exempelvis koldioxidlagring och teknik för att manipulera jordens klimat, så kallad geoengineering, geoutveckling.

Weitzman och Wagner liknar atmosfären vid ett badkar där utsläppen är en kran och det finns en avrinningsventil. Under den största delen av människans tid på jorden har systemet varit i balans. Men sedan började människan elda kol och drog därigenom på kranen mer än vad avrinningen klarade av. En obalans uppstod. Mängden koldioxid ökade och även temperaturen på jorden. Att bara stabilisera inflödet genom kranen kommer inte räcka. Badkaret kommer att fyllas ändå. Vad som sedan händer är det verkligen intressanta. Antingen rinner det över på ett hyggligt välordnat sätt och man kan svabba av det mesta och skadan blir begränsad. Eller så forsar det ut, och går igenom badrumsgolvet in i trossbotten för att fortsätta ner till nästa våning. Katastrofen är ett faktum.⁷

En måttlig temperaturökning på jorden till följd av en ökad mängd koldioxid i atmosfären genom förbränning av fossila bränslen och avskogning går sannolikt att hantera. Människor kan behöva flytta, hus kommer inte att kunna byggas på vissa platser och odlingsbar mark blir obrukbar, medan annan mark får längre odlingssäsong. Högre temperaturer har bidragit till att Ryssland sedan 2015 är världens största producent av vete.⁸ Men nettopåverkan behöver inte blir så stor ändå.

Om risken för en verkligt omvälvande katastrof är upp till 10 % borde vi göra mer nu, menar Weitzman.

En mycket hög temperaturökning på ungefär 6 grader skulle däremot kunna leda till en situation som förändrar allt. Inte bara för människan utan även för annat liv som vi nu känner det, säger Weitzman och upplyser att vi måste tillbaka ungefär 50 miljoner år i jordens historia för att hitta en motsvarande period. Weitzman hänvisar till att FN:s klimatpanel IPCC uppskattat risken för en 6-gradig ökning i så kallad klimatkänslighet som ”mycket osannolik”, vilket innebär en risk på 0–10 %. I finansvärlden hade det varit ansett som en hög risk. Om risken för en verkligt omvälvande katastrof är upp till 10 % borde vi göra mer nu, menar Weitzman.⁹ 

Mellan alternativen domedag och gradvis anpassning finns en stor spännvidd på möjliga utfall.

Kapitalförstörelse i regioner som inte lämpar sig för boende

Ökad risk för konflikt och finanskris

När ett komplext system som klimatet kommer i ojämvikt ökar det också riskerna för konflikt. En brittisk studie uppskattar att sannolikheten för en extrem värmebölja som kan slå ut risskörden i södra Kina var 1 på 100 vid 1 grads värmeökning men 1 på 10 vid 2–3 grader global värmeökning.¹⁰ Ett land som Kina kommer troligen med kraft att värna den egna befolkningens matsäkerhet.

Om skördar slår fel innebär det höjda matpriser och att länder kommer att införa exportförbud, vilket ökar riskerna för instabilitet. I en värld med massförstörelsevapen är det sammantaget en oroväckande kombination.

Både centralbanker och privata aktörer i finansmarknaden varnar för att klimatkrisen skulle kunna åstadkomma stora skador – och till och med kunna utlösa en ny finanskris. Frågan aktualiserades i somras när Europa utsattes för häftiga regnfall med stora översvämningar, en typ av väderfenomen som klimatförändringar enligt forskning med stor sannolikhet har ökat risken för. Stora ekonomiska värden gick förlorade.¹¹ Över hela världen har kostnaderna för väderrelaterade skador ökat och nådde under 2020 en ny toppnivå på  50 miljarder dollar.¹²

Svensk politik och klimatet

En omfattande analys av den svenska klimatpolitiken, Svensk politik för globalt klimat, gjordes precis före pandemin av en grupp forskare inom olika ämnesområden inom ramen för SNS konjunkturråd.¹³ Deras slutsats är att det allra viktigaste för världen är att kolet stannar kvar i jorden. För det är kolet, inte oljan, som är det största klimathotet.

Rapportförfattarna förordar att man bör införa ett globalt minimipris på koldioxidutsläpp. De prisar EU:s utsläppshandelssystem och menar att det kanske är den största klimatpolitiska framgången någonsin. De pekar också på hur viktigt det är att Sverige bidrar till en global kursändring eftersom det är globala utsläpp som räknas, inte hur duktiga vi är i Sverige.

I rapporten går forskarna igenom de svenska insatserna på klimatområdet. Samhälls- och klimatekonomiskt kanske det till exempel inte är så klokt att snabbt avveckla den svenska kärnkraften eller att lägga extra mycket kostnader på transportsektorn i Sverige. Den allra viktigaste klimatåtgärden är att göra koldioxidutsläppen dyrare men även att ta hand om koldioxiden. Det är här man får ”mest pang för pengarna”. För tjugo miljarder om året, ungefär lika mycket som tas in i koldioxidskatter, skulle Sverige kunna halvera sina koldioxidutsläpp om koldioxid skulle samlas in från de 27 industrianläggningar i landet som har störst utsläpp av koldioxid.¹⁴

Kritiken om att det under pandemin borde ha frigjorts statliga pengar för ”gröna investeringar” visar mer på okunskap om ekonomiska förhållanden, menar Hassler.

Med en pandemi i ryggen som pågått i över ett och ett halvt år frågar jag rådets ordförande, professorn i nationalekonomi John Hassler, om slutsatserna av rapporten fortfarande står sig. Det tycker han. Att fossilbränsleanvändningen minskade i början av pandemin när världen stängde ner och att den nu ökar igen när vi har en ekonomisk återhämtning är inte konstigt menar han. Det är en temporär historia. Kritiken om att det under pandemin borde ha frigjorts statliga pengar för ”gröna investeringar” visar mer på okunskap om ekonomiska förhållanden, menar Hassler. Den krispolitik som bedrivits under pandemin har handlat om att hantera inkomstförluster för hushåll och företag, inte om investeringar.

Geoengineering: där världen landar till slut

Weitzman avled 2019, men Wagner har fortsatt med sin klimatekonomiska forskning. Jag kontaktar honom för att se om han tycker att slutsatserna från boken han skrev med Weitzman 2015 håller än idag. Wagner har blivit mer pessimistisk. Han tror att situationen kommer att bli så svår, när handlingsalternativen blir färre, att människan till slut kommer att försöka tämja solens strålar.

Han utvecklar sina tankar i boken Geoengineering: The Gamble som precis publicerats.¹⁵ Idén är att skjuta upp partiklar i atmosfären för att reflektera bort solens strålning och därmed kyla ner jorden. Ungefär som stora vulkanutbrott historiskt har visat sig kunna få ner temperaturen på jorden. Det finns många risker förknippade med detta, Wagner säger själv att idén egentligen är ”galen”, men att det kan vara ett relativt billigt och effektivt sätt att kyla ner jorden.

Wagner menar att pandemin är som en sprintversion av klimatkrisen.

Wagner ser stora likheter mellan den pågående pandemin och klimatkrisen. I båda fall handlar det om att agera kraftfullt och tidigt och inte släppa taget. Att använda sig av en ”försiktighetsprincip”. Det är samma matematiska krafter i spel: exponentiell tillväxt. Västvärlden velade länge och tyckte det var för kostsamt att sätta in tidiga åtgärder mot pandemin. Priset för detta har blivit högt, både mänskligt och ekonomiskt i jämförelse med vissa länder i Asien, som agerade kraftfullt tidigt och försökte stoppa smittan i sin linda och sedan aldrig släppt garden. Wagner menar att pandemin är som en sprintversion av klimatkrisen. I pandemin handlar det om dagar och veckor medan det handlar om decennier och sekler i klimatkrisen.¹⁶

Näringslivet är nyckeln för klimatet

En naturlig reaktion i det klimatläge världen befinner sig i nu enligt IPCC vore att det offentliga satsar stora belopp för att lösa klimatkrisen. Men det kan vara svårt i en situation där skuldsättningen i många länder har nått en rekordnivå i en sårig pandemivärld och samarbetsklimatet mellan de stora aktörerna i världsekonomin, inte minst Kina-USA-relationen, är frostigare än på mycket länge.

Att på ett klokt sätt involvera näringslivet pekas av många därför ut som en nyckelfaktor. Varför lyckades världen enas om att förbjuda freoner? Ett övervägande skäl var att den amerikanska kemijätten Dupont, som var världens största tillverkare av freon, var med på tåget. Bolaget såg en affärsmöjlighet när freoner förbjöds och blev belönat på börsen för sina tilltag. Kanske kan något liknande ske med koldioxiden.¹⁷ Möjligen är något/några av olje- eller kolbolagen på världens ”värstinglista” redo att anta utmaningen.

Att börja samla in koldioxid från den egna produktionen, ungefär som SNS konjunkturråd föreslår att de svenska storutsläpparna bör göra, skulle kunna utgöra en start. Det är också vad Cementa planerar att göra i Slite på Gotland, där företaget tänkt bygga världens första klimatneutrala cementfabrik. Den fabrik som idag står för 3 % av Sveriges samlade utsläpp skulle då i stället kunna skapa en kolsänka, som fångar in uppemot 1,8 miljoner ton koldioxid årligen. Mark- och miljööverdomstolens beslut att avvisa Cementas ansökan om förnyat tillstånd att bryta kalksten hotar dock nu i stället merparten av svensk cementtillverkning, enligt företaget.

Under senare år har det skapats enorma förmögenheter när börserna och fastighetspriserna nått nya toppnivåer. Och många av de superrika har visat sig villiga att lösa samhällsproblem. Entreprenörer som Elon Musk, Jeff Bezos och Richard Branson koloniserar rymden, Bill Gates utrotar malarian och rika kapitalister i Sverige gör insatser för att rädda Östersjön. Alla satsar de miljardbelopp. Ett gigantiskt ”Draknästet” för klimatet där forskare/ingenjörer/entreprenörer söker kapital för banbrytande klimatinnovationer kanske vore en idé, en start i alla fall. Kanske kan de få hjälp och stöd av norska oljefonden (Statens Pensjonsfond) som förvaltar de norska oljeintäkterna. Organisationen är numera världens största kapitalförvaltare med tillgångar på över 11 000 miljarder norska kronor och har som finansiell investerare visat stort intresse för klimatförändringarna.¹⁸