Varför säger svenska politiker att vi har varit naiva när de har gjort bort sig? I anslutning till ett panelsamtal om detta fenomen, som Kvartal arrangerar under Almedalsveckan, har Ola Wong samlat sina tankar om varför de naiva är vinnare i Sverige. 

Ämnet för dagens föreläsning är de stora svenska naivisterna. I min hand har jag en avbildning av målningen Ole på balkongen av Bror Hjorth från 1932. Det ser ut som om en femåring har gjort den, kanske du tänker nu. Det där är inte en näsa. Det är två prickar. Uppsala auktionskammare försökte i juni sälja den med utropspris 4 miljoner. Men ingen ville köpa. Dagens marknad ville inte ha den här naivisten.

Ordet naiv betyder enligt ordlistan att man är barnslig och omedveten. Susan Sontag menade i sin essä Notes on ”camp” att en persons åsikter och moral också är en fråga om smak och estetik. De val man gör för att berätta: Det här är jag. Så vad säger egentligen en politiker när han eller hon säger: Vi har varit naiva! Vilken arketyp vill de suggerera i vårt kollektiva nationella undermedvetna? De riktigt stora naivisterna lyckas omvandla sig till den här:

©Bulls

Stig-Helmer från Sällskapsresan. Den naive men snälle tönten som kan bli omilt behandlad av en cynisk omvärld, men som ändå alltid vinner på slutet. För han har ju rätt.

Vi märker så här långt en tydlig tendens. Det är bra att vara naiv i Sverige. Naiva människor är trovärdiga och ansvarstagande. Naiva är vinnare. 

Det är han som är naiv om försvaret. Vem kunde ana att vi var granne med Ryssland?

Kina? Vi har varit naiva! Vem kunde ana att Kinas kommunistparti, som hela tiden högt och tydligt har sagt att de upprätthåller leninismen och folkets demokratiska diktatur – vem kunde ens föreställa sig att de inte skulle omvandla sig till en lokal variant av Centerpartiet bara vi gav dem våra pengar och högteknologi? Obegripligt!

Avreglering? Vi har varit naiva! Vem kunde tro att fria vinster i välfärden skulle gynna företagen men inte folket som betalar den? Ja förutom de rapporter som SNS och Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) utfört då1. Men vem, förutom de oberoende experterna som upprepade gånger har larmat, vem kunde ha anat att någon skulle utnyttja ett system där 73 miljarder kronor betalas ut till nystartsjobb utan att staten ens kontrollerar vilka företag pengarna går till? Vem i hela friden kunde tro att folk i en avreglerad marknadsekonomi skulle agera efter sitt vinstmaximerande egenintresse!? Inte Erik Ullenhag i alla fall. ”Vi har anledning att reflektera över att vi var lite naiva”, sa han2. Det tyckte han även om att ha finansierat etableringslotsar som rekryterat till Islamiska staten.

Vi märker så här långt en tydlig tendens. Det är bra att vara naiv i Sverige. Naiva människor är trovärdiga och ansvarstagande. Naiva är vinnare. Till och med miljöpartister säger att de har varit naiva när de har fått vara med och bestämma.

Det märks inte minst om man googlar meningen ”Vi har varit naiva”. Den ger 12 700 träffar. Det är mer än dubbelt så mycket som ”De har varit naiva” (5880 träffar). Alla som någon gång sett en landskamp i fotboll vet att vi vinner men de förlorar. Förstaträffen på ”Vi har varit naiva” är Stefan Löfvens tal till svenska folket i november 2015 om terrorhotet och slutet på de öppna gränsernas politik. En tidpunkt då det kanske mer än någonsin var läge för statsministern att markera att han inte är naiv – längre3.

De enda partierna som inte säger att de har varit naiva är de som odlar en loser-kultur, riksdagens motsvarighet till Gais: Vänsterpartiet och SD. Politiker som kallar sig själva naiva skulle aldrig släppa in dem i regeringen, eftersom de tycker att de är oansvariga. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger inte heller att han var ”naiv” om Sovjetkommunismen. Han säger att han tar avstånd från den, och att V har gjort upp med sin historia4. Det är skillnad. Jimmie Åkesson säger inte att han är naiv om partiets rötter i nazismen. Han säger till journalisterna att sluta tjata5

Och här börjar vi närma oss pudelvalpens kärna.

Det är inte heller förvånande att SD framstår som det stora anti-naivistiska partiet. Deras åsiktsestetik är, för att tala med Sontag, entydigt negativ. En tonårig motrörelse mot den naiva eliten.

Men varför funkar naivitetens budskap i Sverige? För en amerikansk politiker vore det inte en självklar framgångsstrategi att beskriva sig som en del av ett stort naivt härskarkollektiv. Låt vara att man samtidigt säger att man numera vet bättre. Kinas kommunistparti hade på sin senaste kongress låtit spänna upp en banderoll med orden ”Leve det väldiga, ärorika och korrekta kommunistpartiet” över oss på pressläktaren. De sa inte att de har varit naiva. Kineser som störtats från makten och tvingas till självkritik på tv får säga ”Jag har gjort allvarliga fel”. 

Och här börjar vi närma oss pudelvalpens kärna. Med den svenska kristna värdegrunden är det omoraliskt att straffa någon för det man inte kan rå för. Barn är oskyldiga. I Nya testamentet står det ”Himmelriket tillhör sådana som de” (Matteus 19:14). Notera att det inte är den låga åldern som kvalificerar barnen för himmelriket utan deras ”öppna och förbehållslösa inställning” som Sten Hidal professor i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet skriver för tidskriften Signum6. Har du kvar din barnatro? sjöng Frälsningsarmén. Det budskapet var riktat till vuxna. Tack vare sin rena okunskap anses barnen stå för en högre form av sanning. Barnatron gick som en gyllene bro in i Ellen Keys och barnens århundrade, där Pippi Långstrump vandrade hand i hand med Stig-Helmer och progressiv socialism. Det samhällets barn byggde dagens statsfeminism. Sverige är i dag kanske världens mest sekulära samhälle, men tron på det heliga barnet lever starkare än någonsin. Knappast något annat land är så ivrigt att genomdriva FN:s barnkonvention. Barnperspektivet fungerar som en enande faktor i svensk politik och tas som intäkt för att genomdriva politisk förändring, enligt forskning6. Alla statliga kulturinstitutioner måste ha barnperspektiv i sin verksamhet.

Vi har alltså ett land där det råder konsensus om att barn har rätt att påverka, få synas, göra sin röst hörd och bestämma själva. Men samtidigt är den lika tydlig med att barn inte ska straffas eller tvingas ta ansvar för sina handlingar som vuxna.

Det är kort sagt en dröm för politiker att vara barn i Sverige. 

Det vuxna betraktas däremot i Sverige ofta som något suspekt och auktoritärt.

Nackdelen med ett infantiliserat samhället är att barnets känsloutbrott och önsketänkande värderas högre än kunskap och realism, med tydliga resultat i både kultur och politik.

Men, och nu kommer vi till en otrevligare del av detta kåseri. Naivisterna målade inte sina tavlor så som de gjorde för att de inte kunde måla. Bror Hjort var professor vid Konsthögskolan, en mästare inom sin genre. Vartenda penseldrag är medvetet gjort.

Det har heller aldrig varit något fel på Stefan Löfvens, Ullenhags eller Ulf Kristerssons fattningsförmågor.

Problemet är att de inte har velat ta in varningar eller bevis om motsatsen i tid. Om verkligheten visar något annat än vad deras ideologi hävdar – ja då har man struntat i verkligheten. Ett bättre ord för det är kanske arrogans, ett mycket vuxet ord. Och likt så många andra som låtit sig ryckas med i ideologiskt förblindade rörelser försöker man sen ursäkta sig med den sämsta av alla bortförklaringar: Jag var ung och dum, som ett okunnigt barn.

Nu låter det inte så trevligt att säga att man har varit blint övertygad om sin ideologis överlägsenhet. Det är ju något de håller på med i Iran. En svensk tar avstånd från fanatism. Det låter inte heller bra att säga jag hade fel – för fel är något som Sovjet hade. Det är inte heller en framgångsmetod att säga jag bara följde med strömmen, eller jag var så rädd för konsensus att jag inte vågade tänka själv, eller jag var en girig cyniker som ville casha in på näringslivet efter politiken.

De politiker som säger vi har varit naiva tar alltså inte avstånd från de faktorer som gjorde att Sverige hamnat där vi gjort. De gör inte upp med sina misstag. De skyller istället på den smutsiga omvärlden som inte levde upp till barnperspektivet i svensk politik. Vi är ju rationella, vi är föredömen för världen. Vi är Stig-Helmer för helvete! Vi vann, de förlorade, för vi var naiva.

Noter

1,  Se: “Valfrihetsrevolutionen del 1: När landet lagom blev extremt” samt “Valfrihetsrevolutionen del 2: Årtionden av liberala reformer är huvudsakligen misslyckade.”

2,  http://magasinetneo.se/artiklar/mot-nya-utmaningar/ 

3, https://www.metro.se/nyheter/stefan-lofven-till-svenska-folket:-%22vi-har-varit-naiva%22-QbP2ap2xwx

4, https://www.expressen.se/nyheter/sjostedt-om-vs-historia-hade-inte-gatt-med-fore-1967

5, https://www.dn.se/nyheter/politik/jimmie-akesson-vi-ar-inte-langre-nagot-katten-slapat-in/

6, http://www.signum.se/archive/read.php?id=4418

7 Halldén, Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp,Pedagogisk Forskning i Sverige 2003 årg 8 nr 1–2 s 12–23, Tema Barn, Linköpings universitet