SVT:s rapportering fick stor spridning i den digitala rymden och i tidningarnas spalter. ”Drygt 2,5 miljoner människor har avlidit efter att ha smittats med covid-19. Minst lika många liv är släckta på grund av virusrestriktionernas effekter”, skrev TT i en text som publicerades i bland annat Svenska Dagbladet och Ny Teknik.
Men det var något som inte stämde. Inom ett par dagar efter publiceringen gjordes en ändring i SVT Nyheters artikel i ämnet.² Det gällde ett citat där Anna Mia Ekström, klinisk professor i global infektionsepidemiologi vid Karolinska institutet, sa att ”man räknar med att på grund av de här nedstängningarna av skolan så har minst tretton miljoner små flickor gifts bort”. I själva verket avsåg siffran om tretton miljoner, som var hämtad från en rapport från FN-organet Unicef,³ antalet flickor som riskerade att giftas bort under perioden 2020-2030. Efter publiceringen plockade SVT helt sonika bort den felaktiga siffran ”tretton” från direktcitatet, anmärkningsvärt nog utan att lägga in en rättelse i texten.
Allvarliga brister
Men det fanns även andra allvarliga brister i SVT:s rapportering. Siffran 2,5 miljoner döda på grund av restriktionerna baserades enligt SVT på en sammanställning av FN-data som Anna Mia Ekström och Stefan Swartling Peterson, professor i global hälsa vid Uppsala universitet, genomfört för SVT:s räkning.
Hur denna sammanställning genomfördes redovisades inte i artikeln eller i programmet. Däremot hänvisade artikeln till två FN-dokument: ett pressutskick från FN-organet Unaids4 och en rapport från Unicef5. Vid läsning av dokumenten framgår dock att inget av dessa ger stöd för siffran 2,5 miljoner döda på grund av restriktionerna.
Denna befarade påverkan förklaras med flera faktorer, varav smittskyddsrestriktioner bara är en.
Unaids-utskicket publicerades redan i maj förra året, alltså i ett tidigt skede av pandemin. Där framhålls att närmare en halv miljon människor riskerar att dö av aidsrelaterade sjukdomar under 2020-2021 om inte mer görs för att minska pandemins påverkan på vården av aidssjuka. Denna befarade påverkan förklaras med flera faktorer, varav smittskyddsrestriktioner bara är en.
Rapporten från Unicef, som publicerades i november 2020, varnar för att 2 miljoner barn kan komma att dö under en tolvmånaders period i ett värsta scenario av ökande undernäring och påverkad samhällsservice. Rapporten baserar sig på en studie från tidskriften The Lancet Global Health från maj 2020, som modellerar pandemins möjliga indirekta effekter. I studien tillskrivs de modellerade effekterna till en rad faktorer, i synnerhet till ”oundvikliga chocker (shocks), hälsovårdskollaps eller avsiktliga val i hanteringen av pandemin”, med andra ord inte enbart till restriktioner. Den fruktansvärda varningen som läggs fram i Unicefs rapport måste tas på stort allvar, men inte heller denna rapport belägger alltså påståendet att 2,5 miljoner människor har dött av restriktionerna under pandemins första år.
Allt detta påpekades för SVT, Ekström och Swartling Peterson av bland annat två av oss författare till denna artikel på Twitter den 1 mars. Två dagar senare publicerade SVT Nyheter en ny artikel med rubriken ”Så här har forskarna räknat ut dödstalen”, där Ekström och Swartling Peterson redogör för sina beräkningar mer ingående.6
Väl underbyggd
Den nya artikeln är väl underbyggd med källor och ger en nyanserad bild av några av pandemins indirekta globala konsekvenser. Förhoppningsvis kommer den att bidra till en djupare diskussion om pandemins indirekta effekter.
Men inte heller den nya artikeln ger någon grund för påståendet att 2,5 miljoner människor har dött av restriktionerna. Faktum är att artikeln undviker att göra ett sådant påstående. Den använder i stället en mycket vagare formulering, nämligen att ”2,5 miljoner dött i coronakampens spår”, vilket är väsensskilt från att säga att de dött ”av restriktionerna”.
Bör endast de liv som går förlorade i en räddningsinsats räknas?
Skälen till att Ekströms och Swartling Petersons artikel inte ger stöd för påståendet att 2,5 miljoner människor dött av restriktionerna är flera.
- Det går inte att tillskriva minskningen i vårdutnyttjandet i många länder under pandemin enkom eller kanske ens huvudsakligen till restriktionerna. Som noteras bland annat i Unaids-utskicket som SVT själva refererar till är nedstängningar bara en av flera möjliga orsaker till att människor har minskat sin användning av olika sorters samhällsservice. Rädsla för smitta, misstro mot myndigheter och diskriminering är några andra faktorer som nämns. Därtill har pandemin skapat ett stort tryck på sjukvården i många länder, vilket lyfts i bland annat Unicef-rapporten, som SVT också hänvisar till. Sjukvårdsresurser har omdirigerats till covidvård när pandemin tvingat fram tuffa prioriteringar. Detta är något vi känner igen från Sverige, där en stor vårdskuld har byggts upp under pandemin och region Stockholm nyligen ställde in all planerad vård med hänvisning till den hårt ansatta covidvården.
- Ekströms och Swartling Petersons beräkningar bygger på avgörande antaganden och rymmer stora felmarginaler. Forskarna är föredömligt transparenta om dessa. Men osäkerheterna i deras beräkningar borde ha föranlett en mycket större försiktighet från SVT:s sida.
- Ekströms och Swartling Petersons text räknar inte med de liv som räddats av pandemirestriktionerna. Hur många människor skulle ha dött om restriktionerna inte hade införts? Det är en befogad fråga i ett sammanhang där restriktionernas förmenta skadlighet framhålls. Bör endast de liv som går förlorade i en räddningsinsats räknas?
Falsk motsättning
Påståendet att 2,5 miljoner människor dött av coronarestriktionerna saknar med andra ord grund i de källor som SVT hänvisar till. Om SVT, Ekström eller Swartling Peterson har tillgång till andra källor som ger en annan bild hoppas vi att de kommer att redogöra för dessa.
… att tillskriva 2,5 miljoner dödsfall till coronarestriktioner på lösa grunder är anmärkningsvärt.
Att restriktioner kan ha negativa effekter är okontroversiellt. Men att tillskriva 2,5 miljoner dödsfall till coronarestriktioner på lösa grunder är anmärkningsvärt. SVT bidrar därmed till att upprätta en falsk motsättning mellan att införa effektiva smittskyddsrestriktioner och att värna människors liv och hälsa, särskilt i fattigare länder. En förutsättningslös diskussion om de olika sätt varpå länder försökt balansera smittskydd kontra andra folkhälsomål hade varit betydligt mer givande.
I en kris är det avgörande att public servicebolag förmedlar granskad och vederhäftig information. Spektakulära påståenden som saknar grund riskerar att bidra till felaktiga narrativ och försvåra samhällets smittskyddsarbete.