Katarzyna Tubylewicz jämför de konservativa attackerna mot polska hbtq-personer med kommunistregimens antisemitiska kampanj 1968.
Dagens hädelseparagrafs långa historia har skapat det tankesätt och det språk som ligger till grund för dagens fientlighet mot hbtq-personer.
Själva frågan om hur EU ska reagera mot kränkningar av mänskliga rättigheter i medlemsstaterna framstår som avgörande för unionens framtid. På samma sätt som frågan om hur relationen mellan stat och religion borde definieras. Den hädelseparagraf som infördes 1997 i den polska straffbalken är ett exempel på religionens alltför stora inflytande på staten.
Katolska kyrkans inflytande
Hädelseparagrafens långa historia har skapat det tankesätt och det språk som ligger till grund för dagens fientlighet mot hbtq-personer.
Szulc tar sig tid att förklara att den polska hädelseparagrafen inte är något nytt. Det stämmer, och jag har lyft fram hur den katolska kyrkan har påverkat tidigare regeringar. Kyrkans inflytande i det postkommunistiska Polen syntes redan på Lech Wałęsas kavajslag, där det alltid satt ett märke med Svarta madonnan. Och hädelseparagrafens långa historia har skapat det tankesätt och det språk som ligger till grund för dagens fientlighet mot hbtq-personer. Med Ludwig Wittgensteins ord: ”Mitt språks gränser är min världs gränser”.
När en liberal regering har gjort det straffbart att kränka religiösa känslor blir det sedan fritt fram för konservativa politiker att utvidga definitionen av vad som utgör en kränkning. Plötsligt blir en regnbågsgloria på Svarta madonnans huvud skälet till att Elżbieta Podleśna, en medelålders hbtq-aktivist, häktas.
Hbtq och antisemitism
Vidare menar Szulc att man inte kan jämföra de konservativa attackerna mot hbtq-människor i Polen med kommunistregimens antisemitiska kampanj 1968. Det är intressant eftersom Agata Tuszyńska, en polsk-judisk författare som nyligen skrivit en bok om de ovannämnda händelserna, har gjort just denna jämförelse: ”Brandlukten från en hetsjakt – jag har hört detta sägas av många judiska flyktingar som lämnade Polen 1968. Jag känner denna lukt i dag.”
Även svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) kritiserar att jag citerat journalisten Mike Urbaniaks ord ”Då var det judarna, nu är det bögarna”. Man ska inte jämföra hetsjakter, anser SKMA. Men Agnieszka Holland, en internationellt känd regissör säger i en intervju i Gazeta Wyborcza att utvecklingen i Polen påminner henne om judarnas situation på 1930-talet: ”Man kan naturligtvis inte jämföra Holocausts dimension med dagens situation för hbtq-personer i Polen, men maktens mekanismer är likartade.”
Ämnet antisemitism kan Holland väl, hon har gjort två Oscarnominerade filmer om förintelsen: Europa, Europa (1990) och In Darkness (2011).
Förvånande reaktion
Mike Urbaniak är förvånad över SKMA:s reaktion: ”Jag förstår inte varför min jämförelse skulle underminera Shoah och det judiska lidandets särställning, eller hur skulle den kunna antyda att det inte finns antisemitism i Polen. Visst finns det antisemitism, men just nu är det inte judar som är polska regeringens och katolska kyrkans hatobjekt. Det förstår Polens överrabbin Michael Schudrich som skrev under ett brev med vädjan att släppa hbtq-aktivisten Margot från häktet ”.
Här i Polen hjälper den judiska församlingen och hbtq-rörelsen varandra.
Urbaniak berättar för mig om flera andra exempel då just judiska organisationer i Polen har engagerat sig till stöd för hbtq-människor. Han avslutar med eftertryck: ”Här i Polen hjälper den judiska församlingen och hbtq-rörelsen varandra, vi gör vad vi kan”.
Noter
Intervju med Agnieszka Holland i Gazeta Wyborcza: https://wyborcza.pl/7,101707,26361836,kiedy-nie-mogl-leczyc-wpadal-w-szal-jak-lekarze-z-kompleksem.html
Agata Tuszyńskas artikel: https://obywatele.news/swad-nagonki/
Felaktigt påstående om antisemitism i Kvartal : Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)
artikel från Kvartal
- Alla artiklar
- Alla poddar
- Kvartals app
- Reklamfritt