Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Politik |

Välfärden kan inte leverera mer för mindre

En ökande obalans mellan krav och resurser i välfärden har skapat ett arbetsliv som gör medarbetarna sjuka, skriver Marcus Larsson och Åsa Plesner. Foto: Mikael Wallerstedt / TT

Partierna måste prioritera inom välfärdssektorn – annars blir diskussionen fruktlös, skriver Marcus Larsson och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans. Medborgarna väntar sig ständiga förbättringar, och löften om mer för mindre vinner val. Men effektiviseringar kan inte tvingas fram via kommunala budgetar, för följden blir tragiska olyckor och utsliten personal.

Läs även en replik av Gunnar Hökmark.

Av Marcus  Larsson och Åsa Plesner | 2 september 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd KvartalLästid 9 minSkärmläsarvänlig
I korthet

Välfärdsdebatten mellan politiker handlar om vinst kontra valfrihet. Men både vinstvinkeln och valfrihetsvinkeln begränsas av kraftiga skygglappar.

Välfärden är inte gratis. Den bekostas av skattebetalarna. Väljarna styr genom röstsedeln. Så borde det även vara när budgeten för välfärden bestäms. Men så är det sällan.

Politiker har utbildats i att kommunal verksamhet kan effektiviseras på samma sätt som näringslivet. Men det fungerar inte. I stället ökar gapet mellan krav på välfärdens medarbetare och de resurser finns, vilket gör medarbetare sjuka.

Väljarna förväntar sig ständiga förbättringar men vill inte betala mer skatt än nödvändigt. Och löften om mer för mindre vinner val.

Det mänskliga mötet är centralt i välfärdssektorn och behöver värnas. Hur det ska gå till är den fråga som borde dominera det politiska samtalet.

Oviljan att diskutera prioriteringar kommer att leda till att urvalet görs bortom demokratisk kontroll. Om partierna inte formulerar alternativen blir diskussionen fruktlös.

Det finns för få behöriga lärare i förortsskolor. Det finns för få allmänläkare som stannar kvar på vårdcentralen i glesbygden. Underbemanning leder till tragiska incidenter inom social omsorg, senast i form av en drunknad femåring på HVB-hemmet Prästgården i Hagfors. Samtidigt har vi jämförelsevis höga skatter, en lagstiftning som utlovar mycket god kvalitet i vård, skola och omsorg och vi betalar miljardbelopp till fuskande assistansföretag.¹

Var det någon som ville ha det så här?

Den svenska välfärden expanderade under 1960- och 1970-talen, när allt tycktes vara möjligt. Under 1980- och 1990-talen vände konjunkturen, och krisen skar bort “slacken” i den “ofantliga” sektorn. Under 2000- och 2010-talen har hoppet riktats mot verksamhetsutveckling, mätning och marknadisering. Samhällsfinanserna ska klara både välfärd i världsklass, rutavdrag och familjevecka. Naiviteten kring att en sådan styrning inte ska ha några negativa konsekvenser är konstant över tid och mellan politiska partier.

 

”Samhällsfinanserna ska klara både välfärd i världsklass, rutavdrag och familjevecka.” skriver författarna till texten. Foto: CDC/Unsplash.

Läs mer Visa mindre