Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Vad har kultureliten emot evidens?

För att veta måste man mäta, menar artikelförfattaren. I det här fallet hjärnaktivitet, året var 1958. Foto: SVT/TT

Det pågår en märklig diskussion på svenska kultursidor och från en del psykologer, menar psykologen Dan Katz. Man ifrågasätter själva grundvalen för vetenskaplig evidens: mätbarhet.

Denna artikel har fått en replik.

Av Dan  Katz | 15 oktober 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på textenStöd KvartalLästid 12 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Filosofen Jonna Bornemark fick för ett par år sedan mycket uppmärksamhet för sin bok ”Det omätbaras renässans”, där hon ivrigt kritiserade både evidensbegreppet och nödvändigheten av att mäta. Andra som syns i debatten är företrädare för psykologiska teoriinriktningar som utrycker frustration över att deras metoder i forskningsöversikter visat sig ha sämre stöd.1 En ytterligare variant hittar man i Kvartal (3/9 2021), där psykologen Markus Dencker ifrågasätter grundvalarna för evidensbegreppet. Man kan notera att diskussionen främst förs just på kultursidorna, inte på vetenskapsredaktioner.

Det är lätt att rycka på axlarna åt en diskussion som kan uppfattas som oinitierad. Men, det är troligt att de som läser dagstidningarnas kultursidor är betydligt fler än de som satt sig in i vetenskapsteori och forskningsmetodik. Kulturredaktionerna har dessutom hela bilagor att breda ut sig på, medan vetenskapsredaktionerna – om det finns några – har mindre utrymme. Det finns därför en stor risk att både allmänhet och beslutsfattare marineras i uppfattningar som, förutom att de bygger på felaktigheter, är vetenskapsfientliga och i förlängningen riskerar folkhälsan.

Läs mer Visa mindre