Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Evidens har blivit ett varumärke

Illustration: Hans von Corswant

Mantrat för att bemöta utvecklingen med ökande rapporterad psykisk ohälsa bland barn och unga har varit ”evidensbaserad vård”. Men strikt evidensbaserade metoder är inte nödvändigtvis effektiva mot lidande som har sina rötter i komplexa livssituationer, skriver psykologen och författaren Markus Dencker i den andra av två artiklar om psykisk hälsa i Sverige.

Av Markus Dencker | 3 september 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd KvartalLästid 14 minSkärmläsarvänlig
I korthet
  • Personer som kommer till vården med psykiskt lidande har, med få undantag, svårigheter med relationer och andra livsproblem.
  • Den evidensbaserade vården bygger på medicinsk diagnostik och är inte organiserad för att ge vård för relations- och livsproblem.
  • Det leder till en fragmentiserad vård som brister i att hjälpa människor långsiktigt med de sammanhang de lever i.
  • Kanske behövs en ny vårdorganisation i vilken psykoterapeutisk kompetens kan erbjudas utan den medicinska diagnostikens begränsningar.
En överväldigande majoritet av de personer som söker sig till vård och omsorg på grund av psykisk ohälsa lider av familjekonflikter, relationsproblem, outhärdliga minnen och svårigheter att stå ut med frihet, ansvar, skuld och död. Det vet vi med fullständig säkerhet – oavsett om den kunskapen kan kallas evidensbaserad eller ej. Mer oklart är det i vilken utsträckning dessa personers tillstånd kan beskrivas som sjukdomstillstånd. Det finns åtminstone inte några vetenskapliga rön som lett till att man utifrån kroppsliga faktorer – såsom bristande signalsubstanser, avvikande neurologi eller genetik – kan skilja den ”friske” från den ”sjuke”. Varken de deprimerade, de med ångestsyndrom, de autistiska, de schizofrena, de kriminella, missbrukarna eller personer med adhd-diagnos har någon gemensam avvikelse i kroppen som skiljer dem från personer med andra diagnoser eller från personer som inte har någon diagnos. Tvärtemot vad många tycks tro.

Vad gäller medicinska förklaringsmodeller för psykiskt lidande famlar alltså vården och forskarvärlden i blindo. Ändå är det medicinska perspektivet basen för vår tids tänkande om psykiskt lidande och själva grunden för hur vård, skola och omsorg organiserats.

Läs mer Visa mindre