Under våren 2021 intervjuades nästan 19 000 vuxna personer i 17 relativt rika länder i fyra världsdelar. Sverige var ett av länderna i studien. Huvudfrågan var öppen, och löd: ”Vi är intresserade av att undersöka vad det betyder att leva ett tillfredsställande liv. Vilka aspekter av ditt nuvarande liv finner du meningsfulla och tillfredsställande?”
Det återkommande och vanligaste svaret var familjen. I 14 av de 17 länderna kom familjen allra först. Men i de två östasiatiska länderna Sydkorea och Taiwan placerades familjen först på tredje plats.
Även arbete betraktas som viktigt, det kommer i regel tvåa efter familjen – men variationen är stor. Från 43 procent i Italien till 6 procent i Sydkorea rankar jobbet som en viktig del av välbefinnandet.
Stor variation kring religionens roll
För de flesta ger inte religion någon större mening i livet, men ett land sticker ut – USA. Där uppger hela 15 procent att religion ger dem mening med livet. I övriga länder ligger siffran runt några enstaka procent, i Sverige är den 1 procent. I Japan är det noll procent.
Denna typ av undersökning kan vara svår att genomföra. I alla länder finns det respondenter som säger sig inte förstå frågan eller uppger sig inte kunna svara på den – hela 23 procent i USA ned till en procent i Spanien. Frågan som ställdes var öppen, och respondenterna var fria att ge flera svar. Men i både Japan och Sydkorea var man betydlig mer benägen än i andra länder att ge endast ett enda svar. I dessa båda länder gav över hälften bara ett enda svar på frågan om vad som ger livet mening.
Överlag ger män och kvinnor rätt likartade svar, även om kvinnor tenderar att värdera familjen ännu mer än män.
Men variationen i svaren handlar inte bara om nationalitet: yngre människor som är under 30 år gamla värderar vänner, jobb, utbildning och hobbyer långt mer än äldre.
Överlag ger män och kvinnor rätt likartade svar, även om kvinnor tenderar att värdera familjen ännu mer än män. Störst är könsskillnaden inom anglosaxiska länder. Kvinnor värderar även hälsa något högre än män. Ett annat övergripande mönster är att människor med hög utbildning och hög lön i regel värderar familjen högre än andra.
Det finns även skillnader mellan de som står till vänster och de som står till höger. De som lutar vänsterut uppger att natur, vänner och hobbyer ger mening oftare än vad högerpersoner gör, medan de som lutar högerut oftare uppger religion som meningsskapare. Dessutom är det människor i åldern då man oftast har barn hemma – 30-49 år – som i högst grad uppger att familjen ger mest mening.
Mer än barn
Men familj är ju mer än barn. Även partner, kärlek eller äktenskap kan väl ge livet mening? Jo, men inte alls i lika hög grad. I de östasiatiska länderna är det bara en eller två procent som uppger detta. I USA eller Europa lite mindre än tio procent. Faktum är att en kärlekspartner inte värderas särskilt mycket högre än ett husdjur – för ett par, tre procent uppger att deras husdjur ger livet dess mening. Detta är tydligast inom den anglosaxiska världen, men fenomenet är snudd på obefintligt i Ostasien.
I de östasiatiska länderna tenderar man i stället att hitta mening i den lite vagare kategorin ”samhället, platserna och institutionerna” – den värld de lever i, kort sagt.
Hälsa och välstånd är en viktig faktor för ett gott liv, det framgår av studien. Men det faktum att undersökningen är gjord i relativt rika länder gör sannolikt att många tar dessa faktorer för givna. Men likafullt framkommer detta i många av intervjuerna. Och med stigande ålder värderas god hälsa allt mer.
Saker som frihet och oberoende är en annan viktig faktor. Det kan handla om att kunna bestämma över utbildning, jobbval och privatliv, men även innefatta saker som yttrandefrihet och politisk frihet.
Det finns faktiskt ingen grupp i hela undersökningen som finner så stor mening i arbete som svenska höginkomsttagare.
Studien är genomförd under pandemin, och det kan sannolikt ha påverkat utfallet. Många respondenter talade om pandemin under intervjuerna. I många fall bidrog covid-19 och effekterna av pandemin till reflektioner om tillvarons villkor. Framför allt i västeuropeiska länder, inklusive Sverige, nämndes pandemin under intervjuerna. I många länder var personer som var missnöjda med livet överlag mer benägna att prata om covidpandemin. Detta samband var tydligt i exempelvis Sverige.
Svenskar uppskattar natur och arbete
Ja, Sverige då? Sticker vi ut någonstans? Jodå, vi uppfattar att naturen ger oss mer mening än vad man gör i de flesta andra länder. Och vi är extremt obenägna att finna mening i religion (en procent, som sagt).
Vi tenderar även att se arbete som viktigt – särskilt höginkomsttagarna. Det finns faktiskt ingen grupp i hela undersökningen som finner så stor mening i arbete som svenska höginkomsttagare. Men här i Sverige är också skillnaden som störst mellan hög- och låginkomsttagare i synen på arbetet.
Även utbildning och lärande ger oss i Sverige stor mening, enligt studien. Vi ligger här i topp tillsammans med Australien. Det är framför allt unga människor som betonar denna aspekt, och detta gäller i så gott som alla undersökta länder.
Barnen i fokus
Slutligen kan jag bidra med en liten personlig anekdot om det viktigaste i livet – som dessutom ligger i linje med dessa resultat. Häromåret gick min mamma bort i cancer. Hon fick fin vård in i det sista på Ersta sjukhus på Södermalm i Stockholm.
När allt gick mot sitt slut dök det upp en sjukhuspräst. De två hade ett kort samtal, men jag vill minnas att min mamma var mycket svag då. Efteråt pratade jag en stund med prästen utanför rummet. Vi stod i korridoren och jag förklarade att varken min mamma eller jag var särskilt religiösa, men att jag – och säkert även mamma – uppskattade att hon kom förbi.
Men, fortsatte hon, det fanns en inte helt ovanlig sak som påverkade döende människor mer än något annat.
Jag förklarade även att min mamma dog i frid – utan ångest, bitterhet eller några ouppklarade knutar bakom sig. Hon var mycket tacksam för sitt liv.
– Skönt att höra, svarade prästen. Det gjorde henne lugn.
Jag kunde inte låta bli att fråga om det var vanligt att vara så lugn och fridfull inför livets slut som min mamma var. Jodå, svarade sjukhusprästen. Det var inte så ovanligt.
– Men, fortsatte hon, det fanns en inte helt ovanlig sak som påverkade döende människor mer än något annat.
– Vad, frågade jag.
– Barnen, sade sjukhusprästen. När någon har ångest inför livets slut eller inte känner sig riktigt klar med livet beror det inte sällan på en dålig eller obefintlig relation till sina barn, berättade hon. Några har vånda över olösta konflikter med sina barn. Andra sörjer dålig eller förlorad kontakt med barnen. Vissa ångrar att de inte givit sina barn tillräckligt med tid eller intresse.
Vi pratade en stund till. Och sjukhusprästen återkom till detta med vikten av att vårda relationen till sina barn. Då kan man oftast dö i frid.
Jag kommer aldrig att glömma detta samtal i en augustiljus sjukhuskorridor på Södermalm, med en döende mamma bakom dörren. Och måtte jag aldrig försumma mina egna barn, lovade jag mig själv.
För just detta verkar många vara överens om, även enligt Pewstudien – livets största värde finner man i familjebanden snarare än i kärleken, som kan vara flyktig. I våra föräldrar och i våra barn – där finner vi banden till både historien och till framtiden. De band som kan ge livet dess största mening.