Tysklands omställning mot 100 procent förnybar energi är ett katastrofalt misslyckande för klimatet, samtidigt som det svenska kärnkraftsprogrammet har inneburit världshistoriens hittills snabbaste expansion av fossilfri elproduktion per capita. Men istället för att stolt visa upp sin unika framgång verkar Sverige vara på väg att sjabbla bort det som har byggts upp, varnar forskarna Staffan Qvist, Steven Pinker och Joshua S. Goldstein i en specialskriven essä för Kvartal. Detta är del 2 och den avslutande essän i Kvartals artikelserie på temat kärnkraft. I del 1 analyserar energiforskaren Staffan Qvist alternativen för ett fossilfritt elsystem i Sverige.

När man ska lösa ett problem är ett av de effektivaste (och vanligaste) sätten att se om någon annan redan har löst samma problem. Tänk dig att försöka att fixa något i hemmet eller att laga bilen idag utan att ha någon hjälte från Youtube vid din sida, som metodiskt tar dig igenom arbetet steg för steg. Som tur är behöver vi väldigt sällan söka en helt ny lösning från scratch.

Elektricitet viktigast för klimatet

Just nu försöker en stor del av världens länder hitta lösningar på hur fossil energi helt kan fasas ut ur ekonomin under de närmaste 20–30 åren. Det är vår tids ödesfråga. I alla sådana planer är elektriciteten helt avgörande. Om världen fasar ut fossila bränslen från elproduktionen så försvinner redan där en betydande del av utsläppen – el- och värmeproduktion idag står för 42 procent av globala utsläpp av växthusgaser.[1] Ökar sedan tillgången på fossilfri el så kan många andra sektorer elektrifieras och helt sluta använda fossila bränslen. Det säger sig självt att en elbil inte är tillräckligt klimatsmart om den laddas i Kina där fossilbränslen står för över 70 procent av elektriciteten. Ren el är därför överallt det första, största och viktigaste steget för klimatet.

Lösningen finns

När det gäller att nå fossilfrihet i elproduktionen har vi idag statistik att tillgå och inspireras av. Ett antal länder och regioner producerar och konsumerar redan idag fossilfri elektricitet, dygnet runt, året om. Vi har alltså faktiskt ett facit att tillgå med lösningar på problemet: vi kan se hur detta gjordes, hur lång tid det tog, och hur mycket det kostade. Det är en del av vad vi beskriver i boken Klimatnyckeln, och grafiskt kan vem som helst se i realtid var i världen som smutsig och ren elektricitet produceras (på www.electricitymap.org).

De flesta av världens fossilfria elsystem har lyckats med detta genom att helt enkelt ha geografisk tur. Norge, Brasilien och Uruguay är exempel på länder som hade turen att ha rikligt flödande vatten tillgängligt, som de har tämjt för vattenkraft från vilken de kan tillgodose nästan hela sitt eget elbehov. Costa Rica, Nya Zeeland och Island har inte bara vattenkraft men också lätt tillgänglig geotermisk energi i marken, som de använder för ren el året om. Förvisso framgångssagor, men ingenting som länder utan motsvarande geografisk tur har någon möjlighet att följa efter.

Svensk framgångssaga

Ett fåtal regioner i världen sticker däremot ut genom att framgångsrikt och väldigt snabbt ha ställt om till fossilfri elektricitet utan att helt förlita sig på gynnsamma lokala förutsättningar. Främst bland dessa är Sverige, Frankrike och den kanadensiska provinsen Ontario.[2] Alla tre lyckades på samma sätt. De har idag klimatvänliga elsystem dygnet runt, året om, genom en kombination av förnybar energi (främst vattenkraft men även vind och sol) och kärnkraft. Detta är alltså de enda framgångssagorna som till stor del är replikerbara och som världen kan inspireras av.

Under kärnkraftsutbyggnaden (1972-1986) halverade Sverige koldioxidutsläppen, samtidigt som ekonomin växte med 50 procent och elproduktionen fördubblades.[3] Enligt tillgänglig statistik är det svenska kärnkraftsprogrammet världshistoriens hittills snabbaste expansion av fossilfri elproduktion per capita.[4] Klimatnestorn James Hansen hyllar den svenska kärnkraften som det ”på många sätt mest framgångsrika klimat- och miljöprojektet någonsin” (DN Debatt 22/5/2015).

Frankrike

Frankrikes övergång under 1975–1990 från ett elsystem som var helt dominerat av fossila bränslen, till ett klimatvänligt system av kärnkraft och förnybart, är minst lika imponerande och i större skala. Mer nyligen, mellan 2003 och 2014, lyckades Ontario att helt fasa ut kolkraften, framförallt genom uppgraderingar i sin existerande kärnkraft. Utsläppen av växthusgaser från elproduktion föll med 90 procent, vilket gör Ontario till den största klimatsuccén i nutid. 

Tyskt fiasko

Samtidigt ser vi en helt annan utveckling i Tyskland. Sedan år 2000 har Tyskland satsat stenhårt på en utbyggnad av ny förnybar energi, främst sol och vind, samtidigt som man successivt avvecklat sin kärnkraft. Sedan 2011 har planerna accelererat, både vad det gäller att i förtid stänga av kärnkraften samt att bygga ny vind och solkraft. Tyvärr har Tysklands omställning mot ”100 procent förnybart” varit ett katastrofalt misslyckande för klimatet. Nästan 3000 miljarder kr har investerats hittills, utan några nämnvärda minskningar av utsläpp.[5] På 18 år av ”omställning” (från 2000 till 2018) har Tysklands produktion av el från fossila källor minskat med mindre än 10 procent.[6] En kommission tillsatt av den tyska regeringen kom nyligen fram till att kolkraften i Tyskland borde kunna avvecklas före 2038. För att lyckas med detta inte särskilt ambitiösa mål, kommer man att tvingas kraftigt öka den fossila gaskapaciteten. Tyskland kämpar idag på EU-nivå emot de krav på framtida utsläppsreduktioner som bland andra Frankrike och Sverige kämpar för. Ambitionen om ”100 procent förnybart” har helt misslyckats som klimatstrategi hittills i Tyskland, medan en balanserad teknikneutral fossilfri mix varit framgångsrik i Frankrike, Sverige och Ontario.

Förnybart är inte alltid bra för miljön

För klimatet spelar det bara roll hur stora utsläppen av växthusgaser är, inte hur många procent av el eller energiproduktion som mer eller mindre godtyckligt av politiker definierats som ”grön” eller ”förnybar”. Samma sak gäller lokal miljöpåverkan, luftföroreningar, materialåtgång och markanvändning. Fram till för ett par hundra år sedan var all energi i Europa helt förnybar. Den enorma förbränningen av ved som skedde då ledde till att vi nu har ytterst få urskogar kvar. Även idag skövlas och förbränns stora mängder ”100 procent förnybar” skog, ofta med svåra luftföroreningar och klimatpåverkan som följd. Storskalig valjakt är såklart ”100 procent förnybar” ända fram till att de sista valarna dör, men likväl är den ett brott mot naturen. På senare tid har politiska krav på biobränslen drivit på de tragiska regnskogsskövlingarna för palmoljeodlingar i Indonesien som vi kan se på nyheterna. Poängen här är att en bestämd andel ”förnybart” i sig aldrig är ett relevant klimat- eller miljömål.

Fossila startblock

Sverige är ett litet land som trots det är internationellt uppmärksammat i klimatsammanhang bland annat på grund av att man här, redan sedan 1980-talet, har visat upp för hela världen ett till stora delar replikerbart framgångsrecept på ett leveranssäkert fossilfritt elsystem. Sverige är på elproduktionssidan redan i mål, sedan 30 år tillbaka, i ett lopp där de flesta andra länder och regioner, inklusive grannländer som Danmark och Tyskland, fortfarande sitter fast i de fossila startblocken!

Kina och Indien

Det är därför den nuvarande utvecklingen i Sverige är mycket oroande för oss som skrivit den här artikeln. Inte för att den svenska energipolitikens påverkan på klimatet i sig är så avgörande, utan för att man i Sverige, snarare än att för världen stolt visa upp sin unika framgång, verkar vara på väg att sjabbla bort det man har byggt upp. Slaget om klimatet kommer till stor del att avgöras i Kina och Indien, som noggrant bevakar utvecklingen i Europa. Om dessa länder med full styrka nu skulle följa framgångssagorna som Sverige och Frankrike har stått för, så har världen en reell chans att snabbt minska utsläppen av växthusgaser.

Sverige sjabblar bort succén

Men om Sverige ska vara ett föregångsland som världen kan fortsätta inspireras av, med ett bibehållet leveranssäkert, kostnadseffektivt och klimatvänligt elsystem, så måste den nuvarande situationen på hemmaplan tas mer på allvar. Vattenfalls planer på att på mycket oklara grunder stänga av fullt fungerande reaktorer i förtid (Ringhals 1 och 2), samt den nuvarande politiska inriktningen att snubbla in i framtiden utan egentlig plan på systemnivå men snarare med någon sorts förhoppning om att ”marknaden nog löser det” är ovärdigt en internationell klimatledare som Sverige. Vägen framåt måste utredas seriöst utan ideologiska skygglappar eller politiskt beställda analyser där det önskade svaret ges på förhand. En kombination av förnybar energi (vind, sol och vattenkraft) tillsammans med kärnkraft, har både i praktiken och i all seriös energisystemsmodellering visat sig vara långt bättre än att godtyckligt bänka en av spelarna i det fossilfria laget. Det är inte seriöst att halta efter Tyskland åt ett håll som hittills visat sig vara en riskabel återvändsgränd. Precis som International Energy Agency (IEA) rekommenderar i sin senaste rapport måste Sverige uppnå marknadsförutsättningar som möjliggör både fortsatt drift av existerande kärnkraft och på sikt även investeringar i ny kärnkraft som en delkomponent i det fossilfria elsystemet.[7] Om man på så sätt tar sitt ansvar på politisk nivå kan världen fortsätta se till Sverige som inspiration.

Noter

[1] International Energy Agency, https://www.iea.org/statistics/co2emissions/

[2] Är vi generösa kan vi även inkludera Schweiz, som också har ett system baserat på förnybart och kärnkraft med stor andel vattenkraft, i denna lista.

[3] Klimatnyckeln (Goldstein & Qvist), Volante Förlag, https://www.bokus.com/bok/9789188869470/klimatnyckeln-en-fungerande-losning-pa-varldens-storsta-problem/

[4] Vattenkraften är här exkluderad, eftersom den på de flesta ställen redan är nära fullt utbyggd. Data kommer från Världsbanken “World Development Indicators” och BP Statistical Review of World Energy (2018).

[5] DICE Consult, ”KOSTEN DER ENERGIEWENDE, Untersuchung der Energiewendekosten im Bereich der Stromerzeugung in den Jahren 2000 bis 2025 in Deutschland”

[6] Som jämförelse: För en investering på 2 800 miljarder kronor får man, om vi använder de högsta kostnaderna i hela världen för kärnkraftsreaktorer (motsvarande de totala kostnaderna för Finlands nya reaktor Olkiluoto 3), en produktionskapacitet på ungefär 400 TWh/år av kärnkraftsel. Ett förenklat alternativscenario där Tyskland istället för Energiewende höll igång alla sina befintliga reaktorer och gjorde motsvarande investeringar i nya reaktorer hade redan kunnat göra landets elproduktion helt fossilfri, med leveranssäker elproduktionskapacitet över till att elektrifiera stora delar av den tyska transportsektorn. Istället kommer idag nästan hälften av dagens tyska elproduktion fortfarande från fossila källor.

[7] International Energy Agency, ”Nuclear Power in a Clean Energy System”, Maj 2019