Snabbast återhämtning i länder med låga dödstal

Anledningen är följande. Under normala omständigheter skapas de flesta recessioner i ett land av att inkomster faller. Räntorna går upp, inflationen eller skatterna urholkar hushållens inkomster eller finansiella kriser utlöses till följd av obalanser i ekonomin. Men den nedgången världen nu skådar, skapad av coronapandemin, är ingen vanlig kris.

I Sverige har korttidspermitteringar blivit vanliga. Arbetsgivare sluter avtal med sina arbetstagare om att gå ner i arbetstid, men arbetstagarna får ändå behålla nästan hela sin lön när staten står för en stor del av finansieringen. Även i USA, som är känt för sitt svaga sociala skyddsnät, har ersättningen varit riklig. Överkompenserande skulle många säga. Av de amerikaner som fått pandemistöd har över 70 procent till och med fått en högre ersättning under pandemin än när de arbetat.¹ I stora delar av västvärlden har staten gått in som tillfällig finansiär.

Prekariatet nås inte av stödpaketen

För människor som arbetar utanför den traditionella ekonomin, antingen i den svarta sektorn eller i ”gigekonomin”, kan det uppstå problem. De kan inte ta del av de stöd som erbjuds. De verksamma i den svarta sektorn är inte en så stor grupp i vår del av världen, men det är en grupp som utgör en majoritet av arbetskraften i många fattiga länder. Människor som inte har råd med den sociala distansering som krävs för att minska smittspridningen och som har små möjligheter till försörjning när ekonomier stänger ner.

Vissa sektorer upplever dock goda tider under coronaepidemin. Inte minst tekniksektorn, där amerikanska jättar som Facebook, Alphabet, Amazon, Apple och Microsoft slår nya försäljnings, -vinst och aktiekursrekord på löpande band när digitaliseringen rusar fram. Men även delar av detaljhandeln går bra. Människor behöver fortfarande handla mat och många passar på att rusta upp sina hem när de har mer ledig tid. Exempelvis har Ikea sett stora möjligheter i krisen.² Företaget har gått så bra att det beslutat att ge tillbaka stödpengar det fått i vissa länder. Samtidigt har sektorer som resebranschen och nöjesindustrin nästan stått helt stilla. Totalt sett har effekten på världens BNP varit mycket negativ.

Kraftiga produktionsfall under andra kvartalet

En botten tycks ha nåtts under det andra kvartalet när effekterna av de ”lockdown” som en stor del av världen genomförde var som mest kännbara.³
De största faIlen har noterats i länder som Storbritannien, Italien och Spanien;. Totalt sett föll bruttonationalprodukten, BNP i EU med omkring 12 procent under det andra kvartalet. Norden har stått emot bättre. I Finland föll BNP endast med omkring 5 procent. Fallen i Sverige och Danmark var större, strax under 10 procent, medan Norge ännu inte rapporterat sina siffror.

Ser man på de största internationella organisationernas prognoser, som Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken, EU-kommissionen och de rika ländernas samarbetsorganisation OECD, som kommit med uppdateringar av sina prognoser under sommaren, förutser alla det största BNP-fallet i världen sedan den stora depressionen på 1930-talet.

Olyckskorparnas skrämmande tystnad

Staters skuldsättning kommer att öka rejält när pandeminotan ska betalas. Bedömningen som IMF gör är att det sammanlagda budgetunderskottet för världens länder i år kommer att uppgå till nästan 14 procent av bruttonationalprodukten och att statsskulderna kommer att överstiga 100 procent av världens samlade produktion. Samtidigt förväntas arbetslösheten öka kraftigt, men korttidspermitteringar håller nere den absoluta nivån. Världshandeln får en rejäl smäll och förväntas minska med nästan 12 procent i år.

En före detta chefekonom på IMF berättade en gång för mig att han alltid var mån om att institutionen inte skulle ha för positiva prognoser när det gick bra i världsekonomin. Risken var annars att det skulle kunna uppfattas som en uppmaning till länders regeringar och centralbanker att de inte längre behövde bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik. Möjligen ser man en omvänd situation nu, där beslutsfattare är oroliga för vad alltför negativa prognoser skulle kunna leda till genom att ytterligare försämra stämningsläget i världen. Det skulle kunna göra att de medvetet håller tillbaka på domedagsscenarier.

Normalt sett brukar alltid olyckskorpar i ekonomkåren kraxa när skuldsättningen i världen ökar, men den här gången har de varit påfallande tystlåtna. Det är en indikation på hur illa läget är. Trots dystra utsikter finns en stor samsyn bland världens ledare om att med rejäla stimulanser göra allt de kan för att världen ska kunna undvika att gå in i en djup depression med massarbetslöshet. Och stimulanserna förväntas få effekt. IMF spår att tillväxten tar fart igen och att världens BNP 2021 växer med 5,4 procent.

Marknadens dom över den ekonomiska utvecklingen

Det brittiska analysinstitutet Consensus Economics sammanställer varje månad prognoser från olika privata prognosmakare som banker, ratinginstitut, företagarorganisationer och fackföreningar runt om i världen. Institutet räknar ut ett snitt för prognoserna, som blir vad som i affärspressen ofta kallas för ”marknaden” eller ”konsensusprognosen.”⁴

Dessa prognoser används flitigt av världens centralbanker och finansdepartement. I vissa fall ersätter de till och med egna prognoser för att de tycker det är för resurskrävande att göra prognoser över alltför många länder.

God samsyn mellan offentliga och privata aktörer

Det är nu endast små avvikelser mellan de politiskt styrda prognosmakarna och privata aktörer. ”Marknaden”, enligt Consensus Economics sammanställning, förväntar sig i augusti att BNP i världen kommer att falla med 4,7 procent i år. Det är något mer optimistiskt än IMF:s prognos, som förutspår ett fall på 4,9 procent.

Ser man specifikt till Sverige så förväntar sig ”marknaden” enligt Consensus Economics att BNP faller med 4,4 procent i år. Det är något mer optimistiskt än prognoserna från Riksbanken, finansdepartementet och Konjunkturinstitutet, som i skrivande stund ligger på mellan 4,5–6 procent.

Östasien reser sig

Som man kan se i tabellen nedan finns i första gruppen länder som tidigt drabbades av pandemin. Länder som Kina, Sydkorea och Taiwan agerade alla mycket resolut mot smittan. I dessa länder är BNP-påverkan till följd av coronaepidemin mycket måttlig, Kina väntas till och med uppnå positiv BNP-tillväxt i år på 2,1 procent. I regionen finns också Japan, Singapore och Hong Kong, också med låga dödstal, men med större påverkan på ekonomin med BNP-fall på 5–6 procent i år. Alla dessa asiatiska länder har mycket få döda till följd av coronaepidemien, färre än 10 döda per en miljon invånare.

I tabellen ovan kan man se BNP-prognoser för en rad länder som Consensus Forecasts sammanställt i augusti. I kolumnen bredvid listas antalet döda per en miljon invånare i covid-19. Länderna är grupperade med utgångspunkt i hur pandemin spritt sig från Kina och andra länder i Asien till Kontinentaleuropa, Norden och sedan USA.

I nästa grupp finner vi stora länder i Europa som tidigt drabbades av pandemin: Italien, Spanien, Storbritannien och Frankrike. De har alla upplevt mycket höga dödstal, över 450 döda per en miljon invånare. Och dessa länder förväntas också uppleva stora produktionsbortfall i år när BNP faller med omkring 10 procent eller mer.

Sedan finns en grupp med Tyskland och Norden (exklusive Sverige) som förväntas uppleva en mer måttlig påverkan på ekonomin med BNP-fall på omkring 5–7 procent i år. Gemensamt för dessa länder är också att dödstalen varit relativt låga, runt 100 döda per en miljon invånare eller bara runt häften så många i Norge och Finland.

Slutligen finns en grupp bestående av USA och Sverige, där dödstalen varit höga, och alltjämt är höga i USA, med 523 döda per en miljon invånare i USA och 572 i Sverige, men påverkan på ekonomin så här långt varit mer måttlig. I bägge länderna förutspås BNP minska med omkring 4,5-5 procent i år.

Låga dödstal och måttliga produktionsminskningar

Intressant att notera är kombinationen låga dödstal och liten påverkan på ekonomin som flera av de östasiatiska länderna uppvisar. Uppfattningen att länder i någon mån var tvungna att göra ett val mellan ekonomi eller människoliv verkar inte gälla. Länder som agerat kraftfullt för att få ner smittan snabbt har också haft liten påverkan på ekonomin. I flera länder, som Italien, Spanien och Storbritannien, där covid-19 skördat många offer, har BNP fallit kraftigare.

Generellt sett har smittspridningen i Europa minskat kraftigt under sommaren, även om det finns tecken på ökad smittspridning under senare tid. Lokala utbrott har förekommit, särskilt i utsatta miljöer med begränsat utrymme och dålig ventilation som på slakterier och i gruvor, på nattklubbar och på kryssningsfartyg. Buller är en riskfaktor eftersom hög ljudnivå gör att man måste höja rösten när man talar, vilket innebär att mer saliv med virus spottas ut mot den man pratar med.
Bättre rutiner för testning, smittspårning och isolering av sjuka börjar nu emellertid sätta sig. Användandet av munskydd, något som numera WHO uppmanar till, har också blivit mer vanligt förekommande på många platser.

Tidningen the Economist uppmanade nyligen på ledarplats länder där smittspridningen fortfarande är hög att införa krav på användande av munskydd i offentliga miljöer. Man pekar bland annat på de goda erfarenheterna från länder i Asien, där användandet av munskydd är utbrett, och man lyckas stävja smittspridningen. Tidningen menar att det kanske är det lägsta priset ett samhälle kan betala för att börja återgå till ett så normalt tillstånd som det går.⁵

Sverige har högre redovisad dödlighet än USA

I Norden är bilden blandad, där Sverige, Norge, Danmark och Finland har liknande tillväxtutsikter för 2020, trots att Sverige har hållit samhället mer öppet och haft mångdubbelt fler döda i covid-19 än de andra nordiska länderna. I skrivande stund ligger Sverige på sjätte plats i världen om man ser till antal redovisade döda i covid-19 per capita (och  räknar bort mikrostater som San Marino och Andorra). Sverige har fler döda per capita än länder som exempelvis Brasilien och USA, som får mycket utrymme i mediebevakningen.⁶

I USA är bilden splittrad. I de delstater, med New York i spetsen, som drabbades hårdast av pandemin till en början har smittspridningen avtagit, medan den ökar kraftigt i södra och västra USA. Skillnaden är numera så stor att delstater i nordöstra USA börjat införa reserestriktioner för vissa delstater, ungefär på samma sätt som vissa europeiska länder under sommaren införde reserestriktioner för resenärer från Sverige.

Den ekonomiska återhämtningen kommer att bestämmas av hur pandemin utvecklar sig. Det kan naturligtvis komma bakslag när världen öppnar upp på nytt. Men många experter tonar ned risken för ”en andra våg” av smitta som man såg under spanska sjukan på 1920-talet.⁷

Den amerikanske nobelpristagaren i ekonomi, professor Paul Romer, gjorde nyligen liknelsen mellan coronaepidemin och en tidsinställd bilbomb. På samma sätt som att människor kommer undvika att åka bil om de vet att en viss procent av alla bilar har en tidsinställd bomb i sig, kommer de undvika att röra sig bland människor om de vet att smittan är allmänt spridd i samhället. Det gäller att kunna identifiera vilka som har smittan, så att dessa kan vårdas och isoleras tills de inte smittar längre för att på så vis får ner smittan. Lyckas man med detta på ett för befolkningen trovärdigt sätt, då kommer livet kunna återgå till en mer normal situation och den ekonomiska tillväxten kommer då också tillbaka, menar han.⁸