Som justitiekansler är Mari Heidenborg den enda med rätt att väcka åtal i mål som rör tryck- och yttrandefrihet. Vilka ser hon som de största hoten mot yttrandefriheten idag? Hon ger också sin syn på den hårda kritik hon mötte efter beslutet om en ersättning på 840 000 kr till en dömd våldtäktsman som suttit frihetsberövad för länge. Det belopp mannen beviljades av JK är många gånger större än det skadestånd han ska betala till sina offer. Varför är det så?

Den kritik som riktats mot Carina Bergfeldt efter hennes Afghanistan-insamling och efter "girlpower-middagen" med Annie Lööf sätter fingret på TV-profilernas svåra dilemma: Du får gärna bli en kändis men inte bete dig som en. Efter Stefan Löfvens aviserade avgång har medierna dominerats av rapportering om fraktionsstrider och dolda motiv. Men är detta sätt att beskriva politik något som gynnar medborgarna? Eller snarare en metod för att journalister att dölja sin okunnighet om politikens kärna – sakfrågorna?

Vi läser allt mindre och allt sämre i Sverige. Utredningen Läsdelegationen föreslog ett läsråd som nu håller på att förverkligas. Men är det rätt medicin för att främja läskunnigheten? Jonas Nordling tvivlar. Och talibanernas återkomst i Afghanistan får Jörgen Huitfeldt att uppmärksamma journalistikens förkärlek för narrativ om onda och goda krafter. Något som ofta gör att vi förenklar berättelser, ibland på gränsen till förvanskning.

Rollen som allmänhetens medieombudsman har funnits i 50 år. Ursprungstanken var att branschen skulle reglera sig själv, snarare än att politiker skulle snäva av utrymmet genom skärpt lagstiftning. Genom MO ska enskilda människor som utsatts för mediala övertramp kunna få upprättelse. Nyligen tillträdde mångårige DN-chefen Caspar Opitz som ny Medieombudsman. Hur vill han förvalta ansvaret?

Kriget mellan Israel och Hamas får Jonas Nordling att minnas ett möte med palestinska och israeliska journalister. Ibland omtalas dessa för sin förmåga att sätta yrkeshedern framför nationstillhörigheten. Men hur lätt är det i praktiken? Jörgen Huitfeldt funderar över om granskningen av medierna är tillräckligt hårdhänt mot bakgrund av mediernas stora makt i en liberal demokrati och hur skoningslöst andra makthavare ofta nagelfars.