Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Palmekommissionen slarvade bort PKK-spåret

Granskningskommissionen med ordförande Lars Eric Ericsson (sittande) samt Håkan Winberg, Inga-Britt Ahlenius och Gun-Britt Mårtensson, ledamöter av kommissionen. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Granskningskommissionen valde att inte göra någon egen genomgång av PKK-spåret. I stället presenterade den en ofullständig redogörelse samtidigt som spåret dömdes ut. På så sätt lämnades spelplanen öppen för konspirationsteorier.

Av Simon  Westberg | 3 mars 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd KvartalLästid 14 minSkärmläsarvänlig
I korthet

MORDET PÅ OLOF PALME OCH PKK-SPÅRET

På kvällen den 28 februari 1986 promenerade Olof Palme och hans hustru Lisbeth på Sveavägen i centrala Stockholm. De hade inga livvakter och var på väg hem efter ett besök på biografen Grand. Klockan 23.21, i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan, sköts Olof Palme till döds. Gärningsmannen försvann springande från mordplatsen.

I den efterföljande mordutredningen, som leddes av polismästare Hans Holmér, utreddes flera olika spår. Ett av dessa var PKK-spåret, enligt vilket separatistgerillan PKK (Kurdistans arbetarparti) hade utfört mordet på Olof Palme. PKK-spåret blev under sommaren 1986 spaningsledare Hans Holmérs andra huvudspår efter ”33-åringen”. PKK misstänktes ha mördat två avhoppare i Sverige 1984-85. Detta ledde till att Sverige klassat PKK som terroristorganisation och att flera PKK-medlemmar satts i så kallad kommunarrest. Enligt PKK-spåret skulle Palmemordet vara en reaktion mot dessa åtgärder.

I mars 1987 avgick Hans Holmér som spaningsledare för utredningen om Palmemordet. Och PKK-spåret var inte längre ett huvudspår. Den vidare utredningen av PKK-spåret blev Säpos ansvar. Arbetet kom att präglas av meningsskiljaktigheter och misstänksamhet, vilket resulterade i Ebbe Carlsson-affären. Sommaren 2020 lades utredningen om mordet på Olof Palme ned. Detta innebär att det nu är möjligt för allmänheten att begära ut de dokument som låg till grund för bland annat PKK-spåret.

När Palmeutredningens arkiv nu öppnats upp kan man konstatera att den offentliga bilden av det så kallade PKK-spåret inte har varit komplett. Många av spårets centrala aktörer och indicier har inte kommit till allmänhetens kännedom. Detta trots att en statlig offentlig utredning – Granskningskommissionen (SOU 1999:88) – haft i uppdrag att granska just utredningens olika delar och så långt som möjligt redovisa sitt arbete öppet.¹

Hur kommer det sig då att det finns en så stor diskrepans i det material som nu framkommit om PKK-spåret och innehållet i Granskningskommissionens betänkande?

Synar man kommissionens arbete i sömmarna, med hjälp av det material som blev offentligt efter att Palmeutredningen lades ned, tycks svaret skymta fram. Kommissionen ville inte göra någon egen granskning av PKK-spåret och lät andra faktorer än innehållet i spåret vägleda hur man redovisade spåret och vilka slutsatser man drog.

Läs mer Visa mindre