Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

27-årig bartender i Shanghai utmanar Xi Jinping

Stöddemonstration i New York. Foto: David Dee Delgado/TT.

Protesterna har gett en annorlunda bild av dagens kinesiska ungdom, en med uppkäftig humor, mod och smartness. För vad kan man annars säga om elitstudenterna som demonstrerar med ekvationer som slagord?

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Ola Wong | 2 december 2022
Ola Wong är Kvartals kulturredaktör, Kina-kännare och författare.
Profil Inlästa texterLästid 4 min Skärmläsarvänlig
I korthet
På torsdagen samlades hundratals människor i Shanghai för att försöka få en glimt av fordonet som forslade den avlidne tidigare partiledaren Jiang Zemins kista till flygplatsen för vidare transport till huvudstaden Peking. För generalsekreterare Xi Jinping är den 96-årige Jiangs bortgång en risk att hantera, så att den inte blir en katalysator för ytterligare protester.

Den så kallade ”A4-revolutionen” som jag skrev om tidigare i veckan är på flera nivåer ett stort misslyckande för partiet.

De som protesterar på universiteten är eliten och medelklassens barn. De har vuxit upp under partiets glansdagar av snabb tillväxt och fostrats i Xi Jinpings chauvinistiska och alltmer inåtvända Kina, där barnen fortfarande uppmanas att vara som Lei Feng, bondesoldaten som enligt propagandan önskade att bli en osjälvisk rostfri kugge i det socialistiska statsmaskineriet. Kommunistpartiet tror att man kan betinga människor genom att kontrollera deras miljö och därmed skapa en ny typ av människa. Ungdomarnas tonårstid har tillbringats i en mediavärld av ständigt mer ”positiv energi”, där influerare och kändisar får sprida propaganda i stället för hedonism och vulgariteter.

En annan typ av idealkines

Ändå har en flod av videor gett en annorlunda bild än den gängse av dagens kinesiska ungdom, en med uppkäftig humor, mod och smartness. För vad kan man annars säga om dem som demonstrerar med ekvationer om rymdfysik som slagord? Studenter vid elituniversitetet Tsinghua protesterade genom att hålla upp Friedmanns ekvation. Det verkar ha varit en ordlek på ordet ”Freedom”.

 

Frihetens ekvation. Skärmdump Twitter.

När censuren krympt utrymmet för diskussion till ingenting håller folk upp vita tomma papper.

 

”Skapa ingen folksamling”. Polisens uppmaning blev ett ironiskt budskap under protesterna. Skärmdump: Twitter.

 

När demonstrationerna påstås vara ett resultat av utländska främmande krafter har demonstranter skrikit tillbaka: Vilka då? Marx? Lenin? Stalin?

En 27-årig bartender i Shanghai ledde folk till att ropa: ”Ner med kommunistpartiet, ner med Xi Jinping”. ”Om mitt tal var till nytta så har jag tagit ett steg mot att bli en idealkines”, skrev han därefter på sociala medier. En kvinna i Shanghai tog med sig två alpackor till protestplatsen, vilket anspelar på en regimkritisk ordvits om en allt annat än anständig svordom om motpartens mamma.

Innan artisten Ai Weiwei greps år 2011 personifierade han på många sätt den här blandningen av intelligent regimkritik blandat med ett långfinger åt makten. Nu har han från sin exil kommenterat demonstrationerna. Han tror inte att proteströrelsen är någon fara för regimen, eftersom den saknar organisation, program eller tydliga krav. Kanske är han vis av egen erfarenhet.

Man ska komma ihåg att de flesta kineser troligtvis inte har hört talas om protesterna, och många stöttar fortfarande nollcovidpolitiken. Kommunistpartiet försöker nu minska missnöjet genom att öka takten på vaccinationer och lätta på vissa restriktioner, samtidigt som säkerhetsapparaten spårar upp demonstranter – den 27-årige bartendern i Shanghai är nu bortförd av polisen och det är oklart vad som kommer att hända med honom, rapporterar The Economist.

Men det är åtgärder som vilken diktatur som helst hade kunnat göra. Kommunistpartiets anspråk på att ha ett överlägset system som kan skapa en ny människa har återigen visat sig vara diskutabla.

Kritik mot nollcovid blir angrepp på ledaren

På lördag skriver Pär Cassel, docent i modern kinesisk historia vid University of Michigan, om Jiang Zemins tid vid makten. Den eran har idag för en del kineser fått ett nostalgiskt skimmer – en tid av rakettillväxt då Kommunistpartiet lät medelklassen sköta sig själv i utbyte mot maktmonopol. Dessutom kunde Jiang spela ukulele. I Xi Jinpings Kina har utrymmet för privata initiativ krympt. Den kinesiska drömmen som Xi Jinping pratar om är ett kollektivt projekt, där varje kines uppmanas att förena sina tankar med ledaren för att förverkliga den stora nationella pånyttfödelsen.

Nollcovidpolitiken har blivit en sådan landsomfattande kampanj för att mobilisera folket. Men det är bara ett framgångsrecept så länge politiken är framgångsrik. Kommunistpartiets främsta argument för systemöverlägsenhet är att det ger kineserna säkerhet och stark ekonomi, men när folk brinner inne i lockdown och andra inte kan gå till jobbet så framstår det argumentet som svagt. Nu har i stället missnöjet med nollcovidpolitiken förenat kineser över hela landet, från migrantarbetare som monterar Appleprodukter i Henanprovinsen till studenterna vid elituniversiteten. Eftersom politiken är så intimt förknippad med Xi Jinping blir kritik mot den också en kritik av ledaren.

Redan prenumerant?
Du har läst en olåst artikel från Kvartal
Prenumerera för att få ta del av alla texter och poddar från Sveriges vassaste mediehus.

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.