27-årig bartender i Shanghai utmanar Xi Jinping

En annan typ av idealkines

Ändå har en flod av videor gett en annorlunda bild än den gängse av dagens kinesiska ungdom, en med uppkäftig humor, mod och smartness. För vad kan man annars säga om dem som demonstrerar med ekvationer om rymdfysik som slagord? Studenter vid elituniversitetet Tsinghua protesterade genom att hålla upp Friedmanns ekvation. Det verkar ha varit en ordlek på ordet ”Freedom”.

När censuren krympt utrymmet för diskussion till ingenting håller folk upp vita tomma papper.

När demonstrationerna påstås vara ett resultat av utländska främmande krafter har demonstranter skrikit tillbaka: Vilka då? Marx? Lenin? Stalin?

En 27-årig bartender i Shanghai ledde folk till att ropa: ”Ner med kommunistpartiet, ner med Xi Jinping”. ”Om mitt tal var till nytta så har jag tagit ett steg mot att bli en idealkines”, skrev han därefter på sociala medier. En kvinna i Shanghai tog med sig två alpackor till protestplatsen, vilket anspelar på en regimkritisk ordvits om en allt annat än anständig svordom om motpartens mamma.

Innan artisten Ai Weiwei greps år 2011 personifierade han på många sätt den här blandningen av intelligent regimkritik blandat med ett långfinger åt makten. Nu har han från sin exil kommenterat demonstrationerna. Han tror inte att proteströrelsen är någon fara för regimen, eftersom den saknar organisation, program eller tydliga krav. Kanske är han vis av egen erfarenhet.

Man ska komma ihåg att de flesta kineser troligtvis inte har hört talas om protesterna, och många stöttar fortfarande nollcovidpolitiken. Kommunistpartiet försöker nu minska missnöjet genom att öka takten på vaccinationer och lätta på vissa restriktioner, samtidigt som säkerhetsapparaten spårar upp demonstranter – den 27-årige bartendern i Shanghai är nu bortförd av polisen och det är oklart vad som kommer att hända med honom, rapporterar The Economist.

Men det är åtgärder som vilken diktatur som helst hade kunnat göra. Kommunistpartiets anspråk på att ha ett överlägset system som kan skapa en ny människa har återigen visat sig vara diskutabla.

Kritik mot nollcovid blir angrepp på ledaren

På lördag skriver Pär Cassel, docent i modern kinesisk historia vid University of Michigan, om Jiang Zemins tid vid makten. Den eran har idag för en del kineser fått ett nostalgiskt skimmer – en tid av rakettillväxt då Kommunistpartiet lät medelklassen sköta sig själv i utbyte mot maktmonopol. Dessutom kunde Jiang spela ukulele. I Xi Jinpings Kina har utrymmet för privata initiativ krympt. Den kinesiska drömmen som Xi Jinping pratar om är ett kollektivt projekt, där varje kines uppmanas att förena sina tankar med ledaren för att förverkliga den stora nationella pånyttfödelsen.

Nollcovidpolitiken har blivit en sådan landsomfattande kampanj för att mobilisera folket. Men det är bara ett framgångsrecept så länge politiken är framgångsrik. Kommunistpartiets främsta argument för systemöverlägsenhet är att det ger kineserna säkerhet och stark ekonomi, men när folk brinner inne i lockdown och andra inte kan gå till jobbet så framstår det argumentet som svagt. Nu har i stället missnöjet med nollcovidpolitiken förenat kineser över hela landet, från migrantarbetare som monterar Appleprodukter i Henanprovinsen till studenterna vid elituniversiteten. Eftersom politiken är så intimt förknippad med Xi Jinping blir kritik mot den också en kritik av ledaren.