Sverige har mer att lära av sina grannar

Kan politiken?

En grundläggande förutsättning för lärande är här precis som inom industrin en insikt om att problemen inte kommer att lösas med rådande metoder.  I diskussionen om Sveriges gängkopplade kriminalitet, där den exceptionella nivån av skjutningar och bombdåd bara är toppen på isberget⁵, framför regeringspartiets ansvariga gärna att det som nu krävs är mer tid och tålamod, samt att ett stort ansvar åvilar kommunerna⁶. Men mer tid kommer inte lösa något om trenden är negativ och gamla ideologiska skygglappar fortsätter leva kvar i brottsbalk, rättsskipning och kriminologiska kretsar.  Exempel på sådana skygglappar är att brottsligheten är ”klassamhällets” fel, att straffskärpningar är meningslösa och att fängelse aldrig leder till förbättring.⁷

Gängbrottsligheten är inte borta i Danmark men nivån, framför allt skjutningarna, är betydligt lägre …

Om man ändå i positiv anda antar att en tillräcklig förståelse sprider sig bland beslutsfattare rörande behovet av internordiskt lärande för att förnya vårt kriminalpolitiska system är den naturliga referenspunkten Danmark. Som första land i Norden lärde man där känna våldspräglad gängbrottslighet genom de så kallade MC-krigen på 1980-talet. Efter ett antal blodiga år med öppen skottlossning samlades den danska politiken kring skarpa åtgärdspaket, bandepakke.⁸ Polisens arbete och verktyg skärptes: straffen höjdes och man följde i detalj upp utvecklingen med systematisk statistik.  Gängbrottsligheten är inte borta i Danmark men nivån, framför allt skjutningarna, är betydligt lägre idag jämfört med tidigare.⁹

Relevant jämförelse

De danska erfarenheterna är relevanta för det mesta som behöver förändras i det svenska kriminalpolitiska systemet: polisens verktyg och befogenheter, arbetssätt och effektivitet; domstolarnas bevisprövning och rättegångsordning (till exempel principen att endast det i rättegångssalen sagda gäller i Sverige); brottsbalkens straffsatser, rabattflora och påföljder för unga våldsverkare, samt inte minst myndigheternas möjligheter att utvisa utländska förbrytare. Förmågan att ha kontroll över vilka som faktiskt vistas i riket och avvisa personer som fått avslag på sina asylansökningar är andra viktiga områden för lärande. Detsamma gäller avvägningen mellan brottslingens intresse och brottsoffrens och samhällets intresse, vilka länge spelat en underordnad roll i Sverige.¹⁰

För verkliga förändringar krävs att politik och myndigheter lär sig av industrins sätt att utforska de bästa i branschen.

Detta är svåra områden för internationellt lärande, även mellan likartade grannländer. Studiebesök och rapporter kan i bästa fall vara ögonöppnare. Kritiska granskningar utförda av nordiska praktiker och forskare kan bidra. Men för verkliga förändringar krävs att politik och myndigheter även lär sig av industrins sätt att utforska de bästa i branschen. För att ta till sig de bästa danska arbetssätten och metoderna skulle svenska myndigheter därför behöva arbeta som Scania: bygga överenskommelser mellan svenska och danska myndigheter från toppen till verksamhetsnivån, skicka kvalificerade medarbetare att arbeta i danska verksamheter och engagera danska specialister och chefer att arbeta i och erbjudas anställning i motsvarande svenska. Detta förutsätter en skarp probleminsikt hos svenska politiker och myndigheter men också en beredvillighet från den andra sidan att medverka. Kanske går det att finna några områden där danskarna faktiskt vill lära av Sverige? Och måhända ser de ett värde i att stödja effektivare brottsbekämpning i Sverige för att minska risken för spridning av svenska gängskjutningar.

Finsk skola kan

Skolpolitiken är ett annat område där Sverige har behov av att ödmjukt lära av nordiska erfarenheter. Oavsett om man ser valfriheten som en välsignelse eller segregationsfaktor är det otvetydigt att det svenska skolsystemet har problem på flera olika nivåer, från störningar och våld i eller utanför klassrummen¹¹, stora och ökande skillnader mellan skolornas resultat, där invandrartäta utanförskapsområden ligger särskilt illa till¹², och oförmåga att hantera skolkoncernernas växande inflytande och korrosiva politiska effekter när skolpolitiker har ett nära samarbete med skolkoncerner.¹³ På skolans område är Finland fortfarande det nordiska ljuset¹⁴, även om skillnaderna i PISA-resultat mot Sverige minskat något under senare år.

Ekonomiska incitament kan vara nödvändiga för att attrahera finländska lärare att arbeta i svenska problemskolor.

Ett långsiktigt svensk-finskt utbyte liknande det som skissats för Danmark borde vara en prioritet för Sverige. Att Finland har en betydande grupp lärare och myndighetsverksamma med svenska som modersmål är en fördel, en annan fördel är försvarssamarbetet som kan tjäna som inspiration. Men inom skolans värld är den finländska nyttan av samarbete mindre uppenbar. Betydande ekonomiska incitament kan vara nödvändiga främst för att attrahera finländska lärare att arbeta i svenska problemskolor, men också för att stimulera svenska lärare att arbeta i Finland.  För att få till stånd sådana utbyten måste Sverige också ta itu med vålds- och hotproblemen i skolan. Detta är en särskild utmaning, men här liksom i övrigt är en första förutsättning att politiken erkänner och diskuterar problemen.

Ett visst hopp

Säkerhetspolitikens normalisering tänder ett visst hopp om att dörren kan öppnas för lärande på fler områden. Men oavsett ambitioner kommer internordiska mekanismer för att lära nya metoder och avlära och utmönstra icke-fungerande angreppssätt inom brottsbekämpning och skolverksamheter att ta avsevärd tid innan de bär frukt.

Det finns förvisso fler områden där ett långsiktigt lärande mellan väsentligen likartade länder kan bli av stor betydelse. Därför är det viktigt hur Sverige framgent prioriterar sina internationella åtaganden. Utmärkande för Sveriges efterkrigshistoria har varit att vi av de internationella organisationerna EU och FN prioriterat och ekonomiskt understött den med minst betydelse för vår ekonomi och säkerhet, det vill säga FN. Vad gäller EU däremot, som är den organisation som är viktigast för Sveriges ekonomiska och politiska utveckling, strävar i stort sett alla partier utom Liberalerna mot att vara snålast i klassen.¹⁵

Svensk politik har mycket att lära av Danmark och Finland när det gäller kriminal- och skolpolitiken.

Inom industrin har det sedan 1990-talet varit självklart med positiva långsiktiga satsningar i Europa: i FoU, marknadsföring, tillverkning, leverantörssamarbeten och rekrytering av specialister och chefer.¹⁶ Svensk politik har som denna artikel betonar mycket att lära av Danmark och Finland när det gäller kriminal- och skolpolitiken. Men vi har också mycket att lära av vårt östra grannland vad gäller förhållningssättet till EU. Till skillnad från Sverige gick Finland med i EU för att satsa helhjärtat och bli en konstruktiv EU-partner, vilket man också i hög grad lyckats med.¹⁷ Varför inte låta Finland inspirera både den svenska Europapolitiken och säkerhetspolitiken?