I den första delen av Kvartals Sabaya-granskning avslöjade vi att de två manliga huvudpersonerna tvingade de yazidiska kvinnorna att lämna ifrån sig sina barn och lurade dem att de skulle få återförenas med barnen senare. Därefter erbjöds IS att köpa barnen.
Sabaya är till betydande del finansierad med svenska skattepengar, då den både fått stöd av Svenska Filminstitutet och samproducerats av SVT Dokumentär. Bakom filmen finns produktionsbolaget Ginestra films, som också låg bakom SVT-dokumentären Abolis resa, som Kvartal granskade i höstas. Vi kunde då visa att filmens huvudperson Aboli hade sökt uppehållstillstånd i Sverige under två olika identiteter, vilket inte framgick i dokumentären
– En dokumentär är en personlig skildring, det är hennes (regissörens, reds anm) perception of reality, sa producenten Antonio Russo Merenda till Kvartal då. Han sa också att dokumentärfilmare inte behöver ”vara objektiva”. Russo Merenda är producent även för Sabaya.
Fejkade scener
Kvartal kan nu visa att regissören Hogir Hirori, som själv filmade hela Sabaya på plats i Syrien, har fabricerat flera av filmens scener.
Sabaya beskriver hur de två manliga huvudpersonerna, Mahmud och Ziyad, ger sig in i det livsfarliga al-Hol-lägret för att rädda de tillfångatagna kvinnorna. ”Med bara en mobiltelefon och en pistol riskerar Mahmud, Ziyad och deras grupp sina liv för att försöka rädda yazidiska kvinnor och flickor som hålls fångna av IS”, som det står i filmens beskrivning.
De nattliga fritagningsräderna skildras med stor dramatik. Mahmud och Ziyad laddar sina pistoler och ger sig in i al-Hol-lägret för att hitta de yazidiska kvinnorna och deras barn och föra dem till säkerhet i Yazidiska hemcentret, som drivs av huvudpersonerna själva.
Den kvinnliga huvudpersonen räddas
Dokumentärens kvinnliga huvudperson heter Leila. Hon är den första kvinnan som räddas i filmen – och det är också hennes räddningsaktion som blir den mest dramatiska. Mahmud och Ziyad lyckas med dragna pistoler hitta henne i ett tält och tar med henne i sin bil och kör ut ur al-Hol-lägret. Utanför händer plötsligt något: Det är någon som förföljer dem. Det står snabbt klart att IS jagar dem, och medan kulorna viner tvingas de fly för sina liv under en till synes livsfarlig biljakt.
Huvudpersonerna klarar sig med nöd och näppe undan terroristerna, och under resten av filmen skildras Leilas återhämtning i Yazidiska hemcentret, där kvinnorna får vila upp sig efter fångenskapen innan de ska återförenas med sina släktingar i Irak.
Den dramatiska fritagningsscenen är en bärande del av Sabayas trailer, och den har även lyfts fram i ett flertal recensioner, både i Sverige och internationellt, exempelvis i Variety. Svenska Dagbladet skriver:
”En av de starkaste sekvenserna är fritagningen av Leila. Hon gråter bakom sin niqab, medan organisationens minibuss blir förföljd och beskjuten – området de kör genom är fortfarande IS-vänligt. Morgonen efter ligger hon på golvet, fortfarande gråtande”.
Berättar i intervju med BBC
Regissören Hogir Hirori har i en mängd intervjuer fått frågor om just den dramatiska fritagningsscenen. I en lång intervju med brittiska BBC berättar han om natten då han filmade Leilas fritagning. Han säger, i svensk översättning:
– Leila var väldigt rädd när jag träffade henne första gången. Hon var väldigt nervös och kunde knappt gå för att hon var så rädd. Vi hoppade in i bilen allihopa för att åka tillbaka till Mahmuds hem, och det var en mycket farlig resa. Det finns landminor runt omkring, och medan vi körde började en annan bil följa efter oss. Sedan började de skjuta mot oss. Att filma medan de sköt på oss var en skräckinjagande upplevelse. Det var väldigt viktigt för mig att dokumentera det medan det hände, eftersom det är verkligheten, sa Hogir Hirori då.
Därefter beskriver BBC-reportern hur de i filmen kommer fram till huvudpersonen Mahmuds hem, och hur Leilas kläder byts från den svarta heltäckande slöjan mot rosa och röda plagg. Och hur man får se hennes vackra ansikte för första gången. Sedan frågar reportern hur det var för Hogir Hirori att se den här stora förvandlingen?
– Att se Leila förvandlas som hon gjorde gav mig så mycket hopp, svarar Hirori i intervjun.
Scenen spelades in med annan kvinna
Men Kvartals granskning visar att Leilas dramatiska fritagning måste ha spelats in med en helt annan kvinna – och att Leila fritogs långt innan Hirori kom till Yazidiska hemcentret för första gången. Vi kan belägga detta genom textmeddelanden skrivna av Hirori, hans uttalanden i intervjuer, en datumförsedd digital bild på Leila, ett nyhetsinslag från en kurdisk nyhetstjänst samt förstahandsinformation från en av kvinnorna som befann sig på Yazidiska hemcentret vid samma tidpunkt som Leila. Den sammantagna bilden är att Hirori omöjligt kan ha varit där när Leila fritogs.1
Dokumentärfilmens kanske viktigaste scen måste alltså vara en bluff. Antingen har den dramatiserats med en skådespelare i efterhand, eller så föreställer den något helt annat än vad filmen och dess regissör påstår.
Kort efter att Kvartal skickat frågor om Leilas fritagning till Hogir Hirori hör han av sig till filmens projektledare och ansvarige utgivare på SVT, programchef Axel Arnö, vilket bekräftas av Arnö själv.
Hogir Hirori berättar nu för filmens ansvarige utgivare att Leilas dramatiska fritagning filmades med en annan kvinna.
– Hogir ringde mig och berättade det här efter att han hade fått era frågor. Jag kände inte till det här sedan tidigare, nej, säger Axel Arnö.
Kvinnan bär heltäckande slöja under hela sekvensen, så det går inte att se hennes ansikte. I den sista delen, när Leila har förts till säkerhet i Yazidiska hemcentret, blir det strömavbrott precis när slöjan lyfts från hennes ansikte, så inte heller då syns hon.
Ansvarige utgivaren: ”Det är allvarligt”
Axel Arnö säger till Kvartal att Hogir Hirori borde ha informerat honom och SVT om detta tidigare.
– Jo, det borde han ha gjort, säger Arnö, som efter att ha tagit del av Kvartals granskning menar att Sabayas trovärdighet är skadad.
– Jomen det är klart att filmens trovärdighet ifrågasätts ju, och en film som tappar sin trovärdighet … det är allvarligt, tycker jag.
Är det din bedömning att den tappar trovärdighet av det här?
– Ja, det tycker jag att den gör. Sen är det väl en bedömningsfråga om den måste göras om, säger Axel Arnö och fortsätter:
– En dokumentär kan vara hela skalan från en kortfilm till hela delar av undersökande journalistik, och allt däremellan. Det här är en skildrande film där de uppenbarligen har använt kreativ klippning. Jag är chef för en avdelning där man kan vara subjektiv, men man ska vara sann i en dokumentärfilm. En dokumentärfilm ska aldrig ljuga.
Ljuger Sabaya?
– Jag svarar inte på det nu. Det måste jag fundera på faktiskt. Men jag tycker att det skadar filmens trovärdighet att göra såhär, säger Axel Arnö och tillägger:
– Hogir Hirori är en etablerad filmare som vi har haft stort förtroende för. Jag kan inte tänka mig att hans syfte har varit att förvanska verkligheten. Men jag behöver gå igenom detta med honom innan jag kan ge dig ett svar.
Fler felaktiga uppgifter
Dagen efter att Hogir Hirori berättat för Axel Arnö och SVT att Leilas fritagning filmats med en annan kvinna skriver Hirori i ett mejl till Kvartal: ”Kvinnan i fritagningscenen är inte Leila”. Han lämnar ingen ytterligare kommentar om saken.
På frågan om hur länge han följde den kvinnliga huvudpersonen Leila svarar han i samma mejl: ”Jag följde Leila under flera veckor fram till hennes färd tillbaka till Irak”.
Men det stämmer inte, kan Kvartal belägga genom samma uppgifter. Maximalt kan Hogir Hirori ha följt Leila i sju dagar och filmat henne under fyra av dem.
Yazidiska kvinnan: ”Mycket som är fejk”
En yazidisk kvinna som tidigare fritogs av Yazidiska hemcentret säger till Kvartal att Sabaya innehåller en rad fabricerade scener. Bland annat, säger hon, är de nattliga fritagningsräderna där Mahmud och Ziyad ger sig in i al-Hol-lägret inte äkta.
– Det är mycket i filmen som är fejk. När de gick in i lägret hade de en massa kurdiska styrkor med sig. När de tog mig ur lägret, exempelvis, så kom lägrets säkerhetsvakter till mitt tält och hämtade mig medan Mahmud väntade vid lägerkontoret. De kunde inte gå in i lägret, säger kvinnan.
När Kvartal frågar om scenerna där Mahmud och Ziyad går in i tält med dragna pistoler börjar hon skratta.
– Haha, nej, de fick inte göra det själva. De kunde inte göra det. Det är sant att de hjälpte oss, och de gjorde mycket för mig, jag bodde en månad i deras hus, men i verkligheten kunde de inte gå in i lägret utan kurdiska styrkor.
Fabricerade scener
Kvartal kan visa att andra scener i filmen med säkerhet är fabricerade.
Genom textmeddelanden skickade från Hogir Hirori, som Kvartal har tagit del av, vet vi att han kom till Yazidiska hemcentret för första gången den 27 juni 2019.2 Vi vet också med säkerhet att Leila och flera av de andra kvinnorna lämnade Yazidiska hemcentret i Syrien och flyttade tillbaka till Irak den 4 juli 2019, vilket har dokumenterats i en video från den kurdiska nyhetstjänsten Hawar.3
I Sabayas inledande scener åker huvudpersonerna bil och lyssnar på ett radioinslag om att IS har besegrats. En kvinna sitter i baksätet och stirrar ut över det vidsträckta landskapet medan nyheten sprakar från bilradion. Detta inslag sändes i själva verket den 23 mars 2019, visar Kvartals granskning – mer än tre månader innan regissören Hogir Hirori kom till Syrien och träffade dokumentärens huvudpersoner för första gången. Ljudet måste därför ha lagts på i efterhand.
Leila fritas ungefär 20 minuter in i filmen. I de första scenerna på Yazidiska hemcentret säger hon att allting är nattsvart, att hon borde vara död precis som sin pappa och sin bror, och att hon inte längre vill leva. Genom filmen får vi sedan följa hennes återhämtning. Scen för scen blir hon starkare och en timme in i filmen ler hon för första gången. Efter en timme och tio minuter sitter hon på en stol medan Mahmud lyssnar på ett nyhetsinslag i sin telefon; IS har bombat ett syriskt fängelse och fem farliga IS-terrorister har lyckats rymma. Leila tittar tomt framför sig, terrorsekten som förslavat henne härjar vidare.
Men Kvartals granskning visar att nyhetsinslaget om det bombade fängelset sändes den 11 oktober 2019 – mer än tre månader efter att Leila lämnade Syrien och Yazidiska hemcentret. Även denna scen är alltså fabricerad, också här måste ljudet ha lagts på i efterhand.
Vilseledande nyhetsinslag
Ytterligare två minuter in i filmen berättar en leende Leila att hennes svägerska ringt och sagt att det är många hemma i Irak som vill träffa henne. Depressionen verkar nu vara långt borta, Leila är återhämtad och ska äntligen få återvända hem. Mahmuds kollega Ziyad promenerar samtidigt runt hemcentret och pratar med en annan av kvinnorna som fritagits, och det blir uppenbart att flera av dem nu ska få åka hem till Irak: ”Ibland vill vi att ni stannar längre tills ni mår bättre”, säger Ziyad till kvinnan under promenaden. Hon ler till svar.
Dagen blir till kväll och samma kvinna sitter på en trapp medan Mahmud lyssnar på ett nytt nyhetsinslag: Turkiets president Erdogan har gett klartecken för ”Operation Fredens källa”, den turkiska offensiven in i den kurdkontrollerade delen av norra Syrien.
Men detta nyhetsinslag sändes den 9 oktober 2019, visar Kvartals granskning. Alltså tre månader efter att Leila och den andra kvinnan hade lämnat Syrien och Yazidiska hemcentret.
Filmen fortsätter. Mahmud lunkar först av och an och sitter sedan på vardagsrumsgolvet medan han tittar på nyhetsinslaget om ”Operation Fredens Källa” på TV, där det rapporteras att flera personer redan dödats. Sömlöst flyter inslaget över i ett annat – tre bilbomber har exploderat i staden Qamishli på en och samma dag. Men Kvartals granskning visar att detta inslag sändes den 11 november 2019 – mer än en månad efter inslaget om Operation Fredens Källa. Ändå lyckas Mahmud i dokumentärfilmen se båda inslagen under samma sittning framför TV:n – medan kvinnorna, som i verkligheten fördes tillbaka till Irak fyra månader tidigare, fortfarande är kvar i huset, enligt dokumentärfilmen.
Regissören avböjer att intervjuas
Natten blir till dag och Leila, den andra kvinnan och flera andra hoppar in i en minibuss och körs till syrisk-irakiska gränsen, där de ska lämnas över till sina släktingar. Det är nu den 4 juli 2019 – vilket vi vet eftersom detta tillfälle dokumenterats på Youtube av nyhetstjänsten Hawar. Ändå har filmens karaktärer tagit del av och reagerat på avgörande nyhetshändelser som inte kommer att inträffa på flera månader.
Och trots att detta är slutet på Sabayas långa händelseförlopp, som enligt regissören Hogir Hirori tog sex resor och ett och ett halvt år att spela in, så har han vid denna tidpunkt följt filmens huvudpersoner i maximalt sju dagar.
Huvudpersonen Leilas hela återhämtning – från den traumatiserade sexslav vi fick möta i början av filmen till den leende tjej med återfunnen livslust som vi såg i slutet – har alltså filmats inom loppet av några få dagar.
Kvartal har upprepade gånger sökt Hogir Hirori, som utöver de korta mejlsvar som redovisats i artikeln avböjt att intervjuas av oss. Däremot medverkade han på tisdagen i Sveriges Radios Studio Ett och tillbakavisade då uppgifterna i Kvartals första granskande artikel om Sabaya.
Sabayas ena manliga huvudperson Mahmud dog förra året. Kvartal har sökt Ziyad och Sabayas kvinnliga huvudperson Leila utan resultat.
Kvartal har även sökt filmens producent Antonio Russo Merenda på Ginestra films utan resultat.
Noter
1) Den 4 juli 2019 skickades Leila och majoriteten av de kvinnor som fritogs av Yazidiska hemcentret från Syrien till sina släktingar i Irak. Detta vet vi med säkerhet, eftersom det i samband med överlämnandet av kvinnorna hölls en presskonferens där Sabayas ena huvudperson Mahmud talade. Presskonferensen finns dokumenterad genom ett nyhetsinslag från den kurdiska nyhetstjänsten Hawar, som finns uppladdat på Youtube.
Kvartal har också tagit del av textmeddelanden som Hogir Hirori skrev inför att han skulle komma till Yazidiska hemcentret för första gången, för att inleda arbetet med dokumentären. Den 24 juni 2019 – bara tio dagar innan den kvinnliga huvudpersonen i dokumentären skickades tillbaka till Irak – skriver Hogir Hirori i ett meddelande: ”Nu är biljetten bokad och klart, flyger imorgon kväll”.
Han beskriver sedan sina resplaner och säger att han tänker försöka ta sig till Rojava, den kurdiska delen av nordöstra Syrien, morgonen den 27 juni 2019. Hogir Hirori hade vid denna tidpunkt aldrig besökt Yazidiska hemcentret eller träffat Sabayas manliga huvudpersoner, vilket framgår av meddelanden som Kvartal tagit del av.
Som tidigast kan Hogir Hirori alltså ha kommit till Yazidiska hemcentret den 27 juni, exakt en vecka innan Sabayas kvinnliga huvudperson Leila överlämnades från Syrien till Irak. Vi vet också att Hirori inte började filma dokumentären direkt. I en intervju med sajten Cineeuropa får Hirori frågan hur han närmade sig männen på Yazidiska hemcentret, och svarar då:
– Jag besökte centret och berättade för dem först efter tre dagar om dokumentärprojektet, och det var då vi gjorde den första korta intervjun. I början litade de inte på mig, de var misstänksamma. Men efter att vi tillbringade dag och natt tillsammans så började tilliten byggas upp, säger Hogir Hirori i intervjun, där han också berättar om processen att få tillstånd att filma i al-Hol-lägret:
– Det var nödvändigt för mig att få tillstånd att filma både inne i och utanför lägret. Jag behövde använda mina kontakter både i Syrien och i Sverige för att uppnå det.
Absolut tidigast kom Hogir Hirori till Yazidiska hemcentret den 27 juni 2019, och enligt hans egen utsago nämnde han inte ens dokumentären för centrets ägare förrän tre dagar senare, då han genomförde en första kort intervju.
Vi vet också att Leila var på centret redan den 1 juli 2019 – detta genom en datumförsedd digital bild av Leila tagen på hemcentret, som Kvartal tagit del av. Bilden är tagen på dagtid – solen skiner. Fritagningsscenen i Sabaya utspelar sig på natten.
För att tidslinjen ska gå ihop måste den dramatiska biljakten därför ha spelats in natten den 30 juni 2019 – samma dag som Hogir Hirori säger att han berättade för Mahmud och Ziyad om dokumentärprojektet för första gången. Låt oss för en stund anta att Mahmud och Ziyad bara några timmar efter detta första samtal tog med regissören Hogir Hirori in i al-Hol-lägret på Leilas fritagning och den efterföljande dramatiska biljakten – trots att detta går rakt emot Hiroris egna uttalanden, både om att det tog lång tid att bygga tillit till huvudpersonerna och att han behövde särskilda tillstånd för att få filma i lägret.
Även med dessa generösa antaganden, gjorda entydigt till Hogir Hiroris fördel, så blir slutsatsen att hela hans berättelse om Leilas spektakulära fritagning och efterföljande återhämtning utspelar sig under endast fyra dagar. Detta trots att historien fyller i stort sett hela dokumentärfilmen.
Men inte ens det kan stämma. Detta eftersom vi vet att Leila var på Yazidiska hemcentret betydligt längre än fyra dagar. Kvartal har intervjuat en annan av de kvinnor som Mahmud och Ziyad tog ur al-Hol-lägret och förde till Yazidiska hemcentret. När hon kom till centret var Leila redan där, och enligt kvinnan hade hon då varit där i flera månader.
– När jag kom dit hade Leila redan varit där en lång tid, säger kvinnan, som kan berätta detaljer om Leilas vistelse på centret.
Hogir Hirori kan alltså inte ha varit på plats när Leila fritogs.
2) Se fotnot 1.
3) Se fotnot 1.