Hjältar i prisad SVT-dokumentär stal barn och erbjöd IS att köpa dem

Tusentals yazidiska flickor kidnappades och togs som sexslavar av IS från och med 2014. Många av dem – inte minst de kvinnor som fick barn med IS-terrorister – lever i det kurdkontrollerade al-Hol-lägret än i dag. Det är dessa flickor och kvinnor som de två manliga huvudpersonerna Mahmud och Ziyad riskerar sina egna liv för att rädda, enligt filmen.

”Med bara en mobiltelefon och en pistol riskerar Mahmud, Ziyad och deras grupp sina liv för att försöka rädda yazidiska kvinnor och flickor som hålls fångna av IS”, står det i filmens beskrivning.

DN: ”Verkligheten räcker till som den är”

Utöver både svenska och internationella utmärkelser har Sabaya hyllats av kritiker för det orädda dokumentära berättandet. I DN:s recension från i höstas står det att filmen ”undviker all form av heroisering eller sensationslystnad. Verkligheten räcker till som den är.”

Huvudpersonerna Mahmuds och Ziyads räddningsaktioner utgår från Yazidiska hemcentret, som i filmens marknadsföring beskrivs som en ideell förening med uppgift att frita och sedan stötta de unga yazidiska kvinnorna när de väl omhändertagits. Här, i hemcentrets lokaler, bedriver huvudpersonerna klassiskt detektivarbete. De samlar information från sina kvinnliga infiltratörer i al-Hol-lägret, sorterar bilder på försvunna flickor och laddar sina pistoler inför nattliga fritagningsräder i det livsfarliga lägret.

När filmen fick pris på Sundancefestivalen riktade regissören Hogir Hirori strålkastarljuset mot huvudpersonerna Mahmud och Ziyad, för deras viktiga arbete.

– De är de verkliga hjältarna, sa Hogir Hirori då, och tillägnade Yazidiska hemcentret priset.

I slutet av september förra året publicerade tidningen The New York Times en artikel om Sabaya som fick stor internationell uppmärksamhet. Ett flertal källor vittnade till tidningen om att regissören Hogir Hirori inte hade inhämtat samtycke från de traumatiserade yazidiska kvinnorna för deras medverkan i filmen. Rapporteringen ledde till avbokningar av vissa filmvisningar, men hindrade alltså inte den svenska guldbaggejuryn från att belöna filmen några månader senare.

Tvingade kvinnorna skiljas från sina barn

Genom en omfattande granskning kan Kvartal nu avslöja graverande och hittills okända uppgifter om Sabaya. Dokumentärfilmens huvudrollsinnehavare:

• Tog flera av kvinnorna ur lägret mot deras vilja.
• Tvingade flera av kvinnorna att lämna ifrån sig sina barn.
• Lurade flera av kvinnorna att skiljas från sina barn med falska löften om att de skulle få återförenas med dem senare.
• Höll kvinnor som vägrade lämna ifrån sig sina barn i husarrest i upp till två års tid.
• Erbjöd Islamiska staten att köpa kvinnornas barn.

Kvartal kan belägga dessa påståenden genom samstämmiga uppgifter från flera av varandra oberoende förstahandskällor – och genom en hittills okänd ljudinspelning kan vi också visa att en av kvinnorna har berättat för regissören Hogir Hirori att dokumentärens ena huvudperson Mahmud hade behandlat kvinnorna illa. I det inspelade telefonsamtalet mellan Hirori och kvinnan, som ägde rum 2021, säger hon:

– Folk kommer tro att Mahmud hämtar tillbaka yazidiska flickor, vilket är sant, men Mahmud behandlade dem värre än vad IS gjorde, säger kvinnan.

Hogir Hirori svarar då att han inte visste vad Mahmud gjort, och att han skulle ha gjort saker annorlunda om han hade vetat.

– Jag skulle inte ha använt det [filmmaterialet med Mahmud, reds anm] alls eller undvikit det. Jag kände inte till de här sakerna, säger Hogir Hirori i inspelningen, där han försöker övertala kvinnan att ge sitt skriftliga medgivande att medverka i dokumentären. Flera månader efter att den haft premiär.

Regissören Hogir Hirori tar i telefonsamtalet alltså avstånd från en bärande del av sin prisbelönta dokumentärfilm – som han själv tillägnade Mahmud och Ziyad på Yazidiska hemcentret när den vann pris på Sundancefestivalen.

SVT: ”Måste titta på de nya uppgifterna”

Axel Arnö, programchef på SVT och ansvarig utgivare för Sabaya, har fått läsa Kvartals granskning inför publiceringen.

– Det är första gången som jag hör de här uppgifterna, och jag måste be att få återkomma när jag analyserat dem, säger Axel Arnö.

Arnö vill inte i nuläget gå in på vad detta kan innebära för filmen.

– Jag vill inte spekulera i det. Jag vet att filmen har varit föremål för kritik, och jag måste titta på de här nya uppgifterna innan jag kan bedöma dem. Om det ska föranleda någon åtgärd från vår sida.

Det borde det väl?
– Kanske det, men jag kan inte säga det vid sittande bord.

Den enda antydan publiken får om vad kvinnorna och deras barn utsatts för ges i en scen i filmen som skildrar hur en av kvinnorna gråtande lämnar ifrån sig sin lille son, medan till synes vänliga och förstående kvinnor på hemcentret förklarar att det ”bara är temporärt”. Utöver denna scen är det ingen av de ovan nämnda omständigheterna som framkommer i den 91 minuter långa dokumentärfilmen, trots att regissören säger sig ha filmat den på plats under sex resor utspridda över ett och ett halvt års tid, och därmed bör vara väl medveten om sina huvudrollsinnehavares förehavanden.

”De tog våra barn ifrån oss”

Kvartal har intervjuat en av kvinnorna som togs ur al-Hol-lägret av Sabayas huvudpersoner. I dag lever hon på hemlig ort i samma region. Över en skakig telefonlinje berättar hon om Mahmuds och Ziyads löften till henne och de andra kvinnorna.

– De tog oss till lägeradministrationen och sa att de ville ta ut oss ur lägret och att de ville ta hand om våra barn. De lurade oss, de förde oss till sina hem och sedan tog de våra barn ifrån oss, säger kvinnan.

– Vi försökte få träffa våra barn efteråt, men de vägrade att låta oss göra det.

Ville du och de andra kvinnorna egentligen stanna i al-Hol-lägret?
– Det handlar inte om att vi ville stanna. Lägret var en väldigt svår plats att bo på, vi var rädda och vi var ensamma, men vi ville ha kvar våra barn – det var av den anledningen som vi ville vi stanna, inte för att vi ville vara i lägret.

Så ni ville inte räddas av Mahmud och Ziyad?
– Nej, på grund av våra barn så ville vi inte lämna.

Och de sa att ni skulle få behålla era barn?
– Ja.

Tidigare ambassadör ordnade återförening

Den tidigare amerikanske ambassadören Peter Galbraith var själv på plats i Syrien och Irak under samma period som Sabaya spelades in, och återförenade då ett tjugotal yazidiska kvinnor med deras stulna barn. Han har en mångårig relation till det kurdiska självstyret, bland annat eftersom han var med och avslöjade att den irakiske diktatorn Saddam Hussein gasade sin egen kurdiska befolkning i staden Halabja 1988.

Galbraith har haft en lång rad diplomatiska tjänster i Mellanöstern och Centralasien, bland annat som FN:s vice särskilde representant i Afghanistan. I höstas intervjuades han av tidningen The New York Times inför publiceringen av deras artikel om att regissören Hogir Hirori inte hade inhämtat samtycke från alla kvinnor i Sabaya. Peter Galbraith menar dock att tidningen missade det mest väsentliga problemet med dokumentärfilmen:

– Den allra viktigaste punkten, och jag försökte övertyga The New York Times om det här, var att filmen förvanskade vad [huvudpersonerna] gjorde. De gick inte in i lägret för att rädda de här flickorna i många fall, de gick in och tog ifrån dem deras barn, säger Peter Galbraith.

– De här flickorna kunde ha gått till lägeradministrationen och sagt att ”jag är yazidier”, och de skulle ha släppts ut. [Kvinnorna] visste det. Men i själva verket gömde de sig i lägret för att de ville behålla sina barn.

Hölls i husarrest i två år

Inom den yazidiska klanstrukturen betraktas endast barn som har två yazidiska föräldrar som yazidier. Peter Galbraith säger att filmens huvudpersoner tvingade många av kvinnorna att lämna al-Hol-lägret med sina barn och sedan tog barnen ifrån dem.

– Mammorna och deras barn togs ut ur al-Hol-lägret, och sedan togs barnen ifrån dem och placerades i ett barnhem, drivet av kurderna i nordöstra Syrien. Det var ett barnhem som i praktiken var fullt av de här våldtagna yazidiska flickornas barn, säger Peter Galbraith.

– Det var några mammor som absolut vägrade, och de hölls i en sorts husarrest [i Yazidiska hemcentret, reds anm] i två års tid.

Galbraith lyckades med hjälp av sina kontakter med det kurdiska självstyret arrangera återföreningar mellan ett tjugotal av de yazidiska kvinnorna och deras barn. Återföreningen skildrades i The New York Times, The Guardian och Sveriges Radios Ekot, men inte i någon av publiceringarna uppmärksammades att det var den prisade dokumentären Sabayas huvudpersoner som tagit barnen ifrån kvinnorna till att börja med.

”Måste ha ren blodslinje”

Peter Galbraiths uppgifter bekräftas av en internationellt verksam journalist som också var på plats i och utanför al-Hol-lägret under samma tidsperiod som Sabaya spelades in. Journalisten, som vill vara anonym på grund av krav från sin arbetsgivare, säger också att dokumentärens huvudpersoner hade tvingat kvinnorna att lämna lägret och skiljas från sina barn. 

– Ja, hela idén i den yazidiska samhällsgemenskapen är att få tillbaka de här kvinnorna utan deras barn, säger journalisten, som berättar att filmens manliga huvudrollsinnehavare var djupt involverade i den religiösa, yazidiska klanstrukturen.

– De accepterade inte de här barnen, du behöver en ren blodslinje för att accepteras i det yazidiska samhället, säger journalisten.

Journalisten säger också att huvudpersonerna gjorde sitt yttersta för att hålla kvinnorna isolerade på Yazidiska hemcentret, och hindrade dem från att prata med medier och utomstående.

– De gjorde sitt bästa för att inte låta de här kvinnorna berätta sina historier. De ljög för oss och de försökte hindra oss från att filma, säger journalisten, som också berättar att filmens ena huvudperson Ziyad öppet förnekade många av kvinnornas existens.

Amnesty har uppmärksammat

Att barn till yazidiska kvinnor som förslavats av IS-terrorister inte får vara del av det yazidiska samhället är väldokumenterat och har rapporterats flera gånger av internationella medier.

Det framgår också tydligt i en rapport från Amnesty International från 2020, där flera intervjuade yazidiska kvinnor säger att de ”pressades, tvingades eller till och med lurades till att lämna sina barn”, och att kvinnorna ”fick falska utfästelser om att de skulle få möjlighet att besöka eller återförenas med sina barn i ett senare skede”. Alla kvinnor som intervjuades uppger enligt rapporten att de vid den tidpunkten inte hade någon kontakt med sina barn, och att de inte vågade diskutera saken med sina familjer eller samhällsgemenskaper för att de fruktade för sin egen säkerhet. 

Erbjöd IS att köpa barnen

I ett inslag från den kanadensiska public service-kanalen CBC intervjuas flera yazidiska kvinnor som tvingats lämna ifrån sig sina barn. I inslaget intervjuas även Mahmud, en av huvudpersonerna i Sabaya, men till synes utan att CBC känner till dennes medverkan i en prisbelönt dokumentärfilm. I inslaget berättar Mahmud att han låtit Islamiska staten köpa kvinnornas barn i utbyte mot information – att han använt dem som handelsvaror efter att de skiljts från sina mammor.

Kvartal har spårat upp den fixare och översättare som CBC anlitade för att hjälpa till med reportaget, Nechirvan Mando. Efter att ha gått igenom sin transkribering av CBC-intervjun bekräftar han att Mahmud säger att Yazidiska hemcentret brukade erbjuda barnen till IS i utbyte mot saknade yazidier, men att bytena aldrig genomfördes, utan att de gjorde det för att ”lura” Islamiska staten.

Bekräftar: Kvinnorna lurades

Under arbetet med reportaget, och även i andra sammanhang, träffade Nechirvan Mando flera av de kvinnor som Sabayas huvudpersoner tagit ur al-Hol-lägret. Även Mando berättar för Kvartal att Mahmud och Ziyad lurade kvinnorna att lämna ifrån sig sina barn, med falska löften om att de skulle få återförenas med dem senare.

– Jag känner flera av de här mammorna här i Irak [dit kvinnorna skickades efter att de separerats från sina barn, reds anm]. Alla kvinnorna har sagt att Yazidiska hemcentret lovade att barnen skulle föras till dem en eller två veckor senare, men att det aldrig hände. Och när de säger Yazidiska hemcentret så menar de Mahmud, säger Nechirvan Mando.

Och detta vet du säkert?
– Ja, jag vet det för att jag har hört det personligen från många mammor. Allihopa, egentligen.

Nechirvan Mando bekräftar också det som både diplomaten Peter Galbraith och den internationella journalisten sagt, om att de kvinnor som vägrade skiljas från sina barn hölls i husarrest i det yazidiska hemcentret.

– Kvinnorna sa att om vi ska åka så åker vi med våra barn. Och det är därför de stannade i Yazidiska hemcentret i vad jag tror var två år, säger Mando.

Den tidigare ambassadören Peter Galbraith bekräftar att Sabayas huvudpersoner lovade att återförena mammorna med sina barn.

Var det en lögn?
– Låt oss säga att det aldrig hände. Men klart är att de tvingade de här flickorna att ge upp sina barn. Och jag använder termen ”flickor”, eftersom det är viktigt att förstå hur unga de här personerna är. Den äldsta av de här mammorna var 18 när hon kidnappades av IS, den yngsta var 10, säger Peter Galbraith.

– Filmen är till stor del baserad på en lögn.

Regissören vill inte intervjuas

Kvartal har sökt Sabayas ena manliga huvudperson Ziyad och har gett honom möjlighet att kommentera uppgifterna. Den andra huvudpersonen, Mahmud, avled förra året.

Kvartal har upprepade gånger sökt Sabayas regissör Hogir Hirori, som avböjer att intervjuas. På skriftliga frågor om Mahmuds och Ziyads agerande skriver Hirori att det saknas belägg för Kvartals påståenden och att ”det är omöjligt för mig att kommentera lösa anklagelser”.

Kvartal har därefter redogjort skriftligen och i detalj för innehållet i artikeln och erbjudit Hogir Hirori möjlighet att kommentera den, men han har vid tiden för denna publicering inte återkommit.

I morgon publiceras den andra delen av Kvartals Sabaya-granskning, där vi visar att delar av dokumentärfilmen är fabricerad.