Nivån av social rörlighet kan ses som ett mått på rättvisa, men även ett mått på persistens samt även som ett tecken på familjens betydelse. Rättviseaspekten handlar om att man bör få en inkomst utifrån sin egen förmåga och ansträngning, inte efter föräldrarnas inkomstnivå. Persistens handlar om hur länge ojämlikhet består över generationer i ett samhälle. I ett dynamiskt samhälle bör rimligen ojämlikheten förändras över tid. Familjens betydelse handlar om hur mycket uppväxtförhållandena påverkar den framtida lönenivån. Alla mycket aktuella frågor i ett allt mer ekonomiskt ojämlikt samhälle.
Generellt överskattar många möjligheten till social rörlighet i ett samhälle, framför allt de med högersympatier.
Generellt överskattar många möjligheten till social rörlighet i ett samhälle, framför allt de med högersympatier. Och ju fler och mer detaljerade studier som genomförs, desto mindre har den sociala rörligheten konstaterats vara. Traditionella mätmetoder, där man endast analyserar barn och deras föräldrar och mäter om inkomstnivåerna ”ärvs”, tenderar att överskatta den sociala rörligheten mellan generationer.
I den nya SNS-studien analyserar forskarna även andra släktingars utbildning och hur de påverkar ett barn. ”Med hjälp av dessa data kommer de fram till att korrelationen i utbildning mellan generationer i Sverige är 0,52 i stället för 0,36, som mätningar med traditionella metoder visar. Det verkar med andra ord vara så att den bredare familjebakgrunden spelar stor roll för hur det går för barnen”, skriver forskarna.
Studien bygger på barn födda 1972–1993 och deras betyg i årskurs nio (som har en stark koppling till framtida arbetsinkomst), och sambandet till deras föräldrar, kusiner, mor- och farföräldrar samt föräldrarnas syskon, kusiner, mor- och farföräldrar.
Släkten påverkar
Ett tydligt resultat är alltså att inte bara föräldrarna, utan även hela släkten, har större samband med barnets framtida liv och inkomst än man tidigare uppfattat.
Lite förenklat har mina barns prestationer i livet alltså kopplingar inte bara av min frus och mina prestationer, normer och värderingar – utan även av deras kusiners, mostrars, fastrars och annan släkt. Och det är nog ofrånkomligt att det överförs humankapital mellan generationer i ett samhälle – det kan handla om allt från att läsa läxor med sina barn och välja bra skolor till dem, till det självförtroende en uppväxt med resor och vettiga fritidsaktiviteter kan ge. Inom vissa yrken så är den ”ärftliga” faktorn stark än idag, exempelvis bland läkare, jurister och poliser.
I länder med stor ekonomisk ojämlikhet är det alltså ovanligare klassresor.
Allt detta varken kan eller bör politiken påverka fullt ut – men bra skolor och fri utbildning är en förutsättning för ett meritokratiskt samhälle där den som är begåvad och jobbar hårt bör kunna göra karriär.
För några år sedan presenterades Gatsbykurvan av amerikanske ekonomen Alan Kreuger. Den visar att det finns ett samband mellan stora inkomstskillnader och en liten social rörlighet i ett land. I länder med stor ekonomisk ojämlikhet är det alltså ovanligare klassresor. I Sverige har de ekonomiska skillnaderna ökat över tid – och den sociala rörligheten är inte heller är så stor som man trott. Även om de flesta barn i vuxen ålder faktiskt tjänar mer än vad deras föräldrar gjorde i samma ålder. Runt 70 procent av 30 åringarna lever idag i hushåll mer högre inkomst än vad deras föräldrar hade vid samma ålder.
Slutligen – det finns, som forskarna påpekar – en intressant och viktig målkonflikt mellan å ena sidan att uppnå en hög grad av lika möjligheter för alla, och å andra sidan att bejaka den viktiga kunskapsöverföringen mellan generationer inom familjen.
Och vad man prioriterar i denna intressekonflikt är ytterst en politisk fråga. Som nu tydliggjorts av värdefull forskning.