Ja, frågan om liv i universum är evig, men en nyare fråga är om vi ska kunna leva utanför jorden, eller i all fall på Mars? Göteborgs universitet anordnade nyligen ett intressant samtal om vår röda granne, som de kallade ”framtidens planet”.
De två forskarna Maria Sundin och Andreas Johnsson berättade att det tar runt åtta månader att resa till Mars – men att resan kan vara mycket besvärlig, framför allt att vara utan tyngdkraft så länge. De kan ändå föreställa sig forskningsstationer och eventuella bosättningar på Mars i den hyfsat nära framtiden. Och faktum är att flera länder är intresserade av vår röda grannplanet, bland andra Kina, USA och Förenande Arabemiraten. Forskarna vid Göteborgs universitet tror att människan kan komma att resa till Mars relativt snart, sannolikt någon gång under 2020- eller 30-talen.
Och apropå resor i universum: hösten 2017 observerades en mycket ovanlig himlakropp i vår närhet. Detta berättar astronomen Avi Loeb om i den tankeväckande boken Utomjordiskt (Fri tanke 2021), som enligt honom handlar om de ”första tecknen på intelligent liv”.
Komet, asteroid – eller något annat?
Avi Loeb är inte vem som helst. Han är amerikansk-israelisk professor i fysik på Harvard, och han har publicerat runt 700 vetenskapliga artiklar. Hans bok är spännande och läsvärd.
Föremålet, som kallas Oumuamua (hawaiiska för spejare), observerades när det passerade genom vårt solsystem under några dagar i oktober 2017. Det liknade en interstellär komet eller asteroid. Men enligt Loeb är denna hypotes tveksam. Föremålets form var udda: antingen avlångt som en cigarr eller platt som en pannkaka, och några hundra meter stort. Dessutom var det mycket ljusstarkt – det reflekterade solljuset tio gånger starkare än typiska asteroider eller kometer. Det betedde sig inte heller förväntat efter att det kom in i vårt solsystem. Det avvek nämligen från den förväntade banan: ”Det var ett litet, underligt format, glänsande objekt som avvek från en bana formad av solens gravitation utan att visa någon upptäckbar kometsvans”, skriver Loeb.1 Dessutom accelererade det ut ur solsystemet.
Så dess märkliga rörelsemönster, dess ovanliga form, frånvaron av kometsvans och dess ljusstyrka gör det, enligt Loeb, oerhört osannolikt att det rör sig om en asteroid eller komet. Hans slutsats är att det finns fog för att diskutera hypotesen att Oumuamua skulle kunna vara ett artificiellt objekt från en annan civilisation. Jag har inte kompetens att bedöma Loebs argumentation – men spännande läsning är det i alla fall.
Planeter eller artificiella bosättningar i rymden kan bli vår tillflyktsort undan global uppvärmning, sägs det, och kanske kommer vi att bli ett rymdfarande släkte.
Andra forskare är dock inte lika övertygade. Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala, menar i sin blogg att det handlar om ”tämligen grundlösa spekulationer”. Men han är inte mer specifik än så.
Flytta till Mars?
Samtidigt som jag läser Loebs bok och funderar på objektet som passerade oss häromåret besöker min dotter och jag Tekniska museets utställning om vår grannplanet: ”Moving to Mars”, som den heter. ”Är Mars människans räddning?” frågas det i en av montrarna. Planeter eller artificiella bosättningar i rymden kan bli vår tillflyktsort undan global uppvärmning, sägs det, och kanske kommer vi att bli ett rymdfarande släkte.
Ja, sannolikt kommer vi att nå Mars under min livstid. Samma urmänskliga kraft, uppfinningsrikedom och nyfikenhet som tog människor till Stilla havets öar, Edmund Hillary till Mount Everests topp och Christofer Columbus över Atlanten kommer förstås att driva en bemannad farkost till Mars.
Men Mars som mänsklighetens räddning?
Där är jag inte lika övertygad. Om det är så att jorden blir två eller tre grader varmare de närmaste generationerna – är då lösningen att flytta till en karg och ogästvänlig planet som är drygt 90 grader kallare än vår?
Någonstans finns de, har funnits, eller kommer att finnas, de som liksom oss blickar, har blickat eller kommer att blicka ut i universum uppfyllda av drömmar.
Nåja, dottern och jag kommer hem från Tekniska museet, och hon sätter sig vid pianot än en gång. Kanske har ändå en ny rymdålder inletts, drygt 50 år efter den första. Vi får hoppas att även denna ger oss lika fantastisk musik som Space oddity, Rocket man, Third stone from the sun och inte minst Life on Mars.
I dagarna skjuts även det nya, rekorddyra James Webb-teleskopet upp på Franska Guyana, och det ska sedan gå i omloppsbana kring solen. Teleskopet är det kraftigaste någonsin, och med det kommer vi om ett halvår, när det är på plats, kunna se allt mer detaljerat på andra planeter utanför vårt solsystem. Kanske kommer det även att hjälpa oss att veta mer om eventuellt liv i universum?
För, som Ulf Danielsson skriver på sin blogg, ”ensamma är vi nog inte. Någonstans finns de, har funnits, eller kommer att finnas, de som liksom oss blickar, har blickat eller kommer att blicka ut i universum uppfyllda av drömmar. Och säkert har några av dem nått, eller kommer att nå, mycket längre än oss. Om vi någonsin får lära känna dem är en annan historia.”