– Nu låter det väldigt mycket som att just människor som har föräldrar som är utrikesfödda blir kriminella. Som att det har en koppling till deras kultur och biologi. Det är inte rätt.
Detta grepp är klassiskt inom retoriken, och brukar kallas strawman, halmgubbe.
Soha Osman fick inga motfrågor på detta påstående – trots att ingen hade nämnt ordet biologi.
Det kommer mera. I senaste Veckopanelen talade Daniel Suhonen (ca 53 minuter in) om att kriminella i Sverige på 1960-talet inte hade några konstiga ”mörka gener i sig” som gjorde dem till bankrånare eller mördare. Ingen annan hade nämnt något om gener.
Detta grepp är klassiskt inom retoriken, och brukar kallas strawman, halmgubbe. Man argumenterar mot en ståndpunkt ingen intagit (i detta fall om gener eller biologi) och kan bekvämt inkassera poänger – så länge ingen genomskådar knepet. Men denna typ av argumentering distraherar debatten.
Utvecklingsnivå spelar roll
Brottsförebyggande rådet (Brå) har i sin senaste rapport självklart inte försökt förklara brottsligheten hos personer med utländsk bakgrund med gener eller biologi. I stället har de nämnt HDI, en tråd som ingen debattör verkar ha tagit upp.
HDI syftar på Human development index, som tagits fram av FN, och som bygger på ett lands medellivslängd, utbildningsnivå och inkomst per capita. Brå skriver: ”Ett mönster är att andelen misstänkta ofta är större i de grupper som kommer från länder med relativt sett mindre välstånd. ’Human Development Index’ (HDI) är ett index som används för att jämföra välståndet i olika länder (UNDP 2016). Det är ett mått som mäter olika länders utbildnings-, inkomst- och hälsonivåer.” (s. 44)
Brå fortsätter: ”Korrelationen (på landsnivå) mellan de aktuella ländernas HDI-värde och andelen misstänkta personer är relativt stark (r=-0,66). Det är möjligt att individer som växer upp i länder med låga värden på HDI kan ha påverkats negativt av miljön i hemlandet, som i förlängningen kan innebära en högre risk för kriminalitet.” (s. 44)
Denna förklaring till den kraftiga överrepresentationen av brottsmisstänkta från länder med lågt HDI borde rimligen kunna undersökas närmare, det vill säga hur mötet mellan människor från länder med högt och lågt HDI faller ut. Sverige ligger på plats sju i världen med ett HDI på 0.945 (skalan går från 0,0-1,0). Afghanistan ligger på plats 169 med ett HDI på 0,511. I linje med Brå:s resonemang riskerar alltså invandring från länder med lågt HDI att påverka brottsutvecklingen i Sverige negativt.
Standardisering påverkar inte brottsligheten
Länder med ett högt HDI har även i regel välfungerande demokrati, låg kriminalitet, hög tillit, låg korruption, ja, de är på det hela taget bra att leva i. Norge, Irland och Schweiz toppar världsligan. I botten hittar man Niger, Centralafrikanska republiken och Tchad.
I Syrien och Somalia kan man inte ens beräkna HDI, men en gissning är att deras värden ligger mycket lågt.
.svg){kind=link}
Det är alltså mer än sex gånger vanligare att personer med bakgrund i Nordafrika misstänks för brott än personer med bakgrund i Östasien, vilket inskärper att kategorin ”utländsk bakgrund” kan betyda många olika saker.
Låt mig ge ett exempel på hur HDI kan spela roll: Bland inrikesfödda män över 15 år med två utrikesfödda föräldrar från Nordafrika (där HDI är relativt lågt) har hela 31 procent varit misstänkta för brott åren 2015–2018. För inrikesfödda män med utrikesfödda föräldrar från Östasien (där HDI är relativt högt) är siffran 4,8 procent (s. 46).
Det är alltså mer än sex gånger vanligare att personer med bakgrund i Nordafrika misstänks för brott än personer med bakgrund i Östasien, vilket inskärper att kategorin ”utländsk bakgrund” kan betyda många olika saker. Denna enorma skillnad borde vara intressant att undersöka vidare för en nyfiken forskare. Vad kan förklaras av olika utbildningsnivåer? Vad kan förklaras av annat?
Slutligen, det har talats mycket om att siffrorna för brottsmisstankar inom olika befolkningsgrupper kan justeras eller standardiseras för saker som ålder, utbildningsnivå och ålderssammansättning. Rent vetenskapligt är detta fullt rimligt och ett sätt att förfina analysen. Men samtidigt kan vi inte komma runt att själva verkligheten inte kan standardiseras på samma sätt.
Sverige har tagit emot många unga män i den mest brottsaktiva åldern, varav en stor andel har låg utbildning. Dessutom kommer många av dem från länder med lågt HDI. Och eftersom faktorerna man, låg ålder, låg utbildning och bakgrund i ett land med lågt HDI ökar risken för brottslighet så har vi den situation vi har – oavsett hur mycket man standardiserar siffrorna. Standardiseringen minskar inte brotten som polisen har att hantera, och inte heller antalet brottsoffer.