Vi har alla hört orden. Och de verkar ha blivit allt vanligare i media enligt databasen Svenska dagstidningar på Kungliga biblioteket.1 Men flera av dessa ord verkar ha peakat runt år 2015, och minskat något i frekvens sedan dess. Ordet ”normkritik” förekom till exempel över 2 700 gånger i pressen år 2016, men har sedan dess sjunkit till runt 400 om året 2019 och 2020.
Men vad betyder dessa ord egentligen?
Jag vet inte, men det fina med alla dessa ord är väl att de har en mycket vidsträckt innebörd – dessa abstraktioner kan betyda nästan lite vad som helst. Jag menar, vad är inte samverkan? Hur definieras egentligen öppenhet? Vem är inte för ett långsiktigt hållbart samhälle? Vad menas exakt med inkludering? Vad betyder egentligen mångfald, mer än variation (som förstås är bra i vissa sammanhang, men mindre bra i andra)?
Min gissning är att dessa ord är så populära eftersom många av dem signalerar något positivt och gemensamt. Det kan man förstås gilla.
Fackspråk behövs
Missförstå mig inte – jag har inget problem med fackspråk eller specialtermer. Fackuttryck behövs i så gott som alla verksamheter och professioner, vare sig man spelar gitarr, seglar, är rörmokare eller sjukgymnast. Fackuttryck sparar tid och gör språket mer effektivt och precist. Det är förstås både rimligt och praktiskt. Ord som Floyd Rose-stall och kick har mycket distinkta betydelser och kommer från gitarr- respektive seglingsvärlden, där begreppen är användbara.
Men orden som inleder denna krönika fungerar ofta tvärtom – de är snarare ett slags ludd som bromsar kommunikationen och gör språket mindre effektivt. Eftersom dessa ord för de allra flesta har en mycket bred och diffus betydelse.
Orden verkar kunna betyda allt från fri invandring till något som Vänsterpartiet Kommunisterna stod upp för…
”Alla människors lika värde” är till exempel en fras man hör då och då – fast oftare för några år sedan. Frasen var som allra mest populär år 2014, då vissa till och med offentligt försvarade våldsanvändning med anledning av denna fras – men frekvensen har sjunkit kraftigt sedan dess, till en fjärdedel år 2020 av vad den var 2014. Orden verkar kunna betyda allt från fri invandring till något som Vänsterpartiet Kommunisterna stod upp för – i alla fall om man ska tro på självaste Stefan Löfven. Själv känner jag dock ingen som menar att Adolf Hitler är lika värdefull som Moder Theresa.
Allt fler områden
Detta nya fluffspråk har letat sig in i allt fler områden. Visste ni att Linnéuniversitet har en vision och en värdegrund? Där kan man bland annat läsa följande djupsinnigheter:
”Linnéuniversitetet är en del av samhället. Vi vill verka i öppenhet för akademisk utveckling och göra avtryck. Vi vill ta ansvar för att utveckla vår breda och djupa kompetens och skapa en bättre framtid för individer och den värld vi delar. I en akademisk tradition vill vi fokusera på hur nyfiken kunskapsbildning skapar nytta i nära samarbeten, då vi sätter kunskap i rörelse för en hållbar samhällsutveckling.”
Och så vidare. Detta är bara en bråkdel av de ordsjok man hittar under denna flik.
Göteborgs universitet är inte sämre:
”Vi ska stärka vår relevans som samhällsaktör och samarbetspartner för att göra avtryck på samhällsutvecklingen och bidra till de globala utvecklingsmålen.”
Det kommer mera.
Visste ni också att Gävle kommun, liksom många andra kommuner, har en värdegrund? Jag kan bjuda på ett litet utdrag: ”Vi samarbetar med medborgare och kunder för att möjliggöra och förstärka deras delaktighet och inflytande över sin vardag. Vi samarbetar med näringsliv och andra offentliga verksamheter för att trygga tillväxt och långsiktig hållbarhet. Vi samarbetar över förvaltnings-, bolags- och yrkesgränser för att ta vara på den kompetens som finns i hela koncernen och tillsammans bli så effektiva som möjligt i vår service- och tjänsteutövning. Vi samarbetar på den egna arbetsplatsen och gör oss delaktiga genom att dela med oss av vår kompetens och vårt engagemang och vara öppna för andras. Vi tar ett gemensamt ansvar för verksamheten och dess resultat.”
Jönköping kommun har dock en annan värdegrund:
”Jönköpings kommun värnar om demokrati, jämställdhet och mångfald. Vi är emot diskriminering och förtryck i alla dess former och vi är för alla människors lika värde. Varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Jönköpings kommun ska kännetecknas av öppenhet och delaktighet. Det kräver att både kommunen och medborgarna tar ansvar för att göra Jönköping till en plats där alla kan trivas och känna sig välkomna.”
Jag ska inte trötta er med fler exempel. Och jag har förstås inga problem med innebörden. Självklart är jag en vän av demokrati och jämställdhet – men vem som helst kan ju rapa upp dessa ord som allt mer påminner om ordet amen i kyrkan.
I så fall fungerar dessa ord mest som besvärjelser mot en obegriplig samtid och en dyster framtid.
Varifrån kommer detta språk – som är raka motsatsen till den konkretion, precision och tydlighet som alla goda berättelser vävs av? Jag vet inte. Kanske har detta nya fluffspråk växt fram ut frustrationen inför samhällsproblem som är svåra att lösa, kanske är det resultatet av den växande professionen kommunikatörer som behöver hållas sysselsatta, kanske är de vaga och abstrakta begreppen bekväma att använda för okunniga personer. Eller alltihop på en gång.
Men samtidigt som dessa fina ord ökat i användning har också nyfattigdom, otrygghet, trångboddhet, skjutvapenvåld, hederskultur, ekonomisk ojämlikhet och segregation växt fram och etablerat sig i Sverige – alla fina ord till trots. Kanske hänger det ihop på något sätt. I så fall fungerar dessa ord mest som besvärjelser mot en obegriplig samtid och en dyster framtid.
För vi vet att pessimismen dominerar i Sverige – trots all inkluderande öppenhet, samverkan och mångfald. Amen.
Noter
- Denna databas är dock inte komplett, varför jämförelser över längre tidsperioder kan vara vanskliga. Vissa tidningar har inte digitaliserats för hela perioden, vilket gör att resultatet kan bli snedvridet. Volymen ord som publicerats ökar också överlag över tiden. Men de fyra stora – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen – är digitaliserade under hela sin utgivningsperiod. Sökningar på de aktuella orden på var och en av dessa tidningar bekräftar tendensen att dessa ord blivit allt vanligare på 2010-talet.