Det som statsepidemiologen sa lät visserligen trovärdigt och levererades med det sedvanliga självförtroendet hos en vetenskapsman. Det där lite överseende tonfallet hos den som är medveten om att samtalspartnern egentligen saknar de nödvändiga förkunskaperna för att till fullo förstå.
Det som skaver
Det var först när jag tillbringade åtskilliga timmar efter sändningen med att gå igenom vad Tegnell tidigare har sagt, i ungefär samma tonfall, som jag började förstå vad som skavde.
När coronapandemin slog sina klor i världen och invånare i många länder tvingades i hemkarantän och isolering under långa perioder fanns en fyrbåk i norr. Ett mer upplyst och öppet land som litade på sina invånare och därför inte behövde tvinga dem till något. Landet som gick sin egen väg. Igen. Sverige nådde med sin djärva strategi världsrykte och dess företrädare turnerade runt i många av världens stora medier.
I stället för att så långt möjligt försöka stoppa viruset skulle de sköraste skyddas från det medan de unga och starka i viss grad och efter eget omdöme kunde exponeras.
Att stänga ned hela länder och slå igen allt från skolor till restauranger och kontor var inte rätt väg att gå, löd budskapet från de svenska experterna. Det skulle kosta mycket mer än det smakade och dessutom var coronasmittan, likt säsongsinfluensan, inte något som gick att stoppa. Så här sa Tegnell exempelvis i BBC:s HARDtalk den 18 maj:
– Grundpelaren i vår strategi är att bromsa spridningen.(…) Den som tittar på liknande sjukdomar i historien kan se att vi aldrig lyckats stoppa någon sådan. Vi kan fördröja, vilket de framgångsrikt har gjort i våra grannländer. Men att stoppa den för alltid – jag tror inte det kommer att vara möjligt med covid-19.
I stället för att så långt möjligt försöka stoppa viruset skulle de sköraste skyddas från det medan de unga och starka i viss grad och efter eget omdöme kunde exponeras. Resultatet: Sverige skulle gå igenom denna prövning snabbare och komma ut på andra sidan starkare än alla andra länder. Något som Tegnell också bekräftade i BBC-intervjun.
– Vår strategi inkluderar ett bredare folkhälsoperspektiv än vad som är fallet i många andra länder. Vi följer en lång tradition av hur vi arbetar med folkhälsa. Vi tar också hänsyn till att folkhälsoaspekten av att stänga skolor och andra inrättningar skulle skapa långsiktiga problem som det vore oetiskt att inte ta med i beräkningen.
Det råder således inga tvivel om att det var under dessa premisser – Sverige som det öppna undantaget där man vägde in andra aspekter än bara smittspridningen i folkhälsoarbetet – som Anders Tegnell intervjuades i allt från BBC och Bild Zeitung till CNN och France24. Jag har sett intervjuare i många olika internationella TV-program ställa frågorna utifrån den utgångspunkten, alltmedan Tegnell nickat bekräftande vid datorskärmen hemma i Linköping.
En ny version av historien
Men nu, i Agenda, skakades det på huvudet så fort sådana frågor ställdes. När programledaren sammanfattade den svenska strategin med orden ”hålla nere smittspridningen på en nivå så att sjukvården klarar av det” avbröt Tegnell: ”Nej, men hålla nere smittspridningen så mycket som möjligt.” Samma mönster upprepades vid flera tillfällen under utfrågningen.
Så mycket som möjligt. Verkligen?
I så fall blir det svårt att förstå budskapet om ett bredare folkhälsoperspektiv och talet om den immunitet som visade att Sverige befann sig ”längre fram i pandemin” som Tegnell turnerat världen runt med. En målsättning om att hålla nere spridningen så mycket som möjligt är svårförenlig med budskap som att anhöriga till konstaterat covidsmittade kan gå till jobbet och skolan som vanligt. Eller att resande från alla världens länder kunde fortsätta komma till Sverige innan det stod klart hur smittläget såg ut där. (Något man förstås oftast inte vet förrän det är för sent.) Eller att sluta testa och smittspåra, som skedde i mars. Eller att göra det felaktiga antagandet att symtomfria personer inte smittar, att barn inte smittar eller att munskydd inte hjälper.
Ett bestående intryck är att statsepidemiologen relativt ofta uttalar sig tvärsäkert om saker där verkligheten senare (eller redan när uttalandet görs) ger honom fel.
Något man dock inte kan anklaga statsepidemiologen för är att vara otillgänglig för medierna. (Även om just Kvartal tycks vara undantaget eftersom vår intervjuförfrågan från i mars fortfarande är obesvarad.) Han har lagt så mycket tid på att kommunicera kring den svenska strategin att det faktiskt är svårt att förstå hur han hunnit med att fokusera på själva kärnan i jobbet. Just det faktum att han varit så medietillvänd gör att det finns oceaner av material för den som vill följa hur det har låtit sedan januari förra året då pandemin slog in över oss. Och jämföra det med vad som sägs nu.
Tvärsäkert, hårdraget, felaktigt
Ett bestående intryck är att statsepidemiologen relativt ofta uttalar sig tvärsäkert om saker där verkligheten senare (eller redan när uttalandet görs) ger honom fel. Bara genom att i detalj gå igenom en handfull av alla dessa intervjuer hittar man snabbt många exempel på detta.
German Marshall fund (GMF) april 2020
Påstående: ”Vi har anledning att tro att vi har nått åtminstone halvvägs under den stora vågen av pandemin utan att stänga ner samhället och därför ser det ut som att vi är ganska nära flockimmunitet i delar av Sverige”.
Fakta: Någon så kallad flockimmunitet är ännu inte i sikte. De mätningar som presenterades två månader senare visade att Stockholm som hade störst andel invånare med antikroppar i mitten av maj låg på tio procent.
Påstående: ” Vår strategi har fungerat och det ser man på rörelsemönstren som har varit lika begränsade som i andra länder.”
Fakta: Enligt data från Google som frilansjournalisten Micael Kallin har sammanställt för Kvartal har svenskarna rört sig mer ute i samhället och tillbringat mindre tid i sina bostäder än invånarna i Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Österrike, Spanien och Italien.
Påstående: ”Nu har vi nästan inga fall på särskilda boenden vilket visar att det med den svenska strategin går att skydda särskilda boenden och de som bor där.”
Fakta: Den andra vågen i Sverige har drabbat äldreboenden minst lika hårt som den första.
Påstående: ”Deras stora städer är inte i närheten av Stockholms storlek, liksom Stockholm inte är i närheten av Londons storlek.”
(Om varför de andra nordiska länderna klarat sig så mycket bättre än Sverige.)
Stockholm: 1,6 miljoner invånare, befolkningstäthet på 3856 per km²
Köpenhamn: 1,3 miljoner invånare och en befolkningstäthet på 4550 per km²
Helsingfors: 1,3 miljoner invånare, befolkningstäthet 1912 per km²
Oslo: 1,0 miljoner invånare, befolkningstäthet 3840 per km²
London: 9,3 miljoner invånare, befolkningstäthet 6004 per km²
Påstående: ”Vi har haft en spridning på särskilda boenden som de nordiska grannländerna inte har haft.”
Fakta: De andra länderna hade vid den tid när detta sades ungefär en lika stor andel dödsfall på äldreboenden som Sverige. Men antalet döda var till följd av den större smittspridningen långt högre i Sverige.
LockdownTV UnHerd juli 2020
Påstående: ”Befolkningen i Sverige är väldigt annorlunda jämfört med de andra skandinaviska länderna och påminner mer om den i Nederländerna, Belgien eller Storbritannien med många migranter och tätbefolkade städer.”
Fakta: Sverige ligger på plats 158 i befolkningstäthet i världen. Norge:177, Finland:169, Danmark: 67, Nederländerna: 17, Belgien: 22 och Storbritannien: 33
Vetenskapliga argument, politisk metod
Denna lista skulle lätt kunna göras mycket längre men den verkligt intressanta insikten för mig är hur Anders Tegnell talar med vetenskapsmannens pondus och tonfall men samtidigt använder samma metoder för att övertyga sin publik som politiker ofta gör: Väljer fakta selektivt för att understödja sin argumentation, hugger till med halvt eller helt felaktiga påståenden med hänvisning till diffusa källor som ”statistiken visar att”, eller ”forskningen säger”. Väl medveten om att detta är sakuppgifter som en journalist oftast vare sig vågar eller kan ifrågasätta under en liveintervju. Och likt den slipade politikern använder sig statsepidemiologen inte sällan av välbeprövade härskartekniker för att ta udden av sina kritiker. Ett av många exempel är när han refererar till de 22 kritiska forskarna på följande sätt i BBC:
”De tillhör inte de ledande inom sina områden i Sverige. De ledande forskarna står bakom oss.”
Fakta: Världens mest ansedda forskare på området pandemier och smittskydd argumenterar på ett snarlikt sätt som de 22 svenska forskarna gör.
Många kommer reflexmässigt att reagera mycket negativt på denna text för att den känns fel snarare att själva begrunda om det som påstås här är sant.
Detta sätt att kommunicera från Anders Tegnells sida har sannolikt spelat en stor roll för att hanteringen av pandemin – mot alla odds – har blivit en politisk fråga. Många kommer reflexmässigt att reagera mycket negativt på denna text för att den känns fel snarare att själva begrunda om det som påstås här är sant. Mot alla odds eftersom det, med några undantag, har rått partipolitisk enighet om den svenska strategin och oppositionen därför inte har något att vara stolt över.
Att likt kameleonten skifta färg när omgivningen förändras är skickligt och kan vara en viktig överlevnadsfaktor för den som vill slippa stå med hundhuvudet när beslut har lett fel, kanske rent av en nödvändig förmåga för en politiker som ibland behöver anpassa sin berättelse om verkligheten efter skoningslösa medier och föränderliga väljare. Men för en forskare och tjänsteman måste målet med kommunikationen vara att utan prestige eller försök att skriva om historien komma så nära en objektiv sanning som möjligt. Sveriges invånare har rätt till en oförvanskad bild av detta historiska skeende, hur coronapandemin har hanterats i vårt land.