Vad jag lärde mig i Iran

Isfahan, den gamla persiska huvudstaden, var förstås en av höjdpunkterna (”Jag hoppas att du inte bara ska till Teheran”, sade en av Sveriges främsta islamologer dystert till mig strax innan resan när jag berättade att jag var på väg till Iran. Han hade rätt; Teheran har gott om bilköer och dålig luft men ont om historiska platser och sevärdheter). Isfahan är däremot en magiskt vacker stad, med massor av mosaiker med magnifika matematiska mönster. Jag är oändligt tacksam för att ha sett denna plats – ett verkligt minne för livet.

Lärdomen i Isfahan

Men i Isfahan lärde jag mig även något oväntat. I den gamla armeniska stadsdelen finns en vacker katedral (och invånarna i denna stadsdel får köpa alkoholhaltigt vin eftersom de dricker nattvard, fick jag veta), och där fanns även ett litet museum om armenisk historia. Jag gick in.

Jag beskådade gamla vackra bibliska handskrifter och målningar – och fick sedan se en gammal tryckpress. Den var från 1841, och den var av de fåtaliga tryckpressarna i regionen vid denna tid. Den hanterades alltså av den kristna armeniska minoriteten i Iran, och den var för övrigt importerad från Storbritannien. Grunkan gjorde mig förundrad – och nyfiken.

Den moderna tryckkonsten spreds i Europa i slutet av 1400-talet. De flesta har hört talas om Johannes Gutenberg från tyska staden Mainz och den bibel han tryckte på 1450-talet. Redan år 1500 var ett tusental tryckpressar i bruk i framför allt området mellan norra Italien, London och södra Östersjökusten, och de hade vid det laget tryckt runt 8 miljoner böcker. Sedan fortsatte utvecklingen allt snabbare med fler tryckpressar och ännu fler böcker.

Tryckta texter kan nå många människor och de många böckerna skapade efterfrågan på läskunnighet. I böcker kan man föra långa, abstrakta och krävande resonemang. Argument och olika ståndpunkter kan mötas och bemötas ingående. Samhällsnyttan av detta kan knappast underskattas. I de många tryckta böckerna fanns fröet till moderniteten – upplysning, vetenskap, kritiskt tänkande och sekularisering – det bästa mänskligheten skapat, en planta att vårda ömt.

Drevs av minoriteter

Men i Isfahan fick jag lära mig att det inom den muslimska världen länge hade funnits ett motstånd mot tryckpressen. Den ensamma och senkomna tryckpressen på museet över armenisk historia var snarast en anomali. De flesta av de fåtaliga tryckpressarna i Mellanöstern hade importerats av icke-muslimer. I det osmanska riket motarbetades tryckkonsten aktivt, och de fåtaliga tryckerier som existerade drevs i regel av judiska, grekiska eller armeniska minoriteter.

Den muslimska världen präglas av ett påtagligt demokratiskt underskott, enligt statsvetenskaplig forskning.

Kanske finner man i denna historiska frånvaro av massproducerade böcker en delförklaring till de reella problem vi sett och ser inom islam.

Den muslimska världen präglas av ett påtagligt demokratiskt underskott, enligt statsvetenskaplig forskning. Detta underskott kan inte förklaras av låg utbildningsnivå eller dålig ekonomi, faktorer som i regel bromsar demokratisk utveckling. Forskarna bakom studien förklarade att ”något är det uppenbarligen med muslimska länder, men vad det är, vet vi inte”.

En av världens mest namnkunniga forskare, psykologen Steven Pinker, har sammanfattat problemen i sin läsvärda bok The better angels of our nature (2011): Den muslimska världen var allra sist med att upphäva slaveri – det skedde i flera länder först under andra hälften av 1900-talet. När han skrev boken för ett decennium sedan berörde hälften av världens konflikter länder med muslimsk befolkning. Muslimska länder har större andelar av sina befolkningar i väpnade styrkor än andra länder. Merparten av de länder som präglas av islam tillämpar fortfarande dödsstraff, och så vidare. Steven Pinker pekar på den historiska bristen på tryckpressar som kanske en av de viktigaste faktorerna bakom detta. Eftersom Koranen är Allahs ord och är skriven på arabiska sågs mekaniskt tryck av dessa heliga ord som vanhelgande.¹

… samtliga tio länder där det är dödsstraff för att lämna sin religion är muslimska.

Givetvis hämmas yttrandefriheten och åsiktsfriheten om det knappt finns några tryckpressar och i förlängningen knappt heller några tidningar, tidskrifter och böcker – upplysningens fundament och infrastruktur.

Stor intolerans

Inom den muslimska världen finns idag också den största religiösa intoleransen; samtliga tio länder där det är dödsstraff för att lämna sin religion är muslimska. Och samtliga länder i världen där homosexualitet är belagt med dödsstraff är definierade som islamiska. Den omfattande antisemitismen bland muslimska trosbekännare är också välbelagd.

Majoriteten muslimska invandrare i sex europiska länder menar att religiösa lagar är viktigare att följa än de sekulära.

Så kan man fortsätta och rabbla fakta och forskning; om man rankar världens länder efter var det är bäst att födas som kvinna så hamnar Norge i topp – men i den absoluta botten hittar man muslimska länder som Jemen, Afghanistan, Syrien, Pakistan, Irak, Mali, Egypten och så vidare.

Ett annat problem är de värderingar och attityder man belagt inom dagens muslimska befolkningar, både i Mellanöstern och bland migranter i Europa; stödet för sharia är oväntat stort, och därmed är de patriarkala attityderna omfattande – bara en mindre minoritet muslimska trosbekännare i Mellanöstern och Nordafrika tycker till exempel att söner och döttrar ska kunna ärva lika mycket. Majoriteten muslimska invandrare i sex europiska länder menar att religiösa lagar är viktigare att följa än de sekulära. Stödet för sharia bland världens muslimer är oväntat stort.

Kanske, tänker jag, är det ingen slump att islam är den religion som vi generellt tycker sämst om i Sverige, enligt data från Göteborgs universitet. Vi vet ju också att det bara finns en religion som det är bokstavligen talat livsfarligt att häckla.

När flyget lättade från flygplatsen i Shiraz i södra Iran lättade alla kvinnor på planet som jag kunde se på sina slöjor.

Nåja, jag kom hem från Iran med många nya och oväntade kunskaper i bagaget, bland annat om vad en gammal tryckpress i Isfahan kan berätta om. När flyget lättade från flygplatsen i Shiraz i södra Iran lättade alla kvinnor på planet som jag kunde se på sina slöjor.

Jag reste trots allt hem med en känsla av hopp för Iran, eftersom så många människor jag mött var så öppet kritiska till islam och den islamistiska regimen. Och attityderna bland iranier har blivit påtagligt mer sekulära under 2000-talet, enligt siffror från World Values Survey.

Slutligen, i Europa skedde sekulariseringen till stor del med hjälp av tryckpressar och efterhand allt mer yttrandefrihet. I vitt spridda böcker bröts religiösa tabun, och religionens auktoritet ifrågasattes. I dag gissar jag att efterfrågan på just tryckpressar sjunker, eftersom tekniken gjort det ännu enklare att via nätet sprida tankar, kunskaper, idéer, åsikter – och ifrågasättanden. Men oavsett teknik så är just detta fria utbyte av perspektiv och ståndpunkter något som berikar och utvecklar oss mer än någonting annat.