Fri bar på centralbankernas coronafest

Det är inga små skuldberg som byggs upp nu. Internationella Valutafonden (IMF) uppskattar att världens länders samlade offentliga underskott i år kommer att uppgå till 14 procent av den totala produktionen i världen – det högsta uppmätta underskottet i modern tid. Den sammanlagda offentliga skulden förväntas öka till 101 procent av BNP.¹

Det räcker med att se på situationen i Sverige nu för att förstå att det kan bli svårt att ta sig tillbaka till ett normalläge. Och då har Sverige ändå ett hyggligt gott utgångsläge med starka statsfinanser och en stram budgetprocess.

För ett år sedan, när de ekonomiska utsikterna fortfarande var ljusa, menade regeringen att reformutrymmet var begränsat. Men nu, när ekonomin nästan är i fritt fall och osäkerheten är mycket stor, finns medel. Finansminister Magdalena Andersson meddelade nyligen att regeringen föreslår 100 miljarder kronor i ett återstartspaket.² Satsningarna handlar om att stärka a-kassan, sänka skatter och gå vidare med miljö- och klimatinvesteringar. Med lånade pengar.

På lång sikt är alla keynesianer

Makroekonomin som vi känner den idag grundades av den brittiska ekonomen och filosofen John Maynard Keynes när han 1936 publicerade sitt verk med den kanske inte så anspråkslösa titeln ”The General Theory of Employment, Interest and Money”.³ Keynes, som varken kunde kategoriseras som kapitalist eller socialist utan etiketterades socialliberal, förordade en aktiv finans- och stabiliseringspolitik med en tydlig roll för staten med fokus på att hålla nere arbetslösheten. Hans tankar gick tvärtemot de klassiska ekonomerna, som förordade minimal inblandning av staten i ekonomin.

Uppbrottet från keynesianismen blev särskilt högljutt i Sverige, som det ofta blir när vårt land går från en position till en annan och dörren till åsiktskorridoren slår igen.

Keynesianismen präglade den ekonomiska politiken ända fram till 1970-talet då världsekonomin efter oljekriserna gick in i väggen. Då uppenbarade sig ett nytt fenomen, stagflation – samtidigt hög inflation och hög arbetslöshet. Det krävde en ny ekonomisk politik. Uppbrottet från keynesianismen blev särskilt högljutt i Sverige, som det ofta blir när vårt land går från en position till en annan och dörren till åsiktskorridoren slår igen.⁴

Det nya paradigmet i början av 1980-talet kom att bli monetarism. Den ledande företrädaren var ekonomen Milton Friedman, som förespråkade avregleringar, strukturreformer och en tuff räntepolitik för att kväsa inflationen. Mindre vikt fästes vid arbetslösheten. Den dåvarande amerikanska centralbankschefen Paul Volcker tog stafettpinnen och började höja styrräntorna för att tämja inflationsspöket.

När penningpolitiken greppade ratten

Under 1990- och 2000-talen kombinerades keynesianism och monetarism. Penningpolitiken inriktades på att uppnå en låg och stabil inflationstakt med visst utrymme att kunna stimulera ekonomin vid nedgångar. Sedan den globala finanskrisen 2007-2009 har penningpolitiken nästan helt tagit över som verktyg. Finanspolitiken har fått en mer undanskymd roll. Och låg inflation har gjort att penningpolitiken har blivit alltmer aggressiv. Styrräntorna har blivit så låga (eller till och med negativa som de stundtals varit i Sverige) att centralbankerna med okonventionella metoder som att köpa obligationer försöker få ned marknadsräntorna.

Den mycket stimulerande penningpolitiken har fått effekt. En större andel av bruttonationalprodukten i utvecklade länder har faktiskt börjat gå till löner. Under 2019 uttalade den amerikanska centralbankschefen Jerome Powell att det nu stod klart att den långa uppgången faktiskt gynnade dem med lägre inkomster för första gången på flera decennier.

I USA uppgick arbetslösheten till omkring 3,5 procent i början av 2020 – den lägsta nivån sedan 1960-talet – från att ha legat på över 10 procent under finanskrisen.⁵ Detta lyfts ofta fram som ett viktigt skäl till att många bedömare i början av 2020 trodde att Donald Trump skulle få en mandatperiod till, trots en polariserande presidentperiod i övrigt. Sedan kom coronapandemin som ökat osäkerheten och kommer att rita om den ekonomisk-politiska kartan för en lång tid framöver i världen. I skrivande stund ligger arbetslösheten på över 13 procent i USA.

Aktiemarknaden – ett växthus för miljardärer

Mest gynnade sedan finanskrisen har emellertid kapitalägarna varit. Med rekordlåga räntor har mycket kapital i jakten på avkastning sökt sig till aktiemarknaden, som nått nya all time high-nivåer. Antalet miljardärer har exploderat. Bäst har det gått för techmiljardärerna i USA. Under Coronakrisen har dessutom efterfrågan på deras varor och tjänster ökat starkt när digitaliseringen spurtat fram.

Bara i ett bolag, riskkapitalbolaget EQT som börsnoterades i Stockholm hösten 2019, har det exempelvis skapats 17 nya miljardärer.

Nyligen blev Jeff Bezos, e-handelsföretaget Amazons grundare och största ägare, den första människan i världen att passera över 200 miljarder dollar i förmögenhet (drygt 1700 miljarder kronor).⁶ Svenska kapitalister har inte gått lottlösa heller. Bara i ett bolag, riskkapitalbolaget EQT som börsnoterades i Stockholm hösten 2019, har det exempelvis skapats 17 nya miljardärer.⁷

Viktigt webbmöte i Jackson Hole

Sedan slutet på 1970-talet träffas centralbankschefer, finansministrar och toppekonomer från universitet och finansmarknad från olika delar av världen i Jackson Hole i Wyoming i USA på ett årligt ekonomisymposium. Ett slags Davosmöte för ekonomisk politik. Även en liten skara utvalda ekonomireportrar deltar.

Historiskt sett har Jackson Hole-mötet givit en god inblick i förändringar av den ekonomiska politiken. De tidigare amerikanska centralbankscheferna Alan Greenspan och Ben Bernanke använde båda Jackson Hole-mötet för att signalera stora förändringar i penningpolitiken.⁸ Även i år har symposiet anordnats, trots coronaepidemin. Dock inte fysiskt utan digitalt. I transparensens namn finns alla föredrag webcastade och dokumenterade.⁹

Inflationsmål överbord, jobb i sikte!

Årets möte avhandlades den 27–28 augusti och budskapet från den amerikanska centralbankschefen Jerome Powells tal var att de amerikanska styrräntorna kommer fortsätta att vara parkerade i källaren länge. Banken tänker använda alla verktyg den kan för att stimulera ekonomin och kommer att acceptera att inflationen kan gå upp över målet på 2 procent om det kan få ner arbetslösheten.

I stället för att höja styrräntorna när arbetslösheten faller under en viss nivå, kommer banken vänta med att höja tills arbetsmarknaden blir så stram att inflationen faktiskt går upp. Sannolikheten är stor att andra centralbanker anammar samma tänkande även om det brukar ske med viss fördröjning.

Att finanspolitiken gör comeback och att statens roll de närmaste åren kommer stärkas står dock helt klart. Både som finansiär, ägare och regelmakare.

En del bedömare skulle säga att den nya inriktningen är en tillbakagång till 1970-talets keynesianska tänkande. Men det resonemanget haltar lite. Då var inflationen hög. Nu är den låg nästan överallt och det finns flera faktorer som håller tillbaka den. Som teknologisk utveckling, ett högt sparande och en åldrande befolkning och en enorm kapacitet i hela världen i form av ledig arbetskraft i kölvattnet av coronapandemin.

I Sverige har det exempelvis inte uppmätts så få arbetade timmar på 30 år som nu.¹⁰ Och regeringen förutspår att arbetslösheten kommer att fortsätta upp från dagens nivåer och toppa under 2021 på över 10 procent. Det är högt även ur ett europeiskt perspektiv och långt ifrån det mål som regeringen Löfven en gång formulerade om att ha EU:s lägsta arbetslöshet.

Frestelsen att fela

Tidskriften the Economist kallar den nya ekonomiska eran vi nu gått in i för en period av Free Money där politiker kan spendera lite som de vill.¹¹ 

Det skapar å ena sidan stora möjligheter. Låga räntor gör det billigt för länder att låna och investera i exempelvis infrastruktur och utbildning som långsiktigt höjer tillväxtpotentialen och att ställa om samhället i en mer hållbar riktning och skapa beredskap för nya pandemier.

Å andra sidan finns frestelsen att konservera strukturer som är skadliga. Som att ge subventioner till olönsamma företag eller att betala höga kravlösa arbetslöshetsstöd som minskar arbetslösas vilja att uppgradera sina färdigheter och söka nya jobb.

Ett viktigt skäl till att EU:s ”sparsamma” – Sverige, Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike – var kritiska till inriktningen på det jättelika stödpaket på 750 miljarder euro som EU nyligen enades om, var just att de tyckte det var för konserverande och innehöll för lite tillväxtbefrämjande åtgärder (utöver att de fem länderna är stora nettobidragsgivar till EU!) .

En del av de coronastöd som delats ut har uppfattats som kontroversiella. När det visar sig att exempelvis influencers i Finland fått stödpengar liksom sexarbetare som anordnat evenemang för förmögna i Storbritannien. Och anrika lyxbetonade varuhuset NK i Stockholm och fastighetsbolaget Hufvudstaden visar sig vara de största mottagarna av de hyresstöd som staten delat ut¹²

Omstartskommissonen, ett initiativ av Stockholms Handelskammare under ledning av nationalekonomen Klas Eklund för att ”starta om” den svenska ekonomin efter coronakrisen, pekar i en rapport ut en rad områden som de anser bör reformeras.¹³

Bara en … hick!… stimulans till

Med de gigantiska budgetunderskott som nu byggs upp och den expansiva penningpolitik som förs när världen försöker stimulera sig ur krisen under coronapandemin, kommer inflationen säkert tillbaka på agendan igen. Men det ligger sannolikt en bit fram i tid.

Att finanspolitiken gör comeback och att statens roll de närmaste åren kommer stärkas står dock helt klart. Både som finansiär, ägare och regelmakare. Med risk för stora målkonflikter. Ett ämne så omfattande att vi återkommer i frågan i en separat artikel.

William Chesney Martin Jr, den längst sittande chefen i Federal Reserves historia, har liknat en centralbanks uppgift vid att ta bort bålskålen på en fest innan det blir för roligt. En centralbank bör höja styrräntorna precis när ekonomin når en topp. Möjligen kan man se att världens centralbanker i sin iver att få fart på ekonomin nu är redo att riskera att strama åt lite försent. Ungefär på samma sätt som värden för en fest som bjuder på den där extra drinken utsätter sig för risken att gästerna blir överförfriskade.