Maria Graners påstående att Ibn Rushd stärker demokratin tycks ha blivit ett mantra för Folkbildningsrådet.
När vi pekat ut område efter område i Ibn Rushds verksamhet med synnerliga brister, retirerar Folkbildningsrådet till att helt nonchalera detta och i princip göra en copy-paste av sina tidigare allmänt hållna försvarstal när Ibn Rushd kritiserats. Maria Graners påstående att Ibn Rushd stärker demokratin tycks ha blivit ett mantra för Folkbildningsrådet. Men som vi visat i våra artiklar finns det inga belägg för detta, tvärtom finns det djupt problematiska aspekter – som undviks med kirurgisk precision.
Ett icke-svar som inte imponerar
I stället för att ta kritiken på allvar lägger Maria Graner ut rökridåer. De många kritiska frågor om till exempel högst olämpliga lokala samarbetspartner vi ställde förblir obesvarade, liksom de uppenbara kopplingarna till Muslimska brödraskapet som vi pekat ut. Det imponerar inte, för att uttrycka det försiktigt.
Men ett icke-svar är också en sorts svar. Det blir därmed ännu tydligare att Folkbildningsrådet harvar på i gamla hjulspår och helt enkelt inte är ämnat för uppgiften. Sammantaget hanterar Folkbildningsrådet fyra miljarder skattekronor årligen. Den omfattande historiken med bidragsfusk bland många studieförbund borde i ett tidigare skede ha fått politiker att reagera kraftfullt gentemot Folkbildningsrådet. I stället har de lugnt fått simma vidare och fortsätta med sitt miljardregn av skattekronor präglat av bristande kontroll och transparens.
När nu Folkbildningsrådet tydligt visat att det saknar både kunskaper och intresse för att hantera de exponerade bristerna hos Ibn Rushd krävs att riksdagens politiker agerar. Önskvärda åtgärder vore till exempel att omvandla Folkbildningsrådet till en myndighet med full insyn samt att klargöra att studieförbundet Ibn Rushds skatteintäkter upphör.