Även om det är för tidigt för att kunna säga något säkert om världen post corona finns det skäl att anta att USA kommer ut ur pandemin försvagat, förbannat och beväpnat till tänderna. Kina och mindre utmanare som Ryssland kan samtidigt väntas testa den gamla supermaktens vilja och förmåga att upprätthålla sina allianser.
Risken är då att de geopolitiska konsekvenserna blir mer dramatiska än de ekonomiska.
Smittan som en ny typ av krigföring
Det har redan skrivits mycket om hur USA inte har visat ledarskap under krisen. Vinner Kina nu? frågade exempelvis The Economist i veckans nummer.
Men det kan vara nog så viktigt att se med vilken fientlighet och misstro den amerikanska eliten nu ser på kommunistpartiet. Den pensionerade brigadgeneralen och Kina-analytikern Robert Spalding tillhör en grupp som menar att Kina avsiktligt lät viruset spridas för att förstöra västvärldens ekonomier.
Det första globala kriget det här århundradet började i december utan att ett skott avlossats, skriver Spalding i American Military News. Det började med att en doktor som försökte varna sina kollegor om att patienter till hans sjukhus uppvisade symtom som liknade sars greps medan patienternas prover förstördes. WHO underrättades tidigt men hindrades av kommunistpartiet från att resa till Wuhan.
De har förvandlat globalisering och internet till ett vapen.
Samtidigt som partiet försäkrade världen att viruset inte var någon fara för allmänheten fick hundratusentals människor resa från Wuhan ut i Kina och världen. Viruset var nu fritt att följa den nya vägen för ”obegränsad krigföring”, vilket även är namnet på en metodbok skriven av två överstar från Folkets befrielsearmé om hur man genom okonventionella medel kan besegra ett militärt överlägset USA, skriver Spalding.
Den nya tidens krig utkämpas med handel, ekonomi, propaganda och media – och de används för att hjälpa partiet. Han anklagar Kina för att ha förvandlat globalisering och internet till ett vapen.
”De visste om viruset på förhand och kunde därför kontrollera utflödet av information och människor. De visste att Wall Street skulle kollapsa. De kunde räkna ut att USA och andra skulle behöva sätta igång gigantiska stimulanspaket och att mycket av dessa skulle flöda till Kina, eftersom de kontrollerar leverantörskedjorna. Genom att bli relativt rikare kan de köpa upp amerikanska och andra bolag och ytterligare stärka sin kontroll. De kan också hindra eller åtminstone begränsa USA försöka att stoppa Kinas (Huaweis) 5G-nät i världen, som kommer att föra data till Kina och göra Kina till världens Saudiarabien för data. Game, set och match, skriver Spalding och dundrar: ”Vi kan för evigt debattera om viruset var avsiktligt skapat och släppt eller om det uppstod på en naturlig väg. Men den debatten kommer att dra uppmärksamhet från att kommunistpartiet avsiktligt skapade den globala pandemin.”
Liberala Washington Posts utrikespolitiska kommentator skriver om hur partistaten nu utnyttjar att västvärlden ligger däckad för att ta kontroll över framtidens industrier och slå ut konkurrenter.
Hål i konspirationsteorin
Man kan förvisso hitta hål i de många teorier som nu sprids om Kina. Trump avfärdade trots allt hotet även efter att det var känt. Hur mycket skillnad hade ett transparent kommunistparti egentligen gjort?
Det saknas även redovisade bevis för hypotesen att viruset skulle ha skapats på ett laboratorium i Wuhan och sedan oavsiktligt råkat komma ut, som amerikanska medier hävdat med hänvisning till underrättelsekällor. WHO säger att viruset av allt att döma har naturligt ursprung. Det saknas också bevis för att partiet skulle ha låtit pandemin sprida sig i världen med onda avsikter; att mörklägga dåliga nyheter är trots allt en ryggmärgsreflex för partiet. Det får nog betraktas som långsökt att någon avsiktligt skulle ha spridit det som ett B-vapen, som FOI-forskaren Per Wikström skrev i Kvartal i veckan. Det är svårt att se att det är någon stat som ”vinner” på dagens pandemi, vare sig medicinskt eller ekonomiskt.
Hökarnas tid i USA
Men det intressanta i kråksången är att Spaldings teorier inte är ett ytterkantsexempel. Den hökaktiga/realistiska syn på Kommunistkina som alt-right-ideologen Steve Bannon var tidigt ute med är numera närmast mittenpolitik i USA. Bannon har också länge varnat för ett kommande krig med Kina.
Spalding var med och utformade Trump-administrationens nationella säkerhetsstrategi, och han har i årtionden varit rådgivare om Kina åt den amerikanska ledningen. Han är också författare till boken ”Stealth War: How China Took Over While America’s Elite Slept”.
Även utanför USA finns en växande bitterhet mot Kina. Australiens utrikesminister Marise Payne har krävt en internationell sanningskommission om virusets ursprung, och hon har gjort klart att en sådan inte bör utföras av WHO, eller CHO som Japans vice premiärminister syrligt kallat den hårt kritiserade Världshälsoorganisationen – C för China.
Från europeiska länder som Storbritannien har det kommit signaler om att kräva Kina på svar och ompröva relationen till landet. Japan har meddelat att det har för avsikt att ta hem högteknologisk produktion, och det ingår också som en del av landets ekonomiska räddningspaket. Sverige har upprättat regler för att kunna stoppa utländska (läs kinesiska och ryska) investeringar nu när det är rea på våra kronjuveler.
Kinas strategi mot anklagelserna
Kommunistpartiets narrativ är att viruset är ett globalt problem med en kinesisk lösning (och absolut inte tvärtom). De säger att det inte finns några bevis för att pandemin började i Kina. De har även med framgång spridit konspirationsteorier om att viruset skapades av amerikansk militär och planterades ut i Kina.
Om Kina blir först med ett vaccin kommer det att jämföras med ett Sputnik-ögonblick, och det kommer att stärka känslan av nationell kris.
Trump har redan visat att han kommer att använda ”skyll på Kina-strategin” under sin valkampanj. Demokraterna kommer att pekas ut som svaga mot Kina.
Om Kina blir först med ett vaccin kommer det att jämföras med ett Sputnik-ögonblick, och det kommer att stärka känslan av nationell kris.
Men för USA är det något relativt nytt att se Kina som det främsta hotet. Sedan andra världskriget har Sovjet, kalla kriget och kriget mot terrorismen toppat agendan. Kina har mest dykt upp som en pusselbit i andra problem. Det är så Kina har kunnat bygga styrka i det dolda, taoguang yanghui, som Kinas gamle ledare Deng Xiaoping formulerade landets tidigare utrikespolitiska doktrin.
Min nästa artikel kommer att handla om ambitionen att bygga en ny Kinaledd era för allt under himlen.