Corona är ingen krigföring

ridit desinformation under flera år och utnyttjar även covid-19-pandemin för att så tvivel och öka misstron mot myndigheter i andra länder, även i Sverige⁶.

Det är generellt svårt att bedöma om en stat bedriver verksamhet som bryter mot internationella konventioner och avtal, som man samtidigt säger sig stå bakom.

Det har under 1900-talet existerat vapenprogram i flera länder där man studerat hur bakterier och virus skulle kunna användas i krig. Tänkta mål var inte endast människor utan även djur och växter. Man har bedrivit forskning kring naturligt förekommande sjukdomsframkallande mikroorganismer och i vissa fall försökt göra dem än mer smittsamma eller dödliga. Genetiska modifieringar har gjorts för att motmedel, som exempelvis antibiotika, ska bli verkningslösa.

Trots att olika personer uttalar sig om Kinas ”hemliga B-vapenprogram” finns det inga tillförlitliga uppgifter om att ett sådant program existerar. Det är generellt svårt att bedöma om en stat bedriver verksamhet som bryter mot internationella konventioner och avtal, som man samtidigt säger sig stå bakom. Stater med auktoritära regimer har inte sällan en bristande transparens och en vingklippt mediekår, vilket gör att oegentligheter kan döljas bakom en legitim fasad. Något som bevisligen skedde i Sovjetunionen fram till dess fall.

Attack med pestsmittade loppor

Efter klorgasanvändningen i första världskrigets skyttegravar initierades en internationell överenskommelse om att användning av kemiska och biologiska ämnen skulle förbjudas i militära konflikter. Detta manifesterades i Genèveprotokollet som trädde i kraft 1928. Flera länder signerade, men förbehöll sig rätten att kunna använda biologiska (B) och kemiska (C) vapen som vedergällning om de angreps med denna typ av vapen. Genèveprotokollet reglerar bara användning. Det hindrar därför inte stater från att utveckla, producera eller att lagra BC-vapen.

Under andra kinesisk-japanska kriget attackerade Japan kinesiska städer med loppor som hade infekterats med pestbakterien, Yersinia pestis.

Under andra kinesisk-japanska kriget attackerade Japan kinesiska städer med loppor som hade infekterats med pestbakterien, Yersinia pestis. Japan hade undertecknat men inte ratificerat Genèveprotokollet.  Lopporna släpptes, tillsammans med ris- och vetekorn, från flygplan över minst tre kinesiska städer under 1941–1942. Tanken var att råttor skulle dras till spannmålskornen och därmed komma i kontakt med lopporna, som därefter skulle infektera befolkningen med pestbakterien. Även andra bakterier spreds i Kina av japanska trupper för att åstadkomma sjukdom och därmed försvaga det kinesiska motståndet.

Det är svårt att veta hur många som föll offer för dessa B-vapenattacker. Det finns inga säkra bedömningar av hur effektiv japanernas strategi var.⁷ Förutom attackerna hade Japan en försöksenhet på ockuperad mark i Kina, Enhet 731, som utförde grymma försök på tusentals kinesiska krigsfångar med bland annat smittsamma sjukdomar och kemiska ämnen.⁸ De japanska attackerna mot Kina är de enda kända exemplen på storskalig användning av B-vapen i modern tid.

I andra världskrigets kölvatten

I samband med andra världskriget initierades B-vapenprogram i USA, Storbritannien och Kanada.

Under senare hälften av 1950-talet gick Storbritannien allt mer över från planerna på en offensiv krigföring med B-vapen till en defensiv inriktning, och landets egna kärnvapenprogram prioriterades högre.⁹ Under den offensiva perioden intresserade sig britterna, liksom amerikanerna, mest för den sporbildande bakterien Bacillus anthracis, som orsakar den allvarliga sjukdomen anthrax (mjältbrand). Dess sporer kan göra att bakterien överlever i jord i flera decennier.

Bacillus anthracis förekom i de (minst) fem brev som skickades till tidningsredaktioner och politiker i USA strax efter attentaten den 11 september 2001.¹⁰ Händelserna orsakade – förutom att fem människor dog – stora effekter på samhället i form av en enorm polisutredning, sanering av postterminaler och myndighetsbyggnader, samt tiotusentals amerikaner som blev uppmanade att ta antibiotika i förebyggande syfte. Postförsändelser med pulver och hotmeddelanden har alltsedan dess förekommit över hela världen. Det finns dock inga kända exempel på förekomst av mjältbrandssporer i några pulverbrev efter de fem breven 2001.

Mjältbrandssporer över Gruinard

1942 spred britterna mjältbrandssporer på den obebodda ön Gruinard utanför Skottlands västkust för att utvärdera mjältbrandssporer som ett B-vapen. Ett 60-tal får på ön användes som försöksdjur, och djuren började dö tre dagar efter mjältbrandsbomberna.¹¹ En kort film finns på Youtube som visar delar av försöken.¹² Ön var starkt kontaminerad efter försöken och det var förbjudet att gå i land. Inte förrän 1990, fyra år efter en stor saneringsinsats då man dränkte ön med 280 ton formaldehyd och havsvatten, upphävdes förbudet.

 

Team från brittiska Försvarsdepartementet tar prover i förorenat testområde på Gruinard Island. Året var 1966. Foto: Jack Crombie/TT.

 

Under en period, 1948–1954, utförde Storbritannien fem testserier av olika smittsamma aerosoler¹³ ute till havs runt de brittiska och karibiska öarna. Apor, får och marsvin smittades med olika bakterier som orsakar sjukdomar som dock kan behandlas med antibiotika. Ett av testerna, Operation Cauldron, som genomfördes 1952, filmades och finns på Youtube.¹⁴ Storbritanniens offensiva program prioriterades ned ordentligt 1956 till förmån för skyddsforskning. Endast mer teoretiska studier genomfördes under 1960-talets första hälft.¹⁵

Biologi- och toxinvapenkonventionen

Det amerikanska offensiva B-vapenprogrammet sträckte sig ända fram till 1969 när president Nixon formellt avslutade det. Fram till 1956 var syftet endast att det skulle användas som vedergällning. Därefter ändrade USA:s nationella säkerhetsråd skrivningen till att biologiska och kemiska vapen kan användas för att förstärka den militära effektiviteten i krig. Detta hade antagligen fallit i glömska eller ignorerats och gällde formellt ända fram till 1975, när president Ford till slut ratificerade Genèveprotokollet samt den nya Biologi- och toxinvapenkonventionen (BTWC).

BTWC förhandlades fram av USA, Storbritannien och Sovjetunionen 1972 och förbjuder bland annat utveckling, produktion, samt lagring av B-vapen inklusive toxiner. President Ford deklarerade då att USA härmed frångick principen om att använda B-vapen i vedergällningssyfte.¹⁶ Orsaken var att effekterna av B-vapen är svåra att överblicka och förutse och dessutom sågs utvecklingen av denna typ av vapen som omoralisk.¹⁷ Kärnvapen var USA:s första val i avskräckande syfte.

B-vapen i ammunition

Under den offensiva fasen av USA:s program (1942–1969) gick man från att studera en tämligen bred palett med cirka 20 patogena mikroorganismer och toxiner till att mot slutet av perioden fokusera på Bacillus anthracis och botulinumtoxin (det mest toxiska av alla kända ämnen). Men man hade vid tiden för nedmonteringen av sitt B-vapenprogram även andra ämnen i lager (1970) med syftet att slå ut människor antingen genom att orsaka sjukdom eller död.

Vissa av ämnena hade man producerat och fyllt i olika typer av ammunition. Enligt USA:s försvarsdepartements deklaration fanns ammunition fylld med cirka 75 kilo Bacillus anthracis-sporer innan de förstördes.¹⁸ Det finns exempel på teoretiska modellberäkningar för utspridning av 50 kilo sporer i luften över en femmiljonersstad, som visar att det kan resultera i 100 000 dödsfall, förutsatt ”optimala” förhållanden.¹⁹

Det kanadensiska B-vapenprogrammet var mindre än både det brittiska och amerikanska, men alla tre arbetade tillsammans med forskning och tester. Det kanadensiska programmet avslutades samtidigt som det amerikanska och kännetecknas främst av sitt särskilda fokus på djursjukdomar.

Störst B-vapenprogram i Sovjet

Det i särklass mest omfattande B-vapenprogrammet i historien hade Sovjetunionen och det bedrevs under perioden 1972–1992. Landet hade ett B-vapenprogram på plats ända sedan första världskrigets slut, men det var i samband med tillblivelsen av BTWC som man började skala upp verksamheten och utnyttja modern bio- och produktionsteknik för att lägga B-vapen till sin samling av användbara verktyg i händelse av krig.

Eftersom Sovjetunionen var en av de stater som förhandlade fram, och hade ratificerat BTWC, skedde verksamheten i Sovjet under största sekretess då den var ett klart brott mot konventionen. Det fanns planer på att använda B-vapenförmågan för att sprida smittkoppsvirus direkt efter en kärnvapenattack och på så sätt döda alla som överlevt explosionen och den radioaktiva strålningen. Man tänkte sig slå mot stora befolkningscentra, främst i USA, för att försvaga amerikansk försvarsförmåga. Det fanns särskilda program mot den primära livsmedelsproduktionen (spannmål och boskap). En av bevekelsegrunderna till det omfattande programmet vara att man var övertygad om att USA hade ett motsvarande. Misstron var stor och det kalla kriget med kapprustning stod i full blom.

Många som deltog var inte ens själva medvetna om att de bidrog till det.

Det sovjetiska B-vapenprogrammet hade både en militär och en civil del. Den civila gick under namnet Biopreparat och var en mängd företag och institut som utförde forskning och utveckling bakom en civil fasad.²⁰ För att bibehålla sekretessen kännetecknades det sovjetiska B-vapenprogrammet av en ”stuprörsorganisation”. Det var relativt få som kände till omfattningen och hade en klar bild av hela programmet. Många som deltog var inte ens själva medvetna om att de bidrog till det.

Putin erkänner inte dess existens

Mycket av det vi känner till om det sovjetiska programmet kommer från de forskare och nyckelpersoner som hoppade av till väst efter Sovjetunionens fall. Det finns uppskattningar att uppemot 60 000 personer var involverade och att verksamhet försiggick på 40–50 platser över hela Sovjetunionen. Den stora anläggningen för spridningstester utomhus låg på en ö i Aralsjön som numera är beläget i Kazakstan, och vid en produktionsenhet i närheten av Stepnogorsk, även den i Kazakstan, hade man kapacitet att producera 300 ton mjältbrandssporer per år.

Enligt en Vectorforskare var Marburgviruset bättre lämpat som B-vapen jämfört med Ebolavirus då det var mer smittsamt och överlevde längre efter att det spridits.

Rysslands största virologiska institut, Vector, som i dagarna meddelade att de har kommit långt i utvecklingen av ett vaccin mot covid-19 och som är ett av två institut i världen som har godkänts av WHO att förvara smittkoppsvirus, var en av hörnstenarna i det sovjetiska B-vapenprogrammet.^{21, 22} Vid Vector arbetade man bland annat med smittkoppsvirus och blödarfebervirus såsom Ebola och Marburg. Enligt en Vectorforskare var Marburgviruset bättre lämpat som B-vapen jämfört med Ebolavirus då det var mer smittsamt och överlevde längre efter att det spridits.²³ Man lyckades producera relativt stora mängder och dessutom få till ett torrt pulver som var lämpat för spridning i luften; vilket är det effektivaste sättet att infektera många människor. Man arbetade parallellt med att utveckla ett vaccin mot Marburg för att kunna skydda den egna befolkningen och egen trupp.

 

Vector State Research Center of Virology and Biotechnology, dit covid-19-tester från ryska medborgare skickas för behandling. Institutet var en av hörnstenarna i det sovjetiska B-vapenprogrammet. Foto: Kirill Kukhmar/TT.

 

Den sovjetiska militären bedömde att en attack med Marburgvirus skulle orsaka cirka 25 procent dödlighet i Europa och 80 procent i Afrika.²⁴ En avhoppare, Sergei Popov, har berättat att han lyckades modifiera Legionella-bakterier så att de kunde framkalla en allvarlig nervsjukdom. Symptomen, som liknande multipel skleros (MS), visar sig åtskilliga dagar efter att offret framgångsrikt behandlats för själva bakterieinfektionen. Poängen skulle ha varit att ett nytt vapen ska ha nya och ovanliga symptom som är svåra att känna igen och bota, samt vara dödligare än naturligt förekommande bakterier och virus.²⁵

President Putin har aldrig erkänt existensen av Sovjetunionens B-vapenprogram.²⁶

Defensiv forskning pågår

Tillåten defensiv forskning om potentiella biologiska vapen, det vill säga skyddsforskning, pågår idag i många länder, ofta inom ramen för respektive lands försvarsforskningsprogram. Vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI:s enhet i Umeå bedrivs skyddsforskning främst för att utveckla bättre och snabbare analysmetoder för att kunna påvisa potentiella B-vapen och för att skilja naturliga utbrott mot avsiktlig spridning. Metoderna går ut på att studera mikroorganismernas genetiska material: DNA och RNA. FOI studerar ifall detta skiljer sig hos de bakterie- eller virusstammar som orsakar ett visst sjukdomsutbrott mot vad som tidigare är känt. Kan dessa avvikelser ha uppkommit genom naturliga mutationer eller finns det indikationer på att någon medvetet ändrat i den genetiska koden?

Arbetet är en del i den nationella beredskapen för att tidigt kunna göra korrekta bedömningar om lämpliga motåtgärder.

Forskningslabb i Wuhan?

Historiebeskrivningen ovan visar vilka långtgående planer olika länder har haft på att utnyttja mikroorganismers egenskaper att döda och oskadliggöra människor, djur och växter, inom ramen för statliga försvarsforskningsprogram. Det förekommer spekulationer i media huruvida sars-cov-2 har modifierats av forskare som en del av ett B-vapenprogram eller om det oavsiktligt sluppit ut från ett forskningslabb i Wuhan.^27,28

Det är för tidigt att säga om viruset modifierats på naturlig väg eller om det skett i ett labb och på något sätt oavsiktligt kommit utanför labbets skyddande väggar. Att en medveten modifiering och utspridning gjorts i syfte att starta en pandemi, som ett B-vapen för att vinna någon fördel, är dock tämligen långsökt. Den inneboende nackdelen med att använda smittsamma mikroorganismer som ett vapen är att det i vår globaliserade värld är svårt att kontrollera vilka som drabbas. Vilket covid-19-pandemin är ett tydligt exempel på.

Det är svårt att se att det är någon stat som ”vinner” på dagens pandemi, vare sig medicinskt eller ekonomiskt.

Det är helt enkelt svårt att se att det är någon stat som ”vinner” på dagens pandemi, vare sig medicinskt eller ekonomiskt, så som den har utvecklats. Den smutskastning och ryktesspridning som sker i internationella och sociala medier förstärker endast den polarisering som sker mellan öst och väst.

Det pågår ett intensivt arbete i flera länder – i Sverige är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB – med att hantera och förhålla sig till den desinformation som sprids i diverse nyhetsmedier om hur och var covid-19-pandemin uppstod, hur olika stater hanterar pandemin, samt spridning av olika typer av konspirationsteorier kopplade till pandemin. ^{29, 30, 32, 32, 33} Arbetet med att identifiera och förkasta desinformation och samtidigt lyfta fram vetenskapligt baserade studier är centralt för att politiska ledare ska kunna fatta beslut om medicinska, ekonomiska och politiska åtgärder på korrekta grunder.