Det har varit en pressad livssituation som skulle ha tagit knäcken på många andra. Men Angela har samtidigt studerat vidare och är nu doktorand i historia vid det prestigefyllda Cambridge-universitetet i Storbritannien. Hennes forskning handlar om hur kinesiska myndigheter har använt medicinkampanjer för att forma en nationell identitet och hennes master-uppsats behandlar bruket av lobotomering i Sverige på 40-talet. Intresset för medicinhistoria har delvis sin grund i hennes egna hälsoproblem och kontakter med sjukvården, med
Angela Gui är från Göteborg men gick i förskola i Kina under några år när hennes pappa bodde där. När hon återvände till Sverige låg hon före de andra eleverna. Hon blev uttråkad, skolkade och hamnade ofta i bråk. Men hon uppmuntrades att läsa hemma och hennes studiebegåvning fick blomma ut under gymnasietiden.
Angela ville egentligen studera teoretisk filosofi på universitetet, men hennes pappa satte stopp för det eftersom han menade att det skulle inte leda till något jobb. Hon valde då i stället att läsa teoretisk sociologi i England – kanske inte en självklar väg till ekonomiskt oberoende men en kompromiss som familjen kunde acceptera.
Mitt främsta intryck av Angela Gui är en mycket intelligent, påläst och intellektuellt vaken person med en sällsynt integritet. Hon är mycket mer än medieberättelsen om dottern som försöker rädda sin kidnappade far ur klorna på Kinas kommunistparti. Vi är därför mycket glada att Angela Gui här gör debut som kulturjournalist med en essä om skam, klimat och individualisering av samhällsproblem – ämnen som inte blir mindre aktuella av att det samtidigt pågår klimattoppmöte i Madrid och en stor skolstrejk är planerad i Stockholm på fredagen. Läs essän ”Jag finns, därför skäms jag” här.
artikel från Kvartal
- Alla artiklar
- Alla poddar
- Kvartals app
- Reklamfritt
