- I dag nämns ofta vikten av en värdegrund i samhällsdebatten. Den ses som en viktig byggsten i den gemensamma svenska eller europeiska identiteten.
- Detta resonemang är förvänt, eftersom våra identiteter är individuella, djupt rotade, ofta omedvetna och inte minst svåra att förändra.
- I en liberal demokratis kärna ligger i stället samhällets förmåga att omspänna många olika, ibland motsatta, värdegrunder, drivkrafter och självbilder.
- Lika grundläggande är att människors handlingar – inte deras självbilder – bör vara det som bedöms och som blir utgångspunkt för ett medborgerligt förtroende.
Att professioner, organisationer och institutioner har antagit särskilda värdegrunder är i dag nästan en självklarhet. Men skillnaden mellan detta och att mena att det finns en allmän nationell värdegrund som alla bör dela är himmelsvid, skriver Anders Björnsson. I det förra fallet ansluter vi oss till en gemenskap efter eget val, medan vi däremot ansluts till en tänkt kollektiv svensk eller europeisk identitet.
Hur känner man sig som svensk, som europé, som världsmedborgare? Det är nog väldigt olika. Det vill säga det skiftar från individ till individ. En del svenskar kanske inte alls uppfattar sig som européer och en del som uppfattar sig som européer kan mycket väl vara bosatta i andra världsdelar. Därför känns också diskussionen om vilka länder som tillhör Europa något verklighetsfrämmande. Ser indiern sig som asiat? Och islänningen: Är han europé eller asiat? Kontinentalsprickan går ju rätt igenom den insulära landmassan.
Detta är allmänt talat problemet med kollektiva identitetsmarkörer. De spricker upp, de kan aldrig vara entydiga. Ändå används de, synbarligen i tilltagande utsträckning.
Europeiska Unione