Yahya Hassan är den nordiska poesins klarast lysande stjärna. Som outsider har han sopat banan med etablerade sanningar om dikt, författarskolor och den klubb för inbördes beundran som utgör normal karriärväg i finkulturen. Nu är den danske förortspoeten aktuell med en uppföljare till sin makalöst framgångsrika debutdiktsamling.

Hösten 2013 kom en 18-årig ung man från Århus vid namn Yahya Hassan ut med sin första diktsamling. Det var en bok som skulle komma att röra om ordentligt i poesivärlden. En del svenska kritiker fördömde vad man såg som ett flörtande med högerpopulism och kritik av invandringspolitiken, men såg samtidigt värdet av att låta trycka en osminkad röst från det danska samhällets botten.

Själva tolkningen av Hassan fick stor betydelse. Det var viktigt att konstatera att Hassan inte var en röst från den danska majoriteten. I botten kunde man ana ett mått av avundsjuka i det svenska mottagandet – och länge undrade man kanske när Sverige skulle få sin egen Yahya Hassan.

Frisläppt i kevlarvästen

Yahya Hassan 2, som nyligen kom ut på Danmarks största förlag Gyldendal, är Hassans uppföljare till debuten och är i princip lika drabbande läsning som debuten. Den är skriven utifrån en något annorlunda position. Poeten har blivit vuxen och berömd och har fått skottsäker väst och livvakter efter att ha fått en stark hotbild mot sig, bland annat för sina uttalanden om islam. Han har hunnit sitta av ett fängelsestraff efter att ha blivit dömd för grov misshandel.

JEG FLANERER OMKRING I EUROPA
MED EN DIGTSAMLING I INDERLOMMEN
LIVVAGTERNE KORRIGERER MIG OG NAVIGERER MIG
DE ARME MÆND HAR DET BEDRE I MITT LIV
END JEG SELV HAR DET

(Yahya Hassan 2, s. 8)

Tonen är densamma som i debuten, men något mognare. Kanske kunde man säga råare. Språket är lika stint av attityd, en sorts uppgiven gangsterslang blandad med danska idiomatiska uttryck. Han skriver konsekvent med VERSALER.

Hassans dikter är mycket närvarande i det som sker här och nu, i utanförskapet och i det danska samhället. Hans ton är nonchalant och förvirrad, rusig och desperat. Han associerar och dagdrömmer under olika grader av nykterhet. Och någonstans finns även en sorts krass humor, ett skratt som är både galet och genialiskt. Tillståndet i det danska samhället är något förändrat sedan debuten. Yahya Hassan 2 ägnar fler rader åt att kritisera och häckla den danska migrationspolitiken än att attackera den egna bakgrunden och uppväxtmiljön, till skillnad från debuten. Han fördömer allt – kulturlivet, världspolitiken och inte minst sig själv och den egna vardagen.

När identiteten blir livsviktig

Hassans dikter beskriver identitetens järngrepp – tematiken rör sig ofta i en klaustrofobisk stämning präglad av att inte kunna fly från sig själv och sitt sammanhang. Som sådana blir dikterna ett slags ocensurerade kommentarer till vår tids stora konfliktlinjer kring identiteten, där inte minst ungdomar med invandrarbakgrund i europeiska storstäders förorter har hamnat i skottgluggen. Självhatet är starkt i dikterna och är tätt sammanflätat med hatet mot samhället. Det finns en stark längtan efter att bara vara äkta. Hassan slits nästan itu av sin verklighetsflykt samtidigt som han kämpar för att förbli sig själv och inte bli uppslukad av kulturvärlden som tycks vara synonym med den värld som har behandlat honom så illa.

JEG ER VED ATT BLIVE MAST MELLEM TO MAGTSTRUKTURER
EN DER FUNGERER OPPEFRA OG NED
OG EN DER FUNGERER NEDEFRA OG OP
JEG STRITTER IMOD MED ARME OG BEN

(Yahya Hassan 2, s. 9)

Vad jag tror gör Hassans poesi så drabbande är förhållningssättet till den egna tillvaron, en blick som är både kaxig men ändå släpper in en på livet. Få andra böcker har lyckats fånga den unga nutidsmänniskans slitningar mellan det inre och det yttre, mellan verklighet och dikt, så effektivt som Hassan. Man får detaljer som sällan beskrivs någon annanstans om den undre världen och detta beskrivet med både stort allvar och en medryckande mycket mörk humor. Det är en mångbottnad poesi som är oupphörligt fascinerande att läsa. Bäst blir det förstås om man läser den på originalspråk, med hjälp av ett bra lexikon (exempelvis Den Danske Ordbog på nätet), som kan hjälpa en att hänga med i den danska slangen som myllrar av idiomatiska uttryck och nya låneord.

Poeten som säljer femsiffrigt

Yahya Hassan 2 stärker ytterligare känslan av att Hassans poesi är väsensskild från all annan som utges, den är inte bara poesi, utan det är en pågående rörelse, en ung invandrarkilles liv i Danmark på 2010-talet. Försäljningssiffrorna för debuten är sedan länge kända av en litteratursociologiskt intresserad allmänhet. Mer än 120 000 sålda ex, den mest sålda diktsamlingen i dansk historia, ja, det är helt enkelt oerhört bra för en diktsamling. Många av Sveriges och Danmarks mest uppburna poeter säljer sällan slut på sin första upplaga om något tusental ex. De usla försäljningssiffrorna är en ordning man har kommit att vänja sig vid. Sprickan mellan utövarna och publiken är uppenbar när man får en djupare kontakt med poesivärlden. Det är en värld full av engagerade människor som försöker kämpa mot tiden, eller kanske verklighetens krassa faktum: att det helt enkelt säljs ytterst lite poesi i dagens Norden, och att en stor majoritet av befolkningen har ett försumbart intresse för denna konstform.

Hassan utanför klubben för inbördes beundran

Ju mer jag tänker på det, desto mer känns fenomenet Yahya Hassan som en parallell händelse med så mycket annat som har skett i de västerländska samhällena, eller ja, hela världen, de senaste åren, där underdogs och totalt uträknade kandidater till exempelvis politiska val har kommit och helt sopat banan med övriga kandidater och givna förhållningssätt. Yahya Hassan visar att denna utveckling även råder inom det kulturella fältet. Hans poesi bröt igenom en rad försanthållna vallar som hade etablerats av parnassen, en sorts aristokrati som inte är folkvald, men inte heller utsedd genom blod, utan snarare framställd genom en rad komplicerade processer där den som bäst lyckas förvalta och tillförskansa sig sitt kulturella kapital får makt och inflytande.

Den nyligen utkomna reportageboken Klubben av DN-journalisten Matilda Gustavsson visar tydligt att kulturvärlden är beroende av dessa flytande gränser mellan bildning och kapital, och att det kan gunga ordentligt när gamla sanningar ifrågasätts och nya perspektiv ska beredas plats.

En sådan sanning var till exempel att man behöver gå en författarskola för att kunna bli utgiven. Hassan gick förvisso den danska Författarskolan, men hoppade snabbt av. Vad som framförallt var viktigt i hans fall var en kvinnlig mentor, Louise Østergaard, som introducerade honom till en rad författarskap. Hon dömdes sedan till villkorligt fängelse för att ha haft sex med Hassan när han var underårig, 16 år gammal.1

MÅ I FORBEHOLDE JER RETTEN TIL ATT FORDØMME MIG
YDMYGE MIG
SMEDE RÆNKER MOD MIG
AFBRYDE MIG
DEM DER KAN FORSTÅ
SKAL FORSTÅ

(Yahya Hassan 2, s. 18)

Fenomenet Yahya Hassan är i skrivande stund fortfarande i vardande, och tills vidare gör alla som är intresserade av att fördjupa sitt intresse för poesi och samtidens utveckling bäst i att sätta sig ner med antingen debuten eller uppföljaren, det är båda två goda exempel på måsteläsning.

Yahya Hassan 2 kommer att ges ut av Norstedts förlag under våren 2020.

Noter

1, https://www.bt.dk/krimi/fortalte-intime-detaljer-i-retten-doemt-for-sex-med-yahya-hassan