Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Western med samvete

Familj i Nebraska 1886. Det hårda livet för pionjärerna skildras allt oftare historiskt korrekt i westernlitteraturen. Foto: Underwood Archives/TT

Inom den moderna westernromanen har intresset vuxit för att nå historisk trovärdighet. Genren är idag mångfacetterad. En storhet är Lonesome Dove för vilken Larry McMurtry vann Pulitzerpriset. Och att tala om modern västernlitteratur utan att nämna Cormac McCarthy är omöjligt, skriver Tommy Gunnarsson.

Av Tommy  Gunnarsson | 4 augusti 2020
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd Kvartal
I korthet

Tidiga western var litterärt durkdrivna, men även färgade av dåtidens unkna historiesyn, till fördel för den vite mannens hjältemod. I modern western har kreativiteten sprängt alla genremässiga begränsningar.

En av de första western som avvek från den klassiska stereotypen var Lonesome Dove (1985) av Larry McMurtry. En bok om det eviga inre sökandet efter en livsuppgift och om manlig ensamhet.

Vanligt inom den moderna westernromanen är sedan 1970-talet ett växande intresse för att nå historisk trovärdighet. Ett exempel är Cormac McCarthys Blodets meridian (1985).

En rejäl litterär vitamininjektion i westernlitteraturen är Days Without End (2016) av irländaren Sebastian Berry.

 

Min första kontakt med litteraturen, om jag med detta avser givande läsupplevelser, var inte via skolundervisning eller biblioteksväsen, utan via kiosklitteraturen som fanns i tobakskiosken hemmavid. Barndomens boknostalgi präglas minst lika mycket för mig av lukten av snus och rökverk som av bibliotekets väldoftande åldrande bokpärmar. Förutom barbaren Conan av Robert E. Howard var det bara westerns som lockade.

Klassiker bland västernböcker

En aldrig sinande källa till snabba läsäventyr, med betoning på äventyr, fann jag särskilt genom Leonard Meares, en tuff australiensare som spottade ur sig västernböcker. I och med att min litterära smak utvecklades i rask takt hann dessa kioskwesterns för mig dock aldrig ens bli till något guilty pleasure i kitsch. Måhända gjorde de stenhårt intryck på mig som tioåring, men böcker som Bill och Ben bland högvilt och Bill och Ben i spökstaden blev fort banal läsning.

Läs mer Visa mindre