Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Vindkraft – en grön bubbla eller ett svart hål?

Bild: Pixabay.

Det börjar bli känt att de senaste årens vindkraftsinvesteringar inte varit särskilt lönsamma. Men hur illa är det egentligen? Det finns all anledning till oro för såväl kommuner som investerare och lokalbefolkning, skriver bland andra nationalekonomen Christian Sandström.

Denna artikel har fått en replik.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil Inlästa texterLästid 12 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Vindkraftsbranschen utmålar gärna vindkraft som en stabil och säker inkomstkälla, och den svenska staten har kraftigt subventionerat uppförandet av vindkraftsparker genom elcertifikat och ansvarsfrihet gällande miljökonsekvenser.

Vid en granskning av vindkraftsparkernas årsredovisningar framträder tyvärr bilden av ännu en grön bubbla. Billiga offentliga pengar och generösa stöd har i kombination med önsketänkande och konsensus runt miljöfrågornas dignitet skapat en jordmån där bidragskapitalister skor sig på allmänhetens och miljöns bekostnad.

Vår analys av hela sektorn visar emellertid att resultaten i själva verket är ännu värre – eftersom vindkraften inte behöver stå för sina reella kostnader. Vindkraften verkar vara en grön bubbla som riskerar att utvecklas till ett svart hål.

Usel lönsamhet …

Vi har gått igenom årsredovisningarna för samtliga vindkraftsparker som anlagts under åren 2017–2021. I detta material ingår 1 045 av de 1 093 vindkraftverk som anlades 2017–2020. De som inte inkluderats är små och ägs av bönder. 3–4 kommunala energibolag särredovisar inte vindkraften och har därför exkluderats.

Analyser av nyckeltalen för de olika vindkraftsparkerna är ingen munter läsning. Lönsamheten är mycket dålig, totalt sett har räntabiliteten på eget kapital, alltså avkastningen på ägarnas satsade pengar varit negativ varje år. Åren 2018–2019 var den minus 8 procent, 2017 låg den till och med på minus 25 procent. Intressant nog har situationen förvärrats ytterligare under 2020 och 2021 då räntabiliteten sjönk ytterligare till minus 11 procent och sedan minus 15 procent.

Sådana siffror för en bransch är ohållbara och saknar motsvarighet i andra sektorer av ekonomin. Ingen bransch kan överleva på längre sikt med sådana lönsamhetsproblem.

kvartal vindkraft
Källa: Årsredovisningar för samtliga vindkraftsparker anlagda i Sverige 2017–2021.

Tittar vi närmare på de olika vindkraftsparkerna kan vi se ett pärlband av aktieägartillskott, omförhandlade lån och ackordsuppgörelser där banker helt enkelt fått efterskänka lån till vindkraftsparker.

Den enda rimliga orsaken till att en bank efterskänker ett lån måste vara att de inte ser någon realistisk möjlighet att få tillbaka sina pengar. Vår sammanställning visar att ägarna i genomsnitt bara satsat mellan 8 och 16 procent av det totala kapitalet – resten är lån. Det hela är en mycket skör finansiell struktur med en stor inbyggd hävstångseffekt. Vem har lånat ut dessa pengar och vem blir ansvarig när konkurserna blir allt fler?

… i en bidragsdopad verksamhet …

I genomgången ovan, som påvisar kraftiga förluster, är dock intäkterna kraftigt dopade och resultaten är i själva verket ännu värre. I de bolag vi granskar står elcertifikaten för 15–25 procent av intäkterna under åren 2018–2020.

Systemet med elcertifikat skapades för att stimulera utbyggnaden av ”hållbara energiformer”, främst vindkraft. Det bolag som producerar el med hjälp av vindkraft får ett elcertifikat per megawatt-timme som de elproducenter vars el inte är definierad som hållbar har varit tvungna att köpa. På så sätt har övriga elproducenter subventionerat vindkraften med miljardbelopp.

Notan har sedan förts vidare till slutkunden som delvis på grund av denna effekt upplevt stigande elräkningar de senaste åren. Tanken var dock från början att man skulle fasa ut systemet med elcertifikat i takt med att vindkraften byggts ut och följaktligen har priset för elcertifikaten rasat från 218 kronor i september 2018 till 4:40 i mars 2023. År 2019 utgjorde försäljningen av elcertifikat cirka 25 procent av intäkterna för vindkraftsparkerna anlagda 2017–2019.

En genomsnittlig förlustmarginal på omkring tio procent var under dessa år i själva verket alltså ännu värre.

Om vi antar att 25 procent av omsättningen utgjordes av elcertifikat hade varje hundralapp i intäkter utgjorts av 25 kronor i stöd och 75 kronor i intäkter. Givet en genomsnittlig förlust på 11 procent är i sådana fall kostnaden 111 kronor. På en intäkt från betalande kund på 75 kronor har alltså kostnaden varit 111 kronor, det skulle ge en förlustmarginal på 48 procent.

Vi har sett vindkraftverk som ramlar omkull, rotorblad som lossnar och blixtnedslag som slår ut hela vindkraftverk.

Om vi i stället antar att stöden utgjordes av 15 procent av omsättningen skulle varje intjänad hundralapp utgöras av 15 kronor i stöd och 85 kronor i intäkter. Givet samma förlustmarginal som ovan på 11 procent skulle den verkliga marginalen bli minus 30 procent.

Varje verksamhet som gör förluster av en sådan magnitud måste räkna med att vara konkursmässig inom bara några år, särskilt som investeringarna har en så hög belåningsgrad.

Många av de investeringar vi ser idag är baserade på förväntningar om att staten ska fortsätta bjuda på 15–25 procent av intäkterna. Stödsystemet för vindkraft har med andra ord skapat ett svart hål för skattebetalarna.

Men det är i själva verket ännu värre.

… som baseras på glädjekalkyler …

Vindkraftsparkerna beräknar i sin redovisning att vindkraftsparkerna ska hålla i 25–30 år. Sanningen är att vindkraftverken kantas av spektakulära olyckor och förslitningar. Vi har sett vindkraftverk som ramlar omkull, rotorblad som lossnar och blixtnedslag som slår ut hela vindkraftverk. Särskilt de modernare och större vindkraftverken drabbas av detta.

Rotorbladen slits hårt och behöver bytas betydligt oftare än en gång vart 25:e år. I havsbaserad vindkraft diskuteras till och med årligt utbyte av rotorbladen eftersom saltvattnet sliter så hårt på dem. I själva verket borde den ekonomiska livslängden beräknas till högst tio år. Skulle man beakta tio års livslängd i den ekonomiska redovisningen skulle bilden av lönsamheten genast försämras ytterligare då kapitalet måste skrivas av på avsevärt kortare tid.

… och låga räntor

Vindkraftsparkerna har uppförts med en hög belåning till mycket låga räntor. Den veritabla våg av vindkraftsetableringar som sköljt över vårt land är dopad av ett extremt lågt ränteläge. Från mars 2022 till mars 2023 har den svenska styrräntan gått från 0 till 3 procent och detta är något som just nu förändrar lönsamhetskalkylen för befintliga vindkraftsparker.

År 1998 stod vindkraften för mindre än en (1) procent av elproduktionen i Sverige. Under perioden 2016–2021 ökade vindkraften från 15 till 27 TWh och uppgick till nästan 20 procent av elproduktionen.

Det betyder att vi reducerat den planerbara energin kraftigt i och med nedläggningen av sex kärnreaktorer och en stor utbyggnad av vindkraften.

Effektbrist vid stiltje och överskott när det blåser

Det innebär att Sveriges elförsörjning har effektbrist när det är vindstilla och effektöverskott när det blåser. För vindkraftsparkerna betyder detta att de bara kan sälja el när det är utbudsöverskott och därför är som billigast. För samhället betyder det att vi snabbt rör oss mellan effektbrist och överskott som vi inte kan använda. Detta hade inte varit möjligt utan en kraftig subvention genom elcertifikat. Kostnaderna för över- och underproduktion bärs inte heller av vindkraften.

Lönsamhetskalkylerna bygger även på felaktiga uppgifter då så kallade vindvak negligeras. Vindvak innebär enkelt uttryckt att verken planeras för nära varandra och därmed blir effekten kraftigt reducerad. Vindkraftverk som står i vindvak får lägre effekt och kan tekniskt sett inte producera den el som kalkylen visar. Vattenfalls planerade projekt i Bruzaholm är ett bra exempel där styrelsen inte verkar ha tagit vindvakseffekten i beaktande vid sitt investeringsbeslut.

Hantering av giftiga rotorblad

Idag vet vi inte riktigt vilka ämnen vindkraftverkens rotorblad innehåller. Det har inte gjorts någon djupare undersökning av vad det är man behandlar vingarna med för att de ska hålla under extrema påfrestningar. Den exakta cocktailen är patentskyddad.

Om man besöker upplagen för rotorblad i Sverige går det att pilla loss giftiga mikroplaster och granska hur vingarna lappats och lagats under sin livstid. På Gotland ligger rotorbladen på deponi under bar himmel utan någon plan för hur de ska hanteras. Det mesta av rotorbladens kemikalier kommer vi aldrig att kunna ta hand om eftersom vinden har slitit loss dem i form av mikropartiklar och spridit dem över stora områden. Det handlar om mikroplaster med en till stor del oklar kemisk sammansättning.

Vidare har forskare som Helen Karlsson, docent i miljömedicin vid Linköpings Universitet, varnat för att rotorbladen sprider bisfenoler som påverkar såväl människor som djur och växter negativt. Hon menar att vindkraftsindustrins uppgifter skiljer sig från de få oberoende vetenskapliga studier som beräknat spridning av mikroplaster från rotorbladen. I Danmark har Naturstyrelsen fått i uppdrag att undersöka huruvida PFAS i vindkraftverkens vingar kan ha förgiftat 180 kor i höstas. Kring vindkraftens utbyggnad verkar försiktighetsprinciper vara helt åsidosatta och ingen vet vilka konsekvenserna blir på lite längre sikt.

Även om vindkraftsparkerna avsätter medel för sanering och återställande av mark, är det ingen som vet hur rotorbladen ska hanteras. I den mån avsättningar görs ska man ha klart för sig att dessa försvinner i händelse av en konkurs. Eftersom vindkraftsparkerna nästan aldrig äger marken kommer ansvaret vid konkurs att ligga på markägaren. Det är oklart i vilken omfattning markägarna är medvetna om potentiella avvecklingskostnader. Varje vindkraftspark är ett eget aktiebolag och på så sätt kan investerarna lätt dra sig ur enskilda projekt utan att behöva ta ansvar för återställande av området. Det finns redan exempel på detta i Sverige och det lär bli fler de kommande åren.

I dag finns det omkring 5 000 vindkraftverk i Sverige. Varje vindkraftverk har tre rotorblad och deras längd varierar kraftigt. De äldsta modellerna har korta rotorblad på kanske tio meter (9 ton), men ju modernare de blir desto längre blir de. Idag uppförs vindkraftverk med rotorblad på över 100 meter (20 ton). Om vi antar att de svenska vindkraftverken behöver byta rotorblad två gånger under sin livstid och att den genomsnittliga längden är 50 meter handlar det om en total längd på 1 500 kilometer. Allt detta avfall måste hanteras.

Var ska denna deponi ligga, hur stor måste den vara, vem ska upplåta sin mark? Ska verkligen rotorbladen bara ligga på marken under bar himmel? Hur länge då? Eller ska vi gräva ner dem som man gör i Kalifornien? Hur påverkar detta grundvattnet? Ingen har gjort en utredning av hur man ska förbränna rotorbladen och vad det i sådana fall kostar.

Enligt Miljöbalken är vindkraftsbolagen skyldiga att ta hand om sitt avfall, men det finns ingen plan på hur och var man ska hantera avfallet från vindkraftens rotorblad. Inte heller någon kalkyl på vad kostnaden kommer att bli.

Fastighetsvärden som kan förloras

Det finns undersökningar som visar att när vindkraftsparker anläggs så påverkas fastighetsvärdena negativt. Man har kunnat påvisa att fastighetspriserna sjunker, men ändå har ingen vindkraftspark behövt kompensera närboende för fastigheternas värdeminskning. Detta är ett självklart krav i andra länder.

Dagens Industri rapporterade nyligen att Skatteverket skickat ett förslag på remiss som gör gällande att taxeringsvärdet ska sänkas för småhus som har fri sikt mot vindkraftverk. Det gäller hus som ligger högst 1 000 meter från vindkraftverket som kan få sänkta taxeringsvärden på 5–10 procent. Lena Södersten, förbundsjurist på Villaägarna säger till Dagens Industri: ”Vi har drivit frågan och är nöjda med att med att närheten till vindkraft reducerar taxeringsvärdet. Däremot hade vi gärna sett en större justering.”

Enbart under åren 2017–2021 uppskattar vi att Sverige investerade åtminstone 40 miljarder kronor i vindkraft i Sverige.

Sänkta fastighetsvärden är något som medborgarna i Sverige helt enkelt har förväntats acceptera. För en del näringsverksamheter har bara planerna på vindkraft fått allvarliga konsekvenser. Ett exempel är Doggsencenter norr om Simonstorp i Östergötland som under en två år lång process fick kraftiga störningar i sin verksamhet även om man till slut klarade sig tack vare ett kommunalt veto. Dessa kostnader har exploatören Holmen inte behövt kompensera på något sätt. Ett annat exempel är Familjen Henrikssons vildmarkscamping i Pajala som fick lägga ner efter att vindkraftverk uppförts.

Ingen av de berörda har fått någon som helst kompensation när de sett sina livsverk gå i graven i skuggan av vindkraftverkens rotorblad. Vi kan inte se någon annan industriell verksamhet som kan behandla sina grannar på det här sättet. Det är svårt att uppskatta omfattningen, men det handlar om många miljarder i förstörda verksamheter och fastighetsvärden.

Vem tjänar på vindkraften?

Vindkraftssektorn hade aldrig hamnat i detta ekonomiska moras om det inte fanns någon som tjänade pengar mitt i det ekonomiska eländet.

Häpnadsväckande nog är 95 procent av den anlagda kapaciteten under perioden skapad av utländska investerare där kinesiska staten är en stor spelare. Andra investerare är helt okända för oss. Spåren leder ofta till Luxemburg och Schweiz. Dessa aktörer har dragits till Sverige i en omfattning och fart som för tankarna till Klondyke.

Vi vet att det finns företag som tjänar pengar på vindkraften när de tillverkar vindkraftsturbiner, anlägger vindkraftsparker eller underhåller vindkraftverk. Just underhållet av vindkraftverken är en lönsam historia där man behöver fylla på oljor och reparera vingar och växellådor. Det finns till och med företag som tjänar pengar på att från helikoptrar bespruta vindkraftverkens rotorblad på vintern för att lösa upp isbildningar så att inte isstycken slungas iväg från bladen.

Företag som Eolus Vind och OX2 tar väldigt lite risker utan upphandlar och driver projektering och verksamhet åt andra. Medan vindkraftsparkerna verkar blöda pengar, trots alla stöd, har exempelvis OX2 haft en rörelsemarginal på mer än 10 procent i genomsnitt under åren 2019–2022. Den andra framträdande projektören i Sverige – Eolus Vind, uppvisar också goda resultat under de flesta åren sedan 2016. Dessa bolag verkar ha hittat en position där de gagnas av en växande marknad och varken behöver ta eget ansvar eller ta några risker, samtidigt som de tjänar på alla bidrag, riktade stöd till vindkraft och ihålig retorik om grön omställning. Om marknaden imploderar under de kommande åren lär dock även dessa bolag påverkas och kanske är det därför Altor och Harald Mix nu har gått ur OX2.

Enbart under åren 2017–2021 uppskattar vi att Sverige investerade åtminstone 40 miljarder kronor i vindkraft i Sverige. Det handlar om en infrastruktursatsning av historiska mått. För många som bor i närheten innebär det en försämrad miljö, medan den är ett guldregn för andra.

Sannolik konkursvåg de närmaste åren

Vi har här bara tagit upp några exempel på hur vindkraften inte behöver bära sina kostnader. Privatpersoner och företag får sina miljöer, fastighetsvärden och verksamheter förstörda utan någon kompensation. Dessa enorma investeringar har baserats på miljarder i subventioner genom elcertifikat och går ändå med förlust. Man behöver inte betala vad det kostar att stabilisera elnätet, och anslutningen till stamnätet subventioneras kraftigt. Vi kan inte se att man ens har gjort en utredning av hur miljön ska återställas efter nedläggning. Och det är bråttom att ta reda på detta eftersom hela branschen går dåligt. Vi kan förvänta oss en stor konkursvåg de kommande åren.

I en tid när ansvariga politiker försöker undanröja hinder för fortsatt expansion av vindkraften visar vår analys att de senaste årens vindkraftsutbyggnad utgör ett svart hål. Förlusterna är enorma och vi ser inga tendenser till förbättring, utan snarare tvärtom. En sektor som dras med så stora förluster trots att den inte bär sina egna kostnader kan inte vara ekonomiskt hållbar. Den kan inte heller vara miljömässigt hållbar då den ytterst tar mycket mer resurser i anspråk än värdet den skapar.

I stället för att bana väg för mer vindkraft borde regeringen tillsätta en oberoende haverikommission som utreder vindkraftens verkliga kostnader för svensk miljö och svensk ekonomi.

Redan prenumerant?
Du har läst en olåst artikel från Kvartal
Prenumerera för att få ta del av alla texter och poddar från Sveriges vassaste mediehus.

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.