Vi vet ingenting om barn och corona

er hösten blivit en trossats att små barn är inte någon smittfara, och att de hur som helst knappt blir sjuka. Denna uppfattning har cementerats av otaliga uttalanden från Folkhälsomyndighetens representanter, nyhetsartiklar, praktisk politik och av medierna upphöjda experter. Barn har därför inte testats, även om de är sjuka. Föräldrar med covid har fått lämna barnen på förskola och skola, något som är otänkbart i omvärlden.

Samtidigt är det ett faktum att om vi inte hållit barnen hemma skulle en förskolefröken ha suttit med femåringen när han plötsligt utvecklade hög feber.

De hade också varit utsatta för risken för presymtomatisk smitta. Men sistnämnda har ju blivit ett nästan lika känsligt ord som munskydd, så vi nämnde inte det heller.

Men hur hamnade vi egentligen i en situation där det känns som att vi föräldrar har gjort något fel för att vi tog reda på vilken sjukdom våra barn har?

Stamlojalitet slår logik

Ja, som så mycket annat med utfallen av Sveriges coronastrategi verkar det delvis bero på att det har blivit en fråga om identitet och prestige att stötta eller inte stötta Anders Tegnell och regeringens vägval.

I slutet av maj höll utrikesminister Ann Linde och socialminister Lena Hallengren en dragning inför utländska ambassadörer i Sverige. Syftet var att förbättra Sverigebilden, som bedömdes ha skadats av internationell rapportering om höga dödstal. Budskapet som skulle präntas in var att Sveriges strategi inte är så annorlunda.

De enda svenska avvikelserna som Linde godtog var att vi inte stänger förskolor och skolor för yngre barn samt att vi inte har någon lag som tvingar människor att stanna hemma.

En majoritet har virat in Anders Tegnell i svenska flaggan och bundit honom vid rodret. Medierna knöt rosetten.

Tidskriften The Economist hade nyligen en temafördjupning om demokratins kris i världen. Meningen är att politik ska lösa konflikter i samhället, men en polariserad demokrati riskerar att öka dem istället. Eftersom olika politiska stammar lever i olika informationsuniversum blir även rena faktafrågor, likt ansiktsmasker och klimatförändringar, omvandlade till identitetsmarkörer i kulturkriget, menar tidskriften. Stamlojalitet slår logik och forskning.

För Trump-anhängarna spelar det ingen roll hur mycket faktagranskare avslöjar hans lögner, eftersom de identifierar sig med honom och hans grundläggande värderingar. I Sverige har vi en situation där en minoritet får sammanbrott varje gång Tegnell kommer med ännu en felprognos, osanning eller bortförklaring. Och så har vi en majoritet som har virat in Anders Tegnell i svenska flaggan och bundit honom vid rodret. Medierna knöt rosetten.

Fackförbundstidningen Journalisten hade nyligen den talande rubriken ”Journalister hyllar Anders Tegnell i ny undersökning”. Statsepidemiologen fick högst betyg i mediehantering. En representant för den tredje statsmakten sade: ”Jag är med i gruppen som stöttar Anders Tegnell”.

Vid utbrott av magsjuka råder öppenhet, men inte för covid-19

Det som har skett behöver inte alltid vara någon medveten mörkläggning. Tänk mer en pavlosk hundreaktion.

På den högre nivån hemligstämplar kommuner vilka boenden som har smitta och hur många som har dött medan Arbetsmiljöverket inte diarieför hemliga möten om att neka vårdpersonal rätt till munskydd.² På lägre nivåer möts man av sådana här besked: ”Som arbetsgivare har vi ingen informationsskyldighet om bekräftade fall av covid-19.” I utskicket från Stockholms stad till föräldrar den 10 november förtydligade de med att de aldrig informerar om det gäller bekräftade fall bland medarbetare, barn och vårdnadshavare, med hänvisning till patientsekretesslagen.

När det är utbrott av magsjuka eller löss råder det alltid öppenhet. Men vid en sjukdom som är dödlig och kan leda till långtidscovid ska det alltså vara tyst. Föräldrarna får inte möjlighet att själva göra en riskbedömning.

Logiken var inte heller lätt att få ihop för äldre lärare som på fritiden inte får träffa sina barnbarn, men på arbetstid förväntas torka rumpan på ungar från smittade hem, utan skyddsutrustning. Lärare protesterade. Lärare blev sjuka. Den 1 december svängde Folkhälsomyndigheten. Det skedde som vanligt med ett tvetydigt och ambivalent budskap. Nu skulle symtomfria barn som bor tillsammans med någon som har covid-19 stanna hemma från förskolan. ”Syftet är att stilla den oro som skolpersonalen känt. Myndigheten bedömer inte att åtgärden kommer att ha någon avgörande effekt på smittspridningen”, skrev myndigheten.

Med andra ord: Vi gör det här för att lugna hysteriska dagisfröknar – men någon riktig effekt kommer det inte ha. Hur tas den signalen emot av föräldrar som redan i utgångspunkten tycker att det råder hysteri och tillhör team Tegnell? De skiter i reglerna och skickar sina barn i alla fall. Jag hade själv gärna gjort det och ägnat dagarna åt att återhämta mig från sjukdomen i stället för att ta hand om en rastlös femåring, som vi i enlighet med WHO:s rekommendation isolerade och inte lät träffa kompisar eller gå till lekparker på 13 dygn.

Även om åtgärden att hålla barnen hemma inte är avgörande så kan den ha en viss effekt på smittkedjor. Det är en effekt som FHM själva aktivt undergräver genom den för personalen förolämpande formuleringen.

Ingen vetenskaplig konsensus kring det FHM hävdar

Folkhälsomyndigheten kan förvisso ha rätt i sak. FHM menar att yngre barn inte är drivande i smittspridningen. Myndigheten anser att lärare inte blir sjukare än andra yrkesgrupper samt att få barn blir allvarligt sjuka och att smitta mellan barn är mycket mer ovanligt än mellan vuxna. Mot det kan man i och för sig invända att det inte råder vetenskaplig konsensus kring det FHM hävdar. Det råder däremot inget tvivel om att barn kan smitta vuxna; ett fåtal blir allvarligt sjuka och det finns internationella studier som tyder på att även yngre barn i hög grad är smittdrivande.³    

Avgörande effekt på smittspridning skulle vi kanske kunnat ha om Sverige gjort tidig screening vid gränsen; hindrat resande från riskområden; storskaliga tester; accepterat risken för presymtomatisk smitta; gjort effektiv smittspårning med isolering och snabba nedslag på nya klusterutbrott; munskydd. Men allt det har Folkhälsomyndigheten avfärdat eller aktivt misstänkliggjorts som osäker vetenskap eller ”falsk trygghet”. Däremot har länder som framgångsrikt kontrollerat smittan använt de verktygen, likt Taiwan och Kina.

Den senaste information vi har fått från vår stadsdelsförvaltning i Stockholms stad hade rubriken ”Avstå från att lämna ditt barn till förskolan 21 december – 8 januari.” Orsaken är den höga sjukfrånvaron bland medarbetare på stadens förskolor under den pågående pandemin.

Om FHM till slut svänger i frågan om munskydd i kollektivtrafiken så räkna med att de lägger till att åtgärden syftar till att stilla oron och kan ha en placeboeffekt.