De svenska kvinnorna som valde islam

I min forskning om svenska och andra europeiska kvinnor som konverterat till islam, betonar de särskilt att denna religion innebär äkta jämställdhet mellan könen. Ja, islam uppfattas som det enda alternativet för sann kvinnoemancipation. Det muslimska familjelivets främsta fördel är att det är kvinnovänligt, enligt konvertiterna. Kvinna och man är olika, men lika mycket värda. Jämställda men hierarkiskt ordnade. En hustru, eller hustrur i de fall där polygyni förekommer, ska lyda sin make. Konvertiterna pekar även på islams styrka som politisk aktör för organisering av samhällslivet i alla aspekter och dess överlägsenhet i vetenskapligt avseende.

Att intervjua och samtala med dessa kvinnor för att försöka förstå deras val och liv som konverterade muslimer har inneburit att jag också fått tillfälle att rikta blicken mot vår egen samtid. Det har blivit tydligt att deras religiösa val på flera sätt kan ses som en reaktion mot det moderna samhällets villkor. I den här artikeln lyfter jag fram några aspekter av detta djupt intressanta fenomen i vår tid, framför allt med fokus på konvertiternas förståelse av könsroller och familjeliv.

Vad lockar?

Konversion till islam är intressant av flera skäl. Inte minst för att religionen så tydligt befinner sig i en process där de moderna villkoren bearbetas. Den har inte på samma sätt som kristendomen, framför allt ur europeiskt och amerikanskt perspektiv, genomgått en inre sekularisering och anpassning till samtidens värderingar. Ändå attraherar islam i dag nya medlemmar – man tappar inte anhängare såsom fallet är för de flesta religiösa grupper i den sekulariserade västvärlden.

Hur är den religiositet utformad som lockar nya efterföljare? Hur är det att som västerländsk kvinna anamma en tro som i många stycken skiljer sig från en allmän uppfattning om jämlikhet, jämställdhet och frihet, liksom från den tro som muslimska feministteologer förespråkar?

Konvertiternas sätt att motivera sitt religiösa engagemang är särskilt intressant eftersom de inte är uppvuxna i muslimsk kultur. Mina intervjupersoner har inte socialiserats till en religiös världsbild tidigt i livet. Inte heller har de migrerat till västvärlden och därmed behövt modifiera sin tro och utövning, utan har som vuxna sekulariserade valt en religiös tillhörighet, samtidigt som de lever kvar i den västerländska liberala demokratin. Genom sin anslutning till konservativ islam utmanar de en allmän uppfattning om vilken roll religion bör ha i ett demokratiskt samhälle. De förespråkar teokrati: islam ska styra alla samhälleliga funktioner, såsom politik, ekonomi, juridik, vetenskap och kultur.

Konvertiterna menar att religionen både formulerar och legitimerar deras kritik av det västerländska samhället och därtill erbjuder den bästa lösningen på samtidens problem. Islam garanterar människor frihet, skapar lyckliga individer och ett gott stabilt samhälle – bara religionen tolkas ”rätt”. Genom islam, menar de, får de dessutom ett språk som tydligt uttrycker deras samtidskritik. Detta språk stämmer överens med deras erfarenheter och upplevelser. Religionens språk uppfattas inte nedvärdera eller osynliggöra dem som kvinnor.

Västvärldens problem enligt konvertiterna

När konvertiterna redogör för hur det gick till när de blev muslimer är berättelserna strukturerade utifrån ett processtänkande. De är dikotomiska och starkt generaliserande. En rad händelser får konvertiten att ifrågasätta sitt gamla liv, samtidigt som hon gradvis ser fördelarna med ett muslimskt engagemang. I berättelsen kontrasteras ”då” mot ”nu”. Ofta beskrivs den västerländska kulturen negativt, liksom dess effekter på människor och samhället i stort. Nuet utgörs av den muslimska gemenskapen och dess fördelar. Konvertiterna beskriver sin utveckling från en lägre till en högre nivå. De har genom religionen utvecklats till bättre människor genom att de fått nya, djupare insikter om tillvaron.

Flera motiverar sin konversion med att västerländska kvinnoideal knäcker kvinnor. Stress, mystiska sjukdomar och allmän otrivsel ses som effekter av ett ideal där kvinnan förväntas göra karriär på mäns villkor, samtidigt som hon ska vara husmor, fru och mamma. Kvinnors utbrändhet ses som symptom på ett större samhällsproblem. Kvinnor får betala med sin hälsa för ett samhällsideal som uppfattas som djupt människoovänligt.

Ett annat framträdande tema i berättelserna är det rådande kroppsidealet för kvinnor. Vuxna kvinnor ska se ut som unga flickor; ålder och erfarenhet är inte eftersträvansvärda egenskaper. Konvertiterna tycker synd om de kvinnor som är fast i bantnings- och träningshysteri i jakten på den perfekta kroppen, allt för att tillfredsställa män och deras lustar. Västerländska kvinnor uppfattas som osjälvständiga offer som tror att de har frihet bara för att de visar sig i minimala bikinis eller urringade toppar och minikjolar.

Den fria sexualiteten uppfattas också som problematisk, eftersom den är en sexualitet på mäns villkor. Män kan ”ligga runt” utan att behöva ta ansvar för relationen och eventuella barn. Kvinnor som är ute och festar och dricker och är tillgängliga för mäns lustar, och som söker ögonblickets sexuella tillfredsställelse, blir dränerade och förlorar i förlängningen respekten för sig själva, menar man. Det finns en ojämlikhet mellan könen – kvinnor ställer upp på vad män vill ha, medan män negligerar kvinnors behov av långvariga och seriösa förhållanden. Konvertiterna menar att kvinnor ska neka män tillgång till sina kroppar genom att inte exponera hud, hår och former; tillgång till kvinnans kropp får endast den man som ger kvinnan det hon vill ha i utbyte.

Kvinnor kan vara chefer men endast för andra kvinnor. Män däremot kan vara chefer för både kvinnor och män, och helst ska arbetsplatserna vara könssegregerade.

Det västerländska sättet att organisera arbete uppfattas också som djupt kvinnoovänligt. Det är manliga normer som styr i arbetslivet och kvinnor har att anpassa sig till dessa villkor. Kvinnor som tvingas till karriär blir okvinnliga; de blir hänsynslösa, tuffa och måste förtränga sina känslor. Kvinnorna pressas till att bortse från både sina egna och barnens behov.

Det är tydligt att konvertiterna uppfattar att västvärldens syn på kön, fri sexualitet, familje- och arbetsliv är samhälleliga konstruktioner som individer är fångna i. Dessa tvingande strukturer leder, menar man, till instabila samhällen, ett arbets- och familjeliv som inte är tryggt och funktionellt samt till sjuka och olyckliga individer.

Islams fördelar

Den specifika form av islam som informanterna skapar bygger på kontraster. Kritiken av väst korresponderar mot vinster man menar sig få genom islam. Religionen ger konvertiterna ett positivt sammanhang där de är uppvärderade som kvinnor, husmödrar, mammor och makor. De får möjlighet till positiv identifikation och ett språk för sin kritik. Det nya sammanhanget tecknas i konstruktiva termer och inflytandet av ett muslimskt engagemang på individer och samhället i stort anses mycket gott.

Kvinnornas förståelse av kön, sexualitet, familje-, arbets- och samhällsliv hänger tätt samman. Kvinnlighet och manlighet kan knappt tänkas utan att placeras in i en konservativ, hierarkisk familje- och samhällsordning. I centrum står den muslimska familjen där könen uppfattas ha olika roller och funktioner. Det är familjen, inte individen, som ses som samhällets minsta beståndsdel. Harmoni i familjen kan endast uppnås genom komplementaritet, genom att kvinna och man ”är” olika och kompletterar varandra. Könsroller förstås inte som socialt inlärda utan som naturliga. Att leva enligt denna sociala ordning är att frångå den djupt problematiska, socialt konstruerade samhällsordning som väst påtvingar individer. Att leva enligt islam är att leva ”naturligt” och i enlighet med kvinnans och mannens olika biologi samt efter den ordning som Gud har skapat. Till skillnad från den sociala ordningen som finns i väst, uppfattas denna ordning som icke-konstruerad.

Var någon annanstans än inom islam värderas kvinnan för att hon är kvinna, frågar konvertiterna retoriskt. Var någon annanstans värderas du för att du tar ansvar för din mammaroll och ditt hem, säger de och spänner blicken i mig. Kvinnorna berättar att de ser islam som kvinnovänligt eftersom de slipper dubbelarbete; kvinnor ansvarar för hem och barn medan män ansvarar för att yrkesarbeta och försörja familjen. Mannen har försörjningsplikt, medan kvinnan kan arbeta om hon vill. Ingen kan tvinga henne. Om hon arbetar är lönen hennes. Mannens lön är inte hans, utan familjens. Hennes plikt är att ta hand om ”inrikesfrågorna”, hans är att ta ansvar för ”utrikesfrågorna”.

När arbetsbelastningen halveras påverkar det också hälsan: stress, utbrändhet och mystiska sjukdomar är ett minne blott. Man kan utveckla sina kvinnliga sidor – att skydda och ta hand om barn och familj och se till att alla mår bra. Enligt islam, säger informanterna, är detta lika mycket värt som männens yrkesarbete. Enligt islam, säger kvinnorna, är det dina inre egenskaper som räknas, inte de yttre. Som muslim slipper du exponera din kropp och hud för alla män. Den kroppsliga integriteten lyfts fram och heltäckande kläder beskrivs som en befrielse. Kvinnor slipper uppträda som sexobjekt. Genom att inte exponera kropp, hår, hud och form tar de aktivt ansvar för att motverka våldtäkt, sexuella trakasserier och otrohet. Troende muslimska män uppfattas som stabila och familjeorienterade. De ser till familjens bästa och sätter inte sina egna intressen främst (läs: sport och alkohol), de är trofasta, trogna och ärliga. De avstår från sprit och droger. Hur kan någon tro att islam förtrycker kvinnan, frågar informanterna retoriskt.

Jämställdhet mellan könen kan, enligt konvertiternas logik, endast uppnås om respektive kön lever efter det som uppfattas vara den biologiska och gudomliga ordningen. Jämställdhet måste utgå från olikhet. Andra sätt att förstå jämställdhet uppfattas som fruktlösa försök, som social ingenjörskonst, dömd att misslyckas. För att jämställdhet ska nås måste det som kvinnor gör, hemarbetet, uppvärderas. Om kvinnor väljer att yrkesarbeta ska de varken behöva göra om sig till ”sociala män” eller uppträda som kvinnliga sexobjekt. I arbetslivet ska kvinnor bidra med sin kompetens som kvinnor. Kvinnor kan vara chefer men endast för andra kvinnor. Män däremot kan vara chefer för både kvinnor och män, och helst ska arbetsplatserna vara könssegregerade.

Som muslim har du rättigheter som kvinna. Det är mannen som har skyldigheter. Följer man islam kan man aldrig vara förtryckt, säger informanterna.

Konversionsberättelsen som genre

Konversionsberättelser utgår från den troendes perspektiv. De är konvertitens sätt att beskriva, motivera och förklara varför hon konverterat. Dock brukar vi inom samhällsvetenskapen lägga in brasklappar. Berättelsen är inte en korrekt återgivning av vad som skett, utan snarare informantens sätt att gestalta sin erfarenhet enligt den religiösa gruppens förväntan. Man får heller inte blanda ihop konvertitens framställning med en vetenskaplig förklaring. En troende som vill förklara varför hon konverterat ser ju gudens vilja bakom skeendet, en uppfattning som aldrig kan ha något vetenskapligt förklaringsvärde.

Stilistiskt sett är berättelserna formaliserade till struktur och innehåll. Det är rimligt att anta att det finns en konversionsberättelsegenre som de enskilda konvertiterna inspireras och lär av.

En konversionsberättelse bör dessutom vara utformad så att den fungerar i flera sammanhang. Ur den enskilda konvertitens perspektiv ska den motivera att hon valt islam. Hennes egen livshistoria ska så att säga inlemmas i den religiösa gruppens erfarenhet. Men berättelsen ska också fungera i relation till den mottagande religiösa gruppen. Det gäller för konvertiten att visa sig seriös, visa att hon har rätt tro och praktik. Därtill ska berättelsen fungera i relation till konvertitens tidigare sammanhang. Konversionen måste bli begriplig för familj, vänner och arbetskamrater, och helst ska berättelsen locka fler till ett religiöst engagemang. Många som tar del av konvertiternas kritik av stress, sexualiserade kvinnokroppar och otrogna män som brukar alkohol och kvinnor för sitt eget höga nöjes skull utan att ta ansvar, känner säkert igen sig – och just detta är, menar jag, berättelsernas funktion. De är utformade för att få fler att bli nyfikna på tron och helst anamma religionens lösning på samtidens problem.

Välja att inte välja

Jag har tidigare skrivit att konversionen kan ses som en reaktion mot det moderna samhällets villkor. Men man kan också hävda att just detta samhälle är en förutsättning för konversion.

På olika sätt handlar konversionsberättelserna om bristen på en stabil social ordning i vår tid. Det gäller kvinnornas positiva tal om att sluta kroppen och göra den oåtkomlig för mäns blickar och händer. Det gäller talet om att de inte tolkar Koranen utan läser den bokstavligt. Flera av dem framhåller också att de ”väljer att inte välja”.

I dagens samhälle finns en tvingande idé om valfrihet. Människan måste hela tiden fatta beslut om vem hon vill vara. Dessutom måste hon ta ansvar för och reflektera över sina val. Till skillnad från traditionella samhällen, där individens sociala tillhörighet och position var givna av etnicitet, släktskap, kön och ålder, har vi i dag stor möjlighet att välja – och välja om – inom allt fler livsområden. Valen vi gör måste dock framstå som fria och självständiga oavsett om de gäller yrke, äktenskapsform och -partner, sexuell läggning eller könsidentitet. Allt fler områden i livet är möjliga att problematisera och förändra. Det gäller även religionen. I dag är det möjligt att välja religiös tillhörighet. Människan ”föds” inte längre till en viss religiös identitet.

Intressant nog väljer de muslimska konvertiterna en typ av gemenskap som de uppfattar var tongivande i ett förmodernt samhälle. Traditionellt patriarkalt familjeliv, där det anses vara vattentäta skott mellan könens olika roller och funktioner, och där familjen ses som samhällets minsta beståndsdel, betraktas som harmoniskt och stabilt – ett slags Bullerbyideal. Men vi får inte glömma att det är det moderna samhället som gör det möjligt för konvertiterna att över huvud taget välja livsstil.

Vår samtid innebär också att vi inte längre kan undgå det reflexiva tänkandet. Gamla normer och värderingar ifrågasätts alltmer, och att kunna föra normkritisk diskussion i frågor som rör rasism, sexism och homofobi uppfattas som grundläggande allmänbildning. Människan kan alltmer jämföra sig själv med andra och sina egna ”sanningar” med andras. Inte minst blir religiösa sanningsanspråk satta under lupp.

På en folkloristisk nivå finns dock föreställningar som innebär att religioner ses som symbol för villkorslös kärlek, godhet och ibland även rättvisa. Därtill: Inom många av de traditionella religionerna ifrågasätts traditionella teologiska ”sanningar”, till exempel att frälsning endast nås genom den egna tron, samtidigt som man öppnar för att religionernas olika gudar egentligen är en och densamme. En motreaktion mot detta är att tolka religionen ”fundamentalistiskt”, att läsa som det står och inte förhålla sig reflexivt till olika tolkningar, samt att se religionen som den absoluta sanningen och den lära som kan ge svar på livets alla områden, politiskt såväl som juridiskt och privatmoraliskt.

Sekulära kvinnors konversion till islam är alltså en reaktion mot nutidens frihetliga villkor – samtidigt som dessa villkor är själva förutsättningen för att kunna välja religiös identitet. ”Att välja att inte välja” är den sats som kanske bäst sammanfattar denna paradox.

Den bild jag förmedlat bygger på intervjuer med ett 40-tal konvertiter, främst från Sverige men även från övriga Europa. Denna bild kan varken generaliseras till konvertiter eller till muslimer i allmänhet. Som i alla religiösa sammanhang finns många olika riktningar och tolkningar av religionen och omvärlden. [1]

Dock vågar jag påstå att det finns sociala rörelser, politiska och kulturella såväl som religiösa, som på motsvarande sätt är en reaktion mot den starka idén om valfrihet i vår tid. Sinsemellan kan dessa ha såväl likheter som skillnader. Min poäng är att kvinnliga konvertiter till islam inte är ensamma om att reagera på det moderna livets villkor och försöka komma med ett motbud. Inte heller är de ensamma om att hysa dessa uppfattningar och värderingar. Vi finner liknande tankegångar inom nyandlighet såväl som etablerade politiska partier.

Efter konversionen

Hur går det då för konvertiterna? Är det möjligt att som vuxen socialiseras till en religiös tro och praktik som reglerar livets alla aspekter? Går det att tacka nej till valfrihet och reflexivitet? Klarar kvinnorna av att lyda? Hittar de strategier för att få inflytande i familjelivet?

För konvertiterna har det varit av avgörande betydelse att finna strategier som ger dem inflytande på ett ”kvinnligt”, underordnat sätt. Om det inte går, väljer vissa av dem att skilja sig och lämna sitt muslimska engagemang. Några konvertiter får betraktas som ”sökare” och har gått vidare till kristna eller andra religiösa församlingar eller till ett politiskt eller socialt engagemang, till exempel inom miljörörelsen. För dessa kvinnor har det varit viktigt att finna nya sammanhang som erbjuder ett holistiskt svar på samtidens känsla av splittring. Andra har återgått till sitt tidigare sekulära liv. De har helt enkelt kommit fram till att en i detalj reglerad tillvaro inte är ett livsdugligt alternativ för dem. Ekvationen jämställdhet och lydnad, underordning och kvinnofrigörelse tycks inte ha varit lätt att få ihop.

En slutsats jag vågar dra är att det moderna livets krav på självständiga val är en starkt strukturerande mekanism i vår samtid. Den är till och med så stark att fundamentalistiska gudar har svårt att hävda sig.