När en människa dött skriver en läkare en dödsattest som skickas till Skatteverket som registrerar dödsfallet och upprättar ett dödsfallsintyg. Skatteverket för ingen egen statistik men de uppger att de i regel får in fler rapporterade dödsfall under vinterhalvåret och kring storhelger.
Informationen om ett dödsfall går sedan till Statistiska centralbyrån (SCB), som sköter folkbokföringen och Socialstyrelsen som har dödsorsaksregistret.
Folkbokföringen på SCB uppdateras utifrån dödsfall och födslar varje dag, men sammanställningen av informationen tar längre tid. SCB publicerar i regel döda per månad omkring fem veckor efter månadens slut. Men de upplever i nuläget en stor efterfrågan på denna information varför de n
Ännu inga större spår
Flera tjänstemän och demografer på SCB tror inte i nuläget att coronapandemin kommer att göra några tydliga avtryck i den årliga statistiken, även om många människor kommer att dö i covid-19. Varje år dör omkring 90 000 personer i Sverige, vilket i medeltal ger drygt 240 dödsfall per dag. Dödsfallen i mars 2020 ligger mycket nära genomsnittet för dödsfallen under mars åren 2015–19, som så här års ligger en bit över 250 dödsfall per dag.
Men det finns stora variationer mellan såväl säsonger, månader som dagar.
Exempelvis under mars 2019 varierade antalet döda per dag mellan som lägst 211 döda och som högst 294 döda. Motsvarande variation under mars 2018 var mellan 249 och 334 döda.
Vi vet även sedan tidigare att lönedagen är extra farlig; dödligheten ökar markant den 25:e varje månad.
På liknande sätt är årstidsvariationerna stora. Det dör fler under vintermånaderna än under sommarmånaderna. I mars 2018 dog till exempel över 9 400 personer i Sverige, i augusti 2015 dog knappt 6 900 personer, enligt SCB. I denna länk kan man botanisera i denna statistik – och se att i till exempel januari år 2000 dog hela 9 800 personer, trots att befolkningen i landet då var drygt en miljon mindre än idag.
SCB har även noterat en variation mellan veckodagar – det sker flest dödsfall på fredagar.
Vi vet även sedan tidigare att lönedagen är extra farlig; dödligheten ökar markant den 25:e varje månad. Särskilt bland yngre personer och bland låginkomsttagare.
Varje år dör det även ett antal personer – från dussintals till hundratals –där ingen vet exakt när de dog. Det kan handla om försvunna personer som dödförklarats eller kroppar som hittats eller människor som dött i ensamhet i sina hem.
Säsongsvariationer
Det är dock relativt små säsongsskillnader i de skandinaviska länderna jämfört med andra europeiska länder, eftersom vi har ett rätt bra hälsoläge. I länder med sämre bostadsförhållanden, till exempel Storbritannien, dör relativt sett betydligt fler på vinterhalvåret.
När detta publiceras har nästan 500 personer i Sverige dött i covid-19. Men det finns sannolikt ett mörkertal i covid-19-döda i Sverige. Det menar Örjan Hemström, demograf på SCB, som gissar att dödligheten alltså är större än rapporterat. Man har sett sådana mönster i andra länder, och han håller det för sannolikt att detta även gäller för Sverige.
Han påpekar även att den återkommande högre dödligheten under perioden december till mars delvis är influensarelaterad. I genomsnitt dör lite mindre än 500 varje kalenderår i vanlig influensa i Sverige, men även här är variationerna mellan olika år mycket stora, ibland är det något hundratal, vissa år kan det vara långt fler än tusen dödsfall i influensa.
Sedan ett par generationer tillbaka är det i stället födelsetalen som styr befolkningsökningen
Historiskt sett bestämdes mycket av befolkningsutvecklingen av dödstalen, eftersom födelsetalen var rätt konstanta. Före preventivmedlens tid födde de flesta kvinnor många barn samtidigt som barnadödligheten var stor – så det var framför allt dödligheten som styrde befolkningsutvecklingen; förekomsten av epidemier, svältkatastrofer, långvariga krig och liknande avgjorde om befolkningen ökade eller minskade.
Sedan ett par generationer tillbaka är det i stället födelsetalen som styr befolkningsökningen, eftersom de flesta dör gamla efter relativt regelbundna mönster. Däremot kan vi numera i stor utsträckning själva bestämma hur många barn vi vill ha och när vi vill ha dem – därav begrepp som ”babyboom” och ”40-talister”. Därför är födelsetalen idag intressantare att forska om än dödstalen, och därför vet vi mer om variationerna i födelsetal.
Detta beror helt enkelt på att vi dör allt äldre, och mer regelbundet.