Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Vetenskap kan inte reduceras till diplomati

Moskvauniversitetets huvudbyggnad. Arkivbild. Foto: Pavel Golovkin/TT

Hur ska svensk forskning och högre utbildning hantera kontakterna med Ryssland framöver? Andreas Åkerlund, professor i historia vid Södertörns högskola som arbetar med forskningens internationalisering, skriver om de vetenskapliga sanktionerna mot Ryssland. Han menar att det finns goda skäl att upprätthålla forskarbojkotten, inte minst av säkerhetsskäl.

Av Andreas Åkerlund | 24 maj 2022
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Stöd KvartalLästid 10 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Är det klokt att rikta vetenskapliga sanktioner mot Ryssland? Var det en bra idé att så abrupt och konsekvent avbryta alla samarbeten inom forskning och högre utbildning? Det var temat för ett meningsutbyte i den tyska veckotidningen Die Zeit mellan två personer på tidningens vetenskapsredaktion.1 Nej, argumenterade vetenskapsjournalisten Stefan Schmitt och anförde tre argument.

Det första argumentet var att jämfört med andra sanktioner är de vetenskapliga i det närmaste verkningslösa. Avbrutna vetenskapliga samarbeten kommer på inget sätt att förminska den ryska statens militära förmåga eller hejda den ryska frammarschen. Hans andra argument var att sanktionerna på många sätt träffar fel. Dels riktar de sig inte bara mot krigsrelevant forskning, utan mot alla samarbeten, alltså även mot opolitisk grundforskning, dels omfattas samtliga ryska akademiker av sanktionerna, alltså även sådana som kan tänkas vara oppositionella eller åtminstone emot det pågående kriget. Det tredje argumentet var att världen på detta sätt reducerar sin egen förmåga att lösa globala problem, som exempelvis klimatfrågan. En vetenskaplig blockbildning som leder till att den vetenskapliga utvecklingen saktas ned, menade Schmitt, tjänar ingen på.

Läs mer Visa mindre