I juli publicerades
Employment Outlook¹. En publikation framtagen av den rika världens ekonomiska samarbetsorganisation OECD. Den går igenom hur arbetsmarknaden utvecklas och vad som kan göras för att förbättra den i de 38 medlemsländerna. I år gick rapporten under radarn i Sverige.
… inte en enda artikel [har] skrivits om den i svenska medier.
En slagning i Retrievers mediearkiv visar att inte en enda artikel skrivits om den i svenska medier. Rapporten brukar annars, utan en pågående pandemi och en uppblossande regeringskris, trigga både nyhetsartiklar, debattinlägg och politiska utspel om den svenska arbetsmarknaden.² Från höger till vänster. Med både politiska partier, fack- och arbetsgivarorganisationer. Förslag kring hur sysselsättningen kan höjas och arbetslösheten minska. Hur lönerna ska säkras eller företagsklimatet förbättras. Men i år lyser de med sin frånvaro.
Arbetslösheten ökar kraftigt
Enligt OECD har 22 miljoner jobb försvunnit i de rika länderna under pandemin, trots omfattande program för korttidsarbeten. Risken är stor att långtidsarbetslösheten biter sig fast i hela OECD-området, i ett läge där sysselsättningen inte kommer att ha återhämtat sig till nivåer innan pandemin förrän år 2023. Detta trots en stark ekonomisk återhämtning.
OECD pekar på att arbetslösheten främst drabbat lågutbildade som förlorade arbetet i början av pandemin. Jobb som försvunnit permanent, inom exempelvis detaljhandeln, rese- och servicesektorn, där digitaliseringen fått en extra skjuts under pandemin och beteenden förändrats. Många av de människor som blivit arbetslösa är illa rustade att byta bransch och ta mer högkvalificerade jobb i sektorer som växer – i framtidsyrken som OECD ser inom exempelvis hälsovård och grön energi. Många högutbildade har dock klarat pandemin väl. De har kunnat ställa om till hemarbete och företagen de arbetar i har gynnats av den digitaliseringsvåg som tagit fart.
Högst arbetslöshet i Norden
Arbetslösheten i Sverige har under pandemin stigit från 7,6 procent i februari 2020 till 9,5 procent i juni i år, trots ett omfattande program för korttidsarbete. Arbetslösheten i Sverige låg över snittet för OECD-länderna redan före pandemin och gapet har sedan ökat (se diagram 1). Arbetslösheten i Sverige är högst i Norden. Nästan dubbelt så hög som i Danmark och Norge. En liten tröst är att Sverige fortfarande har det högsta arbetskraftsdeltagandet i OECD, med 89,2 procent. Det innebär att vi har flest människor i arbetsför ålder som är ute på arbetsmarknaden.
Diagram 1
Källor: OECD, Trading Economics.
Utsikterna för sysselsättningen och arbetslösheten är osäkra. Den första oktober avskaffas systemet för korttidsarbete i Sverige. Detta sker när det ser ut som att smittspridningstakten håller på att ta fart igen. Och det redan innan skolorna startat och när många människor fortfarande är på semester.
Svenska ekonomin alltmer tudelad
Internationella medier har frotterat sig i framgångssagor i det svenska näringslivet under pandemin. Techbolag som Klarna och Spotify står ut i ett europeiskt sammanhang. Det är företag som under pandemin expanderat sin verksamhet och på allvar tagit upp den globala kampen med amerikanska rivaler som exempelvis Paypal och Apple Music.³ Effekten på den svenska sysselsättningen av dessa företags framgångar är dock marginell.
Sverige är extra hårt drabbat som ett av de länder som har lägst andel enkla jobb …
Den svenska ekonomin är tudelad. Samtidigt som många företag i Sverige har svårt att hitta kvalificerad arbetskraft biter sig alltså arbetslösheten fast bland lågutbildade. Bland unga och nyanlända som kanske blivit av med sina första jobb under pandemin, eller aldrig hann komma in på arbetsmarknaden. Sverige är extra hårt drabbat som ett av de länder som har lägst andel enkla jobb enligt EU:s statistikorgan Eurostat. Endast 4,3 procent av jobben i Sverige är att betrakta som enkla, det vill säga där inga speciella kvalifikationer krävs. Bara Norge i Europa har färre enkla jobb (se diagram 2). Det som historiskt varit en paradgren på den svenska arbetsmarknaden, nämligen pusslet att försöka matcha arbetstagare och arbetsgivare, har fått sig en törn.
Diagram 2
Källa: Eurostat/Ekonomifakta
Arbetsmarknadspolitiken behöver renoveras
Regeringen har redan övergivit sitt mål om att uppnå EU-lägsta arbetslöshet.4 Men inget annat parti har plockat upp stafettpinnen. Riksdagspartierna tävlar nu med varandra i att vilja värna nattväktarstaten, där staten fokuserar på de allra nödvändigaste samhällsfunktionerna som försvar och polis. Man vill även förbättra klimatpolitiken, men få talar om arbetsmarknaden. Det är en lite bakvänd situation när en socialdemokratisk regering, i ett läge när arbetslösheten är den högsta på decennier, monterar ned arbetsmarknadspolitiken. Fler än hälften av landets kommuner saknar nu arbetsförmedlingskontor.5
Det finns mycket att göra inom arbetsmarknadspolitiken för att rusta Sverige för framtiden. En del åtgärder är kostsamma. Som att öka hjälpen med riktade stöd och utbildningsinsatser till dem som står långt från arbetsmarknaden. Detta gäller primärt nyanlända och ungdomar med ofullständig utbildning, för att göra dem anställningsbara. Men det är investeringar kommer att betala sig mångfalt på sikt. Andra saker är billiga, som att höja kraven på människor för att de ska kvalificera sig för olika typer av bidrag och stöd.
Sverige har kanske världens mest generösa invandringsregler för arbetstillstånd för låglönejobb.
Att strama åt reglerna för arbetskraftsinvandring är också en reform som är billig att genomföra. Sverige har kanske världens mest generösa invandringsregler för arbetstillstånd för låglönejobb. Enklare jobb, som diskare, eller som leverantör av snabbmat i storstäderna på cykel och moped, görs ofta av människor från fattigare delar av världen som sökt arbetstillstånd för att komma till Sverige och arbeta. Detta i en situation när arbetslösheten är skyhög bland unga i Sverige och hos flyktinginvandrare med permanent uppehållstillstånd. Där den här typen av arbeten skulle kunna vara utmärkta instegsjobb på arbetsmarknaden.
Samtidigt utvisas högutbildade arbetskraftsinvandrare i yrken där det råder brist i Sverige. Det är människor med hög lön som betalar mycket i skatt, exempelvis dataingenjörer och specialistutbildade inom vården. De ”kompetensutvisas” för byråkratiska småsaker, som att de exempelvis tagit ut för få semesterdagar eller att deras tidigare arbetsgivare missat att betala in vissa försäkringar.
Frågan som infinner sig så här ett drygt år före nästa riksdagsval är: vem tar ansvaret för arbetsmarknadspolitiken?
Jonas A Eriksson är analytiker, skribent och rådgivare. Han har tidigare varit kommunikationschef på Skagen Fonder, ekonom på Riksbanken och tjänsteman i regeringskansliet.
