Boken skildrar ett tänkt USA där socialismen är på frammarsch. Men samma krafter avgör länders framtid även idag.
Kampen om talanger avgör länders framtid
Invasionen av Ukraina har gjort att 200 000 ryssar, enligt en lös uppskattning, har lämnat landet i en omfattande kompetensflykt. Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén beskrev i ett reportage från Israel hur landet tagit emot 13 000 ryska krigsmotståndare, samtidigt som det i Ryssland görs propagandasånger där eliten hånas som förrädare. ”Adjö eliten” lyder refrängen. Den ryske författaren och forskaren Renat Bekkin skrev för Kvartal Kultur om hur det finns två Ryssland: Det ena är präglat av förbittring, nostalgisk imperielängtan och avsky för omvärlden. Det andra Ryssland är öppet för omvärlden och hatar diktaturen. Det paradoxala som sker nu är att det är den senare gruppen som riskerar att hamna i skottlinjen för västländernas reaktioner på kriget i Ukraina. Uppgörelsen sker på slagfältet nu, men Rysslands framtida förmåga att bygga styrka avgörs av landets förmåga att fostra och attrahera talanger. Det ligger därför i Västs intresse att ta emot Rysslands brain drain.
I nuläget beräknas inte situationen i Shanghai återgå till något som liknar normalitet förrän i maj, men även efter det kommer kineserna behöva leva med ett ständigt hot om nya nedstängningar.
I Kina rapporteras välbärgade nu söka efter en utväg efter Shanghais dystopiska lockdown, som gjort att även miljardärer fått hantera grundläggande frågor som att försöka ordna mat och hantera den psykiska pressen att vara inlåst i hemmet vecka efter vecka. Den kände ekonomen Larry Hsien Ping Lang avslöjade nyligen att hans 98-åriga mor hade dött av njurproblem eftersom akutmottagningen vägrade ta emot henne. Det har släppts andra hjärtskärande videor av hur pandemipersonal nekat allvarligt sjuka vård, slagit ihjäl familjers husdjur och separerat barn från deras föräldrar för att skicka dem till isolationscenter.
I nuläget beräknas inte situationen i Shanghai återgå till något som liknar normalitet förrän i maj, men även i fortsättningen kommer kineserna att behöva leva med ett ständigt hot om nya nedstängningar. Nollcovid-politiken bär ledaren Xi Jinpings signatur och är svår att backa ifrån. Lägg till det en ekonomi där Kommunistpartiet klämmer åt IT-entreprenörer och stärker partistatens kontroll över bolagen. Då är det inte konstigt att förfrågningar till emigrationskonsulter har rakat i höjden.
Även Sverige riskerar att drabbas av brain drain. Påskhelgens kravaller bär med sig en varning om en mörk framtidsvision av dysfunktion och våldsamma inre motsättningar. Sverige har ägnat årtionden åt frågan om invandring från instabila länder med svaga utbildningssystem och dålig innovationskraft. Men verkar samtidigt ha tagit det som en självklarhet att landets driftiga inte ska emigrera. Och frågan om hur man skapar ett samhälle som lockar utländska talanger har varit frånvarande från agendan. Samtidigt har jag har genom åren fått många mejl och haft kontakter med svenskar som vill lämna eller överväger att lämna landet. Hur många samtal om det förs nu kring köksbord i Sverige? Den för ett land allvarligaste formen av protest är ibland inte hörbar, den kan bara handla om att gå mot exit.
*
Denna text är hämtad ur Kvartals nyhetsbrev. Du kan prenumerera på det genom att klicka här.