USA:s masskjutningar – det kommer att bli värre

Under åren 2020 och 2021 uppskattade tankesmedjan Gun Violence Archive antalet masskjutningar i USA till 610 respektive 693, en ökning med dryga 50 procent jämfört med 2018.¹ Utav dessa är det ett bara ett litet fåtal som uppmärksammas i nationella medier. I många fall rör det sig om spontana uppgörelser mellan kriminella gäng som sällan bryr sig om vem som råkar träffas av kulregnet. Men planerade skolskjutningar – som den i Uvalde – tycks också bli vanligare.²

USA har förstås alltid varit ett våldsamt land, med tämligen liberala lagar angående vem som får köpa skjutvapen. Men utvecklingen är ändå oroande. Vad ligger egentligen bakom masskjutningar som den i Uvalde? Och vad kan amerikaner göra för att stoppa nästa Salvador Ramos?

För att få svar på dessa frågor talade jag med Jeffrey Swanson, professor i psykiatri vid Duke university och en ledande expert inom psykiatrisk epidemiologi – med särskilt fokus på vapenvåld och psykisk sjukdom.

EWL: Doktor Swanson, du har ägnat din karriär åt att studera psykisk ohälsa och våld. Vad är det som får en person att gå in i en skola med ett skjutvapen och mörda barn?

JS: Det är frågan som alla vill få besvarad. Och vi hör alla möjliga svar från offentliga personer – särskilt från dem som inte vill prata om skjutvapen. “Han måste ha varit psykiskt sjuk”, säger de. Eller så säger de att han var mobbad som barn. Eller att han spelade våldsamma datorspel. Men i själva verket går frågan inte att besvara. Alla riskfaktorer för masskjutningar är ospecifika, vilket innebär att de passar in på väldigt många personer.

När man studerar profiler av gärningsmän rör det sig i allmänhet om unga, arga, alienerade och isolerade män. Men sådana finns det gott om, och att förutspå vem av dem som kommer att begå en masskjutning är omöjligt. Frågan vi behöver ställa oss är: varför låter vi sådana personer få tillgång till extremt dödlig teknologi som är utformad för att döda maximalt antal personer så fort som möjligt? Att försöka identifiera de här personerna innan de begår sina brott är enligt min mening lönlöst. Och att koppla ihop våldsbrott med psykisk sjukdom resulterar bara i att harmlösa människor stigmatiseras i onödan.

I en känd artikel du skrev tillsammans med psykiatern Paul Appelbaum så påpekar ni att bara omkring fyra procent av våldsamma handlingar har någon koppling till psykisk sjukdom. Den siffran citeras väldigt ofta i amerikansk press. Men den inkluderar väl inte personer med antisociala eller psykopatiska störningar?

Det stämmer. Vi talar huvudsakligen om sjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom. Problemet med att uppskatta hur många våldshandlingar som har sin grund i en antisocial personlighetsstörning är att den typen av störningar ofta diagnostiseras på basis av våldsamma handlingar. Ur statistisk synpunkt blir det mycket svårt att beräkna. Självklart är det mycket vanligt för våldsamma personer att ha antisociala eller psykopatiska drag.

Salvador Ramos hade aldrig dömts för något brott, och hade aldrig blivit tvångsvårdad av psykiatrin. Realistiskt sett verkar det nästan omöjligt att hindra personer som honom från att äga vapen i USA. Man skulle väl i princip behöva förbjuda alla amerikaner att äga vapen, eller?

Inte nödvändigtvis. Idag har 19 delstater så kallade “red flag laws”, som gör det möjligt för polisen att tillfälligt beslagta vapen från personer som bedöms löpa en ökad risk att skada sig själva eller någon annan. De behöver inte nödvändigtvis vara psykiskt sjuka eller brottsligt belastade.

Men för att en sådan lag ska ha någon verkan så måste någon i omgivningen först agera och ringa polisen, eller hur?

Det stämmer. Men när vi studerar masskjutningar så framgår det ofta att personer i förövarens omgivning anade oråd. Ett bra exempel från min egen delstat är Craig Stephen Hicks, som sköt tre muslimska studenter i huvudet för ett par år sedan. Folk visste att han var en otäck typ, och att han hade en massa vapen. Men i laglig mening kunde de inte agera, eftersom han inte var psykiskt sjuk eller dömd för något brott.

Många republikanska politiker anser att lösningen på problemet med vapenvåld är att uppmana ännu fler människor att bära vapen.

Men om North Carolina hade haft en “red flag law” hade polisen kunnat beslagta hans vapen – åtminstone tillfälligt.

Som psykiater har jag själv varit inblandad i fall som rör unga, arga män som skriver bisarra och hotfulla meddelanden på sociala medier – och som älskar skjutvapen. Jag har ibland önskat att jag kunde ringa FBI och sätta upp dem på något slags lista av potentiellt farliga personer. Men det kommer väl aldrig att bli möjligt, eller?

Nej, det tror jag inte. Men visst vore det bra om du åtminstone kunde ringa den lokala polisen och be dem beslagta dina patienters vapen? Deras hotfulla meddelanden på Facebook kommer ju inte att borra hål i någons huvud. För det krävs det ett skjutvapen.

Varje gång det inträffar en skolskjutning försöker amerikanska politiker visa att de ”gör något” för att förhindra nästa skolskjutning. Men i slutändan gör de sällan något meningsfullt. Varför är det så?

För att USA är ett land där privat ägande av skjutvapen är mycket vanligt. Det är en viktig del av vår kultur, det understöds av näringslivet, det ingår i vår författning och det är politiskt radioaktivt. Det har nu gått så långt att idéer som förut framstod som extrema plötsligt debatteras på allvar. Många republikanska politiker anser att lösningen på problemet med vapenvåld är att uppmana ännu fler människor att bära vapen. Men det gör förstås bara problemet ännu värre.

Antalet våldsbrott per capita i USA är ungefär det samma som i andra västländer. Men antalet mord är flera gånger högre. Och den skillnaden är lätt att förklara. Om två berusade män i en bar i Stockholm råkar i luven på varandra så finns det en risk att det slutar med en blåtira eller näsblod. Men när samma sak inträffar i USA så finns det alltid en risk att en av dem skjuter den andre till döds. Och det händer varje dag i vårt land.

Republikanska politiker bryr sig bara om psykisk ohälsa när det användas som ursäkt för att inte prata om skjutvapen. Som du själv vet så fungerar amerikansk psykvård inget vidare – det finns många problem som behöver åtgärdas. Men även om amerikansk psykvård fungerade som ett urverk så skulle det bara minska antalet våldsbrott med en liten bråkdel.

Tanken på att ha ett skjutvapen hemma för självförsvar låter ganska extremt för en svensk. Men i USA förekommer det ju faktiskt att beväpnade brottslingar bryter sig in i folks hem och dödar dem. Så för amerikaner som bor i farliga områden är det väl inte helt orimligt att ha skjutvapen hemma, eller?

Många anser det, ja. Så kallade “home invasions” är förstås mycket skrämmande för amerikaner. Och visst händer det att beväpnade medborgare försvarar sig mot brottslingar som försöker bryta sig in. Men i genomsnitt är det långt mycket vanligare att sådana vapen används för att skada någon i hemmet – antingen avsiktligen eller av misstag. Det finns heller inga vetenskapliga skäl att tro att brottsligheten skulle minska om fler människor har vapen hemma, snarare tvärtom.

Sedan år 2020 har försäljningen av skjutvapen ökat massivt i USA. Vad beror det på?

Det stämmer att försäljningen har ökat. Men samtidigt har andelen beväpnade hushåll minskat. En stor del av ökningen drivs av så kallade “superägare” som äger väldigt många vapen. Skrämmande nog finns det ett samband mellan vapeninnehav och personlighetsdrag som leder till våld. Studier har visat att “impulsiv ilska” är betydligt vanligare bland personer som äger sex eller fler skjutvapen.

Idag säger de flesta att de äger ett vapen för självförsvar.

Folk köper vapen av alla möjliga skäl. Under pandemin var det många som oroade sig för att vapnen skulle ta slut. Så de köpte upp vapen av samma skäl som folk köper upp toalettpapper under kristider. Andra köpte vapen för att de oroade sig för socialt kaos, eller för att polisen inte skulle dyka upp om något hände. Men om man tittar på studier där amerikanska vapenägare tillfrågas om varför de äger vapen så ser man en oroande trend. Under 1990-talet svarade de flesta att de ägde vapen för exempelvis jakt eller prickskytte. Idag säger de flesta att de äger ett vapen för självförsvar. Det är en stor förändring.

Demokrater vill stoppa vapenvåld genom att inskränka amerikaners lagliga rätt att köpa skjutvapen. Republikanerna anser att man i stället bör fokusera på illegala vapen, exempelvis genom att visitera misstänkta brottslingar i storstadsområden. Vilket parti har rätt?

Att inskränka amerikaners rätt att köpa skjutvapen är mycket svårt under rådande tolkning av vår författning. Och det vet Demokraterna om. Vad de i stället försöker göra är reglera särskilt farliga vapen, som exempelvis halvautomatiska gevär och förlängda magasin. Det finns inget stycke i vår författning som säger att “rätten för problematiska unga män att köpa en AR-15 via internet utan någon bakgrundskontroll bör ej inskränkas”.

Så det finns ett stort utrymme för rimliga reformer som skulle göra det svårare för potentiellt farliga personer att köpa farliga vapen.

Men hur ställer du dig till Republikanernas argument om illegala vapen? I New York gav borgmästarna Rudy Giuliani och Michael Bloomberg polisen befogenhet att visitera misstänkta brottslingar i jakt på olagliga vapen – så kallad stop and frisk policing. Och nog minskade brottsligheten markant under deras tid vid makten?

Det stämmer att våldsbrottsligheten sjönk medan stop and frisk pågick. Men det bevisar inget kausalt samband. Det var mycket annat som hände i New York under den perioden. Jag är själv inte övertygad om att stop and frisk fungerade i New York. Dessutom tillämpas sådana metoder ofta orättvist, och ger upphov till psykologiska trauman hos unga män. Föreställ dig själv hur det skulle kännas om polisen hela tiden bad om att visitera dig för att du råkar vara svart eller bor i ett särskilt område. Många människor som förespråkar metoder som stop and frisk saknar insikt om vad de innebär i praktiken.

Rent statistiskt är det mycket vanligare för lagligt ägda skjutvapen att användas för självmord än för mord. Men vare sig politiker eller allmänhet verkar särskilt intresserade av att förhindra självmord. Varför är det så?

För att amerikaner nästan bara funderar över skjutvapen när det inträffar en hemsk masskjutning. Därutöver har folk olika syn på självmord, beroende på när och hur de inträffar. När en sjuklig 85-åring förkortar sitt liv så reagerar folk annorlunda än om en ung kvinna gör samma sak. Men det stämmer att skjutvapen har en oerhörd betydelse för självmord. De allra flesta personer som försöker ta livet av sig utan skjutvapen misslyckas. Men bland de som använder ett skjutvapen lyckas nästan alla.

Jag tror tyvärr att det kommer att bli värre.

Personer som köper ett skjutvapen i självmordssyfte är sällan dömda för brott, och har därför inga svårigheter att köpa vapen. Så det är svårt att förhindra. Men om det gick att förhindra så skulle det göra en enorm skillnad.

Studier visar att allt färre amerikaner har någon tilltro till staten. Demokrater och republikaner är mer polariserade än någonsin, och pratar knappt med varandra. Amerikaner är rädda och köper fler vapen. Finns det några skäl till optimism, eller kommer de här problemen bara att bli värre?

Jag tror tyvärr att det kommer att bli värre. Och att något bra kommer att hända på federal nivå är nog inte mycket att hoppas på. Men å andra sidan får vi komma ihåg att USA består av en hel massa delstater, som har sina egna seder och lagar. Attityder om vapen skiljer sig oerhört mellan, exempelvis, Massachusetts och Mississippi.

Och sedan skjutningen på lågstadieskolan Sandy Hook för tio år sedan har många delstater antagit striktare vapenlagar. Även vissa republikanska delstater har gjort framsteg, och beslutat om så kallade “red flag laws”. Så allt är inte mörker.