- Religion har varit närvarande i svensk politik de senaste åren, genom diskussioner om extremism, parallellsamhällen, omskärelse och religiös klädsel. Under våren har frågan fått ännu större aktualitet i debatter om religiösa friskolor, bidrag till trossamfund och böneutrop.
- Grundfrågan om religionens vara eller icke vara handlar om huruvida man anser att den enar eller splittrar samhället. Debatten blir ofta hetsig eftersom den rör värderingsfrågor, men också svepande eftersom alla uttryck för religion klumpas samman.
- Det vi upplever nu kan ses som det svenska samhällets övergång från sekulärt till postsekulärt. Det postsekulära tillståndet bygger på insikten att religion är här för att stanna, och att både sekulära och religiösa människor har värderingar som inte kan beläggas strikt vetenskapligt.
- Samtalet försvåras av den svenska debattens tendens att pendla mellan ytterligheter. Religionsdebatten präglas av en motsättning mellan vidöppen identitetspolitik och hårdför sekularism.
- I det offentliga samtalet ligger fokus ofta på religionens baksidor. Men religionen har varit betydelsefull för framväxten av grundläggande demokratiska värderingar som människolivets okränkbarhet och mänskliga rättigheter.
Det har länge antagits att religionens inflytande i samhället skulle minska i takt med världens modernisering. I stället visar undersökningar att världen blir alltmer religiös. För Sveriges del betyder det att staten behöver hitta sätt att skilja mellan destruktiva uttryck som ska förbjudas och sådant som ryms inom lagstiftningens gränser, annars skapas nya problem. Om generella statliga ingrepp mot ”religion” innebär begränsningar av sådant som klockringningar och psalmsång, berövas människor uppskattade praktiker. Dessutom riskerar muslimer att bli syndabockar, skriver Joel Halldorf, docent i teologi.
Ingvar Carlsson har ändrat sig. På 1960- och 70-talen, när han arbetade med Tage Erlander och Olof Palme, noterade han att religionen var en politisk kraft i vissa länder – något han trodde snart skulle vara historia. I en intervju förklarar den förre statsministern varför: ”Jag såg att det fanns länder där katolska kyrkan predikade politik, men jag tänkte att det var något omodernt som skulle försvinna. Så s