Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Prova Kvartal Total i en månad helt gratis!
Prova Kvartal Total i en månad helt gratis!
Kultur |

Vänsterteatern har blivit en åldrad institution

Ur pjäsen ”Det kommunistiska manifestet”. Foto: Petra Hellberg/Teater Tribunalen.

Lapo Lappin går på den förment revolutionära Teater Tribunalen på Södermalm i Stockholm och ser vad som sker när poängen inte längre är att förändra världen, utan att uppträda som om man gör det. Denna text har tillfogats en rättelse.

Av Lapo Lappin | 7 januari 2023
Lapo Lappin är kulturskribent med bakgrund inom filosofin och medarbetare i Kvartals redaktion.
Lästid 10 min
I korthet

Jag befinner mig i Teater Tribunalens lokaler på Södermalm, det som teatern själv beskriver som ”Stockholms coolaste anti-kapitalistiska scen”.

Går ner för trappan till källaren, förbi en gigantisk banderoll med texten ”Nej till Nato”. På ytan ger teatern ett allmänt ovårdat intryck, där väggar av kalt tegel punkteras av rostiga rör. Samtidigt får man en känsla av att det egentligen är kurerat ned till detaljnivå, som om varje repa i väggarna har placerats där med omsorg.

Väggen i hallen är hoplappad med planscher från tidigare föreställningar. Några sticker ut: Kommunistiska manifestet, till exempel, som Tribunalen iscensatte 2008, och en plansch med en Lenin-staty som blottar sig.

Ständigt prat om att gå från ord till handling

I väntan på att dagens tillställning ska börja hugger jag in på brieost-tallriken. En representant från Olof Palmes Internationella Center håller samtidigt tal om hur ”alla goda krafter nu måste gå ihop”. En annan från Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) talar om hur frihet och jämlikhet i dagens samhälle måste ”återerövras”.

Interiör från Teater Tribunalen.

Det är dessa två organisationer, Olof Palmecentret och ABF, som har finansierat en föreställning av sällskapet Östra Teatern. Det är ett gästspel, det vill säga att den inte spelas av Teater Tribunalens eget sällskap. Men det verkar hur som helst vara helt i linje med teaterns anda.

Jag är på premiären av föreställningen Strutsdansen: en klimatkalops. Den går ut på att gestalta en serie om nio olika scener, som på olika sätt befinner sig i skärningen mellan ett vardagligt nu och en framtida klimatkollaps. Det ger ett slags tvärsnitt av de existentiella frågeställningarna som klimatet ger upphov till.

Av Lapo Lappin | 7 januari 2023
Lapo Lappin är kulturskribent med bakgrund inom filosofin och medarbetare i Kvartals redaktion.
ProfilLästid 10 min Skärmläsarvänlig
I korthet
Jag befinner mig i Teater Tribunalens lokaler på Södermalm, det som teatern själv beskriver som ”Stockholms coolaste anti-kapitalistiska scen”.

Går ner för trappan till källaren, förbi en gigantisk banderoll med texten ”Nej till Nato”. På ytan ger teatern ett allmänt ovårdat intryck, där väggar av kalt tegel punkteras av rostiga rör. Samtidigt får man en känsla av att det egentligen är kurerat ned till detaljnivå, som om varje repa i väggarna har placerats där med omsorg.

Väggen i hallen är hoplappad med planscher från tidigare föreställningar. Några sticker ut: Kommunistiska manifestet, till exempel, som Tribunalen iscensatte 2008, och en plansch med en Lenin-staty som blottar sig.

Ständigt prat om att gå från ord till handling

I väntan på att dagens tillställning ska börja hugger jag in på brieost-tallriken. En representant från Olof Palmes Internationella Center håller samtidigt tal om hur ”alla goda krafter nu måste gå ihop”. En annan från Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) talar om hur frihet och jämlikhet i dagens samhälle måste ”återerövras”.

Interiör från Teater Tribunalen.

Det är dessa två organisationer, Olof Palmecentret och ABF, som har finansierat en föreställning av sällskapet Östra Teatern. Det är ett gästspel, det vill säga att den inte spelas av Teater Tribunalens eget sällskap. Men det verkar hur som helst vara helt i linje med teaterns anda.

Jag är på premiären av föreställningen Strutsdansen: en klimatkalops. Den går ut på att gestalta en serie om nio olika scener, som på olika sätt befinner sig i skärningen mellan ett vardagligt nu och en framtida klimatkollaps. Det ger ett slags tvärsnitt av de existentiella frågeställningarna som klimatet ger upphov till.

Läs mer Visa mindre

 
Redan prenumerant?
Prova en månad
helt gratis!
Därefter 99 kr i månaden utan bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?